Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 41.

Det var ett tag sedan jag körde min Ferrari, den min pappa köpte till mig på min 16 års dag. Det var ingen på den skolan jag gick på då, som hade en sådan bil, då dem flesta tjejerna körde riktigt tjej bilar. Jag valde bilen efter färgen och hästkrafterna under huven. Jag gillade den, och det var många som trodde att det var min pappas bil, men tji fick dem. Bilen var min, och jag skulle aldrig göra mig av med den. Skolan började komma fram lite längre ned på gatan, och jag åkte in och parkerade på skolans besöksparkering. Det var inte många elever som hade med sig sina bilar till skolan, men det fanns en del som bodde en bit utanför LA, och då tyckte dem det var praktiskt att ha med sig bilen. Det satt massa elever på gräsmattan utanför, en del med skolböcker och andra med sina vänner. När jag kom innanför dörren fick jag syn på Elena och Tony som hade fullt upp med varandra, och jag smög förbi dem illa kvickt. Jag hade ingen lust att låta dem se mig, eller prata med dem. Jag knackade lätt på dörren till Justins rum och var livrädd för att han skulle ha tagit med sig Aurora till rummet, och att hon skulle öppna. Jag kunde pusta ut då han öppnade dörren, men när jag fick se hans tårar tog jag ett djupt andetag. ”Ta en promenad med mig?” Jag kände hur jag själv var på väg att börja gråta, men jag gjorde allt för att inte göra det då jag ville vara stark. Han vände sig om och tog sin jacka.

 

 

Tillsammans gick vi på strandpromenaden, men ingen sa något. Jag kände på mig att det var mitt ansvar att bryta den pinsamma tystnaden, eftersom att det var jag som bad honom följa med mig ut. På vår vänstra sida stod det en kiosk som fortfarande var öppen även om det var ganska sen på kvällen. ”Ska vi köpa en kaffe och sätta oss ned?” Han nickade lite svagt och styrde sina steg mot luckan där det stod en ung tjej. Hon såg direkt att det var Justin som kom gåendes mot henne, och hon log med hela ansiktet. ”Två kaffe, tack. Ena med mjölk.” Han visste precis hur jag ville ha mitt kaffe, och bara en sådan sak. Han fick mig att falla mer och mer för varje minut som gick tillsammans med honom. Hon tog betalt och precis när han skulle ta båda muggarna stoppade hon honom. ”Skulle jag kunna få din autograf?” Hon log lite smått och en rosa nyans tog fart i hennes ansikte, men Justin var inte den som sa nej till ett fan. Han gav henne sin autograf och sedan tog dem ett kort tillsammans med hennes mobil. Jag stod en bit bakom dem, men jag kunde fortfarande se leendet Justin hade på sina läppar då han hade ett fan bredvid sig. Han var glad och lycklig tillsammans med dem.

 

”Varför är vi här?” Vi satt på samma sida på bänken och kollade ut över det nästan svarta havet då solen hade gått ned för längesedan. Justin drack ur sitt kaffe men det första han gjorde var att bränna sig på läppen och en hel svordomsramsa lämnade hans mun. Det lät inte vackert när det kom från honom, men det fanns nog ändå inget som kunde få mig att inte gilla honom. ”Jag vill berätta för dig vad som hänt. Du förtjänar att höra det. Men bara för att jag kommer berätta det, finns det inget som kommer få mig att ändra mitt beslut angående skolan.” Han ställde ned sin mugg på bordet och vred sin kropp en aning mot mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta om tiden i tvättstugan tillsammans med Aurora. Han avbröt mig inte en enda gång, även om jag såg på honom att han så gärna ville göra det. Han bet sig själv i läppen några gånger, troligen för att hindra sig själv från att få ett raseri utbrott. ”Det är anledningen till mina fina märken på halsen.” Efter att jag hade berättat klart allt hörde jag själv hur illa det lät, hur elak jag fick Aurora att framstå och jag fick genast ont i magen. Jag ville egentligen inte berätta för honom hur det låg till, men nu var skadan redan skedd. ”Varför har du inte sagt något? Förstår du hur jag känner mig, jag tycker om dig. Jag är döds kär i dig, och du skickar ett löjligt sms till mig där det står att du inte vill se mig mer.” Han tog en paus och ett djupt andetag, men fortsatte sedan. ”Hon ska inte få skada dig igen, och hon ska absolut inte få komma mellan dig och mig. Jag är villig att kämpa för att dig. Jag vill vara med dig. Jag hade verkligen hoppats på att du ville vara med mig också…” ”Det vill jag. Tro inget annat.”

 

 

Känslan jag hade i min mage på väg tillbaka till skolan går inte att förklara. Jag var så kär, jag hade för första gången i hela mitt liv fått känna på hur det kändes att vara riktigt kär. Jag var inte bara kär i kärleken, jag var kär i grabben vars hand fanns i min. Han kysste min handrygg flera gånger, precis som att han inte fick nog. Vi gick där tillsammans och gungade med våra sammanlänkade händer, han hade ett brett leende på sina läppar, men mitt var större. Skolan hade insett att det inte var någon idé att låsa portarna klockan elva på kvällen då sällan eleverna fanns innanför innan. Så att jag och Justin klev innanför lite före ett på natten var inga problem. ”Du, jag har inga saker kvar i mitt rum, så jag måste åka hem och sova.” Jag skulle precis vända mig om när han tog ett stadigt tag om min handled. ”Tror du att jag släpper dig när jag precis har fått dig?” Jag kunde inte undgå att känna det där leende växa tillbaka på mina läppar, och jag kollade honom djupt i ögonen. ”Kanske inte. Men jag har fortfarande ingen stans att sova…” Han pressade sina läppar mot mina, vilket mer eller mindre betydde att han ville att jag skulle vara tyst. Hans båda händer sökte sig ned till min korsrygg och blev kvar där genom hela kyssen, som i mina ögon aldrig verkade ta slut, och tro mig, jag klagade inte. ”Du sover med mig.” Det var ord och inga visor, så tillsammans gick vi till hans rum. Innerligt hoppades jag på att Tony skulle vara hos Elena, eller i alla fall inte i sin egen säng, och min dröm verkade ha gått i uppfyllelse då sängen var tom.

 

”Vill du ha en stor tröja att sova i?” Han kom ut från toaletten och jag satt på hans säng, med händerna mellan mina lår, precis som att det var första gången vi träffades, och allt var pinsamt. Jag nickade lite löst men han uppfattade det då han böjde sig ned i sin väska och började rota omkring. ”Eller nej, jag klarar mig.” Jag ställde mig upp och drog min t-shirt över huvudet. Hans ögon vidgades en aning, vilket i stort sett var hela grejen. Tillslut tittade han mig i ögonen istället för det som fanns nedanför. ”Fan vad du är vacker.” Det slank ur honom som en viskning, men jag hörde den klart och tydligt, och det som vanligt, resulterade i att jag rodnade. Jag tog av mig mina jeans och lät dem falla till golvet, innan jag satte mig ned i sängen och drog täcket över mig, för att slutligen kunna ta av mig min BH. ”Kommer du?” Han vaknade ur sin trans och släckte taklampan och tog av sig kläderna. Jag kände när han kröp ned i sängen och han drog min lilla kropp mot sig och la sin arm kring min midja. Jag rös över kroppen när han rörde mig, men det var för att jag var lite frysen, och han var alldelens varm i kroppen.

 

”Säg att du kommer tillbaka till skolan, snälla.” Jag kunde höra hur Justin verkligen bad att jag skulle komma tillbaka, men sanningen var den att jag inte ville se Aurora igen. Jag var verkligen rädd för vad hon skulle vara kapabel till att göra mot mig. Samtidigt som jag ville umgås med Justin så mycket som möjligt, men jag vet inte vad som vägde mest just då. ”Jag kommer inte komma tillbaka denna vecka, men vi får se hur det blir nästa. Kanske, jag lovar inget.” Jag kunde känna hur mitt svar gav honom hopp. Ett hopp han aldrig skulle släppa, om jag kände honom rätt. ”Jag hoppas verklige.” Vi låg en stund och pratade om massa saker, bland annat vad jag missat i skolan dem senaste dagarna, vilket tydligen inte var speciellt mycket. An hade skrivit en bit på låten som vi arbetade med på musiken, men jag skulle inte få se den fören den var klar, då skulle jag få sätta melodi på den, och det såg jag verkligen fram emot. Jag vände mig mot honom och pressade mina läppar mot hans i en passionerad kyss, en jag aldrig upplevt förut, men tillsammans med Justin får jag uppleva nya saker hela tiden. ”God natt min ängel.” Han viskade i mitt öra vilket resulterade i rysningar över min kropp ännu en gång.


 

Jag har aldrig legat så här illa till med kapitel, har bara tre på lagret nu. Och hade faktiskt planer på att låta er vänta tills imon, men jag kunde inte. Ni är helt underbara på att kommentera, så ni får ett nytt idag. :) Imorgon ska jag nog skriva lite mer tror jag. Har sådan otur att jag blir yr i huvudet om jag sitter vid datorn för länge. =/


Kommentarer
Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Emma säger:

Suuuuuperbraaaa<3

Skrivet: |

Ebba säger:

SJUKT BRA!!! ÄLSKAR DIN BLOGG!!

Skrivet: |

elena säger:

sjukt bra skrivet. jag är trött men jag ville läsa den ändå. hoppas hon kommer tillbaka till skolan. ingen är värd hennes tårar. <3

Skrivet: |

isabellew säger:

det är skitbra verkligen! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://isabellewistrand.blogg.se/

Cicci säger:

Verkligen jätte bra!! Meeeeer!!:)

Skrivet: |

Emelie säger:

Grymt! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se/

rt säger:

nawwie va gulliga och hoppas hon kommer tillbaka till skolan. Grymtmgrymtgrymtgrymtgrymtbra :)

Skrivet: |

Me+You 'Imma Tell you one time. <3 säger:

Skit bra! <3

Skrivet: |

Mickan - / My Life In My Words säger:

Jätte bra, underbart bra! :D meeeer :D



Haha, just kidding! Ville se hur det kändes, men det är inte jag :)

Först vart jag lite konfundersam där i början, men insåg att det var ur Pearls perspektiv efter någon rad :)

Och jag älskar det faktum att Justin verkligen tycker om henne, att han är sårbar. :)

Och jag älskar det faktum att dem är sams igen, och framförallt att hon berättade vad som hade hänt, hans reaktion, omg, och hans svar, aawie, :) let me have him!

Jag dör en smula varje gång jag läser, dom är ju så söta att jag får diabetes :)

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback