Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 34.


 

En osäkerhet fanns i hans ögon och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag ville verkligen sova tillsammans med honom då jag tidigare insett att jag sover som bäst med honom bredvid mig. Dem två nätterna som han spenderade i mitt rum är dem bästa nätterna i mitt liv, jag sov så mjukt och skönt, samtidigt som jag visste att jag var i trygga händer. Han pillade på mitt ena axelband på klänningen, men släppte inte mina ögon med blicken. ”Jag vill, verkligen. Men tror min mamma ballar ur.” En besvikelse sköljde över mig, men jag om någon förstår att man ska respektera sin mamma. Även om man ibland kan anse att man själv är vuxen. ”Jag förstår dig.” Även om jag ville framstå som glad, kunde jag inte undgå att höra min egen besvikelse i rösten. ”Sköter jag mig, och lyssnar på henne, får vi dela rum sista delen av veckan. Så jag tänker göra som hon säger. Men jag kan vara hos dig tills du somnar.” Ett litet leende fann sig på mina läppar, och en stor vind kom och tog tag i mitt hår, så att det stod rakt ut. ”Du ska sköta dig, hör du det?” Han skrattade, och det där skrattet kunde få mig att göra vad som helst. ”Jag ska.”

 

Vi låg kvar ute i säkert två timmar och tittade på alla stjärnor. Han låg så att han hade sitt huvud på min mage. ”Tänker du gå ut skolan med oss andra, eller kommer du hoppa av?” Jag hade länge funderat över det, och samtidigt funderat över vad som skulle hända med oss den dagen han gjorde det. Jag skulle alltid finnas kvar i LA, men skulle jag bli en av hans tjejer som han kom till då han bara var där, eller betydde jag något mer för honom? Det var sådana frågor som cirkulerade i mitt huvud. ”Jag vet inte, men som det ser ut nu kommer jag gå ut med er.” Han vände sig om och la sig på mage och stödde sitt huvud i sina händer. ”Vadådå?” Jag visste att det skulle komma en följdfråga, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna förklara för honom vad jag tänkte på. ”Bara undrade.” Han la sig precis som han legat innan, på min mage och pekade upp mot himmelen. ”Såg du stjärnfallet?” Han lät exalterad och slät sina ögon, så jag förstod att han önskade sig något, och det var ingen idé att fråga honom vad, då man aldrig avslöjar något sådant, i alla fall inte jag.

 

 

”Klockan är mycket, och jag fryser. Ska vi gå in?” Det var faktiskt Justin som ville gå in, så jag följde vänligt med honom. I hissen på väg ned några våningar tog han mig i handen och avfyrade ett vackert leende, ett leende bara han kunde bära upp fullt ut. ”Vad ska vi göra imorgon?” Om jag kände Justin rätt hade han redan planerat hela veckan, men han såg ut som ett frågetecken när jag frågade honom. ”Jag vet inte. Vi får se.” När hissen stannade gick vi ut och fick se något som gjorde att jag började skratta. Alfredo har åldern inne för att dricka, och tro mig, han tog varje tillfälle att utnyttja det, vilket sedan resulterade i att han pratade med krukväxter i korridoren. ”Behöver du lite vatten?” Det var en mening som kom från Alfredo, och inte Justin. Jag tror inte ens han märkte att vi kom, men det såg jag till att ändra på. ”Det är nog du som behöver vattnet.” Han tittade upp på oss, men jag tror inte han uppfattade att det var vi som stod framför honom. ”Oh är det inte kärleksparet som kommer här. Hur gick det på deeeejteeen?” Han drog ut på dejten så det blev att låta lite lurigt, vilket fick oss att börja skratta. ”Bra. Riktigt bra.” Svarade jag drömmande.

 

 

”Dags att kliva upp min sköna.” Rösten var så långt borta, men beröringen från ett par läppar på min kind fick mig att burra ned mig i täcket och känna mig älskad, men tanken slog mig sedan att jag inte hade ett minne av att jag låtit min dörr vara öppen, eller att Justin sovit kvar. Jag slog upp mina ögon och möttes av hans hazzelbruna ögon. Dem tittade vänligt på mig, innan han mjukt fick ett leende på läpparna. ”Hur, hur kom du in?” Jag satte mig upp mot sänggaveln med täcket tätt om min kropp. Jag hade den natten sovit i enbart trosor, och kände att situationen blev en aning obekväm. ”Jag tog med mig din nyckel inatt när jag gick. Jag ville överraska dig med frukost på sängen.” Han gjorde en gest med handen som visade den silvriga kärran bredvid sängen, som var full med frukost. Jag reste mig upp med täcket tätt kring min kropp, och fiskade upp min bh samt mitt linne som låg på golvet för att sedan styra stegen mot badrummet. ”Åh, förlåt. Detta skulle inte hända. Vi skulle ta det lugnt, i din takt. Förlåt.” Jag kunde höra hur min sovrumsdörr slogs igen, och jag förstod att han hade stormat ut. Jag fick faktiskt en känsla av att han menade varje litet ord och att han verkligen inte menade att inkräkta på mitt privatliv.

 

När jag kom ut ur badrummet och var påklädd såg det likadant ut som när jag gick in, vagnen stod på sin plats, men ingen Justin syntes till. ”Justin?” Jag ropade men fick inget svar. Jag sprang ut i det stora rummet, men han fanns inte där heller. I farten på väg ut från hotellrummet fick jag syn på nyckeln till rummet och en lapp som hade ett enda ord, förlåt, skrivet på sig. Han var verkligen ledsen. Jag gick mot hans hotellrum, men blev stoppad innan jag kom fram, av Pattie. ”Hej gumman. Hur gick det igår?” Hon drog in mig i en kram jag sent kommer glömma. Av hennes sätt att bemöta mig på tror jag att jag hade blivit accepterad. Jag fick en känsla av att hon faktiskt gillade mig, men skenet kan bedra, som man brukar säga. ”Vi hade jätte trevligt. Han är helt underbar.” Jag rodnade, då jag insåg att det var tills han mamma jag faktiskt hade sagt det. ”Om ni två bara kunde se hur den ena kollar på den andra, och tvärtom. Ni är som gjorda för varandra. Och jag hoppas en dag att du kommer tillhöra den här stora familjen.” Jag rodnade om möjligt ännu mer, jag förstår inte vad Justin och hans mamma gör med mig, men jag rodnar direkt det kommer ut ett vänligt ord från deras mun. Det går inte att förklara men det händer. ”Vad snäll du är. Men om du ursäktar, måste prata med Justin, vi hamnade i en konstig sits imorse.” Hon tittade undrandes på mig. ”Hoppas ni löser det.” Sedan gick hon vidare mot hissen.

 

”Justin, vart är du?” Hans dörr var upplåst, hur nu det kommer sig. ”Här.” Ett enkelt svar från honom, som kom från sovrummet, och jag kunde höra hur nedstämd han var. Jag ställde mig i dörren och såg honom ligga på sängen med en serietidning i handen. Han tittade inte ens upp på mig, och det gav mig svåra smärtor i magen. Var han arg på mig eller var han besviken på sig själv? ”Varför gick du bara?” Han la fortfarande inte ned tidningen och det gjorde mig bara irriterad. Jag ville att han skulle se på mig när jag pratade med honom. ”Titta på mig när jag pratar med dig.” Jag var inte bara irriterad inom mig, utan jag visade det också genom att höja rösten åt honom. Jag hade aldrig gjort det till någon tidigare, så det kändes konstigt, men det gav effekt. ”Förlåt.” Jag suckade och satte mig i fotändan på sängen. ”Om inte du slutar säga förlåt kommer jag aldrig mer kunna höra det ordet, och ta det på allvar. Nå, varför gick du?” Han satte sig upp och la ned tidningen på bordet bredvid sängen. Hans rum var lika stort som mitt, bara det att det var spegelvänt, sängen var lika skön och det enda som fattades i hans rum var mina kläder. Jag ville sova med honom, jag ville dela rum med honom. På så sätt skulle vi komma närmare varandra. ”Jag ville ge dig utrymme. Jag gjorde fel som bara gick in till dig imorse.” Jag skakade på huvudet. ”Det gjorde du inte alls. Jag blev förvånad, och när jag insåg att jag inte hade några kläder på mig blev det bara pinsamt för mig. Jag har inget emot att du ser mig, men när jag aldrig visat mig för någon tidigare känns det nytt, spännande.”

