Jag vaknade på morgonen av att jag fick ett sms, så jag slog ut med armen för att få tag i mobilen som låg på sängbordet, innan den skulle väcka Justin. Det var först efter att jag stängt av ljudet som jag insåg att han inte låg bredvid mig längre, det låg istället en liten lapp på hans kudde. ”God morgon hjärtat. Jag ville inte väcka dig när jag gick på lektion, men jag hoppas du är kvar när jag kommer tillbaka. Duschen vet du vart den finns, och du kan låna kläder av mig. Puss ”God morgon hjärtat. Jag ville inte väcka dig när jag gick på lektion, men jag hoppas du är kvar när jag kommer tillbaka. Duschen vet du vart den finns, och du kan låna kläder av mig. Puss ♥” Jag sneglade på klockan och såg att dem skulle servera frukost i en och en halv timme till, så jag hoppade in i duschen och tro det eller ej, men det var så skönt. Jag lät varmvattnet rinna över min kropp en bra stund, innan jag insåg att jag hade lite brottom om jag skulle hinna äta. Justins mjukisbyxor låg på golvet bredvid väskan, dem åkte troligen ut då han grävde omkring i den kvällen före. Han hade lämnat sin nyckel på bordet så jag tog den och mobilen, för att sedan styra stegen mot matsalen. Hela tiden kollade jag så att jag inte stötte på Aurora eller Elena. Ingen av dem två skulle få min energi igen, jag skulle inte låta någon trampa på mig.

Sms:et jag fick på morgonen kom lägligt till hands där jag satt i matsalen nästan helt ensam, på andra sidan rummet befann sig en liten kille med runda glasögon och lockigt hår. Jag hade en tallrik med fil och flingor framför mig, och en ostsmörgås. ”Gumman! Man måste prova sina vingar, och jag hoppas verkligen du gjorde det. Man måste våga göra misstag, och kanske få sitt hjärta krossat, annars vet man inte om man valt rätt i livet. Sättet som Justin tittade på dig, jag har aldrig tidigare sett den kärleken han förmedlade genom sina ögon, hoppas bara att du också ser det. Jag såg att du inte kom hem under natten, så jag hoppas verkligen att du sov hos Justin. Hör av dig, mamma blir orolig.” Det var från mamma, och jag älskar henne över allt. ”Tack mamma för dina betryggande ord. Jag sov hos Justin, så jag är på skolan. Du behöver inte oroa dig. ♥” När jag hade ätit klart började jag styra mina steg tillbaka till Justins rum, men fick plötsligt kasta mig bakom en stor blomma som stod intill mig då Elena och Aurora kom gåendes med massa matte böcker i händerna. ”Såg du hur Justin sken precis som en sol imorse?” Aurora lät inte glad, och jag kunde bara gissa mig till att hans skinande hade med mig att göra. ”Ja, det gjorde jag. Han måste ha kommit över det faktum om att Pearl inte längre är något att ha. Nu kan du lägga in en stöt på honom.” Elena knuffade till Aurora lite löst i sidan, och log lite finurligt mot henne. Jag ville inget annat än visa mig för dem båda, men jag kunde ju inte bara kliva fram från blomman och låta dem få reda på att jag lyssnat på dem.

♥

Vid lunch tid öppnades dörren då jag satt i Justins säng med tv dosan i handen, och det kunde bara betyda att det var Tony då Justin lämnat sin nyckel till mig. ”Åh hej, är du här?” En sådan uppenbar fråga kläckte han ur sig, precis som att han skulle se i syne. ”Ja, det ser så ut.” Han rotade omkring bland sina saker tills han hittade det han sökte, en bok. ”Vi kanske ses senare när vi slutar, är du kvar då?” Han var på väg mot dörren, troligen lite försenad till lektionen då han var lite stressad. ”Ja, det är jag.” Han drog igen dörren och jag kunde falla tillbaka i sängen och fortsätta kolla på MTV och 16 and pregnant. Ibland kan jag inte förstå mig på dessa tjejer som är med i det där programmet, vad vill dem förmedla till dem andra tonåringarna ute i världen? Att man kan använda mamma och pappa som barnvakt, och vara ute och festa eller träffa nya grabbar dagligen. 30 minuter innan sista lektionen slutade fick jag ett sms från Justin. ”Sötnooos, jag saknar dig. Är du kvar? Puss” Jag kom på mig själv med att sitta och le fånigt samt läsa sms:et om och om igen, istället för att svara på det. Jag började skratta och skakade på huvudet. ”Jag saknar dig mer, koooom tillbaka nu, skit i skolan. Jag ligger här i din säng. Puss” Jag hade ingen aning om vad sms:et skulle ha för effekt på honom, och hade därför inte trott att han tre minuter senare skulle banka i ren panik på dörren. ”Pearl baby, öppna.” Jag började skratta för mig själv när jag gick mot dörren. Jag hann knappt öppna den innan han pressade sina läppar mot mina.

Vi låg båda två i sängen, och under täcket. Han låg bakom mig och höll om min lilla kropp. I hans armar kände jag mig som väldigt liten, men jag trivdes, för jag visste att där kunde ingen skada mig. Han strök mig lugna och försiktigt under tröjan, på min mage. Vi sa inget till varandra, vi njöt bara av varandras närhet, och han var alltid så varm i kroppen, så jag frös aldrig i hans närhet. ”Vad ska du göra imorgon?” Han viskade, precis vid mitt öra, men jag kunde höra honom. Jag vände mig om så jag låg med ansiktet mot honom. Hans ögon glittrade till flera gånger. ”Jag vet inte, vara hemma i alla fall. Du då?” Han strök bort en hårslinga från mitt ansikte och kysste mig på nästippen. Ett litet leende nådde mina läppar. ”Jag ska umgås med dig, vi är lediga.” Att han tog förgivet att vi skulle umgås var det gulligaste med honom. Han frågade sällan, utan dök bara upp. ”Vill du sova hos mig inatt då, och kanske resten av helgen?” Han ställde sig upp på alla fyra bredvid mig, och kysste mina läppar hårt och intensivt. Jag fick chansen att knuffa ned honom på rygg och sätta mig gränsle över hans lår, men kyssen bröt vi inte. ”Jag tar det som ett ja.” Han log och nickade för att slutligen återförenas med mina läppar.

♥

”Mamma, vi är hemma.” Jag höll Justin i handen samtidigt som vi gick in i hallen och sparkade av oss skorna och hängde upp våra jackor. Han ställde ned sin väska på golvet och placerade sina båda armar om mig så dem låg på min mage. Mamma kom ut från köket och mötte oss i hallen precis innan vi skulle gå upp för trappen, till mitt rum. ”Hej. Åh, hej Justin.” Dem hälsade på varandra genom att skaka hand, Justin kan vara lite formell ibland, och det är så sött. ”Hej Mrs. Shine.” Mamma vidgade sina ögon och tittade på mig, som bara skakade på huvudet och ryckte på axlarna. ”Säg Debbie istället.” Dem log mot varandra och vi gick med mamma in i köket. Justin satte sig ned vid köksbordet och jag skulle precis sätta mig ned bredvid honom då han drog ned mig i sitt knä. ”Jag släpper dig inte.” Mamma tittade på oss med kärlek i blicken och jag kunde inte motstå att le ett underbart leende mot henne. Jag tror att hon önskat så många gånger att jag ska vara lycklig, och äntligen var jag det. Jag är verkligen glad tillsammans med Justin. Han borrade in sitt huvud i min nacke och blåste lätta vindar. Leendet på mina läppar växte och jag kände hur pulsen ökade.

”Äter du med oss idag?” Mamma hade en liten snutta ironi i rösten, men jag hörde även att hon verkligen frågade honom. ”Idag vill jag gärna göra det.” Jag hörde hur Justin log, och såg även hur mamma besvarade honom. Jag reste mig upp från Justins knä och tog honom i handen för att sedan lämna köket och gå upp på mitt rum, jag planerade att visa han runt efter maten som strax skulle vara klar. När vi kom upp till mitt rum kastade jag mig på rygg i sängen, och var inte alls med på att han skulle lägga sig uppe på mig, och pressa sina läppar mot mina. Det tog ett tag innan jag besvarade kyssen, men tillslut låg vi där och hånglade. Jag knuffade ned honom på rygg och pressade återigen mina läppar mot hans. Det knackade på dörren, och jag flög av Justin, vilket resulterade i att jag åkte ned på golvet. Mamma öppnade dörren innan jag hann be henne komma in. ”Vad händer?” Justin låg i sängen och skrattade medan jag satt på golvet och strök mig själv över ryggen, för att jag landade på en av mina skor som låg där. ”Jag åkte ned på golvet.” Mamma tittade på oss båda för att sedan skaka på huvudet och lämna rummet. ”Maten är klar i alla fall.”

Vad tycker ni om Pearls mamma? Verkar hon vara en vettig kvinna? =)

Sorry för bildlöst, men jag ansåg att det var viktigare för er att få något att läsa än att jag skulle leta bilder. :) Hoppas ni anser samma sak, annars får jag be så hemskt mycket om ursäkt.

Ska iväg en sväng nu, men när jag är hemma igen kommerjag fortsätta skriva, på massa kapitel. :D Hoppas ni gillar detta iallafall.

Det var ett tag sedan jag körde min Ferrari, den min pappa köpte till mig på min 16 års dag. Det var ingen på den skolan jag gick på då, som hade en sådan bil, då dem flesta tjejerna körde riktigt tjej bilar. Jag valde bilen efter färgen och hästkrafterna under huven. Jag gillade den, och det var många som trodde att det var min pappas bil, men tji fick dem. Bilen var min, och jag skulle aldrig göra mig av med den. Skolan började komma fram lite längre ned på gatan, och jag åkte in och parkerade på skolans besöksparkering. Det var inte många elever som hade med sig sina bilar till skolan, men det fanns en del som bodde en bit utanför LA, och då tyckte dem det var praktiskt att ha med sig bilen. Det satt massa elever på gräsmattan utanför, en del med skolböcker och andra med sina vänner. När jag kom innanför dörren fick jag syn på Elena och Tony som hade fullt upp med varandra, och jag smög förbi dem illa kvickt. Jag hade ingen lust att låta dem se mig, eller prata med dem. Jag knackade lätt på dörren till Justins rum och var livrädd för att han skulle ha tagit med sig Aurora till rummet, och att hon skulle öppna. Jag kunde pusta ut då han öppnade dörren, men när jag fick se hans tårar tog jag ett djupt andetag. ”Ta en promenad med mig?” Jag kände hur jag själv var på väg att börja gråta, men jag gjorde allt för att inte göra det då jag ville vara stark. Han vände sig om och tog sin jacka.

Tillsammans gick vi på strandpromenaden, men ingen sa något. Jag kände på mig att det var mitt ansvar att bryta den pinsamma tystnaden, eftersom att det var jag som bad honom följa med mig ut. På vår vänstra sida stod det en kiosk som fortfarande var öppen även om det var ganska sen på kvällen. ”Ska vi köpa en kaffe och sätta oss ned?” Han nickade lite svagt och styrde sina steg mot luckan där det stod en ung tjej. Hon såg direkt att det var Justin som kom gåendes mot henne, och hon log med hela ansiktet. ”Två kaffe, tack. Ena med mjölk.” Han visste precis hur jag ville ha mitt kaffe, och bara en sådan sak. Han fick mig att falla mer och mer för varje minut som gick tillsammans med honom. Hon tog betalt och precis när han skulle ta båda muggarna stoppade hon honom. ”Skulle jag kunna få din autograf?” Hon log lite smått och en rosa nyans tog fart i hennes ansikte, men Justin var inte den som sa nej till ett fan. Han gav henne sin autograf och sedan tog dem ett kort tillsammans med hennes mobil. Jag stod en bit bakom dem, men jag kunde fortfarande se leendet Justin hade på sina läppar då han hade ett fan bredvid sig. Han var glad och lycklig tillsammans med dem.

”Varför är vi här?” Vi satt på samma sida på bänken och kollade ut över det nästan svarta havet då solen hade gått ned för längesedan. Justin drack ur sitt kaffe men det första han gjorde var att bränna sig på läppen och en hel svordomsramsa lämnade hans mun. Det lät inte vackert när det kom från honom, men det fanns nog ändå inget som kunde få mig att inte gilla honom. ”Jag vill berätta för dig vad som hänt. Du förtjänar att höra det. Men bara för att jag kommer berätta det, finns det inget som kommer få mig att ändra mitt beslut angående skolan.” Han ställde ned sin mugg på bordet och vred sin kropp en aning mot mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta om tiden i tvättstugan tillsammans med Aurora. Han avbröt mig inte en enda gång, även om jag såg på honom att han så gärna ville göra det. Han bet sig själv i läppen några gånger, troligen för att hindra sig själv från att få ett raseri utbrott. ”Det är anledningen till mina fina märken på halsen.” Efter att jag hade berättat klart allt hörde jag själv hur illa det lät, hur elak jag fick Aurora att framstå och jag fick genast ont i magen. Jag ville egentligen inte berätta för honom hur det låg till, men nu var skadan redan skedd. ”Varför har du inte sagt något? Förstår du hur jag känner mig, jag tycker om dig. Jag är döds kär i dig, och du skickar ett löjligt sms till mig där det står att du inte vill se mig mer.” Han tog en paus och ett djupt andetag, men fortsatte sedan. ”Hon ska inte få skada dig igen, och hon ska absolut inte få komma mellan dig och mig. Jag är villig att kämpa för att dig. Jag vill vara med dig. Jag hade verkligen hoppats på att du ville vara med mig också…” ”Det vill jag. Tro inget annat.”

♥

Känslan jag hade i min mage på väg tillbaka till skolan går inte att förklara. Jag var så kär, jag hade för första gången i hela mitt liv fått känna på hur det kändes att vara riktigt kär. Jag var inte bara kär i kärleken, jag var kär i grabben vars hand fanns i min. Han kysste min handrygg flera gånger, precis som att han inte fick nog. Vi gick där tillsammans och gungade med våra sammanlänkade händer, han hade ett brett leende på sina läppar, men mitt var större. Skolan hade insett att det inte var någon idé att låsa portarna klockan elva på kvällen då sällan eleverna fanns innanför innan. Så att jag och Justin klev innanför lite före ett på natten var inga problem. ”Du, jag har inga saker kvar i mitt rum, så jag måste åka hem och sova.” Jag skulle precis vända mig om när han tog ett stadigt tag om min handled. ”Tror du att jag släpper dig när jag precis har fått dig?” Jag kunde inte undgå att känna det där leende växa tillbaka på mina läppar, och jag kollade honom djupt i ögonen. ”Kanske inte. Men jag har fortfarande ingen stans att sova…” Han pressade sina läppar mot mina, vilket mer eller mindre betydde att han ville att jag skulle vara tyst. Hans båda händer sökte sig ned till min korsrygg och blev kvar där genom hela kyssen, som i mina ögon aldrig verkade ta slut, och tro mig, jag klagade inte. ”Du sover med mig.” Det var ord och inga visor, så tillsammans gick vi till hans rum. Innerligt hoppades jag på att Tony skulle vara hos Elena, eller i alla fall inte i sin egen säng, och min dröm verkade ha gått i uppfyllelse då sängen var tom.

”Vill du ha en stor tröja att sova i?” Han kom ut från toaletten och jag satt på hans säng, med händerna mellan mina lår, precis som att det var första gången vi träffades, och allt var pinsamt. Jag nickade lite löst men han uppfattade det då han böjde sig ned i sin väska och började rota omkring. ”Eller nej, jag klarar mig.” Jag ställde mig upp och drog min t-shirt över huvudet. Hans ögon vidgades en aning, vilket i stort sett var hela grejen. Tillslut tittade han mig i ögonen istället för det som fanns nedanför. ”Fan vad du är vacker.” Det slank ur honom som en viskning, men jag hörde den klart och tydligt, och det som vanligt, resulterade i att jag rodnade. Jag tog av mig mina jeans och lät dem falla till golvet, innan jag satte mig ned i sängen och drog täcket över mig, för att slutligen kunna ta av mig min BH. ”Kommer du?” Han vaknade ur sin trans och släckte taklampan och tog av sig kläderna. Jag kände när han kröp ned i sängen och han drog min lilla kropp mot sig och la sin arm kring min midja. Jag rös över kroppen när han rörde mig, men det var för att jag var lite frysen, och han var alldelens varm i kroppen.

”Säg att du kommer tillbaka till skolan, snälla.” Jag kunde höra hur Justin verkligen bad att jag skulle komma tillbaka, men sanningen var den att jag inte ville se Aurora igen. Jag var verkligen rädd för vad hon skulle vara kapabel till att göra mot mig. Samtidigt som jag ville umgås med Justin så mycket som möjligt, men jag vet inte vad som vägde mest just då. ”Jag kommer inte komma tillbaka denna vecka, men vi får se hur det blir nästa. Kanske, jag lovar inget.” Jag kunde känna hur mitt svar gav honom hopp. Ett hopp han aldrig skulle släppa, om jag kände honom rätt. ”Jag hoppas verklige.” Vi låg en stund och pratade om massa saker, bland annat vad jag missat i skolan dem senaste dagarna, vilket tydligen inte var speciellt mycket. An hade skrivit en bit på låten som vi arbetade med på musiken, men jag skulle inte få se den fören den var klar, då skulle jag få sätta melodi på den, och det såg jag verkligen fram emot. Jag vände mig mot honom och pressade mina läppar mot hans i en passionerad kyss, en jag aldrig upplevt förut, men tillsammans med Justin får jag uppleva nya saker hela tiden. ”God natt min ängel.” Han viskade i mitt öra vilket resulterade i rysningar över min kropp ännu en gång.

Jag har aldrig legat så här illa till med kapitel, har bara tre på lagret nu. Och hade faktiskt planer på att låta er vänta tills imon, men jag kunde inte. Ni är helt underbara på att kommentera, så ni får ett nytt idag. :) Imorgon ska jag nog skriva lite mer tror jag. Har sådan otur att jag blir yr i huvudet om jag sitter vid datorn för länge. =/

Hon såg så chockad ut när jag klev in, jag trodde att hon skulle ramla ur sängen vilken sekund som helst. Jag stod där länge och bara tittade på henne, jag glömde helt och hållet bort att jag var där för att prata med henne. Hon ställde ifrån sig datorn och kastade av sig täcket för att sedan hasa sig ut mot kanten på sängen. ”Vad gör du här? Uppfattade du inte mitt senaste sms eller?” På henne lät det precis som att vi hade sets en gång, inte att vi hade haft något på gång, och det gjorde mig en aning ledsen. ”Jag vill prata med dig. Snälla, jag vill veta vad jag har gjort. Och för guds skull, säg inte att det inte är jag, utan att det är du. Det är en gammal klyscha, som inte fungerar på mig.” Hon drog sina fingrar genom håret och blundade samtidigt som hon tog ett djupt andetag, det kändes som att jag träffade en rätt öm punkt när jag sa det. Precis som att hon skulle dra den gamla klyschan för mig. ”Jag vill inte prata med dig, och jag vill inte se dig. Så om du kan göra mig en tjänst, och lämna mitt hem.” Hennes röst var fortfarande helt overklig, det lät på henne precis som att hon inte brydde sig. Det fanns dock en annan bild i hennes ögon, en blick som sa att jag inte skulle lyssna på hennes röst utan se i hennes ögon vad hon egentligen ville. ”Jag tänker inte gå.” Jag satte mig ned bredvid henne i sängen och drog in henne i en kram som hon kämpade emot några sekunder, men gav upp när hon insåg att jag inte tänkte göra det.

Jag vet inte hur det kom sig men jag satt lutad mot hennes sänggavel, med henne lutandes mot min axel. Hennes tårar började falla då jag kramade om henne, men hon tog kontroll över sin kropp efter ett tag, och torkade dem sista. ”Berätta för mig vad som fick dig att lämna skolan.” Hon skakade hysteriskt på huvudet, och satte sig upp ordentligt. Hon hade inte sett mig i ögonen på ett tag, och det gjorde mig lite rädd. Jag såg på henne att det fanns massor med saker som hon dolde för mig, och jag gillade det inte, men fick ta det. Hon fick själv bestämma om hon ville berätta det eller inte, men jag luskade lite för att se om hon kunde släppa på trådarna lite. ”Jag vill inte. Förstå det.” Hon reste på sig och gick in i sin garderob. Jag kunde höra henne muttra där inne, men inte direkt vad hon sa. Om hon ens sa något, eller bara mumlade. När hon kom tillbaka från sin garderob hade hon satt upp håret i en hög hästsvans. Hon framhävde alltid sina vackra kindben när hon hade håret på det sättet, och det fick mig på fall ännu mer. Jag är svag för småsaker, saker som andra sällan lägger märke till.

Det knackade till på hennes dörr och jag satt fortfarande i sängen, medan hon höll på att plocka ihop alla sina kläder som låg över hela golvet. Min fråga till henne var egentligen hur hon hade hunnit använda alla kläder på dem få dagarna som hon varit hemma. ”Kom in.” Jag relationen som Pearl hade till sin familj, att dem gav henne det utrymmet hon behövde och klampade inte in i hennes rum utan tillåtelse. Hennes mamma tittade in med ett brett leende på läpparna. ”Äter du med oss, Justin?” Frågan var direkt riktad mot mig, men jag kollade ändå på Pearl för att se hennes reaktion av Debbies fråga. ”Nej tack. Jag ska ta och röra mig tillbaka till skolan.” Hon nickade lite löst och stängde dörren. Man kunde klart och tydligt höra klackarna från hennes skor som lämnade övervåningen. Precis när jag var på väg att resa mig upp satte Pearl en hand på min axel och tryckte tillbaka mig i sängen. Hennes ansikte avspeglade en nervös blick, och jag förstod inte varför. ”Anledningen till att jag inte kommer tillbaka till skolan är för att jag inte klarar av att se dig, utan att få röra dig.”

Den meningen slank bara ur mig, jag hann inte stoppa mig själv fören jag hade sagt hela. Hans blick mot mig bara lyste massa frågetecken. Han hade ingen aning om vad jag svamlade om, men han skulle troligtvis fråga. Han reste sig upp och hamnade precis framför mig, jag kunde känna hur hans lätta andetag fladdrade precis framför mitt ansikte, och doften av honom gjorde mig svag, mint. Han tuggar alltid sina minttuggummin, och jag bara älskar det. ”Varför?” Mitt hjärta slog så hårt i bröstet att jag trodde det skulle slå sönder mina revben vilken sekund som helst. Det gjorde ont, och min puls ökade, bara för att han stod så nära mig. ”Bara därför.” Osäkerheten inom mig lyste rakt igenom, och han hade absolut inga problem med att se den. Han hade gjort det redan från början. ”Titta mig i ögonen och säg att detta inte har något att göra med en tredje person.” Han hade läst mig precis som en öppen bok, skulle nog till och med kunna säga att jag är som en barn bok, med typ tre meningar på varje sida och en stor bild. Jag skakade bara på huvudet och tittade precis förbi honom in i väggen. Jag tog ett steg bakåt så att vi inte stod så nära varandra, vilket jag inte skulle ha gjort. ”Vad har du gjort på halsen?” Jag hade helt och hållet glömt bort dem svaga märkena som fortfarande gjorde sig synliga på halsen. Dem hade absolut inte samma färg som dem hade haft två dagar tidigare då dem vart helt rödblåa, och just den dagen gjorde dem riktigt ont.

Att inte svara på hans fråga var nog mitt störta misstag då jag såg på honom att han blev arg, kanske inte just för att jag inte svarade, utan för att någon hade gjort mig illa. Jag kunde inte ens säga att jag hade ramlat, då jag hade fyra märken på den vänstra sidan, och ett på den högra. Jag backade från honom då hans annars så gyllenbruna ögon gick från just den färgen till en mer mörkare variant. ”Jag ska inte skada dig. Jag skulle aldrig kunna göra illa dig. Men någon annan har uppenbarligen redan gjort det. Vem?” Med sammanbitna tänder fick han fram tre hela meningar, men jag såg på honom att det var svårt. Jag kunde inte säga att Aurora hade skadat mig, eller att hon hade fått mig att lämna skolan. Hon hade vunnit, det var bara Justin som skulle inse att han passade bättre ihop med henne, än vad han och jag gjorde. ”Jag kan inte. Snälla, gå bara.” Hans mörka ögon återgick till hans gyllenbruna och jag kunde skymta en tår, men innan den hann lämna hans öga torkade han bort den och gick mot dörren. Det gjorde ont att se honom så, jag gillade honom med ett brett leende på läpparna, inte med gråten i halsen.

”Jag går, om du lovar att komma tillbaka till skolan. Det är inte värt att hoppa av den. Jag lovar att hålla mig borta från dig.” Jag hann inte ens svara innan han lämnade mitt rum, med dörren öppen. Jag kunde höra hur han sa hejdå till mamma och hur ytterdörren slogs igen. När man får som man vill brukar det lätta en sten från hjärtat, men inte denna gång, nu kändes det precis som att någon la dit en. Jag fick svårt att andas, så jag sjönk ned med ryggen mot sängen, och drog knäna intill mig. Allt kändes bara förjävligt. Jag ville egentligen inte att han skulle gå, men jag kunde inte förmå mig att hindra honom. Allt skulle bli så mycket bättre om vi två bara glömde varandra och att det sedan fick förbli så. ”Gumman, maten är klar.” Jag kunde höra hur min mamma stod nere i trappen och ropade på mig, men jag orkade inte resa mig upp, och plötsligt kände jag mig inte speciellt hungrig längre. Jag hade låtit pojken i mina drömmar ännu en gång slinka mellan fingrarna på mig. Jag ville inte att han skulle hata Aurora, för det hon gjort mot mig, så därför valde jag att inte säga något till honom. Jag kanske bryr mig för mycket om henne, men ändå. ”Gumman, vad har hänt?” Mamma hade troligen kommit upp för att jag inte kom ned eller svarade henne då hon ropade.

”Jag vet inte vad jag ska ta mig till.” Mamma vet om allt som hänt, då jag inte kunde hålla det från henne speciellt länge. Hon hade efter bara några timmar sett mina märken på halsen, och tvingat mig att berätta för henne vad som hänt. Det hade tagit emot till en början, men när jag väl hade kommit till punk hade det vart som att stenen försvann. Men den kom som ni redan vet, tillbaka då Justin gick. ”Berätta för honom vad som hänt. Han förtjänar att veta vad det är som stoppar dig, och hur du känner.” Jag vet att min mamma hade rätt, men jag skulle aldrig klara av det. Justin förtjäna så mycket mer än mig. ”Kom igen gumman. Alla har sina motgångar i livet, och du har precis stött på din. Låt inte Aurora sätta sig på dig.” Jag visste redan från början att min mamma var en klok kvinna, men att hon kunde få mig att ändra på mig så fort hade jag ingen aning om. ”Jag åker till skolan. Får se om jag kommer tillbaka eller om jag sover kvar hos Justin.” Mamma log milt mot mig innan hon gav mig en moderlig puss i pannan. ”Se till att vinn hans hjärta nu.” Jag rodnade lätt, och lämnade mitt rum.

Vad tror ni kommer hända? Kommer dem att lösa allt eller har Justin tröttnat? :P

Kom igen nu, ge mig massa kommentarer. :)

Det kändes som att någon näst intill högg mig med en kniv, inte i hjärtat kanske, men i magen. Vad hade gjort henne så, att hon inte ens ville prata med mig? Jag hade verkligen, precis som jag skrev i sms:et till henne, letat i hela skolan. Vi hade kommit överens om att jag skulle komma till henne när jag var klar, men när jag väl gjorde det, var hon inte där. Jag gick ned i spelhallen efter att jag fått hennes svar, det var där jag trodde att jag skulle kunna rensa mina tankar, men ack så fel jag hade. Hela hallen var full av ungdomar som skrattade och hade roligt, så jag valde att gå därifrån och tillbaka till mitt rum. Just vid sådana tillfällen ville jag ha ett eget, jag ville inte bli störd, och hade därför ingen lust att bo tillsammans med Tony. Fast å andra sidan var han borta just då, han och Elena gjorde väl något. Där i min ensamhet med taklampan släckt satt jag, tillsammans med mitt skrivblock och en liten läslampa på bredvid sängen. Jag skissade på musikprojektet som Pearl egentligen skulle vara med på. Eftersom att hon hade hoppat av, så var jag tvungen att avsluta den själv.

När jag kollade på klockan nästa gång var den strax efter 5 på morgonen. Jag hade tillsammans med blocket och pennan använt suddet mer än något annat. Det kändes bara som att det blev fel, jag fick inte fram det jag egentligen ville förmedla genom just den låten. Jag var egentligen inte ens trött, även om jag precis insett att jag hade varit vaken bra mycket längre än andra kvällar. Att jag egentligen satt där med penna och papper förstår jag inte, då allt jag hade i mitt huvud var Pearl. Hur hon bara genom ett fånigt sms hade lämnat mig, även om vi inte hade varit tillsammans. Att bädda ned sig själv i sängen efter att ha tillbringat nätterna tillsammans med henne var inget jag kunde rekommendera. Jag låg och vände och vred på mig i flera timmar, så tillslut var det inte ens nödvändigt att sova. Istället klev jag upp och tog mig en varm och skön dusch, för att sedan få se att klockan var strax före 9 på morgonen. Jag kände mig inte fräsch efter duschen, men det fick duga.

•

Dagarna i skolan gick sakta och jag saknade Pearl mer och mer för varje dag som gick. Det var onsdag och det hade gått en halv vecka sedan vi hade kommit tillbaka från Hawaii. Varje gång jag såg Aurora vände jag om, eller gick en omväg, jag vet inte varför, men jag har på känn att anledningen till att Pearl försvann från skolan, måste vara på grund av Aurora. Jag hade lovat mig själv att jag skulle konfrontera henne, men det hade aldrig blivit av. Feg, ja, det var jag. Men jag vet inte varför. Jag hade egentligen inget mer att förlora än det jag redan hade. Precis när jag hade stängt mitt skåp fick jag syn på Aurora, då hon stod helt ensam vid sitt eget. ”Varför var du tvungen att berätta för Pearl?” Hon hoppade till då hon stod med ryggen mot mig och såg inte att jag kom mot henne. Hon vände sig om i ren panik och tog sig för hjärtat. Hon ska överdriva så mycket jämt, en riktigt dramaqueen är vad hon är. ”Tyckte hon skulle få veta. Det är väl inte mer än rätt?” Jag skakade bara på huvudet för att sedan ta mig ett djupt andetag. ”Jag och hon var inte ens tillsammans. Så vad hade hon med det att göra?” Hon stängde sitt skåp och drog med mig till en bänk där det nästan inte var några människor runt om. ”Förstå att jag tycker om dig. I krig och kärlek är allt tillåtet.” Jag blev att må illa av hennes sätt att prata. ”Du är en elak människa. Och jag har pratat med dig för sista gången.” Jag kunde se på henne hur hennes ögon vattnades, och hur hon tog ett djupt andetag. När hon gjorde det, passade jag på att resa mig upp och gå.

Tony satt på balkongen när jag kom tillbaka till rummet efter att ha avslutat skoldagen och min såkallade relation med Aurora. Jag ville inte veta av henne mer då hon mer eller mindre äcklade mig. ”Kan du komma hit ett tag, jag har något viktigt att berätta för dig.” Det lät på Tony som att han hade grubblat länge på om han skulle berätta det eller inte. En klump i magen växte, men jag gick ut till honom och satte mig ned på den andra lediga stolen. ”Vad är det som har hänt?” Han satt med fötterna på balkongräcket, och höll på med sin mobil. Jag la upp mina fötter på stolen mitt emot mig, och lutade mig tillbaka ordentligt. ”Jag hörde Aurora prata med Elena idag.” Jag tittade på honom som att han var knäpp. ”Jag bryr mig inte. Jag vill inte veta vad dem två gör.” Jag var precis på väg att resa mig upp och gå in, men Tony hann stoppa mig. ”Det handlade om Pearl, och så vitt jag förstår tycker du om henne. Jag gillar dig, så jag tycker du förtjänar att veta.” Ännu en gång växte klumpen i magen. Vad hade Aurora gjort mot Pearl, varför visste jag redan, men kunde ändå inte förstå det. ”Aurora pratade med Pearl i tvättstugan i lördags, och det är anledningen till att Pearl åkte från skolan.” Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, men jag visste vad jag skulle göra. Jag skulle ta reda på vart hon bodde och åka dit.

•

”Snälla, varför ska det vara så svårt för dig att ge mig hennes adress?” Jag vet inte hur länge jag hade stått och försökt få receptionisten att ge mig Pearls hemadress, men hon vägrade. ”För att vi har en policy på den här skolan, och det är att man inte får lämna ut personuppgifter om folk.” Den äldre damen med glasögonen på näsan gick mig på nerverna. Hon förstod inte vilken situation jag satt i, men gjorde hon det skulle hon kunna hjälpa mig. ”Jag ber dig, det handlar om att göra rätt. Jag har gjort fel, och måste få ställa det till rätta.” Hon började knappa på datorn, för att sedan skriva på en liten post-it lapp. Innan hon gav mig lappen tittade hon omkring sig, precis som för att se om någon såg henne. ”Du har inte fått denna från mig.” Jag skakade bara på huvudet. ”Vadå?” Ett leende kom fram på hennes läppar och hon bad mig gå. Jag sprang tillbaka till mitt rum och hämtade min jacka, samt min mobil. När jag kom utanför skolan visslade jag in en taxi och gav honom lappen med Pearls adress på. Min plan var att inte gå från henne fören hon talat om för mig vad som hänt, och vad som fått henne till att hoppa av skolan. Det är ett stort val man gör i livet, och något så allvarligt hade hon gjort.

När taxin stannade blickade jag upp mot huset, och fick mig en liten chock. Det var verkligen stort och det syntes att dem hade pengar. Pearl var inte den personen som skröt om sådant, och hade absolut inte dem nyaste märkeskläderna. Hon var jordnära och lät folk tro att hon var en medelklass, medan huset speglade en annan bild över henne. Det stod tre bilar på uppfarten, en vit SUV, en svart Range Rover och en röd Ferrari. Hon hade aldrig sagt något om hon själv hade körkort och bil, men det var det jag uppfattade då jag såg bilarna. Jag knackade på dörren och en kvinnlig gestalt uppstod i fönstret på dörren. ”Hej. Är Pearl hemma?” Hon inspekterade mig, det syntes på henne, men jag sträckte fram handen åt henne, och pressenterade mig. ”Mitt namn är Justin.” Hon tog artigt min hand. ”Debbie heter jag. Välkommen in. Hon finns på sitt rum, en trappa upp och direkt till vänster.” Hon visade mig till trappen, och jag gick upp själv. Hon hade en stor dubbeldörr in till sitt rum och jag knackade löst två gånger. ”Kom in.” Det var första gången på flera dagar som jag hörde hennes röst, och den lät mer sårbar än dem andra gångerna. Jag öppnade dörren lugnt, och uppenbarade mig själv i dörröppningen. Hennes ansiktsuttryck speglade en känsla jag inte sett tidigare.

Nå, vad kommer hända? =)

Efter regn kommer solsken, och det var så jag upplevde veckan tillsammans med Justin och hans stora familj. Dem är en familj, oavsett vad andra säger. Jag kände att jag kom närmare Justin för varje litet fotsteg vi tog tillsammans och jag blev att må bättre. Jag behövde komma bort en vecka från skolan och allt vad det hette, men direkt när jag klev in innanför skolans stora träportar fick jag se Aurora, och minnena kom tillbaka från då jag fick sms:et. Utan att ge henne en enda liten blick drog jag min väska förbi henne och Elena samt Tony, för att gå mot mitt rum. Justin hade släppt av mig och åkt vidare till sitt hem för att hämta upp sin väska, med rena kläder den här gången. Han hade tur att någon skötte det åt honom. Vi kom tillbaka till LA på lördagen, så det var en ledig dag till innan skolan började. Det bästa med allt var att det bara var två veckor kvar tills jullovet började. Då jag skulle spendera tid tillsammans med min mamma, min pappa och vår älskade hund Sandy.

När jag väl hade stängt min dörr kunde jag pusta ut, just för att Aurora inte hade slängt ur sig någon löjlig kommentar som skulle få mig att må ännu sämre, än det jag redan gjorde över allt som hade med henne att göra. Min mobil avbröt mig och mina tankar, så jag plockade upp den och såg att mammas bild lyste upp allt. ”Hej mamma.” Hon skrattade till en aning, troligen för att jag lät så fruktansvärt glad. ”Hej, hur har du haft det?” Jag tänkte tillbaka på stunden tillsammans med Justin precis innan vi skulle lämna hotellrummet och bege oss mot flygplatsen. Han hade kastat ned mig i sängen och kittlat mig så mycket att jag började gråta. ”Jag har haft jätte roligt, Justins familj är underbara.” Än en gång skrattade hon till. Ett riktigt moderligt skratt. ”Gud vad det är kul att höra min enda dotter så kär.” Jag kunde se min mamma framför mig, hur hon himlade med ögonen, och sedan höra hur hon suckade till. Dock inte på ett negativt sätt. ”Mamma, sluta.” Jag satte mig ute på balkongen och såg bort mot havet som vågade en hel del. Jag kunde se hur Justin hoppade ur en taxi och började gå mot skolans ingång. Jag log fånigt för mig själv, men hörde sedan hur mamma sa mitt namn, precis som att hon gjort det flera gånger. ”Ja?” ”Du tänker på honom, eller hur?” ”Ja, han kom tillbaka till skolan nu.” Mamma frågade mig tonvis med frågor angående vår lilla semester vi hade.

”Du skyddar dig väl?” Jag trodde jag skulle svimma, min mamma pratar inte om sådana saker. Så är det bara, och hon ska inte börja göra det heller. ”Lägg av, annars lägger jag på.” Hon skrattade till. ”Jaja, du vet annars vad som händer.” Hon bytte ämne, konstigt nog. Men tillslut la vi på, och jag insåg att vi hade pratat i över en timme. Min väska stod fortfarande kvar precis innanför dörren och den längtade nog efter att få bli upplockad. När jag hade vänt upp och ned på min väska tog jag med mig tvätten i en stor påse och gick ned en våning, så att jag hamnade i tvättstugan. Den var absolut inte lika liten som i dem flesta hyreshus för medelklassen, utan denna var stor, riktigt stor. Tror det fanns upp mot en 50 tvättmaskiner, jag hade orkat räkna dem, men många var det. Jag satte mig på en av tvättmaskinerna som inte var igång, då våra bara tog cirka en kvart, och det kunde jag gott och väl vänta på. Sedan fick man antingen hänga tvätten i sitt rum, eller hänga in dem i torkskåpet, men jag valde alltid att ta med den tillbaka till mitt rum. Då jag var livrädd att någon skulle ta mina kläder. Löjligt egentligen, då ingen skulle vilja ha mina kläder.

När tvättmaskinen hade snurrat klart och jag klart och tydligt kunde höra hur den knäppte till, hoppade jag ned från den jag satt på och öppnade för att ta ut tvätten som var klar, den andra maskinen hade inte snurrat klart än då jag startade den en stund senare. Dörren till tvättstugan öppnades och in kom Aurora. Hon hade ingen tvätt med sig, vilket jag tyckte var konstigt då man brukar ha det om man är i tvättstugan. ”Jag såg dig när du gick hit. Tänkte du och jag skulle ha ett litet samtal.” Hon lät inte otrevlig, men inte trevlig heller, men jag fortsatte att plocka ur min tvätt. ”Jag har ingenting att säga dig. Så gör mig en tjänst. Låt mig vara.” Hon hånlog samtidigt som hon tog några säkra steg mot mitt håll. En oroande känsla sköljde över mig, och jag var hela tiden på min vakt ifall att hon skulle göra något fysiskt mot mig. ”Jag vill att du lämnar Justin ifred.” Det var inte en vädjan, utan ett hot, jag hörde det på hennes röst. ”Varför?” ”Gör bara som jag säger, så slipper jag skada dig.” Hon hade kommit ännu närmare än innan, och jag kände hur min puls ökade. När den andra maskinen blev klar öppnade jag den och kastade ned all blöt tvätt i samma påse som innan. Jag kände mig liten i hennes sällskap, men jag gjorde en prövning. ”Vad ska du göra?” Innan jag hann reagera satte hon ena handen mot min hals och tryckte till, och jag kunde på en gång känna hur syret började ta slut. ”Jag hoppas du gör som jag säger. Det är allt jag ber dig om.” Hon tryckte till lite hårdare, vilket gjorde att jag nästan domnade bort. Det enda jag tänkte på var att hon inte fick trycka hårdare då jag troligen hade svimmat. Jag nickade svagt mot henne, då det var det enda jag kunde göra. Hon släppte mig och gick, precis som att inget hade hänt.

♥

Med tårar i ögonen, INTE rinnande, sprang jag tillbaka till mitt rum med min tvätt. Att jag ens hade den i tankarna när hon väl hade lämnat tvättstugan. Väl inne i mitt rum packade jag ned allt jag hade i rummet, som var mitt, i en väska, och lämnade skolan. Jag ropade in en taxi vid vägen innan någon hann se mig, och gav taxichauffören min hemadress. Jag klarade inte av att vara kvar där mer, och när jag satt i taxin övertalade jag mig själv att jag aldrig skulle återvända heller. Väl utanför mitt hem betalade jag och klev ur tillsammans med alla mina saker. Mamma stod i fönstret med ett förvånat ansiktsuttryck, men jag såg sedan hur hon sprang mot dörren. ”Gumman, vad gör du här? Och varför i hela friden har du med dig alla saker?” När mamma drog in mig i sin famn kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag släppte väskorna jag hade i händerna och kramade om mamma lika hårt som hon kramade om mig. ”Jag vill aldrig mer återvända till skolan.” Hon hjälpte mig in med mina väskor, och hon lät mig gå upp på mitt rum för att hämta mig. Min hals ömmade fortfarande, och det var först då jag insåg att små märken hade börjat bildats på min hals, 5 stycken för att vara exakt.

Att se och uppleva min säng igen var underbart, men det fick mig direkt att tänka tillbaka på sängen jag sovit i förgående natt, och med vem jag hade delat den med. Det gjorde ont inom mig, men något sade mig att jag skulle lyssna på Aurora. Jag ville inte bli skadad för något jag inte kunde rå för. En normal människa kan inte rå för sina känslor för en annan mänsklig varelse, men jag var långt ifrån normal, men kunde ändå inte styra dem. Mamma knackade på min dörr som redan var öppen, hon gör så ändå, för att vara vänlig. ”Gumman, berätta för mig vad det är som har hänt.” Jag satt på min säng, men sa inget, stirrade bara rakt in i väggen där mamma stod. Hon satte sig ned bredvid mig, men sa inget, hon höll bara om mig. Det är det bästa med min mamma, hon bryr sig, och finns. Jag behöver inte ens säga något för att hon ska se att jag mår dåligt. Hon ser sådant ändå. ”Du vet att jag finns när du vill prata.” Jag satt med en stor tröja med hög krage så att hon inte skulle lägga märke till dem röda märkena på min hals.

”Sötnosen, vart är du någonstans? Jag har letat i hela skolan. Puss” Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, och smärtan i bröstet blev plötsligt mycket starkare. Jag visste inte nå hur jag skulle svara på det, utan att han skulle blir ledsen, eller rent ut sagt förbannad på mig. Det var dock något jag skulle få leva med, jag ville inte såra honom, men jag ville framförallt inte bli sårad själv, varken fysiskt eller psykiskt. ”Jag har åkt hem. Kommer inte återvända till skolan, eller till dig. Förlåt mig Justin. Men det blir bäst för oss båda.” Det hann inte ens gå 30 sekunder efter att jag hade skickat sms:et till honom fören min mobil började ringa. Jag svarade inte, och såg ingen annan utväg än att sätta mobilen på ljudlöst och utan vibration. Jag la till och med ned mobilen i den översta lådan, bland alla mina underkläder. Jag hade, inte lovat, men ställt in mig på att försöka glömma Justin. Den natten sov jag tillsammans med min älskade hund, Sandy.

Jag bokstavligen sparkade igång datorn. Så vi får la se hur länge den fungerar nu då. ^^ haha..

Tycker ni det går för sakta mellan Pearl och Justin. Jag har sett att det är några som vill ha lite sex mellan dem. :P Och självklart kommer det sådant, jag sviker er aldrig ;) haha ^^

Jag reste mig upp ur soffan och gick försiktigt fram mot henne, jag ville inte skrämma iväg henne, så därför tog jag det lugnt. Jag ville att hon skulle förstå att jag faktiskt tyckte om henne, att jag faktiskt ville ha henne som min flickvän. ”Har vi inte? Känner du ingenting för mig? I så fall kan inte dina känslor ha varit äkta från början, om du har lyckats tappa dem på några timmar. Jag tänker inte vända detta till min fördel, men jag är så jävla kär i dig. Och känner inte du något, är det fan jag som har blivit sårad.” Jag kände ingen ilska mot henne, eller något negativt över huvud taget, då jag var så fruktansvärt kär i henne. Hennes utseende var inget mot hennes inre, hon hade ett sådant stort hjärta att jag för en kort sekund undrade vart det hade tagit vägen. Jag tog hennes hand och la det försiktigt mot mitt bröst. ”Känner du?” Hon nickade lite smått, men sa inget. ”Det är du som får det att slå dubbelt.” Hon rodnade, och bara det tyckte jag var ett bevis nog på att hon faktiskt kände något för mig, annars hade hon aldrig tagit åt sig av det jag sa. ”Självklart känner jag saker för dig. Men jag kan samtidigt inte undgå att känna mig en aning lurad. Du hade sagt att du tyckte om mig före innan du låg med henne. Hur tänkte du?” Att hon och jag kunde föra en normal konversation var ett under, då vi båda var sårade.

Ännu en gång hade vi satt oss i soffan och den gången satte hon sig bredvid mig, eller ja, vi satt mitt emot varandra i soffan med benen som en skräddare. ”Jag tänkte inte, i alla fall inte med det jag skulle ha tänkt med. Jag tänker inte gå in på detaljer, för du förtjänar bättre. Men jag vill att du ska veta att det inte betydde något i jämförelse med vad jag känner för dig.” Hon placerade sina armar runt min nacke och kramade mig. ”Det jag känner för dig, har jag aldrig känt, och jag är så jävla rädd att du ska krossa mig…” ”Shyy, jag ska inte. Jag kommer inte. En dag i taget, remember?” Hon snyftade mot min axel och jag kunde känna hur jag blev alldelens blöt, men det var det minsta bekymret. Jag förstod inte hur hon kunde gråta så mycket, hur kan en sådan liten människa som hon ha så mycket vätska i sin kropp utan att bli uttorkad? Jag förstod inte det. ”Hur gör vi nu då? Din mamma har redan checkat ut mitt rum.” Hon satte sig upp ordentligt och borrade in sin rygg i min famn, så att jag fick lägga mina armar om henne. Hon ryggade inte tillbaka eller visade att hon inte ville att jag skulle göra så med henne. ”Mitt rum finns fortfarande om du vill sova med mig. Annars kan vi alltid fråga mamma om du får dela med henne.” Hon sänkte sitt huvud och började pilla på kanten på sitt linne. ”Jag vill sova med dig.” Det kom ut som en tyst viskning, men eftersom det var knäpptyst runt om oss kunde jag höra henne, precis som att hon sa det högt och tydligt. ”Då gör du det.” Jag kramade om henne ännu en gång, och den gången la hon sina händer på mina armar och kramade så gott hon kunde tillbaka.

Det kändes förjävligt att få reda på att han legat med någon annan, även om vi inte ens var i närheten av att vara tillsammans. Ont gjorde det i alla fall. Även om jag visste att han hade haft andra tjejer före Aurora, så kunde jag inte låta bli att känna mig en aning förödmjukad, hon av alla människor. Hon som var bra på allt, allt hon tog sig an blev det ett bra resultat av. Hon var säkert jätte duktig i sängen också, vilket fick mig att tänka på att jag aldrig skulle uppnå det. Jag var oskuld, och mitt självförtroende sjönk en aning. När jag kom tillbaka till Justins rum med min väska lät jag den stå kvar i hallen, och så gick jag in till Justin som satt i sängen. ”Var hon bra?” Han tittade på mig och höjde på ögonbrynet. ”Va?” Jag hann inte ens reagera fören han stod framför mig, men fortfarande väldigt förvirrad. Jag vägrade titta honom i ögonen, så jag hade hela tiden blicken fäst i väggen på sidan av honom. ”Var Aurora bra i sängen?” Jag kunde höra hur Justin suckade, och se hur han besvärat drog fingrarna genom håret för att slutligen vända om och gå mot fönstret. ”Snälla, ta inte upp det.” ”Var hon det? Ja, eller nej?” Jag gick ut hårt mot honom, men den enda jag skulle skada var mig själv, i den sekunden han skulle svara så skulle jag antingen krossas på nytt eller inte. ”Om du nu vill veta. Ja, hon var bra. Mår du bättre nu?”

Han höjde rösten åt mig, men i samma veva han såg mina tårar sprang han fram till mig och drog in mig i sin famn. Han hyschade mig flera gånger, men jag kunde inte hejda mitt eget snörvlande. ”Jag har lärt mig en sak genom alla år, och det är att man inte ska jämföra tjejer med varandra. Och det gör jag inte heller, men du till skillnad från henne har ett hjärta.” Om han, genom att säga sådär, trodde att jag skulle sluta gråta, trodde han helt fel. Vi stod så ett tag, han med sina armar om mig, men tillslut orkade inte mina ben hålla min kropp uppe, och det märkte han, då han lyfte upp mig och bar mig till sängen. Han la mig ned, och la sig själv bakom mig, för att dra mig intill sig, och dra täcket över oss båda. ”Gumman, gråt inge mer. Du är mycket vackrare med ett leende på läpparna.” Jag kunde inte undgå det lilla leendet som spred sig på mina läppar, och fjärilarna som började leva igen. Dem hade varit lugna nu i flera timmar, så det gjorde mig mycket gladare när jag kände dem igen.

Utan mat i magen klädde jag av mig och la mig ned i Justins säng, han var inne på badrummet och borstade sina tänder då jag drog av mig kläderna. Jag ville att han skulle upptäcka att jag inte hade annat på mig än ett par små trosor, i sängen, under täcket, och i mörkret, där han inte kunde se mig rodna. Jag hade borrat ned mitt ansikte i kudden och dragit täcket tätt kring min kropp, där jag låg i mitten av sängen. Dörren till badrummet öppnade och stängde sig i en smäll, då jag tror Justin råkade putta till den lite för hårt, som vanligt. Jag kunde höra hur han knäppte upp sina jeans och hur dem hamnade på golvet, tillsammans med mina kläder. ”Sötnos, sover du?” Täcket flyttade sig en aning, och han la sig ned i sängen. En ny känsla tog sig fart i min kropp, och jag kunde inte hindra pirret som uppstod i min mage. Han placerade sin arm kring min mage, men stelnade genast till. ”Pearl?!” Han flyttade sin hand lugnt och satte sig halvt upp i sängen. Jag nickade lite smått, men han uppfattade det på en gång. ”Varför?” Han visste lika väl som jag att det krävdes mycket för mig för att han ens skulle få se mig i bh, och där låg jag nästintill naken bredvid honom. ”Jag ville.” Han reste sig upp ur sängen och gick ut ur sovrummet.

”Jag vill inte pressa dig till något, det var inte meningen att ens svara på din fråga angående Aurora. Jag kommer vänta på dig, om jag så ska hinna bli 40. Du ska inte behöva känna dig tvingade till något.” Han stod i dörren, lutad mot dörrkarmen, med enbart kalsonger på sig. Tror ni han var sexig i mina ögon eller? Jag reste mig upp, med båda mina händer över brösten, och gick mot honom, men när jag var så pass nära honom att han inte kunde se mig helt la jag mina armar kring hans nacke och pressade min kropp mot hans. ”Jag är inte redo, och jag försöker inte framstå som det heller. Men du säger att jag är vacker, och jag vill känna mig det också…” Han pressade sina läppar mot mina, så jag hann inte säga klart det jag ville ha sagt. Han kysste mig passionerat, med sina händer på min korsrygg. Han kunde ta andan ut mig, och det var ingen hemlighet. ”Du är vacker, tro inget annat. Jag skulle kunna titta mig mätt på dig, hela dagarna.” Jag vände mig om så att jag stod med ryggen mot honom, och innan jag hann börja gå mot sängen la han sina händer på min mage och kysste mig på halsen. Nackhåret reste sig helt opassande, och jag ryste till över hela kroppen.

Väl tillbaka i sängen låg han bakom mig, med sin hand tryckt placerad runt min midja. Ibland kunde jag känna hur ett av hans fingrar ritade en cirkel kring min navel, och hur han sen kysste mig antingen på halsen eller också på axeln. Det var så jag ville gå och lägga mig resten av mitt liv, men sen om det var med Justin eller inte kunde jag tyvärr inte svara på. Han hade i alla fall fått mig att uppleva något jag inte ens vågade drömma om som mindre. Även om saken han gjorde med mig inte var sexuell så styvnade mina bröstvårtor ändå, och jag kände mig genast generad. Han flyttade sin hand upp över min mage för att slutligen låta sitt ena finger röra sig efter stället som markerade mitt bröst. Min andning blev tyngre och tyngre, och jag hade ingen aning om hur man fortsätter efter något sådant. ”God natt beautiful.” Jag vred mitt huvud mot honom, och han pressade sina läppar mot mina i en hungrig kyss, en kyss jag aldrig tidigare upplevt.

Ni är så underbara så jag ger er ett till kapitel idag. :)

Hoppas ni gillar det. ♥♥♥

Jag fattade inte vad det var som hade hänt med Pearl, hon kunde inom loppet av tio minuter gå från över exalterad till ledsen. Och just den där gången förstod jag inte ett skvatt. Jag var över till henne och knackade på samt bad henne öppna, men hon svarade inte. Egentligen hade hon inte behövt vara där, men jag visste att hon var det, då hon inte bara skulle gå någonstans utan att säga till. Hon var inte sådan som person, så mycket visste jag om henne. Svaret jag fick på hennes sms var både kyligt och kort, det var då jag förstod att något allvarligt hade hänt, att jag hade gjort något. Men jag kunde inte ställa det till rätta eftersom jag inte visste vad det var. Min mobil plingade till och jag var direkt på den då jag hoppades att det skulle vara från Pearl, att hon bad mig komma över, men så fel jag hade. ”I just told Pearl about our night, i think she deserv to know that.” Jag vet inte vad som flög i mig, men min mobil åkte i golvet och det ska mycket till att jag släpper den frivilligt. Mitt hjärta stannade en ynka sekund, men vad hade jag egentligen väntat mig. Det kändes fruktansvärt, det var nästan som att hon stack en kniv i mig, vred om och skrattade. Nu förstod jag varför Pearl var som hon var, jag hade full förståelse över om hon aldrig mer ville se mig, men jag var absolut inte beredd på att släppa henne.

Jag hörde hur dörren på balkongen bredvid mig öppnades, och jag visste att det var på den balkongen min tjej befann sig, den vackraste flickan i världen. Jag samlade mod till mig för att prata med henne, men allt jag gjorde var att titta, riktigt noga ifall det var sista gången jag såg henne. Mina ögon var rödgråtna, då jag lät dem rinna efter sms:et. Det fanns inget annat jag kunde göra egentligen. Pearl reste på sig och gick in, och allt jag gjorde var att se på, samt hosta en gång. Mamma kom in i mitt rum men tvärstannade då hon såg hur jag såg ut. Hon tog sig för kinderna och flämtade till. ”Men lilla gubben, vad är det som har hänt?” Hur berättar man för sin mamma att man legat med fel tjej, utan att hon ska gå i taket och dra upp hela historien om att man ska skydda sig hit och skydda sig dit. Det funkar bara inte. Jag kunde inte se på henne, och veta att hon inom tio minuter skulle vara så besviken på mig. Allt hon någonsin sagt till mig skulle hon tro ha gått in i ena örat och ut i det andra. ”Jag kan inte berätta det för dig, tyvärr. Jag vill inget annat, men jag kan inte.” Hon släppte mig inte med blicken, även om min flackade fram och tillbaka mellan både lampor och tv:n, hon satt så nära mig att hon tillslut tog min hand. ”Jag är din mamma, du kan säga precis vad som helst till mig.” Jag skakade bara på huvudet, jag kunde inte.

”Justin gubben.” Mamma hade vägrat att ge sig, och det var ingen idé att försöka få henne att göra det heller. Hade hon gett sig fan på något, ja, då skedde det. Det var hennes personlighet, hon var sådan, och kommer nog alltid att vara det också. Jag hade sedan ett tag lagt mig ned på soffan med en kudde över huvudet. ”Okej, men skäll inte på mig sen. Jag mår dåligt så det räcker.” Hon spärrade upp sina ögon, men nickade sedan på huvudet. Hon hade lovat, så skulle hon sedan börja skälla på mig, hade jag nog tappat kontrollen. ”Jag har legat med en annan, som inte är Pearl. Och den tjejen har sagt det till henne vägg i vägg här.” Jag vet inte hur fort den meningen kom ur mig, men knappt jag hörde vad jag sa, men jag kunde se att min mamma hade hört vartenda ord, precis som att jag sa dem med 3 sekunders mellanrum. Hon såg inte glad ut, men hon bet sig i läppen då hon hade lovat mig att inte skälla, eller säga något. ”Du måste prata med Pearl.” Jag avbröt henne. ”Vad tror du inte jag har försökt med?” Hon reste sig upp och gick mot dörren, men vände sig sedan. ”Jag ska prata med henne, men jag nämner inget om detta. Det får du göra själv.” Med en hård ton i rösten lämnade hon rummet med en smäll.

Jag ville svara Aurora, jag ville skälla ut henne i hopp om att jag skulle bli att må bättre, men innerst inne visste jag att problemet inte låg hos henne, utan hos mig själv. Hade jag berättat detta för Pearl redan från början hade detta aldrig hänt. Visst kan jag förstå om hon hade blivit arg och besviken då med, men det hade kanske känts bättre om det hade kommit från mig, och inte ett ruttet sms från Aurora. Jag vet inte ens hur hon fick det att framstå. Jag skulle inte ge henne den godbiten att suga på, det hade hon gjort så det räckte, om ni förstår vad jag menar. Hon skulle inte få chansen att gotta sig i Pearl nedgång, det är något jag inte kommer acceptera. Jag ska vinna tillbaka Pearl innan vi åker här ifrån, om jag så ska vara tvungen att ta till drastiska åtgärder. Jag gick ut och satte mig på balkongen för att få lugna ned mina nerver som av någon anledning krupit ut ur skinnet på mig. Jag kunde höra hur Pearl grät från sitt rum, och ni ska bara veta hur det kändes inom mig. Hon var så nära, men så fruktansvärt långt borta.

•

Det kändes som att det hade gått tio minuter sedan mamma lämnade mitt rum, men när jag kollade på klockan såg jag att det hade gått två timmar. Tiden gick fort, men jag vet inte varför. Jag låg i soffan på mitt rum och bara stirrade i taket. Det knackade på dörren, och av ren reflex flög jag upp ur soffan och öppnade. Alfredos ansikte syntes utanför, och jag hade ingen lust att lyssna på hans sarkasm när det kom till mina misstag, men jag hann inte stänga dörren fören han knuffade upp den och klev rakt in. ”Ryck upp dig.” Där kom den första kommentaren, och skulle jag bli tvungen att stå ut med fler, vet jag inte vad jag hade gjort. Han satte sig ned i fåtöljen och la upp sina fötter på bordet. ”Vart är Pearl?” Han hade ingen aning om vad som hade hänt, och jag har ingen aning om vad han trodde, eller hur hans hjärna fungerade över huvud taget. ”Hon vill inte prata med mig, så hon är på sitt rum.” Han satte ned fötterna på golvet i en smäll och lutade sig framåt över bordet. ”Yo bro, vad har du gjort?” Jag vet inte om det bara var jag, eller så var han väldigt anklagande på rösten. ”Jag låg med en annan för ett tag sedan, och nu fick Pearl reda på det.” Han spärrade upp ögonen och bokstavligen glodde på mig. ”Wow, trodde inte du visste vad sex var för något.” Han log med hela ansiktet. Även om jag var ledsen och egentligen inte orkade göra speciellt mycket kunde jag inte undgå att le. ”Haha, kul grabben.”

Kenny gjorde mig och Alfredo sällskap, så vi släppte loss en del framför tv:n och NBA. Det är det enda spelet man kan spela med dem två, då det annars blir krig, och det har jag ingen lust att avstyra. Vi var som tre hysteriska små barn, som ingen kunde stoppa. Jag fick spela i ett ensamt lag då dem tyckte att jag vann för mycket, så dem ville ha övertaget. ”Men passa då, pappskalle.” Alfredo och Kenny blev tillslut osams, så jag fick bollen och satte en trepoängare. ”Kolla vad du gjorde.” Jag satte matchens sista poäng, då jag vann med hjälp av det. ”Om ni kunde hålla sams slapp jag utklassa er varje gång.” Det knackade på dörren och eftersom att Alfredo och Kenny slogs på golvet var jag tvungen att öppna dörren. Jag hade helt och hållet glömt bort att jag och Pearl inte drog jämna linjer, men blev genast påmind då hon stod utanför dörren. Hon såg ut som ett vrak, och allt var mitt fel. När hon hörde att jag hade både Kenny och Alfredo på rummet kollade hon chockat på mig. ”Förlåt att jag störde.” Hon var på väg att vända sig om men jag stoppade henne. ”Du stör inte. Kom.” Jag tog henne i handen och gick in på mitt rum igen. ”Skulle ni två kunna lämna oss i fred?” Jag såg att både Kenny och Alfredo tittade på henne, och jag såg hur hon gömde sitt ansikte i sina händer. Utan att säga något lämnade dem mitt rum och stängde dörren efter sig.

”Är det sant? Låg du med henne?” Vi hade satt oss i soffan och jag hade tagit fram en varsin Coca Cola till oss. Hon satt dock i fåtöljen, så långt från mig som möjligt. Hennes röst, den var så mild och ljuv, jag trodde nästan att jag drömde. Jag ville att hon skulle vara arg, att hon skulle skrika eller något som visade att hon i alla fall brydde sig. Jag var så illa tvungen att vara ärlig, men jag visste inte hur jag skulle visa att hon hade hört rätt. ”Ja, men innan du går, eller säger något, vill jag att du ska veta att det är en sak i världen som jag ångrar.” Hon skakade bara på huvudet och började återigen gråta. ”Jag vill inte höra mer.” Hon reste sig upp och var på väg mot dörren. ”Om du går nu, ger du mig en anledning att ge upp oss.” Hon stannade till och tittade på mig, tårarna som rann ned för hennes kinder var så vackra, men ändå inte. Jag visste att det var mitt fel, och jag ville inget annat än kyssa bort dem, och få henne att känna sig som en prinsessa. För det var precis det hon var i mina ögon. En väldigt vacker flicka, som inte förtjänade tårarna på hennes kind. ”Ge upp oss Justin? Har vi ens något att ge upp?”

En fråga till er, är novellen dålig på något sätt?

Glöm inte bort frågestunden som finns under detta kapitel. Jag kommer härdan efter inte svara på frågor i enskilda inlägg då det tar alldelens för mkt tid, och det är tid jag hellre lägger på att skriva på kapitel. :)

Halva veckan hade redan passerat förbi oss, och jag höll på att packa ned allt i min resväska, Pattie hade äntligen fattat sitt beslut om att jag skulle få flytta in till Justin. Jag såg nästan framför mig hur jag skulle sova den natten, som en prinsessa. Jag log fånigt för mig själv när jag sprang omkring i rummet för att kolla så att jag hade packat ned allt. I badrummet var fortfarande allt kvar, så jag tog min väska som jag hade alla badrumsartiklar i och började lägga ned både shampoo och balsam, samt allt annat som låg där inne. Allt mitt smink låg överallt i badrummet, så jag började fundera vad jag hade gjort där inne dagen före. Jag skrattade för mig själv ännu en gång och insåg att om någon skulle se mig, skulle dem tro jag var galen. Vilket jag kanske var en aning, men det är väl som man brukar säga, det bor en galning i oss alla, det är bara ibland den tittar fram. Väskan var överfull då jag inte orkade vika ned mina kläder utan kastade dem, jag hade brottom att ta mig från det dä rummet då jag inte ville att Pattie skulle ångra sig. Vilket tydligen kunde ske på två sekunder om Justin sagt eller gjort något fel.

Precis innan jag skulle släcka lyset i sovrummet och rulla ut min väska fick jag ett sms på mobilen. Det var längesedan jag fick ett sms, då den enda som messar mig är Justin, och han befinner sig i rummet bredvid, och jag ser ingen anledning till att han skulle skriva. När jag fick upp mobilen var sms:et ifrån någon jag inte hade inlagd, och det gjorde mig ännu mer fundersam. ”I just want u to know that Justin and I slept together that night u told me that u didn’t want him. /Aurora.” Hela min värld rasade samman där jag stod med ena handen på dörrhandtaget och den andra med mobilen i. Den åkte till golvet, och lika så gjorde jag. Väskan stod på sin plats, men jag hamnade med ryggen mot dörren och knäna mot bröstet. Tårarna rann på mig, och jag visste att någon skulle bryta upp dörren om den hörde mig ut, så jag försökte hela tiden att inte gråta hysterisk, men det var svårt. Mobilen låg bredvid mig, och meddelandet var fortfarande öppet. Jag blev att må illa, av bara tanken av dem två tillsammans. Jag visste att hon skulle göra något för att ta min lycka ifrån mig, och hon lyckades.

Jag vet inte hur länge jag satt där, men tillslut var jag tvungen att resa mig upp för att gå på toaletten. Den enda nyckeln som fanns till mitt rum, den hade jag tryggt i min bakficka på mina jeans. Ingen annan människa skulle någonsin få kliva in i mitt rum, då jag hade tänkt tillbringa resten av veckan där inne. Jag kände mig illa till mods, och allt jag ville var att spotta Justin i ansiktet, men inte ens det var han värd. Jag visste att det skulle bli problem när vi alla skulle flyga tillbaka till LA tillsammans. Men jag hade planer på att övertala min mamma att köpa mig en flygbiljett på ett annat plan är Justins privata. Besöket på toan gick fort så jag la mig ned i sängen fortfarande med mobilen i handen. Egentligen ville jag radera det för att ingen annan skulle se det, och sedan lotsas som att inget hänt, men jag kunde inte se genom fingrarna för detta. Det gick bara inte. En knackning på min dörr fick mig ur mitt dagdrömmande, men jag reste mig inte. Jag ville inte se personen utanför dörren, och den skulle inte få se mig som mest sårad. ”Pearl, öppna.” Justins underbara röst skar genom dörren och tog sig till mina öron, men jag gick inte på det. Jag ignorerade honom och stoppade huvudet under kudden.

♥

Jag somnade av ett tag, men vaknade av att mobilen vibrerade i min hand. Utan att se vem det var ifrån öppnade jag det. ”Pearl, vart är du? Jag börjar bli orolig, du skulle ha varit här för länge sedan. Puss.” Ännu en gång kom illamåendet då jag läste ordet puss på slutet. Aldrig mer i hela mitt liv ville jag ha hans pussar, som troligen varit överallt på Aurora. Mitt i allt elände kunde jag inte undgå känslan av att jag skulle sakna honom, jag hade verkligen kärat ned mig i honom, och det var inget jag kunde göra något åt. Ännu en gång hade mitt hjärta krossats. ”Jag stannar här.” Var allt jag skrev tillbaka till honom, han förtjänade inte så många fler ord av mig, då jag hade planer på att inte prata med honom över huvud taget. Signalen på mobilen tjöt högt då det började ringa. Justins vackra ansikte prydde displayen, men jag tryckte aldrig på den gröna luren för att svara, jag lät det ringa vidare. Jag kunde nästan känna hans frustation i kroppen, men jag brydde mig inte. Jag orkade inte lägga min energi på någon som ändå skulle komma att krossa mig ännu mer.

Eftermiddagen kom och jag hade inte fått i mig någonting under dagen. Varken frukost eller lunch hade passerat min strupe, men jag kände mig inte ens hungrig. Lite törstig var jag nog allt, då jag troligen blivit ganska uttorkad på grund av alla tårar jag fällt. Min kudde var så blöt att jag nästan kunde vrida ur den. I kylen fanns det flera vattenflaskor, men jag tog bara fram en, och den bokstavligen hällde jag i mig. Solen utanför stod högt på himmelen och värmen tog sig nästan in igenom balkongdörren, men jag ville ändå känna på den, så jag klev ut på balkongen och satte mig ned i en av stolarna som fanns där. Vissa kanske skulle tycka att jag överreagerade en aning, men det är ingen som kommer förstå hur jag mår på insidan, jag hatar att bli sviken, och framför allt hatar jag när folk leker med mig. Jag och Justin var inte tillsammans när han låg med Aurora, om han nu ens gjorde det. Jag hade inte ens frågat honom om det stämde, jag litade på henne. Helt plötsligt insåg jag vad det var jag hade gjort. Det var dock försent, Justin stod på sin balkong, och såg rakt mot mig. Hans ögon var röda, och jag förstod på en gång att han hade gråtit. Han sa inget, utan tittade bara på mig, men jag klarade inte av det så länge då jag valde att gå in. Jag kunde höra hur han grymtade bakom mig, men han gjorde ingen ansats till att stoppa mig, så det fanns inget jag kunde göra.

Jag visste inte hur bra relation Justin hade tillsammans med sin mamma, men det skulle jag snabbt få reda på, då det knackade på dörren, och jag hörde hennes ljusa stämma. ”Gumman, kom och öppna dörren ska vi prata du och jag.” Jag kunde inte motstå henne, hon lät så lugn, precis som Justin, men mer kvinnlig. Jag kunde för allt i världen förstå att han älskade sin mamma. Hon må vara liten i växten, men ack vilket stort hjärta hon hade. Hon brydde sig om alla, speciellt mig som hon inte ens kände. Jag öppnade dörren försiktigt för att se så inte Justin stod där. Jag hade fortfarande inte svalt allt, men jag visste att dagen då han och jag var tvungna att prata med varandra skulle komma. Jag var bara inte redo just då, och det förstod hon då hon skakade på huvudet. ”Han är inte här.” Hon klev in i mitt rum, och jag hann inte ens stänga dörren innan hon drog in mig i en kram. Lika varm och go som alla andra hon gett mig. ”Prata med mig, vad är det som har hänt?” Hon kunde nog se att jag hade gråtit då mina kinder var helt stela, och mina ögon helt röda. Sen att Justins ögon också var röda, samt att vi inte befann oss med varandra, det sa väl egentligen allt. Dem har inte kunnat separera på oss på hela veckan.

Ganska kort, men ni får nöja er med det. ^

En osäkerhet fanns i hans ögon och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag ville verkligen sova tillsammans med honom då jag tidigare insett att jag sover som bäst med honom bredvid mig. Dem två nätterna som han spenderade i mitt rum är dem bästa nätterna i mitt liv, jag sov så mjukt och skönt, samtidigt som jag visste att jag var i trygga händer. Han pillade på mitt ena axelband på klänningen, men släppte inte mina ögon med blicken. ”Jag vill, verkligen. Men tror min mamma ballar ur.” En besvikelse sköljde över mig, men jag om någon förstår att man ska respektera sin mamma. Även om man ibland kan anse att man själv är vuxen. ”Jag förstår dig.” Även om jag ville framstå som glad, kunde jag inte undgå att höra min egen besvikelse i rösten. ”Sköter jag mig, och lyssnar på henne, får vi dela rum sista delen av veckan. Så jag tänker göra som hon säger. Men jag kan vara hos dig tills du somnar.” Ett litet leende fann sig på mina läppar, och en stor vind kom och tog tag i mitt hår, så att det stod rakt ut. ”Du ska sköta dig, hör du det?” Han skrattade, och det där skrattet kunde få mig att göra vad som helst. ”Jag ska.”

Vi låg kvar ute i säkert två timmar och tittade på alla stjärnor. Han låg så att han hade sitt huvud på min mage. ”Tänker du gå ut skolan med oss andra, eller kommer du hoppa av?” Jag hade länge funderat över det, och samtidigt funderat över vad som skulle hända med oss den dagen han gjorde det. Jag skulle alltid finnas kvar i LA, men skulle jag bli en av hans tjejer som han kom till då han bara var där, eller betydde jag något mer för honom? Det var sådana frågor som cirkulerade i mitt huvud. ”Jag vet inte, men som det ser ut nu kommer jag gå ut med er.” Han vände sig om och la sig på mage och stödde sitt huvud i sina händer. ”Vadådå?” Jag visste att det skulle komma en följdfråga, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna förklara för honom vad jag tänkte på. ”Bara undrade.” Han la sig precis som han legat innan, på min mage och pekade upp mot himmelen. ”Såg du stjärnfallet?” Han lät exalterad och slät sina ögon, så jag förstod att han önskade sig något, och det var ingen idé att fråga honom vad, då man aldrig avslöjar något sådant, i alla fall inte jag.

”Klockan är mycket, och jag fryser. Ska vi gå in?” Det var faktiskt Justin som ville gå in, så jag följde vänligt med honom. I hissen på väg ned några våningar tog han mig i handen och avfyrade ett vackert leende, ett leende bara han kunde bära upp fullt ut. ”Vad ska vi göra imorgon?” Om jag kände Justin rätt hade han redan planerat hela veckan, men han såg ut som ett frågetecken när jag frågade honom. ”Jag vet inte. Vi får se.” När hissen stannade gick vi ut och fick se något som gjorde att jag började skratta. Alfredo har åldern inne för att dricka, och tro mig, han tog varje tillfälle att utnyttja det, vilket sedan resulterade i att han pratade med krukväxter i korridoren. ”Behöver du lite vatten?” Det var en mening som kom från Alfredo, och inte Justin. Jag tror inte ens han märkte att vi kom, men det såg jag till att ändra på. ”Det är nog du som behöver vattnet.” Han tittade upp på oss, men jag tror inte han uppfattade att det var vi som stod framför honom. ”Oh är det inte kärleksparet som kommer här. Hur gick det på deeeejteeen?” Han drog ut på dejten så det blev att låta lite lurigt, vilket fick oss att börja skratta. ”Bra. Riktigt bra.” Svarade jag drömmande.

♥

”Dags att kliva upp min sköna.” Rösten var så långt borta, men beröringen från ett par läppar på min kind fick mig att burra ned mig i täcket och känna mig älskad, men tanken slog mig sedan att jag inte hade ett minne av att jag låtit min dörr vara öppen, eller att Justin sovit kvar. Jag slog upp mina ögon och möttes av hans hazzelbruna ögon. Dem tittade vänligt på mig, innan han mjukt fick ett leende på läpparna. ”Hur, hur kom du in?” Jag satte mig upp mot sänggaveln med täcket tätt om min kropp. Jag hade den natten sovit i enbart trosor, och kände att situationen blev en aning obekväm. ”Jag tog med mig din nyckel inatt när jag gick. Jag ville överraska dig med frukost på sängen.” Han gjorde en gest med handen som visade den silvriga kärran bredvid sängen, som var full med frukost. Jag reste mig upp med täcket tätt kring min kropp, och fiskade upp min bh samt mitt linne som låg på golvet för att sedan styra stegen mot badrummet. ”Åh, förlåt. Detta skulle inte hända. Vi skulle ta det lugnt, i din takt. Förlåt.” Jag kunde höra hur min sovrumsdörr slogs igen, och jag förstod att han hade stormat ut. Jag fick faktiskt en känsla av att han menade varje litet ord och att han verkligen inte menade att inkräkta på mitt privatliv.

När jag kom ut ur badrummet och var påklädd såg det likadant ut som när jag gick in, vagnen stod på sin plats, men ingen Justin syntes till. ”Justin?” Jag ropade men fick inget svar. Jag sprang ut i det stora rummet, men han fanns inte där heller. I farten på väg ut från hotellrummet fick jag syn på nyckeln till rummet och en lapp som hade ett enda ord, förlåt, skrivet på sig. Han var verkligen ledsen. Jag gick mot hans hotellrum, men blev stoppad innan jag kom fram, av Pattie. ”Hej gumman. Hur gick det igår?” Hon drog in mig i en kram jag sent kommer glömma. Av hennes sätt att bemöta mig på tror jag att jag hade blivit accepterad. Jag fick en känsla av att hon faktiskt gillade mig, men skenet kan bedra, som man brukar säga. ”Vi hade jätte trevligt. Han är helt underbar.” Jag rodnade, då jag insåg att det var tills han mamma jag faktiskt hade sagt det. ”Om ni två bara kunde se hur den ena kollar på den andra, och tvärtom. Ni är som gjorda för varandra. Och jag hoppas en dag att du kommer tillhöra den här stora familjen.” Jag rodnade om möjligt ännu mer, jag förstår inte vad Justin och hans mamma gör med mig, men jag rodnar direkt det kommer ut ett vänligt ord från deras mun. Det går inte att förklara men det händer. ”Vad snäll du är. Men om du ursäktar, måste prata med Justin, vi hamnade i en konstig sits imorse.” Hon tittade undrandes på mig. ”Hoppas ni löser det.” Sedan gick hon vidare mot hissen.

”Justin, vart är du?” Hans dörr var upplåst, hur nu det kommer sig. ”Här.” Ett enkelt svar från honom, som kom från sovrummet, och jag kunde höra hur nedstämd han var. Jag ställde mig i dörren och såg honom ligga på sängen med en serietidning i handen. Han tittade inte ens upp på mig, och det gav mig svåra smärtor i magen. Var han arg på mig eller var han besviken på sig själv? ”Varför gick du bara?” Han la fortfarande inte ned tidningen och det gjorde mig bara irriterad. Jag ville att han skulle se på mig när jag pratade med honom. ”Titta på mig när jag pratar med dig.” Jag var inte bara irriterad inom mig, utan jag visade det också genom att höja rösten åt honom. Jag hade aldrig gjort det till någon tidigare, så det kändes konstigt, men det gav effekt. ”Förlåt.” Jag suckade och satte mig i fotändan på sängen. ”Om inte du slutar säga förlåt kommer jag aldrig mer kunna höra det ordet, och ta det på allvar. Nå, varför gick du?” Han satte sig upp och la ned tidningen på bordet bredvid sängen. Hans rum var lika stort som mitt, bara det att det var spegelvänt, sängen var lika skön och det enda som fattades i hans rum var mina kläder. Jag ville sova med honom, jag ville dela rum med honom. På så sätt skulle vi komma närmare varandra. ”Jag ville ge dig utrymme. Jag gjorde fel som bara gick in till dig imorse.” Jag skakade på huvudet. ”Det gjorde du inte alls. Jag blev förvånad, och när jag insåg att jag inte hade några kläder på mig blev det bara pinsamt för mig. Jag har inget emot att du ser mig, men när jag aldrig visat mig för någon tidigare känns det nytt, spännande.”

Efter många om och men släppte han det och drog ned mig i sängen, han insåg att skadan inte var så stor som han hade trott från början, och det var skönt. Jag låg under honom, samtidigt som han pressade sina efterlängtade läppar mot mina. Jag hade saknat dem riktigt mycket. Kyssen övergick till lätt hångel, och det var inget jag hade något emot. Hans fingrar hittade min kant på linnet och han lät ena handen åka in under, för att sedan stryka mig löst och försiktigt på magen. Jag hade sagt att när han gick för långt skulle jag tala om det för honom, men jag tyckte det var mysigt, och han gjorde inget mer. Han kysste mig ned på halsen och ett lätt stön lämnade mina läppar, han var gudomlig, och visste precis vad det var han gjorde. En lust inom mig vaknade till liv, och jag hade aldrig tidigare känt den i min kropp, så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med den eller vad som fick den att växa. Allt var nytt och intressant tillsammans med honom. Han slutade tvärt att kyssa mig på nyckelbenet innan han tittade upp på mig och log. ”Ska vi gå tillbaka till ditt rum, och äta vår frukost?”

Hur tror ni det kommer gå för Justin och Pearl? =)

Jag kan ge er en hint om nästa kapitel. DRAMA... Sedan får ni bita i resten, tills imon. :) haha ^^ Visst är jag snäll mot er? (A)

Jag hade bett mamma att prata med personalen på hotellet för en överraskning åt Pearl. Hon hade ingen aning om vad vi skulle göra, och var troligen väldigt nervös innan jag knackade på hennes dörr med en stor röd ros i handen. Hon öppnade dörren, vackrare än någonsin, även om hon bara hade fixat sitt hår och satt på sig en klänning. Hon log sött mot mig innan hon klev åt sidan och släppte in mig. ”Gud vad fin du är.” Hon tittade ned på sig själv och sedan på mig. ”Som att jag kan tävla med dig.” Jag hade helt vanliga kläder på mig, så var det någon av oss två som var vacker den kvällen var det helt klart hon. Jag hade inte sett henne i en sådan kort klänning innan, även om den inte var för kort. Jag gav henne rosen, som hon genast förde mot sin näsa och drog in ett djupt andetag av. ”Tack.” Även om det var ett ord på fyra bokstäver kunde jag höra på hennes röst hur hon verkligen menade det, att det kom från hjärtat. ”Är du klar?” En lätt nickning var det enda hon gav mig, och jag fick en känsla av att hon var nervös. Hon såg mig inte ofta i ögonen, och hon sa inte speciellt mycket. Vilket var väldigt olikt henne, i alla fall runt mig.

Vi gick hand i hand tillsammans till hissen som hon trodde skulle ta oss nedåt, men nejdå, jag hade planerat dejten på taket, så vi åkte upp en våning. Hon tittade skräckslaget på mig, men jag drog bara in henne i min famn och strök henne över ryggen. ”Mr. Bieber, vart tar du mig?” Hon lät seriös, nästan lite arg, men jag kunde känna hur hon log mot min axel, vilket var en lättnad. Jag stod fortfarande tyst i hissen men höll henne tätt nära mig, jag kunde mig nästan känna hennes hjärta som hade jämna slag. Hennes puls ökades en aning för varje sekund som gick. Hissen plingade till och vi hade kommit upp på den våningen som sedan skulle ta oss till taket. Tillsammans gick vi mot dörren men när vi var framme höll jag för hennes ögon, och öppnade försiktigt dörren, för att sedan leda henne ut genom den. Hon protesterade en aning, men gav sig tillslut när hon insåg att jag inte skulle göra det.

”Är du beredd?” Jag hade satt ned henne på en stol, och hon lovade att inte titta, fören jag sa att det var okej. Hon nickade till. ”Ja, det är jag.” Jag kunde höra frustationen i hennes röst, och för mig var det bara kul. Jag fick lära mig något nytt om henne varje dag, dock visste jag redan att hon inte gillade överraskningar, men att hon inte hade något tålamod var nytt. ”Du får titta.” Hon blinkade till några gånger innan hennes ögon anpassade sig efter ljuset som fortfarande fanns från solen. Hon tog sig för kinderna och flämtade till. ”Justin, vad har du gjort?” Hon lät så söt, det gjorde nästan ont i mig hur mycket jag ville dra in henne i min famn och bara hålla om henne, hon var så fruktansvärt söt. ”Jag har tagit med dig på en dejt som jag hoppas du tycker om.” Framför henne fanns det ett bord dukat för två, med olika sorters plockmat, och champagne, tro det eller ej. Men min mamma sa det var okej. Hon vet att jag inte dricker mycket, så hon har inget att oroa sig över. Bakom mig fanns det en sådan stor dubbelsolsäng, med nätgardiner hängandes på sidorna, så vi kunde lägga oss där sedan och kolla på stjärnorna tillsammans. ”Jag är helt rörd, du är så snäll mot mig.” Hon tog min hand över bordet och kysste baksidan på den. Vilket fick mig att rysa en aning. Hennes beröring får mitt hjärta att slå i otakt.

•

Maten var fantastisk, och det skulle jag med glädje säga till personalen sedan. Det var längesedan maten smakade så bra, och jag vet inte om det hade att göra med att Pearl var med mig, eller om det faktiskt var så att maten var mycket bättre än på alla andra ställen. Hon hade sagt samma sak som jag, och visat det genom att äta så mycket att hon trodde det skulle rulla vindruvor ur öronen på henne. Hon hade humor den tjejen, och det var bland annat det hos henne som jag gillade, då jag själv var ganska humoristisk. Tillsammans hade vi faktiskt riktigt roligt, och det tyckte jag var en ganska stor del i ett förhållande. ”Är du mätt nu?” Hon tittade på mig som att jag vore galen. ”Jag orkar inget mer. Men du ska bara veta hur gott det har varit.” Hon sköt ut sin stol, och jag blev genast nervös av att hon skulle gå, men hon kom och satte sig i mitt knä, samt la sina armar om min hals. Jag tror att både hon och jag kände av alkoholen, men jag hade inte så mycket i kroppen att jag skulle göra något med henne som hon inte ville. Jag hade inga sådana planer, jag skulle aldrig göra henne illa.

Hon kysste mig passionerat och lät sina naglar försiktigt dras i min nacke, håret över hela kroppen reste sig men hon gav sig inte. Tillsammans reste vi oss upp och gick mot den där stora ute sängen och la oss ned i den. Hon hamnade under mig, men det ändrade hon snabbt på då hon la ned mig på rygg och satte sig gränsle över mina höfter och fortsatte kyssa mina läppar, för att tillslut nå min hals. Mina händer var inte still en enda sekund, då dem gick upp och ned från nacken till hennes rumpa, och upp igen. Hon satte sig upp och stödde sina händer mot mitt bröst, med en intensiv blick på mig satt hon bara så ett tag. Hon bet sig löst i läppen och la sig ned bredvid mig på en av kuddarna. ”Jag måste fråga dig en sak.” Hon lät osäker, eller nervös, jag kunde inte bestämma mig, antingen en av dem, eller så var det båda. Jag satte mig upp bredvid henne, och hon gjorde det samma så vi hamnade mittemot varandra. Hon tog min ena hand och flätade samman våra fingrar. ”Fråga på du.” Jag ville inte att hon skulle höra min osäkerhet, men till och med jag kunde höra den på min darrande röst. ”Igår när du satt hos mig, hörde jag vad du sa till mig. Menade du verkligen det?” Även om alkoholen fanns i kroppen, så förstod jag att det var något hon hade gått och tänkt på hela dagen. Och jag var verkligen ledsen över att jag hade sagt det i hopp om att hon sov, men faktiskt gett henne något fruktansvärt att tänka på, då hon inte visste om det var sant eller inte.

”Jag menade varje ord jag sa till dig. Du är en tjej jag skulle kunna dela mitt liv med, sen om du känner samma sak, det kan jag tyvärr inte svara på.” Vi låg sida vid sida i den där sängen och kollade på varandra. Vi rörde inte varandra för första gången på länge, hon kändes så nära men ändå så långt borta. En enkel tår lämnade hennes ena öga, och det gjorde mig lite nervös. Jag visste inte vad hon skulle svara, eller om hon ens tänkte göra det. Hon tog ett djupt andetag, och det kändes som att det inte var en bra signal. Man brukar bara göra så om man ska komma med dåliga nyheter, men hon förvånade mig. ”Jag tycker så mycket om dig. Du är den första grabben i mitt liv som jag har känt såhär för, du gör mig glad och lycklig på samma gång. Visst kände jag saker för Tony, men i efterhand var allt bara en lek från hans sida, så jag glömde snart bort det och la allt bakom mig.” Jag fick ont i magen när hon tog upp allt med Tony, visst kände jag till det, men jag hade aldrig hört henne själv säga något om det.

”Jag vill inte gå för fort fram, då detta är helt nytt för mig. Jag hoppas du respekterar det? Även om det är okej att vi sover tillsammans då och då, men att du inte förväntar så mycket annat från mig.” Jag såg att det satt långt inne på henne att säga det där. Och jag kunde förstå henne, hon ville utforska kärleken på en ny nivå än den hon var van vid. Alla har vi kärlek i våra liv, även om det kommer från vänner eller familj. ”Lugn gumman. Jag kommer inte be dig göra något du inte vill. Allt kommer ske på dina villkor.” Hon la sig halvt på mitt bröst, så jag fick chansen att lägga mina armar om henne. Även om jag gillade hennes kyssar, så var bara hennes närhet så mycket bättre. Hon gosade in sin i min famn, nästan så att hon gjorde om mig till en kudde hon inte ville släppa, men jag hade absolut inget emot det. ”Varför har jag inte hittat dig tidigare? Eller varför finns det inte fler som du?” Ett leende nådde hennes läppar, och jag kunde inte motstå att kyssa henne. Hon drog sig tillbaka och tittade på mig. ”Sov med mig?” Hennes söta lilla leende fångade mig på en gång.

Först och främst vill jag bara tacka alla som beklagade här om dagen. Igår var det som sagt begravning, och det var jobbigt, riktigt jobbigt. Men nu är det gjort, och han får vila i frid. Han kommer alltid vara älskad och saknad hos mig, men man måste gå vidare.

Det kommer komma ett till kapitel ikväll. :) Jag känner mig på ganska bra humör, och sen har det varit lite krackligt med kapitel dem senaste dagarna. Så jag tycker ni förtjänar minst två idag iaf. :) Hoppas ni gillar deras lilla semester dem är på. (",)

På morgonen när jag vaknade kunde jag med öppna armar välkomna dagen och dess utmaningar. Jag visste att det skulle bli kaos på stranden om Justin visade sig där, men det var något jag var tvungen att leva med om jag ville vara med honom. Jag låg kvar i sängen ett tag och tänkte tillbaka på det jag hade hört Justin säga kvällen innan. Det kändes som en dröm, men jag vet att jag var vaken, och jag kan inte fråga honom om det heller då han trodde att jag sov och inte hörde något. Jag sträckte på mig och tog mig in på badrummet och in i duschen. Det kändes overkligt på något sätt, att jag faktiskt stod i en dusch på Hawaii, och rakade mina ben. Eftersom att vi skulle iväg till stranden på dagen struntade jag i att sminka mig, inte ens mascara, men jag smörjde in min kropp innan jag drog på mig kläder för att sedan kila bort till Justins rum, och se om han var vaken. Jag tog min väska och stoppade ned min plånbok, telefon och slutligen mitt kort till rummet och steg ut. Dörren till Justins rum var öppen så jag var på väg att gå in men jag hörde Pattie där inne så jag stannade kvar. ”Jag såg när du kom ut från hennes rum inatt…” ”Ja, jag stannade tills hon sov, och lite längre. Jag satt och tittade på henne ett tag, hon är så söt när hon sover.” Hon skrattade till ett slag och log mot honom. Själv började jag rodna där jag stod i korridoren.

”Hej sötnos. Är du redan klar?” Han kom mot mig med bar överkropp och mjukisbyxor. Det såg precis ut som att han hade kommit ut från duschen precis, då hans hår var fuktigt. ”Ja, jag vaknade av mig själv dessutom. Så jag är utvilad.” Vi kramades ett tag, inget mer. Sedan drog han på sig sin tröja och tog med sitt kort och tillsammans lämnade vi rummet och gick mot hissen. Vi alla skulle samlas för att äta frukost, vilket jag tyckte var väldigt kul, att vi alla gjorde saker tillsammans. Jag hade liksom växt upp utan syskon och utan vänner så jag hade aldrig haft den gemenskapen runt mig. Vilket faktiskt gjorde att jag fick uppleva något helt nytt tillsammans med dem alla. ”God morgon.” Alla hälsade i mun på varandra, så jag var artig och hälsade tillbaka. ”God morgon.” Jag kände själv hur jag sken som en sol mot dem flesta andra som satt i restaurangen, dem såg trötta och slitna ut, medan jag hade ett brett leende på läpparna och kände mig hur pigg som helst. ”Sovit gott?” Usher var den som fortsatte konversationen, och han var även den som såg piggast ut av dem. Alfredo och Marvin såg däremot helt medvetslösa ut, så man kan ju fråga sig hur länge dem hade varit uppe under natten. ”Som en prinsessa. Skönaste sängen någonsin.” Dem skrattade åt mig, eller med mig då jag också skrattade. ”Bra det.”

Frukosten var underbar, då jag plockade lite av varje på tallriken. Rikligt med frukt blev det, speciellt jordgubbar och melon. Justin åt enbart pannkakor och sirap, och det var väl det enda jag inte åt, då jag inte kan med smaken av sirap på mat. Precis som måltiden på kvällen blev vi sittandes ett tag även vid frukosten. Tillslut hade Justin så mycket myror i brallan att han inte kunde sitta still, så vi gick upp till våra rum, och bytte om till badkläder. Det fick bli min mörkrosa bikini, då det var den enda jag hade med mig. Jag stoppade ned solskyddsfaktor i väskan samt en handduk, och tog på mig mina flippflopp och gick ut. Justin stod lutad mot väggen men tog min väska när jag kom och stoppade ned sin handduk i den. ”Orkar du inte bära själv?” Han tog hela väskan och hängde den på sin arm, vilket fick mig att skratta till en aning. ”Du behöver inte, jag skojade.” Han skakade på huvudet när jag försökte ta tillbaka den, och la ena armen om mig. ”Jag vill.” Vi hade sagt till dem andra att vi gick ned till stranden innan dem, men Kenny hade sagt att han skulle följa med, så att det slapp bli kaos. Jag hade aldrig varit ute med honom under en sådan sak, förutom den gången vi var i Beverly Hills och handlade, men då var det ändå inte hysterisk.

På stranden var det inte alls så mycket folk som jag trodde det skulle vara från början, men nog fanns det just tonårstjejer som skulle bli helt galna om dem såg vem som fanns bara några meter från dem. Vi la ned våra handdukar på varsin solstol som stod bredvid varandra. ”Hey, kan inte du smörja min rygg?” Jag viftade till med flaskan, och han gjorde som jag bad honom. Kenny satt i skuggan bara någon meter från oss, inte vet jag om han inte gillade solen eller vad det var som var fel, men där satt han. ”Självklart min sköna.” Jag la mig ned på mage och Justin satte sig mellan mina ben, med sina ben på varsin sida om stolen. Jag rös till när han hällde på solkrämen på ryggen och började smörja in det i min rygg. ”Tack.” Han la sig ned på sin stol med ansiktet mot mitt håll. Hans ena hand letade efter min, så jag tog fram den och lät honom fläta samman våra fingrar. Jag måste ha somnat till en stund, för när jag slog upp mina ögon var alla samlade och hade dragit massa stolar till oss. Pattie satt upp på sin och pratade med Justin tvärs över mig. ”Du somnade, men jag ville inte väcka dig. Ska vi bada?”

Tillsammans gick vi ned till vattnet dock inte intima, med händerna sammanflätade vilket jag förstod fullt ut. Pattie hade pratat med oss om vår relation, och jag förstår att hon bara vill sin son väl. Jag har absolut inget emot det, tyckte snarare att det var lite skönt och mysigt. Att det han och jag hade tillsammans inte kunde kommas åt av massa fans eller paparazzi, även om dem kommer komma upp med massa anklagelser och påstående angående vår relation. Dem kommer dock aldrig få ett svar på det. Det vi har, är för just oss. Han och mig. Vattnet var svalkande skönt mot fötterna i vattenbrynet, och vi fortsatte ut tills det nådde våra knän. Alfredo och Marvin kom springandes från stranden och det slutade med att både jag och Justin var helt dyngsura. Dem hade på något sätt lyckats skvätta lika mycket vatten precis som att jag hade doppat mig själv. Alfredo skrattade så mycket att han höll sig för magen när han kom upp ur vattnet. ”Va fan va det där bra för?” Justin var inte glad, själv brydde jag mig inte så mycket. ”Lugna ned dig lite. Bara vatten. Kom nu.” Jag drog med mig honom ut på djupare vatten, och vi badade tillsammans ett bra tag innan det började bli kallt, och jag såg ut som ett russin.

♥

”Får jag bjuda dig på en dejt ikväll, bara du och jag?” Jag och Justin hade tillsammans med Kenny på betryggande avstånd valt att gå en bit på stranden bara för att få se vart det var vi var någonstans. Jag tyckte synd om Kenny som inte gick med oss, men Justin hade sagt att han inte ville tränga sig på och att det var han själv som valt att hålla sig bakom oss, ifall något skulle hända. ”Vad söt du är. Självklart får du det.” Hans leende verkligen bländade mig i solens sken och jag ville inget annat än kyssa hans perfekta läppar, jag kämpade med mig själv där vi gick. Jag ville brotta ned honom i sanden och verkligen hångla upp honom, men jag gjorde det aldrig. När vi hade gått en bra bit valde vi att gå tillbaka istället. Jag ville inte att Kenny skulle känna sig utanför så jag drog in min arm i hans, så vi gick armkrok tillbaka. Han skrattade bara åt mig, men tog inte bort sin arm. ”Vilken kul tjej du har hittat Justin.” Båda två skrattade åt mig, men det kunde jag ta. ”Jag tyckte synd om dig. Så va snäll.” Han lyfte upp mig och la mig över axeln, vilket jag absolut inte var beredd på, så jag började tjuta av skratt.

När jag kom tillbaka till mitt hotellrum efter en hel dag på stranden kunde jag känna hur färgen hade tagit på mig, och jag kollade mig i spegeln för att få det bekräftat. Jag hade fina ränder av bikinin så jag var riktigt nöjd. Innan jag hoppade in i duschen valde jag noga ut mina kläder, och jag ångrade då att jag inte hade tagit med mig min lilla svarta klänning. Den man egentligen alltid ska ha med sig, den passar till allt. Istället tog jag min vita, likadana, och matchande vita underkläder. Sedan hoppade jag ännu en gång in i duschen, och skrubbade av mig allt salt från havet samt all sand jag hade på mig. Det var skönt att komma ut ur duschen, och eftersom att jag alltid eftersvettas av en varm dusch satte jag mig en stund på balkongen i bara handduk så att jag skulle få torka och lugna ned mig lite. Jag kom på mig själv med att känna mig en aning nervös över att vi faktiskt skulle på vår första dejt. Han hade bjudit mig, jag kunde inte tro det, och jag vet inte varför jag tyckte det var så konstigt med tanke på vad han hade sagt till mig på kvällen, då han trodde jag sov.

Ni får ett kapitel idag, eftersom att jag inte vet hur det blir imorgon.
Sen ska jag försöka skriva lite fler under kvällen, och under helgen, så att jag kan ge er en hel del nästa vecka. :) Ligger inte alls många före er nu, och det stör mig lite, då jag bara vill ösa över kapitel på er. (A)

Jag vet inte vad som hade tagit åt mig, innan jag träffade Justin var jag till och med rädd för att gå i kjol och linne, just för att folk skulle döma min kropp. Det var bland dem störta rädslorna jag hade, och där låg jag på honom, endast i underkläder. Jag lät honom se mig som ingen annan människa, än min mamma och pappa, har sett mig tidigare. Jag såg alltid till så att jag var den enda kvar efter idrotten i skolan, så att ingen annan kunde se mig när jag duschade och bytte om. Jag kände mig vacker i hans närvaro, han gjorde mig vacker. Han la ned mig försiktigt på rygg och la sig halvt över mig, hans händer fortsatte vandra över min kropp, men han närmade sig inte dem intima delarna utan drog lugnt och försiktigt sina fingertoppar efter sidan på mig. Jag har aldrig varit med en annan grabb på det sättet som jag var med Justin, och hade absolut inte legat med något. Min mamma har alltid sagt till mig att jag ska vänta tills jag möter den rätta. Jag kunde inte säga då att Justin inte var min rätta, men jag kände i min kropp att det var rätt att utforska lite. Vi kysstes, och tungorna lekte tillsammans. Allt kändes rätt, det kändes som att Justin var på väg att ta mig till 7:de himmelen.

Vi låg där ett tag, vet dock inte hur länge, och det var fruktansvärt skönt. Det kändes lite som att det bara var vi på semester, men den känslan försvann illa kvickt då det knackade på dörren. Justin släppte motvilligt mina läppar och satte sig upp. Jag gick in i badrummet och började kamma håret under tiden han gick och öppnade. I spegeln kunde jag se hur mina läppar hade svällt upp en aning, men det klädde mig. Jag visste att det var från Justins underbara kyssar och jag kunde inte klaga. Han visste verkligen vad han gjorde, men jag tror inte han förstod vad han gjorde med mig. Hur min kropp reagerade när han tog i mig, eller hur min mage började bubbla likt sockerdricka varje gång han kollade på mig. ”Sötnos, är du klar? Vi ska gå och äta tillsammans.” Jag hade precis fått på mig en rosa somrig klänning, och var klar med allt annat. Så jag släckte lyset och klev ut från badrummet. ”Japp, det är jag.” Alfredo stod i dörren när jag kom ut, och han tittade på mig och log. ”Kom nu kärleksparet.” Han gick mot hissen och förklarade att alla andra redan hade åkt ned till restaurangen.

Jag fick Justin på min vänstra sida, och Scooter på min högra vid matbordet. Vilket jag absolut inte hade något emot, sedan satt alla andra utspridda runt bordet, Justins mamma Pattie satt mittemot mig. Hon såg ut som en människa som inte ens klivit på en myra, en vänlig själv. Jag var inte van att ha sådana runt mig, inte folk över huvud taget som log mot mig och sa att jag var fin. Det fanns inte i min värld innan Justin klev in och tog mig med storm. ”Så, hur träffades ni?” Scooter tog en klunk av sin öl han hade beställt in, då dem tyckte det var acceptabelt att dricka med måtta, för dem som hade åldern inne, under semestern. Både jag och Justin tittade på varandra, och jag tänkte tillbaka på första gången, då jag stod framför klassen och han sa till läraren att jag skulle få sätta mig ned. ”Vi går i samma klass, i alla fall en del ämnen.” Justin var den som svarade, men jag log och nickade instämmande. Jag vet inte om frågan var riktad mot mig, men jag försökte hänga med så mycket som möjligt. Då det kom frågor efter frågor.

Tiden rusade förbi oss när vi satt och åt, vilket absolut inte gjorde något då vi hade hur trevligt som helst. Det kändes som att jag hamnade med i gruppen ganska på en gång, så jag hoppas att jag skötte mig bra nog. Justins mamma var verkligen en ängel, hon frågade massa frågor om mig och min familj, som jag gladeligen svarade på. Jag hade absolut inget att dölja, varken för henne eller för Justin. Det är inte bra att börja en relation med massa lögner, så jag var ärlig. Vi hade suttit på restaurangen på hotellet runt 5 timmar, och jag gäspade stort och tydligt, vilket fick mig att börja skratta. Justin tittade på mig med förvånad blick, så han måste ha missat det. ”Vad är det?” Jag skakade bara på huvudet och tog hans hand under bordet. ”Jag är fruktansvärt trött. Jag har aldrig skrattat såhär mycket tillsammans med underbara människor tidigare. Så det tar på krafterna.” Han log mot mig, och kysste min hand rygg. ”Vill du gå och sova?” Eftersom att vi hade kommit fram någon gång på eftermiddagen så hade det varit en ansträngande dag. Första gången för mig utomlands, visst hade jag lämnat LA någon gång, men aldrig så långt. Och absolut inte från mina föräldrar, som inte ens visste om att jag var på Hawaii. ”Ja, men sitt kvar du. Jag hittar.” Han spärrade ögonen i mig, och reste sig upp. ”Kommer aldrig på frågan.”

I Hissen upp till vår våning var vi själva, vilket resulterade i att Justin pressade sin kropp mot min och kysste mig som han aldrig gjort tidigare. Han sög musten ur mig, och jag var inte den som klagade. Jag gillade hela situationen, speciellt att stå mellan en vägg och grabben jag gillade. Hela vägen till rummet kysste han mig på halsen eller på kinden, och det såg till så att jag tappade koncentrationen en aning, men tillslut fick jag upp dörren. ”Justin.” Jag försökte mig på en ansträngning, men det kom bara ut som ett lätt stön, och det eggade honom ännu mer då han vände mig om och pressade sina läppar mot mina och lyfte upp mig så att jag hade mina ben kring hans midja. Jag skulle inte kunna sova om han fortsatte, men det visste inte han, och han fick inte ens stanna kvar hos mig. ”Borsta dina tänder nu, och hopp i säng. Jag stannar tills du somnat.” Vart har jag hittat honom? Hur kan han vara så snäll mot mig? Det var många frågor som cirkulerade i min skalle just den tidpunkten. Jag gjorde dock som hon han sa, och gick in i badrummet utan att ens fundera på saken.

Han låg ned i min säng när jag kom ut ur badrummet, men jag hade ännu inte bytt om. Nattlinnet låg ganska högt upp i min väska, så jag behövde aldrig vända upp och ned på den för att hitta det jag sökte. Kläderna åkte av framför Justin då han tidigare under dagen redan sett mig i underkläder, men när jag skulle ta av mig bh:n vände jag mig bara om, och jag kunde höra hur han flämtade till. Jag vet inte varför men jag gillade känslan i kroppen då han suktade efter mig. Jag gillade att han tyckte om mig, det fick mig varm i hela kroppen. Att jag, Pearl Shine funnit någon som tycker jag är vacker, när jag knappt själv gör det. ”Sexy, kom hit med dig.” Jag kunde höra på honom hur svårt det var att behärska sig, men jag tyckte han gjorde det ganska bra, för att vara en grabb och för att veta innebörden med sex. Jag la mig ned i sängen och vi kollade på varandra ett bra tag innan han bröt tystnaden. ”Du ska bara veta hur vacker du är i mina ögon.” Han placerade en hårslinga bakom mitt öra och kysste mig på kinden. ”Om du bara kunde se hur underbar du är i mina ögon.” Jag var bara tvungen att kontra med en av dem störta sakerna i mina ögon. Jag önskade att han kunde se hur han fick mig att må, samt hur jag mådde innan jag träffade honom.

Jag la mig ned ordentligt med ryggen mot honom, i en gest som ville bevisa att jag ville att han skulle lägga sig bakom mig. Vilket han förstod på en gång då han la sig ned och placerade en arm om mig. ”Sov gott gumman. Det blir en dag imorgon också, och då ska vi ligga vid stranden.” Ett leende tog över mina läppar, och jag såg verkligen fram emot att få ligga på en solstol och bara njuta av solen, det var längesedan som jag fick göra det. Och tänkte absolut ta till vara på tillfällen som dessa. Jag hörde Justins andetag en bit ifrån mig, precis som att han hade försvunnit, men jag kunde fortfarande känna hans arm om mig. ”Jag vill bara att du ska veta hur mycket jag tycker om dig. Hur vacker du är i mina ögon, samt hur mycket jag önska att du kunde känna samma sak. För jag vill någon gång i framtiden kalla dig min. Jag vill få köpa en ros och säga att jag älskar dig, även om det är för tidigt nu. Vi börjar med hur mycket jag tycker om dig.” Jag kunde höra hur han pratade, och troligen trodde att jag sov. Älskade lilla vännen.

Självklart får ni ett till kapitel idag. :) Vi får se hur det blir imorgon, då jag jobbar. Men lägger nog kanske in ett på kvällen när jag kommer hem. Fredag blir lite mer kämpig då jag ska på begravning för min kusin som inte ens blev 30, men ah, vi får se. =/

Jag kunde nästan se hur Pearl slappnade av när mamma drog in henne i en kram, även om jag stod några meter ifrån dem. Jag såg hur mamma log mot mig när hon var på väg att släppa Pearl, och jag såg det moderliga leendet som sa så mycket mer än det visade. ”Vad kul att äntligen få träffa dig.” Alla stod och tittade på mamma och Pearl, och jag såg på henne att hon tyckte situationen var jobbig. ”Ska vi röra på oss eller?” Mamma tittade på mig och la armen om min axel, även om hon är lite kortare än mig så funkade det, kan ha sett lite kul ut, men ändå. ”Du tycker verkligen om henne, jag ser det.” Pearl gick tillsammans med Kenny då hon envisats med att dra sin egen väska, och han ville inte släppa, så dem i stort sett tjafsade om vem som skulle göra vad. ”Ja det gör jag. Hoppas kunna berätta hur mycket, för henne under denna vecka.” Hon log bara mot mig, samtidigt som hon knuffade till min löst i sidan. ”Gå till henne.” Jag gjorde som mamma sa, men jag bar upp Pearl så hon var tvungen att släppa väskan. ”Släpp mig Justin.”

På flygplanet hamnade jag och Pearl längst bak, eller hamnade och hamnade, jag bad alla dra, så jag fick sitta där ostört tillsammans med henne. ”Det där gick ju hur bra som helst.” Hon nickade mot mig, och placerade sitt huvud på min axel, samtidigt som hon flätade samman våra fingrar. Hon hade varit riktigt noga med att inte ge mig en kyss framför mamma, vilket ibland var skrattretande då jag försökte och hon vred huvudet. Men då vi alla hade satt oss ned i planet var mamma inte ens i närheten av oss, så jag pressade mina läppar mot hennes, och hon besvarade kyssen omedelbart. ”Vart ska vi? Snälla säääääg.” Hon lät lite som min lillasyster när hon inte får som hon vill. Vilket bara fick mig att skratta. ”Nej.” hon korsade sina armar och hängde läpp. Så söt som hon var just då, finns det ingen annan människa som kommer bli. ”Sötnosen då. Kom här.” Jag drog in henne i min famn och vi halvlåg i den lilla soffan som vi satt i längst bak. Det var faktiskt riktigt mysigt att ha henne så nära, och samtidigt veta att det var folk runt om oss, det var bara ett bevis på att hon känner sig bekväm.

Vi sov nästan hela resan, hon låg på mitt bröst. Så när vi vaknade av att mamma väckte oss kände jag mig ganska mör i kroppen, även om Pearl inte alls är tung, så blir det en annan sak när man sover. Kroppen domnar liksom bort, men det är inget man inte kan ställa till rätta. Hon satte sig upp och sträckte på sig. ”Har jag sovit på dig hela tiden?” Jag nickade mot henne, och satte mig upp. ”Varför väckte du mig inte? Du måste ju vara platt.” Jag förstår inte hur en annan människa kan vara så söt som hon är. När hon tror att hon har gjort något fel kurar hon ihop sig så att hon blir så liten som möjligt, och hon gjorde lika då. Jag svarade henne aldrig, men vi satt och tittade varandra i ögonen hela tiden. Tillslut beslutade hon sig för att böja sig fram och pressa sina läppar mot mina, men vi blev avbrutna ganska på en gång då mamma kom. ”Vi har landat. Oj, förlåt.” Pearl stelnade till och borrade in sitt ansikte i bröstet på mig. Jag hade inte känt att vi hade landat vilket bara kunde bero på att jag hade sovit riktigt skönt, tillsammans med henne. ”Gumman. Hon har gått.” Hon tittade upp på mig med rosiga kinder som verkligen klädde henne. När vi klev ut från flygplanet stod alla redan utanför och Alfredo stoppade oss. ”Stanna, måste ta en bild.” Pearl stod framför mig så jag la armarna om henne, och hon la ena armen på min.

•

”Varför får inte vi sova i samma rum?” Mamma hade gett en nyckel till Pearl och en till mig, ”Justin, det gör inget..” ”Jo, det gör det. Jag vill sova med dig.” Men mamma var inte lätt att övertala, det visste jag. Och jag visste även att jag skulle förlora argumentet, även om jag inte ville ge mig. ”Nu blir det såhär Justin, och du vet mycket väl varför.” Mamma hade fått sitt sagt, och därmed satt punkt på diskussionen. Jag suckade bara och tog Pearl i handen för att sedan gå mot hissen. Vi hade landat på Hawaii och Pearl hade på en gång kommenterat värmen samt att jag inte hade behövt ta med henne dit. Hon ville inte vara i vägen, eller att jag la pengar på henne då det var jag som betalade resan. Kenny hann precis med in i hissen innan dörrarna stängdes. Själv stod jag och blundade samtidigt som jag tryckte Pearls hand hårdare, utan att jag egentligen var med om att jag gjorde det. ”Mår du bra?” När jag öppnade mina ögon stod hon alldelens intill mig, vilket jag inte var beredd på. ”Ja, har klaustrofobi bara.” Hon la huvudet på sned och kysste mig på kinden. ”Det går bra.” Var det hon svarade och la armarna om min nacke. Även om Kenny var med i hissen så brydde hon sig inte, det var framför min mamma hon inte ville vara intim, vilket jag kan förstå, men ändå inte med tanke på att mamma redan vet att vi tycker om varandra.

”Vi ses om en stund. Okej?” Vi stod tillsammans utanför hennes rum, som låg vägg i vägg med mitt, så vi hade inte långt mellan oss. Men mamma skulle oavsett det inte tillåta Pearl att sova hos mig, eller jag hos henne. Vad tror hon liksom att vi ska göra? Vi är inte ens tillsammans. ”Kom till mig när du är klar.” Hon låste upp sin dörr och la ned hennes kort i min ficka. För att sedan gå in till sig. Jag stod länge och kollade på hennes dörr då jag hamnade i någon slags trans. Tillslut kom jag på mig själv med det jag gjorde, och började skratta för att sedan gå in till mig. Kenny, Scooter och Usher delade rum tvärs över gången, mamma hade ett eget och Alfredo och Marvin delade. Förstår ni varför jag ville ha Pearl i mitt rum? Vi tar ju upp hela hotellet, och det känns onödigt. Mitt rum, lika stort som vanligt kändes verkligen tomt då jag visste att tjejen jag ville ha med mig fanns i rummet intill. Det första jag gjorde var att slänga mig raklång i sängen och stirra i taket samt pusta ut. Resväskan öppnade jag bara och plockade fram rena kläder samt duschartiklar så att jag kunde hoppa in i duschen.

Jag klädde på mig fort och drog på kepsen i farten ut. Mamma var precis på väg ut från sitt hotellrum när jag kom ut i korridoren, och hon såg mig på en gång. ”Du är inte arg va?” Jag hatar att bråka med min mamma, det finns inget värre. ”Nej, men jag förstår inte varför du gör en sådan stor sak av det? Det är ju inte direkt första gången vi sover tillsammans.” Hon spärrade upp ögonen och det såg precis ut som att hon försökte med telepati, vilket inte fungerade så bra som hon hoppats på, då jag inte hade den minsta aning om vad hon försökte förmedla. ”Du vet vad jag tycker om det.” Hon lät osäker, och då slog det mig varför hon satte stopp för det. ”Lugn, du kan vara alldelens lugn. Vi är inte tillsammans så vi har inte gått den vägen. Vi har inte rört varandra mer än kyssar, kommer inte göra det på ett bra tag heller.” En tung suck lämnade hennes läppar som mer var som en lättnad. ”Skräm inte din mamma sådär. Vi säger såhär, sköter du dig, kanske jag ändrar mig i mitten av veckan.” Sedan lämnade hon mig i korridoren och gick mot hissarna.

Jag öppnade Pearls dörr och smög in, jag såg henne ingen stans men jag hörde hur duschen var på i badrummet. Så jag la mig ned i hennes säng och tog upp en tidning som låg slängd på golvet. En vanlig skvallerblaska, och jag har sagt åt henne att hon kommer brytas ned om hon fortsätter läsa dem, men hon envisas med att köpa dem, och försöker övertala mig att hon inte läser om oss två. Jag vet själv att hon gör det, så jag förstår inte varför hon inte bara kan erkänna det. Duschen slogs av, och det tog inte lång tid fören hon kom ut i handduk. ”Gud vad du skräms. När kom du?” Hon tog sig för bröstet och höll hårt i handduken. ”Förlåt, inte meningen att skrämma dig. Jag kom nyss.” Hon tog sina underkläder i handen och gick tillbaka in på badrummet. Jag låg kvar i sängen och skummade i tidningen, tills jag hörde att hon öppnade dörren då jag kollade dit, hon stod iklädd endast underkläder och handduken på huvudet. ”Försöker du döda mig?” Hon skrattade till och tittade intensivt på mig, samtidigt som hon gick mot sängen och la sig på mig för att sedan pressa sina underbara läppar mot mina. Kyssen övergick till hångel, och jag visste inte vart jag skulle göra av mina händer, men tillslut hamnade dem på hennes korsrygg, och där låg dem inte direkt stilla.

Sorry för försening, men när jag kom hem från jobbet igår hade jag så ont i min kropp. Jag trodde nästan mitt liv var slut (A) haha ... Men ah, hoppas ni gillar detta iallafall.
Får se om ni kanske får ett till senare ikväll, det är upp till er. :)

Jag vet inte hur länge jag satt i sängen innan jag hörde låset vridas om i dörren, och innan hon hann ångra sig flög jag upp och drog upp dörren. Hennes ansikte var inte att leka med, men jag brydde mig inte, jag drog in henne i en varm underbar kram innan hon hann reagera. Jag ville inte se henne ledsen mer, jag hade gjort det för många gånger redan. Hon förtjänade så mycket bättre. Jag strök henne över ryggen, och jag kände hur hon skakade mot min kropp. ”Gumman.” Jag visste inte vad jag skulle säga mer. ”Förlåt. Jag gjorde det jag trodde din mamma skulle göra. Jag dömde henne innan jag hann tänka efter.” Det var skönt att höra henne säga det, skönt att hon förstod. ”Det är lugnt, jag förstår dig lite. Jag sa det på fel sätt.” Vi gick och la oss i sängen igen, och den gången höll jag fast henne. Jag drog henne till mig så mycket jag kunde, jag ville känna hennes kropp mot min, så mycket jag fick.

”Vi tar ledigt från skolan och åker någonstans tillsammans med mamma och alla mina andra älskade vänner.” Hon nickade lite och log mot mig. ”Det ska bli kul att träffa henne faktiskt, jag ser fram emot det.” Jag hörde faktiskt på henne att hon var ärlig, hade hon kunnat hade hon gått upp och packat just då, men hon hade ingen chans att försvinna från mig igen. Hon kysste mina läppar och borrade in sitt ansikte i min hals. ”God natt.” Jag hann inte säga det till henne för hon somnade på en gång då hon slappnade av. Jag låg vaken ett tag och tittade på henne, men somnade inte långt efter. Jag har aldrig sovit så bra som jag gjorde den natten, hon fick mig att sova bra, och jag kommer ihåg vad det var jag drömde, men det är något jag tänker behålla för mig själv. Jag vet i alla fall att jag vaknade med ett leende på läpparna.

”Hur kommer det sig att du inte är på lektionen då?” Mrs. Wright satt vid sitt skrivbord på kontoret och kollade med stränga ögon på mig. Jag blev nervös, men jag visste att jag var så illa tvungen att göra det. ”Jag vill ha ledigt i en vecka.” Jag stod på mig, hade huvudet högt även om hon inte lät speciell glad över att jag inte var på lektionen. Hon kollade ned i sina papper där lärarna rapporterar till henne varje fredag om hur eleverna har skött sig. Jag visste att jag låg bra till i alla ämnen, så hade hon inget annat att klaga på kunde hon inte neka mig ledigt. ”Ja, du ligger ju hela 3 kapitel före alla andra i din matteklass. Så jag ser inga hinder från att inte ge dig ledigt.” Hon tittade upp på mig, och slog ihop sin pärm. Jag kunde pusta ut, men sedan såg jag att hon var på väg att säga något mer, och då blev jag genast stel igen. ”Så jag får väl hoppas att du får en trevlig semester, eller vad du nu ska göra.” Justin hade redan fått ledigt, då hans mamma hade ringt skolan och dragit en vit lögn om att han var tvungen att jobba, och han gick faktiskt där frivilligt, han kunde hoppa av när han ville. ”Tack, det hoppas jag med.”

Justin befann sig redan på mitt rum, i hopp om att jag fick ledigt, men när jag klev in tänkte jag skoja lite med honom, så jag såg ledsen ut. Han kollade på mig med hopp i ögonen, men jag skakade bara lite smått på huvudet och kastade mig på mage i sängen. ”Fick du inte?” jag låg kvar och kände hur han satte sig ned i sängen, samt la en arm på min korsrygg. ”Gumman, det kommer fler chanser.” Jag tyckte lite synd om honom, så jag reste mig upp och drog av ett brett leende. Ett leende som inte gick att misstolka. Han började skratta smått, och kittlade mig sedan. ”Du får inte skoja så, jag trodde jag skulle få spendera en hel vecka utan dig.” Jag kände mig rörd då han praktiskt taget sa att han skulle ha tråkigt utan mig. ”Jag ska inte, hjälper du mig och packar?” Han nickade och drog upp mig ur sängen, och tillsammans började vi vika ned kläder i min resväska. För varje plagg som lades ned kändes det i magen, jag skulle inom loppet av 2 timmar träffa Justins mamma för första gången, och vi var inte ens tillsammans. Allt jag kunde tänka på var, vad hon skulle tycka om mig.

”Är du säker på att du har med dig allt nu? Jag menar sängen eller fåtöljen du har här inne.” Han log mot mig, nästan lite hånfullt. Precis som att jag hade packat för mycket. ”Ja, nu är jag klar.” Han tog min väska och rullade den mot sitt rum, där han hämtade upp två väskor, en med smuts, och en som han skulle ha med sig, dit vi nu skulle. Han vägrade tala om vart. Tillsammans lämnade vi skolan, och alla elever bakom oss. Jag trodde att vi skulle hinna åka innan dem fick rast, men ack så fel jag hade, med tanke på att Elena och Aurora stod utanför och tog luft mellan lektionerna. ”Vart ska ni?” Det lät precis som att Aurora hade med att göra, och det gjorde mig en aning glad när Justin ignorerade henne, jag kände mig värdefull, precis som att jag betydde mer för honom än vad hon gjorde. ”Hallå. Snälla Justin, prata med mig.” Hon gav sig inte utan sprang efter oss, och Justin stannade hastigt upp. ”Vad vill du?” Hon kollade bara på honom, precis som att jag inte fanns vid hans sida. ”Prata ensam med dig.” Han skakade på huvudet. ”Det du ska säga mig, kan du säga framför Pearl.” Aurora snörvlade till och vände på klacken för att gå därifrån.

♥

Vi svängde först förbi huset som Justin har i LA så att han fick lämna sin väska med smutskläder, och för att Kenny skulle hämta upp oss. Han var redan utanför när taxin svängde upp på uppfarten, Justin betalade och vi gick tillsammans ut för att plocka ur våra väskor. Jag gick ned till Kenny medan Justin sprang in. ”Hej, kul att se dig igen. Ska det bli kul att komma iväg lite?” Jag nickade lite svagt mot honom, för även om jag träffat honom tidigare kunde jag inte ljuga för mig själv om att jag var nervös, över att Justins familj och vänner skulle döma mig, innan dem lärde känna mig ordentligt. ”Jo, det ska det. Men jag är nervös..” ”Över vad?” Han såg chockad ut, precis som att jag inte hade något att vara nervös över. Det började blåsa, så jag hade helt plötsligt hela ansiktet fullt i hår, och det blev kaos. ”Jag är nervös över att träffa Justins mamma.” Kenny stelnade till och jag förstod att det var något som hände bakom mig, men jag vågade inte vända mig om för att se vad det var. Det tog dock inte lång tid innan jag kände ett par händer om min mage och en haka som placerades på min högra axel. ”Du behöver inte vara nervös. Min mamma gillar dig redan, då hon la ditt namn på minnet, efter första gången jag sa det. Och det händer bara inte.” En värme for igenom min kropp och jag kunde inte hindra leendet som tog fart på mina läppar.

Bilresan mot flygplatsen var spännande och rolig, både Kenny och Justin sjöng med i låtarna som spelades på radion. Jag älskade att se Justin så taggad och så glad i mitt sällskap. Jag satt bara och tittade på dem två samtidigt som mitt leende nådde max, det gjorde till och med ont i mina mungipor. När bilen saktade in och jag såg flygplatsens entré kände jag igen hur den där konstiga känslan i magen uppstod. Justin var först ur bilen, och det var massa tjejer som la märke till honom på en gång, vilket ställde till det en aning när jag skulle ta mig ur, men Kenny hjälpte mig först, för att sedan gå tillbaka och hämta både Justin och väskorna. Jag stod där själv på en flygplats, som absolut inte var tom. Jag såg hur Justin kämpade utanför dörrarna, han ville nog egentligen inte gå där ifrån, men hade inte så mycket till val, då vi hade ett plan att passa. När han kom in genom dörrarna sprang han förbi mig, så jag vände mig om och fick se honom kasta sig i armarna på en annan grabb. Både jag och Kenny styrde stegen mot dem, då det inte var en som hade stannat hos Justin, det var ett helt gäng.

”Jag vill att du ska träffa alla, kom.” Jag stod en bit utanför den stora klungan av folk, då jag inte ville tränga mig på eller något, men Justin märkte det, så han kom fram till mig och la sina händer på mina höfter. Det fick mig att rysa, att han gjorde en sådan sak så öppen. Det var en annan sak när vi var på skolan då vi var som vilket par som helst. Fast egentligen inte, då vi inte var tillsammans. Jag följde villigt efter Justin, med min hand sammanlänkad med hans. Jag kände hur han diskret strök mig över handryggen med tummen. En underbar gest, som gjorde att jag kunde lugna ned mig en aning. ”Det här är Pearl.” Han ställde sig bakom mig, med armarna om mig en snabbis, men släppte mig sedan så att jag fick chansen att hälsa på alla. ”Alfredo – Scooter – Marvin – Usher” Jag la inte ens märke till att han var den Usher, jag fortsatte bara hälsa på några till. För att sedan komma till en kvinna, som var mycket lik Justin, och jag såg verkligen att hon var hans mamma, även om hon var lite kortare än både honom och mig. ”Hej, mitt namn är Pattie. Jag har hört så mycket om dig.” Hon gjorde inte som dem andra, genom att hälsa med ett handtag, utan hon drog in mig i en varm moderlig kram, och jag kunde inte känna mig gladare.

Hur tror ni att semestern blir? =)

Nu ska jag snart dra till jobbet, första dagen. Håll i er. ^ haha... 
BTW, vad tycker ni om småsakerna som har ändrats i designen? :) I LOVE IT ♥

Att spendera en hel dag med Pearl, och inte göra någonting kändes faktiskt riktigt bra. Vi hade spelat lite fia med knuff och bara drygat oss med varandra. Jag började under den perioden tillsammans med henne glömma bort vem jag egentligen var. Att jag hade en hel värld med tjejer som köpte mina skivor, köade utanför mina konserter med tält och hela köret. Allt började flyta bort, men absolut inte på grund av Pearl, utan för att jag gick i skola och inte tillbringade någon tid med det livet. Hon låg och sov då vi hade kollat på en film, tror inte hon gillade den speciellt mycket då hon somnade innan det ens hade gått 20 minuter, men jag såg klart den och gillade den. Min mobil vibrerade till, men jag hade inte fått något utan den varnade får dåligt batteri. När jag ändå hade den uppe passade jag på att logga in på twitter. ”Hej tjejer!” Fick bli min första tweet, innan jag började på nästa. ”Har ganska mycket i skolan, men på musiken ägnar jag all tid åt er. Ny musik på G. Är ni med?”

Jag fortsatte twittra tillsammans med alla mina fans, och dem uppskattade det till max, då dem svarade på alla frågor jag hade. Jag retweetade och följde massa nya, så jag gjorde säkert deras dagar och dem kunde twittra om det i flera veckor efteråt. Jag är glad om jag kan få någon att le, bara genom att göra en enkel sak som att trycka på en knapp. ”Oj, har jag sovit länge?” Pearl vaknade till och gnuggade sig i ögonen, vilket hon inte skulle ha gjort då hon tidigare hade envisats med att ha mascara på ögonfransarna, och det resulterade i att hon vart lika söt som en tvättbjörn, och jag började skratta. Hon kollade på sina händer och suckade. ”Ser jag förjävlig ut?” Jag skakade bara på huvudet och hasade ned mig till hennes nivå så jag kunde kyssa henne. Vi hade inte pratat om förhållande då jag tyckte det var för tidigt, men det var ingen hemlighet att jag tyckte om henne. I alla fall inte mellan oss två, och det var det jag tyckte var huvudsaken.

Låten vi skulle skriva på musiken hade jag gått med i mitt huvud hela dagen, och varje gång jag kom på en till del skrev jag ned den på mobilen, så att jag bara kunde fortsätta. Än så länge hade jag ingen melodi, för det fick bli Pearls uppgift, jag vet att hon hatar det, men vi var tvungen att dela upp det. Klarade hon inte av det fick jag hjälpa henne med det, men jag skulle låta henne ta på sig äran. Hon låg fortfarande kvar i sängen, men hade ändrat ställning så hon låg på mage, och läste en tidning. Jag satt och kollade på henne, varje liten rörelse hon gjorde var unik, och sättet hon bet sig i läppen på. Ibland ville jag bara sjunka genom golvet för att hon var så vacker. ”Justin!” Hon skrek till vilket fick mig att tappa greppet totalt, mobilen som jag hade i handen flög ned på golvet och jag lättade nog till och med från stolen. ”Herregud, vad är det?” Hon skrattade så mycket att hon la sig i fosterställning, vilket jag tyckte var elakt. Så jag satte mig över hennes ben och började kittla henne. Hon skrek ännu mer och det gjorde mig ännu gladare. ”Nå vad var det du skrek så fruktansvärt över?” Hon slutade skratta då jag slutade kittla henne, sen visade hon mig en bild i tidningen på henne och mig från picknicken. Det stod inte så mycket om det, bara att vi hade spenderat tid tillsammans.

•

Jag hade faktiskt valt att gå över till mitt rum en vända för att kanske snacka lite med Tony om han inte satt fast med Elena fortfarande. Eftersom att det var söndag fanns det inte speciellt mycket att göra runt skolan, och dem spenderade säkert tid tillsammans. När jag väl kom in på rummet var det bara han där, så jag passade på att dra igång en konversation. ”Vi behöver nog snacka med varandra, om detta ska fungera. Vi bor ändå ihop.” Han nickade och satte sig upp i sängen som han låg på. ”Jag ber om ursäkt för det som fick dig arg från början, jag vet att man inte ska leka med andas känslor, men jag var liten och förstod inte bättre.” Även om det Tony sa inte var en bra anledning nog för att få mig mindre arg, så godtog jag den ändå och hoppades på att han skulle ha skärpt till sig. ”Det är lugnt. Sen vill jag fråga dig en sak.” Han kollade lite skumt på mig, precis som att jag skulle fråga något sjukt. ”Aha, vad?” Oro fanns i hans röst, vilket gjorde mig en aning skrattfärdig. ”Vad håller Aurora och Elena på med, mot Pearl?” Han skakade ärligt på huvudet. ”Ingen aning.”

Mobilen ringde vilket påminde mig om att jag var tvungen att ladda den. ”Hej mamma.” Hon skrattade till, vilket var underbart att höra, henne skratta. Det var inte igår, även om det inte var längesedan jag var hemma i Stratford. ”Hur har du det?” Jag kunde höra både Scooter och Usher i bakgrunden, och jag blev genast lite avis på henne, jag ville också vara där. ”Jag har det bra. Hur har du det själv?” Jag klev ut på balkongen så att Tony inte skulle kunna lyssna på samtalet då det är det värsta jag vet. ”Bara bra. Hur går det med hon, Pearl?” Att mamma mindes hennes namn var bara ett stort plus i kanten, och jag önskade innerligt att dem kunde träffa varandra.  ”Det går bra, faktiskt. Jag trivs med henne, och jag tror hon trivs med mig. Jag vill att ni ska träffas.” Även om jag inte kunde se henne, så såg jag ändå framför mig hur hon log, precis som hon alltid brukade göra. ”Ta ledigt på nästa vecka så åker vi någonstans, vi kan ta med hela gänget.” Att min mamma gick så långt att jag till och med skulle vara ledig från skolan, det händer inte ofta om man säger så. ”Ska prata med Pearl.” Vi pratade ett tag men avslutade sedan samtalet.

•

”Pearl, vart är du?” Jag hade tagit med mig nyckeln till hennes rum när jag hade gått just för att jag bara skulle kunna gå in närjag kom tillbaka. Jag hade även tagit med mig lite saker från mitt rum, ifall att jag skulle sova kvar även den natten. Jag hörde hur duschen slogs av. ”Jag kommer.” Vilket hon gjorde ganska på en gång, iklädd handduk. Det droppade vatten från hennes fortfarande fuktiga hår, och dem rann längs hennes perfekta nyckelben och vidare ned, men sögs upp då dem kom på handduken. Jag kunde inte släppa blicken från henne, och det märkte hon ganska på en gång då hon tog några varsamma steg mot mig, tills hon stod så pass nära att jag kunde känna hennes andetag. ”Du gör mig galen.” Hon fnissade till men bröt inte ögonkontakten som vi hade utan placerade sina armar runt min nacke och kysste mig först på kinden och sedan mina läppar. När hon väl hade kommit dit lät jag henne inte gå i första taget. Våra hjärtan slog i takt och pulsen ökade, jag menar, vem kan klandra mig? En halvnaken tjej framför mig, vem hade inte reagerat så?

”Sover du med mig inatt också?” En lätt rodnad tog över hennes kinder och hon kollade ned på sina händer som hon rullade in i täcket. ”Hey, titta på mig. Varför rodnar du? Klart jag sover med dig, om du vill?” Hon tittade upp på mig med ett sött, underbart leende, och nickade lite på huvudet. Hennes leende fick mig nästan hypnotiserad. Jag hoppade över till henne i sängen och fick henne att lägga sig ned på rygg utan att jag ens rörde henne, hon skrattade till lite innan hon saxade sina ben över ryggen på mig och drog ned mitt ansikte mot hennes, men inte tillräkligt så att jag nådde hennes läppar. ”Du kommer aldrig förstå hur du får mig att må.” Det kittlades mot mina läppar, och jag ville bara trycka dem mot hennes. Jag ville ha henne, hela henne, jag ville kalla henne min. ”Hur?” Jag log brett mot henne, men hann inte le länge innan hon kysste mig. Jag kände hur hennes puls skenade iväg och hur hon tog initiativet till att välkomna min tunga i ett mjukt hångel.

”Min mamma vill träffa dig.” Hon stelnade till, precis som att hon slutade andas. Så jag var tvungen att kolla på henne så att hon inte gjorde det, jag ville ju liksom inte att hon skulle svimma av en sådan mening. ”Varför? Ska hon kolla så jag är bra nog för dig, då behöver vi inte ödsla hennes tid, för jag kommer aldrig bli godkänd.” Hon slog av sig täcket och gick in på toaletten. Jag hann inte ens reagera på hennes tal, det var först när hon slog igen dörren som jag vaknade till ur min trans. Var det verkligen det hon trodde min mamma skulle göra, ställa henne mot väggen? ”Kom ut gumman. Min mamma skulle aldrig göra det, hon vill träffa den personen som får hennes son att le.” Jag försökte få ut henne, men inget verkade locka henne nog. Jag kunde höra hur hon grät från insidan, vilket gjorde mig sjukt frustrerad.

På detta sätt avslutar vi helgen. :) Vad tycker ni?

Jag hade varit ute tillsammans med Elena och Tony kvällen före, men jag drack inte, just för att jag visste att jag så lätt kunde tappa kontrollen, och det ville jag inte vara med om en gång till. Klockan var inte alls mycket när vi kom hem, men jag gick ändå och la mig på en gång. Dem skramlade in i Tonys rum ganska fulla, och jag förstod vad dem båda hade för tanke i huvudet. Jag kunde med ett gott skratt resa mig upp ur sängen på morgonen när jag vaknade utan att behöva känna den där hemska bakfyllesmärtan i huvudet, den jag visste att både Tony och Elena skulle ha att göra med ett bra tag in på dagen. Duschen stod på schemat, och en ny fräsch Aurora klev ut med en handduk kring kroppen. Eftersom att min rumskamrat valt att flytta ut från mitt rum kunde jag utan tvekan springa omkring i bara underkläder och verkligen leva livet till en skön låt på morgonen, precis som jag alltid brukar göra.

Justin hade total dissat mig, men jag skulle komma på ett sätt att vinna tillbaka honom. Han kunde inte vara så blind att han valde den där Pearl framför mig, det var något jag absolut inte kunde gå med på. Stunden i hans säng hade varit het och intensiv, och vi hade haft riktigt skönt båda två då det hördes på hans andetag, och märktes på sättet han tog i mig. Jag blev irriterad när jag tänkte tillbaka på det och insåg sedan att han inte vill prata med mig, utan hellre spenderar sin vakna tid tillsammans med någon, som inte är något. Hon är ingen, i allas ögon. Hur kan han inte se det? När jag tillslut hade fått på mig kläder och bäddat sängen satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe i handen. Solen lyste och det var riktigt varmt ute, vilket inte var speciellt ovanligt då jag befann mig i LA. Klockan på väggen visade strax efter 12, och jag började bli hungrig, men orkade inte gå ned själv och äta.

Det knackade på dörren och jag hoppade till då jag blev rädd, för att allt runt omkring mig var tyst. ”Elena vad gör du här?” Hon såg riktigt arg ut, och gick bara förbi mig in utan att stanna fören hon hade satt sig ned på min andra stol på balkongen. ”Vet du vem som kom imorse?” Jag hade ingen aning om varför hon var så arg, eller vem det var som hade kommit till dem på morgonen, så jag skakade bara på huvudet och ryckte på axlarna. Jag hade aldrig tidigare sett henne så, eller jo kanske. Men det var inte vanligt. ”Pearl.” Hon behövde bara nämna hennes namn så gick en kall kår genom min kropp. Vad hade hon gjort där på morgonen om inte för att träffa Justin? ”Jaha?” Hon spände blicken i mig, men fortsatte. ”Ja, jag trodde han sov hos dig. För han var inte där när vi vaknade, men han sov tydligen hos Pearl inatt.” Jag fick en ilande smärta i magen, och visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Sov. Han. Hos. Henne?” Min röst bar mig inte speciellt långt, men jag gjorde allt för att hålla huvudet högt. Hon nickade bara som svar. ”Och som att inte det var nog, han gick i bara täcke till henne.”

•

Efter att Elena hade berättat klart om händelsen och vad som skett gick vi tillsammans till den närmsta pizzerian. Ingen av oss ville äta i skolans matsal, eller ska man kalla det restaurang kanske? Jag vet inte, men vi ville inte äta där i alla fall. ”Hur mår du gumman?” Elena kände mig väl, och jag behövde sällan säga att något var fel, då hon såg det på mig på en gång. Visst mådde jag dåligt över hela situationen med Justin, men jag trodde att han ville mer då vi faktiskt hade legat med varandra, men jag var bara en engångsgrej tydligen. ”Jag mår bra. Ska bara komma på ett sätt att få Pearl ur bilden.” Elena tog en bit av sin pizza och jag såg att hon satt och funderade ett tag innan det såg ut som att hon fick en idé, och hennes sätt till saker och ting slutar alltid med att man har någon annans blod på händerna, vilket jag kanske inte var villig att få i detta sammanhang. ”Berätta bara för henne att du och Justin låg med varandra. Eller så förför du honom en gång till.” För första gången blev jag förvånad, över hennes sätt att hantera saken. Jag minns fortfarande när vi gick i vår förra skola, då hon slog ned en annan elev så att det sprutade blod.

När vi kom tillbaka till skolan gick jag in till mig och fick mig mitt livs chock. ”Mamma, pappa, vad gör ni här?” Alla föräldrar får nycklar till sina barns rum, ifall att något skulle hända så att dem lätt kan komma in, eller om vi elever behöver något och inte har möjlighet att hämta det. Visst kan det vara bra om det används när det behövs, och inte annars. ”Vi ville hälsa på vår favorit dotter.” Dem satt i varsin fåtölj och psykade mig. Jag var inte alls beredd på att stöta på dem två, och absolut inte inne på mitt rum, där min fristad från dem två skulle vara. ”Kan ju bero på att jag är er enda dotter. Nej, vad gör ni här?” Skulle Justin få se dem tillsammans, skulle han se direkt att det var mina föräldrar, och att dem faktiskt gick bra ihop, plus att dem fortfarande är gifta. Det kommer förstöra allt. ”Vi hade vägarna förbi bara. Det var ett tag sedan, du var aldrig hem på lovet.” Pappa var tydligen den som skötte snacket, vilket absolut inte var någon nyhet, då det alltid varit så.

”Hur går det i skolan, sköter du dig?” Mamma lät anklagande, precis som att det inte vore en självklarhet att jag skulle sköta mig. ”Klart jag gör, vad tror du om mig?” Hon suckade och fortsatte vika mina kläder som hade legat på golvet. Jag måste säga att jag älskar mina föräldrar, men ibland vill jag bara skjuta dem. Att min mamma klev in i mitt hem och började vika min tvätt, samt städa mitt rum, kunde gå mig på nerverna. Det var nästan som att hon letade efter något att klaga över, även om hon redan hade påpekat städningen jag inte hade skött. ”Jag vet hur du var förr. Jag vill bara veta att min prinsessa sköter sig.” Hade pappa varit därinne tillsammans med oss hade jag aldrig vågat mig på det utbrott som kom efter hennes sista lilla mening. Att hon kallade mig prinsessa, det finns inget värre. Jag är inte ett litet barn längre, men varken min mamma eller pappa vill inse det. ”Ge dig nu mamma. Jag är inte ett litet barn mer, jag behöver inte någon som pysslar om mig, och som viker min tvätt. Kan du vara snäll och gå?” Hon tappade byxorna hon hade i handen, i golvet och vände sig hastigt mot mig. Hon såg nästan sårad ut, men då skulle hon bara veta hur jag kände mig. ”Vad sa du för något?” ”Jo, jag sa att du skulle gå.”

•

Dem hade efter många om och men lämnat mitt rum och skolan för att åka hem, hem till huset jag inte längre kände igen. Egentligen kände jag inte igen mig själv heller, jag hade ljugit för Justin om att min pappa hade lämnat mig och min mamma, och tagit allt med sig. Jag skulle aldrig kunna ta mig ur det. När jag kom ut i korridoren och gick förbi Pearls rum kunde jag höra hur både hon och Justin skrattade tillsammans, men jag vet inte vad dem gjorde. Vilket störde mig en aning. Jag styrde stegen mot Elenas rum, men hon öppnade inte, så jag antog att hon var med Tony i hans. Då jag visste att Justin var hos Pearl kunde jag gå dit utan att behöva stöta på någon av dem. Elena öppnade dörren och innan hon hann säga något gjorde jag det. ”Du måste hjälpa mig. Få bort henne ur hans liv, nu!!

Vad tror ni Aurora har i kikaren? Hur kommer hon göra sig av med Pearl, och kommer hon lyckas?

Idag ska jag skriva massa kapitel, så att jag har på lagret. :) Hoppas att jag inte blir avbruten av massa saker jag måste göra, då blire kaos. ^ Haha.

När vi kom in i skolan igen hade kvällen smugit sig på så vi valde att gå åt två olika håll, men först ville jag se till så att hon kom in i sitt rum, utan att stöta på massa problem på vägen, för det är det jag vet hon kommer få om hon syns tillsammans med mig. Vilket faktiskt retar gallfeber på mig. När hennes dörr blev synligt fick jag nästan separationsångest, jag ville inte att hon skulle försvinna. Och jag ville absolut inte gå tillbaka till mitt rum utan henne. Hennes leende kunde få mig att smälta, hon hade ett sådant sagolikt leende, taget ur en saga lika Askungen. ”God natt, sötnosen.” Hon vände sig med ryggen mot dörren och placerade sina armar om min nacke. ”God natt, snygging.” Sedan pressade hon sina läppar mot mina. Jag kommer sakna dem läpparna, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. När hon hade gått in styrde jag mina ben bort mot mitt rum, som jag delade tillsammans med någon som inte ville prata med mig.

Tänderna var borstade och kläderna låg i en hög på golvet, själv låg jag under täcket och försökte sova när det helt plötsligt skramlade in två fulla ungdomar. Den ena Elena och den andra Tony, och dem trodde garanterat att dem var ensamma då dem kastade av sig klädesplagg efter klädesplagg på golvet, innan dem ens hunnit fram till sängen. Jag kände mig ganska mycket i vägen, om ni förstår vad jag menar. Egentligen ville jag inge annat än sjunka genom sängen och golvet, för att sedan försvinna och slippa både höra och se vad det var dem sysslade med. När dem hade kommit ned i sängen, och fortfarande inte märkt av mig, lindade jag in mig i mitt täcke tog min mobil och lämnade rummet, varpå jag kom på att jag hade mitt kort kvar inne på rummet, samt alla mina kläder. Jag styrde stegen mot den enda personen som jag ville ha i min närhet för tillfället.

När dörren till mitt rum stängdes sjönk jag ned med ryggen mot den och suckade kärleksfullt. Han fick mig att må så fruktansvärt bra, att fjärilarna i magen verkligen hade fest. Det till och med bubblade av lycka inom mig, en lycka ingen kunde ta ifrån mig. Jag vet inte hur länge jag satt där och bara tänkte tillbaka på den perfekta dagen tillsammans med den perfekta pojken, men tillslut reste jag mig upp och hoppade in i duschen en snabbis. När jag kom ut virrade jag in håret i en handduk samt drog en kring min kropp. När jag ändå var där inne borstade jag mina tänder och smörjde in min lilla späda kropp. Hela badrummet blev att lukta hallon då jag var klar, vilket för mig var himmelskt. Precis när jag skulle dra på mig mitt sidennattlinne knackade det på dörren, vilket jag reagerade på då klockan var närmare 11 på kvällen. Jag virrade mitt täcke kring min kropp och gick mot dörren.

”Vad i hela friden sysslar du med?” Justin stod utanför dörren med enbart ett täcke runt sig. Vilket gjorde att jag vaknade till liv igen, så jag drog in honom på mitt rum och stängde dörren. Han skrattade till och tog ned täcket från huvudet, så att det bara var från axlarna och nedåt. Hans underbara leende och busighet kunde lätt få mig galen. ”Elena och Tony kom väl in i rummet, och innan dem ens lagt sig i sängen hade dem klätt av sig. Så jag tog mitt täckte och stack.” Han satte sig ned i min ena fåtölj och drog täcket omkring sig då han troligen frös just för att balkongdörren var öppen. ”Får jag sova här? Jag kan sova på golvet, bara du inte kastar ut mig.” Jag viftade till med handen och drog upp honom ur fåtöljen för att sedan knuffa ned honom i sängen. ”Glöm det, du sover med mig.” Hans leende sprack upp och blev större samtidigt som han la sig ned under både sitt och mitt täcke. Ja la mig ned framför honom och kände hur han drog min kropp närmare sin, och placerade sin arm om mig.

♥

”Men vadå? Såg dem inte att du också var i rummet eller?” Justin skrattade till bakom mig, och drog sina fingrar över sidan på mig, vilket gav mig en rysning. Jag kunde inte släppa tanken av att han enbart i kalsonger och täcke hade gått hela vägen till mig, vem som helst hade ju kunnat se honom. ”Jag tror inte att dem märkte något omkring, dem var helt uppslukade av varandra.” Jag vände mig om så att jag låg med ansiktet mot honom, men det gjorde ingen skillnad, jag såg honom inte, men jag visste att han fanns där, precis framför mig. Jag var tvungen att känna efter så att han verkligen låg där, så min hand hamnade i hans ansikte, vilket fick honom att börja skratta. ”Vad gör du?” jag skrattade till jag också. ”Var tvungen att få det bekräftat att du låg bredvid mig.” Jag kunde nästan höra hans leende, om inte annat kände jag när han lyfte upp mig och la mig ned på hans bröst, samt pressade sina läppar mot mina. Dagen kunde inte sluta på ett bättre sätt. ”Jag är kär.” Att känna en annan viska mot ens läppar, kan det finnas något mysigare?

På morgonen när jag vaknade var det precis som att jag var prinsessan i en saga, pojken jag tyckte om kysste mig på axeln och drog min kropp närmare sin. Han var så kärleksfull att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, det var nästan som att han och jag hade vaknat upp bredvid varandra varje morgon i flera månader, inte pinsamt över huvud taget. ”God morgon.” Det var första gången jag fick höra hans morgonröst, vilket jag absolut inte hade något mot då den var mörk, skrovlig och fruktansvärt sexig. Fjärilarna i magen fick mig nästan att flyga ur sängen, men jag höll fast mig så att han inte skulle tro jag var galen. Jag låg fortfarande och blundade, men jag hade visat att jag var vaken. Men jag ville inte få stunden att försvinna då jag trivdes fruktansvärt mycket under samma täcke som honom. ”God morgon.” Han låg på rygg med händerna under huvudet och sneglade i taket, jag såg det eftersom att jag sneglade lite smått på honom, just för att få en glimt av honom. Hans kindben är fruktansvärt vackra och markerande, så jag kunde inte motstå lusten av att kyssa honom på halsen och vidare upp mot just, kindbenen. Jag kände hans reaktion då han försiktigt placerade sina armar om min kropp och strök mig över ryggen, dock under mitt nattlinne.

”Justin, vi måste gå upp.” Vi hade legat i sängen allt för länge och bara hållit om varandra. Ingen hade sagt något fören jag öppnade munnen. Han grymtade något ohörbart mot min rygg, vilket bara kittlades. Han ville inte gå upp, det märktes på långa vägar då han drog mig mot sig och höll fast mig, riktigt mycket. ”Jag har inga kläder här, så du får gå bort till mitt rum och hämta.” Jag hade helt glömt bort att han hade kommit till mig kvällen innan enbart i ett täcke, vilket fick mig att fnissa till. ”Vad?” Han lossade lite på greppet han hade om mig så jag vände mig mot honom. ”Jag kan inte förstå att du kom hit utan kläder.” Han log mot mig, innan han kysste mig lugnt, men alldelens för snabbt. ”Vad gör man inte för att tillbringa en natt med en vacker tjej?” En rodnad sköljde över mig, vilket han såg då han låg framför mig. Han pussade mig lätt på näsan innan jag reste på mig och gick upp. Eftersom att jag bara hade ett sidennattlinne på mig kunde jag känna hur Justin tittade på mig, sen hörde jag även hur han visslade bakom mig.

När jag, efter många om och men hade fått på mig kläder mot Justins vilja kom jag äntligen iväg från rummet och styrde mina steg mot hans rum för att hämta lite kläder åt honom. Dörren gjorde sig synlig framför mina ögon, och jag kunde höra hur Elena och Tony pratade där inne, vilket jag var glad över, så att dem inte gjorde något annat. ”Vad gör du här?” Elena öppnade och kastade genast ur sig en spydig kommentar, så jag knuffade bara undan henne från dörröppningen och gick in. ”Hallå, jag pratar med dig.” Jag hittade Justins väska och började plocka fram ett par mjukisbyxor och en t-shirt, samt rena strumpor och kalsonger. ”Jag hämtar kläder åt Justin. Vad ser det ut som?” Tony kom ut från toaletten men stannade genast då han fick syn på mig, han hade enbart kalsonger på sig, så situationen blev en aning spänd. ”Han sov hos Aurora, vad ska du med dem till?” Jag skrattade till, och vek ihop kläderna för att sedan lämna rummet. ”Nej lilla gumman, han sov hos mig.” Jag flirtade till med ögat innan jag stängde dörren och gick tillbaka till mitt rum.

Hur tycker ni Pearl tacklade attacken från Elena? ;P

Ska på marknad idag, så får se om det kommer nå mer kapitel. Jag måste verkligen skriva sjukt mycket nu, så att ni har kapitel i alla fall en vecka då jag börjar jobba på måndag, och vet inte när jag ska få tid till att skriva. =/ Det känns lite jobbigt, men det ska nog gå. Har ju skrivit och jobbat samtidigt förut. Så hoppas det går lika bra denna gång. :)

Jag hade övertalat Pearl att hon skulle komma på min första match då jag kom med i skolans basketlag. Det hade krävt mycket tjatande, men tillslut hade hon inte kunnat säga nej mot mig. Jag var inte nervös, men allt kunde hända på planen då vi troligen skulle möta ett av dem bästa lagen. Tony pratade inte med mig, då han tyckte att jag hade skött allt med Aurora illa. Ursäkta mig? Jag var trött på att han hela tiden satt mig i konstiga situationer, och nu skulle vi spela tillsammans. Det kunde bara gå på två vis, aningen skulle vi vinna av bra samarbete, eller så skulle vi förlora av hans envishet. Vi hade samma basket tränare som vi hade i idrotten, vilket var ganska skönt då jag gillade Emilio. En skön snubbe, inte alls gammal som alla andra lärare. Jag satt på bänken utanför mitt skåp och kollade på alla andra som satt på exakt samma sätt som jag. Emilio kom in i omklädningsrummet med en pärm i ena handen. ”Jaha grabbar, är ni redo?” Han hade en mer hård röst under basket träningar och matcher, än under idrotten då han såg det som en lek.

Eftersom att vi spelade på hemmaplan var det våra cheerleader som vi fick springa igenom när vi skulle ut på planen. Jag förstår inte hur skolorna orkade engagera sig så pass mycket som dem faktiskt gjorde, då det egentligen bara handlade om en basketmatch. Publiken var som vildar och jag gjorde allt för att få se Pearl, men det var så många som stod och några satt så det var svårt att se alla. Kanske kunde kolla senare när alla satt ner. Elena och sina cheerleader hade tränat in ett nummer som dem skulle framföra innan matchen, och vad jag förstod på publikens jubel var det ett bra sådant. Jag har noll koll på vad sådana gör, så för mig var det ganska kul att se. Matchen började och Tony total ignorerade mig, vilket inte bara störde mig utan även vår tränare Emilio. ”Jag är fri, passa.” Jag vet inte hur många gånger jag uttalade dem orden, men vi ledde, det kanske var det som var huvudsaken i alla fall.

Jag satt längst ned på läktaren, det vill säga närmast planen och jag hade full syn över allt som hände. Egentligen struntade jag i basket men jag hade lovat Justin att kolla på honom, fråga mig inte varför det var så viktigt för honom att ha mig där, men jag hade inget annat för mig, så kunde lika gärna slå ihjäl lite tid där. Justin skulle bjuda mig på middag efter matchen, så jag hade redan klätt upp mig, så att det bara var för oss två att gå, då han var klar. Jag kunde inte reglerna, eller spelsättet, men så mycket fattade jag, att jag såg hur illa Tony behandlade Justin på planen. Bollen åkte utanför planen precis där jag satt, och Tony kom emot mig för att ta den. Jag passade på att säga några få ord till honom. ”Få in Justin i spelet, du är skyldig mig det.” Han tittade på mig, nästan paralyserad, men tillslut gjorde han som jag sagt. Han kastade bollen till Justin och han satt en vad jag tror var en tre poängare.

