Han pressade ned mig på rygg och tryckte sina läppar mot mina, jag visste att detta skulle hända, och jag hade inga som helst tvivel i kroppen. Jag ville, lika mycket som han ville. Hans händer masserade mina bröst och han tog verkligen för sig av min kropp. Han kysste mig på hakan och ned över halsen, där han stannade lite längre. När han fortsatte kyssa mig ned över nyckelbenet la han sig mellan mina ben, så jag kunde lägga dem runt hans midja. Han vände om och kysste mig uppåt igen och hamnade slutligen vid mina läppar. Jag snurrade runt oss så att han hamnade på rygg, och den tröttheten jag tidigare känt var som bortblåst. När jag satt gränsle över hans ben placerade han sina händer på mina bröst och masserade dem lugnt och försiktigt.

Jag drog mina naglar löst vid kanten av hans kalsonger, och kunde direkt känna att han blev hårdare. Jag smekte honom försiktigt och kände hur han växte i min hand, vilket var hela meningen med det. Flera gånger stönade han, tyst, rädd att någon skulle höra honom. ”Det är bara vi här.” Dem orden fick honom vild, han snurrade runt oss, så att jag återigen hamnade på rygg, och han gjorde samma sak mot mig, han smekte mig, och när han pressade in sina fingrar gick det för mig första gången. Han log nöjt, precis som att han hade vunnit något. Jag var inte direkt tyst av mig, så jag tror att kyssen han gav mig berodde på det. Rädd att grannarna skulle höra.

Våra sista kläder åkte av och han la sig mellan mina ben igen, vi kysstes och han flätade in sina fingrar i mitt hår. Jag gjorde motjuck på hans rörelser i hopp om att han skulle glida in i mig, men det hände inte riktigt. Vilket gjorde mig fullt frustrerad. ”Snälla. Jag ber dig.” Han log sitt självsäkra leende, vilket fick mig att vilja ha honom ännu mer. ”Hur mycket vill du?” Att han sedan viskade mig i örat och nafsade mig i öronsnibben fick mig att brista. ”MYCKET!!” Jag snodde benen runt honom och han hamnade på rygg. Innan han ens hann funderade hade jag gränslat honom, och låtit han glida in i mig. Båda två stönade högt och ljudligt.

Inte ens fast klockan var runt 4 på morgonen kände jag mig trött, vilket måste ha berott på adrenalinet som fortfarande pumpade genom min kropp. Justin låg bredvid mig, lika vaken som jag, och drog sina fingrar på min mage, samt tittade på mig. ”Clar.. Jag har saknat detta, dig, allt.” Han smekte mig upp över magen och placerade sin hand på min kind så att han kunde vrida mitt huvud mot honom, för att sedan kunna pressa sina läppar mot mina. ”Tro mig, jag har saknat det mer. Men detta betyder inte att vi är tillsammans igen, bara två personer som gillar samma sak.” Han nickade instämmande, men jag kunde ändå skymta en besvikelse i hans ögon.

Jag vaknade av att min mobil ringde, senare på förmiddagen. ”Clarissa.” Jag kollade inte ens vem det var som ringde, innan jag svarade. ”Hej, det är Pattie. Tänkte bara höra när du kommer hem.” Jag hörde både Liam och Adriana i bakgrunden, helt galna. ”Om någon timme, du väckte mig. Om det är okej?” ”Självklart. Vila du.” Om hon bara visste, var det enda jag tänkte på. Jag har återigen satt in en spiral, så får hoppas att den hjälper mer än den förra. För jag har ingen lust med några fler barn, inte just nu i alla fall. ”Vem var det som ringde?” Justin började vakna till liv. ”Din mamma.” Jag orkade inte prata mer om det, så jag kysste honom istället.

”Hur var det där med att vi inte var mer än vänner?” Leendet han hade på sina läppar fick mig att le, men samtidigt så var hans leende mer ett hån. ”Det kommer aldrig gå. Egentligen vill jag inte ha dig i mitt liv..” ”Nehe, men det var ju snällt. Varför låg du med mig då?” Han reste sig upp ur sängen och skulle precis klä på sig när jag stoppade honom. ”Låt mig prata klart. Kom hit.” Han satte sig ned på kanten så långt från mig som möjligt, så jag reste mig upp och drog ned honom bredvid mig. ”Jag har inget val, du är min dotters pappa, och jag måste ha dig i mitt liv. Men frågan är, kommer vi kunna vara vänner? Vi har aldrig varit det förut.” Han suckade, högt och tydligt. ”Jag vet inte, vi får göra allt för att vi ska klara det.”

