”Justiiin.” Jag hade saknat min lillasyster nå så fruktansvärt mycket, och att hon hoppade upp i min säng klockan sju på julaftonsmorgon gjorde mig absolut ingenting, även om jag var dödstrött. Hon kröp till och med in under mitt täcke och la sig så pass nära mig att jag kunde känna hennes glädje och värme. ”Hej sötnosen.” Hon rodnade och pressade ned sitt huvud i min kudde. Jag hade inte haft något emot att somna om en stund, men uppenbarligen hade Jazzy andra planer för mig. ”Kliv upp nu. Det är julafton, och Diane står i köket och gör frukost.” Hon växer upp så fort att jag inte ens hinner med, vilket för mig faktiskt är en aning deprimerande, då jag missat så mycket av hennes uppväxt. När jag drog upp persiennen i mitt fönster fick jag se att solen lyste och det var klarblå himmel. Det var så annorlunda mot att fira jul hemma i Stratford, där det troligen hade snöat ute.

Mamma och pappa satt i köket tillsammans med mina syskon, och det var konstigt då det aldrig hände när jag var liten. Men jag vart ändå glad att jag fick chansen att spendera jul tillsammans med min familj. ”God morgon gubben.” Mamma strök mig över ryggen innan hon gick vidare mot kaffebryggaren och hällde upp halva koppen, för att sedan slå i mjölk upp till kanten. Den damen dricker inte kaffe med mjölk, utan mjölk med kaffe. ”God morgon.” Jag slog mig ned bredvid pappa och bröt ned hårdbröd i en djup skål och hällde sedan upp med mjölk, för att sedan ha på sylt. Precis så som Pearl hade lärt mig. Både mamma och pappa tittade på mig precis som att jag hade blivit galen. ”Vad gör du?” Jazzy ställde sig på knäna och tittade ned i min tallrik. ”Kan jag få smaka?” Jag vände mig om mot mamma. ”Pearl lärde mig detta.” Jag tog en sked och riktade den över till Jazzy, hon smaskade i sig den och utbrast. ”Jag vill också ha, pappa gör till mig.”

•

”Får jag bada?” Jazzy pekade ut mot poolen som inte var uppvärmd då varken jag eller mamma hade satt igång den. ”Om en stund ska bara starta den då.” Hon blev överlycklig och hoppade omkring som, jag vet inte vad. Jaxon var inte sen med att följa hennes exempel och började också hoppa omkring. Jag ansåg att det var bättre att dem tjatade om att få bada än att få öppna alla sina julklappar. Deras tjat om det skulle lätt kunna ta död på mig en dag som denna. Jag hade undermedvetet gjort frukosten som Pearl lärde mig, jag vet inte varför, det bara hände. Mamma kom och satte sig bredvid mig ute på altan, hon sa inget vilket gjorde mig lite nervös. ”Vad är det?” Jag skruvade på mig i soffan då hon tittade på mig. ”Ring henne..” ”Nej, hon har gjort fel. Jag kommer inte krypa till henne. Glöm det…” ”Svälj stoltheten och gör som jag säger.” Min mamma har aldrig någonsin höjt rösten åt mig på det där sättet. Vilket fick mig att inse att jag verkligen behövde prata med Pearl.

Jag visste att jag inte hade rätt att ringa henne, och absolut inte på julafton. Det skulle förstöra allt för henne, men jag ville se henne i ögonen när jag pratade med henne, så att bestämma ett möte med henne kunde endast ske genom ett samtal. Jazzy kom springandes med sin baddräckt i handen och sina armpuffar i den andra, hon var den som fick mig att le trots att Pearl cirkulerade i mitt huvud. ”Hjälp mig.” Hon sträckte upp grejerna mot mig, och jag tog emot dem för att sedan sätta mig ned på golvet och börja blåsa upp hennes puffar. Hon satte sig ned hon med och tog av sig sina kläder för att sedan dra på sig sin baddräckt. Hon var så söt när jag var klar med henne, att jag log fånigt för mig själv när hon sprang iväg mot poolen, och utan att tveka hoppade i.

Jag hade stängt in mig på mitt rum och lagt mig i sängen då jag valde att ringa till henne. Signalerna gick, flera stycken passerade, och precis när jag var på väg att lägga på svarade hon. ”Pearl.” Hon lät andfådd, precis som hon sprungit flera mil, men det var först då jag kom på att hon var gravid och att saker och ting kanske inte var lika enkelt som innan. ”Vi måste prata.” Jag kunde inte säga det på något annat sätt än rakt ut. Jag kunde höra hur hon drog efter andan och svalde hårt. ”A-aha. Vad vill du prata om?” På henne lät det precis som att inget störde henne. Nästan som att hon försökte få mig att tro att hon hade gått vidare helt, att hon inte tänkte på mig alls, vilket fick mig att börja gråta. Jag hade bestämt mig att inte fälla en enda tår i telefonen, och få mig själv att framstå som patetisk, men jag kunde inte hindra mig själv. Hon betydde allt för mig, och det hade gått flera månader sedan jag såg henne, om man bortser från alla tidningar som hängde henne i röven. ”Oss.”

Efter ett samtal på mellan en och två timmar hade jag tillslut övertalat henne att komma hem till mig efter att dem hade delat ut sina julklappar. Jag hade framförallt fått henne att förstå att jag inte menade att göra henne illa, genom att ringa på julafton, utan att det berodde på att jag saknade henne. Samtalet avslutades helt automatiskt med att vi båda sa ’puss’. Det fick fjärilarna i magen att vakna till liv, och jag kände mig gladare än någonsin, då jag bara inom några få timmar skulle få se henne igen, få chansen att kanske få röra henne, framför allt hennes mage. Det knackade till på min dörr innan den sköts upp en bit och visade att pappa stod där. ”Hur mår du gubben?” Jag satte mig upp i sängen och log, för första gången på länge ett ärligt leende. ”Jag ska få träffa henne ikväll.” Det var allt jag kunde tänka på, att få se henne. Jag hade saknat henne så fruktansvärt mycket att det gjorde ont i mig. ”Det kommer bli bra.” Han drog in mig i en kram när jag ställt mig upp.

Jazzy och Jaxon låg fortfarande i poolen och lekte tillsammans, vilket för mig att se var underbart. Dem var så små och så ovetandes om vad den stora världen kunde göra med en individ. Dock fick dem aldrig chansen att växa upp i en helt vanlig familj, med tanke på vem jag är. Jag satte mig på poolkanten och stoppade ned mina fötter i det varma vattnet. ”Hoppa i Justin.” Jazzy skrek från andra sidan och jag kunde inte göra henne besviken, så jag plockade ur mina värdesaker ut byxorna och hoppade i med kläderna på mig. Både Jazzy och Jaxon skrattade glatt när jag kom upp över ytan igen. ”Justin Drew Bieber. Varför badar du med kläderna på dig?” Mamma stod på kanten med armarna i kors, och pappa kom gåendes bakom henne. ”För att han tycker att det är kul.” Innan mamma hann reagera hade pappa tagit med henne ned i poolen också. Vi alla hade en trevlig stund där i innan jag klev upp och tog med mig mina småsyskon. 

Jag bollade idéer med en underbar tjej igår, och kom på lite om vad som kan hända nu fram över. Får la se vad ni tycker om den saken. Jag hoppas att jag kommer få ned det precis som vi diskuterade det, man vet aldrig. 

Hoppas att ni gillade detta iaf. ♥♥♥

23 december. Meddelandet jag fick av Ryan två månader tidigare snurrade fortfarande runt i mitt huvud. Jag visste genom att läsa det att det kom direkt från hans hjärta, och att Justin inte hade en enda aning om att Ryan skickade mig det. ”Jag trodde seriöst att du var den sista människan som skulle göra Justin illa. Hur kan du som mamma till hans barn bete dig som den billigaste horan på denna jord? Trodde Justin betydde mer för dig, men ack så fel jag hade. Hade det inte varit så att du ska föda hans barn, hade jag hoppats på att aldrig få se dig igen.” Han hade rätt, varje litet ord satte sig rakt i hjärtat på mig, och han hade rätt. Jag hade betett mig illa, och det fick jag leva med varje dag. Magen fortsatte växa, och det var något tidningarna nu hade fått syn på. Vilket fick dem att undra om det var Justin eller Alex som var pappan. Det var väl egentligen då jag insåg att jag måste se ut som en slampa för resten av världen. Det var i alla fall så tidningarna fick mig att framstå.

Både mamma och jag höll till inne i köket, då hon höll på att förbereda inför julafton och jag satt vid köksbordet och skådade henne tillsammans med en varm choklad framför mig. Det var en mysig stämning med massa levande ljus och julmusik i bakgrunden. Både mamma och pappa hade tisslat och tasslat kring mig när Justin kom på tal, och jag visste långt inom mig att jag hade förstört deras drömmar om massa barnbarn med en och samma grabb, eller man. Mamma var nog den som det drabbade mest, då jag vetat hur länge som helst att hon sett fram emot massa barnbarn att ta hand om, gulla med, och älska precis lika mycket som hon älskade mig. ”Gumman, hur mår du egentligen?” Jag var trött på att mamma hela tiden frågade hur jag mådde, när jag hade svarat henne samma sak i flera månader. ”Sluta fråga mig det. Du vet att jag mår skit, och det finns inget jag kan göra för att få mig att må bättre heller.”

Mamma förstod min vink och återgick till skinkan hon hade framför sig. Bara doften i huset fick mig lugn, då det doftade pepparkakor och glögg så långt näsan räckte. Vi hade bakat tillsammans under dagen och det var en trevlig stund, till och med pappa hade varit med, och det kan jag inte minnas att han varit sedan jag var liten. Allt kändes så fruktansvärt meningslöst, när det kom till att sitta och tycka synd om sig själv. Jag hade skapat denna röra, jag hade sårat Justin så fruktansvärt mycket att jag nästan mådde illa av mig själv. Han var mitt allt, mitt liv. Jag hade ingen rätt att lägga mig i hans liv, eller ens visa mig levande för honom, men jag kunde inte hindra mig själv när jag satt med mobilen i handen. Det var så enkelt att skriva tre ord, som betydde allt för mig. ”Jag älskar dig.” Jag skickade det enkla meddelandet till honom i hopp om att han skulle förstå att jag faktiskt var ärlig. Det hade dock gått över två månader sedan jag såg honom, så jag visste egentligen inte ens om han hade hittat någon ny, och jag hade ingen rätt att kliva in i hans liv igen.

♥

Jag satt i min säng och kom genast på att jag faktiskt inte hade föreviga min graviditet med bilder, så jag plockade fram min systemkamera och riggade upp den så den stod mot sängen. Jag tvekade inte en enda sekund innan jag klädde av mig vartenda klädesplagg och satte mig på sängen, jag var redan en slampa för resten av världen, då kunde jag lika gärna vara en för mig själv också. Jag ville ha kvar dem bilderna, som ett minne resten av livet. Jag höll en självutlösare i handen och ställde mig på knä i sängen för att sedan trycka av några gånger. Jag blev riktigt nöjd med bilderna och kunde för en gångs skull känna riktig glädje, och inte framtvingad. Dock varade den känslan inte allt för länge då min mobil blinkade till och visade att jag hade fått ett sms. Jag slängde mig efter den och såg att det var från Justin. Mitt hjärta slog i tvåhundra innan jag svalde och öppnade det. ”Vem är du?” Dem bokstäverna stod på skärmen, och jag hamnade i chock. Han hade glömt mig, raderat mig ur sitt liv.

Jag drog på mig min morgonrock och snubblade mig ned ör trappen och in till köket. Mamma hörde mig komma så hon vände sig om precis innan jag kastade mig i hennes famn och grät, så mycket jag bara orkade. Hon försökte hela tiden hyscha mig, men inget fungerade, och tillslut orkade jag inte ens hålla mig upp på mina ben. Jag föll ur mammas armar och rakt ned på golvet. ”Fred, kom hit. Fort.” Jag kunde höra hur mamma ropade på pappa och hur han sedan kom springandes. ”Men herregud, vad är det som har hänt?” Jag hade ingen styrka till att förklara för dem vad det var som hade fått mig att tappa fotfästet helt. Pappa bar upp mig och placerade min kropp i soffan. ”Gumman, du måste öppna upp dig. Prata om vad det är som är fel.” Både mamma och pappa satte sig på sidan av mig i soffan, så gott dem fick plats. ”Han har glömt bort mig.” Mer behövde jag inte säga för att båda två skulle förstå bakgrunden till mitt utbrott.

Det tog ett bra tag innan jag kom tillbaka till verkligheten och insåg att jag skulle få leva ett liv som ensam mamma. Pappan till mitt barn ville inte veta av mig, och hade verkligen glömt bort mig. Pappa hade burit upp mig till mitt rum och bäddat ned mig, samt satt på en av mina favorit filmer, Avatar. Jag ville också leva i en sådan fantasivärld. Min mobil vibrerade till precis när mamma klev in i mitt rum, och den låg precis bredvid dörren så hon var den som såg vem det var som ringde först. ”Hallå.” Hon svarade utan att det var helt okej med mig, och innan jag ens visste vem det var. Hon stod ett tag med personen i luren utan att säga speciellt mycket förutom massa mm:ande och korta svar tillbaka. Hon gav mig inte en enda liten ledtråd om vem det kunde vara, förrän hon gav mig luren och jag kunde se vem det var. ”Jag vill inte prata med honom. Säg åt honom att lämna mig ifred.” Tårarna började återigen rinna på mig, och jag kunde inte hindra dem.

Hon gav sig inte, och inte heller Justin som fortfarande befann sig på andra sidan luren och hörde hur jag grät. Han gottade sig säkert i mina tårar, och jag förstod inte varför han hade ringt upp mig, om han inte ens visste vem jag var. Tillslut fick mamma mig i alla fall att ta luren, och allt jag kunde höra var hur Justin grät. ”Hej?” Jag fick fram ett litet ord utan att brista helt igen. ”Förlåt. Jag visste inte att det var ditt nummer fören mamma gav det till mig. Min mobil blev stulen så var tvungen att köpa en ny, och alla mina nummer försvann. Det var inte meningen att verka så kall mot dig.” Jag hörde hans ånger, men förstod inte hur mycket han ångrade sig. Och det skrämde mig en aning. Flera gånger frågade jag mig själv om han bara ångrade det lilla meddelandet, eller om det var mer han grät över. Jag visste inte vad jag skulle svara honom, så jag var helt tyst. Mamma lämnade mitt rum efter att ha pussat mig i pannan. ”Är du kvar?” Justin snörvlade till vilket fick mig att må värre. ”Jag skulle aldrig glömma bort dig.”  

Där höll hon på att tappa allt ett tag. ^ 

Hur tror ni att det kommer gå mellan dem? 

Hela situationen kändes så jävla konstig när jag stod där mitt emot henne, och såg hur hennes tårar rann ned över hennes kinder. Hon mådde dåligt, men jag mådde värre. Allt jag ville var att Alex skulle försvinna, för gott, men jag kunde inte se till det. Jag hörde hur han slog på tv:n i vardagsrummet vilket för mig var skönt. Jag kramade om nallen jag hade i handen och insåg att jag hade förlorat min kärlek. Hon var allt jag drömt om i hela mitt liv, och allt vi någonsin haft rann mellan mina fingrar. Jag gick in i rummet han befann sig i och ställde mig mot dörrkarmen. Han kollade upp på mig, men allt jag letade efter i hans blick, fanns inte. Jag ville att han skulle känna ånger, att han på något sätt skulle förstå att han krossat mina drömmar. ”Du kan se dig själv som arbetslös hädanefter.” Det var allt jag sa innan jag vände mig om och gick tillbaka ut i hallen för att ta min väska.

”Snälla, gå inte.” Det var det jag hörde från Pearl innan jag slog igen dörren med all kraft jag hade kvar i kroppen. Jag ville aldrig mer se det där huset, eller henne, så för mig var det ganska skönt att lämna ön. ”Ta mig tillbaka till fastlandet.” Båten jag hade åkt med till ön stod kvar nere vid bryggan och väntade på mig. ”Yes sir.” Jag satt tillbaka lutad i båten och såg hur ön och huset blev mindre och mindre ju längre bort vi åkte. Det var skönt på ett sätt, men på ett annat ville jag bara ha henne med mig. Jag kände nästan att jag hade kunnat låsa in henne i en källare och aldrig mer låta se henne solljuset, det var enda sättet jag visste att ingen annan man någonsin skulle röra henne, men det var uppenbarligen något jag bara kunde drömma om.

Under tiden på havet hann jag tänka en hel del, vilket egentligen inte var bra för mig. Jag visste att saker och ting tillslut skulle göra mig galen. Vattnet stänkte upp över kanten och träffade mig i ansiktet flera gånger, men jag brydde mig inte, då jag hade problem som inte sågs ut kunna bli lösta. Precis innan vi kom till bryggan ringde min mobil och det var mamma, vilket gjorde mig osäker på om jag ville svara eller inte. Dock ville hon inte ge sig, utan ringde ännu en gång. ”Ja?” ”Baby gubben, hur är det med dig? Du lämnar inte bara Stratford på det där sättet en gång till, jag har varit sjuk av oro.” Jag hörde på mamma att hon svalde högt och hur hennes puls gick ned en aning. ”Förlåt. Men jag var tvungen att se det med mina egna ögon.” Jag klev av båten med min väska i handen och tackade honom som hade kört mig. ”Se vadå?” Jag satte mig ned och blickade upp mot solen som stod som högst på himmelen. Allt var så fruktansvärt perfekt, utan mitt liv. ”Se att hon hade gått vidare med Alex.”

•

Både jag och Ryan hade åkt från Stratford utan att någon visste om det, vilket gjorde både hans och mina föräldrar sjuka av oro. Han var på hotellet och väntade på mig, då jag lovade honom att det inte skulle ta lång tid. ”Hey buddy. Hur gick.. Vad i helvete har du varit med om?” Han såg mig inte först vilket gjorde honom en aning förvånad när mitt ansikte var lite mörbultat. ”Hur tror du det gick?” Jag gick förbi honom och in i stora rummet så att jag kunde kasta mig på rygg i soffan. ”Vad ska jag göra?” Allt kom ut i ett enda andetag, vilket gjorde att jag var tvungen att dra in ett stort nytt för att få tillräckligt med luft. ”Jag vet helt ärligt inte. Jag önskade att jag kunde knäppa med mina fingrar och så var allt detta bara en dröm, och att ni två var tillsammans.” Jag kunde se på honom hur han verkligen hoppades att allt skulle lösa sig mellan oss, och det fanns ingen mer än jag själv som verkligen önskade det. Dock var det väldigt svårt att se på henne, utan att må illa med tanke på vad hon hade gjort.

”Ta dig en dusch.” Justin hade legat på soffan alldeles för länge för att orka ta tag i fler saker under dagen, så jag tvingade först och främst in honom i duschen. Vilket faktiskt verkade fungera, då jag tror att han själv kände sig ganska äcklig efter mötet med dem andra två. Jag förstod inte hur Pearl kunde sjunka så lågt och göra något sådant mot Justin, hur hon ens kunde tro på vad som stod i tidningarna när dem gått igenom saker som varit hundra gånger värre än det där. Det jag tyckte var värst var att hon inte ens ville lyssna på honom, låta honom förklara. Jag hade lovat Pattie att jag skulle höra av mig då jag visste att Justin var hel och ren, vilket han inom några minuter skulle vara, i alla fall till en viss del. ”Tänkte bara tala om att han har kommit tillbaka till hotellet. Dock vet jag inte vad det är som har hänt ute på ön, och om det finns några levande kvar. Men ah, din son är hemma igen och han duschar.” Pattie vet att jag överdriver när jag skriver eller pratar så jag hoppas för gudsskull att hon förstod det den gången också.

Det tog inte alls många sekunder innan hon ringde hysteriskt på min mobil, och det hade jag kanske inte väntat mig, allt jag hade trott var ett litet enkelt ’okej’ tillbaka. ”Herregud, lugna ned dig lite.” Jag kunde höra Pattie och hennes mamma i bakgrunden, hur dem tillsammans tjattrade som ett gäng gamla kärringar på kafferep. ”Hur mår han, lever han?” Jag satte mig ned där Justin tidigare hade suttit och placerade båda mina fötter på bordet. Klockan hade börjat bli en del på dagen, och min mage kurrade till så att till och med grannarna på hotellet skulle ha kunnat höra det. ”Han står i duschen, och ja, han lever. Du behöver inte oroa dig. Jag tar hand om honom.” Det kändes fel att säga så, då jag inte hade en enda aning om hur jag skulle kunna hålla ett öga på honom. Han var över 18 och fick göra vad han ville, han hade lätt kunnat åka till typ Thailand, och sedan skitit i oss alla.

Justin kom ut ur duschen med ett svullet ansikte och en hel del blåmärken på ryggen. ”Vad är det du har gjort?” Jag tänkte knuffa honom över gränsen, jag var hans bästa vän, och han var min, så jag accepterade inte att han vände mig ryggen. ”Inget.” ”Ahah, glöm det. Berätta för mig vad fan det var som hände. Ditt ex sitter på en ö tillsammans med en av dina dansare, hon bär ditt barn, hela du är full i blåmärken, och du säger att inget hände.” Han drog på sig en t-shirt och dolde sin rygg, och en del av sanningen. ”Tvinga mig inte att återuppleva det.” Det lät nästan som att han var på väg att börja gråta, vilket fick mig att sluta knuffa honom mot det hållet. Ville han prata ut om det, skulle det få bli på hans villkor. ”Jag har förlorat det som för bara några månader sedan betydde allt. Hur ska jag kunna leva vidare efter det?” Jag såg på honom hur ont det gjorde då han satte sig ned i soffan mittemot mig. Jag hade inget svar på det han precis hade frågat mig, och min tystnad tog nästan död på honom. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag plockade upp min mobil och knappade snabbt in ett sms till Pearl. 

Jag blev inte hundra procent nöjd med detta kapitel, så jag har ingen aning om hur ni kommer att reagera. Men jag hoppas verkligen att det var värt att läsa iaf. =/ 

Har en hel del idé torka just nu, så om ni vill att något speciellt ska hända är ni varmt välkomna att ge mig era förslag, jag behöver verkligen all hjälp jag kan få, annars kommer det sluta med skit uppdatering och värdelösa kapitel. 

I♥U

Efter att Justin slog ned mig i golvet kunde jag bara höra hur han uttalade dem få orden. ”Du äcklar mig.” Och vad jag kunde förstå på Pearl var det till henne han hade sagt det. Vilket faktiskt fick mig att må illa, han hade ingen rätt att säga så till henne, och absolut inte under dessa omständigheter. Jag vet inte vad som hände med mig, men innan jag visste ordet av det, hade jag rest mig upp och kastat mig över Justin som precis var på väg ned för trappen. Båda han och jag slungades ned och jag slog mig både en och två gånger. ”Är du inte riktigt klok, ska du ha ihjäl mig?” Justin var den som kom upp på fötter först vilket resulterade i att han fick övertaget. Jag fick mig ett slag i ryggen och blev därför liggandes på golvet en längre tid. ”Du har ingen som helst rätt att säga sådana saker åt Pearl. Vad är du för människa?” Justin fnös bara åt mig, för att sedan slå mig ännu en gång över kinden.

”Sluta.” Pearl hade kommit ned till oss och skrek till, vilket fick både mig och Justin att släppa varandra efter att vi hade delat ut några slag båda två. ”Du ska inte säga åt mig vad jag ska göra och inte, för uppenbarligen gör du lite som du själv vill.” Återigen var det Justin som pratade och sa elaka saker till Pearl som inte gjorde annat än stå där och ta emot. ”Låg ni med varandra?” Jag kunde i ögonvrån se hur hon frös till och flackade med blicken mellan både mig och Justin. Hennes uteblivna svar fick honom att reagera, starkare än jag någonsin sett tidigare. ”Hur fan kunde du? Du bär på mitt barn, och du ligger med andra människor. Din jävla hora.” Hans hårda ord fick både mig och Pearl att vakna till. Jag hade sedan länge fått nog av hans taskiga attityd och jag ville inget annat än kasta han i havet. ”Vi låg inte. Okej. Jag har inte legat med någon annan än dig. Förstår du det. Jag älskar dig, så det gör ont i min kropp varje gång jag tänker på dig. Varje gång jag ser mig själv i spegeln ser jag dig.” Hon grät samtidigt som hon skrek tillbaka mot Justin, men han verkade inte vilja visa varken det ena eller det andra.

Jag visste att hon älskade honom, det var absolut ingen hemlighet, men en liten del inom mig sa att jag ändå hade en liten chans. Jag tyckte om henne, och hade gjort det sedan första gången jag såg henne. Så visst fanns det en liten del i mig som bara ville slå Justin, men skadade jag honom, skadade jag henne, och det var inget jag ville göra. ”Om ni inte har legat med varandra formulerar jag om frågan. Har ni gjort något?” Jag visste att den frågan skulle komma, men absolut inte under dessa omständigheter, och jag såg osäkerheten i Pearl vilket gjorde att jag bara ännu mer försökte hålla masken så att Justin inte skulle gå i taket ännu en gång. Även om den grabben var liten som en fågel i jämförelse till mig, så respekterade jag ändå honom, och ville egentligen inte bråka, då han på bara en sekund hade kunnat se till så att jag aldrig mer fick dansa professionellt. ”Vi..” Hon pausade precis efter första ordet, och Justin tog ett steg närmare henne, vilket gjorde att jag trodde han skulle skada henne.

”Vi kysstes igår, och..” ”Och vadå?” Jag tog tag i armen på Justin för att visa att han stod nära nog, men han svingade till armen och kom loss. Pearl tittade ned på händerna som hon hade flätat samman framme på magen och tårar började rinna på henne. Det var nog först där som jag insåg att jag hade gett mig in i något jag aldrig skulle få besvarat, hon älskade honom nå så fruktansvärt, och hade allt detta bara varit för att göra honom avis hade hon sagt det på en gång, men att hon tvivlade fick jag svaret. Hon mådde dåligt över det vi hade gjort kvällen innan. Jag gjorde något jag själv inte trodde jag skulle våga, jag lämnade dem två ifred. Men jag lovade mig själv att skulle han röra henne på ett icke acceptabelt sätt skulle jag utan problem slå in pannbenet på honom.

Alex lämnade oss där vi stod i hallen vilket för mig var ganska skönt då jag fick prata ensam med Pearl. Hon stod fortfarande lika tyst och jag visste att dem hade gjort något, men inte vad. Hela situationen skrämde mig, då jag verkligen trodde att hon var motsatsen till alla andra tjejer. ”Hur kan du stå här och låtsas vara helt oskyldig, när du i själva verket knullat en annan?” Jag visste att mina ord gentemot henne var hårda, men det var enda sättet för att få henne att prata. Hon tittade upp på mig med tårar i ögonen, men som snabbt övergick till svarta. ”Jag har inte legat med honom, hur många gånger ska jag behöva säga det?” Jag suckade frustrerat och slog ut med armarna. ”Vad är det ni har gjort då?” Ännu en gång vek hon blicken från mig, och mumlade något helt ohörbart för mig. ”Du måste prata högre annars hör jag dig inte.” Smärtan som hon hade i sitt ansikte när hon ännu en gång kollade på mig, speglade nästan av sig. ”Han pullade mig. That’s it.” Jag vet inte vart hon fick självsäkerheten ifrån, men hon sa det på ett sätt, precis som att det inte skadade mig.

Utan att säga ett enda ord knuffade jag undan henne så att jag kunde ta mig upp på övervåningen. Väl inne i barnkammaren plockade jag med mig nallen som låg så fint på sängen, för att sedan fortsätta in i sovrummet och garderoben. När hon och jag varit där förra gången glömde jag lite kläder som jag hade tänkt hämta, så det var det jag gjorde där inne. Jag kunde höra hur Pearl grät, och hur sedan Alex försökte trösta henne, och det var det han skulle få göra nu. Jag ville aldrig mer se henne. ”Allt kommer bli bra. Du måste bara våga tro.” Jag skrattade till när jag gick nedför trappen och såg hur dem stod och höll om varandra. ”Fritt fram nu Alex, knulla skiten ur henne.” Jag flirtade till med ena ögat och gick förbi dem, men kom inte speciellt långt förrän jag kände hur något tog ett tag kring min arm. ”Släpp mig.” Jag kände att det var Alex hand, men jag vände mig aldrig om mot honom. ”Hur kan du säga en sådan sak när hon bär ditt barn?”

Jag blev chockad, riktigt chockad så tillslut vände jag mig om. ”Hur kan hon som bär på mitt barn låta någon annan röra henne? Det äcklar mig, hon äcklar mig.” Jag pratade precis som att hon inte stod precis bredvid mig, men allt jag sa, var så jag kände. Hon hade rätt att få veta. ”Jag ångrar att jag inte kysste Aurora tillbaka.” Pearl tittade skrämt på mig samtidigt som hennes tårar rann ned längs hennes kinder. Dock var det inget som berörde mig, då jag redan kände mig illa till mods av hennes handlingar. ”Justin. Jag är ledsen.” ”LEDSEN? Kan du göra detta ogjort tycker jag du ska göra det nu.” Pearl hade för första gången på länge sagt något, vilket fick mig att reagera då hon hela tiden stått bakom ryggen på Alex. ”Jag älskar dig.” Hon ställde sig framför mig, och tvingade mig att se henne i ögonen. ”Jävligt konstigt sätt att visa det på. Men är det så vi ska visa vår kärlek till varandra är det lika bra jag gör samma sak, kanske till och med knullar någon. För så jävla mycket älskar jag dig.”

Vad tycker ni om detta kapitel? 

Hur ska det gå? Ge mig alla ideér ni har. ♥♥♥

Vi kysstes ett bra tag tills vi båda var tvungna att hämta andan, och jag var tvungen att medge, grabben var bra på det han gjorde. Han sög nästan musten ur mig, men jag klagade inte. Jag satt fortfarande kvar i över hans ben och vi tittade varandra i ögonen, men jag kände att tystnaden höll på att övergå till något pinsamt. ”Ska vi ta oss ett dopp?” Jag nickade lite löst mot poolen och han lyfte upp mig, för att sedan släppa ned mig på mina fötter. ”Absolut.” Jag gick upp till mitt rum för att byta om till min bikini, och han gick in i gästrummet för att byta om. Väl framför spegeln skådade jag min kropp i alla vinkar, för att återigen känna hur Justin placerade sina händer på min mage. Allt det gav mig dåligt samvete för vad som precis hade hänt, men jag kunde inte få det ogjort, det gick bara inte. Efter ett tag tog jag mig samman och knallade ned till Alex som redan låg i poolen och flöt.

Natten drog sig in och stjärnorna gjorde sig tydliga på himmelen, vilket även gav mig möjligheten att se på Karlavagnen. ”Jag fick den där stjärnan av Justin i 18 årspresent.” Jag låg med armarna över kanten på poolen och blickade upp mot himmelen som gjorde mig mer ledsen än innan, men jag visade det inte öppet. Jag pekade mot den sista stjärnan på Karlavagnens ”handtag”.  ”Det visste jag faktiskt inte.” Helt utan att jag var beredd på det, så placerade han sina armar kring min midja och kysste mig lugnt på halsen, all ånger jag tidigare känt var som borta och jag tog in situationen ordentligt. Han vände mig om och pressade sina läppar mot mina. Fantastiskt, var allt jag kunde tänka. Hans händer vandrade över min kropp precis som att dem inte gjort annat, och jag drog mina fingrar genom hans mörkbruna, nästan svarta hår och vidare ned över hans armar som enbart var muskler, precis som resten av hans kropp.

Allt släppte, det var till och med precis som att min egen själ lämnade min kropp och jag kunde se på oss båda från ett annat perspektiv. Jag såg lycklig ut, men det var bara en fasad som jag höll uppe för att jag orkade inte må dåligt mer, jag ville vara lika lycklig som jag var tillsammans med Justin, han gjorde mig hel, och gav mig kärlek. Hans händer fortsatte vandra över min kropp och nådde tillslut bikinitrosans kant och utan att tveka smekte han in sin hand där och började massera min klitoris. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den underbara känslan en gång till. Jag stönade, men ljudet blev begravt i våra heta kyssar och jag var glad att vi befann oss i vattnet annars hade jag nog ramlat omkull. Två av hans fingrar hittade sin väg in i mig, och jag slappnade av så att allt var mycket enklare. Han pullade mig i ett rasande tempo och såg till att jag kom i min första orgasm på över två månader.

♥

Vi gick inte längre och en liten del i mig sa att det var bra, medan den andra ville känna hela hans längd i mig. Jag duschade av mig all klor och bytte om till mitt sidennattlinne för att sedan krypa ned i sängen. Det finns ingen bättre känsla än att lägga sig bland sidenlakan när man har nyrakade ben, så det var den känslan jag njöt av innan jag somnade. På natten vaknade jag av att sängen sjönk ned en bit bakom mig, men jag var alldelens för trött för att se efter vem det var eller vad det var, så jag somnade om. Dock hamnade jag aldrig riktigt i den djupa sömnen utan kände hela tiden hur personen bakom mig rörde sig, och placerade sedan en hand kring min midja. Det kändes som något Justin skulle ha gjort, men ändå inte. Och innerst inne visste jag att han inte var där, tillsammans med mig, och det var först då jag insåg att det var Alex som låg bakom mig.

Efter flera timmar av ganska djup sömn kunde jag höra hur dörren slogs igen på nedervåningen, men vad som förbryllade mig var att Alex fortfarande låg bakom mig. Så frågan var, vem var vid dörren? Jag började skakade lite på Alex så att han skulle kunna vakna, men han var inte lätt väkt om man säger så, då inget verkade väcka honom. ”Vakna Alex, det är någon vid dörren.” Han mumlade till något men la sig sedan ned igen, fast med ryggen mot mig. Jag kunde höra fotsteg i trappen, och förstod så fort jag hörde det ekande knarret i sista trappsteget att personen snart skulle vara vid dörren till mitt sovrum. Jag la mig ned under täcket eftersom att Alex inte var till speciellt stor hjälp. Utan problem kunde jag höra hur dörren öppnades, och jag slutade för en sekund att andas då rädslan tog över min kropp.

Tystnaden i rummet låg som ett täcke över oss alla, jag kunde inte för en sekund höra mina egna andetag och insåg att jag inte ens tog några. Jag tittade upp från täcket och fick se en rosenrasande Justin stå i dörröppningen, och allt han försökte göra var att kontrollera sina andetag. Jag såg från min plats i sängen hur han knöt sin ena knytnäve och tittade ned på Alex, och det var först då jag insåg vad han hade trott. Jag visste inte hur snabb jag kunde vara. ”Det är inte som du tror.” Jag stod framför honom och försökte få honom att slappna av samt andas ordentligt. Dock verkade det inte fungera då han såg rakt igenom mig. Det såg precis ut som att han inte såg mig, utan en dum hora med utsmetad maskara och hår åt alla håll och kanter, vilket inte var sant. ”Hur i hela helvete kunde du?” Han skrek rakt ut, så att till och med Alex flög upp ur sängen.

15 oktober ”Jag måste säga att Justin gjorde ett bra val av födelsedagspresent till dig.” Alex var den första att säga något då vi väl kom fram till ön och hans val av ord gjorde mig illa till mods. Även om det var Justin som hade sårat mig, så visste jag väl att det skulle såra honom att jag tog med mig Alex. Egentligen skulle jag inte bry mig, men jag kunde inte undgå att tänka på honom, i stort sett hela dagarna. Varje gång jag såg mig själv i spegeln såg jag honom bakom mig, hur han höll sina händer på min mage och viskade underbara ord till mig. Jag tror att Alex uppfattade min osäkerhet då han kollade medlidande på mig, och tog min väska. ”Förlåt, det var inte meningen att dra upp honom.” Jag hade berättat för Alex allt jag kände och hur jag egentligen mådde och bara känslan av att han fanns vid min sida när jag sagt sista ordet gjorde mig mycket gladare.

När jag hade visat honom runt i huset stannade han till i det sista gästrummet och placerade sin väska på golvet. Ni kanske tror att vi är ett par eller att vi håller på och blir, men så är inte fallet, vi sover inte ens tillsammans. Ibland kan jag tycka att det är lite ensamt, men jag säger inget sådant till honom, då han skulle ta det helt fel, och det är inget jag vill. Jag vill ha kvar honom som vän, och inget mer. Är inte redo att hoppa in i ett förhållande, och absolut inte när jag inte ens är vän med pappan till mitt barn, och jag visste inte ens om jag var stark nog att ta hand om ett barn helt själv. ”Vill du ha hjälp upp med din väska?” Jag nickade bara lite smått mot honom och han greppade genast tag om handtaget på min alldeles för stora resväska. När vi kom upp på övervåningen såg jag att dörren till barnkammaren var öppen och jag kunde inte hindra mina steg, utan styrde den genast till rummet, och Alex följde efter.

”Wow, vilket fint rum.” Det hade varit tyst mellan oss ett bra tag då jag såg att han studerade varje liten del i rummet. Själv stod jag vid sängen, på samma sätt som Justin gjorde då vi var där, och jag höll samma nalle som han hade gjort. ”Jag vet, Justin har gjort det.” Alex drog in mig i sin famn och strök mig över ryggen, han märkte säkert att jag var nära på att falla ihop. Jag var trött på att gråta och tycka synd om mig själv, samtidigt som jag inte ville annat än slå Justin hårt över kinden för att han hade krossat min välpolerade bubbla, mina drömmar om en perfekt familj. ”Allt kommer att lösa sig. Du måste bara våga tro.” Han ville väl, men alla ord han sa var just det, bara ord. ”Hur ska det kunna bli bra när jag står här med en mage som växer och ett ex som är någon annanstans på jorden?” Han suckade då han hörde hur frustrerad jag lät, men samtidigt släppte han mig inte.

♥

Vistelsen på ön blev bara värre och värre, för varje timme som gick. Varje gång jag vände mig om såg jag skuggan av Justin och kunde till och med ibland höra honom ropa på mig från altanen. Jag blev rädd för mig själv då jag absolut inte visste att jag hade varit så beroende av honom. Alex märkte nog på mig att jag började bete mig konstigt, för han försökte hålla sig undan. Även om han trodde att jag inte märkte något så var det som att läsa en öppen bok. Han ville ge mig utrymme, men det var liksom inte det, utan att allt i huset påminde mig om Justin. Jag visste inte hur jag kunde vara så korkad och tro att jag skulle kunna komma bort från honom genom att åka till ön, och dessutom ta med mig Alex. ”Är du hungrig?” Alex hoppade till då jag troligen närmade mig utan att hörde det. Han skrattade till och nickade. ”Ska vi laga mat tillsammans?” Tillsammans gick vi in i köket och plockade i stort sett fram allt jag bara några timmar tidigare hade ställt in.

”Kan du ge mig saltet?” Alex stod och rörde om i grytan vi hade fixat iordning, med både det ena och det andra i, och det fanns absolut i mitt bakhuvud av att vi kunde ha dött av den. Han smakade av såsen och gjorde tummen upp vilket fick mig att börja skratta. Det var första ärliga skrattet på över två månader, och det kändes skönt, riktigt skönt faktiskt. Han strök mig över kinden och ned över mitt breda leende. ”Du anar inte hur skönt det är att se dig le igen.” Hans ord värmde som en filt i kalla natten, och jag rodnade en aning. Jag har aldrig rodnat runt någon annan förutom Justin, och det skrämde mig en aning, då jag inte visste om jag kände något för Alex, eller om det bara var av hans vänliga kommentar. ”Det är faktiskt skönt att le igen.” Jag log drömmande och såg ut genom fönstret.

♥

Maten var underbart god och vi avnjöt den tillammans med en iskall Coca Cola, vilket gjorde allt så mycket godare. Fönstret i köket stod öppet och såg till så att allt mitt hår fladdrade till flera gånger. ”Du är vacker.” Det var inget Alex bara sa rakt ut, utan det var något han hade suttit och tänkt på ett bra tag. Jag visste att det var fel av mig att ta åt mig, men jag kunde inte hindra mig själv. Justin var praktiskt taget den enda som sagt det och faktiskt menat det från botten av sitt hjärta. ”Tack, eller vad man säger.” Åter igen i mitt liv kunde jag känna mig osäker. Jag kände inte Alex så bra att jag visste exakt vart jag hade honom och hur han var som person. Det tog ett bra tag för mig att släppa in Justin i mitt liv, och se hur det slutade, så det skulle ta ännu längre tid att släppa in Alex fullt ut. ”Ta åt dig. För du är verkligen vacker.” Ännu en gång rodnade jag men reste mig upp för att plocka in disken.

Två månader. Två fruktansvärt långa månader har passerat förbi i snigelfart sedan Aurora kysste mig på öppen gata. Jag hade tillsammans med Scooter och Kenny precis lämnat en radio intervju, och det stod fullt med tjejer utanför byggnaden med både kollegeblock och mobilskal som dem ville att jag skulle signera. Mitt i den klungan stod Aurora, och kom helt plötsligt fram och pressade sina läppar mot mina. Det fanns nog ingen i den klungan som inte drog efter andan och allra minst jag. Hon stannade till precis bredvid mig, och innan jag hann reagera försvann hon, men alla paparazzi hade fångat det på bild och läckt det likt en bild på ett nyfött kungabarn. Pearl var inte personen som var inne och snokade på internet om saker om mig, så jag förstod inte varför hon var tvungen att göra det just den dagen heller. Jag hade verkligen önskat att jag hunnit berätta det för henne, än att hon skulle bli rasande över något som inte var så stort.

Varje gång jag hade besökt henne hade hon blivit rasande röd i ansiktet och slängt dörren i ansiktet på mig. Jag hann inte ens påbörja en förklaring, innan hon försvann, och det sårade mig nå så fruktansvärt. Allt jag ville var att ha henne vid min sida, hålla om, och få kyssa hennes perfekta läppar. Dock var det inget jag kunde, eller fick göra, hon var inte min längre och bara den tanken fick mig att börja gråta. Hon var allt jag någonsin önskat mig, men Aurora tog det ifrån mig. Det värsta av allt var inte att hon inte längre var min, utan att hon utan problem kunde visa sig ute tillsammans med Alex. Dem skrattade tillsammans precis som hon och jag en gång i tiden brukade göra, och det satte djupa spår i mitt redan brustna hjärta. Jag har sett den tillsammans både i massa affärer och i massa tidningar där reportrarna får det att låta som att dem är ett par.

 •

”Har du packat klart?” Resan till Canada blev uppskjuten, allt för länge då jag inte orkade göra något speciellt förutom att arbeta, det var det enda som fick mig att tänka på annat. Så jag och mamma skulle åka tillsammans. ”Ja, väskan är klar. Jag ska bara kolla en sista gång i mitt rum.” Jag sprang återigen upp till mitt rum och kollade runt för att se om jag hade glömt något av det viktigaste, men allt jag hittade på var en tröja som tillhörde Pearl. Den till och med luktade som hon, och det fick tankarna genast att skena iväg. Jag plockade upp mobilen för att ringa till henne, och när jag enbart kom till röstbrevlådan valde jag att göra ett försök på deras hemtelefon. ”Debbie.” Pearls mamma svarade och jag kunde höra på henne hur glad hon var. ”Hej, det är Justin.” Jag visste inte hur hon skulle reagera då hon och jag inte har pratat med varandra sedan allt hände. ”Åh, hej. Hur mår du?” Hon verkade uppriktigt sagt ledsen över att behöva fråga det, vilket gjorde mig lite gladare. ”Upp och ned. Är hon hemma?”

Det tog ett tag för henne att svara på min fråga, och det var väl i den stunden som jag faktiskt insåg att hon var borta från mig, för alltid. Jag kunde inte göra något för att stoppa det hela, och bara den tanken såg till så att mina tårar började rinna. ”Nej tyvärr. Hon och Alex har åkt till Huset.” Jag behövde inte ens fråga vilket hus, jag förstod på en gång att det var huset jag en gång i tiden hade gett henne, huset som skulle vara mitt och hennes. Hon var dock där tillsammans med honom. ”Gråt inte, Justin. Hon är inte värd dina tårar. Jag vet att det inte var du som kysste Aurora. Du skulle aldrig göra så mot min dotter. Nu är det hon som är elak, och vrång. Ge henne lite tid så ska du se att hon kommer komma till insikt och se att det faktiskt är dig hon vill leva sitt liv med.” Jag tog in varje litet ord som hon sa till mig, och det var märkligt att det kom från Pearls mamma, men jag lyssnade noga. ”Men hur mycket ska jag stå ut med? Jag kommer inte vänta på henne för alltid. Även om mitt hjärta alltid kommer tillhöra henne.” Jag kunde höra hur hon satte sig ned. ”Nej, jag vet att du inte kan det. Men jag ska prata med henne när hon kommer hem. Du är pappa till mitt barnbarn, och jag kommer inte låta hon behandla dig såhär.”

När jag kom ned för trappen såg min mamma att jag hade gråtit och utan ett enda ord drog hon in mig i sin famn. Den varma moderliga värmen kröp över i min kropp och det var som att jag var liten igen. Hon behövde inte ens fråga vad det var för att förstå att det hade med Pearl att göra, och så många gånger som jag sett ut som ett levande lik dem här månaderna började hon nog bli rätt van vid det. ”Kom nu, vi måste åka. Mormor och morfar har saknat dig.” Tillsammans släckte vi och låste det oerhört stora huset och satte oss tillsammans i taxin som skulle ta oss till flygplatsen. Det skulle faktiskt vara skönt att komma bort från LA ett tag, och bara få vara. Speciellt att komma bort från alla minnen tillsammans med Pearl, även om dem fanns i Stratford också, men absolut inte lika många.

•

Flygresan gick hur bra som helst då jag sov nästan hela tiden samtidigt som mamma satt och läste någon kärring tidning. Det var inga fans på flygplatsen vilket var en oerhört stor lättnad då jag absolut inte såg klok ut, och skulle därmed inte se bra ut på bild och spekulationerna skulle genast dra igång. Pappa var den som valde att hämta upp oss, då han inte tyckte att mormor och morfar skulle åka sådan bit med bilen, men jag var glad att se honom också. ”Pappa, vad jag har saknat dig.” Han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Jag ville inte att han skulle släppa mig, då det var där jag kände mig trygg. Även om jag var över 18 år så kunde jag säga med handen på hjärtat att min pappa var min hjälte. ”Jag har saknat dig också. Men det finns en till som saknat dig lite mer.” Jag visste att han syftade på Jazzy, och jag kunde knappt vänta på att jag skulle få träffa henne igen. Hålla om henne och pussa henne på kinden för att sedan se hur hon burrade in sig i min famn.

Väl hemma hos mormor och morfar stod dem båda på trappen tillsammans med både Jazmyn och Jaxon, och jag förstod inte förrän jag såg dem hur mycket jag faktiskt hade saknat att vara där. Jazzy kom springandes mot mig och jag släppte allt jag hade i mina händer och fångade upp henne i min famn. Hon burrade in sitt huvud precis vid halsen på mig och skrattade till. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon tittade upp på mig med en undrande blick. ”Har du?” Jag nickade och pussade henne på kinden. ”Du kommer aldrig förstå hur mycket.” Hon började kolla omkring oss troligen letade hon efter något, för att sedan möta min blick. ”Vart är Pearl?” Jag visste att min syster skulle fråga efter henne, och helt ärligt visste jag inte hur jag skulle förklara för henne att hon och jag inte var tillsammans mer, men att hon ändå skulle bli faster. Mormor, morfar och pappa visste redan om det, men inte mina småsyskon. ”Hon är inte med oss. Hon och jag är inte tillsammans mer.” 

Okej, och hur kommer allt detta sluta?
Är det något mellan Pearl och Alex, eller är dem fortfarande bara vänner? 
Hur mår Justin egentligen, kommer han ta sig igenom det här med livet i behåll? 

”Vi ses sen.” Jag kysste Justins läppar innan jag klev ur bilen som precis hade tagit oss från flygplatsen som mer eller mindre var smäckfull med alla hans fans och paparazzi. Det var ingen som visste vart vi hade varit i en hel vecka, så jag förstår att hans andra tjejer tyckte att det var skönt att han var hemma igen. Han log mot mig och kysste mina läppar ännu en gång. ”Jag älskar dig.” Jag kan inte låta bli att rodna varje gång han säger så, för han låter så allvarlig, precis som att det skulle hända mig något och att han inte skulle få chansen att säga det igen. ”Och jag dig.” Bildörren åkte igen, och jag rullade min väska mot dörren. Både mamma och pappa var hemma när jag kom in och dem stod precis som två föräldrar borde göra när man varit borta en vecka, med armarna i kors och två luriga ansiktsuttryck. ”Hur har du haft det?” Jag hann inte ens ställa ner väskan innan både mamma och pappa kastade sina armar kring mig.

Jag vet inte hur länge jag satt ner i soffan och berättade allt från genomresan i Rio till att huset var mitt, inklusive hela ön. Jag hade fortfarande inte förstått varför han hade lagt ut så fruktansvärt mycket pengar på mig, jag skulle inte försvinna om han en dag blev fattig, vilket knappast skulle kunna hända, eller jo, om han fortsatte spendera alla pengar på mig. ”Du äger en ö, gumman.” Mamma torkade några få tårar som hade letat sig en väg ned över hennes kind. ”Mamma.” Jag himlade med ögonen mot henne, medan min pappa bara skrattade åt henne. ”Du har blivit så stor, så fort.” ”Jag kommer alltid vara din dotter, oavsett hur stor jag blir eller gammal.” Mamma tittade mystiskt på mig, jag vet inte vad hon tänkte, men kom sedan på vad jag hade sagt. Innan hon han säga något eller ens fråga, så sprang jag upp på mitt rum. ”PEARL SHINE, är du med barn?” Mamma skrek från köket, men jag kunde ändå höra hennes glädje.

♥

Min väska var upplockad och tvätten i tvättmaskinen, så jag låg på mage i min säng och skrev i min dagbok. Det fanns så mycket som jag ville minnas och kunna gå tillbaka till. Mamma skrek från nedervåningen att jag hade besök, så jag slog igen boken och knallade ned för trappen för att se Justin stå i hallen. Han stod med händerna bakom ryggen för att sedan plocka fram en söt liten nalle som det stod ’jag älskar dig’ på. ”Baby.” Han drog in mig i sin famn och kysste mina läppar. Precis som att vi hade varit ifrån varandra i flera veckor, fast det egentligen bara hade varit några timmar. ”Mamma vet.” Jag viskade i hans öra innan han släppte greppet om mig. ”Du kunde inte hålla dig?” Ett fånigt leende nådde hans läppar, men som även smittade av sig då han placerade en hand på min mage. ”Jag sa inget, hon listade ut det.” Han skrattade till och tog av sig skona. ”Du är så värdelös på att hålla hemligheter, du vet det va?” Hans underbara leende kunde få mig att säcka ihop vilken sekund som helst, så jag tackade honom tyst för att han höll mig kring midjan.

”Hur var det med din mamma?” Båda mina föräldrar hade lämnat huset för att handla lite, då matmonstret i familjen var hemma igen, som dem så fint uttryckte sig. ”Hur var glad att jag var hemma igen, och hade tydligen inga planer på att släppa iväg mig en gång till. Så jag vet inte om hon missat totalt att jag är Justin Bieber.” Han låg över mig och var inte alls långt från att nå mina läppar med sina egna. ”Tror du att det imponerar på mig?” Han började skratta och la sig ned bredvid mig. ”Det hoppas jag att det inte gör, för oavsett vad, är du min tjej, och kommer alltid att vara mamma till mitt barn.” Jag vred på mig och placerade mitt huvud på hans bröstkorg och började följa linjerna han hade på sin tröja med mitt vänstra pekfinger. ”Det känns så konstigt att höra dig säga det. Men det är konstigt på ett bra sätt.” Ännu en gång kysste han mig på pannan. ”Du kommer få vänja dig vid det, för du bär på en mini.”

”Jag har fortfarande ledigt i två veckor till, sen är det åter igen ut på vägarna som gäller. Så jag tänkte fråga dig om du vill följa med hem till Canada. Jazzy håller på och tjatar hål i huvudet på mig.” Jag satt med datorn framför mig och kollade omkring lite, men på inget viktigt, då jag redan lärt mig att man inte ska läsa allt skit som står på internet. ”När hade du tänkt åka? För jag har lite jag lär göra, plus att jag vill spendera lite tid med mamma och pappa.” Han tittade på mig precis som att han var mitt andrahansval men så var inte fallet, jag skulle aldrig göra så mot honom, men i det fallet fanns det något som var viktigare. ”Vill du inte följa med, säg det i så fall.” Jag hörde på honom att han blev ledsen, och det var absolut inte så jag ville att det skulle vara. ”Jag vill. Men jag måste uppsöka en barnmorska, om du inte redan har glömt bort det.” Han spände ögonen i mig, på ett sätt han aldrig tidigare hade gjort. ”Vad tror du om mig?”

♥

”Nå, ska ni ha barn eller? Du svarade mig aldrig tidigare.” Min mamma hoppade på oss båda när vi kom ned till köket för att hämta en dricka och lite chips. Justin tittade på mig, vilket gjorde att jag avfyrade ett leende som min mamma inte kunde misstolka. ”Jag ska bli mormor.” Hon gjorde världens töntigaste segerdans, eller om man ens kan tolka det som en dans. ”Mamma sluta.” Justin höll om mig bakifrån och kysste mig på kinden. Pappa kom in i köket efter att ha hört mamma och hennes tjoande. ”Vad är det som händer?” Just i det ögonblicket kände jag en aning rädsla, för att berätta för pappa. Dock behövde inte jag göra det, då min mamma tog över fullständigt. Även om jag inte hade svarat henne rakt ut, eller ens tagit reda på om allt är okej. ”Vi ska bli mormor och morfar.” Min pappa har alltid varit ganska rak och ärlig, men något skedde, han suckade och gick därifrån.

Jag blev ledsen av hur min pappa reagerade då jag faktiskt har haft en bra relation med honom. Tårarna började rinna på mig, och innan varken mamma eller Justin hann reagera hade jag sprungit upp på mitt rum och kastat mig raklång i sängen. Jag hörde hur någon gick uppför trappen och sedan öppnade dörren, men jag låg fortfarande kvar med huvudet tryckt mot kudden och lät tårarna blöta ned den. ”Gumman, pappa kommer förstå vad han precis gjorde.” Jag hade varit helt inställd på att det var Justin som hade kommit upp, men det var mamma som trodde att hon skulle kunna göra saken bättre. ”Gå.” Var det enda jag orkade få fram, och konstigt nog gjorde hon det. Det tog dock inte lång tid innan dörren öppnades igen, men då var det Justin. ”Baby, gråt inte. Snälla.” Jag satte mig tvärt upp i sängen och bara stirrade på honom, för att slutligen få fram en hel mening. ”Hur skulle du känna dig om en av dina föräldrar inte skulle stötta dig i dina beslut. Va? Äh, gå bara. Vill inte se dig mer just nu.”

Väntan var värst. Att behöva vänta på sin flickvän som gjorde något som kunde förändra vår framtid. Jag ville så gärna att hon skulle vara gravid, det var nästan så att jag satt på golvet lutad mot väggen och bad till gud. Jag hörde hur hon spolade och hur hon sedan satte på vattenkranen. Det kändes som att hon hade varit där inne i över en timme, vilket egentligen var runt 5 minuter. När jag hörde att hon låste upp dörren slog mitt hjärta så fort att jag helt ärligt trodde att det skulle hoppa ur bröstet på mig, det gjorde nästan ont. Nervositeten steg i min kropp när jag såg hennes ena ben och sedan det andra. ”Justin.” Jag var helt i min egen värld men återkom på en gång då jag hörde hennes vackra stämma. ”Mhm?” Jag reste mig upp på nästan vingliga ben och såg på den vackra varelsen framför mig. ”Jag är med barn. Vi ska bli föräldrar.” Det såg ut som att det inte rörde henne, hon såg ut att vara i trans. Jag kunde inte le jag kunde inte hoppa högt, jag stod bara där, men tillslut drog jag in henne i min famn och kysste hennes väl formade läppar.

Det fanns ingen människa som kunde förstå min lycka, som kunde se hur tre ord kunde göra mig så fruktansvärt glad. Samtidigt som kyssen växte placerade jag en hand på hennes mage och höll den där. Hon hade ett liv i sin mage som jag hade varit med och skapat. Hon bet mig löst i underläppen och placerade sina händer i nacken på mig. Hon ändrade sitt sätt att vara, på bara några sekunder och jag förstod på en gång vad det var hon var ute efter. ”Baby, inte nu.” Hon tittade på mig med nästan skräck i blicken. ”Kommer inte du ta i mig på nio månader?” Hon slog undan mina händer från sin kropp och backade några steg för att kunna se på mig i helhet. Jag hörde på henne att hon verkligen var skräckslagen, och det var absolut inget jag ville att hon skulle vara. ”Klart jag kommer. Men jag vill veta varför du blöder innan jag gör något. Jag är rädd om dig, inget får hända varken dig eller barnet.” En tår rann nedför hennes kind och jag såg på henne att hon var rädd.

”Jag kommer aldrig lämna dig, vi går igenom det här tillsammans. Jag kommer inte släppa dig ur siktet förrän jag vet att allt är som det ska vara.” Jag drog in henne i min famn och strök henne lugnande över ryggen. ”Hör du det? Det är du och jag mot världen, ända tills lilla mini kommer.” Jag kunde inte undgå att känna hur hon släppte ut all luft hon hade i lungorna och jag kände hur hon slappnade av, vilket för mig betydde allt i just det ögonblicket. ”Jag älskar dig.” Hon la över graviditetstestet i min hand så att jag fick se med mina egna ögon att jag skulle bli pappa. Ni vet när man var liten och fick sin första cykel, den känslan man hade i kroppen då, den var hundra gånger bättre när jag stod där tillsammans med henne. ”Och jag älskar dig, så mycket.”

•

Maten var underbar även om det inte var den jag fokuserade på. Pearl satt framför mig med ett milt leende på läpparna, hon satt nog i sina egna tankar då hon inte la märke till att jag faktiskt satt och tittade på henne, eller snarare stirrade, då jag inte kunde slita min blick. Hon var så vacker, och hon skulle bli så mycket vackrare då hon skulle komma att bli lite rundare om både magen och resten av kroppen. Halsbandet som hon hade gett mig hängde kring min hals, och jag satt och fingrade på det. ”Vad tänker du på?” Hon lät som en liten flicka, en lycklig liten flicka med ett fnitter. Jag kunde inte annat än känna glädje, glädje för vad jag fått reda på och för att hon var den personen som bar på en del av mig. ”På hur lyckligt lottad jag faktiskt är.” Hon såg förvånad ut, precis som att hon inte hade väntat sig det. ”Det är jag som är det.” Jag skakade på huvudet i protest.

”Minns du första gången vi träffade varandra?” Hon tittade med glimten i ögat på mig. Det var nästan som att vara tillbaka i skolan då läraren hade ett korsförhör med en angående en läxa. Dock kommer jag ihåg den dagen som att det vore dagen innan. ”Klart jag gör. Du kom ny till klassen, och redan där säg jag något i dig. Du var vacker och så oskyldig.” Hon fnittrade till och tittade ned i sitt knä för att dölja sina rödrosiga kinder. ”Tror du på ödet?” Helt plötsligt var det som att hon glömt bort att rodna och fnittra som en liten flicka, istället stirrade hon på mig med starka ögon. Nästan som att hon såg rakt igenom mig, läskigt. ”Ja, det gör jag faktiskt. Vi stötte på varandra så många gånger i korridoren att jag fick uppleva det. Du visade mig en helt ny värld. Där alla människor inte är starka, eller att dem mår bra. Jag är så glad att du började i min klass, och jag är framför allt glad att du är min flickvän.” En liten tår lämnade hennes ena öga vilket fick en stor klump att uppstå. ”Jag menade inte att göra dig ledsen. Baby, gråt inte.” Hon log lite smått. ”Lycklig.”

Efter middagen la vi oss vid poolen. Solen stod ganska högt på himmelen och det var riktigt varmt ute. Hon låg i sin vackra bikini, och läste någon av alla sina böcker. Jag förstår inte hur en människa kan läsa så många böcker som hon gör, men jag tycker det är ganska bra att någon av oss gör det, då kanske vårt barn kan få ett läshuvud. Själv låg jag och höll på med mobilen vilket verkade uppskattas av mina fans, jag la upp lite bilder på instagram. ”Baby, håller du på och kåtar upp dina fans nu igen?” Hon rullade över på mage och vek ned sina solglasögon så att dem hamnade på näsan, samt höjde på ögonbrynen med ett leende på läpparna. Hon kände mig allt för väl, men det var inte riktigt det jag höll på med. ”Haha, vad rolig du är. Den enda jag försöker göra det med är dig.” Hon skrattade till och klev upp från stolen för att sedan hoppa i poolen. Hon simmade bort till kanten och placerade sina armar där för att sedan vila sitt huvud på dem. ”Kom, det är varmt.”

Vi låg båda två och flöt i vattnet, skrattade och hade kul tillsammans. Hon var verkligen min bästa vän, jag visste att jag kunde prata om allt med henne, men ibland tog det emot. Det fanns så mycket jag ville fråga henne, men inte riktigt vågade. Eller vågade var fel ord, men jag visste inte hur jag skulle fråga utan att hon skulle skratta åt mig. ”Hur lång tid tror du att det kommer ta innan det syns en bula på min mage?” Jag kunde inte undgå leendet som spred sig på mina läppar när hon ställde den frågan. ”Jag vet inte, men jag vet inget annat än att jag längtar som fan. Jag vill att du ska vara rund som en boll och ha en mage stor som ett hus.” Hon spärrade upp ögonen och såg vettskrämd ut. ”Är du inte klok? Jag ska inte ha trillingar om du tror det.” Jag drog in henne i min famn och kysste hennes läppar. ”Vet du vad det bästa är?” Hon skakade på huvudet och kollade mig i ögonen. ”Det är inget du kan bestämma.”

Jag vet att detta kapitel är något ni har längtat efter, så här har ni det. =) 

Nästa kapitel vet jag inte när det kommer, då jag jobbar fram till på torsdag. Så vi får la se hur mkt jag orkar skriva. Och hur mkt min snurrande skalle tillåter. ^ 

I LOVE YOU ♥ 

Det jag såg framför mig var ett rum inrett till ett litet barn. Det var då jag insåg att han verkligen älskade mig, och allt jag någonsin gjort mot honom slog mig rakt i ansiktet. Jag hade verkligen krossat honom. Jag visste att han hatade att se mig ledsen, men det fanns inget värre för mig än se honom i tårar. ”Baby, förlåt mig.” Han kollade upp på mig och lät sina tårar rinna. Det var precis som att han såg rakt igenom mig, precis som att jag inte stod där. ”Snälla. Jag vet att jag var elak mot dig. Det var inte meningen. Och jag erkänner mitt misstag.” Han la ned nallen i den väldigt vackra spjälsängen och kom emot mig. Jag kunde se hur han nästan ville slänga sig runt mig, men han gjorde det inte, utan drog bara in mig i sin famn. ”Jag älskar dig, dig, dig, dig.” Han grät mot min axel och höll om mig så hårt att jag höll på att tappa luften. ”Jag kommer inte försvinna, jag lovar. Vi ska bilda familj, på ett eller annat sätt. Okej?” Han släppte greppet på mig och kysste mina läppar hungrigt. Hans salta tårar rann över på mina kinder, vilket inte gjorde mig något.

”Kan vi eller jag på något sätt ta mig in till Rio, typ imorgon?” Jag hade fått med mig Justin ned till köket och tillsammans lagade vi mat. Stämningen var spänd, och jag visste att jag var tvungen att visa honom att jag verkligen var ledsen för det jag hade sagt. Han tittade på mig och det såg ut som att han tänkte efter. ”Ja, jag kan ringa han som körde hit oss. Vadå då?” Jag bet mig löst i läppen och fortsatte skiva fläskfilén, samtidigt som jag kände hur blickarna han gav mig nästan brände min hud. ”Jag vill köpa ett graviditetstest. Jag tror inte att det är min mens som kommit då jag inte har någon mensvärk. Det kan lika gärna vara blödningar från all stress, all oro jag bär på.” Utan att jag hann reagera hade han dragit in mig i sin famn och kysst min panna. ”Ingen blir gladare än jag.” Han viskade mot mitt hår vilket gav mig rysningar över hela kroppen.

♥

Justin hade varit snäll och ringt den där gubben som körde oss och han kom tidigt på morgonen för att hämta upp mig. Jag hade bara skrivit en liten lapp till Justin om att jag skulle vara tillbaka någon gång under dagen. Jag ville inte att han skulle följa med då jag inte ville ha massa falska tidningsrubriker om fallet inte var så att jag var med barn. Båtturen in till fastlandet gick ganska fort, och jag träffade på en guide på bryggan som skulle visa mig till ett av deras apotek. Väl där inne såg jag direkt vilken hylla det var jag skulle gå till, och jag kollade mig noga omkring för att se så att ingen följde efter mig, eller kände igen mig. För att vara på min säkra sida köpte jag en förpackning med två tester i. Ifall att det ena inte skulle göras på rätt sätt, då det var första gången för mig. Damen bakom disken var väldigt vänlig mot mig och hon fick mig till och med att börja skratta mitt i allt elände, genom att skicka med några kondomer. Jag log ett milt leende mot henne innan jag tog min påse och lämnade apoteket.

Innan jag gick tillbaka till bryggan för att hoppa på båten valde jag att besöka en marknad som låg ett stenkast från havet. Dem sålde allt från frukt och grönt till märkeskopior. Jag hittade dock ett halsband med en stor pärla i, som dem sa var från havet, men det vet man ju aldrig. Jag köpte det till Justin då jag ville att han skulle ha mig med sig vart han än befann sig. Precis innan jag skulle kliva på båten kom det fram en gammal skrynklig gumma till mig med flera rosor i alla olika färger, på armen och frågade om jag ville köpa någon. Jag gjorde det, jag gav henne överflödigt med pengar och tog alla. Hela buketten såg ut som regnbågen, och jag hoppades att Justin skulle tycka om dem. När vi åkte tillbaka lät jag vinden ta tag i mitt hår och jag andades in den friska luften, precis som att det var för sista gången jag skulle få uppleva den.

Justin stod på bryggan och tog emot mig när jag hoppade av båten. Ännu en gång drog han in mig i sin famn och kysste mina läppar. Nästan precis som att jag hade varit borta i flera veckor, vilket jag absolut inte hade, högst två timmar. ”Åk aldrig ifrån mig och lämna en liten löjlig lapp. Okej?” Jag hörde frustationen och rädslan i hans röst, så jag nickade. ”Förlåt.” Jag plockade fram alla mina rosor från bakom ryggen och gav dem till honom. ”Förlåter du mig för sakerna jag sa igår? Det var verkligen inte meningen, jag tänkte mig inte för. Och jag skäms, jag är inte en sådan människa. Det vet du.” Jag såg hur en tår var på väg ned över Justins kind vilket fick mig att reagera. ”Nej, nej, nej. Gråt inte, snälla.” Jag fick panik, jag trodde jag hade gjort honom ledsen igen. Och det var absolut inte min avsikt. ”Baby, jag gråter inte för att jag är ledsen. Det är lyckliga tårar. Du överraskade mig.” Han tog emot rosorna och kysste mina läppar ännu en gång.

”Innan jag går in och gör det hör testet vill jag ge dig en sak.” Han tittade på mig precis som att jag hade blivit galen. ”Jag har redan allt. Jag har dig, och det räcker gott och väl för mig.” Jag kunde inte låta bli att le det där fåniga flickleendet jag egentligen hatade mest med mig själv. Utan att svara honom plockade jag upp halsbandet med pärlan på, och han såg direkt vad det var. ”Varför får jag det här?” Han hade det i sin hand och han tittade på det istället för på mig när han frågade. ”För att du kommer alltid ha mig kring halsen.” Utan att säga något satta han det kring sin egen hals och tittade på mig. ”Vill du att jag är med dig.” Han nickade mot min hand där testet låg, men jag bara skakade på huvudet, då det var något jag ville göra själv. Absolut inte för att det skulle vara pinsamt, utan för att det var något som hade med min kropp att göra.

Jag vet inte om man någonsin kommer kunna känna sig bekväm med att sitta med en sticka på det där intima sättet, men det är något man måste göra om man vill ha ett svar på alla sina frågor som cirkulerar. Jag visste att Justin satt lutad mot väggen utanför och hade troligen fler frågor än vad jag hade, men jag hade inget svar att ge honom, då jag själv inte visste. På testet stod det att man skulle vänta 5 minuter, och var fallet så att man var gravid skulle det visas två sträck, och inte så var det bara ett. Jag visste faktiskt inte vad jag hoppades på mest. Skulle det vara ett streck visste jag att Justin skulle bli ledsen, och det ville jag inte. Jag ville inte att han skulle gå omkring och tro att vi inte kunde få barn efter vad jag sagt dagen före. När jag hade spolat och tvättat mina händer, hällde jag även lite vatten i mitt ansikte. Var det så att jag var med barn skulle jag älska det lika mycket som jag älskade Justin. 

Nu snurrar mitt huvud riktigt mycket. Men ville att ni skulle få ett idag då jag åker till sthlm imorgon. Så jag kommer inte kunna skriva något under dagen. 

Nå, är hon gravid eller är hon inte? ^^ 

Vi har spenderat 4 dagar i mitt hus, jag kan fortfarande inte förstå varför Justin ska envisas med att köpa mig massa saker, när han redan vet att jag älskar honom, inte hans jävla pengar. Jag hatar när han lägger dem på mig, när jag vet att det finns så många andra i världen som behöver dem mer än jag. Hade jag velat hade jag kunnat köpa mig denna ö helt själv. En ö, hör ni hur löjligt det låter. En hög suck slank ur mig då jag klev upp ur sängen och sträckte på mina ben. Balkongdörren var öppen så en frisk luft nådde mig, även en vindpust tog tag i både mitt hår och gardinerna som hängde i fönstret. Justin låg inte längre bredvid mig, så jag antog att han hade vaknat flera timmar före mig, och gått ned eller nått annat. Morgonrocken som låg slängd på golvet drog jag på mig och gick in på badrummet för mina morgonrutiner.

Justin satt i köket när jag kom ned med gråten i halsen, han hörde mig då jag klev på sista trappsteget och såg upp på mig. Leendet han hade på läpparna när han först såg mig försvann då han troligen uppfattade mina våta ögon och mitt snörvlande. Han var snabbt framför mig och drog in mig i sin famn. ”Baby, vad har hänt?” Jag ryckte på axlarna och torkade bort mina tårar. ”Jag fick min mens nyss.” Jag visste att han skulle bli ledsen, i alla fall inombords, utåt sett visste jag inte hur han skulle reagera. Jag tog mig ur hans grepp och gick in i köket för att hämta mig en flaska vatten. ”Hey, hey, hey. Baby, det gör inget. Vi försöker igen.” Jag såg på honom att han ville gråta, precis som jag tidigare hade gjort. ”Tänk om jag inte kan bli med barn, efter missfallet.” Han spärrade upp sina ögon och såg på mig precis som att jag var gjord av glas.

”Lika bra vi gör slut, och inser att jag inte kan ge dig det enda du vill ha.” Vi låg på varsin solstol ute vid poolen, och innan jag hann reagera hade jag själv spottat ur mig den meningen som troligen skulle krossa Justin totalt. Han ställde sig upp utan att titta på mig och drog båda sina händer genom håret som i vanliga fall brukar ligga perfekt, vilket det inte gjorde just den gången. ”Nu är det du som är elak mot mig. Okej att jag inte lyssnat när du sagt att jag inte ska köpa saker till dig. Men att du inte lyssnar när jag säger att jag älskar dig, är bara elakt. Precis som att du inte bryr dig.” Han tog ett djupt andetag vilket gjorde att jag förstod att han inte var klar. ”Jag skiter i om vi inte kan få barn, har du tänkt på att det lika gärna kan vara jag som är problemet. Har det någon gång slagit dig att man måste vara två om en sådan sak? Vill du lämna mig, tycker jag att du gör det. Och gör det nu, för nu är jag redan så nedbruten att jag inte ens skulle orka bry mig. Du betyder allt för mig, men vill du inte vara med mig, vill inte jag vara med dig heller.”

♥

Allt hände så fort. Justin spottade ur sig något som verkligen var som ett slag rakt i ansiktet på mig, och gick sedan sin väg med tårar rinnandes nedför sina kinder. Jag hade skadat den enda anledningen i mitt liv, den jag älskade från botten av mitt hjärta. Tillsammans med honom var jag lycklig, men så fruktansvärt osäker. Han hade gett mig så mycket under mindre än ett år, men genom bara ett ögonblick kunde han ta precis allt ifrån mig. Min mobil började ringa och skrämde nästan slag på mig. Mammas bild prydde skärmen. ”Hej.” Jag grät inte direkt, men det var inte långt ifrån, och såklart skulle mamma höra det bara genom att jag sa ett enda ord. ”Men lilla gumman, vad är det som har hänt?” På en gång hörde jag hur mamma tog ett djupt andetag och troligen satte sig ned. ”Berätta nu för lilla mamma vad som är på tok.” Jag satte mig upp med båda mina fötter på stenplattorna, tog ett djupt andetag och berättade allt för mamma, i vad som kändes som ett enda andetag.

”Nu måste jag som mamma fråga dig en sak. Vad i hela friden håller du på med? Till och med jag som nästan är 35 år gammal kan se att den grabben skulle älska dig även om du satt i rullstol och var förlamad upp till halsen. Pearl, nu tar du dig samman och går in till honom.” Det gjorde ont när min mamma sa så till mig, även om jag visste att hon sa sanningen. Jag grät ännu mer då mamma sagt så till mig, men jag visste att det fanns någon som mådde sämre än mig, Justin. ”Gå in till grabben som visat dig vad kärlek egentligen är. Be om förlåtelse och var lycklig.” Jag drog min handduk kring min kropp och började röra mig upp för trappen som ledde upp till den stora altanen. Mamma var fortfarande med mig i luren, men vi la på då jag nådde dörren in. Det var knäpp tyst i huset, vilket faktiskt skrämde mig en aning.

När jag var på väg upp till sovrummet för att sätta på mig lite mer kläder än min bikini hörde jag hur något gjort av glas åkte i golvet. Jag var snabbt uppe vid rummet där även dörren var öppen. Justin stod på golvet och plockade glasskärvor när jag såg att en bild på honom och mig hade åkt i golvet. Det kanske var ett täcken på att vi faktiskt skulle ge upp vårt förhållande. Ge upp den enda kärlek jag någonsin haft. Jag sa inget som skulle få Justin att höra mig, utan tog bara mina kläder och lämnade rummet. När jag hade fått på mig mitt gröna linne och mina ljusa jeansshorts gick jag ut och satte mig på altanen. Tankarna skenade iväg när jag satt där. Jag planerade att söka upp en läkare som kunde tala om för mig om jag någonsin skulle kunna bli med barn igen. Jag ville ge Justin allt, och med allt menade jag ett barn. Jag skulle nog till och med kunna ge bort barnet och lämna honom, för att få se honom lycklig, med något han önskat.

Min mage kurrade till så jag styrde mina steg in i köket för att se vad det fanns att tillaga. Efter många suckar och djupt letande i både kyl och frys hittade jag en fläskfilé och klyftpotatis som jag valde att göra i ordning. Justin hade fortfarande inte visat sig, vilket faktiskt gjorde mig en aning orolig. ”Baby, vart är du?” Han befann sig inte i sovrummet, men å andra sidan var dörren bredvid öppen, och den hade tidigare varit både stängd och låst. Med försiktiga steg gick jag mot rummet jag inte sett, och sköt försiktigt upp dörren för att mötas av en syn jag inte ens i min vildaste fantasi kunde ana. Justin stod inne i rummet med tårar i ögonen tillsammans med en ganska gammal nalle i handen. ”Vad i hela friden är det här?” Jag viskade nästan, men förstod på en gång då Justin såg upp på mig, att han hade hört vad jag sagt. 

Jahapp, vad har han hittat på nu då? =/ 

Finns det något intresse av att läsa lite om Liam, Edwina och deras lilla dotter Esmeralda? =) Isf tänkte jag skriva en liten shortcut novell om dem. Men bara om jag får tillräckligt många som är intresserade, annars kommer jag inte lägga ned den energin på det. 

Jag såg paniken i hennes ögon, och jag trodde verkligen att jag hade distraherat henne nog för att hon inte skulle uppfatta min mening, men att hon ändå skulle det. Hon knuffade bort mig från henne och jag vet inte hur fort hon drog på sig sina kläder för att inte ens knäppa varken skjortan eller shortsen. ”HUR KAN DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG?” Hon stod en bit ifrån när hon skrek av ren frustation. Jag har aldrig tidigare sett henne så, vilket faktiskt skrämde mig en aning. ”VA?” Hon fortsatte då jag inte svarade på hennes fråga. ”Jag har gjort det här för dig och mig, vi har ett ställe där du och jag kan vara utan paparazzi och fans. Bara du och jag.” Hon skakade bara på huvudet, och placerade båda sina händer för sitt ansikte. Jag såg på henne att hon grät. ”Hur ska jag någonsin kunna ge dig något i samma höjd som detta, försöker du köpa mig? Är det var allt det här är till för?” Hon slog ut med sina armar för att visa mig vad hon menade.

Jag vet inte hur länge hon bara stod där och tittade på mig, samt väntade på ett svar, ett svar jag inte kunde ge henne då allt jag hade sagt hade varit fel. Jag försökte inte köpa henne, hon var värd så mycket mer än vad jag någonsin kunde erbjuda henne. ”Svara mig. Försöker du köpa mig?” Jag skakade på huvudet samtidigt som jag reste mig upp och började gå mot henne. ”Kom inte nära.” Hon höll ut sina händer i ett försöka att stoppa mig, vilket inte fungerade då jag bara tog undan dem och drog in henne i min famn. ”Gråt inte baby. Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har, eller vart jag gör av dem. Det är dig jag älskar. Och jag ville ge dig en oförglömlig födelsedag, bara du och jag.” ”SÅ DU KÖPTE MIG EN JÄVLA Ö.” Ännu en gång knuffade hon bort mig. Jag suckade högt och drog en frustrerad hand genom mitt hår.

”Det finns något som du kan ge mig, något som aldrig kommer att kunna köpas för pengar. Förstår du det, den här ”jävla” ön, som du själv kallar det, är inget i värde mot det du kan ge mig.” Hon kollade fundersamt på mig samtidigt som hon placerade sina armar över bröstet och vilade lätt på ena benet. Fortfarande stod vi en bit ifrån varandra vilket var väldigt irriterande. ”Vad skulle jag kunna ge dig som inte finns av värde?” Jag fuktade mina läppar och tog ett prövande steg närmare henne. ”Vi tillsammans kan bli föräldrar. Du kan ge mig ett barn, och det kära du, kommer inte ens hela världens pengar kunna ge mig.” Jag såg hennes tårar rinna ned för hennes kinder, och jag vet inte om det var av glädje eller om det var av sorg. Allt jag visste just då var att inget kunde köpa henne, och att hon var den som stulit mitt hjärta, jag älskade den flickan över allt på hela jorden.

•

Jag vet inte om allt jag gjort för henne under den dagen var förgäves, då hon valde att låsa in sig i sovrummet. Jag hörde hur hon grät, och det var frustrerande då jag inte kunde hålla om henne och säga att allt skulle bli bra. Istället för att sitta utanför dörren och höra henne snyfta gick jag ned till vardagsrummet och satte på tv:n. Minuterna som gick kändes som flera timmar i ensamheten, och tillslut fick jag nog. Jag tog med mig en kniv från köket och gick tyst upp för den välpolerade trappen, med en enkel vridning fick jag upp dörren och klev in, dock blev jag förvånad då jag såg hur hon låg och sov med en av mina t-shirtar på sig. Inget täcke utan bara min tröja, som i alla fall nådde ned över hennes midja. Hon hade salta ränder på sina kinder, troligen av allt gråtande. Istället för att bara stå där klädde jag av mig och hoppade ned bredvid henne för att slutligen dra hennes lilla kropp närmare min.

”Baby, vakna.” När jag fick upp mina ögon kollade jag på klockan innan jag gjorde något annat och insåg att den inte var mer än halv fem på morgonen. Pearl satt bredvid mig i sängen lutad mot sänggaveln, hennes kinder var återigen blöta och hennes ögon skärrade. ”Vad är det?” Jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen. ”Jag drömde att du lämnade mig när jag var gravid…” ”Schyy, det kommer aldrig att hända. Du får inte tro det. Jag älskar dig, och kommer troligen älska dig mer då vi väntar vårt första barn.” Jag drog in henne i en kram och det var en underbar känsla i kroppen, att äntligen få hålla i henne igen. Att få känna hennes hjärtslag slå jämnt tillsammans med mina. ”Hur vet jag det? Du sa att du tyckte om mig, men ändå låg du med Aurora.” Mitt hjärta hoppade över ett slag då hon nämnde hennes namn. ”Det är längesen, okej. Jag älskar dig, hur många gånger ska jag behöva säga det? Varför kan du inte lita på mig, jag har precis köpt dig en hel ö. Och jag vill ha barn med dig. Jag förstår inte varför du måste tvivla.”

Det tog ett bra tag innan hon lugnade ned sig och faktiskt lät mig hålla om henne utan att hon ibland rörde på sig precis som att det var obehagligt. Vi låg ned i sängen och klockan hade börjat närma sig sju, vilket sa att vi hade varit vakna i lite mer än två och en halv timme. Jag låg tätt bakom henne med ena armen över hennes midja. ”Jag vill gifta mig med dig..” Hon vände sig hastigt om och stirrade på mig precis som att jag hade dragit världens rövarhistoria. ”Va?” Hennes chockade ansiktsuttryck sa väl egentligen allt. ”Kan du lugna dig tills jag pratat klart?” Hon fnissade till likt den lilla flickan jag minns att jag träffade första gången. ”Jag vill gifta mig med dig, någon gång i framtiden. Jag säger inte att vi ska göra det i morgon. Men jag är villig att lägga mitt liv i dina händer.” Hon borrade in sin kropp i min famn och drog täcket närmare sig. ”Jag älskar dig, Justin. Verkligen.”

Jag kände inte för att kliva upp ur sängen på hela dagen, jag ville bara ligga där tillsammans med Pearl, och bara lyssna på varandras andetag och känna kroppsvärmen från den andre. Dock ville min mage annat, men jag motargumenterade genom att inte bry mig om den just då. Pearl hade sedan ett tag tillbaka somnat om, vilket inte gjorde mig något. Jag älskar att se henne sova, speciellt då hon ibland vidgar sina näsborrar så fruktansvärt sött att man kan få diabetes. Hon gnydde till en gång, och jag trodde hon var vaken, men hennes ögon var fortfarande stängda, och andetagen lika djupa. Jag kunde inte undgå att låta tankarna strömma vidare mot barn. Tjej eller kille, lik mig eller Pearl, allt det där spelade mig ingen roll, då jag visste att mamman till barnet skulle bli den bästa, och att jag ville ha ett friskt barn. 

Ni får ett till idag, även om det bara var 6 kommentarer på det förra. =) 

Jag är helt slut i kroppen för tillfället, så jag kommer inte skriva mer idag. Kanske imon, vi får se. :) 

”Vart tar du mig?” Vi hade för ett tag sedan lämnat huset och börjat klättringen ned för berget. Justin hade en picknickkorg i handen, den han inte höll mig i. Han kysste mig snabbt på kinden och tittade sedan på mig. ”Tänkte vi kunde se oss omkring lite.” Det lät spännande, men han hade något mer i baktanken, men vad kunde jag ju bara försöka gissa mig till. När vi hade kommit ned till bryggan där båten dagen före hade släppt av oss och återvänt till fastlandet valde vi att vandra längs sandstranden som kanske var 50 meter, med kritvit sand och massa vita fina stenar. Vi gick under tystnad, men det var en sådan behaglig att jag inte tyckte det var illa. Justin svingade våra armar fram och tillbaka och skrattade till då och då. Han lät verkligen som en liten pojke som precis fått sin första cykel, och var hur lycklig och glad som helst.

”Ska vi lägga ut filten här?” Jag hade stannat vid vattnet medan Justin vandrade upp en liten bit i sanden. ”Ja, det kan vi göra.” Dem små vita stenarna gjorde sig perfekta som mackor, som man brukade kasta när man var liten. Även om jag inte var så bra, så gav jag inte upp. Justin kastade ut filten och satte sig ned med korgen framför sig, och började plocka ur massa godsaker, som jag inte ens visste att han hade plockat ned. ”En hallon smoothie till damen.” Han sträckte över ett plastglas med ett sugrör i åt mig, med ett brett leende på läpparna. Jag kan fortfarande inte förstå hur han kunde veta att jag älskade hallon bara genom att lägga märke till små saker. Jag minns så väl första gången han gav mig en liter hallon, och det var dagen jag kom hem från sjukhuset. ”Tack älskling.” Han plockade upp en åt sig själv och vi skålade, innan jag i stort sett drog i mig hela i ett enda tag. ”Gud vad gott det var.” Han skrattade till och kysste mig på överlätten. ”Du smakar godare.” En lätt rodnad spred sig över mina kinder, vilket bara var löjligt om ni frågar mig.

♥

Även om det inte var kallt ute så satt jag ändå mellan benen på Justin och med hans armar om mig. Jag gillade hans närhet, hur han höll sina armar om mig, precis som att han aldrig skulle låta något hända mig. Jag var trygg tillsammans med honom, och jag hade absolut inget emot av att han skulle skydda mig livet ut. Han var min, och jag var hans, det var så det skulle vara. Solen hade börjat gå ned och stjärnorna gjorde sig synliga på himmelen. Han kysste mig på hjässan och drog min kropp närmare sin. ”Jag älskar dig så mycket.” Det kom ut som en viskning, men det var precis som att han sjöng i mitt öra. Jag rös till över hela kroppen och burrade in mig mer i hans famn. ”Jag älskar dig mer. Utan dig är inte jag, jag.” Jag fnissade till och vände mig om helt, så att jag hade ett ben på varje sida på honom. Vi kysstes, precis som att det inte fanns någon morgondag.

Jag låg ned med huvudet i hans knä och han höll på med mitt hår, när han plötsligt slutade och kastade sig över korgen för att snabbt plocka upp något. ”Du får inte se, okej.” Jag nickade bara lite på huvudet och slöt mina ögon. Jag kände hur en pen udd nuddade min hud och hur han sedan formade några få bokstäver. Det var en behaglig känsla som även fick min kropp att rysa. Han rörde mig lätt, och förde pennan fram och tillbaka över min hals. ”Vad skriver du?” Hon slutade och la ned pennan igen. ”Det får du se sen, så kladda inte ut det.” ”Nejdå, ska inte.” Jag låg kvar där ett tag till och precis när jag skulle sätta mig upp igen såg jag hur Justin böjde sig ned mot mig med en choklad doppad jordgubbe i munnen, och jag förstod att han ville att jag skulle bita av halva, och självklart gjorde jag det.

Solen hade gått ned helt, och jag kunde inte vänta längre på min present som jag skulle få, även om jag redan hade fått alldelens för mycket, i alla fall om ni frågar mig. Justin vecklade upp ett ihop vikt papper och gav mig det, helt utan att säga något, så jag var tvungen att läsa allt för att förstå vad det handlade om. ”Har du köpt mig en stjärna?” Han ställde sig upp och sträckte ut sin hand till mig, jag ställde mig i hans famn med hans armar om mig. ”Ser du Karlavagnen?” Jag kollade upp precis ovanför oss och såg den, så jag nickade till lite. ”Den sista stjärnan där, är din.” Det hade räckt med den i present, jag behöver inget hus från Justin för att han ska bevisa för mig att han älskar mig. ”Tack baby. Varje gång jag ser den kommer jag tänka på dig.” Att stå på stranden tillsammans med pojken i mina drömmar var mer än mycket. ”Bra att du tyckte om den.”

Jag vet inte vad som hände mellan oss, men det var precis som att vi båda två kunde läsa varandras tankar och började klä av varandra. Han kysste mina läppar hungrigt och bet mig i underläppen. Våra munktröjor låg i en hög på sanden och vi backade tillbaka mot filten. Han la ned mig försiktigt för att lägga sig över mig och fortsätta kyssa mig. Jag ville ha honom, nå så fruktansvärt. Jag hade faktiskt ganska svårt att tro, att jag skulle vara likadan tillsammans med någon annan, jag tror det har med sättet som Justin introducerade mig för sex. Han gjorde det bra, och bara en sådan sak, med honom känner jag mig säker. Han skulle aldrig göra något som jag inte tillåter, och det är det viktigaste, tillit. Han knäppte upp min skjorta som jag hade på mig, knapp för knapp. Han gjorde det sakta, för sakta, det var nästan frustrerande. När han hade fått upp alla knappar kysste han mig ned över halsen och vidare ned mellan mina bröst.

Jag hade sedan en tid tillbaka fått ned honom på rygg så att jag satt gränsle över honom. Han smekte mina bröst med sina underbara manliga händer. ”Varför gör du såhär mot mig?” Han log sitt leende, som kan få mig att sluta andas vilken sekund som helst. ”Jag vet att du vill ha mig, minst lika mycket som jag vill ha dig. Om inte mer.” Han placerade en hand i nacken på mig och förde mitt huvud närmare sitt, så att våra läppar tillslut nådde varandra. Hans händer började fiffla med mina små shorts och tillslut hade han knäppt upp dem och var redo att ta dem av mig när jag stoppade allt. ”Vi kan inte, inte här. Tänk om någon kommer.” Det såg ut som att han tänkte till ett ögonblick, precis som att han argumenterade med sig själv. ”Det gör det inte.” Jag kollade undrandes på honom, men fick inte svaret av det. ”Vad menar du?” Han kysste mina läppar ännu en gång och la ned mig på rygg för att slutligen dra av mig shortsen och mina trosor. ”För att ön är din, det är bara du och jag här.”

Ahaa, yeye. ^ Undrar hur Pearl kommer reagera nu då. =/ Kommer hon bli lika upprörd som över huset, eller är hon helt tagen av situationen. Kommer hon kunna avsluta det som är påväg att börja hända mellan dem två, eller? =P haha

Vi duschade tillsammans och bytte sängkläder i sängen innan vi planerade in något mer under dagen. Allt jag ville var att hon skulle få njuta av sin 18 års dag fullt ut, och det hoppades jag hon hade förstått. Vi båda satte på oss badkläder och gick ut och la oss bredvid poolen på en av alla solstolar som fanns där. Livet kändes underbart i alla fall med henne vid min sida. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå att jag skulle möta flickan i mitt liv på en skola, som min mamma och Scooter skickade mig till. Jag har dem två att tacka för det. ”Vad tänker du på?” Hon placerade sitt huvud på min mage, och gav mig chansen att pilla henne i håret. Hon log även om hon hade ögonen stängda. ”På dig, oss, livet.” Hon nöjde sig med det svaret då hon bara nickade till lite löst och kysste mig på bröstet. Efter ett litet tag hörde jag hur hennes andetag blev tyngre, och jag förstod på en gång att hon hade somnat. Jag skulle kunna spendera resten av mina dagar bara med att se på henne när hon sover, då hon verkligen är lika vacker som en ängel, om inte vackrare.

Eftersom att hon hade somnat på mitt bröst kunde jag inte göra annat än snällt ligga kvar. Jag trodde verkligen hon skojade då hon sa att hon inte orkade mer, då vi låg med varandra, men hon måste ha talat sanning då hon blev så trött efter. Det var bara ett bevis på att jag hade gjort allt rätt, även om jag inte ville att hon skulle sova bort sin födelsedag. Efter ett tag flyttade hon på sig i sömnen och la sig på sin egen stol, vilket gav mig utrymme nog till att resa mig upp och lägga en filt över henne, så att hon inte skulle bränna sig, och sedan gå in på toaletten. När jag kom tillbaka satte jag mig ned på poolkanten och stoppade ned fötterna i vattnet, och insåg ganska på en gång att vattnet verkligen var varmt nog för att ta sig ett dopp. Lugnt och försiktigt lämnade jag kanten och dök i, för att sedan simma bort till kanten och luta mitt huvud på mina armar. Utsikten till huset var fantastiskt och jag älskade allt som hade med stället att göra. Det fanns en sak som jag ännu inte hade visat Pearl, men det skulle jag göra senare under kvällen, då det var då hon kunde se det.

Efter nästan 40 minuter i poolen valde jag att gå upp, och precis när jag kom in i huset ringde min telefon, och en bild på min mamma visades över displayen. ”Hej mamma.” Hon skrattade till då hon troligen hörde min glädje i rösten. ”Hej gubben, hur har ni det?” Jag kunde inte annat än le inombords, att jag hade blivit så välsignad, att ha en mamma som verkligen bryr sig. ”Det är helt underbart, och hon älskar huset.” Jag kunde nästan se mammas leende framför mig. ”Det var ju det jag sa att hon skulle göra. Men en sak måste du veta, hon älskar dig för den du är, inte för alla dina pengar.” Mamma hade rätt, och det visste jag. Även om jag hade varit totalt pank hade Pearl älskat mig, för hon föll inte för Justin Bieber, utan för Justin med skolböcker i handen. ”Jag vet, men jag ville ge henne något speciellt. Något hon bara skulle få av mig..” Mamma avbröt mig. ”Så du köpte henne en ö? Vet hon ens om att hon äger hela ön, eller tror hon att du bara köpte huset?” Jag hade dåligt samvete, men efter att ha sett hur hon reagerade över huset tyckte jag det räckte, så att hon ägde hela ön hade hon ingen aning om. ”Nej, och ska inget veta heller. Okej?” ”Okej, valet är ditt.”

•

”Baby, vart är du?” Pearl kom in i köket efter att ha vaknat upp efter nästan två timmars sömn ute i den varma luften. ”Här.” Jag visade mig bakom den öppna skafferidörren och hon sträckte på sig där hon stod i enbart sin bikini. ”Jag ska bara gå upp och sätta på mig något mer på kroppen.” Även om jag ville att hon skulle springa omkring sådär så hindrade jag henne inte då jag såg hur hon huttrade till och insåg att hon frös lite. Jag fortsatte plocka fram alla tillbehör som jag behövde för att kunna grädda pannkakor, då jag visste att det var en av dem sakerna som Pearl älskade när jag hade gjort. Jag hörde inte när hon kom tillbaka in i köket, men kände när hon placerade sina armar kring min midja, samt kysste mig på ena skuldran. Hon log bakom mig, då jag kände det mot min rygg. ”Vad ler du åt?” Jag vände mig om och la mina armar om henne och drog hennes kropp närmare min. ”Att min underbara pojkvän lagar mig pannkakor och att jag är den lyckligaste på jorden.” Man kan inte annat än känna lycka när man har henne kring sig, hon sprider glädje och det är inget jag kan få nog av.

Precis när jag var klar med allt och vände mig om för att ställa ned tallriken med pannkakor på bordet såg jag Pearl stå borta vid dörren med den ena handen innanför sina extremt korta jeansshorts, och när våra blickar möttes bet hon sig själv i läppen, sådär sjukt sexigt som bara hon kan. Jag tappade nog inte hakan bokstavligen, men hjärtat hoppade över ett slag och jag höll på att tappa tallriken. ”Baby, vad gör du?” Hon log smått mot mig för att sedan sätta sig ned vid bordet. ”Jag är hungrig.” Precis som att inget hade hänt, hon kunde verkligen spela teater, och ibland kunde hon psyka mig totalt, vilket inte var kul. Helt paralyserad satte jag mig ned mittemot henne och ställde tallriken med pannkakor mellan oss så att vi båda skulle nå. Jag kunde fortfarande inte släppa blicken hon tidigare hade haft, och det störde mig en aning. ”Gud vad gott det luktar.” Hon tog ett djupt andetag och högg in på den översta pannkakan.

”Vad har du mer för planer idag?” Vi hade ätit upp alla pannkakor som jag hade lagat, och det var verkligen inte några, så både hon och jag satt proppmätta vid bordet och orkade inte röra oss speciellt mycket. ”Jag har en till sak till dig, men den får du inte fören ikväll.” Hon tittade på mig med glimten i ögat och jag förstod redan då vad det var hon trodde hon skulle få. ”Det var du som sa att du inte orkade mer, så det blir inget mer idag.” Hon spärrade upp ögonen och stirrade på mig. ”Menar du verkligen allvar?” Jag hånlog mot henne och nickade bestämt på huvudet. Ett högt stön lämnade hennes läppar och hon la båda händerna för ansiktet. ”Men om jag vill då, tänker du hindra mig då?” Den frågan kunde hon nog redan svaret på, så det kändes lönlöst att svara med tanke på att hon kunde få mig dit hon ville ha mig på en gång. Hon reste sig förföriskt från bordet och gick över till min sida för att sedan sätta sig gränsle över mina ben. ”Nå, tänker du hindra mig?” Hennes läppar var skrämmande nära mina innan hon lugnt och sansat pressade dem mot mina. Vi kysstes lugnt och intensivt innan kyssen övergick till hett och passionerat. Mina händer hittade snabbt hennes rumpa och tog ett fast tag kring den, då hennes hittade mina shorts och sakta gled innanför. 

Här mina damer och herrar har ni ett nytt kapitel. :) Jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel nu fram över då jag slutar halv 8 ikväll, och börjar 10-19.30 imorgon, och samma tid på tordag som idag. ^ Men ska försöka skriva lite mer idag innan jag åker, så kanske hinner få ihop ett till som jag kan lägga upp imon. :) 

Kommer Pearl få reda på att hon äger hela ön? Hur kommer hon isf ta det? 

Och vad är det Justin bara kan ge henne då det är mörkt? =P 

(VARNING GROVA BILDER) 

Vildkatten i mig vaknade till liv när han övergick till att massera min rumpa och ned över låren utan några som helst närmanden mot mitt intima. Det där var det värsta förspel jag någonsin varit med om, fast ändå inte. Små lätta stön lämnade mina läppar när han drog med sina händer ned mot mina ljumskar. ”Du gillar det, hah?” Han fortsatte och det fick till och med mig att lyfta min rumpa, så att han skulle komma åt bättre. Helt utan förvarning pressade han in två fingrar i mig, till botten på en gång, jag blev chockad, men det var så fruktansvärt skönt. Dock hann jag knappt tänka innan han drog ut dem igen, snärtade till mig över ena skinkan och lät båda händerna lämna min kropp. ”Vänd dig om, älskling.” Jag tog handduken som tidigare hade legat över min rumpa, och la den nu över mina höfter så att den verkligen täckte mina privata delar.

Jag blundade hela tiden, annars hade jag nog bara skrattat och inte alls kunnat njuta av situationen på samma sätt. Han fyllde sina händer med olja och började intensivt ge mitt högra bröst en behandling. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå vart han hade fått denna idé ifrån, men jag var den sista som faktiskt klagade, och jag tror inte att han heller gjorde det. Min bröstvårta styvnade, och det var absolut inte av hans händer utan av hans lätta andetag och sedan hans läppar. Hans tunga lekte kring den, och ännu fler stön lämnade mina läppar. Dagen skulle bli lång om han skulle fortsätta då han gjorde mig så pass upphetsad att jag inte visste om jag skulle vara nöjd efter ett knull, det skulle nog kräva ganska mycket för att mätta mitt behov efter detta. Han slutade tvärt och gick sedan över till mitt vänstra bröst, och gav det samma behandling, vilket var underbart. Jag har inte speciellt stora bröst, men dem är verkligen känsliga för beröring.

♥

Jag måste ha somnat till eller tappat medvetandet totalt, för jag vaknade till då jag kände Justins händer vandra över min mage och ned över mina lår, för att sedan fram mot min känsligaste del på kroppen. Ett litet leende spred sig över mina läppar när han omedvetet kom åt min klitoris, vilket han inte hann uppfatta tror jag, men jag gjorde. Han fortsatte ned över mina ben precis som att ingenting hade hänt, vilket var en aning frustrerande. Han hittade min känsliga punkt under foten, och var noga med att massera den. Han slutade även tvärt med det när han var klar med båda fötterna och återgick till att massera mina ben och vidare upp mot låren. Han fortsatte upp till mina ljumskar och helt plötsligt pressade han in två fingrar i mig, det kan ha varit den bästa känslan någonsin. Jag var tvungen att sätta mig upp för att kunna andas ordentligt då han verkligen fingrade mig med all sin kraft, samtidigt som han kysste mig på kinden.

Jag kom i mitt livs första fontänorgasm och hela sängen var blev blöt av mina safter. Min kropp skakade och var känslig för beröring i flera sekunder efteråt, vilket var en sjuk känsla, men samtidigt den underbaraste. ”Skönt?” Justin nafsade mig i örsnibben och kysste mig på halsen samt lämnade små bitmärken. ”Det bästa som hänt mig, efter jag träffat dig.” Han kysste mina läppar hungrigt och slickade mig på underläppen för att visa att hans runga ville in och leka tillsammans med min, och jag tog villigt emot honom. Mina händer drog sig mot hans byxlinning och var snabba med att dra ned hans byxor. Han hade redan stånd vilket gjorde allt mycket mer spännande, han hade med andra ord gett mig så pass mycket att det till och med gjorde honom upphetsad, men han tog hand om mig före. Det kallar jag födelsedagspresent.

”Ställ dig på golvet.” Justin låg på rygg i sängen och pekade med handen om vart jag skulle ställa mig, det kändes så konstigt att stå framför honom helt naken och inte ens bli generad av det. Jag kände mig sexig, det var så han såg mig, det visste jag. Han åt mig med blicken och det gjorde mig ännu mer upphetsad än tidigare. ”Gå bort till spegeln.” Han gav mig den ena ordern efter den andra, och jag gjorde precis som han sa, precis som att det vore naturligt. När jag fick se mig själv i spegeln helt naken såg jag en vacker ung kvinna med naturliga former, dock var mitt hår helt tovigt och okammat, just för duschen och sedan hur jag hade åmat mig i sängen. Justin kom upp bakom mig och placerade sina händer på mina höfter för att sedan böja sig ned och kyssa mig på halsen. ”Ställ dig på alla fyra, baby.” Det var nu jag började bli rädd, jag hade ingen aning om vad han sysslade med, men jag hade en känsla av att jag skulle få reda på det inom några minuter. Jag gjorde som han sa och såg sedan i spegeln hur han tog av sig det sista klädesplagget han hade på sig för att slutligen ställa sig på alla fyra bakom mig.

”Jag hoppas du inte trodde att detta var en vanlig spegel för att se sig själv i helkroppsfigur, utan detta är en spegel för oss, jag vill att du ser mig arbeta, hur jag får dig att njuta.” Han kysste mig över ryggen men stannade då han kom upp mot mitt öra. Han fick mig nästan att komma bara genom dem få orden. Han smekte mig längs mina sidor och stannade då han kom till min rumpa, han tog ett fast tag kring min ena höft och styrde sig själv mot min springa. Jag kände när hans ollon försvann, och att se hans ansikte genom spegeln när det skedde var dubbel njutning, han kunde aldrig förstå vad den spegeln gjorde med mig. När han hade bottnat mig stannade han kvar i rörelserna och tittade på mig, jag såg verkligen hur hans ögon glänste av kåthet. Eftersom att han inte gjorde något började jag röra mina höfter fram och tillbaka så att han både gled ur mig, dock inte helt, men även gled tillbaka in i botten. Han snärtade till mig på ena skinkan en gång och tog allt mitt hår i en knut och drog bak mitt huvud så att jag var så illa tvungen att svanka ännu mer.

Den kraften han hade i sina stötar var underbara, även om det var en aning obehagligt först då det kändes som att han till och med nådde min mage, men efter ett tag vande man sig och det obehagliga gick över till njutning. Det bästa av allt var att det inte fanns en enda människa, förutom oss två, och mina stön kunde inte höras av någon annan. Jag ställde mig upp på knä och placerade mina armar runt hans nacke, men var fortfarande med ryggen mot honom, och med honom i mig. Jag var dock tvungen att svanka ännu mer för att han inte skulle glida ur mig, men det var inga problem. Hans vänstra hand höll mig över brösten medan hans högra letade sig en väg ned över magen för att slutligen hamna över min klitoris. Han masserade mig samtidigt som han stötte hårt och bestämt ur mig, vilket såg till att min orgasm kom krypandes. Jag ville ställa mig ned på alla fyra, men Justin tillåt mig inte utan fortsatte smeka min klitoris och stöta genom hela min orgasm. Jag var så slut i mina ben när den hade ebbat ut, att jag sjönk ihop på golvet.

Jag fick absolut inte vila efteråt då han tog tag i mig och bokstavligen slängde upp mig i sängen, och gled in i mig. Han tog det inte lugnt för fem öre, utan stötte hårt, djupt, bestämt och snabbt in i mig. Han tog mig som aldrig förr, och det tog inte alls lång tid fören min tredje orgasm för dagen kom, och även denna gång knullade han mig genom hela, vilket tillslut resulterade i att han gled ur mig, för att mina slidmuskler drog ihop sig så pass kraftigt att han inte kunde hålla emot längre. Jag var helt slut i kroppen och trodde inte att jag skulle klara av mer då han la sig bakom mig och lyfte upp mitt ena ben för att tränga in i mig bakifrån. ”Baby, jag pallar inte mer.” Det var precis som att han hade knäck i lurarna, och sket fullständigt i vad jag sa, men han tog det lugnt. Han gled försiktigt in och ut, samtidigt som han nafsade mig på halsen och smekte mina bröst. Tillslut fick jag äntligen känna hans underbara läppar mot mina, och det var kyssar av ren kärlek. Det var egentligen två saker som hände, det ena var att vi knulla som två kaniner för att mätta våra lustar, och den andra var att vi kysste varandra och visade den andre hur mycket kärlek som fanns mellan oss.

Det var underbart att ligga där tillsammans med honom och mysa, även om han fortfarande var i mig, men inget mer. Första gången han pullade mig, var jag så fruktansvärt nervös att jag inte skulle duga som jag var och att han skulle tycka jag var äcklig, men just i den stunden kändes det som att jag kunde vara hur äcklig jag ville och att han ändå skulle älska mig. Han ökade takten efter ett tag då jag antog att det var fruktansvärt frustrerande för honom då han inte hade fått kommit än. Jag vred mitt huvud mot honom och pressade mina läppar mot hans, och innan jag kände att han spände sig var jag på väg att dra mig bort för att ta den i munnen, men han hindrade mig. ”Nehedu, mini-Pearl. Remember?” Han log mot mig samtidigt som han tömde sig i mig, och den känslan är obeskrivlig, det är verkligen något intimt, inte något man gör med vem som helst. Vi låg kvar så ett tag och bara höll o m varandra, även om vi var svettiga och riktigt äckliga tillsammans, men det gjorde inget, för jag har aldrig varit så kär i den grabben som jag var i det ögonblicket. 

Ett efterlängtat kapitel, vad jag kan förstå. ^ Får la se när nästa kommer. 

Hur reagerade ni på detta kapitel?

Jag vet inte vad som hände i min kropp efter att Justin hade backat några centimeter från mina läppar. Allt jag kunde känna var nyckelns tyngd i min hand, inte ens mina egna hjärtslag kände jag längre. Hade jag hört rätt? Hade han grattat mig på födelsedagen och gett mig ett hus, ett hus? Det var liksom inte en liten grej han bara gav mig sådär. En mobil, det hade jag kunnat ta, men ett hus. Det är sådant som bara händer på film, om ens där. Jag kollade ned på min hand där nyckeln låg och insåg att det var så det var. ”Är det här… mitt?” Justin såg ut precis som vanligt, precis som att det vore vilken dag som helst, och att han inte gett mig ett stort hus. ”Det är ditt, baby.” Jag kan inte beskriva känslan jag hade i min kropp, för jag kände inget. Allt det jag gav honom på hans födelsedag kändes plötsligt som en sten i havet, dock en väldigt liten sten.

”Säg något, snälla. Gillar du det inte?” Att han ens kunde tro något sådant var obeskrivligt. Jag harklade mig så att rösten skulle komma tillbaka, dock var jag tvungen att sätta mig ned för att kunna ta ett djupt andetag. ”Jag kan inte ta emot det här Justin. Missförstå mig inte, jag älskar det. Men det är för mycket, och du lovade mig en gång i tiden att inte köpa saker åt mig…” ”När gjorde jag det?” Han satte sig ned på knä framför mig och placerade sina händer kring mina, vilket gav mig en varm känsla i kroppen. ”Den gången du köpte mig ett par jeans, första gången du och jag var ut tillsammans.” Det såg precis ut som att en lampa tändes i hans ansikte när jag berättade det precis som att det var något som hänt dagen före. ”Baby, du fyller 18 år. Det är en present.” Jag skakade bara på huvudet, gav honom nycklarna och rusade in igen.

♥

Efter många snurrar i huset hittade jag äntligen till sovrummet, där vi hade ställt in våra väskor och kastade mig i sängen med mobilen mot örat. Min mamma var den enda jag kunde prata med. ”Har ni det bra?” Jag grät vilket hon hörde på en gång. ”Men gumman…” ”Han gav mig ett hus.” Jag hörde själv hur förtvivlad jag lät och det skrämde mig. ”Ett hus?” Mamma hade med andra ord ingen aning om detta, jag trodde Justin hade berättat för henne vart vi skulle och vad han hade planerat, men tydligen inte. Jag berättade för henne vart vi var, och hur allt såg ut, vilket troligen fick henne att tappa hakan. Jag hörde hur pappa i bakgrunden tog ett djupt andetag, och då förstod jag att hon hade högtalaren på. ”Pearl gumman. Han älskar dig, verkligen. Hade inte han haft dem pengarna han har idag, hade han sparat för att köpa dig det där. Var lycklig och glad, du förtjänar det, efter allt som hänt. Du älskar honom också. Gråt inge mer nu, det är din födelsedag.” Min mamma visste precis vad hon skulle säga eller göra för att få mig att tänka annorlunda, och hon resonerade bra, riktigt bra.

”Pearl, kom här.” Justin klev in i sovrummet och satte sig i sängen med öppna armar. Utan att tveka kröp jag in i hans famn och lät honom lägga sina armar om mig. ”Jag älskar det här huset, men huset är inte mitt, det är vårt, okej?” Han la nycklarna i min hand ännu en gång. ”Så länge du har nycklarna.” Det kändes så fruktansvärt konstigt att vara husägare. Han kysste mig på kinden och vidare ned över käkbenet. Fjärilarna i magen vaknade till liv och väckte mina nerver som vanligtvis brukar lägga sig på utsidan av kroppen då han retar mig. Han fortsatte kyssa mig ned över halsen och pressade mig lugnt och försiktigt ned i madrassen. Det kittlade och jag förstod på en gång att han inte hade rakat sig, vilket sällan händer. Jag började skratta och vilket fick han att sluta, men han låg fortfarande kvar över mig. ”Vad?” Hans leende kunde döda mig, vilken sekund som helst. Jag la min hand över hans haka och drog sakta, vilket fick honom att fatta. ”Shit, jag har glömt.” Tillsammans skrattade vi.

Vi packade upp våra väskor och jag blev klar först så jag tog chansen och hoppade in i duschen, för att tvätta av mig svetten från flygresan och allt salt från båtresan. Jag kunde höra hur Justin sjöng för sig själv och hur han höll på att flytta omkring massa möbler, vilket gjorde mig en aning nervös. Klockan var mitt i natten och han höll på med massa saker, samtidigt som jag bara ville bli klar för att sedan krypa ned i sängen. Jag passade på att raka mina ben, och det lite mer intima stället. Huset hade verkligen underbara handdukar och jag hade lätt kunnat linda in mig i alla, men tog bara två, då jag hade en till håret, och en kring min kropp. När jag kom ut från badrummet som föresten såg ut som en kristallsalong, låg Justin i sängen med sin mobil i handen, men släppte den omgående då han fick syn på mig. Jag vet inte vad det var han hade flyttat omkring då allt stod precis som när jag gick in i duschen. ”Var det skönt?” Jag nickade med ett leende på läpparna, vilket han verkade ta som en bra svar.

Efter att Justin hade duschat och även rakat sig, borstade vi tänderna tillsammans och la oss ned i sängen, under täcket, som inte var speciellt tjockt, då hade jag svettats ihjäl, med tanke på att Justin är som ett levande element. Han drog min kropp mot sig, och placerade sin hand kring min midja. För över ett år sedan hade ingen annan människa någonsin sett min kropp, på samma sett som Justin såg varje dag. Jag mådde så mycket bättre i mig själv, inte på grund av det, utan för att jag hade Justin vid min sida. Han kysste mig på halsen och smekte mig över magen och upp mot brösten, jag rös till över hela kroppen och hoppades verkligen att han skulle fortsätta, men han tvärstannade, pussade mig på kinden och la sig tillrätta bakom mig. En besvikelse sköljde över mig, då jag verkligen ville ha honom, och hans kropp. Jag ville att han skulle ta i mig hårt, och riktigt bestämma över mig, men icke.

 ”Jag hoppas att du vet hur mycket jag älskar dig. Du är anledningen till att jag kliver upp på morgonen. Och allt är bara ett stort plus att jag får vakna bredvid dig varje morgon.” Jag kände hur han drog mig närmare sitt bröst och hur han sedan rättade till sin arm kring min midja, jag kunde nästan känna ett leende på hans läppar. Han tog ett djupt andetag och började prata. ”Jag älskar dig så mycket att det nästan gör ont, jag är livrädd att förlora dig. Att det en dag ska komma då du säger att du inte vill vara tillsammans med mig mer, det skrämmer mig.” Jag hade ingen aning om att han kände så, så jag vände mig om och placerade min ena hand på hans kind. ”Baby, jag kommer aldrig lämna dig. Det är du och jag mot resten av världen.” Vi kysstes ett tag och lekte med varandras tungor, ännu en gång vaknade hungern i min kropp, men samma visa en gång till. ”Nu sover vi.” Jag såg leendet han hade på läpparna innan jag la ned mitt huvud på hans bröstkorg.

Jag hann börja med detta igår kväll, så jag skrev klart det nu på morgonen. =) Jag ska jobba 13-19.30 idag, så tror inte det blir nå mer idag. Men man vet aldrig. ^ 

Tror ni att Justin gör något speciellt när dom vaknar och det faktiskt är hennes födelsedag? =) 

10 Juni. ”Har du packat klart?” Både jag och Pearl var återigen hemma i LA, efter drygt ett halvår ute på vift. Jag saknade redan att byta hotell varje dag, eller sova i bussen, somna till ljudet av mina fans som stod utanför hotellet och sjöng mina låtar. Det var sådana saker som fick mig lugn. Vi hade varit hemma i två dagar, lagom tid för att packa upp väskorna, hinna tvätta alla kläder och packa väskorna igen. Jag skulle ta med mig Pearl till ett mycket speciellt ställe, för en speciell anledning. Jag låg i hennes säng när hon kom ut från badrummet med en Chanel necessär i handen, som hon sedan la överst i sin resväska och drog igen dragkedjan på den. ”Nu är jag klar. Tänker du tala om vart du tar mig?” Jag log lite smått mot henne, men skakade sedan på huvudet, vilket gjorde att hon suckade frustrerat. Eftersom att hon inte skulle vara hemma på sin födelsedag valde hennes mamma och pappa att fira henne innan vi åkte. Så vi gick tillsammans ned till köket där hennes mamma precis höll på att plocka undan alla ingredienser till tårtan hon precis hade bakat.

”Grattis gumman, en dag före.” Debbie drog in Pearl i en moderlig kram och strök henne över ryggen. ”Mamma, jag ska inte flytta, bara på semester.” Båda två började skratta och vi satte oss ned tillsammans med Fred som dock redan satt ned. Debbie ställde fram en stor tårta på bordet med 18 ljus i. Min älskade flickvän hade en dag kvar innan hon fick göra nästan vad hon ville. ”Blås ut ljusen och önska dig något.” Jag såg hur Pearl tog ett riktigt djupt andetag och sträckte sig sedan fram mot tårtan och blåste ut alla ljusen samtidigt, för att sedan stänga sina vackra ögon, jag tror att hon önskade sig något. Hon skar en tårtbit och la den på sin tallrik. ”Hey, jag blev inte gift.” Hon hängde med underläppen samtidigt som hennes mamma skrattade och skar en bit till mig. ”Du hinner nog med det också ska du se.” Debbie kastade ett öga mot mig, vilket jag inte alls var beredd på.

•

Efter en hel del strö timmar på ett privatplan var både Pearl och jag riktigt taggade på att få kliva av och möta värmen och solen med öppna armar. Pearl hade sovit en hel del under resan medan jag låg och tittade på hennes söta ansikte som då och då rynkade ihop sig, för att sedan återgå till avslappnat. ”Vart har du tagit mig?” Hon kysste mig på kinden och flätade samman våra fingrar när vi tillsammans drog varsin väska och gick mot bilen, som skulle ta oss till hamnen. ”Överraskning.” Det lyser i hennes ansikte när hon hör det ordet, jag vet inte varför, men det är riktigt gulligt. ”Jaja, ingen idé att fråga, du kommer ändå inte svara.” Hon suckade högt även om hon hade ett brett leende på läpparna. Chauffören öppnade dörren och hälsade oss välkomna, och medan vi hoppade in, la han ned våra väskor i skuffen. Jag satt lutad mot dörren med en riktigt exalterad Pearl lutad mot mig. ”En liten resa kvar.”

”Välkommen Mr. Bieber.” Vi hade landat på Bahamas, men det var absolut inte där vi skulle spendera en hel vecka, bara hon och jag. Vi skulle ut på en liten båttur innan vi hade nått målet. I hamnen låg det en ganska lyxig båt och väntade på oss och jag hade till och med fixat så att en skulle köra dit oss. Pearl tittade på båten och sedan på mig. ”Kommer jag någonsin komma hem?” Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne, för att sedan kyssa henne på kinden. ”Självklart baby, vad tror du om mig?” Tillsammans klev vi på båten och satte oss ned längst fram i fören, och välkomnade vinden och solen på samma gång, med öppna armar. ”Jag älskar dig.” Hon burrade in sin lilla kropp i famnen på mig och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag var världens lycklagaste med henne i mina armar, och jag lovade mig själv varje dag, att aldrig förlora henne. ”Och jag dig.”

Båtturen tog lite över en halv timme, men det gjorde varken mig eller Pearl något då vi var ganska uppslukade av varandras närvaro och läppar. Jag tröttnade aldrig på att kyssa den flickan, den flickan som får mitt hjärta att slå dubbla slag, och som sedan ger mig handsvett. Hon kan, efter så många månader tillsammans, fortfarande få mig nervös. Framför oss började en liten ensam ö göra sig synlig och jag såg hur Pearl började sträcka på sig. Musklerna hade verkligen gett upp, och mina ben hade somnat så det stack i dem. ”Ska vi bo där i en vecka?” Ett leende jag aldrig tidigare sett tog fart över hennes läppar och hon pekade med hela armen samtidigt som hon tittade mig i ögonen. Jag nickade bara lite löst mot henne, men med ett leende, även jag. Båten stannade till vid en brygga som låg ut i det klarblåa havet och vi båda hoppade av. ”Tack så mycket.” Jag gav en bunt med sedlar till honom, som kört oss, och bokat in en tid då han skulle hämta oss om en vecka.

När vi tillslut hade tagit oss hela vägen upp till huset stod vi äntligen utanför och såg ut över havet tillsammans. Jag kunde höra en suck komma från henne, men det var inte en sådan negativ utan en lycklig, precis som att hon såg något hon länge längtat efter. ”Vad vackert det är.” Jag ställde ned min väska och la mina armar kring hennes midja för att sedan luta mitt huvud mot hennes axel. ”Det finns inget i världen som slår din skönhet älskling.” Utan att se hennes ansikte kunde jag nästan känna hur hon rodnade. Vi gick in tillsammans och hennes haka föll till golvet bara efter ett kliv, hela huset var öppet, med stora fönster och utsikt över havet, och en ö som låg en bit bort. ”Jag vill inte ens veta hur mycket pengar du har lagt ut på det här.” Hon fortsatta strosa omkring precis innanför dörren, hon drog sina naglar på tapet och verkligen beskådade allt. Hon tog in varje liten detalj.

Vi hade gått husesyn, då jag tidigare bara sett huset på bild var jag också tagen av dess skönhet. Jag sköt upp den ena dörren till altanen och insåg att ingen av oss hade sett hur det såg ut från just den vinkeln. ”Babe, kom hit ska du få se.” Hon kom tassandes bakom mig och tog tag i räcket för att sträcka sig över, men hon behövde inte göra det speciellt långt för att se att vi hade en pool, som dessutom hade en underbar kant som man kunde ligga vid och se över klippan. ”Wow. Jag kommer få spendera min födelsedag tillsammans med världens bästa pojkvän, i ett underbart hus.” Hon kysste mina läppar samtidigt som hon la sina armar kring min hals. Nyckeln som tillhörde huset plockade jag upp ur min ficka utan att hon märkte något, jag avbröt kyssen och tittade den vackra flickan i ögonen. Hennes läppar var knallröda och svällda, med ett milt leende. Klockan på min mobil visade 00.02 och det var tekniskt sätt hennes födelsedag. ”Grattis på födelsedagen älskling.” Jag placerade nycklarna i hennes hand och kysste hennes läppar. 

I hope u like it. Jag är inte riktigt nöjd med det, men jag hoppas att ni förstår vad det är jag försöker säga. =) Iallafall, jag hann precis klart med det innan yrseln började komma, så nu ska jag lägga mig ned och kolla på lite film. 

Berätta för mig vad ni tycker. Och hur ni tror att Pearl reagerar. ♥ 

”Justin, kolla hit!” – ”Höger.” – ”Vänster.” – ”Pearl, ställ dig bredvid Justin.” Allt jag ville var att komma bort från röda mattan, jag hade ingenting där att göra. Jag var ingen superstjärna som alla andra, och speciellt inte som Justin. Alla hans fans skrek, mycket högre än alla paparazzi. Han gick en bit före mig, och det kändes bara konstigt, antingen skulle jag gå bredvid honom, eller inte alls. Jag var hans plus en, och inte en kändis, han ville dock att jag skulle få känna på allt under en kväll. Iklädd en liten rosa söt klänning, och ett par vita klackskor. Jag kände mig vacker, riktigt vacker faktiskt. Det var Justin som valt ut klänningen till mig, och han hade gjort det riktigt bra. Han själv hade på sig en militärmönstrad t-shirt och ett par vita jeans. Han var verkligen snygg, och det fanns inga tvivel alls till varför alla skrek som dårar. Precis innan vi lämnade röda mattan pressade han sina läppar mot mina och kysste mig, hungrigt.

När vi kom in och bort från alla paparazzi kunde jag äntligen slappna av, och sänka mitt leende som nått ända upp till öronen så att jag nästan hade fått sendrag. ”Är du okej?” Han drog in mig i sin famn och höll om mig hårt, precis som att han ville skydda mig från något. ”Jag mår bra. Det var fruktansvärt påfrestande.” Han nickade och släppte taget om mig för att sedan fläta in sin hand i min. Taylor Swift var på väg mot oss, vilket fick mig att reagera. Henne hade jag inte träffat tidigare, och det gjorde bara saken ännu mer pinsam. Justin förstod inte vad han gjorde mot mig när han tog med mig på sådana tillställningar. Det var en sak att vara med honom på hans turné, då fick man träffa en och en annan kändis, men dem var aldrig fler än tre samtidigt. Justin slog armarna kring henne och dem kramades samt pratade ett tag, och jag ville inte tränga mig på så jag höll mig i bakgrunden och beskådade hela grejen med alla kända människor i samma rum.

”Babe, kom hit.” Han viftade med ena handen att jag skulle komma så jag gick med säkra steg mot honom, då det var det enda stället jag kände mig trygg på. ”Pearl – Taylor , Taylor – Pearl.” Justin presenterade oss och vi hälsade på varandra genom en kram. Precis då kom det fram en pressfotograf och frågade om det var okej att han tog ett kort på oss tjejer. Det var konstigt, riktigt konstigt faktiskt. Självklart ställde vi oss bredvid varandra, och ännu en gång log jag så ansiktet gjorde ont, men det var så jag visste att man skulle göra. Jag kunde se hur Justin stod bredvid fotografen och log, även han med hela ansiktet. ”Hey, du får se upp innan hon puttar dig åt sidan i rampljuset. Hon är vacker.” Jag hörde hur någon stod bredvid Justin och sa att jag var vacker, men såg inte vem då fotografen fortfarande tog kort på oss. När han väl var klar tackade han och gick, så att jag kunde se vem det var. Lil’ Wayne var det som stod bredvid Justin, livslevande. Mina kinder hettade till en aning, men Justin var snabb med att svara. ”Hon skulle aldrig göra det, hon gillar egentligen inte det här.”

♥

Tack vare Justin hade vi platser bland dem främsta raderna, och egentligen hade jag kanske inget att klaga över, men jag gillade inte blickarna folk gav mig, bara för att jag befann mig på Justins vänstra sida. Jag ville inte vara den tjejen som folk skulle minnas som Justin Bieber’s flickvän, jag ville antingen vara mig själv, eller ingen alls. Det var så jag var van vid att folk såg mig, som ingen. Allt det förändrades den dagen jag och Justin tog studenten och han klev ut från skolbyggnaden. ”Hur mår du babe?” Justin väckte mig ur mina egna tankar då vi satt ned i våra stolar. Allt var så mäktigt för mig, då jag aldrig tidigare hade upplevt något sådant tidigare. Alla människor runt om oss var så vackert klädda med glada leenden på läpparna. ”Jag mår bra, så länge du är vid min sida.” Jag visste att Justin var tvungen att lämna den minst en gång under kvällen, och det var för att uppträda, vilket inte gjorde mig något, då det var hans jobb. Han log bara mot mig innan han kysste mig kärleksfullt på kinden.

Pris efter pris utdelades till den ena duktiga artisten efter den andra, och jag kände inget annat än ren lycka för dem. Man kunde helt klart känna deras glädje när dem gick den korta biten mot scenen för att ta emot den enorma surfbrädan, och sedan tacka alla fans för deras underbara stöd. Jag vet inte vad som hände, men jag missade totalt att dem presenterade en av kategorierna som Justin var nominerad i, och reagerade först då presentatören ropade ut hans namn högt och tydligt. ”JUSTIN BIEBEEER.” Justin tittade på mig innan han kysste mina läppar för att sedan lämna stolen och vandra den korta vägen upp på scen. Jag kunde känna värmen efter hans läppar även fast han stod på scenen. ”Först och främst vill jag tacka alla mina underbara fans, utan er hade jag aldrig stått här. Detta hade inte hänt utan min mamma heller, i love you.” Han såg så fruktansvärt stolt ut när han nämnde både sina fans och sin mamma.

Han kom aldrig tillbaka efter att han hade tagit emot sitt pris för male fashion icon, då jag visste att han skulle upp på scenen efteråt. Musiken strömmade ut ur högtalarna och publiken blev som galna när dem hörde att det var Justins nya låt, As long as you love me. Själv satt jag ned i stolen och bara njöt av att höra hans röst, höra hur han tog i från tårna och verkligen sjöng från hjärtat. Det fanns inte en enda människa i arenan som inte stod upp och rörde hela kroppen, förutom jag som satt ned och njöt. Låten drog mot sitt slut och i en ynka sekund kunde jag höra mina egna hjärtslag tills låten tog slut helt och folket blev som galna på nytt. Jag älskar att se honom röra sig på scen, se hur han gör det han älskar.

♥

När hela kalaset var klart och alla reste sig upp och började röra sig mot utgången satt Justin fortfarande kvar i sin stol, så jag kollade på honom med en undrande blick. ”Baby, sätt dig. Det kommer ta ett tag att ta sig ut.” Han drog ned mig i sitt knä och la armarna om mig, och det var en underbar känsla. Han kunde välja vilken tjej som helst men det var ändå jag som satt där, med hans fingrar som lekte med mina. ”Du var vacker på scen.” Jag vet inte vart jag fick just det där ifrån, men jag sa det högt för Justin skrattade till och kysste mig på axeln. ”Tack babe.” När alla hade börjat skingra sig ut från arenan reste vi oss upp och började gå ut mot utgången, och det var först då jag insåg hur stort det faktiskt var. Jag stirrade omkring mig då Justin tog min hand i sin och drog in mig i sin famn. ”Jag är så glad att du ville följa med, att du faktiskt gjorde det för mig.”

Detta är det sista jag har kvar på lagret, men ska försöka fixa så att jag kan skriva lite i helgen. Jag har iaf klivit av min prakik. =) Men kommer att få jobba då och då. Så vi får se hur det blir. 

Novellen är absolut inte på väg mot sitt slut iaf. =)