Matchen blev bättre efter mina få ord, och dem vann. Jag såg glädjen i Justins ögon när slutsignalen tjöt över hela hallen. Dem hade besegrat ett lag, som alltid vunnit över dem innan. Och då kan jag förstå att det var en lättnad. Det första Justin gjorde efter att ha tackat alla, och haft sig på planen, var att komma fram till mig. Han drog upp mig från stolen och kysste mina läppar, men han avslutade den alldelens för snabbt för att jag skulle vara nöjd, men jag visste att jag skulle få mer senare. ”Du är helt svettig, gå och duscha nu.” Han log mot mig, men gjorde som jag sa. Jag kände mig som en liten flicka i hans närvaro, fnissig och nervös. ”Vad ser han i dig?” Jag stod med ryggen mot, men jag kunde ändå höra att rösten tillhörde Aurora, och jag fattade inte hur hon orkade. Jag vände mig om och fick se hennes perfekta kropp i små minimala cheerleader kläder. Dem framhävde verkligen hennes långa slanka ben, och hennes perfekta mage. ”Du får väl fråga honom, eller hur?” Jag vet inte vad självsäkerheten kom ifrån, men den fanns där helt plötsligt. Hon vände sig bara och gick tillbaka till Elena och dem andra.

♥

”Vart tar du mig?” Vi satt i en taxi på väg någonstans, han ville inte tala om vart. Så i protest flyttade jag mig från mittensätet där jag suttit med huvudet lutad mot hans axel och kollat på LA’s höga byggnader, till sätet på andra sidan. Han reagerade på en gång och drog genast mig mot sig igen. ”Hey, försvinn inte från mig. Vi är snart framme.” Han kysste mig på kinden och en lätt rodnad tog över, så jag borrade in mitt ansikte i halsen på honom, vilket resulterade i att han rös. Tänk att vi båda hade en speciell effekt på varandra, han fick min kropp att smälta i närheten av honom, och jag fick han att rysa bara genom att röra honom. Hans ögon tindrade när han såg på mig, vilket alltid fick mig att le. Jag hade sagt till min mamma att jag inte skulle berätta om mina känslor för honom innan jag visste hur han kände, men det löfte bröt jag redan på en gång då jag såg honom. Jag vet inte vad jag har förväntat mig av honom, men jag är villig att ge honom en chans, om han vill ha mig.

”Picknick, skojar du med mig?” Han tittade nästan stressat på mig, då han inte kunde se min reaktion så bra som han troligen hade hoppats på. Vi hade åkt ungefär fem minuter utanför LA och hamnat på ett riktigt vackert ställe där solen gick ned mitt framför ögonen på oss, och havet var alldelens blått. ”Gillar du inte det?” Hans röst var nära på att spricka vilken sekund som helst, så hela jag sprack upp i ett leende och fångade hans hand i min. ”Jag gillar det. Det är mysigt.” Jag både såg och hörde hur han pustade ut, och slappnade av. Tillsammans gick vi till filten som var utbredd över gräset. På filten stod det en typisk picknickkorg, med både det ena och det andra i. Bland annat alkoholfri päroncider, och hemgjorda smörgåsar fyllda med en röra och massa grönsaker. ”Har du gjort allt det här.. för mig?” Han hällde upp cider i båda glasen och gav det ena till mig, för att sedan lägga i en jordgubbe i både mitt och hans. ”Jag ville att vi skulle få en trevlig stund, där ingen kunde störa oss. Och vad är då bättre än picknick på en klippa?” Jag log och flyttade mig en aning närmare honom så jag nådde hans läppar med mina.

”Smakade det bra?” Han var verkligen mån om att jag skulle ha det bra, då han var och varannan minut frågade mig om jag hade det bra, eller liknande. Jag tog min sista tugga på smörgåsen och tuggade den rikligt då det var sjukt gott. Jag nickade bara mot honom då det är ohyfsat att prata med mat i munnen. När jag hade svalt tog jag en klunk av min päroncider och sedan kunde jag prata igen. ”Det var jätte gott. Jag vet vem som ska få göra mina smörgåsar hädan efter.” Han log bara mot mig, och placerade sin hand på mitt lår. Vi satt mitt emot varandra, precis som i kuddrummet, och det var samma beröring då, som nu vilket gav mig fjärilar i magen. ”När du gick från stranden den där lördagen. Så var jag på väg att säga något, innan du gick. Minns du?” Intensiteten som fanns i hans ögon trängde rakt igenom mina. Jag mindes, det gjorde jag. ”Ja-a.” Osäkerheten bara lyste om mig, vilken han såg då han tog min hand och flätade samman våra fingrar. ”Jag tycker om dig.” Jag ville slänga mina armar om honom, men jag gjorde det inte.

Vi satt där tillsammans, jag mellan hans ben med ryggen mot honom, och han med sina armar om mig. Tankarna skenade iväg, men jag lät det inte gå för långt. ”Menade du verkligen det?” Han behövde inte ens fråga vad jag menade, utan han kysste mig på kinden. ”Ja, jag tycker om dig.” En vindpust drog förbi oss båda, så jag gosade in mig riktigt i hans famn och la upp mina fötter så att knäna var mot bröstet. ”Jag tycker om dig också.” En lätt viskning, men som han troligen kunde höra utan problem då det var helt knäpptyst runt om oss. Justin gick iväg en bit för att ringa Kenny som skulle komma och hämta oss. Jag plockade ihop allt lite snyggt och bar iväg korgen mot hans håll. ”Får jag den, inte ska min prinsessa bära heller.” Han tog min andra hand och tillsammans lämnade vi klippan och gick mot vägen.

Vad tycker ni? Är dem inte söta tillsammans?

Nu är jag hemma igen, efter att ha knäppt över 450 bilder. :) Mina fingrar är dock lite stela, så det går inte alls fort att skriva. Ska tina dem, sen börja på Chapter 30 :)

”Ni ska tillsammans med er partner skriva en låt. Den ena skriver texten, och den andra skriver melodin.” Jag suckade efter att jag högt och tydligt läst lappen som Mr. Milner hade gett mig innan jag lämnade klassrummet med Justin bakom mig. Hela tiden kunde jag känna hur hans blickar gav min hud brännmärken. Jag mådde näst intill illa i hans närvaro. Inte visste jag att mina bruna ögon kunde vara så blåa ibland, men det var bevisat. Han satte sig ned på kuddarna framför mig, men hans blick vek sig inte en sekund. ”Så vad vill du göra?” Hans röst, bara den var som en ljuv melodi mina öron. Jag fortsatte psyka papperet jag hade i handen då jag inte var redo att möta hans genomträngande blick. Egentligen ville jag inget annat än gå därifrån, men tror inte riktigt det var det han menade med frågan. Fast egentligen hade jag ingen plikt gentemot honom, så jag behövde inte svara, eller vara ärlig.

Jag satt och kladdade i mitt kollegeblock samtidigt som Justin satt och skrev på en låt, eller något. Jag frågade inte, så inte så konstigt att jag inte visste. Bokstäverna tog form på en av de alla linjer som fanns på sidan. ”Du hade kunnat vara den personen jag skulle älska livet ut.” Snabbt som attan strök jag över det hårt med blyertspennan. Jag visste att det var sant, Justin hade kunnat vara den personen, men nu var han inte det. Och jag var tvungen att släppa och gå vidare. Det vi hade haft var något fint, något som ingen annan hade rört vid. ”Snälla prata med mig.” Ännu en gång försökte han sig på ett samtal med mig, och jag kunde verkligen höra hur han var nära på att börja gråta. En röst sa till mig att jag skulle fortsätta ignorera honom, medan en annan sa att jag inte var en sådan person, och att jag skulle prata med honom. ”Vad är det du vill mig, egentligen?” Hans ögon tindrade till likt fallande stjärnor, då jag för första gången kollade honom rakt i ögonen. Hans leende var som bortblåst, och han hade mörka ringar under ögonen. ”Du har Aurora, glöm mig.” Han skakade hysteriskt på huvudet, men sa inget.

Hon hade verkligen öppnat sig för mig, hon hade sagt att hon tyckte om mig, eller det hon sa var att vi hade haft något mellan oss. Nu verkade hon inte ens bry sig, hon lät helt oberörd på rösten, vilket faktiskt gjorde mig en aning ledsen, även om jag vet att det var jag som sumpade det lilla vi hade. Det var inte mycket, men det betydde massor för mig. Hon fick mig att känna mig annorlunda, på ett bra sätt. Jag kan fortfarande känna känslan i kroppen som den första gång hon tog i mig, eller känna smaken av hennes läppar. Hennes doft, den underliga doften jag tror mig känna igen men inte kan koppla till något. ”Tror du att jag skulle kämpa så för att få dig att prata med mig, om jag inte var intresserad?” Jag kanske lät hård mot henne, men det var absolut inte meningen. Hon reagerade starkt på min hårda ton, då hon började gråta. Av ren reflex drog jag in henne i min famn, och precis som förra gången stretade hon inte emot. Det var nästan som att hon borrade in sitt huvud i mitt bröst.

Hon började slappna av, trodde jag, istället för att släppa taget om mig la hon sitt huvud mot min axel och kysste mig på halsen. Min kropp stelnade till, och hon märkte det. ”Förlåt.” Hon la sig ned i kuddarna med huvudet neråt. Hon hade inget att be om ursäkt för, då jag bara blev chockad. ”Hey, titta på mig.” Hon reste sig sakta upp och torkade sina tårar. Jag var så van att se henne i tårar att jag längre inte brydde mig, på det sättet att jag blev förvånad. Det gjorde fortfarande lika ont i mig varje gång hon grät, hon var inte lika vacker som när hon hade ett leende på sina perfekt fylliga läppar. ”Jag blev chockad. Jag menar, det var länge sen jag kände dina läppar. Jag har saknat dem.” Hon rodnade, stort. Tårarna rann fortfarande på henne, vilket tillslut resulterade i att jag började gråta. Hon tittade chockat på mig. ”Varför gråter du?” Jag orkade inte ens torka bort dem, så jag lät dem rinna, precis som hon. ”Du gråter ju.”

Vi satt länge och bara tittade på varandra, utbytte inge ord bara blickar. Jag hade för en tid sedan lagt musik uppgiften bakom mig, då jag ansåg att Pearl var viktigare. Jag ville vinna tillbaka henne, och att hon ens pratade med mig igen var bara ett stort framsteg. Vi satt intill varandra men ingen kroppsdel rörde den andras. Våra ansikten närmade sig varandra och tillslut fick jag känna hennes läppar mot mina. Kyssen var mjuk och mild, den talade ett eget språk. Jag ville ha henne, en lust inom mig så stark växte, men jag behärskade mig från att förstöra den underbara stämningen som fanns mellan oss. Hennes tunga mötte min och hennes händer tog sig till min nacke där hon försiktigt drog sina naglar, vilket resulterade i att jag rös över hela kroppen. För första gången någonsin var inte en rysning på min kropp obehaglig, jag njöt riktigt mycket. Jag placerade mina händer på hennes lår vilket fick henne att reagera men hon släppte inte mina läppar, kyssen blev intensivare och jag ställde mig upp på knäna men släppte henne inte, utan la ned henne på rygg.

Jag hade helt glömt bort att det var mitt under en musiklektion, och att vår lärare kunde komma in vilken sekund som helst. Hon korsade sina ben runt min rygg och lät sina händer återigen falla tillbaka till nacken på mig. Jag njöt fullt ut, hon njöt nog minst lika mycket, hoppas jag. Även om jag inte ville släppa henne, var jag så illa tvungen. Hon tittade fundersamt på mig när jag satte mig upp, dock låg hon fortfarande kvar på rygg och hon log. ”Kan du nypa mig?” Jag skrattade till en gång, vilket fick henne att le mer. ”Varför?” Hon sneglade på mig, och drog fingrarna genom sitt hår. ”Så jag vet att det inte är en dröm.” Jag placerade en hand på vardera sida om hennes huvud och närmade mig återigen hennes läppar. Dem var perfekt fuktiga och fylliga, då dem blev alldelens svällda efter förgående kyss. ”Duger det som bevis?” Hon skakade på huvudet och tog tag om min nacke ännu en gång. Hon knuffade ned mig på rygg och satte sig gränsle över mina höfter, för att slutligen återförenas med mina läppar. Jag var i sjunde himmelen, jag mådde bra tillsammans med henne.

•

Jag gick som på moln resten av dagen, det var helt sjukt hur bra jag mådde. ”Hey babe.” Aurora smög sig fram bakom ryggen på mig och la sina armar om mig. Jag stelnade genast till och vände mig illa kvickt, för att sedan lirka mig ur hennes grepp. ”Hej.” Osäkerheten tog över min annars så lyckliga kropp, och jag tror att hon såg det på mig. Hon höjde sitt ena välplockade ögonbryn, men sa inget därefter. Vilket jag faktiskt hade förväntat mig. ”Vad ska du göra sen?” Hon stod och drog sina fingrar efter min tröjkant kring halsen, vilket fick mig att rysa, men inte på det där bra sättet. ”Jag ska träffa Pearl.” Självsäkerheten tog över, och jag tog bort hennes hand. Min skåpdörr åkte igen i tvåhundra och jag kunde se hur arg hon blev. ”Vi då?” Jag hade inte en aning om att en annan människa kunde få ordet vi att låta som en bestraffning, men hon kunde det. ”Finns inget vi.” Hon gav mig en flata över kinden och gick sin väg. Snabbt var jag uppe med min hand och smekte min ömma kind. Det tog ett tag för mig att förstå vad det var som hade hänt.

Skoldagen tog slut och jag styrde mina lite för snabba steg mot Pearls rum. Hon hade inte samma lektioner som jag på eftermiddagen, plus att hon har en lektion mindre än mig på måndagar. När dörren öppnades fick jag mig en chock. Hon öppnade dörren i enbart en handduk, vilket jag absolut inte hade räknat med. Jag synade hennes vackra ben, hennes sexiga hals samt nyckelben som syntes, ja hela hon var verkligen vacker. ”Wow. Du borde öppna dörren, sådär oftare.” Sa jag och pekade lite löst med handen på handduken. Hon drog in mig i rummet, stängde dörren och kysste mina läppar. En hunger inom mig vaknade till liv, och det var fruktansvärt svårt att behärska sig när hon stod där framför mig, nästan naken. Jag placerade mina händer i svanken på henne och drog henne om möjligt ännu närmare mig. Hennes kropp formades efter min, och min efter hennes, tillsammans var vi som två pusselbitar, likt Yin och Yang.

Ni är heeeelt jääävla underbara. ♥ Ni fattar inte hur glad jag är att jag har just er som läsare. :) Om jag kunde visa er mitt leende skulle ni förstå, men tangenterna tillåter inte det (A) haha. Jag ska fortsätta skriva på Chapter 28 nu. Men för er som inte följer mig på twitter, gör det. @mariellesjelin , ni kan missa massa sneak peak's om ni inte gör det. Och det tror jag väl inte att ni vill? ;P

Hon säckade ihop i min famn, så jag satte mig ned med henne i knä. Både hon och jag blev fulla i sand, men det var det minsta problemet jag hade just då. Hon grät, nå hysteriskt, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, mer än finnas där. Hon skakade till en aning, sedan var det precis som att inget hänt, hon torkade sina tårar och satte sig upp. Hennes ögon speglade aggressivitet och rädsla samtidigt. ”Säg att jag inte är galen, snälla. Visst känner du något för mig, eller kände i alla fall.” Det kom ut som en viskning, men jag hörde det klart och tydligt då det inte fanns något annat runt om som gav ifrån sig ljud, det var bara hon och jag. Hennes blick sökte min, men jag visste inte om jag skulle vara kapabel till att se henne i ögonen. Utan att se smärtan hon bar på. ”Pearl, jag…” Hon tittade på mig, och jag kunde se att hon var nära på att börja gråta igen. Innan jag hann säga något mer reste hon på sig och gick. ”Jag tycker om dig.” Viskade jag för mig själv.

Precis när jag skulle runda hörnet för att komma till mitt rum kunde jag höra två tjejer prata med varandra, och det var inte vilka som helst. Aurora och Pearl, det var ingen av dem som lät speciellt glad, och det kändes sjukt att dem två stod och bråkade om mig. Jag skulle ha avbrutit dem två, men jag gjorde det inte. Jag vet inte varför. ”Varför ser du inte att han inte är lycklig med dig?” Aurora lät självsäker, precis som en översittare. ”Du kan få honom, jag vill inte ha honom, och han vill inte ha mig.” Jag svalde hårt, och gick fram till dem två. Båda två kollade på mig med stora ögon innan Pearl vände på klacken och gick, och Aurora kom fram till mig. Hon stod nära nog att jag kände hennes underbara doft. Kalla mig dum i huvudet, men hon visste vad hon skulle göra för att få mig på fall.

•

Vi låg i sängen tillsammans, inlindade i mitt täcke och jag med armen om henne. För mindre än 20 minuter sedan hade det varit så svettigt och varmt mellan oss, men lusten fanns där, och det gick inte att göra något åt den. Jag hade låtit henne ta av mig plagg efter plagg, så tillslut låg vi omslingrandes i sängen med bara en sak i våra tankar, sex. Hon satte sig upp och drog på sig sina trosor som låg någonstans slängda på golvet, sedan reste hon sig och gick in på toaletten. Det var då tanken slog mig, vi använde ingen kondom, lusten hade varit för stark för att lägga energin på något sådant. Jag suckade för mig själv samtidigt som jag la mig ned på rygg med händerna under huvudet. Jag hörde hur hon spolade och låste sedan upp dörren. Hennes perfekta kropp blev som en målning framför mig, hon stod där i enbart ett par minimala trosor och såg gudomlig ut. ”Är du hungrig?” Som svar på hennes fråga kurrade min mage till. ”Jag är sugen på McDonalds.” Hon nickade och började klä på sig.

Jag vet inte om hon förväntade sig att vi var tillsammans bara för att vi en gång legat med varandra, men det var långt ifrån det jag tyckte. Mina känslor för Pearl kommer aldrig försvinna, och jag kommer aldrig få starka nog för Aurora, för att kunna vara tillsammans med henne. När vi båda hade klätt på oss tog jag min mobil och nyckelkortet för att sedan ta med mig henne ut ur mitt rum och styra stegen till rondellen som låg ca 100 meter från skolan, där dem hade öppnat ett nytt McDonalds. Vi gick ganska tysta sida vid sida, vilket för mig bara visade att vi egentligen inte hade så mycket gemensamt, det var inte ofta vi pratade om saker som man egentligen inte kan prata med vem som helst. Förutom att hon någon gång då och då kan berätta lite om hennes mamma och pappa.

Måndag morgon, och skola på schema. Jag ville inte gå, då jag inte hade sovit en enda blund den natten heller. Jag lovade mig själv att inte sätta mig i situation där jag kunde få mitt hjärta krossat, men vad gör jag direkt en grabb är lite snäll och trevlig? Jo, kärar ned mig. Jag var inte kär i Justin, men han var en sådan jag lätt hade kunnat bli det i. Jag tyckte om honom, innan han visade sitt rätta jag. Innan han mitt framför mina små bruna ögon kysste Aurora. Det stack till i mitt hjärta när jag tänkte tillbaka på den stunden, men jag lät det inte gå så pass långt att jag började gråta. Inte igen, och absolut inte över Justin. Jag hade övertalat mig själv att jag skulle gå vidare, så det var det jag jobbade på. Jag hoppade in i duschen och kammade igenom mitt hår när jag kom ut, smink fanns inte ens på kartan för min del. Men två sprut av min parfym.

Morgonens första lektion såg till att jag blev illamående, alla mina före detta vänner och Justin. Det fanns en ledig plats längst bak, helt ensam, och den nappade jag på en gång, då jag inte ville ha någon bredvid mig. Matte stod på tur, och när Mr. Dodd hade välkomnat oss tillbaka efter höstlovet vände han ryggen mot oss och började skriva massa på tavlan. Jag tog tillfället i akt och fiskade upp min iPod för att sedan plugga igen mina öron. Jag räknade på i vår bok så mycket jag hann under loppet av en timme då jag verkligen hatar att ligga efter, och matte råkar vara ett av mina starka ämnen. Varje gång låten var slut kunde jag höra antingen Aurora eller Justin som satt framför mig, hur dem skrattade tillsammans och verkade ha riktig kul. Ett sting av svartsjuka for genom min kropp, men jag skakade snabbt av mig det.

Klockan ringde ut och jag hade hunnit med några sidor, jag var riktigt stolt över mig själv, att jag hade klarat av att lägga min energi på annat än på Justin. På tal om honom, han tittade inte ens på mig, inte en enda gång såg han åt mitt håll, precis som att jag inte fanns. Vilket egentligen var ganska vanligt, det var ingen som såg mig, men när han väl gjorde det, och sedan ignorerade mig, då gjorde det ont. ”Vi har musik nu, har du kommit någon vart med dina låtar?” Aurora stod och pratade med Justin när jag gick förbi med huvudet högt, jag ville inte visa mig mer svag än jag tidigare gjort, det var slut med det. ”Nej, inspirationen har tagit slut.” Det lät som att han led, vilket han gott och väl kunde göra. Aurora såg mig komma, så hon vände sig mot Justin och la sina armar om honom. ”Det kanske vi kan ändra på ikväll.” Sedan kysste hon honom, och han gjorde inget för att putta bort henne. Det var då jag insåg att dagen aldrig skulle ta slut.

Mr. Milner skolans bästa lärare älskar vår klass, han har aldrig speciella lektioner när det kommer till vår klass, han låter oss alltid göra vad vi vill, men denna dag var det annorlunda. Han hade ställt fram stolar åt oss alla och bad oss sätta oss ned, för att han sedan skulle dela in oss två och två. Vad tror ni hände? ”Justin, du och..” Han tittade sig runt och fick se en del tjejer som verkligen ville vara jobba tillsammans med Justin, men när han kom till mig så såg han inte det där leendet som alla andra hade. ”Pearl.” Jag ville sjunka genom jorden, och jag visade det. ”Jag vill inte vara med honom.” Det var inte meningen att det skulle komma ut högt, men det gjorde det och Justin såg sårad ut. ”Du har inget val, ni kan gå och sätta er i kuddrummet.” Han gav mig en nyckel för att sedan dra upp mig från stolen och löst putta mig mot dörren. ”Du kanske ska ge oss uppgifterna också.” Han skrattade till och gav mig ett papper. Utan att bry mig om Justin kom eller inte, så gick jag in i rummet, där det låg massa olika kuddar över hela golvet och massa efter väggen. Det var ganska skönt att sitta där inne.

Morsan ligger och sover, så jag hann med ett kapitel, innan jag ska dra på mig kläderna, borsta tänderna samt dra en kam genom håret, innan jag ska iväg på AMS. :P haha ^^

Hoppas ni gillar kapitlet, en fråga bara: Vad tror ni händer nu, mellan Justin och Pearl? :P