Justin följde med hem till mig, så att Pattie kunde åka iväg, tror hon hade lite möten och ärenden att uträtta innan 4, vilket resulterade i att hon hade nästan 2 timmar på sig. ”Har allt gått bra?” Hon mötte oss i dörren med väskan på axeln och skorna på fötterna. ”Jodå, dem har varit så lugna.” Vilken lögn hon drog, med tanke på att jag hörde dem i telefonen när hon ringde. Pattie åkte, och vi gick in till Adriana som satt ensam i vardagsrummet. ”Vart är Liam?” Hon pekade upp på övervåningen. Så jag traskade upp till hans rum för att se vad han gjorde. ”Oj. Hej Tom.” ”Hej Miss. Jones.” Jag skrattade till. ”Du behöver inte kalla mig det, säg Clarissa.” Jag lämnade grabbarna själva på Liams rum och gick ned igen.

Köket såg ut som ett slagfält, så dem måste verkligen ha haft en trevlig stund med farmor. Jag plockade undan det värsta och började sedan med maten, för det var inte det dem hade hållit på med. Efter ett litet tag i köket kom Justin in och satte sig vid köksön, men ingen av oss sa något. Jag stekte pyttipanna för en hel armé. ”Äter du med oss?” När jag vände mig om satt han och psykade mig, med ett litet leende på läpparna. ”Ja, kan jag väl. Har ju ingen flickvän som lagar min mat längre.” Han rörde sig väldigt fort, för helt plötsligt stod han framför mig, inte alls långt ifrån mina läppar. Vilket fick mig att tappa kontrollen, som vanligt. Hur fan ska vi kunna vara vänner, när han inte ens kan stå i min närhet utan att jag håller på och svimmar.

”Fan, det här funkar inte, Justin.” Jag vände ryggen mot honom och rörde om i stekpannan. ”Vad?” ”Jag kan ju inte ens vara i din närhet utan att tappa fattningen. Utan att vilja göra såhär.” Jag tryckte upp honom mot kylskåpet och pressade mina läppar mot hans. Det är ju det jag säger, jag kan inte bara vara hans vän. Allt var så mycket lättare när han hade Selena, då kunde jag hata dem båda, men nu går inte det. Nu vill jag bara ha honom, jag har alltid känt begäret av att ha honom, men aldrig på detta sätt. Nu var det som en magnet som drog mig till honom, och varje gång jag skulle gå från honom så drogs jag tillbaka. ”Det är ingenting jag tänker säga nej till.” Vi hade bytt placering, han tryckte upp mig mot kylskåpet. ”Barnen får inget veta. Okej?” Han nickade bara belåtet, och pressade sina läppar mot mina igen.

”MATEN ÄR KLAR.” Jag orkade inte gå upp för trappen, så jag ropade på grabbarna istället. Både Liam och Tom kom springandes ned för trappen, och vidare in i köket. Jag hann knappt med i deras rörelser. Justin hade hämtat Adriana och satt henne på sin stol. ”Varsågoda.” Grabbarna högg in på maten på en gång, och jag plockade fram både saft och dricka. ”Mamma, kan inte jag få det nya NHL spelet?” Spel är det värsta jag vet, speciellt till PS, så att han ens pratar med mig om sådant förstår jag inte. Justin tittade bara på mig som himlade med ögonen. ”Vi åker och köper det till dig sedan efter maten. Klart du ska ha det.” ”Tack, Justin.” Både Liam och Tom blev helt till sig.

Jag blev ensam kvar här efter maten, tillsammans med Adriana. Grabbarna lämnade hela köket åt mig, vilket blev en hel del. Så det var bara att börja plocka undan det. Aid satt fortfarande kvar vid bordet, och höll mig sällskap. ”Vad gjorde du och pappa igår?” Hon pillade med sin tallrik, som jag genast plockade bort, annars har den åkt i golvet, det är något som brukar hända. ”Vi pratade och drack ett glas vin.” Hon gav mig en blick hon måste ha fått från Justin. ”Är du kär i pappa?” ”Jag kommer alltid att älska honom, just för att han är din pappa.” Hon tog sin docka som låg på golvet och gick ut från köket. Vad säger man till sin dotter om hennes pappa egentligen?

Vad kommer hända nu? Bygger dem upp en ny relation, eller glider dem ifrån varandra efter vad som hände? ^

Tack återigen för era underbara kommentarer. Jag är så glad att ni läser, och faktiskt kommenterar. :)

Jag har absolut ingen aning om vad som är fel på min design, jag har kontaktat hon som gjorde den åt mig, och hon skulle kolla upp det. Hoppas att hon hittar felet. För det är väldigt irriterande. =/