När Justin sa att han älskade mig, stannade mitt hjärta. Jag ville säga det tillbaka till honom, men jag kunde inte, jag ville inte att det skulle vara bara för att han sa det. Jag ville verkligen mena det, och jag kunde inte, inte då i alla fall. När alla hade öppnat sina paket och tagit in den underbara julstämningen blev den bara bättre. Jazzy lekte sig trött med alla sina dockor. Hon fick en målarbok av Jeremy med tillhörande pennor. ”Kan inte du måla en bild till mig?” Som tur var, var det en bok med redan färdigtryckta bilder i, annars vette sjutton om hon hade sett vad jag målat åt henne, men självklart började jag fylla i en bild på Snövit och dem sju dvärgarna. Hon satt bredvid mig hela tiden och tittade på vad jag gjorde, hon stirrade sig verkligen trött då hon helt plötsligt började gäspa. Justin kom och satte sig bakom mig och placerade båda sina händer runt min midja och drog mig intill sig. Jazzy tittade irriterat på Justin och utbrast. ”Hey, hon målar faktiskt. Du får vänta tills hon är klar.” Justin släppte mig motvilligt. ”Sorry.” Det gjorde Jazzy nöjd.

Jag målade klart bilden och satte mig sedan tätt bredvid Justin i soffan och tittade ut på allt papper som låg över hela golvet, och jag kände ren panik i fingrarna. Så jag reste på mig, och tog en av dem svarta sopsäckarna som Diane redan hade plockat fram, och började kasta ned allt papper. ”Men gumman, inte ska du behöva städa.” Pattie var den första som hann reagera över det för att sedan låta Diane flika in. ”Du är gäst här, sätt dig ner igen.” Men jag skakade bara på huvudet. ”Det är lugnt, det är fixat på två sekunder.” Och jag hade ganska rätt, allt papper var borta från golvet innan dem ens hunnit lugna ned sig. När jag var tillbaka i famnen på Justin höll han mig så hårt, vilket fick mig att tro att han inte skulle släppa mig det första han gjorde.

Jazzy somnade i soffan och hon var garanterat den sötaste sovande varelse jag någonsin sett. Hon mumlade till lite då och då, samtidigt som hon rörde på sig. Både jag och Justin stod i dörröppningen och kollade på henne. Han smet förbi mig och la sig ned bakom henne och pussade henne på kinden. ”Jag älskar dig.” Hörde jag honom mumla mot hennes öra, för att sedan höra hur hon svarade honom. ”Jag älskar dig också.” Jag ville gråta då jag såg dem två tillsammans, men jag höll mig, då jag hade fällt allt för många tårar under dagen ändå. Jeremy kom och ställde sig bakom mig, med ett brett leende på läpparna. Han såg verkligen stolt ut, och det förstår jag, då vem som helst hade varit stolt över att ha två sådana barn. ”Skulle jag kunna få prata lite med dig?” Han lät fullt allvarlig, men jag visste att jag inte hade gjort något så jag behövde inte vara nervös.

Jag och Jeremy hamnade inne i köket medan dem andra var i sällskapsrummet och förberedde för massa godis och sällskapsspel. Vi satte oss ned vid varsin sida om bordet. ”Det som står i tidningarna stämmer inte. Jag känner min son, och han skulle aldrig.” Det Jeremy inte visste var att Justin varit med Aurora en natt, så det fanns inget som tydde på att han inte skulle ha kunnat vara med den där Mariah också. Men jag förstod vart han ville komma, han ville inte att sin son skulle vara så. ”Han är verkligen kär i dig, och han skulle aldrig ljuga om en sådan sak. Jag hoppas i alla fall att ni kan prata igenom det här, för jag gillar dig och vill inte att du ska försvinna från familjen.” Jag blev rörd över vad han sa, och började genast rodna. Det är något med den där Bieber familjen, jag tror alla har lyckats få mig att bli rosig och kinderna förutom Jaxon, som inte säger så mycket.

♥

”Baby, kommer du?” Jag tror bestämt att Justin somnade bakom Jazzy i soffan, men jag ville att han skulle vara med och spela spel med resten av gänget. Han fladdrade till med ögonen och log mot mig, för att sedan ta sig upp försiktigt utan att väcka henne. Jaxon hade också somnat men han låg i den andra soffan bredvid. Han kom och ställde sig mitt emot mig. Hans ögon tindrade vackert i ljuset av alla stearinljus som var tända i vardagsrummet, och jag kunde inget annat än le. Mina läppar suktade efter hans och jag tror att han märkte det då han flyttade sig lite närmare hela tiden. Tillslut pressade han hela sin kropp mot min för att slutligen förenas med mina läppar. Han placerade båda händerna bredvid huvudet på mig så han kunde luta sig mot väggen och pressa mig mot den. Han bet mig löst i läppen för att sedan kyssa mig ned över käkbenet mot halsen. Riktigt blöta underbara kyssar lämnade han efter sig. ”Justin, Pearl, kommer ni?” Pattie avbröt oss genom att ropa på oss.

”Vad ska vi spela?” Både jag och Justin hade satt oss ned vid det stora runda bordet i trä. Det tog inte långa stunden fören Justin placerade sin hand på mitt lår och började smeka det upp och ned. Egentligen var det inget som störde mig, utan det var väl mer att hans familj fanns runt om oss och kunde se vad som hände. Bruce kastade upp ett brädspel på bordet och vi alla började skratta. ”Fia med knuff.” Justin jublade rakt ut, så vi alla började skratta ännu mer. ”Jag vinner alltid.” Jag skulle allt ge honom en match han sent skulle glömma. Pattie var den som började och hon fick genast ut en gubbe på spelplanen. Justin slog efter henne men fick inte ut någon, och det grubblade han på i säkert 30 minuter. Kul grabb det där, livsfarlig när det har med spel att göra.

Det slutade med att både jag och Pattie klev i mål före Justin. Jeremy, Diane och Bruce gick in efter honom, men det satte sig hårt hos Justin att både jag och hans mamma vann över honom. Han kunde inte för sitt liv förstå hur det gick till, så han började analysera spelplanen och dem dragen vi hade gjort. Både jag och Pattie satt kvar och tittade på honom då han satt och grubblade. Tillslut tackade hon för sig och reste på sig. ”Kom nu.” Jag försökte få honom att släppa händelsen, men det gick inte, så jag fick distrahera honom istället. Jag ställde mig bakom honom så jag kunde både lägga armarna om honom och kyssa hans hals. Han började, kanske inte frivilligt men i alla fall, lämna små lätta ljud. Han slappnade av i kroppen och vred sitt huvud så jag kom åt bättre, plus att han la sina armar på mina. Han reste på sig och pressade sina läppar mot mina.

♥

”Ska vi gå och sova?” Jag hade slumrat till flera gånger då vi suttit i soffan och pratat, så jag nickade bara lite löst. Han lyfte upp mig i sin famn och sa god natt till alla andra. När vi kom upp på hans rum piggnade jag till en aning och satte mig ned på golvet vid min väska. Jag visste att jag hade lagt ned Justin julklapp där någonstans, men kunde inte hitta den, vilket gjorde mig en aning frustrerad. ”Baby, vad letar du efter?” I ren förtvivlan vände jag upp och ned på min väska så alla mina kläder åkte ut på golvet. Överst i högen låg paketet. Jag log för mig själv, trodde jag, tills jag tittade upp och mötte Justins vackra leende. Jag hade inte ens märkt att han försvunnit och kommit tillbaka med ett paket. Jag satte mig ned bredvid honom i sängen efter att ha kastat ned allt i resväskan igen. Han såg sådär lurig ut, som bara han kan. ”Det är inget stort, men det betyder.” Jag räckte honom mitt paket, och han tog villig emot det.

”B-baby?” Han satt med papperet i ena handen och asken i den andra, men han hade inte öppnat den innan han kollade skeptiskt på mig. ”Öppna den bara.” Han öppnade asken försiktigt och plockade sedan upp ett armband i guld. Han höll på att tappa hakan, och han skulle nog svimma om han fick veta att armbandet hade kostat närmare 20 tusen, då jag även hade graverat in datumet då vi blev tillsammans. ”Gillar du det?” Han gav det till mig och sträckte fram sin högra arm som i en gest att jag skulle sätta på det på honom. ”Jag älskar det, precis som jag älskar dig.” Ännu en gång sa han det där, det som jag inte riktigt vågar. Jag vill, men är rädd för att det kommer förstöra allt, om vi båda börjar älska varandra, vad har vi då kvar att uppnå? Han kysste mina läppar när jag hade låst armbandet, och gav mig en nästan identisk ask.

Jag satt länge och bara tittade på den, men tog mig mod till att i alla fall ta bort papperet. Asken för honom var svart, och min var lätt röd. När jag öppnade asken fick jag se ett par av dem vackraste diamantörhängena jag någonsin sett. Dem var formade som en blomma med hjälp av alla stenar. Jag la ned asken bredvid mig för att sedan pressa ned Justin på rygg i sängen och kyssa honom passionerat. Han förstod mitt sätt att säga tack då han besvarade kyssen med lust och kärlek. Även om jag visste att morgondagen hade massa prat att komma med, så sköt jag det och sidan och levde i nuet. Hans kyss fick mig kär på nytt, och jag ångrade absolut inte att jag föll för honom. Att jag lät honom ta mig till nya höjder. ”Tack så hemskt mycket.” Jag kunde bara mumla mot hans läppar då han inte gav mig tillräckligt med utrymme för att prata ordentligt. Han log och kysste mig sedan på kinden, men placerade sina händer på min korsrygg så jag inte kunde smita.

Var det fina julklappar till varandra, eller var det alldelens för mycket? ^^ 

Det kommer komma ett till senare idag. :) Håll utkik. När ni läser detta sitter jag kanske och äter, jag vet inte riktigt om jag har lunch då eller inte. :P 

Pearl hade ursäktat sig från bordet och försvunnit in i vardagsrummet, men det tog en timme innan någon reagerade. Mamma tittade undrandes på mig innan hon sa något. ”Vart tog Pearl vägen?” Det var nästan som att hon gav mig tillåtelse att gå från bordet innan alla andra hade ätit klart. Jag lämnade köket med massa blickar i nacken och hittade Pearl i vardagsrummet sittandes med ansiktet i händerna. Hon tittade upp på mig, hennes blick gav mig en heldel skuldkänslor. Jag visste redan från början att hon inte gillade publiciteten som kom med mig, och kunde därför förstå henne då det stod saker om mig, som förövrigt inte var sanna. Jag visste bara inte hur jag skulle få henne att förstå det. Hon var svår att övertala när hon väl hade bestämt sig. ”Gumman, vad är det?” Jag satte mig ned bredvid henne, men hon flyttade sig bara bort från mig.

Hon hade sagt att vi skulle ta hand om skiten dagen efter, men det var ändå hon som satt där, helt tyst. Vilket faktiskt skrämde mig en aning. Jag ville veta vad det var som var fel, men eftersom att hon inte sa något kunde jag inte få veta det heller. Hon satt och stirrade, antingen i väggen eller ned på sin mobil. Jag visste att jag hade svaret i hennes mobil, men jag ville inte snoka. Jag ville inte förlora den lilla tillit hon hade till mig efter vad hon fått veta under dagen. Helt utan förvarning reste hon på sig, utan att ens ge mig så lite som en blick, och gick ut från vardagsrummet. Det kändes som att någon vred om mina organ i magen, och sparkade mig i huvudet. Hon såg helt förstörd ut, precis som att någon hade dött eller liknande.

Mamma kom ut och satte sig bredvid mig i soffan. Med en lidande blick kollade hon på mig och la armen om mig. ”Om hon är den rätta för dig kommer hon att komma över detta. Jag ser på dig att du verkligen tycker om henne. Och det finns ingen under detta tak som inte tycker om henne. Hon måste bara få smälta detta.” Jag visste att mamma hade rätt, då Pearl inte hade ställt in sig på sådana saker. ”Jag tycker inte om henne mamma, jag älskar den tjejen. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att nå till henne nu, hon har stängt in sig i sig själv.” Hon skakade drastiskt på huvudet och satte sig på huk framför mig. ”Hon är rädd att förlora dig, att det som står i tidningarna är sant. Kanske till och med att du ska skada henne, och sedan försvinna.”

•

När mormor hade diskat och städat klart i köket satte sig alla utom Pearl i vardagsrummet, då hon fortfarande låg kvar i min säng och stirrade i väggen. Det kändes verkligen som att hon önskade att hon var hemma, att hon inte ville vara kvar. När jag satte mig ned i sängen både såg och kände jag hur hon ryckte till, då hon troligen inte hade hört att jag kom in i rummet. Jag sneglade över henne så jag kunde se hennes ansikte, och det gjorde verkligen ont inom mig. Hennes ögon var alldelens svällda och hennes kinder alldelens torra. Som tur var hade hon inte sminkat sig innan, och därför hållit sig ifrån allt svart som hade hamnat runt hennes ögon. ”Gumman, kom.” Jag drog upp henne i min famn, men hon stretade emot en del i början, men jag visade henne att jag inte tänkte ge mig.

”Kan du berätta för mig vad det är som har hänt? Vad var det som fick dig så tillbaka dragen?” Hon stelnade till i min famn, men det fanns något inom mig som sa att jag inte skulle ge mig, att jag inte skulle låta henne försvinna från mig. Jag höll henne hårdare mot mig för att visa henne att jag alltid skulle finnas vid hennes sida. ”Jag kan inte.” Var allt hon svarade, men det var i alla fall något. Hon pratade och det gjorde mig överlycklig, med tanke på att hon inte gjort det på någon timme. ”Jag hade inte tänkt säga detta till dig fören senare..” Hon tittade upp på mig, och fick mig att stanna mitt i en mening. Jag vet inte om hon antog det värsta, eller vad det var, men jag såg hur hennes ögon vattnades. ”Jag älskar dig.” Hon hade fortfarande kvar blicken i min och jag såg att hennes ansikte slappnade av en aning. Utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina, och jag kunde till och med känna hur hennes tårar nådde min hud. Kyssen var den mest betydelsefulla någonsin, den var så passionerad att hon verkligen tog kraften ur mig. Jag behövde inte ens höra det tillbaka för att förstå att jag gjort rätt val.

Jag fick med mig henne ned till resten av familjen, och det var ingen som frågade eller kastade någon kommentar då det hade varit en jobbig dag för oss alla ändå. Mormor hade införskaffat sig en sackosäck som låg bredvid soffan, det var där jag satte mig ned och såg till så att Pearl satte sig i mitt knä. Hon borrade, utan egentlig anledning, ned sitt ansikte mot bröstet på mig, vilket gav mig rysningar över hela kroppen. ”Är det dags för att dela ut lite julklappar eller?” Jazmyn var den första att reagera på mammas fråga då hon blev överlycklig. Ett brett leende satte sig på mina läppar när jag såg min lillasyster så fruktansvärt glad. Pearl satte sig upp ordentligt och tittade på samma sak som mig, min glada lillasyster. ”Vad lik hon är dig.” Hon viskade mot min hals och gav mig rysningar igen.

Jazmyn satt med mest julklappar, men Jaxon var inte långt efter då han knappt syntes bakom sin hög. Han var dock lite mindre än Jazmyn så det kan ha berott på det också. Jag hade också fått en hel del, även om jag sagt att jag inte ville ha några. Pearl däremot var det ingen som visste skulle komma, så hon hade inte fått några, förutom att jag hade en som väntade på henne, men hon såg ut att trivas ändå. Hon satt tillsammans med Jazzy på golvet och var med henne och öppnade alla sina paket, då det var en hel del. Hon blev lika glad för varje, men när hon öppnade ett paket från mig, med en av hundra olika barbie dockor skrek hon av glädje. Vi alla andra började skratta, medan Pearl ryckte till och höll sig för örat. Jag var verkligen den lyckligaste på jorden.

Vad tycker ni? Är hon för hård mot Justin, eller förstår han henne inte som han borde? 

Jag jobbar imorgon, så jag vet inte när det blir något mer kapitel, plus att jag inte har mer än 2 på lagret, så kan inte lägga ut dem heller. =/ Aja, vi får se. :) Ska försöka skriva lite mer ikväll, då jag kan sova en timme längre imorgon. :) Börjar inte fören 9. 

Känslan jag hade i min kropp gick inte att beskriva. Om Justin hade en son tillsammans med den där tjejen ville jag inte vara en del av hans liv. Varför var det här tvunget att hända mitt på julafton, den dagen om året man ska vara tillsammans med sin familj och ha det mysigt? Han såg uppriktigt ledsen ut, men jag kunde inte göra något åt det. Jag ville hem, hem till min mamma och pappa, och bara glömma vad jag fått uppleva under dagen. ”Justin, din pappa är här.” Pattie stod i början av trappen och ropade på honom, jag såg hur glad han blev men han dolde det så mycket han kunde. ”Snälla, följ med mig ner. Jag vill att du ska träffa min lillasyster.” Tanken var lockande, men jag ville inte att hans pappa skulle se mig såhär, och egentligen ville jag inte bråka med Justin heller. ”Gå du, jag kommer snart.” Han tittade skeptiskt på mig, men lämnade sedan rummet.

Jag satt kvar i sängen ett tag, med ryggen tryckt mot väggen och knäna hårt uppdragna mot bröstet. Min mobil låg på sängen bredvid mig, och den var på ljudlöst, men jag kunde ändå se hur mamma ringde mig. Motvilligt svarade jag. ”Gumman, hur mår du?” Jag kunde höra på hennes röst hur hon egentligen redan visste svaret, hur hon visste vad som hade hänt. Hon om någon brukar aldrig läsa skvaller och skit i tidningar, och allra minst på nätet. ”Beror på hur man ser det.” Hon suckade djupt och tog en paus. ”Vad säger Justin?” Ja, vad säger han? Precis det vem som helst skulle säga. ”Han hävdar sin oskuld. Han säger att han inte vet vem det är, och att han aldrig träffat henne förut.” Om jag bara kunde läsa min mammas tankar, så hade jag utan tvekan gjort det. ”Jag tycker du ska prata med honom. Men gör det imorgon, fira julafton precis som inget har hänt. Han skulle inte ljuga för dig. Han är inte sådan.” Mammas fina ord satte sig rakt i hjärtat på mig. Hur kunde hon vara så klok?

♥

Efter en skön dusch och nya kläder, varav en röd mysig julklänning, valde jag att gå ned till dem andra. I trappen ned kunde jag höra hur Justin hade ett samtal med en annan man, en jag inte kände igen röste på, men fick strax bekräftat vem det var. ”Pappa, jag vet inte vad jag ska göra.” Jag stannade till då jag ville höra vad hans pappa hade att svara honom på det. ”Berätta för henne hur mycket hon betyder, och att du aldrig skulle göra något sådant.” Efter att han hade sagt det fick han syn på mig, och det såg nästan ut som att han slutade andas. Justin tittade på honom för att sedan låta hans blick följa sin pappas. Där stod jag i trappen, ganska rosig om kinderna och ville inget annat än att Justin skulle hålla om mig. Han kom emot mig, och stannade precis framför mig, då jag i alla fall hade tagit mig ned från trappen. Han synade mig från topp till tå, för att slutligen i en prövande gest lägga armarna om mig. ”Vad vacker du är.” En rodnad placerade sig på mina kinder, ännu en gång.

Jag vet inte hur länge vi stod där i trappen och bara höll om varandra, men det kändes som en evighet. Jag mådde så bra med hans armar om mig, det kändes som att jag inte behövde mer. Han släppte greppet om mig, men stod fortfarande lika nära, och när han såg mig rakt i ögonen var det precis som att han såg rakt igenom mig. ”Jag skulle aldrig ljuga för dig. Du är för viktig, för mig.” En liten del av mig ville verkligen bara glömma allt, medan en annan hela tiden påminde mig om att han hade haft ett liv före mig, ett liv med massa tjejer. ”Kan vi ta detta imorgon?” Till och med jag hörde att jag var hård mot honom, men jag ville verkligen bara glömma det för en dag, och ha en mysig jul tillsammans med honom och hans familj, även om det var den sista. ”Justin, vem är hon?” En liten flicka stod och drog Justin i sina byxor, och hon var en mini kopia av honom. Han böjde sig ned till hennes nivå, och lyfte upp henne i sin famn. ”Det är min flickvän.” Jag såg leendet han hade på läpparna när han sa det. Jag förstod på en gång att det var Jazzy, och hon tittade på mig. ”Wow, vad vacker hon är. Hon ser ut som en prinsessa.”

Hon var verkligen söt, och till och med hon fick mig att rodna, precis som sin storebror. Det var som att hon visste vad hon skulle säga för att göra mig glad. Justin såg min rodnad och såg till så att jag böjde upp huvudet mot dem båda. ”Vad söt du är.” Jag smekte henne över kinden, vilket fick henne att borra in sitt ansikte i axeln på Justin. Han skrattade till och tog mig prövande i handen, han visste nog fortfarande inte om jag ville att han skulle ta i mig. ”Finns fler jag vill att du ska träffa.” Tillsammans gick vi in i vardagsrummet där alla satt samlade. När vi klev in slutade alla prata och vände blickarna mot oss istället. Pattie log milt mot mig, och nickade lite löst med huvudet. ”Pappa, det här är min flickvän. Pearl.” Den mannen jag tidigare sett Justin med reste på sig, med en liten grabb i famnen. ”Hej, trevligt att äntligen få träffa dig. Jag heter Jeremy.” Vi skakade hand. ”Och det här är den yngsta Bieber, Jaxon.” Jeremy fortsatte att presentera den lilla grabben.

Diane klev upp ur soffan och gick ut i köket med Pattie och Bruce i följd. Hon behövde inte säga något till dem, då dem följde med ändå. Ibland funderar jag vad den familjen har för makt, då jag i stort sett gör lika med Justin. Det är inte ofta han behöver säga åt mig att göra något. Vi slog oss ned i soffan och Jazmyn hoppade över till mitt knä samtidigt som jag placerade mitt huvud på hans axel. Matdoften nådde min näsa och jag blev genast hungrig. Nästan som att Diane kunde läsa mina tankar ropade hon på oss. ”Maten är klar.” Jazzy hoppade ned från mitt knä, Jeremy tog med sig Jaxon och gick mot köket. Justin satt kvar, precis som att han inte hade hört när hans mormor ropade. Jag satte mig i hans knä och la mina armar om hans nacke. ”Är du inte hungrig?” Han skakade lite på huvudet och placerade sina händer på mina lår. Hade jag kunnat läsa tankar, hade jag gjort det på honom då. Jag ville veta vad han tänkte på, och om jag kunde göra något. ”Kom nu baby.”

Under middagen hörde jag hur min mobil började låta, så jag ursäktade mig och gick mot ljudet. Mobilen låg i vardagsrummet och lyste av ett inkommet sms. Namnet på displayen gav mig gåshud, och en oroande känsla i magen uppstod. ”Hej Pearl! God Jul kanske man skulle ta och skriva först. Fast jag vet inte om det är sådan godjul för dig, då du troligen har läst tidningarna. Din pojkvän påstås vara pappa till Mariah Yeaters son, hur känns det? Både du och jag vet att det mycket riktigt kan vara så, då han verkar vara en hejare på att bara knulla sina brudar. Undra hur många fler det finns där ute som bär hans barn, eller har burit. Jag hoppas du förstår att han kommer göra likadant med dig.” Behöver jag säga mer än att sms:et kom från Aurora? Och att min matlust hade försvunnit redan vid första ordet. Jag mådde illa, och ville inget annat än försvinna.

Mer drama, det känns som att det kommer gå åt helvete för dem. Vad tror ni? hur kommer Pearl att tackla detta, och kommer hon göra det? ^ 

Jag jobbar idag med, börjar halv 12, slutar halv 8. Så vi får se om det kanske kommer ett till. ^^ Imorgon gör jag min sista praktik dag, sen jobbar jag på Lördag. Sen är jag leedig. =P 

På morgonen när jag vaknade låg Pearl fortfarande och sov, så jag väckte henne aldrig, utan krånglade mig ur sängen och gick in på badrummet. Jag kände hur någon höll på i köket med massa förberedelser, det luktade verkligen jul i huset. Precis när jag tog på mig en tröja hörde jag hur Pearl började röra på sig i sängen, och strax efter insåg hon nog att jag inte låg bredvid henne längre så hon vände sig om i all hast och stirrade på mig. ”God morgon.” Hon satte sig upp med täcket om kroppen för att sedan klia sig i ögonen och dra fingrarna genom håret. ”Har du sovit gott?” Hon nickade, men sa fortfarande inget. Jag gav henne en stor tröja, och ett av mina par mjukisbyxor, så gick vi tillsammans ned till köket där mormor och mamma var i full gång. Det var då jag såg att klockan var över elva på förmiddagen.

Pearl var fortfarande blyg när det kom till min familj, men det fanns ingen anledning för henne att vara det då dem verkligen gillade henne. ”God morgon ungdomar, har ni sovit gott?” Mormor började genast plocka fram en liten lätt frukost när vi kom in i köket. ”Jag har sovit gott i alla fall. Riktigt bra. Du då?” Pearl tittade på mig och kysste mig på kinden, framför min mormor, ett stort steg för henne. ”Jag har sovit som en prinsessa.” Mitt svar fick både mormor och Pearl att skratta, vilket var lite mening. Vi satte oss ned vid köksbordet, båda två på samma sida, och med fingrarna sammanflätade. Det blev lite krångligt att bra mackan, men det funkade då jag inte ville släppa henne.

•

Pearl frågade mormor flera gånger om hon fick vara med och hjälpa henne i köket, men mormor svarade hela tiden att hon var gäst och inte skulle lyfta ett finger, men tillslut fick Pearl som hon ville. Så dem stod tillsammans och stekte både köttbullar och marinerade revbensspjäll. Själv satt jag bara vid bordet och betraktade min vackra flickvän, som verkligen gjorde sig vacker i mina kläder. Jag skulle nog utan tvekan kunna sitta och titta på henne tills jag somnade, och aldrig tröttna. Jag märkte inte ens att hon försvann från min syn och dök upp bakom mig, hon kysste mig på kinden och la armarna om mig. ”När kommer din pappa?” Hon lät sådär nyfiken som bara hon kan låta, och log med hela ansiktet. ”Han kommer, men jag tänkte att vi skulle ta en liten promenad innan. Så du får se området jag växte upp i.” Hon nickade och försvann upp på mitt rum, så jag sprang efter henne.

Tillsammans gick vi, dock inte hand i hand, då vi faktiskt var ute bland folk, men ändå ganska nära varandra. Snön var alldelens vit och Pearl hade en söt mössa på huvudet. Jag hade inte sett henne i sådana kläder innan, då vi bara varit på ställen där solen varit framme och det hade varit över 20 grader. Vi gick förbi en av våra mataffärer som inte låg speciellt långt bort från mormors hus. Pearl tvärstannade och kollade mot alla löpsedlar, och min första tanke var att det var en bild på henne och mig, men så var inte fallet. Jag gick närmare för att se att jag verkligen såg rätt då det var en bild på mig, och en tjej jag aldrig tidigare sett i hela mitt liv, men det var inte det värsta utan det var att hon anklagade mig för att vara far till hennes barn. ”Är det där sant?” Det såg bokstavligen ut som att Pearl skulle svimma, och börja gråta vilken sekund som helst, men hon gick ändå in och köpte tidningen.

Istället för att fortsätta visa henne runt tog jag med henne tillbaka hem. Mobilen gick varv då Scooter ringde, på julafton, och tro mig, det var inte för att hälsa godjul. Mamma tittade skräckslaget på oss när vi kom tillbaka. ”Vad gör ni redan hemma?” Vi hade inte varit borta mer än 20 minuter, så jag förstår hennes tanke. ”Läs här.” Jag tog tidningen av Pearl och gav den till mamma. Hon hade fortfarande inte sagt något till mig, vilket faktiskt skrämde mig en aning. Inget av det som stod i tidningen var sant, men hon kollade osäkert på mig. ”Baby, det är inte sant. Tro inte på allt som står i tidningarna.” Hon ryggade tillbaka när jag var på väg att lägga armarna om henne. Hon trodde uppenbarligen på det hon precis läst. Mamma satt och lusläste varenda litet ord som stod under nästan fyra sidor i tidningen.

Min mobil ringde oavbrutet från både det ena och det andra hållet, Scooters samtal var det enda jag svarade på. ”Hej, vad är det jag läser om i tidningarna?” Han lät förvirrad, och om han kunde se mig så skulle han allt förstå att jag var den som var mest chockad. ”Jag vet inte, har inte läst det själv, bara sett löpet.” Jag såg hur Pearl försvann upp till övervåningen, och hur mamma slog ihop tidningen med en riktigt förbannad blick. ”Vi får ta tag i detta efter julhelgen. Försök att inte tänka på det här.” Det var lättare för honom att säga, än för mig att göra. ”Det kommer bli svårt, med tanke på att Pearl såg det.” Han suckade och mamma la armen om mig, det var hårt, men jag var tvungen att ta tag i det. ”Vi tar det här sen, pappa kommer snart hit. Jag är tillbaka i LA snart igen.” Samtalet avslutades, och mamma drog in mig i en kram. ”Vi kommer lösa detta.”

Pearl satt i sängen när jag kom upp, med mobilen i handen. Hon ignorerade verkligen mig, hon varken tittade eller sa något, även om hon hörde att jag var där inne. ”Snälla, du måste tro mig. Jag har aldrig sett den tjejen förut…” Hon tittade upp och spände blicken i mig, vilket fick mig tyst på en gång. ”Hur fan ska jag kunna veta det? Enligt henne har du en son, och jag har ingen aning om vad jag ska tro.” Hennes röst bar henne genom hela meningen, men det var inte mer än det. Hon tittade på mig, och jag såg hur en tår lämnade hennes ena öga och banade en väg ned över hennes kind. ”Jag vet inte vad jag ska behöva säga till dig för att du ska tro mig.” Hon skakade bara på huvudet. ”Bespara mig dina lögner tack.”

Nu händer det grejer. ^ Men jag måste säga att jag är besviken på mig själv. Detta blev inte så bra som jag hade hoppats på. Jag hade velat göra bättre ifrån mig, men jag försökte verkligen. =/ 

Ge mig era åsikter. =) 

Pattie och jag pratade en hel del under bilresan till Stratford. Det blev inte pinsam tystnad en enda gång, men blev det tyst, tog det inte lång tid innan vi började prata igen. Jag gillar henne, hon är inte en sådan person som förväntar sig att jag ska vara på ett speciellt sätt, utan hon tar mig som jag är. ”Ser du det där huset där?” Pattie pekade bort mot något som inte såg ut att tillhöra resten av husen, det såg lite finare ut. Jag nickade och kollade ut genom sidorutan. ”Det var där Justin började sin karriär. På den trappan satt han som liten, spelade gitarr och sjöng.” Jag kunde se på henne hur stolt hon var över sin son. Hon log med hela ansiktet men koncentrerade sig fortfarande på körningen. Det var nästan som att hon tänkte tillbaka på tiden då Justin var liten.

”Är du nervös?” Jag märkte att hon började bromsa in då vi hade åkt förbi en hel del hus, sedan svängde hon upp på uppfarten till ett tegelhus. Jag satt kvar ett tag i bilen och fick syn på Justin i ett av fönstren, men han kan inte ha sett att det var jag för han reagerade inte. När jag hade klivit ur bilen hjälpte jag Pattie med min väska. Två killar kom ut ur huset, men jag kände inte igen någon av dem så jag vände bort kroppen och la uppmärksamheten på min väska istället. Helt plötsligt slogs ytterdörren upp, bokstavligen, och Justin kom ut springandes i bara t-shirt, mitt i vintern. Han slog sina varma armar om mig, vi stod bara så, och jag drog in hans underbara doft. ”Vad gör du här?” Jag vände upp ansiktet mot honom och log samt kysste honom på kinden. Jag var så lycklig där vi stod tillsammans. ”Jag ville fira jul med dig, och din familj.”

”Kanske ska presentera dig för mina två bästa vänner.” Han tittade på mig för att sedan vända huvudet mot två grabbar som stod med öppna munnar och ögon stora som tefat. Jag log lite smått samtidigt som den där pinsamheten sköljde över mig, och det märkte Justin då han tog min hand och höll den i ett stadigt grepp, och gick mot grabbarna som lät stänga sina munnar och slappna av i ansiktet. ”Detta är Ryan, och detta är Chaz.” Han gestikulerade över dem två som stod framför mig för att sedan vända sig mot mig. ”Och detta är min flickvän, Pearl.” Både Ryan och Chaz drog in mig i en kram. ”Välkommen till familjen.” Justin drog in mig i sin famn och jag tvekade inte innan jag borrade in mitt ansikte i hans bröst. Allt var så pinsamt, och jag ville bara gå in då jag verkligen inte var van vid kylan. ”Nej, nu lämnar vi kärleksparet, Chaz.” Båda två skrattade och gav sen Justin en kram och lämnade oss.

När vi kom in i hallen rös jag till över hela kroppen då värmen slog emot mig. Det var varmt och skönt och en doft av nybakade pepparkakor nådde min näsa. Det luktade verkligen jul, och så har det inte luktat hemma på flera år. Jag tog av mig skorna och ställde dem prydligt på mattan, så att dem inte var i vägen om någon skulle komma in. Justin tog min hand och flätade samman våra fingrar för att sedan föra mig mot rummet som den underbara doften kom från, köket. En äldre kvinna stod vid spisen med ett förkläde på sig, och Justin harklade sig en aning så hon vände sig om. ”Åh, vad roligt, välkommen Pearl.” Justin tittade chockat på henne, och sedan på mig. ”Hur kan du veta att det är hon?” Hon rufsade till Justin i håret och log. ”Din mamma berättade för mig att hon skulle komma. Så jag antog att du inte har två flickvänner.” jag rodnade även om det inte var något farligt. Hon sträckte fram sin hand och hälsade. ”Diane, mormor till den här gossen.” Återigen rufsade hon hans hår.

Det kändes skönt att man var så pass välkommen som man faktiskt var under detta tak. Den enda jag inte hunnit hälsa på var Bruce, Justins morfar, som var ute och gick med Sammie, Justins hund. Pattie satt i soffan i vardagsrummet så jag och Justin gjorde henne sällskap, bara det att när jag skulle sätta mig ned trodde jag att jag skulle få sitta i soffan, men det fick jag inte då jag hamnade i knä på Justin. Han var inte villig att släppa taget om mig, vilket jag inte hade något emot. Han kysste mig i nacken och strök sina fingrar över min mage. ”Du anar inte hur glad jag är över att du är här.” Han viskade, men Pattie hörde något som gjorde att hon vände huvudet mot oss. ”Tack mamma, bästa julklappen.” Pattie log mot oss, och jag kunde inget annat än le tillbaka. Jag mådde så bra då jag kände Justins hjärtslag mot min rygg.

♥

”Morfar, kan du komma hit så ska du få hälsa på någon.” Jag hörde hur glad Justin lät, och det är inte varje dag han låter just så exalterad. Bruce gjorde sig synlig i dörren till vardagsrummet och Sammie kom springandes och hoppade upp i soffan för att sedan lägga sig i mitt knä, troligen för att jag luktar hund. ”Wow, hur ofta händer det där?” Bruce tittade på Sammie precis som att han var knäpp, men Justin var snabb med att förklara. ”Han hälsar sällan på nya människor då han inte gillar dem. Men ah, du förstår nog.” Jag vände mig upp mor Bruce för att sedan hälsa artigt på honom. ”Mitt namn är Pearl.” Han nickade och log. ”Jag vet, Justin kan aldrig vara tyst.” Jag skrattade till och Bruce lämnade vardagsrummet som vi hade fått helt för oss själva. Justin la sig ned i soffan och drog med mig, så jag hamnade framför honom och han fick chansen att lägga armarna om mig.

Klockan hade blivit en hel del på kvällen och jag kände hur jag höll på att somna där jag satt med huvudet mot Justins axel. Alla hade samlats i vardagsrummet så därför hade båda två satt sig upp. Jag kunde skymta hur Pattie nickade en aning diskret mot mitt håll då hon satt och pratade med Justin, men det var inget jag orkade lägga någon större energi på då jag hade fullt upp med att försöka hålla mig vaken. ”Gumman, ska vi gå och sova?” Jag nickade bara lite löst mot honom och reste mig sedan upp, som den sanna gentlemannen han är lyfte han upp mig och bar mig hela vägen upp till sovrummet som jag med tillåtelse av Pattie skulle få dela med Justin. När han la ned mig i sängen sprang han ned igen för att tillslut komma upp med min resväska. Med tandborste och tandkräm i handen stapplade jag mot toaletten och gjorde ett gott försök att borsta mina tänder.

Eftersom att både min och Justins säng i LA var nästan dubbelt så stor än den vi skulle dela på, fick vi sova ganska tätt intill varandra, men helt ärligt gjorde det mig inget. Det var fruktansvärt underbart att ha honom pressad mot min kropp, hur han sen då och då kysste mig på kinden gjorde allt bara ännu bättre. ”Hur kommer det sig att din mamma tillåter oss att sova i samma säng?” Jag hörde hur min röst ville lägga av, men det kändes ändå som att jag inte ville sova bort tiden tillsammans med Justin. ”Hon litar på oss.” Han pressade sina läppar mot mina och la mig ned på rygg för att sedan lägga sig halvt över mig, och smeka min mage. Fjärilarna började vakna till liv, och jag kände mig helt plötsligt inte speciellt trött mer. ”Det kanske hon inte skulle ha gjort?” Med en frågande blick tittade jag på Justin och log, för att sedan återförenas med hans läppar.

Jag jobbar mellan halv 12 och halv 8 ikväll, så vi får se om det kommer något kapitel senare, eller om detta är det enda. ^ Jobbar lika tid imorgon också, så blir kanske inte så mycket skrivande heller. =/ Försöker knapra ihop kapitel 62 just nu. Så jag ligger lite före er iallafall.. ♥ 

Att sova i sängen som jag en gång i tiden såg som min säng var skönt. Jag var tillbaka hemma, och kunde inte klaga, förutom att sängen var lite för kort för mina långa ben, men jag gjorde det bästa av situationen, så det gick bra. Pappa, Jazzy och Jaxon hade åkt hem kvällen före, för att sedan komma tillbaka på julafton. Så under dagen hade jag tid att spendera tillsammans med min mamma, mormor och morfar, och där ibland två personer som jag verkligen saknat och hållit kärt hela mitt liv. Mamma träffar jag ofta men älskar henne ändå, men mormor och morfar, dem är saknade så fort jag åker från dem. ”God morgon gubben. Sovit gott?” Mormor var den enda som var vaken när jag kom upp, så jag satte mig ned vid köksbordet och började bläddra lite i tidningen som låg där. ”Jodå, det har jag. Har du?” Hon vände sig mot mig efter att hon satt på kaffe. ”Sover alltid bra när du är hemma, då vet jag du mår bra.”

När både mamma och morfar hade klivit upp ur sängen satt vi alla tillsammans och åt frukost. Om jag ska vara helt ärligt så kommer jag alltid uppskatta tiden jag har tillsammans med just dem tre människorna, därför gör det mig inget att vi sitter vid frukostbordet i flera timmar. Mamma däremot verkade ha en hel del saker att göra under dagen, då hon inte hann mer än bre mackan så reste hon på sig och gick mot badrummet. ”Vad gör du?” Hon såg stressad ut då hon hela tiden kollade på klockan. ”Jag har lite saker att göra. Så jag måste låna din bil som du har här.” Hon hade hemligheter för mig, och det gillade jag inte. Men om jag skulle tjata så skulle hon bara bli arg, och det hade jag ingen lust med dagen innan julafton.

Mamma lämnade oss i all hast och åkte bort från huset då hon var klar och hade tagit med sig sin handväska ut. Mormor tittade på mig där jag stod i köksfönstret och kollade ut på alla barn som lekte i snön utanför. Jag minns när jag var liten hur uppspelt man var kvällen innan julafton. Jag såg mer fram emot att träffa min pappa än att öppna julklapparna då jag inte såg honom så ofta. ”Jag går och tar mig en dusch.” Hon nickade bara mot mig, och hällde upp kaffe i en kopp och gick in i vardagsrummet där granen lyste så vackert av alla ljus. Mormor hade klätt den dagen innan jag kom, bara för att jag skulle få känna på julstämningen direkt jag kom. När jag kom upp till mitt rum med Toronto tapeter gick jag fram till min väska och plockade fram rena kläder.

•

”Justin, du har besök.” Det lät som att det var fyra elefanter i trappen och innan jag hann lämna rummet kastade sig både Ryan och Chaz över mig, med en hård smäll slog vi i golvet och började skratta likt tre små barn. ”Hey bro.” Ryan satte sig upp, så att både jag och Chaz fick chansen att göra detsamma då det var Ryan som låg överst. ”Hur mår du?” Han dunkade till mig på axeln en gång, vilket fick mig att skratta ännu mer. Dem där två knäppgökarna är inte riktigt kloka, men det är en av anledningarna till att jag gillar dem. ”Jag mår bra, nu när jag är hemma. Ni då? Det var ju ett tag sedan.” Båda nickade och vi reste på oss, för att sedan gå ut. Egentligen gillar inte mamma att jag är ute och springer utan Kenny, men hon själv drog så hon vet inget. ”Vi mår kanon.”

När vi hade varit ute i över en timme, höll jag på att förfrysa tårna vilket inte var så smart gjort av mig, men jag gör vad som helst för att få umgås med mina vänner. Det finns inget som kan stoppa mig, inte ens kylan. ”Hur går det med hon, vad hon nu hette?” Jag drog handen i en snöhög och fick med mig en hel del snö som jag sedan knådade till en hård snöboll och kastade precis i nacken på Chaz. ”Pearl. Det går bra, vi är tillsammans.” Jag kände själv hur fånigt jag log, men vad skulle jag göra? Det gjorde jag alltid då jag pratade om eller med henne, och det var ingen skillnad bara för att Chaz och Ryan var med. ”Fan vad nice att höra. När får man träffa henne då?” Direkt han frågade det insåg jag hur mycket jag saknade henne, och hur mycket jag verkligen ville fira min jul tillsammans med henne, men jag kunde inte slita henne från hennes familj bara för att jag skulle bli nöjd, så därför frågade jag inte ens om hon ville följa med. ”Jag vet inte, vi får se.”

•

Mamma hade fortfarande inte återvänt när mormor serverade middagen, men Ryan och Chaz stannade och då finns det ingen risk att det blir några rester kvar till mamma, så hon fick helt klart skylla sig själv. ”Varsågoda grabbar.” Mormor ställde ned en kastrull med hemgjort mos, och sedan en stekpanna med hemrullade köttbullar. Det finns ingen godare mat än mormors egna, den hon gjort från i stort sett grunden. Det blir lite skillnad från när man är ute på vägarna och åker då man stannar på varje snabbmatsställe, till mormors. ”Tack Diane.” Ryan och Chaz är alltid vänlig mot både mormor och morfar, även om vi busade en hel del med morfar när vi var yngre. Maten var hur god som helst, men jag gjorde det misstaget då jag verkligen kastade i mig maten, istället för att verkligen njuta av den.

Både Ryan och Chaz var på väg ut i hallen för att sätta på sig skorna då dem skulle dra sig hemåt, när mamma körde upp på uppfarten. Hon var inte själv i bilen, men jag kunde inte se vem den andra personen var, så jag la mer energi på att säga hejdå till mina knäppskallar till vänner. Precis innan Ryan skulle stänga dörren hörde jag honom och Chaz prata med varandra. ”Kolla in den där pinglan. Undra vem hon är!” Jag slet upp dörren och fick se Pearl stå bredvid mamma som sedan plockade ut en stor resväska ur bilen. Jag hann inte ens reagera själv innan jag drog på mig ett par skor och sprang igenom Ryan och Chaz för att sedan kasta mina armar om Pearl. Jag kunde höra hur hon tog ett djupt andetag och log mot min hals. ”Vad gör du här?” Hon log mot mig och kysste mig på kinden. ”Jag ville fira jul med dig, och din familj.” Ryan och Chaz stod och tittade på oss som två grabbar med ufon till ögon.

Fan vad fort tiden går. Redan på chapter 57, det känns som att det var igår jag började med denna novell. ^ Vad tycker ni? Kommer julen vara så underbar som dom båda hoppas på? =) 

”PEARL, din mobil ringer.” Jag satt på altanen med en filt kring min kropp och lyssnade på grannens barn som lekte på gräsmattan bredvid oss. Det lät som att dem verkligen hade roligt, vilket jag absolut inte tvekade en sekund på då dem ofta är ute och leker tillsammans. Det var mamma som ropade och störde mig och mina tankar. ”Kommer.” Jag sprang in i huset och såg mamma stå med min mobil tryckt mot örat. ”Hon kommer här.” Hon gav mig luren och log. ”Hallå?” Jag kollade inte ens vem det var som var i luren, men det behövdes inte, jag förstod på en gång då jag hörde ett enkelt skratt. ”Hey babe.” Det var inte bara hans röst jag hörde, utan jag hörde även en liten flicka som försökte få hans uppmärksamhet. ”Hey baby. Vad gör du?” Jag satte mig ned i soffan och gjorde mig riktigt bekväm då jag antog att telefonsamtalet skulle vara ett tag. ”Inte mycket. Kollar när Jazzy lägger puzzel. Vad gör du?” Jag log åt bara tanken av att han äntligen var tillbaka med sin familj, där han hörde hemma. ”Inte mycket, pratar med dig.”

”Jazzy, snälla. Kan jag få avsluta samtalet, sen ska jag lägga all uppmärksamhet på dig.” Att höra Justin sätta henne i andra hand gjorde mig illa till mods, men precis som han sa så var vi på väg att avsluta samtalet. ”Förlåt baby, vad sa du?” Han vände tillbaka uppmärksamheten på mig. ”Det var inget, lek med Jazzy istället. Hon har saknat dig nog.” Jag sa det med ett leende på läpparna, men ändå inte. ”Okej, men glöm inte bort att jag tycker sjukt mycket om dig. Och jag vill inget annat än att du ska vara här.” Jag rodnade när han sa det, så det var tur jag inte hade honom framför mig, för då hade han sett det. ”Jag tycker om dig med, och kunde jag kyssa dig nu, hade jag gjort det.” Han skrattade till och vi avslutade samtalet, med massa pussar. Det kändes konstigt, att sitta och pussa mot mobilen, men vad skulle jag göra då min pojkvän inte ens befann sig i samma land?

♥

På morgonen när jag vaknade var jag helt utvilad, vilket jag sällan varit, inte ens dem gångerna jag och Justin sovit tillsammans. Just den natten fick jag väl sova tungt och skönt. Jag log för mig själv och insåg att det endast var en dag kvar till julafton, och med ett skutt hoppade jag upp ur sängen och vidare in på badrummet för att ta mig en skön dusch. Det kändes inte som att jag stod där inne speciellt länge, men när jag klev ut var det imma i hela badrummet och klockan på väggen stod på strax före 10, vilket bevisade att jag hade stått där inne i över en timme. Jag borstade ut håret och fick syn på min parfymflaska längst in i skåpet, den har faktiskt aldrig stått så långt in, men jag vågade inte visa Justin att jag faktiskt använde hans parfym, men det som var mer konstigt var att han inte märkt det. Det var i och för sig ett tag sedan jag använde den, just för att jag var feg, men nu fick jag chansen, så jag sprutade på mig två sprut, ett alldelens i nacken, och ett bakom örat.

”Gumman, kom ned ett tag. Jag och pappa har något vi vill berätta för dig.” Mamma brukade aldrig säga något sådant på just det sättet. Hon lät exalterad, samtidigt som hon hade någon överraskning eller något för mig. Jag drog på mig min bruna kofta och gick ned till dem i köket. Både mamma och pappa satt på samma sida och båda gestikulerade att jag skulle sätta mig mitt emot. Det kändes nästan som att jag satt i ett förhörsrum på polisstationen. Även om jag aldrig varit där, så kunde jag se framför mig hur dem skulle börja förhöra mig. Mamma harklade sig en gång så jag kollade på henne. ”Jag såg igår hur ledsen du var när Justin åkte härifrån. Så därför har pappa och jag…” Hon tog en paus och kollade på honom, precis som att få en bekräftelse på att dem gjort rätt val. ”Bestämt oss för att du ska få flyga till honom, och fira jul tillsammans med hans familj. Jag har redan pratat med Pattie om allt, så hon är med på noterna.” Jag visste inte hur jag skulle reagera, eller ens om jag skulle. Allt var så overkligt.

Efter att jag hade smällt allt så gick jag upp på mitt rum och började packa, då flyget skulle gå redan på vid två på eftermiddagen. Mamma gick förbi mitt rum så jag passade på att ropa på henne. ”Hur kan du veta vem hans mamma är?” Hon stannade i dörröppningen och kollade på mig då jag sprang fram och tillbaka mellan väskan och min garderob. ”Det finns något jag inte har berättat för dig. Du vet Carin, min vän?” Hon väntade på att jag skulle svara henne, så jag nickade bara i förbifarten. ”Hon är tillsammans med Justins manager, så jag träffade Pattie på en fika med Carin.” Som att inte en överraskning hade räckt för dagen, vad skulle komma härnäst? Att Michael Jackson var min gudfar? ”Varför har du inte sagt något? Tycker du inte jag hade rätten att få veta det?” Hon satte sig på sängen medan jag fortfarande sprang omkring i rummet. ”Jo, egentligen har du väl det. Förlåt”

♥

Det var både mamma och pappa som körde mig till LAX, flygplatsen jag skulle lyfta ifrån. Mamma babblade på om massa osammanhängande saker, så jag orkade inte lyssna på henne. Pappa försökte nog hänga med så mycket han kunde, men det såg ut som att hjärnan snurrade mer på honom än på mamma. ”Hur hade ni tänkt att jag skulle klara mig själv på flygplatsen? Jag har flugit två gånger i mitt liv, och då vare inte jag som gjorde något.” Mamma vände sig bak och kollade på mig. ”Du måste lära dig, om du ska vara tillsammans med en superstjärna.” Sedan blinkade hon bara med ena ögat. Visst hade tanten humor, men ibland ville jag helst slippa den. Istället för att ge någon spydig kommentar tillbaka så pluggade jag igen mina öron och satte på musik. Justins låt, Boyfriend, som skulle vara med på hans kommande platta spelades flitigt av mig, då jag verkligen älskade den låten.

”Kom ihåg att höra av dig till oss när du landar.” Mamma kramade om mig, precis som att jag skulle vara borta resten av mitt liv. ”Jaja, släpp mig nu, annars kommer jag inte hinna med flyget.” Dem hade uppehållit mig ett bra tag, så jag fick verkligen springa till gaten för att hinna med. Första klass var kanske inte så mycket mot privatplanet jag åkt med Justin gången före, men jag klagade inte då jag enbart pluggade igen mina öron och lutade tillbaka huvudet mot sätet och somnade till. Drömmen jag drömde handlade om Justin, hur han förklarade hur mycket han tyckte om mig, och hur han sedan avslutade med att säga att han älskade mig. Dem orden är väl en flickas högsta dröm att höra från grabben som du själv håller kär?

Jag blev hemma från jobbet idag, mådde absolut inte bra imorse när jag vaknade. Får se hur jag mår imorgon, men nu ska jag iallafall spendera tiden framför datorn, och skriva massor. Plus att jag ska dricka vatten, så jag renar kroppen. ILLA KVICKT. Med tanke på att jag HATAR att vara sjukt. Jag har hellre magsjuka än är förkyld. =/ 

För första gången på länge flög jag och mamma förstaklass, men det gjorde mig inget. Det var rätt skönt att ha folk man inte kände runt om sig, lite liv och rörelser, annars hade nog min hjärna hackat omkring på Pearl hela flygresan. Framför mig satt det två tjejer som var i min ålder, jag kunde höra hur dem viskade om mig, men gjorde sig aldrig något närmande, i alla fall inte under dem första 2 timmarna. Jag satt med musik i lurarna och lutade mig till och med tillbaka, jag kunde inte slappna av helt, men till en viss del, och jag visste att så fort jag skulle få se mina småsyskon skulle jag kunna slappna av helt. Mamma pickade mig på axeln när maten rullade in, så jag plockade ur mina hörlurar och riktade min uppmärksamhet mot den riktigt fräscha flygplansmaten.

En av tjejerna framför mig reste sig upp och gick mot toaletten, och hon tittade på mig och log med i stort sett hela ansiktet. Jag kunde inte göra annat än le tillbaka. Tjejen som fortfarande satt kvar reste sig upp, och satte sig på knä i sätet för att titta på mig. ”Kan inte jag få din autograf?” Mamma tittade på mig och log, precis som att hon ville tala om att folk inte hade glömt bort mig. Att jag fortfarande fanns på radarn som kändis. ”Självklart. Vad heter du?” Hon räckte fram ett block och en penna till mig. ”Sarah.” En lätt hälsning och min autograf kladdade jag ned på pappeter. Hon vände sig om och satte sig ned igen, vilket gav mig möjligheten att plugga igen mina öron en gång till och luta mig tillbaka.

•

”JAZZY!!!!” Hon och pappa var dem två personerna som mötte upp oss på flygplatsen, och det var så fruktansvärt skönt att se henne. Hur hon log när jag kom emot henne. Hon kastade sina armar om mig när jag satt på huk för att ta emot henne. Den glädjen jag hade i kroppen när jag kände hennes små armar runt min hals, ingen människa skulle någonsin kunna ge mig den, förutom hon. ”Justin. Jag saknar dig.” Hennes röst, hela hon, min älskade lillasyster. Jag lyfte upp henne i min famn och började gå mot både mamma och pappa. Med precis samma leende som min lillasyster hade när hon kom springandes hade min pappa när han drog in mig i en kram. ”Välkommen hem min son.” Tillsammans lämnade vi flygplatsen och satte oss i pappas bil.

Resan hem gick bra, jag satt i baksätet med min lillasyster och spelade massa spel. Det var längesedan jag hade så kul med henne, då den senaste tiden bara blivit massa små korta vistelser. Nu skulle jag ägna så mycket tid jag bara kunde tillsammans med henne. När vi hade nästan en mil kvar till Stratford kom jag och tänka på att jag kanske skulle höra av mig till Pearl, så att hon visste att allt hade gått bra. När jag plockade upp min mobil ur fick tog Jazzy den från mig. ”Vem är hon?” Hon pekade på min bakgrundsbild och tittade på mig, bilden föreställde Pearl och mig tillsammans den där gången då vi campade. ”Det är min flickvän.” Pappa tittade leendes på mig genom backspegeln. ”Vad fin hon är.” Det är sådana saker man vill höra från sin lillasyster.

”Hej älskling! Flygresan gick bra, och jag är snart hemma igen. Jag saknar dig, och jag har någon här som verkligen vill träffa dig. Min lillasyster frågar massor om dig. Ringer dig ikväll. Puss ♥” Det tog inte ens fem minuter innan hon svarade tillbaka, och min första tanke var att hon hade suttit med mobilen framför sig hela tiden. ”Baby. Vad skönt att höra! Jag saknar dig med, fruktansvärt mycket. Naaw, lilla snuttan då. Jag kan inte vänta tills jag får träffa tjejen som du håller så kär. Hälsa henne från mig. Hörs ikväll! Puss ♥” Jag log när jag läste det, hon bryr sig verkligen, och det är det jag älskar med henne. Egentligen har jag ingen aning om hur det känns att älska en annan tjej, jag har aldrig gjort det, men med mina fjärilar i magen börjar jag fundera.

•

Mormor och morfar stod på uppfarten till deras hem. Deras lilla tegelstens hus, som jag under så många år spenderade varje dag i. I mormors famn fanns även min lillebror, Jaxon. Jag hoppade ur bilen innan pappa han stanna den vilket gjorde att han fick ett milt raseri utbrott. ”Du vet vad jag har sagt åt dig, du får inte hoppa ur innan jag stannat. Hur svårt ska det vara? Jag vet att du saknar alla, men det är inte något att bli skadad över.” Jag kollade ned på mina skor då jag verkligen hörde att han var arg. ”Förlåt.” Han släppte min arm som han tidigare hållit i, så jag fick chansen att fortsätta gå mot mormor och morfar.

”Älskade lilla vännen vad vi har saknat dig.” Både mormor och morfar drog in mig i sin famn, samtidigt. Så jag passade även på att krama om Jaxon, samt pussa på honom. Jazzy höll om mina ben, och var absolut inte villig att släppa dem, så jag höll nästan på att ramla baklänges. Mamma rullade in våra väskor, och jag krånglade mig ur Jazzys järngrepp, och lyfte upp henne. ”När kommer jag få träffa hon, den där, Pearl?” Att Jazzy inte kunde sluta prata om henne, det hade jag redan förstått från början, då hon är den ungen som är mest nyfiken. ”Jag vet inte. Jag önska att hon var med mig nu. Så mina favoriter fick träffas.” Hon log och borrade in sitt ansikte i mitt bröst. Den tjejen kan verkligen få mig att göra vad som helst för henne. Jag älskar henne så mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för henne, allt för att hon ska må bra.

Nu har jag något tråkigt att berätta för er. Jag har gått och blivit sjuk IGEN. Skjut mig, snälla. ^ Så jag vet inte hur mycket jag orkar skriva efter jobbet, har nyss sovit i nästan 3 timmar. Och vill fortfarande bara lägga mig ner. 

Men men, visa mig er uppskattningen nu. :) 

”Har du packat klart?” Mamma kom in i mitt rum där jag satt på golvet och drog igen dragkedjan på min resväska. Dagen hade kommit då jag skulle flyga från LA till Toronto, för att sedan åka bil i någon timme tills jag tillslut hamnade i Stratford, mitt hem. ”Japp, nu är allt klart. Men jag åker till Pearl och säger hejdå till henne.” Mamma tittade lidande på mig, och det var det sista jag behövde, det räckte gott och väl med att Pearl troligen skulle bli ledsen. Minst lika ledsen som mig. ”Gör så, Kenny hämtar upp dig.” Jag ringde en taxi som hämtade upp mig hemma, och körde mig raka vägen till Pearls hus, resan tog inte mer än 20 minuter, men det var dem längsta i hela mitt liv. Väl framme gick jag med självsäkra steg mot dörren och knackade på. Debbie var den som öppnade dörren, och hon sken som en sol och var lika trevlig. ”Hej Justin. Kom in.” Jag såg direkt vem Pearl hade fått sitt underbara leende från, det var helt klart Debbie.

”Gumman?” Klockan var elva på förmiddagen men hon låg fortfarande nerbäddad i sängen, vilket faktiskt oroade mig en aning. Var det såhär hon skulle spendera sitt lov då jag hade åkt? Hon kollade på mig, och jag kunde tydligt se att hon faktiskt hade gråtit en aning, vilket skrämde mig. ”Vad har hänt?” Jag satte mig ned på sängen och drog in henne i min famn. Hon placerade sina armar runt min kropp, och pressade sig närmare mig, precis som att hon inte ville att jag skulle släppa henne, och tro mig, det ville jag inte heller. ”Jag kommer sakna dig, sjukt mycket.” Jag hörde på henne att hon var på väg att börja gråta, men hon höll det ända in i det sista. ”Gumman då. Tror du inte att jag kommer sakna dig eller?” Hon tittade upp på mig och log, ett leende som verkligen hade fastnat på min näthinna. ”Jag hoppas det i alla fall.”

Vi åt frukost tillsammans med hennes mamma, efter att Pearl hade duschat och klätt på sig. Vilket faktiskt var ganska trevligt, Debbie brydde sig inte ens om Pearls p-piller, eller hon spelade i alla fall ganska bra. ”Så hur länge blir du i Stratford, Justin?” Pearl tog en tugga av sin macka och tittade på mig, med sina söta små hundögon. Jag ville säga att jag inte skulle åka, jag ville se hennes leende på läpparna, men det var inte så det gick till. ”Jag blir borta till två dagar efter nyår, den andra januari, är jag tillbaka.” Jag tog Pearls hand i min och strök hennes handrygg, jag ville inte att hon skulle må dåligt, det var verkligen det sista jag ville. ”Jag ska bara gå och ringa ett samtal.” Debbie tog med sig sin kaffekopp och lämnade köket. Hon betedde sig konstigt, eller så var det bara jag som försökte läsa av henne för mycket.

Tillsammans satt vi ute på deras altan och bara blickade ut mot deras stora tomt. Hon satt i min famn med sin rygg lutad mot mitt bröst. Det var mysigt att sitta så tillsammans med henne, utan att säga något, vi bara satt där. Hon andades lugnt och jag kunde känna genom hennes rygg hur hennes hjärta slog hårt mot mitt bröst. Det var precis som att jag hade två, då jag kände hennes som det vore mitt. ”Vilka ska du fira jul med?” Hon vände sig om och satte sig gränsle över mina ben, för att komma så nära mig det bara gick. Hennes ögon glittrade då hon såg på mig, och ett leende nådde hennes läppar. ”Pappa, mina syskon, mamma, mormor och morfar. Det är så vår jul ser ut, och jag vill inget annat. Förutom ha med dig.” Det kändes elakt att säga det till henne, även om jag visste att hon förstod det, men jag kunde inte låta bli.

•

”Justin, Kenny är här.” Debbie stod i hallen och hade precis öppnat dörren för min trogne vän. Tiden var inne och dags att säga hejdå till Pearl. Vi båda reste på oss från soffan vi satt i och gick mot hallen hand i hand. Kenny stod och pratade med Debbie, och till och med dem två verkade komma bra överens. ”Kom nu lillskit, så ska vi åka.” Jag drog in Pearl i en varm och underbar kram. Det var där jag insåg att jag verkligen skulle sakna henne, det hade bara varit ord tidigare, men just i det ögonblicket insåg jag att det var så jag kände. Att det var mina känslor, hon betydde mycket mer för mig än jag någonsin vågade tro på. Jag kände hur hon började skaka lite smått, och jag kunde inte undgå tårarna som bildades i mina egna ögon. Debbie sa hejdå till Kenny och lämnade hallen, av ren respekt gjorde även Kenny så.

Hon tittade upp på mig, och det kändes nästan som att hon kunde se rakt igenom mig. Hon såg säkert hur mycket jag led, utan att egentligen visa det för henne. Hon pressade sina läppar mot mina i den mest betydelsefulla kyss hon och jag någonsin utformat tillsammans. Jag kände hennes tårar rinna, och dem hamnade även på mina kinder. Det gjorde ont i mig, det var nästan som att någon vred om mitt hjärta, och bokstavligen ville skada mig. Jag skulle vara borta från henne mer än en hel vecka, och det var det som gjorde ont. Även om jag när som helst på dygnet ville höra hennes röst och kunde ringa henne, så var det ändå inte samma sak. Jag kunde inte ta i henne. ”Allt kommer att gå bra. Snälla gråt inte, jag ber dig.” Jag hörde själv hur jag led, men jag var tvungen att få henne att sluta gråta.

•

Jag måste säga att det där var det jobbigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, att lämna henne gråtandes för att jag inte skulle missa mitt flyg till Canada. Mamma stod på flygplatsen och väntade på mig med våra väskor. När hon såg mig och mina förkrossade ögon sprang hon emot mig, och drog in mig i en varm kram samt strök mig över ryggen. Kenny kom gåendes bakom oss men stannade ändå en bit ifrån. ”Gubben. Ni kommer fixa det här.” Egentligen handlade det inte om det, jag visste att vi skulle klara det så, det var mer att jag inte ville se henne förstörd. ”Hade du sett henne när jag åkte, mamma. Hade du förstått mig nu. Det såg ut som att hon skulle bryta ihop vilken sekund som helst.” Vi släppte ämnet och gick mot incheckningen, för att sedan börja gå mot vårt plan. Kenny hade återvänt hem till sin familj, så det var bara jag och mamma.

Ja, då var vi framme vid julen. ^ Vad tror ni kan hända då? 

Kommentera nu va. Jag vet ju att ni kan. 

Efter en hel dag i massa affärer tillsammans med både Justin och Kenny var jag helt slut. Tjejer i alla åldrar hade under dagen kommit fram till Justin och han var alltid lika trevlig, som ställde upp på både bild och autograf. Vi hade det hur trevligt som helst, och jag gillade Kenny, han var precis som en av oss, kanske inte riktigt, men ändå. Han gick varken 5 meter framför eller bakom då jag ville ha honom med oss, och med i vårt samtal. Jag tyckte synd om honom som gick bakom. Justin försökte flera gånger under dagen att ta min hand, men jag höll mig hela tiden på betryggande avstånd, då jag inte ville att fler skulle börja misstänka saker än vad dem redan gjorde. Paparazzi åt upp mig inifrån, då dem hela tiden förföljde oss, och jag visste att dagen efter skulle både jag och Justin vara på framsidan av varenda skvallertidning i hela landet. Jag gillade inte tanken, men det var nog något jag var tvungen att stå ut med, om jag ville fortsätta mitt förhållande med Justin.

Eftersom att Kenny var med var det även han som fick köra då Justin absolut skulle sitta bak tillsammans med mig. Tror ni att jag fick sitta ensam på min sida, nej, nej. Inte det inte. Vi satt tätt omslingrade och det var inte många sekunder Justins läppar inte var hårt pressade mot mina. Jag klagade inte, men tyckte lite synd om Kenny, även om det var hans jobb att vara med Justin hela tiden. Både jag och Justin blev klara med alla julklappar, vilket var fruktansvärt skönt, jag orkar inte mer än en dag i alla affärer för att leta saker till andra. Det var så kul att se honom bland alla leksaker, då han letade till både Jazmyn och Jaxon. Av allt han berättar om dem två, vill jag bara träffa dem mer och mer. Vilket jag hoppas att jag en dag får. Jag vet att Justin har bett mig följa med till Canada, men jag vet inte.

♥

Väl hemma på min uppfart fick Kenny syn på bilarna som stod där, och jag tror knappt han hann stanna bilen innan han rusade fram till min bil. När jag såg honom göra det, såg jag även Justin framför mig, hur han förta gången han såg den hade gjort samma sak. Jag började skratta samtidigt som jag plockade ur alla mina påsar, eller ja, dem jag fick med mig. ”Gillar du den?” Kenny kollade storögt på mig, precis som att jag vore dum i huvudet. Justin skakade bara på sitt och hjälpte mig med påsarna. ”Det är min bil, bara så du vet.” Han kollade frågande på Justin, troligen så trodde han att jag ljög. ”Det är sant, det är hennes bil.” Det var så kul att se honom reagera på det där sättet, då jag aldrig annars gör det, med tanke på att jag knappt använder bilen. När vi kom upp till dörren insåg jag att den var låst, och att det bara var min bil som stod där. Jag hade inte lagt märkte till det innan, då Kenny var mer och var mer intressant.

”Jag går och dricker något, får du med dig kassarna upp?” Justin vek av och in i köket då jag fortsatte upp på mitt rum. Alla kassar åkte in i garderoben, då jag inte ville ha dem framme. Allt som tar plats åker ut från mitt rum, eller in i garderoben, för där är det ändå ingen annan än jag som får vara. Jag satte mig ned på sängen och kände hur mina ben började komma till liv när jag hörde hur Justin började skratta från köket. Att springa i trappen vi har i huset är för mig inga problem då jag gjort det i snart 18 år. Han stod med en ask i handen och kollade förvånat på mig. På bordet låg det en lapp som min mamma hade skrivit. ”Ta ett piller varje dag, så behöver du inte oroa dig.” Justin hade troligen redan läst på förpackningen och förstått att det var p-piller han höll i. Snacka om att skämmas, min mamma kan det där med att vara diskret. ”Hur kan hon veta?” Jag ryckte asken ut handen på honom och stoppade den i min ficka, så att han inte skulle komma åt den igen. ”Jag vet inte. Hon fråga mig massa frågor när du var hem och hämtade kläder igår.” Han skrattade bara och kysste mig snabbt.

Justin hade åkt hem och jag låg ensam i sängen när det plötsligt knackade på dörren. Personen stod kvar och väntade på mitt klartecken, vilket jag tyckte var bra gjort av min mamma som sedan öppnade när jag gav tillåtelse. ”Såg du asken jag lagt på köksbordet?” Jag satte mig upp ordentligt och tittade irriterat på henne. ”Ja, och Justin. Varför kunde du inte gett mig den istället?” Hon kliade sig på armen och såg lite skamsen ut. ”Förlåt.” Visst, jag kanske var lite hård mot henne, men jag tyckte det var pinsamt. Jag ville inte att Justin skulle veta sådana saker om mig, och då är det mitt beslut om han ska få det eller inte. Mamma stod kvar i dörren och kollade lite besvärat på mig. ”Men är det inte bra att han vet att ni skyddar er?” Jag ville inte och tänkte inte ha den diskussionen med henne, hon hade gjort bort mig så det räckte. ”Snälla, bara gå.” Hon gjorde som jag sa, men stängde dörren med en suck.

♥

När jag stod och borstade mina tänder hörde jag från mitt rum att mobilen började ringa. Jag sprang och var snabb på gröna luren, jag hann inte ens se vem det var som ringde vilket fick mig att börja skratta då jag svarade med tandkräm i hela munnen. Jag mumlade i stort sett fram ett hallå. ”Babe?” Jag kunde höra Justin frågandes på andra sidan luren och det fick mig att skratta ännu mer. ”Hej. Vänta två sekunder, ska borsta klart tänderna.” Han skrattade till och jag kunde nästan se hur han log lite. Jag la ned mobilen på bänken bredvid och borstade klart mina tänder. När jag var klar plockade jag upp mobilen, gick och la mig i sängen. ”Nu är jag klar.” Han skrattade till. ”Jag saknar dig.” Jag kunde verkligen höra hur ärlig han var, hur det kom från hans hjärta. ”Jag saknar dig med, men vi ses imorgon?” Jag gosade ned mig under täcket och insåg att jag verkligen saknade hans trygga armar om mig, speciellt då jag låg där. ”Klart vi gör.”

”Angående det där som din mamma gav dig…” ”Snälla ta inte upp det.” Ännu en gång lämnade ett milt skratt hans läppar, och jag kunde inget annat än le. Det var udda att höra honom i telefonen, då han alltid hade funnits bredvid mig, men det var något jag fick ta då vi inte kunde spendera varje liten minut tillsammans. Då vi troligen skulle tröttna på varandra. ”Jag måste. Jag vill veta om du tänker ta dem eller inte?” Han lät osäker, precis som att han inte visste vart han hade mig. En oroväckande klump började bildas i min hals, och jag försökte hela tiden svälja den så att jag kunde berätta för honom, hur jag kände. Tillslut gick det. ”Jag tänker ta dem. Vi är båda för unga för att bli föräldrar. Jag vill ha barn i framtiden, men den är inte än. Om några år, när jag avslutat skolan och har ett tryggt liv.” 

Det kommer lite sent, men det har hänt massa saker under dagen. =/ Vissa tråkiga andra inte, men det är så livet är, allt kan inte gå rakt. Man måsta ha motgångar också. Hoppas iallafall att ni gillar denna del. :) 

Ända sedan jag berättade för mamma om Justin så har hon börjat trotsa mina regler, jag har inte många, men en av dem viktigaste är att mitt rum är min fristad. Vill jag inte släppa in någon så ska jag inte behöva det heller, vilket hon alltid har respekterat, tills nu. När jag hörde hur hon bara gick in, ville jag kasta mig ur badkaret och över dörren för att låsa den, men jag hann inte. ”Öppnar du dörren kommer du och jag vara osams resten av ditt liv.” Justin spärrade upp ögonen och kollade på mig, jag såg hur han verkligen höll sig för skratt, men samtidigt såg han förvånad ut. ”Vad gör du?” Mamma hade inte gett sig, men hon öppnade inte dörren, och det var huvudsaken. ”Jag badar, och vill helst inte att du ska vara här inne då.” Hon suckade högt, det var nästan som att jag kunde se henne himla med ögonen framför mig. ”Vi har väl inga hemligheter.” ”Inte du och jag kanske, men jag vill inte att du ska se mig pojkvän.” Hon sa inte ett ljud, jag tror faktiskt hon försvann ganska fort ut ur mitt rum, och hädan efter kommer jag alltid att låsa, oavsett om jag bara kollar på film själv, eller om jag sitter vid datorn tillsammans med Justin. Mamma har inkräktat på mitt revir, och det tolererar jag inte. ”Varför sa du sådär?” Jag skrattade till, la mig över honom och kysste hans underbara läppar. ”Sant.”

Även om mamma hade varit in och förstört den mysiga stämningen jag och Justin hade tillsammans lyckades vi ändå få tillbaka den. Det var ingen av oss som ville gå upp, och absolut inte för att mamma varit in, utan för att vi trivdes tillsammans i badkaret. Varje dag med honom var ny för mig, jag fick alltid uppleva nya saker. Jag hade aldrig badat med någon på det sättet, så bara det var en ny sak. Allt tillsammans med honom kändes så rätt, visst kände jag mig obekväm vissa gånger, men ändå, det var något jag kunde leva med, bara jag hade honom vid min sida. ”Vad tänker du på?” Han väckte mig ur mina egna dialoger, vilket fick mig att le. ”Dig. Och vad jag får uppleva tillsammans med dig.” Han log mot mig innan han pressade sina läppar mot min panna och strök mig över armen. Det kändes som den mest naturliga saken, att ligga där tillsammans med honom, låta honom både se och känna på min kropp. Hans kyssar letade sig ned över min kind och vidare till mina läppar, så jag la mig över honom och tillsammans låg vi där, i badkaret och kysste varandra.

”Ska vi gå upp?” Jag tror bestämt att vi legat ned i över två och en halv timme, utan att egentligen ha pratat speciellt mycket med varandra. Både jag och Justin såg ut som två russin och vattnet hade blivit kallt, riktigt kallt, bubblorna var bort för längesedan. Så det var inte alls lika mysigt längre. ”Ja, det kan vi göra.” Båda två ställde sig upp och tog duschslangen och sköljde av oss. Jag klev ur först så jag fick hämta en handduk till honom, en lila, vilket tydligen gjorde honom glad. Jag virrade handduken kring min kropp innan jag gick fram till byrån som stod i mitt rum och letade reda på rena underkläder. ”Stopp, jag vill välja.” Han knuffade undan mig så jag hamnade i sängen, och jag började skratta av hur ivrig han lät. Han stod där en bra stund, och jag kunde ibland höra hur han pustade och stönade. ”Baby, vi måste köpa nya åt dig.” Han vände sig om med ett par röda spets string i handen, vilket fick mig att vidga mina ögon en aning. Jag hade helt och hållet glömt bort att jag hade dem, och var kanske inte meningen hans kulle se dem. Jag skrattade och ryckte dem ur handen på en leende Justin. jag drog på mig dem och lät handduken falla till golvet för att sedan knuffa undan honom och leta reda på den matchande Bh:n som jag visste fanns i lådan, någon stans.

♥

Klockan var inte mer än lite efter 2 när vi hade klätt på oss och klivit ut ur mitt rum. ”Kan vi inte beställa pizza?” Min mage kurrade till och jag blev extremt sugen på något flott. Tanken av att få äta med händerna och bara vräka i sig gjorde så magen slog volter. ”Kan vi göra, ska vi dela på en familjepizza?” Han kom upp bakom mig och la sina armar kring min midja för att sedan luta sitt huvud mot min axel. Jag stod framför en av lådorna vi har i köket, där vi bevarar alla olika lappar för hemkörning, även om det är sällan vi äter har vi en hel del lappar. ”Vad vill du ha då?” När jag frågade honom kom jag på att jag inte hade en aning om vad han gillade för pizza, då vi aldrig hade ätit det innan. Han tittade på mig precis som att jag vore knäpp, men ansiktsuttrycket försvann då han troligen kom på sig själv. ”Hawaii, såklart.” han kysste mig på pannan och satte sig ned vid matbordet för att sedan dra ned mig i hans knä. ”Då tar vi en sådan.” Jag slog numret och det gick inte alls många signaler innan någon svarade. Samtalet var avslutat på mindre än tre minuter, och det skulle ta en kvart för dem att leverera den.

Under tiden vi satt på golvet i mitt rum och mumsade i oss massvis med pizzabitar kom jag och tänka på hans andra liv, hur allt skulle bli när vi båda hade gått ur skolan. Han levde ett helt annat liv än vad jag någonsin var kapabel till att göra, och det var något jag inte ville berätta för honom. Jag ville vara med honom, men jag ville inte att folk skulle tycka illa om mig, att hans fans skulle döma ut mig innan dem ens sett mig eller något. Jag ville inte bli sedd som den tjejen, som skulle utnyttja honom, för det var verkligen det sista jag skulle göra. Skulle mina känslor för honom på något sätt försvinna skulle jag säga det till honom, och inte låta honom tro annat just för att han var Justin Bieber. ”Pearl, hör du mig?” Justin vinkade med handen framför mitt ansikte, och jag ryckte till. ”Va, vad sa du?” Han fick en undrande blick i ansiktet och den vanliga rynkan uppstod i pannan på honom, då han såg förvirrat på mig. ”Jo, jag frågade om vi skulle kolla omkring i affärer imorgon, inför jul.” Det lät verkligen som en bra idé, så jag nickade mot honom och tog en tugga på min pizzabit.

”Sover du här inatt?” Egentligen hade jag ingen som helst rätt i att ställa honom den frågan, då han knappt hunnit träffa sin mamma under lovet, men å andra sidan skulle han åka till Canada med henne, och lämna mig hemma i LA. Han satt med min dator i knä och kollade sin twitter. Jag säger bara en sak, jag kommer aldrig skaffa mig en twitter efter att ha sett hans. Det gick inte ens en sekund innan flera tusen hade twittrat till honom, och ville han skulle lägga märke till dem. Han vände blicken från datorn mot mig, och strök mig på kinden med baksidan av sin hand. ”Hur skulle jag kunna säga nej till den frågan?” En lätt rodnad spred sig över mina kinder och jag kollade ned i sängen. ”Men jag måste hem och hämta massa saker i så fall.” ”Okej.” Jag visste inte om han ville ha med mig, så jag tog inte det förgivet heller. Han fortsatte koncentrera sig på datorn, och jag gav honom den tiden han ville ha. Jag ansåg att det var viktigt för honom att hålla kontakten med sina fans, även om han inte åkte jorden runt och gav dem spelningar. Varje liten tid han fick tillsammans med dem, om det så var öga mot öga eller genom datorn, var viktigt.

Justin hade åkt hem, och skulle sedan komma tillbaka, men under tiden gick jag ned till mamma som satt framför tv:n och kollade på någon av alla sina serier. Jag satte mig ned i fåtöljen med Sandy i knä och slog ögonen mot tv:n, men hann inte se speciellt mycket innan hon började prata med mig. ”Jag vill säga förlåt för att jag bara klev in i ditt rum tidigare idag. Jag vet att jag inte har någon rätt att göra det.” Jag nickade bara, då jag inte visste vad jag skulle svara. Hon visste att hon hade gjort fel, vilket var bra, för jag ville inte att det skulle upprepas. ”Så du och Justin?” Jag förstod på en gång vart mamma var på väg att ta det samtalet, och jag hade ingen lust att diskutera det med henne, jag var vuxen nog och förstod innebörden med det hela om något hände och vad som kunde hända. ”Nej, snälla.” Hon log moderligt mot mig och himlade med ögonen. ”Jag måste fråga. Skyddar ni er?” Jag vände hastigt huvudet mot mamma och spände blicken i henne, vilket fick henne att börja skratta. Hon gav mig en tankeställare, det gjorde vi inte. Och det var jag tvungen att fixa illa kvickt. Frågan var bara hur mamma ens kunde veta att vi hade gjort det. Eller så var det bara något hon antog, jag vet inte, och var inte speciellt intresserad på att börja fråga henne. ”Herregud, gör ni inte?” Hon antog nog att eftersom att jag inte svarade så var svaret nej. Jag skakade lite försiktigt på huvudet, men kollade inte på henne, då jag inte ville möta hennes blick. ”Det måste vi fixa på en gång.”

Jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel idag. Har inga klara, och ni ska bara veta hur det känns för mig. =/ Har aldrig hänt. ^ Men jag sitter med datorn på en camping, (nya camping-livet.) och ska väl snart dra mig hemåt eller nått sånt, jag vet inte.. ^^ 

Hoppas att ni får en trevlig dag, med god mat och trevligt folk. :) 

Solen var på väg ned bakom horisonten, och jag hade fått uppleva både soluppgången och solnedgången tillsammans med tjejen jag höll kär. Jag hade mina armar kring henne där vi satt, vi sa inget, men det var inget som behövdes. Det fanns inget ord som kunde beskriva känslorna jag hade i kroppen just då. Fjärilarna vägrade lugna ned sig, och leende ville inte försvinna från mina läppar. Pulsen stod på max, och hjärtat slog dubbla slag. Allt det där bara för att jag hade henne i min famn, och för vad jag under dagen hade fått uppleva tillsammans med henne. Hon rös till om sina armar då det kom en vindpust, hon satt bara i t-shirt så det kunde jag förstå. ”Vänta två sekunder ska jag hämta en tröja åt dig.” Hon tittade på mig då jag reste mig upp, men gjorde ingen ansats till att resa på sig själv. Jag gick till tältet och den enda tröjan jag hittade just då var min egen, så jag tog med mig den, och trädde den över hennes huvud. ”Tack.” Varje gång hon tackar för något eller liknande hör jag hur det verkligen kommer från hjärtat, oavsett om det är något stort, eller som då, en tröja jag hämtade åt henne.

”Vi har inte ätit något mer än frukost. Är du hungrig?” Precis när jag frågade henne det kunde jag höra hur hennes mage kurrade till lite. ”Tror du fick ditt svar där.” Jag reste på mig, och drog upp henne utan att hon hann reagera. Tillsammans gick vi till bilen och plockade ut en annan kylväska än den jag hade haft framme på morgonen. ”Vad sägs som grillat?” Det såg ut som att hon gillade min idé, annars hade jag suttit i klistret en aning. Jag tände grillen jag hade i skuffen och lät Pearl marinera köttet och göra i ordning allt det. Känslan jag fick var att vi var uppdelade i kvinnorgöra och mansgöra, vilket fick mig att börja skratta. Hon tittade på mig och såg ut som ett frågetäcke, men jag skakade bara på huvudet. Även om klockan nästan var midnatt kunde jag inte bry mig mindre, ville vi grilla då, ja, då gjorde vi det. Svårare än så var det inte. Det var dock lite mörkt ute, men vi lyckades i alla fall.

•

”Gud vad gott det var.” Pearl la sig ned raklång på gräsmattan och pustade ut. Jag tror bestämt att hon hade ätit lite för mycket, det är då hon brukar göra sådär. Jag ställde ned min tallrik på backen och kröp över till henne så jag hamnade över henne. Hon började skratta när hon insåg att jag var så pass nära henne, som jag faktiskt var. ”Hey, beautiful.” Hon flyttade upp sitt huvud mot mig, och kysste mig lätt i mungipan, och slog sina ben kring mina. Jag var fast i hennes grepp, och hade inga planer på att rymma från det heller. Hon kliade mig löst i nacken och pressade samman våra läppar. ”Hej.” Hennes leende fick mig att må bra, det fick mitt hjärta att slå hårdare, och pulsen att öka. Vi låg där i gräset och hånglade med varandra, precis som att det inte fanns någon morgondag. Att detta var det sista vi skulle göra tillsammans. Vi hade rest oss upp och stod nu tätt tillsammans, jag kunde känna hur himmelen öppnade sig, regnet hade kommit, och det var ett bra tag sedan det regnade, så det gjorde mig absolut inget. Pearl reagerade och backade undan för att säga något, men jag lät henne inte, utan pressade våra läppar samman igen. Jag har alltid velat kyssa min flickvän ute i regnet, äntligen fick jag göra det då himmelen öppnade sig och vi blev dyngsura på bara några minuter. Vi stod dock kvar, lekte med varandras läppar samtidigt som vi blev blötare och blötare för varje sekund som gick.

Jag bar in henne i tältet även om vi båda var lika blöta, som att vi precis hade badat med kläderna på. Tro mig när jag säger att det var krångligt att få in henne i tältet, eller ja, oss båda då jag vägrade släppa ned henne, men jag lyckades tillslut. Vi krånglade oss av med kläderna, hon var till och med blöt in på både Bh:n och trosorna, så hon tog av sig dem också och drog på sig torra. Det hade man aldrig trott att hon skulle göra för en vecka sedan, men med tanke på vad som skett under dagen hade hon nog inget att dölja. Hon gjorde det utan att bli generad, vilket jag uppskattade. Då visste jag att hon kunde lita på mig, att hon trivdes i min närhet. När hon fick på sig ett par trosor la hon sig ned på sovsäcken, och under täcket. När jag hade lagt mig ned drog jag hennes lilla kropp närmare min och kysste henne på axeln. Tillsammans låg vi där och lyssnade på regnet som smattrade mot tältduken. Det lät helt underbart, speciellt då jag hade henne bredvid mig. Regnets ljud tillsammans med hennes lätta andetag var ljuv musik för mig att lyssna på.

•

På morgonen när jag vaknade lyste solen och det var nästan obehagligt varmt i tältet, även om ingen av oss hade speciellt mycket kläder på oss. Det var nästan som att tältduken låg klistrad i ansiktet, och luften hade tagit slut. Jag reste mig lugnt upp för att inte väcka Pearl, som konstigt nog fortfarande kunde sova i den värmen. Väl utanför tältet drog jag in den friska luften och sträckte på mig, för att sedan leta på min mobil och kolla klockan. Kvart över tolv visade den, och vi hade sovit några timmar i alla fall, jag visste inte vad klockan var när vi hade gått och lagt oss, men efter 2 hade den varit i alla fall. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och satte mig ned precis i öppningen till tältet som jag dessutom hade knutit upp, så jag slapp ha den så kallade dörren hängandes i ansiktet. Pearl började röra på sig en aning, men hon ville tydligen inte vakna ordentligt. Jag började kittla henne lite smått under ena foten vilket sedan resulterade i att hon sprakade till mig i ren panik och satte sig upp. Jag vet att det kanske inte var det mest romantiska sättet att väcka sin flickvän på, men det finns två sidor hos mig, en som kan överösa henne med kyssar tills jag somnar, och en som är lekfull och älskar att dryga sig med folk, det var olyckligtvis den, hon fick stöta på den morgonen. ”Gud vad dryg du är.” Hon la sig ned igen och drog täcket över huvudet.

Vi åt frukost och började sedan packa ihop allt för att sedan bege oss hemåt. Alla kläder från kvällen före hade blivit dyngsura la Pearl i en kasse och kastade in den i bilen. ”Jag hoppas du är bättre på att plocka ned ett tält än vad du var på att sätta upp det.” Hon lät lite sådär sexigt kaxig då hon stod på avstånd och log mot mig. jag försökte ignorera henne, men lyckades inte då hon kastade en liten töntig sten på mig. ”Hey, vill du bada igen eller?” Hon skakade hysteriskt på huvudet då hon såg att jag var på väg mot henne, men hon flyttade sig inte, utan stod fortfarande kvar. ”Var snäll mot mig Justin. Jag skojade med dig.” Istället för att svara henne placerade jag mina båda händer kring hennes midja och drog henne intill mig, för att sedan pressa mina läppar mot hennes. Jag glömde helt bort att vi höll på att plocka ihop våra saker, så vi blev ståendes där ett tag.

Väl hemma på uppfarten till Pearls hus hjälpte jag henne att få med sig sina saker in. När hon kastade i sina blöta kläder i tvättmaskinen kastade hon även med mina. Jag sa att hon inte behövde, men det gick tydligen inte att övertala henne, hon hade bestämt sig. ”Vill du ta en dusch, med mig?” Hon tittade på mig men jag kunde inte se om hon var seriös, eller om det bara var ett av hennes inte så roliga skämt. Jag såg dock ingen sarkasm i hennes ansikte, och hörde ingen heller. Hon tog mig i handen och drog med mig upp till sitt rum för att slutligen tillsammans gå in i badrummet. Istället för att kliva in i duschen satte hon på vattnet som såg till så att badkaret fylldes. Hon lät sina kläder falla, precis som att jag inte fanns i samma rum som henne, men hon fick mig att göra samma sak. Tillsammans låg vi i badkaret och bara höll om varandra, hon hade haft i massa skum så vi hade lödder överallt. Mitt i allt det lugna kunde vi höra hur hennes sovrumsdörr öppnades, och hur hennes mamma klev in. ”Pearl, är du hemma?” Jag ville inget annat än drunkna just den sekunden dörren till badrummet var på väg att öppnas.

Sorry för bildlöst, men hittade ingen som passade in riktigt. Då jag vill lägga ner mer tid på kapitel än på leta bilder. :) Jag vet inte hur det kommer bli med kapitel nu denna helg, då jag bara har ett på lagret. =/ Det är sjukt, har aldrig varit så illa, men det blir lätt det när jag jobbar och uppdaterar ändå. =) 

Justin släppte min hand och placerade istället båda händerna, på mina höfter och kysste mig på axeln. Stegen fram till tältet kändes som en evighet, men tillslut var vi framme. Jag var den första som kröp in, och när jag hade kommit in helt la jag ut två handdukar över madrassen. Vi var fortfarande blöta efter badet, och jag ville inte att vi skulle blöta ner alla sängkläder som vi sedan skulle sova i. Justin kröp in bakom mig, men han såg ändå till så han hamnade framför. Vi stod på knäna mot varandra, sa inget, men luften mellan oss var så intensiv att jag till och med kände samma pirr i magen jag känt dagen innan. Utan ett ord la han sina händer under mina armar och bak på min rygg, troligen för att komma åt min bikini överdel. Med lätta handtag drog han i ett av snörena, och jag kände hur den lossnade. Hela tiden med blicken fäst vid min rörde han sig, allt han gjorde triggade min kropp ännu mer. Tillslut klarade jag inte av hans försiktighet, utan pressade mina läppar mot hans. Mina bara bröst pressades hårt mot hans, men jag kunde ändå känna hur bröstvårtorna styvnade. Mina händer letade sig ned mot hans badbyxor, dem skakade, men jag gav mig inte. Jag ville, även om allt var nytt och pinsamt. Jag gjorde precis som han hade gjort med min överdel, drog i ett snöre, sedan knöt jag upp knuten helt.

Han tog i mig, precis som att jag var gjord av glas och kunde gå sönder vilken sekund som helst. Inte ens hans läppar kysste mig som innan, utan nu var det fjäderlätta beröringar från hans sida, men jag hade ingenting att klaga på, jag gillade det precis som det var. Jag hade knyten på bikinitrosorna också vilket han tyckte var ganska bra, då han bara behövde dra i ett snöre på varje sida för att dem skulle ramla av. Återigen var jag helt naken framför honom, vilket just då kändes ganska orättvist. Han badbyxor satt fortfarande på plats, men det ändrade jag på snabbt. Han satte sig ned och krånglade sig ur byxorna, för att sedan pressa ned mig på rygg, och lägga sig halvt över mig. Han hade redan gjort massa saker för mig, så nu var det min tur. Det var jag som skulle ta för mig, och visa att jag faktiskt ville ha honom. En styrka jag inte trodde att jag hade steg i min kropp och jag knuffade ned honom på rygg för att sedan sätta mig gränsle över hans lår. Jag kände hur han växte mot mitt lår, vilket faktiskt inte skrämde mig så mycket som jag hade trott från början.

Han satte sig upp, men fortfarande med mig i knä. Tofsen jag hade i håret drog han försiktigt ut, och av ren reflex böjde jag mig bakåt och skakade ner allt hår på ryggen. I samma veva som jag gjorde det, tog han ett fast tag om både mina bröst, och kysste mig mellan dem. Lätta stön lämnade min mun, och min hand letade sig ned efter hans bröst för att slutligen fatta ett tag kring hans heligaste. Jag har aldrig någonsin sett Justin på det sättet som när min hand rörde honom, det var nästan som att han ögon rullade in i skallen, och tillbaka. Han la sig återigen ned på rygg, men lät fortfarande sina händer massera mina bröst. Han växte i min hand, och jag hade stora problem med att förstå hur han skulle kunna ta sig in i mig. Jag hann inte ens tänka innan han kastade ned mig på rygg igen, och smekte med sin hand ned över min mage tills han tillslut nådde mina ljumskar. Jag visste vad jag hade att vänta mig, han kysste mina läppar samtidigt som han smekte mig, och lät två fingrar slinka in i mig. Mellan alla kyssar var jag tvungen att släppa ut några stön, jag kunde inte hålla dem inom mig längre. Han var för mycket, men den tanken slogs bort på en gång jag kände den välbekanta ilningen genom min kropp.

”Är du verkligen säker på detta? Vill du gå hela vägen?” Han stannade upp i allt han gjorde, men hade fortfarande kvar fingrarna i mig, ibland kunde jag känna hur han rörde på fingertopparna, och varje gång han gjorde det kom samma känsla tillbaka, en känsla jag aldrig ville skulle försvinna. ”Ja, jag vill. Bara du lovar att ta det lugnt.” Han tittade på mig med samma intensiva blick som han haft dem senaste 30 minuterna. En blick av längtan och passion, som strax skulle vara borta. ”Jag lovar, säg till om jag gör dig illa.” Han placerade sig på knä mellan mina ben, hela tiden med blicken i mitt ansikte. Jag kände när han placerade sig, redo för att, för första gången komma in i mig. Det tog emot lite, och det gjorde ont, men jag undvek att visa det med mitt ansikte, då jag inte ville att han skulle sluta när vi hade kommit så pass långt. Jag bet mig i läppen och placerade min ena hand i nacken på honom, då jag ville ha hans läppar pressade mot mina, för att han inte skulle se hur ont det egentligen gjorde. Jag märkte på honom att han slutade stöta in i mig, och han släppte mina läppar. ”Baby, varför säger du inte att jag gör illa dig?” Han drog ut det han hade fått in, men satt fortfarande kvar. ”Gör det bara. Snälla.”

Efter ett tag lyckades jag övertala honom, och vi provade en annan ställning. Han la sig ned på rygg och ville att jag skulle gränsla honom, på så vis kunde jag bestämma själv, takt och sedan kunde jag stanna om det gjorde ont. Jag tog honom i min hand och styrde honom till öppningen, som fortfarande ömmade lite, men jag antog att det skulle vara värre dagen efter. För att göra det lättare för honom att glida in i mig spottade jag i min hand och smorde in hans, precis som glidmedel. Han gled mycket lättare in i mig i den ställningen, och jag placerade mina båda händer på hans bröstkorg. Jag lutade mig framåt så att jag fick chansen att kyssa honom, samtidigt som jag rörde mig upp och ned över honom. Känslan när han placerade sina båda händer på mina höfter och pressade ned mig över honom, det finns nog inget som kommer kunna ge mig den känslan en gång till. Han satte sig upp fortfarande med mig gränsle över honom, han kysste mina läppar hungrigt samtidigt som han drog sina händer från axlarna ned över korsryggen, för att slutligen stanna på min rumpa. Han la ned mig försiktigt på rygg, och satte sig precis som vi hade börjat, mellan mina ben, han gled aldrig ur mig utan han kunde bara fortsätta stöta. ”Gör det fortfarande ont?” Jag skakade på huvudet och drog naglarna över hans bröstkorg.

Allt det onda hade försvunnit och övergått till en fruktansvärt underbar njutning. Eftersom att vi befann oss i ett tält, mitt ute bland inga mänskliga varelser kunde jag släppa ut min njutning. Varje gång Justin stötte in i mig stönade jag, han gjorde det varken snabbt eller hårt, vilket var underbart. Vi älskade verkligen med varandra. Mina ben hade jag sedan ett tag placerat runt hans höfter och korsat. ”Kyss mig.” Det var mer en order än en fråga, och han gjorde verkligen som jag sa. Han tog verkligen luften ur mig. Jag vet inte hur många gånger han hade låtit mig komma, och det var då jag kom på att vi inte hade någon kondom, sådant kan man nog lätt glömma i stundens hetta. Jag var inte så orolig, som jag kanske skulle ha varit. Jag märkte på en gång då han var på väg att komma, han stötte några gånger, lite fortare än innan, och jag både såg och hörde på honom att han var nära. ”Dra dig ur innan.” Han nickade bara mot mig samtidigt som han kysste mina läppar och drog sig ur, han kom över min mage.

Efter ett tag, när luften hade kommit tillbaka till mig och jag kunde andas ordentligt valde vi att klä på oss och sätta oss ute vid brasan igen. Jag var garanterat den lyckligaste tjejen på jorden, jag hade pojken bredvid mig, han jag höll kär, riktigt kär. Han hade tagit mig med storm, både en och två gånger. Han satte sig ned på filten först, och sträckte sedan ut sina armar mot mig, så jag kunde sätta mig ned mellan hans ben och luta mig mot hans bröstkorg. Han la armarna om mig, och drog, om det ens gick, mig ännu närmare sig. ”Gör det ont?” Han var så fruktansvärt omtänksam att jag ibland funderade om han ens var mänsklig. Jag log för mig själv och kände efter, visst var jag öm, men det var något jag var beredd på att leva med. Allt jag hoppades på var att det inte skulle behöva göra lika ont varje gång. ”Nej, öm bara. Men jag mår bra.” Han kysste mig på kinden och placerade sin haka på min axel. ”Bra att du mår bra. Och förlåt om jag gjorde dig illa…” ”Sluta, du gjorde mig inte illa. Det blev skönt, och det kan vara något jag vill göra ofta.” Han log busigt mot mig och kysste mina läppar. ”Jag med.”

Hoppas verkligen att det var något av detta slag som ni hade förväntat er, om inte, tänkt på att hon var oskuld innan. Jag ville få det så verkligt som möjligt. Inte bara skynda på allt. ^ Men ah, hoppas ni blev nöjda. 

Kom igen nu, ge mig era kommentarer om detta. Jag vet att ni har längtat ihjäl er. ^^

Ibland kunde jag faktiskt förstå att Pearls osäkerhet tittade fram, men andra gånger fanns det ingen anledning. Allt jag önskade var att hon kunde se sig själv genom mina ögon. Hon skulle på en gång förstå att hon verkligen var vacker, och att hon hade ett hjärta av guld. Ett hjärta många skulle kunna döda för. ”Visst är hon vacker, men jag känner någon som är vackrare. Och det är min flickvän.” Att se henne rodna är så roligt, även om jag inte skrattar. ”Jag sitter här tillsammans med dig, för att jag är riktigt kär i dig.” Hon borrade in sig i min famn och slöt sina ögon. Jag vet inte vad hon tänkte på, om hon över huvud taget tänkte på något. Ibland kan hon bara försvinna in i drömmarnas värld, och det har jag absolut inget emot. Det är just sådana saker som gör henne speciell. Hon vände sig om och satte sig med varsitt ben på sidan om min kropp för att komma så nära som möjligt. ”Vad ser du hos mig egentligen?” Hon har alltid varit den som kollat ned när det kommer till allvarliga saker att diskutera, men inte den gången, hon såg mig rakt i ögonen. ”Jag ser två underbara ögon, som kan få mig att tappa kontrollen på två sekunder. En näsa, som rynkar sig ibland när du sover. Och ett par läppar som får mig att sväva på moln varje gång jag gör så här.” Jag pressade samman våra läppar vilket resulterade i att vi satt där och hånglade.

När vi båda hade ätit klart frukosten så hjälptes vi åt att packa undan, samt stoppade ned alla kylvaror i kylväskan. Ännu en gång tände vi elden tillsammans och satte oss framför den. Det bästa med LA var att även om det var jul så lyste solen och det var minst 24 grader varmt. Snö fanns inte ens på kartan här, så därför var det ganska skönt att få återvända hem till Canada. Kasta sig i snön med Jazmyn och göra söta små snöänglar, men detta år skulle bli annorlunda. Jag ville inte lämna LA, i så fall ville jag ha med mig Pearl. Jag reste mig upp och gick mot bilen, för att plocka ur min gitarr. Hon satt och sneglade mot mitt håll hela tiden, precis som att hon var rädd att jag skulle försvinna. Jag satte mig ned på hennes högra sida, så att gitarren inte skulle vara i vägen. Hon lutade sitt huvud mot min axel och slöt sina ögon. Det var faktiskt inte ofta jag använde mig av min talang, men när jag väl gjorde det, betydde det allt. Jag började spela lite löst på en halv skriven låt, jag hade ännu inte satt melodi på den, så att försöka få till den var inte det lättaste.

”Vad var det där du spelade?” Hon öppnade sina ögon, och satte sig rak i ryggen bredvid mig. ”Den är inte klar än, och jag vet inte riktigt hur jag ska få dit melodin. Och jag vet inte ens vad den heter.” Hon skrattade till och kysste mig på kinden. Hennes leende tog över hennes läppar, och hon viskade att jag skulle spela den igen. Efter flera olika melodier stelnade hon till och tittade på mig. Det såg ut som att hon gillade det hon hörde, så jag fortsatte spela på den, och sjöng med samtidigt så att hon skulle få en helhet. ”Across the ocean, across the sea. Startin’ to forgett the way you look at me now. Over the mountains, across the sky. Need to see your face and need to look in your eyes. Through the storm and, througt the clouds. Bumps on the road and upside down now. I know it’s hard baby, to sleep at night. Don’t you worry. Cause everything’s gonna be alright, ai-ai-ai-aight, be alright, ai-ai-ai-aight.”Hon hade stängt sina ögon ingen, och lutade sitt huvud mot min axel, hon verkade faktiskt gilla det hon hörde, vilket jag verkligen hoppas. ”De där var bra. Jag har ett namn åt dig. Be Alright.”

Att hon var min nya inspiration hade jag ingen aning om, men det blev bevisat då hon gav mig ett namn på låten, samt bestämde vilken melodi jag skulle ha. Hon reste sig upp och sträckte ut sin hand efter min, som jag genast fattade tag om. Vi stod bara och höll om varandra, helt i tystnad. Jag kunde känna hennes hjärtslag mot min bröstkorg, en behaglig takt, som ändå visade att hon levde. ”Du fattar inte hur glad jag är som har träffat dig.” Jag hörde på henne hur hon svalde, hur hon gjorde allt för att undvika tårarna. Jag strök henne över ryggen, och drog in hennes underbara doft. Jag vet att jag kände igen doften, men kan fortfarande inte placera den, och jag har heller inte vågat fråga henne. Jag flyttade mitt huvud bort från henne, så att jag kunde se hennes vackra ansikte. Hon log mot mig för att sedan pressa sina läppar mot mina. Hon kysste mig bara, men lät sedan sin tunga glida in i min mun, och tvärt om.

”Kan vi inte bada?” Jag hann inte ens svara innan hon sprang tillbaka till tältet för att sedan byta om, hon kom ut i bara bikini, vilket fick mig att tappa fattningen totalt. Allt jag ville var att ha henne, ha hennes kropp så nära mig det bara gick. Jag bet mig löst i läppen och gick mot henne. Hon stod och satte upp sitt hår i en bulle, och placerade sina händer ut efter kroppen. Jag var helt stum, jag visste inte hur jag skulle göra för att få fram allt jag ville säga till henne. Vi stod ett tag och bara tittade varandra i ögonen, men tillslut slet jag mig och gick till tältet för att sätta på mig ett par badbyxor. När jag kom tillbaka ut ur tältet stod hon nere i vattenbrynet med fötterna, hon hade ryggen mot mig, men bara den på henne var vacker. Jag gick så tyst jag kunde fram till henne, och hon märkte det inte ens. Jag drog med mina fingrar efter ryggen på henne, precis som en fjäder, vilket fick hela henne att rysa till. Mina läppar letade sig snabbt till hennes axel och vidare mot hennes hals, jag märkte direkt att hon hade fått mer smak för det jag gjorde mot henne, då hon till och med böjde sitt huvud så jag kom åt mer. Små lätta stön lämnade hennes läppar när mina händer fann hennes mage.

Tillsammans gick vi ut i vattnet hand i hand, men hon stannade när vattnet hade nått hennes knän, hon sa inget, utan stannade bara. Ett leende spred sig på hennes läppar innan hon ställde sig framför mig och la sina armar om min nacke. Hon kysste mina läppar, men det tog ett tag för mig att uppfatta vad som hände då det kom så plötsligt, men tillslut gjorde jag det, och kysste henne tillbaka. Hennes kropp var så pass pressad mot min att jag kunde känna allt som hade med henne att göra. Jag lyfte upp hennes ben så dem hamnade kring min midja, och fortsatte kyssa henne, samtidigt som jag gick längre ut i vattnet. Ett lätt skratt nådde hennes läppar när jag kände hur mina händer blev blöta, vilket betydde att vattnet hade nått hennes rumpa. ”Det är fan iskallt.” Det var hennes idé att vi skulle bada och så är det hon som inser att det är iskallt. ”Det var din plan.” Hon svarade aldrig utan kysste mig istället, det var då jag tog tillfället i akt och kastade i henne i vattnet. Hon skrek när hon kom upp över ytan, vilket fick mig att skratta. Jag stod nästan dubbelvikt, men slutade då hon genast kastade sig över mig, och fick ned oss båda i vattnet. ”Okej, nu är vi kvitt.” Jag hostade, då jag fick vatten i lungorna. Jag satt ned på botten med vatten lite högre upp än midjan. Så hon satte sig gränsle över mina ben.

Mina händer placerade jag på hennes lår, och lät tummarna smeka hennes ljumskar. Det fanns nog ingen kroppsdel som inte var sugen på henne. Ett nytt skimmer tog över hennes ögon, hon har aldrig någonsin haft den blicken tidigare. Hon pressade ned mig på rygg, även om jag stödde mig på ambågarna, plus att hon la sig över mig. Våra läppar var som sammanlänkade och våra kroppar formades efter varandra. Hon fortsatte kyssa mig ned över halsen och vidare till nyckelbenet. ”Jag vill.. öhm.. ha dig.” Även hon om hade pressat sina läppar mot min hud, kunde jag höra vad hon sa, nästan som att hon skrek i mitt öra. Jag kunde samtidigt höra hur osäker hon lät, men jag hade lovat henne, att inte göra något hon inte vill. Hon vägrade möta min blick efter att hon sagt det, så jag vek upp hennes ansikte mot mitt. Hon var rosig om kinderna, och flackade med blicken. Jag visste inte vad jag skulle säga till henne, så jag pressade mina läppar mot hennes istället. Hon reste sig upp och sträckte ut sin hand. ”Kom.” Var allt hon sa innan hon drog upp mig och började gå mot tältet.

Vad tror ni händer? (A) 

Jag har ingen aning om hur allt ser ut nu, men jag hoppas att ni ska kunna läsa det, och att storleken är bättre på detta kapitel, än vad den var på förra. ^ 

Tror ni att jag var trött när jag blev väckt av min klocka kvart över tre på natten, eller morgonen beroende på hur man ser det. Jag tog mig i alla fall upp ur sängen, med nöd och näppe. Det enda jag orkade göra var att borsta mina tänder och dra kammen genom håret. Kläderna låg redan framme, dem jag hade valt att ha på mig. Med min handväska på armen och den andra väskan i handen tassade jag ned till köket för att skriva en lapp till mamma. ”God morgon. Jag och Justin har redan åkt när du läser detta. Jag hör av mig under dagen och berättar vart vi är. Puss, älskar dig.” Jag la pennan bredvid lappen och tassade vidare ut i hallen för att dra på mig mina skor. Justin hade inte kört upp på uppfarten utan stod nere vid vägen för att inte väcka allt för många runt om. Jag la in min väska i baksätet innan jag hoppade in fram. Dörren hann inte ens gå igen fören Justin pressade sina läppar mot mina. ”God morgon.” Han tog min hand och flätade samman våra fingrar. Bara hans beröring fick mig att tänka tillbaka på dagen före.

Under bilfärden sneglade jag bak i baksätet på bilen, där Justin hade lagt massa saker, bland annat ett tält, och det fick mig överlycklig. ”Baby, ska vi tälta?” Han kunde nog höra på min röst hur exalterad jag verkligen var. Han kollade mot mig men sa inget. Han rörde inte ens blicken. ”Men snälla säääg.” Han fortsatte psyka mig en aning, utan att röra blicken. ”Jag kanske kan få dig att ändra dig.” Jag flyttade mig närmare honom och kysste honom på halsen. Efter vad som hände dagen före kände jag mig plötsligt mer vågad. Jag vet att det var fel av mig att göra så mot honom då han körde, men jag kunde inte behärska mig. ”Babe, snälla. Gör inte så här mot mig.” Han lät lidande, och det kunde han allt få vara ett tag, då jag till och med placerade min hand på hans lår. Han la sin över min och flätade samman våra fingrar den vägen, men han flyttade inte händerna.

♥

Efter en halv timme i bilen kände jag hur mina ben höll på att domna bort, men strax efter det svängde han av den stora vägen och ner på en liten grusväg. Hade jag inte litat på honom fullt ut, hade det varit som taget ur en skräckfilm. När han stannade bilen var vi framme vid en liten, liten strand, där havet gick in som i en vik. Det om något var som taget ur en saga. På andra sidan såg man hur solen var på väg upp. ”Tänkte vi skulle tillbringa dagen och sedan natten här. Om du vill, alltså?” Jag stod med ryggen mot honom, men jag hörde ändå hur osäker han lät i rösten. Då han inte hade sagt något om detta till mig innan, så han hade ingen aning om vad jag tyckte om det hela. Han stod lutad mot bilen när jag vände mig om efter att ha dragit in den friska luften i mina lungor. ”Jag vill vara här med dig. Bara dig och den vackra naturen.” Han drog in mig i sin famn och höll om mig, inget mer, vilket inte gjorde mig något.

”Snälla lilla vännen. Ser inte du att pinnarna inte ska sitta sådär eller?” Jag vet inte hur många gånger jag och han hade fäktats med pinnarna som tillhörde tältet just för att han inte gjorde som ritningarna sa. Han tittade surt på mig, för att sedan försöka rätta till en av alla 20 pinnar som var fel. Jag skrattade bara åt honom och satte mig ned i sanden med knäna tryckta mot bröstet. Jag kunde inte sluta skratta, så jag var tvungen att bita mig hårt i läppen. ”Baby, vi kan sova i bilen. Det är inga problem.” Tillslut reste jag på mig och gick fram till honom för att sedan lägga mina armar kring hans mage. Han var mycket längre än mig, så jag såg inte så mycket över axeln på honom, som jag ville. ”Nej, vi har inte åkt hit för att sova i bilen, vi ska tälta.” Han lät riktigt frustrerad, och kastade iväg pinnen han hade i handen. Den som skulle ha suttit någonstans, om resten hade varit uppsatt ordentligt. ”Kan inte du gå och fixa pinnar till en brasa, så ska jag fixa tältet?” Han tittade surt på mig, men gjorde ändå som jag bad honom. Jag fixade tältet innan Justin var tillbaka ute från skogen, vilket var imponerande från min sida, då jag aldrig har tältat i hela mitt liv. Öppningen på tältet var ut mot havet, och det fanns inget att klaga över.

Det enda som kanske inte var så hederligt var väl att Justin hade en eldriven pump med sig, till madrassen, man kopplade bara in den i cigarettuttaget i bilen, och så kunde man pumpa upp den. Vilket jag tyckte var hur smidigt som helst. Det var en sådan stor madrass, så vi fick plats båda två, plus att han hade med sig en stor sovsäck, och två täcken. När jag såg all packning han hade trodde jag vi skulle bo i tältet i en vecka. Precis när jag hade gjort klart i tältet kom Justin ut från skogen med en hel del pinnar och vedbitar. Han hade till och med massa barr i håret, vilket jag inte sa till honom, för då har han väl gått i taket. När han hade fått fart på brasan satte vi oss ned bredvid varandra med ett täcke runt oss och tittade på solen som var på väg upp. ”Vet du hur glad jag är att vi är här tillsammans?” Han lutade sig mot mig, och viskade i mitt öra. ”Nej, det vet jag inte. Men jag vet hur glad jag är att vara med dig här.” Hans leende, det fanns ingen människa som hade vackrare leende än vad han hade.

När vi hade sett soluppgången gick vi in i tältet och la oss ned på madrassen, för att slutligen dra täckena över oss. Jag kände mig så sjukt trött, men ändå inte, vilket var lite irriterande. Jag ville egentligen inte sova bort tiden jag hade tillsammans med Justin, men samtidigt kunde jag inte hålla mina ögon öppna. ”Sov en stund, har klockan på ringning, så vi inte sover bort hela dagen.” Han kysste mig på kinden, och sedan på halsen några gången. Det var det sista jag kom ihåg innan ögonen gav upp helt och jag sjönk in i en djup sömn. Jag vaknade någon timme senare av att jag höll på att svettas ihjäl då jag lagt mig med kläderna på. Justin fanns inte i tältet vilket gjorde mig orolig. ”Justin, vart är du?” Jag hann ta ett steg utanför tältet för att se honom sitta på en filt bredvid tältet med frukost uppdukat. ”Här, kom hit med dig, så äter vi.” Jag satte mig ned i hans famn och tog mig en smörgås med ost och gurka på. Han höll om mig, och istället för att äta på sin macka, så snosade han mig i nacken.

Jag vet inte vad som fick mig att börja tänka på Aurora, men något skedde, och hela min kropp stelnade till. Det var absolut inte meningen att det skulle skena iväg på det sättet, eller att Justin skulle upptäcka det, men såklart gjorde han det. ”Vad tänker du på?” Han strök undan mitt hår och la det på ena sidan, för att placera sitt huvud på min axel. Jag kände mig trygg i hans famn, men direkt han inte fanns kring mig kände jag mig tom, och det är inte en bra reaktion om man precis har klivit in i ett förhållande. ”Aurora.” Det slank bara ur mig. Jag har ingen aning om vad det är som har fått mig att vara så ärlig helt plötsligt då jag inte gjort annat i mina dagar än vara blyg och inte vågat tagit plats. Han stelnade också till, men fortsatte dra sina fingrar på min mage. ”Hon kommer inte emellan oss.” Hans ord lät så trovärdiga, men jag visste att risken fanns. Hon hade något på gång, jag kunde känna det. ”Försöker hon, kommer hon lyckas. Jag har inte styrkan att stå emot henne, och hennes skönhet. För hon är verkligen vacker.”

Nu har jag också fått den nya blogg.se .. som jag har längtat. :) haha ^^
Härdan efter kommer jag att svara på era frågor vid just din kommentar. Så håll utkik där, :) 

Vi kysstes mer än vi åt av vår frukost, vilket resulterade i att brödet blev mjukt och jag blev inte sugen mer. Hans läppar var mer inbjudande än tallriken jag hade framför mig. Jag reste på mig utan att släppa hans läppar för att sedan sätta mig gränsle över hans ben. Vi kysstes intensivt, och det hade inte mig emot. Det enda jag hade på mig var en stor t-shirt som egentligen tillhörde Justin, och ett par trosor. Hans händer smekte mig över ryggen samtidigt som han bet mig försiktigt i läppen. I samma veva kunde jag höra hur ytterdörren slogs igen, och med tanke på att Pattie inte sa något måste hon ha sett oss. Att något växte mot mitt lår ansåg jag vara fullt normalt, men eftersom att jag inte kände mig redo att gå längre var det elakt mot Justin att låta honom tro annat. Jag särade på våra läppar och reste mig upp. ”Hey, vart ska du.” Jag sneglade ned på mina fötter och kände mig skamsen, att jag fått honom tro massa. Det hade absolut inte varit min mening. ”Jag vill inte få dig att tro något. Förlåt.” Jag lämnade köket och sprang upp till Justins rum. Jag kunde höra honom bakom mig, men jag stannade inte. ”Gumman. Det är ingen fara. Vem skulle inte reagera på dig, och att jag gör det är väl inte mer än mänskligt?” Jag stod med ryggen mot honom, men jag kunde ändå känna hur han tog sig närmare och närmare för varje litet ord.

Hans läppar smakade på mina, för att sedan vandra över min kind, vidare till mitt käkben och ned på halsen där han lämnade små bitmärken. Visserligen skulle dem försvinna på en timme eller så, men det var ändå upphetsande. Han lyfte upp mina ben så att dem hamnade kring hans höfter och fortsatte kyssa mina läppar. Pirret i min mage tog fart igen och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, fjärilarna krigade för fullt och jag mådde underbart. Han la ned mig försiktigt i sängen och satte sig på knä mellan mina ben. Ett tag satt han bara där och tittade på mig, precis som att han skådade varje liten detalj på min kropp. När hans fingrar nådde kanten på t-shirten förstod jag att han var på väg att ta av mig den. Jag satte mig upp och höjde mina händer så att han fick det lättare. Ett leende nådde hans läppar när han såg min gest och han drog av mig t-shirten. Det enda jag hade på kroppen var ett par små trosor, och dem dolde knappast det jag under alla mina andra år har dolt för personer i min omgivning. Återigen la jag mig ned på rygg men använde mina händer för att kyla undan mina bröst. Utan att säga något, men ändå förmedla känslor med hjälp av sina ögon placerade han sina händer på mina, och lyfte försiktigt bort dem. Jag kände inget obehag, det var precis som att vi gjort det tidigare.

”Snälla, täcket.” Utan att protestera drog Justin upp täcket över oss, och placerade sig återigen bredvid mig, han kysste mig på halsen och smekte hela tiden mitt högra bröst med sin ena hand. Bröstvårtorna hade styvnat och pirret i magen hade ökat. Hans läppar mot min hud fick mig att rysa. ”Vill du att jag fortsätter?” Han viskade och nafsade mig i örsnibben, vilket fick min kropp att reagera på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kunde inte tala, det var knappt att jag kunde röra mig, men en nickning fick jag tillslut fram, han log bara mot mig för att sedan fortsätta kyssa mig ned över nyckelbenet, och vidare till mitt ena bröst. Han stannade där ett tag och bearbetade det fullt ut. Ett lätt stön lämnade mina läppar och jag kände själv hur jag började åma mig i sängen. Han fortsatte kyssa mig ned över magen, riktigt blöta kyssar som lämnade spår efter sig. När han nådde troskanten med sina läppar satte jag upp benen och svankade automatiskt med min kropp. Jag har aldrig någonsin upplevt det, och vet inte vart det kom ifrån heller. Hela tiden tittade han mig i ögonen, troligen för att se hur jag reagerade.

Saken var den att han fortfarande hade sina mjukisbyxor på sig, vilket fick mig att verkligen känna mig utlämnad. Hans såg hela mig, varenda liten del av min kropp fanns precis framför ögonen på honom. När mina trosor åkte av och hamnade på golvet placerade han sig halvt på mig och pressade samman våra läppar, samtidigt som han lät sin ena tumme smeka mig försiktigt på insidan av låret. När han närmade sig ljumsken fick mina armar äntligen liv, jag placerade båda i nacken på honom och drog mina fingrar genom hans hår. Hans hand flyttades hela tiden högre upp men stannade precis intill min känsligaste del. Han slutade kyssa mig och tittade mig istället i ögonen. ”Du vet att vi inte behöver göra något du inte vill, eller hur?” Jag harklade mig, då jag var helt torr i munnen. Jag visste inte om jag var redo för sex, men hur säger man det till sin pojkvän som precis har fått tillåtelse att klä av en? Jag kände en rodnad som spred sig över mina kinder, och egentligen ville jag inget annat än sjunka genom sängen. ”Gumman. Hey, titta på mig.” Hans röst var lugn, och han viskade, samtidigt som han kysste mig på kinden. Hans hand var fortfarande kvar, men så länge jag inte hade gett honom klartecken på att det var okej, så rörde han den inte. Jag kunde dock fortfarande känna hur hans hand låg precis över mitt heligaste.

”Jag är inte redo för sex, men allt annat är väl lugnt?” Jag visste inte vad jag skulle svara då jag tyckte hela situationen var pinsam. Jag vet inte varför, egentligen borde väl ett sådant samtalsämne tillsammans med sin pojkvän vara fullt normalt, men det kändes allt annat än normalt. ”Så att jag gör såhär är okej?” Han smekte mig försiktigt med ett finger, vilket fick min kropp återigen att reagera på ett underbart sätt. Jag slöt mina ögon och lät honom fortsätta genom att ge honom en nickning. Han kysste mig hela vägen från halsen ned till ljumsken. Helt ärligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen, allt var så nytt och så spännande, men samtidigt visste jag inte hur man skulle bete sig. Han lät sin tunga vidröra vid min klitoris, och jag trodde att han hade tagit mig till himmelriket, men hade jag vetat att allt skulle bli bättre och skönare ju längre tiden gick hade jag nog aldrig klarat av det. Allt kom som en överraskning för mig, speciellt då han valde att pressa in två fingrar i mig. En ilande känsla tog över i min kropp, och jag gjorde allt för att inte spänna mig. Jag försökte hela tiden fokusera på det han gjorde, och det jag fick uppleva, men det gick inte, mina tankar var blanka. Jag fick uppleva min första orgasm, för det var det jag antog att det var, när mina ben inte klarade av att vara så pass särade som dem var, och hela min kropp skakade. Händerna hade ett krampaktigt tag om lakandet i sängen och min kropp gick upp i brygga.

♥

Jag kände mig som en ny människa, precis som att jag hade växt till mig en aning, men jag kände mig fortfarande en aning skamsen. Vad hade egentligen skett? Ja la mig på sidan med ryggen mot honom, efter att jag hade fått på mig kläder. Han la sig med armen om mig och drog min kropp närmare sin. ”Gjorde jag något du inte ville?” Jag tyckte det var pinsamt att han ens tog upp vad som hade hänt, men samtidigt var det en av dem bästa sakerna som hänt i mitt liv. ”Nej, det gjorde du inte. Det var.. skönt.” Tro mig, jag blev överraskad själv av vad jag sa, men det var inget jag kunde göra något åt, då det redan var sagt. Han kysste mig på kinden och reste sig upp ur sängen. ”Jag vill ta dig med dig någonstans. Är du intresserad?” Jag vände mig om och kollade på honom medan han plockade fram en liten resväska, såg ut som en sådan man har då man ska vara borta över dagen. ”Självklart. Vart ska vi?” Han skakade bara på huvudet, men log mot mig. ”Det får du se, vi åker halv 4 inatt. Så vi hinner se soluppgången.”

Han förklarade lite om vad jag skulle ha med mig, så efter det åkte jag hem för att packa och sova några timmar. Jag vet inte vad som fick hela dagen att dra förbi oss i en väldans fart, men det var precis det den hade gjort. När jag klev innanför dörren kom mamma genast ut i hallen. Hon tittade på mig precis som att jag hade gjort något man inte får, och tro mig, det gjorde mig en aning nervös. ”Vad du ser ut att stråla då. Vad har ni hittat på?” Jag pustade ut, men hon såg fortfarande frågande ut. ”Inte mycket, han har bjudit med mig någonstans. Men han vägrar säga vart.” Mamma log bara mot mig, och gick sedan sin väg. Själv sprang jag upp på rummet och plockade fram min lilla väska och började packa ned lite kläder. När det var klart gick jag och la mig så att jag skulle få sova en stund, plus att jag ställde klockan på kvart över tre.

Hoppas verkligen att jag inte gjorde er besvikna på denna del, det kommer mer BTW.. :P Men jag tänkte bara på att jag inte skrev som i HITRISA.. ^^ 

Fy fan vad ni äger på att kommentera. :P Tänk om ni kunde vara lika duktiga på varje kapitel. :)

Antar att det beror på att ni väntat på detta kapitel .. ^^ haha (A)

Såg föresten att det var många av er som skulle prova frukosten jag skrev om i förra, gör det. Det är verkligen gott. :) Ni kommer inte ångra er, men folk som inte provat det kan tycka ni är lite knäppa.. Det får ni dock leva med. ^^ haha

”Mamma?” När vi klev innanför dörren ropade jag på mamma och vägrade släppa Pearls hand, även om jag kunde känna hur hon ville dra sig undan, eller i alla fall inte hålla mig i handen. Jag vände mig mot henne och bländade av ett leende. ”Ni har ju träffats förut, kom nu.” Jag drog in henne i min famn och kysste henne på kinden. ”Här inne, gubben.” Jag hörde att mamma satt i vardagsrummet, just för att det var där ifrån hennes röst, samt ljudet från tv:n kom. Mycket riktigt, hon satt till och med, med fötterna på bordet, och det får jag aldrig göra. Jag ligger illa till varje gång jag ens är på väg att lägga upp dem. ”Hej.” Hon reste sig upp när vi kom in och kramade om mig, för att sedan ge Pearl en kram. Jag såg hur liten Pearl kände sig strax innan, men det försvann på en gång då mamma la armarna om henne. ”Välkommen till familjen.” Min mamma kan aldrig behärska sig, eller se om man kanske ska ta det lite lugnt. Det är något hon verkligen måste lära sig. Pearl nickade bara lite smått mot mamma samtidigt som hon la sitt huvud mot min axel, jag kunde se på henne hur hon rodnade och ville nog inget annat än försvinna från mamma och hennes breda leende.

Mamma tog hand om min väska och kastade alla mina kläder i tvätten så att jag fick ta med mig Pearl upp på mitt rum, som egentligen inte ser ut som en tonårings rum, det enda jag har där inne är en stor dubbelsäng och två sängbord samt en tv. Jag tycker om när det är stilrent, men ibland hamnar alla mina kläder på golvet och då är det inte så stilrent mer. Pearl kastade sig i min säng och pustade ut, vilket fick mig att börja skratta. ”Kom hit med dig.” Hon lutade sig på armbågarna med låg fortfarande raklång i sängen. Ett busigt leende nådde hennes läppar och hon flirtade med ögat. Vem kan dissa en sådan inbjudan? Jag vet att mamma hatar när jag umgås ensam med tjejer för hon tror alltid att det värsta ska hända. Jag tror dock hon skulle ändra sig om hon visste hur Pearl var i min närhet, hon är inte som alla andra tjejer, och framför allt inte som Aurora som lyckades få mig i säng på bara några minuter. Pearl försöker inte ens med det, och hon vet att jag kommer ta allt i hennes takt. Jag kröp upp över henne och placerade, inte hela min kroppsvikt på henne, men en del, och pressade samman våra läppar i en av dem mest passionerade kyssar hon och jag har haft tillsammans. Jag hade inget att klaga över då jag hade tjejen som jag tyckte mest om under mig.

•

Vi hade kommit överens om att bara ta det lugnt och vara inne resten av dagen, så vi hade båda bytt om till mjukiskläder och gottat ned oss tillsammans i sängen. Mamma hade handlat hem massa godsaker som jag och Pearl hade smugit upp med på mitt rum. Vi låg tätt intill varandra och kollade på film, Alvin och gänget. Jag älskar dem filmerna, och kan inte vänta på att trean ska komma ut, så jag får se den med. Mitt under filmen kunde jag känna hur Pearl andetag blev tyngre och jag förstod på en gång att hon hade somnat. Att sluta skolan brukar väl göra så att man kan andas ut och slappna av, så det var väl det som gjorde henne trött. Jag hade absolut inga planer på att väcka henne, utan lät henne sova med huvudet på mitt bröst, medan jag kollade klart på filmen. Ibland kunde jag höra hur hon mumlade något ohörbart, det lät så fruktansvärt gulligt att jag inte kunde hålla mig för skratt. Jag försökte hela tiden att inte skratta så att hon vaknade, och jag verkade lyckas då hon inte ens rörde på sig. Hennes hår låg i hennes ansikte, så jag flyttade undan det och låg och tittade på henne.

Jag försökte somna jag med då hon ändå låg och sov men jag kunde inte så länge jag var pissnödig. Att krångla sig ur hennes grepp var inte det lättaste, men jag lyckades, trodde jag. ”Kom tillbaka.” Att höra hennes nyvakna röst fick mig svag i knäna, och hur mycket jag än ville lyssna på henne kunde jag inte då jag verkligen var tvungen att besöka toaletten. ”Jag kommer.” Det var det enda jag hann svara innan jag bokstavligen sprang in på toa. Jag gjorde det jag var tvungen att göra, tvättade händerna och klev ut ur badrummet. Även om klockan inte var mycket så hade hon ändå krånglat sig ur sina kläder samt lagt sig under täcket, på vadå? Mindre än två minuter. Hon var så fruktansvärt söt där hon låg med täcket långt upp över halsen. Det var lika bra att prata med mamma innan jag också gick och la mig, så slapp hon få en chock sedan när hon hade insett att Pearl sovit över. Jag lämnade rummet efter att ha kysst hennes kind, och förberedde mig på mammas fina tal hon skulle hålla för mig.

”Du vet vad jag tycker om att du har tjejer hemma…” ”Vad tycker du jag ska göra då? Kasta ut min flickvän?” Till och med jag reagerade när jag sa flickvän, det lät så, hmm, fint. Mamma skakade på huvudet, och kollade medlidande på mig. ”Nej, det var inte så jag menade. Klart hon får sova kvar. Men kom ihåg att jag är för ung för..” ”Barnbarn, jaja. Jag vet. Du behöver inte oroa dig.” Jag vinkade lite smått över axeln när jag lämnade henne i vardagsrummet och gick tillbaka upp till Pearl. Hon låg fortfarande och sov, så hon måste verkligen ha varit trött. Jag borstade mina tänder och drog av mig kläderna för att sedan krypa ned bredvid henne, och jag tror hon kände mig då hon utan att krångla la sitt huvud på mitt bröst samt armen om mig. Jag trivdes med henne så nära, men det fanns en viss frustation som vaknade inom mig. Jag ville ha henne på så många andra sätt, men jag hade lovat henne, och man bryter inte ett löfte, och absolut inte ett så stort.

På morgonen när jag vaknade var jag ensam i sängen, och kunde heller inte höra om någon var i badrummet. Jag kastade lugnt av mig täcket och drog på mig mina mjukisbyxor som låg på golvet bredvid sängen. I trappen ned kunde jag höra hur både Pearl och mamma satt i köket, och skrattade tillsammans. Jag blev genast nervös, då Pearl bara dagen innan nästan varig blyg för mamma, och nu satt dem tillsammans i käket, och verkade ha väldigt roligt. När jag kom in i köket kollade dem båda upp på mig, från att troligen har suttit med ansiktet i ett gammalt, fotoalbum med bilder på mig som liten i. ”Mamma, sluta. Ta bort det där.” Hon blockerade mig, precis som att jag inte fanns med dem i köket, då hon bläddrade vidare i albumet och fortsatte berätta för Pearl vad bilden föreställde, eller vad jag gjorde på den. ”God morgon beautiful.” Jag kysste Pearl på halsen och jag kunde känna hur hon började le, så jag placerade mina armar om henne och lutade min haka mot hennes huvud. ”God morgon.” Mamma satt fortfarande kvar bredvid, men jag brydde mig inte. Det var så underbart att få hålla om henne framför mamma, veta att hon var min.

”Jag ska låta er ungdomar äta frukost ifred, jag har redan gjort det. Carin och jag ska ta en vändra på staden, så finns på mobilen om du vill något.” Mamma lämnade köket och jag hörde hur hon gick in i sitt rum och stängde dörren. ”Vad vill min sköna ha till frukost?” Både hon och jag gick till kylskåpet, och det var nästan så att det ramlade ur mat när jag öppnade det. Proppfullt var det rätta ordet. Pearl började kolla bland alla olika sakerna för att slutligen plocka fram mjölk och sylt, jag funderade hela tiden vad hon skulle göra tills hon plockade fram knäckebröd. ”Vad i hela friden ska du äta?” Jag skrattade samtidigt som jag iakttog henne. ”Frukost, du kommer älska detta.” Hon hällde i mjölk i en djup tallrik och bröt sedan ned massa bitar av knäckebröd i det, och hade sedan på sylt. Jag har aldrig i hela mitt liv sett något liknande, men jag skull ge det en chans. Hon satte sig ned vid bordet, och började äta precis som att det inte alls vore konstigt. Jag satte mig ned mitt emot henne och tog min sked för att sedan smaka litegrann. Jag blev faktiskt förvånad, det var mycket godare än det såg ut. ”Nå, vad tyckte du?” Hon log sött mot mig, så jag sträckte mig över bordet och kysste henne. Hennes läppar smakade jordgubbssylt och mjölk.

Om ni kommenterar flitigt kommer nästa kapitel upp redan ikväll. Vi alla vet ju att det kapitlet innehåller lite intima saker. :P haha ^^

Jag glömmer aldrig den kvällen då jag tog mig mod för att fråga Justin vart vi stod någonstans. Den där gången i poolen, då han sa att han ville vara min pojkvän, jag tog det dock inte så seriöst, som jag kanske borde ha gjort, men fjärilarna i magen fanns alltid där. Han svarade mig inte, utan pressade sina läppar hårt mot mina i en kyss jag aldrig tidigare upplevt, han tog alla mina upplevelser till en helt annan nivå, bara genom att finnas runt mig. ”Jag är din på alla sätt.” Det var det enda han svarade mig för att sedan ge mig tillåtelse att drunkna i hans underbara ögon. Det har nu gått en månad sedan vi blev tillsammans, inte officiellt, men för vår familj. Mamma och pappa tog det hur bra som helst, trots att dem vet han egentligen är, och vad han får utstå. Jag tror att dem litar på mig, och låter mig prova mina egna vingar, fungerar det inte, så är det så, men det får man inte reda på fören man provat. När han berättade det för sin mamma hade hon i stort sett svarat honom med, ”Det var väl på tiden.” Hon om någon hade sett oss tillsammans och förstått att vi båda tyckte väldigt mycket om varandra. Jag var så glad att jag hade Justin, han gjorde mina dagar mycket lättare att gå igenom.

Det var en dag kvar i skolan, som jag hade tagit mig tillbaka till, och den sista lektionen var musik. Vilket betydde att vi skulle redovisa låten vi hade skrivit. Eftersom att jag inte hade varit med på musiken speciellt mycket, så hade jag överlåtit allt till Justin, och han hade skrivit klart den, samt melodin. Jag fick inte höra låten innan den skulle spelas för resten av klassen, då det hade varit en låt till mig. Han hade skrivit den till mig, och bara det gjorde saken ännu mer pirrigt. Vi satt på samma gamla stolar i musiksalen och alla andra klasskamrater hade spelat upp sin låt, det var dock bara vi kvar, eller ja, Justin. Jag visste att han hade gjort det professionellt tillsammans med sitt team, i en riktig studio, tillskillnad från dem andra eleverna. På tal om dem andra eleverna, Aurora har hållit sig undan mig, men jag vet att jag har något att vänta från henne, hon är inte den som ger upp i första taget. Vilket ibland kan vara ganska oroväckande. ”Så, Justin. Är du redo?” Mr. Milner satt tillbaka lutan i sin stol med händerna bakom huvudet och log mot Justin. Han gav tillbaka en lätt nickning och satte i skivan i spelaren.

Varje litet ljud som kom ut ur högtalarna tog och in och verkligen lyssnade på. Vad det var han hade att säga till mig. ”If I was your boyfriend, I´d never let you go. I can take you places you ain´t never been before. Baby take a chance or you´ll never ever know. I got money in my hands that I´d really like to blow. Swag swag swag, on you.” Under hela låten log jag, ett riktigt fånigt leende om jag får säga det själv. Jag vet inte varför, men han fick mig att känna mig värdefull, att jag var värd något i hans ögon. Ingen annan i rummet visste att låten var skriven till mig, vilket gjorde saken ännu bättre. När låten drogs mot sitt slut applåderade alla, och Mr. Milner stängde av stereon. ”Det kommer bli min första singen på den nya plattan. Jag håller på för fullt, och ni är dem första som får höra den.” Jag kände mig stolt då jag satt bredvid Justin, men allt jag ville var att kyssa hans perfekta läppar där och då. Dock kunde jag inte göra det, då vi inte hade gått ut med vårt förhållande offentligt, och jag ville inte göra det heller. Jag hade absolut inget emot av att synas tillsammans med honom, men det skulle bli så mycket om vi hade ett förhållande öppet. Han var lite sne på mig för det, men det var så jag ville ha det.

•

”Du kommer aldrig någonsin förstå hur mycket jag tycker om dig, verkligen.” Jag kastade mig över Justin när vi kom in i mitt rum. Han skrattade till och pressade sin kropp mot min, för att slutligen förenas med mina läppar. ”Var låten bra?” Det lät på honom precis som att han var rädd för min åsikt, vilket han absolut inte skulle vara. Egentligen skulle han inte lyssna på mig, utan på alla sina vänner ute i den stora världen. Han visste mycket väl att dem skulle älska hans nya sätt att förmedla den underbara musiken på. ”Bra? Skojar du med mig? Du kommer slå större än du tidigare gjort, om det ens går.” Han log och kysste mig på näsan. ”Du är kul du.” Sedan satte han sig ned i min säng och plockade fram min stora väska som låg under den. Ännu en gång skulle jag packa ned allt mitt, vilket inte denna gång var lika mycket som förra. Men eftersom att man inte får bo på skolan under jullovet var jag tvungen att återvända hem. Detta år skulle vi fira julen hemma, vi har alltid åkt till farmor och farfar, men dem skulle komma till oss. Jag har tyvärr ingen mormor och morfar då båda två har gått bort. Mormor dog innan jag föddes, men morfar fanns med ett tag, men gick sedan bort i cancer.

”När åker du till Canada?” Jag visste att han hatade det ämnet, men jag var så illa tvungen att fråga honom. Jag ville se hur många dagar jag hade kvar med honom innan han lämnade landet. Han suckade bara och kollade sedan ledsamt på mig, tro mig, jag kände hans smärta. ”Om en vecka.” Var allt han svarade. Vi hade en vecka tillsammans kvar att göra vad vi ville, i stort sett. ”Då kanske du vill handla julklappar tillsammans med mig någon dag?” Han satte sig upp tvärt i sängen och stirrade på mig, precis som att jag sagt något dumt. ”Kanske? Jag kommer inte lämna din sida en enda gång. Möjligen när jag ska besöka toaletten.” Jag har aldrig hört honom så allvarlig, någonsin. Jag satte mig gränsle över hans lår och kysste honom, mina läppar skulle få det kämpigt när han inte fanns tillgänglig längre, men det var ändå något vi behövde prova på. Han skulle behöva vara borta en längre tid då han tillslut skulle åka på turné. Vi släppte varandra, men jag satt fortfarande kvar med mina armar kring hans hals, och han med sina på min korsrygg.

När vi båda två hade packat klart bestämde vi oss för att åka hem till mig för att bara lämna min väska. I taxin hem satt vi tätt omslingrandes, men sa inget till varandra. Han höll om mig samtidigt som hans fingrar lekte med mina. Han hade ett milt leende på läpparna, och man kunde se att han verkligen var glad. När man kunde se mitt hus började jag plocka upp mina nycklar samt lägga ned min mobil i väskan. Justin klev ur bilen först och betalade, vilket jag inte kunde säga emot då han var ganska sträng när det kom till sådant. ”Vi tar min bil här ifrån sedan. Om du vill?” Jag kollade på Justin samtidigt som jag drog min väska upp mot huset, och han drog sin. ”Det kan vi göra, vilken är din?” Det var då jag kom på att Justin inte hade någon aning om jag ens hade någon bil. Eftersom att pappa inte var hemma, så stod där bara en vit SUV, och min röda Ferrari. Jag såg att Justin var på väg mot den vita, vilket fick mig att skratta lite. ”Fel bil, du kan ställa den vid den röda.” Hade jag kunnat filma hans ansikte hade jag gjort det, men jag hann inte ens plocka upp mobilen innan han vände sig mot mig och lyfte chockat på ögonbrynen. ”Du skojar?” Jag skakade bara på huvudet och fortsatte mina steg mot huset.

Mamma satt i ett viktigt telefonsamtal, så jag hann bara säga hej till henne innan jag och Justin hoppade i min bil och styrde den mot hans hem. Hela vägen fick han guida mig, då jag aldrig hade kört dit själv, så jag visste vägen. ”Ta höger här.” Vi var på en av dem större vägarna i LA och det var massa bilar ute, men det fanns inget som hindrade mig och mina hästkrafter under huven, vilket Justin verkade gilla. Jag gjorde som han sa, och började genast känna igen mig. Under hela färden hem till honom hade han sin hand placerad på mitt lår, vilket fick mig i obalans ibland, men jag ansträngde mig. När jag tillslut körde upp på hans uppfart kunde jag slappna av, och veta att jag inte skulle köra av vägen om han fortsatte som han gjorde, genom att stryka sin hand upp och ned. Han kysste mig på kinden och klev ur bilen, för att sedan plocka med sig sin väska. Han kom upp på min sida och fångade min hand i sin, och flätade samman våra fingrar. Även om jag hade träffat Pattie innan så var det ändå pinsamt, eller en aning nervöst. Det var nu vi var tillsammans och jag skulle träffa henne som Justins flickvän för första gången.

Hur tror ni mötet med Pattie går? :P

Ni är sjukt bra på att kommentera. Ska vi se om ni kan lika bra på detta kapitel också? :P

Det hade varit en intressant kväll tillsammans med Pearls mamma och pappa. Dem var verkligen helt insatta i idol, och Freds favorit fick stanna, så han kunde pusta ut och gå och lägga sig. Vi delade många härliga skratt, och det fanns inget som var pinsamt eller något liknande. När Pearl gäspade till en gång insåg jag att klockan hade dragit sig mot halv 11, och jag blev trött av det. ”Vi går och lägger oss. God natt.” Pearl kramade om sin mamma och pappa, medan jag gick mot trappen. ”Han sover på soffan, eller hur?” Debbie sneglade mot mig när hon sa det till Pearl, men jag såg ett leende på hennes läppar och hoppades att hon skojade. ”Ge dig.” Hon slog till din dotter löst på armen och skrattade. ”Sovgott ungdomar.” Pearl stannade när hon stod på första trappsteget och la sina armar kring min hals. ”Jag tycker om dig så mycket.” Hon gav mig ingen chans att svara då hon pressade sina läppar mot mina. Jag lyfte upp henne med varsitt ben om mina höfter och så gick jag upp för trappen. Vi släppte inte varandras läppar och kyssen övergick till hångel. När vi kom in i hennes rum la jag ned henne försiktigt på sängen och släppte hennes läppar, men hon var snabb med att placera en hand i nacken på mig och dra ned mig igen mot henne. ”Kom hit med dig.” Jag kände hur leendet växte då hennes läppar var alldelens intill mina.

När vi hade borstat klart våra tänder och krupit ned i sängen la vi oss så tätt vi bara kunde. Jag älskade hennes kroppsvärme, så jag behövde aldrig vara rädd att frysa om nätterna om jag skulle spendera mina nätter med henne. ”God natt sötnos.” Hon gosade in sig riktigt mycket i min famn då jag hade handen kring hennes midja. ”God natt snygging.” Jag var verkligen glad att jag hade henne, hon fick min tid i skolan att gå mycket fortare än vad jag någonsin vågat tro. Allt jag hoppades på var att hon skulle komma tillbaka, att hon skulle strunta totalt i Aurora och Elena. Dem hade förstört tillräckligt, och skulle inte få göra det mer. Hennes andetag blev tyngre och tyngre så jag antog att hon hade sjunkit in i en skön sömn. Hon var en av dem vackraste när hon sov, det var då hennes ansikte och kropp var som vackrast, hon var helt fri från alla problem, och hon grät inte. När jag låg där och skådade henne insåg jag att jag ville ta med henne hem, hem till Canada och Stratford för att presentera henne för mormor och pappa. Jazmyn skulle älska henne, det fanns inga tvivel om den saken.

•

På morgonen när jag vaknade låg jag ensam i sängen. Det var svalt och jag mådde riktigt bra. Jag låg kvar ett tag och sträckte på mig, för att sedan höra hur det spolades på toaletten. Ut från badrummet kom Pearl iklädd endast trosor, med händerna för hennes bröst. Jag trodde att jag skulle svimma, hon var definitivt den vackraste jag någonsin sett. Jag öppnade täcket och hon kröp ned bredvid mig, för att sedan lägga sitt huvud på min ena arm och sedan tråckla in sina ben mellan mina. Vi sa inget till varandra, och jag kunde inte känna någon spänd känsla mellan oss, även om hon är blyg. Det var precis som att hon alltid visade sig så för mig. Jag låg och strök henne efter sidan och kände hur hon rös till av min beröring, hon log mot mig, och kysste mig på bröstet. Det var inte bara jag som fick henne att rysa, då hon lyckades med samma sak mot mig. När jag nådde hennes troskant reagerade hennes kropp på ett sätt jag inte trodde, hon rös, men hon tog inte bort min hand utan pressade sin kropp närmare min. Ett finger slank in innanför, men jag gjorde inget mer, mer än att jag drog det lite fram och tillbaka, samt kysste henne på huvudet. Hon verkade inte nöja sig med det då hon vek sitt ansikte mot mig, och utan att jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina. Hon kysste mig intensivt, och jag förstod att hennes kropp hade reagerat.

”Du anar inte vilka fjärilar i magen du väcker hos mig.” Hon låg fortfarande på mitt bröst, men hade för ett tag sedan lagt sin hand på min mage. Även om jag låg och blundade kunde jag känna hur nyfiken hon var, hur hennes fingrar sakta letade sig ned till kalsongkanten. Visst retade hon mig till fullo, men hon var ny, och jag fick stå ut med det. Jag ville inte bara hoppa på henne, utan ge henne den tiden hon ville ha på sig, för att känna sig bekväm i situationen. Jag ville att hon skulle möta min blick, jag ville se hur hon reagerade själv. Eftersom det var hennes fjärilar jag väckte. ”Kom ihåg en sak bara, att vi tar det i din takt. Jag vill inte att du ska känna dig obekväm.” Hennes leende växte och hon satte sig upp. ”Ska vi gå upp?” jag sneglade på hennes klocka på sidan om sängen och såg att den strax var elva. Vi hade verkligen legat still i nästan två timmar. ”Jag vill inte gå upp.” Hon tittade på mig precis som jag var galen, men hon reste på sig ändå, hon hade bestämt sig att gå upp, då fanns det ingen som kunde stoppa henne. ”Kom nu Bieber.” Hon gick in på toaletten och jag hörde hur duschen slogs igång.

När jag ändå låg där i min ensamhet kollade jag runt lite bland hennes saker som var i närheten. I hennes låda bredvid sängen fanns det en oöppnad dagbok, så jag passade på att öppna den ur förpackningen och plockade fram en penna. Efter många funderingar och en nästan söndertuggad blyertspenna lyckades jag äntligen få ner en del på den första sidan. Innan jag började skriva hade jag suttit och ritat små hjärtan på sidorna, troligen för jag var alldelens dödskär i tjejen som stod i duschen. Jag började med dagens datum, samt klockslag. När jag hade skrivit under med mitt namn hörde jag hur duschen slogs av, så jag förstod att hon var klar. Strax efter öppnades dörren och ett stort moln av ånga kom ut från badrummet, men ingen Pearl, tror hon bara ville släppa in lite friskluft. Efter ett tag klev jag upp och drog på mig mina mjukisbyxor, vi hade inget planerat under dagen så jag behövde inte sätta på mig något speciellt. Tröjan hittade jag inte på golvet, så jag gick i bar överkropp mot badrummet. Hon märkte inte att jag stod i dörren och tittade på henne, fören jag nös, då hoppade hon till och tittade skrämt på mig. ”Gud, gör inte så igen.” Hon fortsatte kamma sitt hår, men tittade fortfarande på mig. Hon log busigt mot mig samtidigt som hon kom emot mig. ”Förlåt baby, det var inte meningen att skrämma dig.” Hon klev in i min famn och la armarna kring min hals.

•

”Justin, kom hit nu.” Pearl och jag stod i köket och skulle laga dagens middag för både mig och Pearl, samt hennes föräldrar. Jag vet inte varför vi hade tagit på oss det ansvaret, då det inte verkade fungera fullt ut. Hon började med att kasta en gurkbit på mig, och då kastade jag tillbaka ett salladsblad, och sedan var kriget fullt utöst. Jag sprang ut ur köket men hörde sedan hur hon ropade på mig. ”Om du är snäll.” Jag kunde höra hur hon skrattade till och sedan hur det började fräsa i stekpannan. ”Jag är snäll, kom nu.” Jag smög in i käket och kollade mig noga omkring för att se så hon inte hade lagt ut några fällor åt mig. Jag ville verkligen vara med att laga mat, inte kriga med henne. Hon såg verkligen koncentrerad ut där hon stod med stekspaden i den ena handen, så jag smög upp bakom henne och placerade mina armar kring hennes midja samt kysste henne på kinden. Ett lätt leende spred sig över hennes läppar och även om jag bara såg det från sidan så var det vackert, riktigt vackert. ”Vad fin du är gumman.” Jag vet att hon älskar att höra mig säga det, och jag säger det så ofta jag kan, hon är verkligen fin, oavsett om det är direkt på morgonen eller när hon är ordning gjord. En rodnad spred sig över hennes kinder, men jag brydde mig in, för det var sanning, och jag kysste hennes kind en gång till.

”Mamma och pappa, maten är klar.” Både Debbie och Fred kom in i köket där vi hade dukat och ställt fram all mat på bordet. Jag kunde se hur dem log mot varandra och satte sig sedan mitt emot mig och Pearl. ”Vad gott det ser ut.” Debbie var den första att hugga in på salladen för att sedan skicka den vidare till Fred som också lassade på en del på sin tallrik. På bordet fanns det stekt fläskfilé med hemgjord potatisgratäng, och jag var riktigt nöjd över mitt och Pearls arbete, även om det var hon som skötte det mesta. ”Hoppas det smakar lika gott som det både luktar och ser ut.” Vi satt alla under tystnad och åt maten, vilket var ganska skön även om jag vill ha lite samtal, men alla verkade njuta av maten, så det var ingen idé att störa. Jag blev väl omhändertagen av familjen, och jag var glad att jag hade träffat Pearl, utan henne hade skolan verkligen varit tråkig, och jag hade aldrig blivit kär. Hon sneglade mot mig ibland för att blända av ett vacker vitt leende.

Nå, vad tycker ni? =)

”PAPPA….!!!!!” Det var ett tag sedan jag sett pappa då han har varit i New York dem dagarna jag varit hemma. Han stod med ryggen mot mig när jag släppte Justins hand och sprang fram till honom, för att sedan kasta mig i hans armar. ”Min prinsessa.” Han drog in mig i en varm kram och strök mig över ryggen. Jag vet inte hur länge vi stod där, men mamma harklade sig bakom oss och jag kom tillbaka till verkligheten. ”Oh, det här är Justin.” Jag presenterade pappa för min pojke, han kanske inte var min ordagrant, men nog var han allt min för tillfället. ”Fred.” Pappa sträckte fram handen och Justin tog den. Jag var så glad att min pappa inte var som alla andras pappor när det kommer till pojkar, han brydde sig nästan inte. Det var mer mamma som fick ta snacket med mig, om det ens behövdes. ”Trevligt att träffa dig, sir.” Justin och sin formalitet, ibland vill man bara slå honom på knäskålarna, men det kan man ju inte säga högt. Tillsammans satte vi oss vid bordet och högg in på mammas goda makaronilåda.

”Så du har en paus, och egentligen ska du inte ens behöva gå i skolan?” Justin hade förklarat för både mamma och pappa vem han egentligen är, vem den riktigt Justin Bieber är bakom skolfasaden. Det var lite kul att dem inte regerade som jag trodde, genom att fråga massa frågor angående det, utan dem frågade om hans skola och familj istället. ”Jag har lovat mamma att gå klart sista året i skolan. Men jag trivs, mycket bättre än vad jag trodde från början.” Jag var inte alls beredd på att Justin skulle titta på mig när han sa det sista, men det gjorde han, och placerade sin högra hand på mitt lår. Mamma log mot mig när hon såg att Justin tittade på det sista, själv tror jag att jag rodnade en aning, och det var absolut inget ovanligt när man hade han bredvid sig. Vi smaskade och åt i flera timmar kändes det som, men det hade bara gått två då jag kollade på klockan, och så länge hade aldrig vi i min familj suttit vid ett och samma bord, om det inte var på någon middag, då vi bjudit in folk, eller vi blivit bortbjudna.

”Tack så hemskt mycket för maten, det var super gott.” Justin ställde bort sin tallrik även om både mamma och jag sa åt honom att strunta i det. ”Tack, det var så lite så.” Mamma med sin artiga stämma kunde göra mig nervös ibland. ”Jag ska visa Justin runt i detta stora hus, jag ropar om vi är vilse.” Jag tyckte att vi tre och Sandy bodde i ett alldelens för stort hus, vi var tre personer, men jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg in i ett annat rum än det jag skulle in i. Ibland önskade jag att jag hade en karta. ”Sluta upp med det där, jag vet att du tycker det är stort för oss, men nu bor vi här.” Pappa höjde inte rösten åt mig, men han sa till mig. Vilket han alltid gör när det har med huset att göra. ”Jaja.” jag tog Justin i handen och började gå mot det stora vardagsrummet. För att sedan gå ut på baksidan till vår altan och pool. ”Kan vi inte bada?” Justin stod bakom mig med armarna om min kropp. Hans närhet fick mig att smälta, men det var inget nytt. ”Har du med badbyxor?” Jag vände mig om och kollade chockat på honom, och han gav mig en lätt nickning med ett busigt leende.

♥

”Sluta skvätt vatten på mig, annars dränker jag dig.” Justin stod upp i poolen och verkligen öste vatten över mitt huvud, som sedan resulterade i att det rann ned i mina ögon. Det irriterade mig en aning, för att det sedan började klia riktigt ordentligt. ”Vad ska du göra åt saken?” Svarade han kaxigt och öste ännu en gång vatten över mig. Jag suckade bara och simmade bort till den andra kanten för att sedan ta tag i den med ansiktet vänt mot honom, sedan började jag sprattla med benen så att han fick hur mycket vatten över sig som helst. När jag hade slutat simmade han fram till mig och ställde sig så pass nära att jag kunde känna hans andetag, och hur hans hjärta slog. Han placerade sina händer på varsin sida om mitt huvud på kanten. ”Jag vill inte ha det såhär mellan oss.” Jag blev helt chockad, tunghäfta. Jag fick inte fram ett enda ord och det gjorde mig rädd. Jag har aldrig någonsin haft problem med talet, men fick det då. ”Vad menar du?” Det var den lilla meningen jag fick fram. Han såg mig djupt i ögonen och började sedan snurra en hårslinga av mitt hår mellan sina fingrar. ”Jag vill vara din, din pojkvän.” En rodnad jag aldrig tidigare sett tog över hans ansikte. Han ville vara min, på ett sätt jag aldrig vågat drömma om. Jag svarade honom inte, jag hade inget bra svar på det egentligen, men jag pressade mina läppar hårt mot hans och placerade mina armar kring hans nacke och mina ben kring hans midja. Han placerade sina händer på min rumpa, och jag såg inget illa i det. Jag älskade stunder som dessa tillsammans med honom.

”Mamma, kan du komma med två Coca Cola?” Vi låg fortfarande i vattnet även fast vi båda såg ut som två russin, dock inte bruna, men lika skrynkliga. Det hade inte gått en enda sekund sedan Justin hade sagt att han ville vara min, där vi inte rört varandra. Jag hängde så ofta jag kunde runt halsen på honom med mina läppar pressade mot hans. Mamma kom ut med två burkar i händerna och ställde ned dem på kanten till poolen, hon sa inte ett ljud, då jag troligen inte ens hade hört henne eftersom jag var helt uppslukad av Justins händer på min kropp. ”Kan vi gå upp?” Jag bad verkligen så sött jag kunde, och fick tillslut min vilja igenom. Jag gick till vårt skåp där vi bevarade handdukar man använde efter att man hade badat i poolen, och tog med mig en lila och en blå. ”Jag vill ha den lila.” Han putade med underläppen och såg riktigt ledsen ut, så jag kunde inte neka honom den önskan. Det lät nästan på honom som att det var den sista i hans liv. ”Självklart baby.” Han log med hela ansiktet, när jag kallade honom det. Det var faktiskt första gången jag sa det, och det kändes, rätt.

Klockan började närma sig 9 på kvällen, och på torsdagar är det idol hemma hos oss som gäller. Det finns inget som skulle kunna få oss att ändra på den traditionen, till och med pappa är med oss vilket jag tycker är hur kul som helst. Mamma dukar alltid upp med lösgodis, chips och massa dricka. Torsdagar är som andras lördagar, helt onyttig. Jag och Justin hade tagit en varsin dusch efter att vi badat och dragit på oss liknande mjukiskläder, helt ovetandes om att den andra hade lika. ”Haha, snygging.” Han drog in mig i en kram och kysste mig i pannan. Jag hade inte förvarnat Justin om hur vi beter oss på torsdagar, det var något han skulle få uppleva helt på egen hand. När vi kom ned till vardagsrummet höll han bokstavligen på att tappa hakan. ”Se inte så förvånad ut, det här är min familj. Kom nu.” Jag knuffade till honom lite i sidan så han återkom till verkligheten. Mamma och pappa satt i vår stora soffa, så jag och Justin satte oss ned i en av dem stora fåtöljerna, så nära inpå varandra det bara gick. Han kysste min kind och drog mig ännu mer intill sig. ”Jag tycker om dig.” Han viskade i mitt öra och en rysning gick genom min kropp.

Kvällen var magisk, att sitta i Justins knä med hans armar om mig, bara det var underbart. Ibland kunde jag känna hur han drog in ett djupt andetag när han hade borrat in sitt huvud i mitt hår, och ibland kysste han mig på kinden. Mamma och pappa hade varit helt inne i tv:n, precis som alla andra torsdagskvällar, medan jag hade varit helt inne i vart Justins händer befann sig. När idol började röra sig mot sitt slut satt pappa spänd som sjutton då hans favorit hängde löst tillsammans med en annan. Man kunde riktigt se på honom hur han nästan bet av sig fingrarna istället för naglarna. ”Är det alltid så här när det kommer till idol?” Justin viskade så att varken mamma eller pappa kunde höra honom. Jag vände mig om mot honom och log samt nickade på huvudet. Han kysste mina läppar och placerade mitt hår bakom mina öron, samt lät händerna befinna sig på mina kinder. Kyssen var intensiv och hungrig, jag var nyfiken på hans kropp, jag ville ha den, men jag vågade inte visa honom det. Jag visste inte hur han skulle reagera, och jag var rädd han inte skulle vilja ha mig.

they are togheter. yeeyh. -.-

Jahapp, ni som följer mig på twitter vet att jag har skrivit på ett sex-kapitel idag. Är snart klar med det, och jag hoppas verkligen att jag har fått med det jag ville ha med. BTW, min mamma är med på instagram nu, så jag kan inte lägga ut vad jag vill. Vilket stör mig till MAX. =/