Efter regn kommer solsken, och det var så jag upplevde veckan tillsammans med Justin och hans stora familj. Dem är en familj, oavsett vad andra säger. Jag kände att jag kom närmare Justin för varje litet fotsteg vi tog tillsammans och jag blev att må bättre. Jag behövde komma bort en vecka från skolan och allt vad det hette, men direkt när jag klev in innanför skolans stora träportar fick jag se Aurora, och minnena kom tillbaka från då jag fick sms:et. Utan att ge henne en enda liten blick drog jag min väska förbi henne och Elena samt Tony, för att gå mot mitt rum. Justin hade släppt av mig och åkt vidare till sitt hem för att hämta upp sin väska, med rena kläder den här gången. Han hade tur att någon skötte det åt honom. Vi kom tillbaka till LA på lördagen, så det var en ledig dag till innan skolan började. Det bästa med allt var att det bara var två veckor kvar tills jullovet började. Då jag skulle spendera tid tillsammans med min mamma, min pappa och vår älskade hund Sandy.

När jag väl hade stängt min dörr kunde jag pusta ut, just för att Aurora inte hade slängt ur sig någon löjlig kommentar som skulle få mig att må ännu sämre, än det jag redan gjorde över allt som hade med henne att göra. Min mobil avbröt mig och mina tankar, så jag plockade upp den och såg att mammas bild lyste upp allt. ”Hej mamma.” Hon skrattade till en aning, troligen för att jag lät så fruktansvärt glad. ”Hej, hur har du haft det?” Jag tänkte tillbaka på stunden tillsammans med Justin precis innan vi skulle lämna hotellrummet och bege oss mot flygplatsen. Han hade kastat ned mig i sängen och kittlat mig så mycket att jag började gråta. ”Jag har haft jätte roligt, Justins familj är underbara.” Än en gång skrattade hon till. Ett riktigt moderligt skratt. ”Gud vad det är kul att höra min enda dotter så kär.” Jag kunde se min mamma framför mig, hur hon himlade med ögonen, och sedan höra hur hon suckade till. Dock inte på ett negativt sätt. ”Mamma, sluta.” Jag satte mig ute på balkongen och såg bort mot havet som vågade en hel del. Jag kunde se hur Justin hoppade ur en taxi och började gå mot skolans ingång. Jag log fånigt för mig själv, men hörde sedan hur mamma sa mitt namn, precis som att hon gjort det flera gånger. ”Ja?” ”Du tänker på honom, eller hur?” ”Ja, han kom tillbaka till skolan nu.” Mamma frågade mig tonvis med frågor angående vår lilla semester vi hade.

”Du skyddar dig väl?” Jag trodde jag skulle svimma, min mamma pratar inte om sådana saker. Så är det bara, och hon ska inte börja göra det heller. ”Lägg av, annars lägger jag på.” Hon skrattade till. ”Jaja, du vet annars vad som händer.” Hon bytte ämne, konstigt nog. Men tillslut la vi på, och jag insåg att vi hade pratat i över en timme. Min väska stod fortfarande kvar precis innanför dörren och den längtade nog efter att få bli upplockad. När jag hade vänt upp och ned på min väska tog jag med mig tvätten i en stor påse och gick ned en våning, så att jag hamnade i tvättstugan. Den var absolut inte lika liten som i dem flesta hyreshus för medelklassen, utan denna var stor, riktigt stor. Tror det fanns upp mot en 50 tvättmaskiner, jag hade orkat räkna dem, men många var det. Jag satte mig på en av tvättmaskinerna som inte var igång, då våra bara tog cirka en kvart, och det kunde jag gott och väl vänta på. Sedan fick man antingen hänga tvätten i sitt rum, eller hänga in dem i torkskåpet, men jag valde alltid att ta med den tillbaka till mitt rum. Då jag var livrädd att någon skulle ta mina kläder. Löjligt egentligen, då ingen skulle vilja ha mina kläder.

När tvättmaskinen hade snurrat klart och jag klart och tydligt kunde höra hur den knäppte till, hoppade jag ned från den jag satt på och öppnade för att ta ut tvätten som var klar, den andra maskinen hade inte snurrat klart än då jag startade den en stund senare. Dörren till tvättstugan öppnades och in kom Aurora. Hon hade ingen tvätt med sig, vilket jag tyckte var konstigt då man brukar ha det om man är i tvättstugan. ”Jag såg dig när du gick hit. Tänkte du och jag skulle ha ett litet samtal.” Hon lät inte otrevlig, men inte trevlig heller, men jag fortsatte att plocka ur min tvätt. ”Jag har ingenting att säga dig. Så gör mig en tjänst. Låt mig vara.” Hon hånlog samtidigt som hon tog några säkra steg mot mitt håll. En oroande känsla sköljde över mig, och jag var hela tiden på min vakt ifall att hon skulle göra något fysiskt mot mig. ”Jag vill att du lämnar Justin ifred.” Det var inte en vädjan, utan ett hot, jag hörde det på hennes röst. ”Varför?” ”Gör bara som jag säger, så slipper jag skada dig.” Hon hade kommit ännu närmare än innan, och jag kände hur min puls ökade. När den andra maskinen blev klar öppnade jag den och kastade ned all blöt tvätt i samma påse som innan. Jag kände mig liten i hennes sällskap, men jag gjorde en prövning. ”Vad ska du göra?” Innan jag hann reagera satte hon ena handen mot min hals och tryckte till, och jag kunde på en gång känna hur syret började ta slut. ”Jag hoppas du gör som jag säger. Det är allt jag ber dig om.” Hon tryckte till lite hårdare, vilket gjorde att jag nästan domnade bort. Det enda jag tänkte på var att hon inte fick trycka hårdare då jag troligen hade svimmat. Jag nickade svagt mot henne, då det var det enda jag kunde göra. Hon släppte mig och gick, precis som att inget hade hänt.

♥

Med tårar i ögonen, INTE rinnande, sprang jag tillbaka till mitt rum med min tvätt. Att jag ens hade den i tankarna när hon väl hade lämnat tvättstugan. Väl inne i mitt rum packade jag ned allt jag hade i rummet, som var mitt, i en väska, och lämnade skolan. Jag ropade in en taxi vid vägen innan någon hann se mig, och gav taxichauffören min hemadress. Jag klarade inte av att vara kvar där mer, och när jag satt i taxin övertalade jag mig själv att jag aldrig skulle återvända heller. Väl utanför mitt hem betalade jag och klev ur tillsammans med alla mina saker. Mamma stod i fönstret med ett förvånat ansiktsuttryck, men jag såg sedan hur hon sprang mot dörren. ”Gumman, vad gör du här? Och varför i hela friden har du med dig alla saker?” När mamma drog in mig i sin famn kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag släppte väskorna jag hade i händerna och kramade om mamma lika hårt som hon kramade om mig. ”Jag vill aldrig mer återvända till skolan.” Hon hjälpte mig in med mina väskor, och hon lät mig gå upp på mitt rum för att hämta mig. Min hals ömmade fortfarande, och det var först då jag insåg att små märken hade börjat bildats på min hals, 5 stycken för att vara exakt.

Att se och uppleva min säng igen var underbart, men det fick mig direkt att tänka tillbaka på sängen jag sovit i förgående natt, och med vem jag hade delat den med. Det gjorde ont inom mig, men något sade mig att jag skulle lyssna på Aurora. Jag ville inte bli skadad för något jag inte kunde rå för. En normal människa kan inte rå för sina känslor för en annan mänsklig varelse, men jag var långt ifrån normal, men kunde ändå inte styra dem. Mamma knackade på min dörr som redan var öppen, hon gör så ändå, för att vara vänlig. ”Gumman, berätta för mig vad det är som har hänt.” Jag satt på min säng, men sa inget, stirrade bara rakt in i väggen där mamma stod. Hon satte sig ned bredvid mig, men sa inget, hon höll bara om mig. Det är det bästa med min mamma, hon bryr sig, och finns. Jag behöver inte ens säga något för att hon ska se att jag mår dåligt. Hon ser sådant ändå. ”Du vet att jag finns när du vill prata.” Jag satt med en stor tröja med hög krage så att hon inte skulle lägga märke till dem röda märkena på min hals.

”Sötnosen, vart är du någonstans? Jag har letat i hela skolan. Puss” Ett sms från Justin lyste upp på min mobil, och smärtan i bröstet blev plötsligt mycket starkare. Jag visste inte nå hur jag skulle svara på det, utan att han skulle blir ledsen, eller rent ut sagt förbannad på mig. Det var dock något jag skulle få leva med, jag ville inte såra honom, men jag ville framförallt inte bli sårad själv, varken fysiskt eller psykiskt. ”Jag har åkt hem. Kommer inte återvända till skolan, eller till dig. Förlåt mig Justin. Men det blir bäst för oss båda.” Det hann inte ens gå 30 sekunder efter att jag hade skickat sms:et till honom fören min mobil började ringa. Jag svarade inte, och såg ingen annan utväg än att sätta mobilen på ljudlöst och utan vibration. Jag la till och med ned mobilen i den översta lådan, bland alla mina underkläder. Jag hade, inte lovat, men ställt in mig på att försöka glömma Justin. Den natten sov jag tillsammans med min älskade hund, Sandy.

Jag bokstavligen sparkade igång datorn. Så vi får la se hur länge den fungerar nu då. ^^ haha..

Tycker ni det går för sakta mellan Pearl och Justin. Jag har sett att det är några som vill ha lite sex mellan dem. :P Och självklart kommer det sådant, jag sviker er aldrig ;) haha ^^