 

Efter många om och men släppte han det och drog ned mig i sängen, han insåg att skadan inte var så stor som han hade trott från början, och det var skönt. Jag låg under honom, samtidigt som han pressade sina efterlängtade läppar mot mina. Jag hade saknat dem riktigt mycket. Kyssen övergick till lätt hångel, och det var inget jag hade något emot. Hans fingrar hittade min kant på linnet och han lät ena handen åka in under, för att sedan stryka mig löst och försiktigt på magen. Jag hade sagt att när han gick för långt skulle jag tala om det för honom, men jag tyckte det var mysigt, och han gjorde inget mer. Han kysste mig ned på halsen och ett lätt stön lämnade mina läppar, han var gudomlig, och visste precis vad det var han gjorde. En lust inom mig vaknade till liv, och jag hade aldrig tidigare känt den i min kropp, så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med den eller vad som fick den att växa. Allt var nytt och intressant tillsammans med honom. Han slutade tvärt att kyssa mig på nyckelbenet innan han tittade upp på mig och log. ”Ska vi gå tillbaka till ditt rum, och äta vår frukost?”



 


Hur tror ni det kommer gå för Justin och Pearl? =)


Jag kan ge er en hint om nästa kapitel. DRAMA... Sedan får ni bita i resten, tills imon. :) haha ^^ Visst är jag snäll mot er? (A)


Kommentarer
moa säger:

mer mer mer

Skrivet: |

Me+You 'Imma Tell you one time. <3 säger:

Jättebra!



*Jag log stort mot Justin samtidigt som jag kysste hans läppar.

Mamma: VARFÖR KYSSER DU DIN POSTER?

Jag: .. *

Det är mitt vardagsliv.

Skrivet: |

Ebba säger:

LOVE IT!! :D♥



Justin Bieber - Believe (album) Preview

http://www.youtube.com/watch?v=sIlJpfiNLFI&feature=g-upl

Skrivet: | Bloggadress: http://thatsmile.blogg.se/

Linda säger:

Superbra ;)

Men jag kommer aldrig att få läsa fortsättningen :(

Jag kommer att dö av längtan till nästa kapitel ;D

Skrivet: |

Sara säger:

DU ÄR GUDOMLIG :D

Skrivet: |

Emma säger:

LOOOOOVE IT!!!! Kommer det ett till kapitel ikväll dårå? =)

Skrivet: | Bloggadress: http://Twitter.com/EmmaBiebStyles

Emelie säger:

Riktigt bra!! <3

MER!! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se/

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Mickan - / My Life In My Words säger:

Jag visste att detta skulle få mig på bättre humör :)

Jag skrattade högt när jag läser om Alfredo, haha, prata med växter. :D

Och så blir jag alltid lika glad över att läsa deras mysstunder, eller ja stunder med dom överhuvudtaget. :) Och log jätte stort när Pattie kramade om henne och sa som hon sa :) Jätte fint! :D



Och han är ju för söt alltså, stormar ut för att han tror att han har gjort fel, och blir arg på sig själv, awie! Let me have him! :)

Och jag tycker om dem stunderna med, det visar att allt inte är så perfekt, och det verkar mer verklighetstroget! :D



Men ser inte fram emot nästa kapitel med drama, usch nej. :P men ska läsa jag lovar :)

<3

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback