Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 110.


 

Jag såg paniken i hennes ögon, och jag trodde verkligen att jag hade distraherat henne nog för att hon inte skulle uppfatta min mening, men att hon ändå skulle det. Hon knuffade bort mig från henne och jag vet inte hur fort hon drog på sig sina kläder för att inte ens knäppa varken skjortan eller shortsen. ”HUR KAN DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG?” Hon stod en bit ifrån när hon skrek av ren frustation. Jag har aldrig tidigare sett henne så, vilket faktiskt skrämde mig en aning. ”VA?” Hon fortsatte då jag inte svarade på hennes fråga. ”Jag har gjort det här för dig och mig, vi har ett ställe där du och jag kan vara utan paparazzi och fans. Bara du och jag.” Hon skakade bara på huvudet, och placerade båda sina händer för sitt ansikte. Jag såg på henne att hon grät. ”Hur ska jag någonsin kunna ge dig något i samma höjd som detta, försöker du köpa mig? Är det var allt det här är till för?” Hon slog ut med sina armar för att visa mig vad hon menade.

 

Jag vet inte hur länge hon bara stod där och tittade på mig, samt väntade på ett svar, ett svar jag inte kunde ge henne då allt jag hade sagt hade varit fel. Jag försökte inte köpa henne, hon var värd så mycket mer än vad jag någonsin kunde erbjuda henne. ”Svara mig. Försöker du köpa mig?” Jag skakade på huvudet samtidigt som jag reste mig upp och började gå mot henne. ”Kom inte nära.” Hon höll ut sina händer i ett försöka att stoppa mig, vilket inte fungerade då jag bara tog undan dem och drog in henne i min famn. ”Gråt inte baby. Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har, eller vart jag gör av dem. Det är dig jag älskar. Och jag ville ge dig en oförglömlig födelsedag, bara du och jag.” ”SÅ DU KÖPTE MIG EN JÄVLA Ö.” Ännu en gång knuffade hon bort mig. Jag suckade högt och drog en frustrerad hand genom mitt hår.

 

”Det finns något som du kan ge mig, något som aldrig kommer att kunna köpas för pengar. Förstår du det, den här ”jävla” ön, som du själv kallar det, är inget i värde mot det du kan ge mig.” Hon kollade fundersamt på mig samtidigt som hon placerade sina armar över bröstet och vilade lätt på ena benet. Fortfarande stod vi en bit ifrån varandra vilket var väldigt irriterande. ”Vad skulle jag kunna ge dig som inte finns av värde?” Jag fuktade mina läppar och tog ett prövande steg närmare henne. ”Vi tillsammans kan bli föräldrar. Du kan ge mig ett barn, och det kära du, kommer inte ens hela världens pengar kunna ge mig.” Jag såg hennes tårar rinna ned för hennes kinder, och jag vet inte om det var av glädje eller om det var av sorg. Allt jag visste just då var att inget kunde köpa henne, och att hon var den som stulit mitt hjärta, jag älskade den flickan över allt på hela jorden.

 

 

Jag vet inte om allt jag gjort för henne under den dagen var förgäves, då hon valde att låsa in sig i sovrummet. Jag hörde hur hon grät, och det var frustrerande då jag inte kunde hålla om henne och säga att allt skulle bli bra. Istället för att sitta utanför dörren och höra henne snyfta gick jag ned till vardagsrummet och satte på tv:n. Minuterna som gick kändes som flera timmar i ensamheten, och tillslut fick jag nog. Jag tog med mig en kniv från köket och gick tyst upp för den välpolerade trappen, med en enkel vridning fick jag upp dörren och klev in, dock blev jag förvånad då jag såg hur hon låg och sov med en av mina t-shirtar på sig. Inget täcke utan bara min tröja, som i alla fall nådde ned över hennes midja. Hon hade salta ränder på sina kinder, troligen av allt gråtande. Istället för att bara stå där klädde jag av mig och hoppade ned bredvid henne för att slutligen dra hennes lilla kropp närmare min.

 

”Baby, vakna.” När jag fick upp mina ögon kollade jag på klockan innan jag gjorde något annat och insåg att den inte var mer än halv fem på morgonen. Pearl satt bredvid mig i sängen lutad mot sänggaveln, hennes kinder var återigen blöta och hennes ögon skärrade. ”Vad är det?” Jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen. ”Jag drömde att du lämnade mig när jag var gravid…” ”Schyy, det kommer aldrig att hända. Du får inte tro det. Jag älskar dig, och kommer troligen älska dig mer då vi väntar vårt första barn.” Jag drog in henne i en kram och det var en underbar känsla i kroppen, att äntligen få hålla i henne igen. Att få känna hennes hjärtslag slå jämnt tillsammans med mina. ”Hur vet jag det? Du sa att du tyckte om mig, men ändå låg du med Aurora.” Mitt hjärta hoppade över ett slag då hon nämnde hennes namn. ”Det är längesen, okej. Jag älskar dig, hur många gånger ska jag behöva säga det? Varför kan du inte lita på mig, jag har precis köpt dig en hel ö. Och jag vill ha barn med dig. Jag förstår inte varför du måste tvivla.”

 

Det tog ett bra tag innan hon lugnade ned sig och faktiskt lät mig hålla om henne utan att hon ibland rörde på sig precis som att det var obehagligt. Vi låg ned i sängen och klockan hade börjat närma sig sju, vilket sa att vi hade varit vakna i lite mer än två och en halv timme. Jag låg tätt bakom henne med ena armen över hennes midja. ”Jag vill gifta mig med dig..” Hon vände sig hastigt om och stirrade på mig precis som att jag hade dragit världens rövarhistoria. ”Va?” Hennes chockade ansiktsuttryck sa väl egentligen allt. ”Kan du lugna dig tills jag pratat klart?” Hon fnissade till likt den lilla flickan jag minns att jag träffade första gången. ”Jag vill gifta mig med dig, någon gång i framtiden. Jag säger inte att vi ska göra det i morgon. Men jag är villig att lägga mitt liv i dina händer.” Hon borrade in sin kropp i min famn och drog täcket närmare sig. ”Jag älskar dig, Justin. Verkligen.”

 

Jag kände inte för att kliva upp ur sängen på hela dagen, jag ville bara ligga där tillsammans med Pearl, och bara lyssna på varandras andetag och känna kroppsvärmen från den andre. Dock ville min mage annat, men jag motargumenterade genom att inte bry mig om den just då. Pearl hade sedan ett tag tillbaka somnat om, vilket inte gjorde mig något. Jag älskar att se henne sova, speciellt då hon ibland vidgar sina näsborrar så fruktansvärt sött att man kan få diabetes. Hon gnydde till en gång, och jag trodde hon var vaken, men hennes ögon var fortfarande stängda, och andetagen lika djupa. Jag kunde inte undgå att låta tankarna strömma vidare mot barn. Tjej eller kille, lik mig eller Pearl, allt det där spelade mig ingen roll, då jag visste att mamman till barnet skulle bli den bästa, och att jag ville ha ett friskt barn. 


 

Ni får ett till idag, även om det bara var 6 kommentarer på det förra. =) 

 

Jag är helt slut i kroppen för tillfället, så jag kommer inte skriva mer idag. Kanske imon, vi får se. :) 


Kommentarer
agnes säger:

awesome as always

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbiebstories.blogg.se

Evelina säger:

Sååå super bra! Jag älskar verkligen din novell och så som du skriver!

Skrivet: |

Mickan / - My Life In My Words säger:

Jag kunde väl nästan förstå att hon skulle reagera sådär. Men inte så starkt som hon gjorde kanske. :P Men det är det jag gillar med henne, att hon reagerar och gör det på riktigt, visar att det inte är helt okej att han gör sånna crazy grejer och först köper henne ett hus på en ö, och med det köper ön, hon visar att hon inte förväntar sig något sådant av honom, även fast han envisas med att köpa grejer åt henne. Hon visar att hennes känslor till och för honom är äkta, och inte belagda pga hans pengar. Så hennes reaktion är förståelig. Men jag förstår även att han reagerar, han tror ju att han gör något bra och något fint, visst gör han det men i hennes ögon förstår jag att hon tror att han försöker köpa henne. Men alltså vill du att jag ska böka hela tiden eller? Måste du skriva sådana saker så det svämmar över här jämt? Hans svar på hennes reaktion.. :') Jag förstår hans frustration över att inte får hålla om henne när hon är ledsen och gråter så jag förstår att han tog till metoder och kom in i rummet iaf. Men va, nu svämmade det över igen ju, hennes dröm, och hans reaktion på det. Awie :') Jag älskar hur han alltid har svar på tal när det kommer till hennes tvivel, och bra svar, :) Haha hennes reaktion när han sa att han vill gifta sig med honom, och hans svar, dem är ju söta :D Och att dem inte är osams är nog det bästa! Men asghajsfhjsg, hans tankar, jag skulle kunna döda för att ha en sådan pojkvän som tänkte såna saker om mig, alltså :') Hur kan man vara så underbar? :) ♥ ♥ ♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Anna säger:

Super bra!! :)

Skrivet: |

Emma säger:

Omg superbra! Det kommer bli så gulligt när som får barn!

Skrivet: |

Jenny säger:

Superbra!! Och jag tycker du är Awesome som uppdaterar jätteofta!! Älskar novellen!! <3

Skrivet: |

Anonym säger:

BLIR CRAZYYYY!! VILL HA MER, DU ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT BRA :D:D

Skrivet: |

Ebba säger:

OMG, älskade detta kapitlet!

Jag vet att jag är jättedålig på att kommentera, ledsen för det :)

Skrivet: | Bloggadress: http://twitter.com/JerrysBitch

Emelie säger:

AAAHHH! OMG SÅ SJUKT BRA! :D

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se

Emelie säger:

Jätte bra! <33

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se

Sofia! säger:

Skit bra ! :D jisses.. Vad arg hon blev.. :/ väntar spänt på nästa! :D

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback