2 Juni. Vi sov kvar hemma hos Pearl då hon hade saknat sin säng väldigt mycket, och tro mig, det hade jag med. När jag vaknade på morgonen låg hon alldelens stilla bredvid mig. Hon såg precis ut som en vacker porslinsdocka, med inte en enda skavank i ansiktet eller på resten av kroppen. När hon dagen före frågade om jag hade sett hennes piller visste jag inte vad jag skulle svara, det var jag som hade tagit dem och spolat ned dem i toaletten. Jag vet att det var elakt, och jag tänkte mig inte riktigt för när jag gjorde det. Man ska aldrig tvinga någon annan till något, och det var i stort sett det jag gjorde. Vi hade en lång dag framför oss, då vi skulle iväg på Teen Choice Awards, så jag hoppade in i duschen efter att ha kysst henne på kinden. Samvetet åt upp mig inifrån, och det var inte så jag ville må resten av livet. Hela tiden när jag stod i duschen förberedde jag mig på att berätta för henne vad jag hade gjort, och varför jag hade gjort det, och tro mig, det var inte lätt. Efter en ganska lång och skön dusch virrade jag en handduk kring höften och kammade rätt håret.

Pearl sov fortfarande när jag kom tillbaka in i sovrummet, så jag gick direkt till min väska och plockade fram rena kläder som jag kunde dra på mig. Jag lät henne sova då vi inte hade speciellt bråttom och jag visste att det skulle bli en lång kväll och natt. Hon kunde behöva all sömn hon kunde få, så jag knallade ned till hennes mamma som satt i köket och läste tidningen. ”God morgon, sovit gott?” Hon vek ihop den och la iväg den på sidan om sig och tog en mun kaffe från muggen hon hade ståendes framför sig. ”Hur bra som helst. Och du?” Hon nickade mot mig och reste sig upp. ”Kaffe?” ”Ja, tack. Men jag kan ta själv.” Hon skakade bara på huvudet och gick mot kaffebryggaren. Hon vet att jag dricker svart så det var det jag fick. Vi satte oss vid köksbordet och hon frågade massa saker om turnén och hur vi hade haft det, vi hade ett riktigt trevligt samtal på morgonen. Jag önskade lite att det alltid kunde vara så, jag kände mig hemma tillsammans med Pearls familj. Sandy kom in i köket och viftade på svansen så mycket hon orkade.

•

”Gumman. Dags att kliva upp nu.” Pearl kunde verkligen konsten att sova en hel dag om ingen väckte henne, men jag var tvungen då hon dels var tvungen att göra sig klar och att jag hade något jag ville berätta för henne. ”Nej, snälla. En liten stund till.” Jag hörde på henne hur trött hon var, men hon skulle vara ännu tröttare om jag hade låtit henne sova en stund till. En kyss på kinden och vidare ned till hennes läppar fick henne att slå upp ögonen. ”Jag vill alltid bli väckt såhär.” Hon borrade in hela sitt huvud i bröstet på mig och drog täcket över oss båda. Jag förstår inte, hon har typ 7 kuddar i sängen och alla ligger på golvet när hon vaknar utom två för en har hon haft och en har jag haft. Jag strök henne över ryggen och kysste henne på hjässan, men ändå ville hon inte kliva upp. ”Du vet att vi har mycket att göra idag, du ska iväg och bli sminkad och det lär ju inte gå på en kvart.” Hon hajade till över det jag sagt, och jag tror att hon glömt bort att vi skulle på TCA. ”Wow, varför har du inte väckt mig tidigare?” Hon hoppade in i duschen, och jag började packa ned allt i min väska som på något sätt hamnat utanför.

”Kan du sätta dig ned en stund. Jag måste berätta något för dig.” Jag hade tagit mig i kragen och kommit fram till att berätta för Pearl om hennes p-piller, även om jag visste att hon skulle bli arg, eller rent ut sagt besviken, men jag var tvungen. Hon tittade skärrat på mig, och jag förstod att det lät hemskt när man sa en sådan sak, men det fanns inget annat alternativ. ”Vad har hänt?” Hon hämtade snabbt ett par matchande vita underkläder i spets och satte sig sedan ned på sängen och inväntade mig. ”Igår när du letade efter dina piller.” Jag tog en paus för att se om hon var med på vad jag menade, och hon nickade. ”Så ljög jag för dig.” Hon höjde ett av sina välplockade ögonbryn och kollade chockat på mig. Dock tror jag inte hon förstod vart det var jag ville komma. ”Fortsätt.” Jag tog ett djupt andetag och satte mig ned på golvet framför henne. ”Jag tog dem, och spolade ned dem i toaletten.” Jag vet inte hur hon reagerade, för hon satt bara helt still, varken sa eller rörde sig. ”Menar du på fullaste allvar att.. du av alla människor gjort något sådant mot.. mig?” Hon svalde högt, och jag såg hur en tår lämnade hennes öga.

”Förlåt mig, jag vet att det var dumt. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv göra om en sådan sak. Det är inte ett beslut jag själv ska ta, utan det är något vi ska diskutera…” ”Det finns inget att diskutera. Hur kan du göra så mot mig?” Hon grät där hon satt, men rörde sig inte mer än nödvändigt. Jag reste mig upp och drog en obekväm hand genom mitt hår, då jag visste att jag hade ställt till det ännu en gång. Jag älskar den tjejen och det var inte fören efter att jag spolat ned dem som jag insåg att beslutet inte låg hos mig. ”Jag vet inte, men jag vet att jag älskar dig. Du är min bättre halva. Vill inte du ha barn, nej då är det så. Men jag kommer alltid att älska dig. Och jag kommer att stå vid din sida oavsett vilka beslut du tar här i livet.” Hon tittade upp på mig med tårar i ögonen, och reste sig sedan så att hon stod precis framför mig. ”Jag hade hoppats på att du förstod att vi kunde prata med varandra. Om du så gärna vill ha barn, varför har du inte bara sagt det? Tycker du det är jobbigt att prata med mig?”

Jag hade absolut inte trott att hon skulle vara så lugn när hon ifrågasatte vad jag hade gjort. Det gjorde bara saken ännu mer konstig. Hon tittade på mig hela tiden när hon pratade, och det syntes inte att hon var arg eller något, men man hörde att hon var besviken. ”För att jag inte tycker om att prata om det. Jag vet inte vad du vill, och jag är livrädd att du ska komma och säga att du inte vill ha barn.” Hon tog sina underkläder och gick mot badrummet men innan hon stängde dörren vände hon sig om. ”Jag ska bara klä på mig, stanna här.” Jag gjorde som hon sa och la mig ned i sängen, med ryggen mot badrummet. Jag hatade att bråka med henne, det var det värsta som fanns, med tanke på att hon var min bästa vän, min flickvän och min bättre hälft. Jag kände hur sängen sjönk ned och hur hon la sig precis bakom min rygg, och la sedan en arm över min midja. ”Babe, jag är inte arg på dig. Jag hoppades bara att vi skulle kunna prata om det.” Jag kunde inte undgå tårarna som kom på mig, jag visste att jag egentligen inte hade något att gråta över, men det var väl just den lättnaden som uppstod då hon sa att hon inte var arg på mig.

”Älskar du mig?” Jag blir rädd när hon frågar mig sådana frågor. Det bevisar ju nästan att jag är värdelös på att visa henne det, eller att jag inte säger det ofta. ”Klart jag gör. Varför frågar du?” Jag vände mig om mot henne, och innan jag hann reagera pressade hon sina läppar mot mina. Kyssen var mjuk och mild, gjord av ren kärlek. ”Jag vill veta att personen jag vill ha barn med tänker stanna med mig även när jag blir stor och rund.” Jag kollade chockat på henne, för att ens ha ställt den korkade frågan från början. Jag visste innebörden med att bli gravid, och visste därav att hon skulle bli rund, vackert rund. ”Jag kommer aldrig att lämna dig, oavsett om du rullar fram. Det är ditt hjärta och själ jag bryr mig om. Jag älskar dig så mycket. Förstår du det?” Hon nickade och pressade återigen sina perfekta läppar mot mina.

Jag har fortfarande problem med att sitta vid datorn länge. Så jag vet inte när nästa kapitel kommer. Men varje gång jag sätter mig, försöker jag iallafall få ned ett stycke, och i skrivande stund är kapitel 103 inte klart än. Man ah, ni märker när det kommer. =) 

Jag börjar ärligt tro att jag har någon form av fel på min hjärna. =/ För jag blir yr skit lätt framför datorn. =/ Det skrämmer mig en aning. 

1 Juni. Att vakna på morgonen av underbara kyssar längs nacken och vidare ned över min bara rygg är det bästa som finns, speciellt när det är Justin vi snackar om. Han vet verkligen hur han ska göra för att väcka mig på bästa sätt. Genom att dra sina fingertoppar längs mitt lår och vidare fram mot min ena ljumske. Vi hade kvällen före legat med varandra så ingen av oss hade kläder på sig vilket gjorde allt så mycket lättare för honom att komma åt, och jag var den sista som klagade. Han fick gärna ta på mig. ”God morgon sötnos.” Sedan kysste han mig återigen på halsen och smekte mig lätt över min fortfarande ganska ömma klitoris. Ett lätt stön lämnade mina läppar, men han slutade på en gång, vilket fick mig att vända mig om mot honom. ”Hey, varför sluta du?” Han log bara mot mig, för att sedan pressa sina läppar mot mina och återgå till det han tidigare hade gjort. ”Fick du inte nog i natt?” Jag skakade bara på huvudet och särade mer på benen så att han kom åt bättre.

”Baby, är du klar snart?” Justin stod i duschen för att vi på morgonen skulle besöka min mamma och pappa. Vi var tillbaka i LA för en ganska stor show, och för en gala Justin tjatat på mig att jag ska följa med på, även om jag inte vill. Jag var redan klar, och det var ganska underligt, det brukar aldrig hända att jag är klar innan honom. ”Kommer.” Och som på beställning klev han ut från badrummet i rena kläder och fixad frisyr. Han var verkligen snygg, ett par svarta jeans och en vit t-shirt satt som ett smäck på honom. Jag ville slita av honom dem, men behärskade mig. ”Wow, vi ska träffa mina föräldrar, inte presidenten.” Han log mot mig samtidigt som han drog på sig sin jeansjacka och kysste mina läppar. ”Jag vill vara stilig inför min flickväns föräldrar.” Tillsammans gick vi ned i hallen och han drog på sig ett par nya vit Supras, och jag satte på mig mina kilklackar.

♥

”Åh, vad jag har saknat dig.” Mamma kramade om mig riktigt hårt, och jag kände verkligen hur mycket hon hade saknat mig, men hon var absolut inte ensam om den saken. Pappa kom strax efter henne ut i hallen och slog armarna om mig. Justin stod en bit bakom oss och bara log, tills mamma kasade sig över honom också. ”Tack för att du har tagit hand om min dotter.” Jag himlade med ögonen och hann öppna munnen innan Justin. ”Mamma.” Hon tittade på mig precis som att jag var knäpp. ”Vad är det? Han har ju gjort det.” Jag skrattade bara och följde doften som kom från mammas köttgryta i köket. Alla gjorde mig sällskap strax efter, och vi satte oss ned vid bordet. Det var faktiskt riktigt skönt att få vara hemma en kort sekund, med tanke på att jag och Justin inte skulle stanna i LA mer än två dagar, och då passade vi på att träffa min mamma och pappa.

Mamma ställde fram grytan på bordet och gav sleven till Justin, just för att han var gästen. Det luktade så fruktansvärt gott, att jag knappt kunde vänta på att alla hade tagit mat, men fick allt vara en duktig flicka och göra det. Min familj har aldrig varit speciellt trogen av sig, men sedan jag blev tillsammans med Justin har vi börjat be bordsbönen, och det är tack vare Justin. Han fick även i uppdrag att be den för dagen, och han gjorde det mer än gärna. Alla satt med händerna i grannens och lyssnade på honom, och man kunde höra att han gjort det förr. ”Amen.” Jag kände hur min mage kurrade, och insåg att även dem andra hade hört det, för dem tittade på mig och skrattade. ”Hungrig?” Justin kysste mig på kinden, vilket för mig känns ganska konstigt när han gör det framför mina föräldrar, men jag borde vara van, och dem säger inget. ”Om jag är.”

Maten var lika god som jag minns den och att den åts tillsammans med både mamma, pappa och Justin gjorde den nästan ännu godare. Vi hjälptes åt att duka av bordet för att sedan flytta in oss i vardagsrummet. ”Så när är ni tillbaka permanent?” Mamma vände blicken mot Justin som inte sagt speciellt mycket under middagen, då jag tror han njöt av den minst lika mycket som jag. ”Om drygt en vecka ska väl turnén vara avslutad.” Hon nickade som svar och reste sig upp för att gå mot vår bokhylla. ”NEJ, mamma. Ge dig.” Jag förstod på en gång att hon skulle plocka fram ett gammalt fotoalbum på mig, och det var inget Justin behövde se. ”Jo, gud vad roligt.” Han kramade om mig från sidan och kysste mina läppar. Hon skrattade bara och gav ett av albumen till Justin. Jag trodde att vårt förhållande hade klivit förbi den graden där saker och ting var pinsamt, men tydligen inte. Mamma hittade alltid en väg, och hon hade inte, fram till den dagen visat honom massa gamla baby-bilder på mig.

”Fan vad söt du var när du var liten.” Hans få ord fick mig att rodna, vilket egentligen inte borde ha hänt. ”Så säger du bara..” ”Hey, varför skulle jag göra det. Du är den vackraste i världen, vore ju nästan löjligt om du inte var söt när du var liten.” Mamma tittade på oss från dörröppningen och log, jag såg allt i ögonvrån. ”Jag vill ha en mini-Pearl.” Han viskade mot mina läppar och det var ganska skönt då mamma inte kunde höra oss, men det kändes ändå som att han bara sa en sådan sak. Även om jag hört honom säga det förut. ”Säg inte så, vi har inte tid med ett barn, och det vet du. Du framför allt har inte tid att bli pappa.” Han tittade på mig, slog ihop albumet och lyfte upp mig i sitt knä. ”Jag tar mig tiden. Vi kan fixa det.” Han lät seriös, och det skrämde mig. Visst ville jag ha barn, men jag kunde inte undgå känslan om att kanske förlora ännu ett. Ännu en gång kysste han mig på kinden, och som så många gånger förr kände jag mig som en liten fågelunge, som burrade in sig under sin mammas vinge. Jag förstod inte hur han kunde vara så söt mot mig hela dagarna.

”Snälla, kan vi prata om det här när min mamma inte står och lyssnar?” Han vände sig om mot dörren och kollade mot mamma, som i sin tur började gå mot en av fåtöljerna som stod bredvid soffan vi satt i. ”Jag tycker ni resonerar bra, båda två. Och ni har många år på er.” Ända sedan min mamma gav mig p-piller har jag alltid haft mobilen på påminnelse, annars hade jag aldrig kommit ihåg det, och den ringde till precis då vi satt där. Jag gick ut till min väska för att ta mig ett piller, men dem låg inte där. ”Justin, har du sett mina piller?” Jag vände upp och ned på hela väskan utan att finna dem. ”Nej, eller borde jag ha gjort det?” Jag skakade på huvudet och kollade ännu en gång i väskan. ”Dem är borta.” Paniken kom krypandes längs benen på mig, medan Justin inte verkade se allvaret i det hela. Vi hade kvällen före legat med varandra, och han hade kommit i mig flera gånger. Tillslut var det bara att inse att det var ett tecken, ett tecken på att jag skulle sluta med dem, och faktiskt bilda en familj med Justin.

Jag har nu slutat att lägga upp minst ett kapitel om dagen. Då folk ändå inte visar sin uppskattning genom att kommentera. Jag ber om ursäkt över detta, men det ska bli så jäävla skönt att avsluta denna novell snart. 

(VARNING, grova bilder.)

Hon låg helt naken under mig, den perfekta flickan Gud en gång skickade till jorden. Hennes leende tillhörde en ängel, och hennes kropp en gudinna. Hon förstod inte hur mycket jag älskade henne, och verkligen var villig att kämpa för att hon skulle förstå det. Jag pressade mina läppar mot hennes och lät kyssen tala för sig själv. Mina händer vandrade över hennes kropp, och jag kunde nästan höra hur hon spann likt en katt under mig för att slutligen släppa ut en del stön som ändå kvävdes av kyssarna vi båda utförde. Hon drog min t-shirt över huvudet för att sedan kyssa mig längs käkbenet och vidare ned över halsen där hon bet lugnt. Att min mamma inte har sett alla märken jag haft på halsen är ett under, eller så har hon sett men ändå inte sagt något. Aurora var absolut en sådan person jag hade kunnat falla för, innan hon visade sitt rätta jag, men Pearl tog mig till nya platser varje gång jag kände hennes lätt fuktiga läppar mot min bara hud. Det var något ingen annan tjej någonsin skulle klara av.

Jag la mig ned försiktigt på rygg och drog henne med mig i fallet, så hon hamnade gränsle över mina ben som fortfarande var täckta av mina byxor, dock varade det inte speciellt länge då hon lugnt och försiktigt började knäppa upp dem samtidigt som hon hela tiden kollade mig i ögonen. Hon var en av dem få människorna jag kände som inte behövde le med munnen för att kunna uttrycka sina känslor, då hennes ögon talade ett klart språk. Hon kysste mig på magen när hon drog ned dem tillsammans med mina kalsonger. ”Vet du att du är den vackraste skapelsen i mina ögon?” Jag blev helt tagen när det var hon som sa något sådant, det är inte ofta hon gör det, och det är då jag vet att det kommer från hjärtat. Våra kläder låg tillsammans i en hög på golvet precis som vi låg i en hög i sängen, med både armar och ben tätt omslingrades. Jag kysste hennes perfekta läppar så intensivt att hon knappt märkte att jag la ned henne på rygg igen och började utforska hennes kropp, precis som att jag inte redan visste exakt vart alla hennes leverfläckar satt, eller små ärr av vattenkoppor från då hon var liten.

Med hennes händer i ett fast grepp över hennes huvud kysste jag min väg ned över halsen och magen för att slutligen låta mina läppar lätt röra lite vid klitoris. Hon stönade till och var precis på väg att dra ihop benen men jag hann släppa hennes händer och ta ett fast grepp om hennes ben, för att göra klart för henne att jag absolut inte var färdig. Hon stönade och vred sig under mig när jag lät min tunga arbeta, för att sedan låta två fingrar glida in i henne. Känslan som kom tillbaka i min kropp var nästan den samma som första gången jag visade henne detta, då hon var helt ny, helt orörd. Jag hade under arbetet med henne redan blivit hård, vilket var ganska tur då hon helt plötsligt krånglade sig ur mig och slog runt oss på rygg. Jag hann inte ens ta ett andetag fören hon hade gränslat mig, för att sedan låta sig själv vänjas av min storlek. ”Jag klarade inte av väntan, jag ville ha dig så mycket.” Jag log bara mot henne och förde upp mina händer mot hennes bröst, och masserade dem löst så att hennes röstvårtor styvnade.

Efter en timme av njutning ville jag ta det en våning högre upp. Visst älskar jag att bara ligga och njuta av hennes närhet, känna hur hon arbetar med sin underkropp, hur hennes händer smeker mig över bröstet, och hur hennes läppar pressas mot min bara hud och läppar. Hon åkte ned på rygg vilket fick henne att skratta till, ett urgulligt litet flickskratt. Återigen var jag inne i henne och väntade inte många sekunder innan jag började stöta både hårt och djupt i henne. Ibland kunde jag till och med se hur hon tyckte att det var obehagligt, men sa hon inget så tänkte jag inte vara den som gjorde något åt det heller. Hon förstod inte vad hon gjorde med min kropp när hon helt medvetet krampade kring min stenhårda. Ibland ville jag nästa spänna fast henne, och använda hennes kropp som ett redskap, men hon var min flickvän, och jag kunde inte göra det. Hon var värd så mycket mer, än bara något att leka med.

”Vänd dig om.” Tre enkla ord som hon lydde på en gång. Hon stod på alla fyra framför mig med ett fast tag kring sänggaveln, och jag tackade gudarna för att Kenny hade rummet några våningar under oss, då han absolut inte kunde höra vad som föregick. När jag penetrerade henne stönade hon högt och belåtet, vilket fick mig att njuta ännu mer. Jag tog henne så hårt och så fort jag orkade efter en dag som denna, och hon verkade inte ha något emot det, då hon med jämna mellanrum mötte mina stötar. ”Fuck, Justin.” Hon kastade bak allt sitt långa hår över ryggen och andades så gått hon kunde då hon stönade så högt hon bara orkade. Jag kysste henne över ryggen och placerade en arm över hennes bröst och tog ett fast tag kring det vänstra och lyfte upp henne mot mig, så att hon var så illa tvungen att svanka ännu mer för mig, vilket var det sexigaste en kvinna kunde göra. ”Jag älskar dig.” Hon rodnade men vände sig om så att våra tungor nådde varandra. ”Och jag dig.” Hon pressade sina läppar mot mina för att sedan avsluta kyssen tvärt. ”Ta mig hårt, babe.” Hon viskade mot mina läppar så att det nästan kittlades lite, men det fanns inget tvivel om att jag inte gjorde som hon bad mig om.

”Jag kommer.” Jag fortsatte stöta genom hela hennes orgasm och den verkade inte vilja ge sig. Tillslut la hon sig ned raklång på mage och andades häftigt. ”Orkar du mer?” Jag kysste henne på halsen samtidigt som hon små stönade mer för sig själv än för någon annan, och svankade från där hon låg. Jag visste att hon gillade att bli tagen hårt bakifrån, ibland till och med att jag drog henne i håret, vilket hon fick uppleva just den kvällen. Hon låg på mage och svankade när jag återigen trängde in i henne. Hennes stön kvävdes av kudden hon pressat ansiktet emot. Jag tog allt hennes hår i ena handen samtidigt som jag drog det lite bakåt, och hon var tvungen att titta upp från kudden. Med hårda och jämna stötar pressade jag min väg in i henne. Jag förstod inte hur hon kunde vara så tight även om vi legat i några timmar, hon höll hela tiden måttet, och det gjorde så jag älskade henne ännu mer.

”Jag vill ha dig över mig.” Jag drog mig ur henne och lät henne vända sig om för att sedan placera sina ben kring min midja och sära sina ben för mig. Hon gjorde något hon tidigare inte gjort, hon sög på ett av sina fingrar och förde ned det till sin klitoris, och samtidigt som jag pressade mig in i henne fick jag skåda då hon lekte med sig själv. Hon har aldrig varit så sexig och så syndig som hon var då. Jag böjde mig ned mot henne för att smeka hennes läppar med mina, och hon rev mig på ryggen flera gånger. ”Hårdare, jag vet att du kan. Få mig att komma igen, så ska du få komma.” Hon nafsade mig i örsnibben och korsade sina ben kring min rygg. Hon kom, och gick upp i en brygga likt vilken gymnast som helst. När hon hade återfått andningen knuffade hon ned mig på rygg och tog mig i munnen. Vi har aldrig avslutat på det sättet, så det var garanterat något nytt, och inget jag hade något emot. ”Babe..” Var det enda jag hann säga innan jag kom, och hon tog allt i munnen. Min flicka svalde allt, precis som att det var något hon gjorde dagligen.

Jag vet inte om detta är ett kapitel ni har längtat efter, eller inte. Men ah, här har ni det. =) 

Imogon kliver jag återigen på min praktik, och jag vet inte hur det kommer se ut med kapitel. Men den börjar nog närma sig sitt slut, så ska försöka komma på ett avslut på den. :) Sedan är det färdit för min del. 

Har ni några förslag på vad ni vill läsa om så är ni välkomna att komma med dem. 

Efter samtalet med mamma kände jag mig genast mycket bättre. Hon fick tillbaka mig ned på jorden, och jag lovade mig själv att aldrig lyfta mer än en fot åt gången. På så sätt kunde jag både ta mig framåt och hålla mig på jorden. Jag kunde höra hur konserten tog slut, genom ljudnivån som steg några grader, och allt folk som var på väg mot logen jag sa i. Visst var jag fortfarande arg för att Justin inte bara försökt, utan även lyckats göra mig svartsjuk. Jag ville inte att han skulle vara svartsjuk på Alex, för det fanns verkligen inget mellan honom och mig, vilket bara gjorde mig frustrerad. Dörren öppnades och jag visste inte vad jag hade att förvänta mig med tanke på vad jag tidigare hade gjort som till och med Kenny fått beskåda. Justin var den enda som kom in, helt svettig och alldelens för sexig för sitt eget bästa. Ibland var det konstigt att jag kunde koncentrera mig och inte slita av honom kläderna.

Kenny måste ha berättat för honom vad jag tidigare hade varit på väg att göra för han agerade precis som att jag inte fanns i rummet. Jag kunde ibland skymta en besviken känsla genom honom, och det var inte mer än att jag själv kände mig besviken. Jag hade gjort honom arg, och det var det sista jag ville göra. Han tog med sig rena kläder och hoppade in i duschen, fortfarande som att jag inte var med honom. Dörren till badrummet stod fortfarande på glänt så jag styrde mina steg mot den och gick in, jag ville inte vara osams med honom. ”Justin?” Jag såg hur han hoppade till bakom det frostade glaset, och jag antog att jag skrämde honom en aning. Han vände sig om och kollade på mig, då det var frostat i mitten och vanligt ned mot hans fötter och mot hans ansikte. ”Vad vill du?” Jag hörde på honom att han inte var glad, vilket bara gjorde att jag fick en klump i magen. ”Varför pratar du inte med mig?” Han skakade bara på huvudet och vände sig om igen. ”Jag tar mycket från dig, men inte detta. Vi diskuterar detta när vi är tillbaka på hotellrummet.”

♥

Egentligen var det meningen att vi skulle flyga till LA på en gång efter att Justin hade haft sin konsert, men han hade bestämt att han och jag, inklusive Kenny skulle vara kvar i México en dag. När vi hade tagit oss till hotellet tog både jag och Justin våra väskor och rullade med dem upp till vårt rum. Kenny hamnade på någon våning nedanför oss, vilket inte gjorde mig något. Allt jag kunde tänka på var att Justin inte sagt många ord till mig, och han hade framför allt inte tagit i mig. Tystnaden mellan oss gjorde mig nästan illamående, och jag kände mig tvingad till att få bort den. Justin gick in i sovrummet med sin väska, men kastade sig sedan i soffan, fortfarande som att jag inte var med. ”Snälla Justin. Prata med mig.” Han tittade på mig och höjde ena ögonbrynet, nästan som att han inte förstod vem jag var, eller vad jag gjorde där. ”Jag kanske skulle ha åkt med dem andra hem. Du verkar inte vilja ha mig här.” Jag tog med mig min väska in i sovrummet och drog igen dörren bakom mig. Jag visste att jag hade gjort fel, och jag hatade tystnaden mellan oss. Jag ville till och med att han skulle skrika på mig, tala om för mig att jag hade betett mig illa.

”Förstår du att det här är mitt liv? Det är mitt jobb. Det kanske var en dum idé att du följde med. För jag vet inte vad det är som har tagit åt dig. Mellan fyra väggar på skolan var du den där tjejen som knappt vågade säga flaska, och så vitt jag har hört från Kenny är du inte längre hon. Den tjejen jag föll för, hon som fick mig att känna lycka och glädje.” Jag sa inget, jag lät honom bara prata där han stod i dörröppningen. Även om tårarna rann på mig, kunde jag inte bry mig mindre. Han var allt för mig, och jag visste att jag hade gjort bort mig, jag visste att han skulle bli besviken, och framförallt arg. ”Vi älskade varandra, och vi framför allt respekterade varandras åsikter. Och jag vet att bara för att mitt namn är stort så kan jag inte få allt jag vill i hela världen. Men jag trodde verkligen att du skulle respektera mig när jag sagt att jag inte vill att du ska vara med Alex, jag vill inte förlora dig, och absolut inte till honom. Jag vet inte vad det är med dig, eller vad som händer, men det känns som att du vill göra allt för att jag ska stöta bort dig. Att jag ska släppa taget om dig. Är det, det du vill?” Jag kunde inte svara honom, jag ville, men kunde inte. Mitt hjärta slog för fort, och pulsen ökade.

Jag vet inte hur länge han stod där, och troligen väntade på mitt svar. Svaret jag inte kunde ge honom på grund av att min tunga inte ville sammarbeta med mig. Egentligen ville jag bara kasta mig i hans famn, men inte ens det kunde jag göra. ”Svara mig.” Han höjde rösten åt mig, och det har han inte gjort tidigare, i alla fall inte på det sättet, aldrig, någonsin. Jag ryggade inte tillbaka, vilket en vanlig människa hade gjort. Sakta tog jag mig ur sängen där jag tidigare hade suttit med en kudde tryckt mot bröstet. Med bestämda steg gick jag mot honom, men stannade strax framför honom, då jag inte vågade mig för nära. ”Kan du inte prata längre? Vill du att jag ska stöta bort dig?” Jag skakade lite försiktigt på huvudet, men vågade mig inte på att se honom i ögonen. ”Se på mig när jag pratar med dig.” Jag har aldrig hört honom sådär innan, i bakhuvudet kunde jag höra hur varningsklockorna ringde, samtidigt som en annan del sa åt mig att trigga honom mer, för att se hur långt han själv klarade av att ta det.

Jag bet mig löst i läppen samtidigt som jag vek upp huvudet mot honom, hans ögon var gyllenbruna vilket bara var ett bevis på att han inte riktigt var så arg som han försökte framställa sig själv, och jag kunde inte annat än känna en liten besvikelse. Jag ville att han skulle ta tag i mig, hårt och bestämt. Jag ville nästan att han skulle vara riktigt arg. I samma ögonblick som våra ögon möttes tog han tag i mina armar och tryckte upp mig mot väggen. Jag blev inte rädd av själva grejen utan blev bara så överraskad att han gjorde det, för att sedan pressa sina läppar mot mina. ”Jag älskar dig. Förstår du det?” Han lutade sin panna mot min när våra läppar släppt varandra. En tår lämnade mitt ena öga och banade en väg ned över min högra kind och vidare ned för att slutligen lämna mitt käkben. ”Jag älskar dig. Jag vet att jag hade kunna ställt till det idag. Förlåt mig.” Ännu en gång vågade jag inte se honom i ögonen, men han såg till så att jag inte hade något val genom att lägga två fingrar under min haka och vika upp mitt ansikte mot hans igen. ”Gör aldrig mer om det. Oken?” ”Jag lovar, förlåt.”

Jag vet inte vad som hände med honom, men han lyfte upp mig så att mina ben hamnade kring hans midja, och kysste mig igen, precis som att det inte fanns en morgondag. Helt plötsligt kände jag något mjukt mot min rygg och insåg ganska på en gång att han hade lagt ned mig i sängen, men vi skiljdes inte åt, hans läppar var fortfarande hårt pressade mot mina, och hans händer letade sig in under mitt linne och bak på ryggen för att slutligen knäppa upp min BH. Han satte sig upp men lyfte med min överkropp med en av händerna som han fortfarande hade på min rygg, för att fortsätta kyssa mig på halsen. ”Jag vill ha dig, nå så fruktansvärt mycket.” Han behövde bara säga en sak för att få mig att vilja ha honom ännu mer, än vad han ville ha mig. ”Ta mig.” Jag ville inte förstöra stämningen som fanns mellan oss med massa onödigt prat, så jag försökte säga det jag ville ha sagt med ett fåtal ord, vilket fick honom att dra mitt linne över mitt huvud och kyssa mig mellan mina bröst.

Jag är inte tillbaka, men eftersom att det är en sådan stor dag för oss Beliebers, så valde jag att skriva ihop ett kapitel åt det. =) Jag vet inte om det var som ni hade förväntat er, men jag hoppas verkligen det. Jag blir fortfarande fruktansvärt yr när jag sitter vid datorn, så jag ger upp detta ett tag till nu. Men ah, kommentera. =) 

BTW, jag har läst Danger 3 ggå redan. Och jag kan inte fatta att ALAYLM nästan är som Danger fast i film. ^ 

Att se Pearl och Alex krama varandra gjorde ont, även om jag visste att Pearl inte kände något för honom. Däremot visste jag inte vad han kände för henne, och det var det som gjorde ondast. Han kunde lika gärna använda all sin tid tillsammans med henne som ett sätt att förföra henne på. Jag hade ingen aning om vad dem två gjorde tillsammans, och jag kände hur svartsjukan bubblade inom mig. När soundchecken var klar klev jag av scenen och lämnade tillbaka mikrofonen till den som stod närmast mig. Pearl gick efter mig, men jag stannade inte fören jag kom in i logen, och då var hon så frustrerad att hon smällde igen dörren. ”Lägg av nu. Förstår du det. Jag ä l s k a r dig, jag känner inte ett skit för honom.” Hon grät och skrek samtidigt, vilket fick mig att vända mig om. Tårarna bara rann på henne vilket helt klart gjorde det jobbigt för henne att se något. ”Skulle du tycka att det är okej att jag umgås med andra tjejer?” Jag hörde hur hennes hjärta slutade slå, för att sedan rusa iväg en fruktansvärd fart.

Tystnaden mellan oss var lika grov som väggen, som på något vis helt plötsligt byggts upp. Även om jag ville gå mot henne kunde jag inte, jag kunde inte heller röra henne. Jag vet inte vad det var som hade hänt, men jag såg på henne att hon fick problem med andningen när jag frågade henne. ”Vem skulle du umgås med?” Hon bet ihop sina perfekta käkar och kollade på mig, med nästintill svarta ögon. ”Jag sa inte att jag skulle göra det, jag frågade dig om du skulle acceptera det.” Helt plötsligt var muren borta mellan oss och hon tog ett steg mot mig. Jag kunde inte undgå känslan i min kropp om att jag faktiskt var en aning skraj för henne just då. Jag hade aldrig tidigare sett henne så, och det skrämde slag på mig. ”Svara mig. Skulle du tycka att det var lugnt att jag drog och var borta någon timme för att sedan komma tillbaka och berätta att jag umgåtts med en brud?” Jag ville få fram rätt reaktion hos henne, jag ville att hon skulle känna samma svartsjuka som jag fick uppleva varje gång jag såg henne tillsammans med Alex. ”Ja. Så länge du umgås med den tjejen på samma sätt som jag och Alex umgås på.”

•

Helt ärligt så började dem samtalen tillsammans med Pearl att spåra ur. Hon visste att jag var svartsjuk, men hon gjorde ingenting åt det. Visst, hon försökte övertyga mig om att det inte var något mellan henne och Alex, och jag trodde henne, men jag var fortfarande inte övertygad om att Alex inte kände något för henne. Det var där skon klämde, och det störde mig en aning. Jag försökte att lägga det bakom mig för att kunna gå ut på scenen och göra så bra ifrån mig som möjligt. Det var inte ett ställe att göra bort sig på, då över 300 tusen var på plats för att se konserten live. Jag stod inne i logen, framför spegeln för att vara exakt, nervositeten kom ikapp mig, och jag började smått memorera mina danssteg. ”Justin, vart är du?” Jag hörde klart och tydligt att det var Alex som ropade på mig. Hade inte den grabben haft ett skrivet kontrakt med mig, hade jag för längesedan skickat hem honom. ”Här, vad är det?” Jag rättade till kläderna och mikrofonen och visade mig sedan i dörröppningen. ”Scen om 5 minuter.” Var det enda han sa och försvann sedan ut genom dörren och lämnade mig ensam.

”Slappna av, allt kommer att gå bra. Jag bara vet det.” Scooter försökte lugna ned mig, men inget verkade fungera. Allt jag kunde höra var hur alla människorna skrek mitt namn, alla olika tillfällen så egentligen hörde man inget klart och tydligt. ”Baby. Lycka till.” Pearl kom fram från ingenstans och pressade sina läppar mot mina. Det verkade just i den stunden vara det som gjorde mig lugn, att veta att hon inte var arg på mig. Jag stod redo bakom skynket som hängde för ingången till scenen, och jag såg hur en del strålkastare tändes. Utan att någon musik spelades eller något gick jag ut på scen till ljudet av alla mina underbara fans. Dem skrek så högt dem bara orkade, och jag stod bara helt stilla och blickade ut över dem samt hörde hur dem skrek. Jag log för mig själv till en början, men tillslut lyste nog hela jag upp. Jag var så fruktansvärt glad över alla som hade samlat sig på ett och samma ställe för att höra mig.

Konserten var precis som alla andra, men med en aning mer tryck i sig, och det var inget jag hade något emot då jag för längesedan vant mina öron av det höga ljudet. Man fick bara se Justin så glad dem gångerna han stod på scenen, och det gjorde ont i mig. Jag ville vara anledningen till att han gick upp på morgonen, och till att han log. Men jag tävlade med över 50 miljoner andra människor, och det var en fight jag inte kunde vinna, oavsett hur mycket jag tränade. Tyvärr. Under turnén har alltid Anna varit den tjejen som i stort sett haft huvudrollen under Boyfriend, men helt plötsligt kladdade alla tjejerna på honom, vilket fick mig att se rött. Kenny däremot hann stoppa mig precis innan jag var på väg ut och ställa till en fruktansvärd scen. ”Vad tänkte du med?” Allt Justin tidigare hade sagt till mig satte sig verkligen fast i mitt huvud och jag reagerade själv över hur svartsjuk jag blev på mindre än en timme. ”Jag vet inte.”

Jag har ingen aning om det var någon mer som såg att jag höll på att krossa allt, eller om det bara var Kenny. Men det kändes samtidigt som att det kvittade, han skulle ändå berätta för alla, eller i alla fall framförallt Justin, och jag visste att jag skulle få genomgå en grundlig diskussion med honom. Inget jag såg speciellt mycket fram till, men det var smällar man fick ta om man var lika korkad som jag. ”Gör inte om det, hör du det?” På något sätt kändes det som att jag hade förändrats till det sämre sedan jag träffade Justin, eller i alla fall från det att jag fick följa med honom på turné. Precis som att det var jag som var stjärnan, och hade förvandlats till en diva och trodde jag kunde bete mig hur som helst. Jag nickade bara en aning tillbaka till honom, innan jag i mitt huvud kröp tillbaka in i mitt skal och skämdes. Allt hade blivit för mycket för mig, jag kunde inte hantera allt.

Justin var in i logen och bytte kläder snabbt för att sedan pussa mig innan han läämnade rummet igen. När jag satt i min ensamhet kändes det som att det bara var en enda människa som kunde få mig på bättre tankar, och humör framförallt. ”Pearl gumman.” Jag kunde inte undgå tårarna som kom när jag hörde hennes röst. Det var flera veckor sedan jag hörde den, och jag saknade henne mer då jag fick det. ”Mamma.” Det var allt jag fick fram innan tårarna sprutade och jag snyfta i min ensamhet. ”Men lilla gumman. Vad är det som har hänt?” Hennes röst var så klar att jag var tvungen att ta mig samman. Jag kände mig patetisk, när jag satt där och grät. ”Jag vet inte. Saknar bara dig antar jag.” Hon skrattade till, och det var verkligen något jag hade saknat. I bakgrunden kunde jag höra hur Sandy skällde lite, och det har hon aldrig gjort tidigare. ”Jag saknar dig med. Men vi ses snarare än du tror.”

Detta är det sista klara kapitlet jag har, så nu har ni chansen att påverka. Vad vill ni ska hända? =) Kom med så mycket idéer som möjligt, ju fler jag får, ju fortare får ni nästa. :) 

Pearl’s Perspektiv

”Baby, hallå.” Justin hade hamnat i någon slags trans, vilket gjorde det omöjligt för mig att prata med honom, eller få honom att lyssna på vad jag hade att säga. Precis efter att han själv hade sagt att han ville ha barn med mig så hände det. Han låg bara och stirrade i taket, utan att ge mig ett tecken på att han faktiskt levde. Jag knäppte återigen med fingrarna framför ögonen på honom, men det fungerade inte den gången heller. ”SLUTA NU, du skrämmer mig.” Jag knuffade till honom så han åkte ned på golvet, och först då förstod han att han skulle reagera på mig. ”Vad gör du här? Åkte inte du hem?” Han kollade sig omkring för att sedan sätta sig upp i sängen igen, jag förstod dock inte ett smacka av vad han höll på att svamla om. Han måste ha hamnat i en dag dröm eller något, för han sov inte då han var okontaktbar, han blinkade och stirrade i taket. ”Nej, det gjorde jag inte. Och har inga planer på det heller.” Han log och pressade sina läppar mot mina, det var precis som att han föll i ett lugn.

”Vill du ha barn med mig?” Jag tyckte inte om att prata om sådant, men det kändes ändå fullt naturligt att göra det med Justin. ”Ja, det vill jag. Någon dag.” Han såg fortfarande helt förvirrad ut då han hela tiden flackade med blicken fram och tillbaka. ”Vad är det med dig?” Jag satte mig upp mitt emot honom så att jag såg helt på honom där han låg. ”Något konstigt hände mig just. Jag dagdrömde.” Han berättade hela sin dröm, varje liten detalj fick jag höra. Och jag blev bara mer och mer chockad. ”Det värsta av allt är att jag inte vet om det var en dröm eller inte, allt var så verkligt.” Jag placerade min hand över hans hjärta och kysste hans läppar passionerat. Det tog ett tag för honom att förstå vad som hände, men tillslut besvarade han den. ”Jag är här, och ska ingen stans. Du och jag, remember?” Han log nöjt, precis som att jag hade sagt något han ville höra.

♥

21 maj 2012. México City, jag är världens lyckligaste lilla flicka. Allt är underbart, livet leker och jag är kär. Justin behandlar mig som en prinsessa, och det finns inget bättre. Det är inte så att han överöser mig med dyra saker eller flyger mig runt till olika platsen när han har en stund ledigt, utan han kan helt spontant bara ge mig en puss på kinden, eller säga att jag är vacker. Det är sådana saker som jag värderar högt, han gör saker jag inte ser komma, och det är hur sött som helst. ”Justin, vi är framme.” Planet slog ned i marken och Justin rätade ut kroppen för att sedan ge mig en puss på näsan. Ett löjligt flickskratt lämnade mina läppar, och det fick honom att le. Återigen hade vi flugit privat, så att jag och Justin satt längst bak, var inge ovanligt. Pattie hade flugit hem till sina föräldrar i Stratford, så var inte med oss längre. Egentligen var det bara dansarna och Kenny som var med på flygplanet, och det var annorlunda, det var mer stim och prat under flygningen. ”Jag älskar dig. Det vet du va?” Jag nickade mot honom och reste mig upp för att sedan ta min väska i ena handen och hans hand i den andra. ”Och jag dig.”

Scooter ville prova något nytt, så han hade satt upp en gratis konsert i mitten av México, där närmare 300 tusen skrikande tjejer hade bosatt sig dem närmsta dagarna. Allt var så overkligt för mig att förstå, men det kanske är förståligt, då jag får tillbringa min vakna tid tillsammans med honom. När vi hade tagit oss till hotellet kunde vi inte gå in den vanliga vägen, med tanke på att det var fullproppat med tjejer utanför. Vakterna kunde snart inte hålla mot trycket, och jag kunde i min vildaste fantasi inte förstå hur dem kunde hitta honom så fort. Han hann oftast inte ens landa i landet fören folk hittat hans hotell. Jag tror att till och med han har svårt att förstå det. ”Kenny, jag kan ta min väska själv.” Jag gillar inte att bli behandlad som någon stjärna när jag i själv verket bara är en vanlig tjej från Los Angeles. Som dessutom råkar vara tillsammans med en världsstjärna. ”Ge dig nu, jag tar den.” En suck lämnade mina läppar medan Justin bara skrattade åt mig och sträckte sig efter min hand.

”Hur känner du inför ikväll?” Jag och Justin hade fått 30 minuter på oss att komma till rätta på hotellrummet, för att sedan möta upp alla andra nere i foajén. ”Du får inte säga något till någon, men jag är faktiskt nervös. Det händer i ofta, men nu känner jag av det.” Jag log lite smått då jag faktiskt hörde nervositeten i hans röst. ”Vet du en sak?” Han stannade upp i det han gjorde och tittade på mig, för att sedan skaka lite smått på huvudet. ”Min pojkvän kommer fixa det galant. Det finns i hans blod.” Med ett brett leende på läpparna lämnade vi hotellrumet hand i hand och mötte upp dem andra. Poliserna utanför hade styrt upp kaoset så vi fick gå ut den vägen, just för att Justin tjatade till sig det. Fansen skrek sig hesa då dem fick syn på honom, och han gjorde nästan alla nöjda, i alla fall dem som stod längst fram mot staketet. Kenny fotograferade och Justin log, det var ett riktigt team. Man såg verkligen på Justin hur överlycklig han var, han trivdes.

När vi kom fram till platsen där konserten skulle hållas blickade jag ut över folkmassan som hade spenderat dem senaste 10 timmarna där. Det var så mycket folk att jag började fundera om jag någonsin sett så mycket, sammanlagt. Justin kom och ställde sig bakom mig och la armarna kring min midja och huvudet på min axel. ”Kommer du verkligen klara av det här?” Nervositeten hördes i min röst, och den skulle egentligen inte ens ha varit hos mig, utan hos honom. Jag fattade inte varför jag var nervös, det var inte jag som skulle stå på scenen. ”Jag har dig vid min sida, och det kommer göra mig lugn.” Han kysste mig på halsen och smekte min mage under min tröja, vilket gav mig rysningar över resten av min kropp. ”Justin gör dig redo för soundcheck.” Scooter kom springandes och flaxade med massa papper.

Jag, tillsammans med Ryan, Justins stylist, satte oss på en varsin högtalare så att vi kunde se vad Justin gjorde på scenen. Alla dansare förutom Alex var med honom, och dem dansade mot varandra och skojade stadigt med publiken vilket verkade uppskattas. Alex kom och satte sig ned bredvid mig på högtalaren. ”Hur mår du?” Det var knappt så att jag hörde vad han sa, men kunde läsa på hans läppar en aning. ”Har aldrig mått bättre. Du då?” Jag nickade ned mot hans fot, så han skulle förstå vad jag menade. ”Det funkar, önskar bara att jag fick ta av mig skiten och vara med och dansa igen.” Jag förstod honom, det måste ha varit frustrerande för honom att se alla sina vänner stå och ha kul på scenen medan han fick hoppa omkring på ett par kryckor. Jag drog in honom i en kram, som han på en gång besvarade. Jag kunde skymta över axeln på Alex att Justin utstrålade svartsjuka, vilket fick alla min lycka för dagen att försvinna.

Haha, där fick jag er allt. ;) Jag är fan bäst på det här. Jag kan nog gissa mig till att inte en enda av er trodde att detta skulle hända. ^

Jag visste inte vad jag hade förväntat mig att höra från henne efter att jag hade släppt den där bomben, men hon tittade bara på mig precis som att det var helt naturligt att säga till sin 17 åriga flickvän att man ville bilda en familj med henne. Det var dock allt hon gjorde, hon tittade bara på mig, utan att säga så mycket som pip. Jag vet inte om det kom som en chock för henne, eller vad det var. Jag visste inte heller om jag hade visat allt så dåligt, att hon inte märkt tidigare att hon faktiskt är den tjejen som helt och hållet vänt upp och ned på min tillvaro. ”Säg något, snälla.” Hon hade fortfarande inte sagt något, så nervositeten steg i min kropp. Jag ville inte att hon skulle ta avstånd från mig, och jag ville absolut inte att hon skulle bli skrämd. ”Jag vet inte vad jag ska säga.” Hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot mig, det kändes verkligen som att jag hade förlorat henne. Jag hade utan problem kunnat leva tillsammans med henne, utan barn eller något. Bara hon och jag, men jag visste inte om jag hade hon kvar längre.

Jag vet inte hur länge jag låg vaken den kvällen, men det var bra länge. Även om jag visste att Scooter tidigare sagt åt mig att se till att få sömn, så var det fullkomligt omöjligt. Jag låg länge och tittade på hennes ryggtavla, vilket var det enda jag såg av henne. På morgonen när jag vaknade var det av mammas knackningar på dörren, jag hoppade upp ur sängen för att inte väcka Pearl, men det var inte fören jag såg mamma som jag kollade tillbaka i sängen och såg att Pearl inte var där längre. ”Vet du varför Pearl gick här ifrån tidigt i morse?” Mamma kollade undrandes på mig, men fortsatte sedan. ”Jag satt i den andra bussen och åt frukost redan vid halv 6, och då gick hon.” Det var nästan som att någon slog mig på smalbenet med något hårt, och bad mig lägga mig ned. På något sätt ändes det som att jag verkligen hade gjort henne illa. ”Om du vet varför måste du tala om det för mig.” Jag vet att mamma bryr sig om henne, och att hon anser att Pearl är hennes ansvar när hon är med oss här. Men detta var något jag var tvungen att lösa själv, hur nu det skulle gå till. ”Nej, jag vet inte.” Jag hatar att ljuga för mamma, men det var något jag behövde göra.

•

”Baby, kom tillbaka till bussarna. Jag tycker inte om att du är ute och springer helt själv, och framför allt inte när vi är osams eller vad vi nu är. Puss, jag älskar dig.” Jag skickade ett sms till Pearl i hopp om att hon skulle svara mig. Jag hann inte mer än klä på mig och kliva ut ur sovrummet fören det pep till i min mobil. ”Jag är hos Alex, kommer snart. Puss.” Jag fick inget jag älskar dig tillbaka, vilket gjorde mig mer orolig än innan. Jag gillar inte tanken av att hon är med Alex, jag vet hur han behandlar sina tjejer, och jag vill inte att Pearl ska hamna i samma hål som dem andra. Hon är värd så mycket bättre. ”Fick du tag i henne?” Mamma satt vid bordet och läste en av alla sina damtidningar. Jag nickade bara lite smått mot henne, men hon gav sig inte. ”Vart var hon?” Jag svalde högt och plockade ut en vattenflaska ur kylen. ”Hos Alex.” Mamma kollade på mig med stora ögon, precis som att hon inte förstod mina två ord jag sa till henne.

Pearl kom tillbaka efter tjugo minuter, men hon sa inget, utan gick bara raka vägen in i sovrummet. Mamma tittade bara på mig för att sedan lämna bussen. Alla andra lämnade även bussarna för att gå ut och äta tillsammans, men jag ville lösa allt med Pearl innan jag planerade något annat. Hon satt på sängen när jag kom in, men hon tittade inte på mig. ”Kan du förklara för mig vad det är som händer?” Hon svarade mig inte, och frustationen växte inom mig. Många gånger visste jag exakt vad jag skulle göra, men inte då. Jag hade inget sätt att hantera hennes tysthet, och det gav mig rysningar. ”Vill du inte vara tillsammans med mig mer?” Inte ens då kollade eller svarade hon mig, och hade det varit så att hon fortfarande ville det, anser jag i alla fall att hon hade reagerat, men inte. ”Jag vill inte göra dig ledsen. Det är det sista jag vill. Men jag vet inte vad jag känner mer.” Hon stack, inte bokstavligen, en kniv i bröstet på mig, och vred om den. Det gjorde så ont när hon sa det, när hon gjorde det verkligt.

”Har det något att göra med Alex?” Jag satt på sängen och kollade på henne när hon packade sina saker. Hon vände sig om och slog ut med armarna. ”Nej, det har det inte. Det handlar om dig och mig.” Inte en enda tår hade jag fällt, men dem var absolut inte långt borta. Hon var verkligen på väg att lämna mig. ”Vad är det då? Jag ger dig vad du vill. Säg något så fixar jag det.” Hon suckade och slog ut med armarna. ”Det handlar inte om saker Justin. Det handlar om att mina känslor för dig inte är dem samma som dem varit innan. Jag önska att fallet var så, för jag älskar dig verkligen.” Jag skakade bara på huvudet. ”Hur kan du säga att du älskar mig, men att du inte vill vara med mig?” Hon satte sig ned bredvid mig och tog min hand. ”Jag älskar dig, av just den anledningen, att du var den som lärde mig att älska.” Tårarna rann på mig, men mer än så var det inte.

”Lämna mig inte. Snälla, jag tar tillbaka allt jag sa igår kväll. Bara du stannar.” Jag frågade mig själv hela tiden hur jag skulle klara mig utan henne vid min sida, men kom aldrig riktigt på något bra svar. ”Det handlar inte om det. Snälla, gör inte detta svårare än vad det redan är. Jag ber dig.” Hon drog igen dragkedjan på väskan, och ställde den vid dörren. ”Jag ber dig inte att vänta på mig, men jag önskar innerligt att du gör det. För jag vill hitta tillbaka till dig, jag vill kunna säga att det är dig jag är kär i, och jag vill kunna leva mitt liv tillsammans med dig, och kanske några barn.” Allt kändes så overkligt. Precis som att det var en dum dröm. ”Kan jag i alla fall få följa med dig till flygplatsen?” ”Justin, det blir bara värre…” ”Jag tänker inte acceptera att du bara åker utan att jag får säga hejdå.”

Jag fick som jag ville, eller ja, eller inte. Jag fick i alla fall följa med till flygplatsen, och säga hejdå till henne. ”Jag antar att det är här vi säger hejdå.” Hon tittade på mig med blanka ögon, och vad jag såg på henne var det minst lika jobbigt för henne som för mig. Ändå var det hon som valde detta. ”Inte ett hejdå för alltid. Du får inte tro det.” Hon kysste mina läppar, och bara det var som en saga. Allt annat kring oss blev suddigt och tillslut var det bara hon och jag. ”Flight 34 mot Los Angeles, avgår om 10 minuter.” Den rösten gjorde mig ännu mer ledsen, men jag gjorde verkligen allt i min makt för att inte börja gråta. Jag ville inte ge henne det, hon grät och det räckte för mig. ”Glöm inte att jag alltid kommer älska dig.” Ännu en gång kysste hon mig, men tog sedan sin väska och började gå mot säkerhetskontrollen, utan så mycket som att ge mig en blick.

Vad var det som hände där? =/ Jag tror att Pearl lider av någon form av mentalstörning. ^ 

Pattie hade till och med varit så duktig att boka bord för oss alla, så när vi kom till restaurangen fick personalen en liten chock, då jag antog att hon inte använde sitt riktiga namn. Justin stod hela tiden bakom mig med sina händer i ett stadigt tag på mina höfter. Ibland kunde jag till och med känna hur han snosade mig i nacken, vilket kittlades en aning. Kyparen visade oss till bordet som låg en aning in i restaurangen, men ändå vid fönstret. Det enda kravet Justin hade var att vi skulle äta några våningar över marken, så att alla paparazzi inte skulle kunna hitta oss, och sedan psyka oss från utsidan. Alla satte sig ned vid bordet, men Justin tog min hand och förde mig till ett bord för två en bit ifrån. ”Jag vill ha en lugn middag med dig, på tu man hand.” Jag rodnade, för att han var så söt mot mig. ”Sötnosen då.” Han log bara mot mig, men drog ut min stol, så jag fick sätta mig ned.

När vi hade beställt vår mat och fått in våra drickor satt vi bara helt tysta och tittade på varandra. Han lekte med mina fingrar över bordet och det var en mysig stämning, även om jag kunde höra hur Pattie tisslade och tasslade om oss. ”Kolla vad söta dem är.” Jag kunde nästan känna hur hela gänget bakom min rygg vände sig om och kollade på oss. Justin däremot reagerade inte, utan fortsatte kolla på mig. Tillslut släppte jag honom med blicken och lät kyparen ställa ned en tallrik framför mig, och det fick Justin att göra lika. ”Mmh, vad gott det luktar.” Jag drog verkligen inte doften från min mat, pasta med fyra olika ostar. Justins mat såg inte heller så illa ut då han hade valt spagetti och köttfärssås. Jag var tvungen att smaka på hans mat, så jag stoppade ned gaffeln samtidigt som han gjorde det, och det resulterade i att vi fick upp samma spagetti, och det slutade med en kyss. Båda två skrattade, men det var ändå mysigt. ”Kyssen var godare än maten.” Han vet exakt vad han ska säga för att få mig att smälta.

Hela middagen var i stort sett tyst, om man bortser från skratten av alla andra som satt bakom oss, men det gjorde inget då det var mysigt. Jag satt och inspekterade varje liten detalj i Justins ansikte, och jag såg saker jag inte tidigare lagt märke till. Han hade tre leverfläckar på höger sida av munnen, likt dem tre vise männen. Jag har tidigare bara sett den mittersta av dem, men upptäckte då dem andra två. Jag märkte inte ens att han började prata med mig, fören jag såg hur hans läppar rörde sig. ”Gumman, vakna.” Han knäppte med fingrarna framför mina ögon och log mot mig. ”Vad?” Det var då jag insåg att han redan hade betalat och att alla andra redan rest på sig och gått. ”Oj, förlåt.” Han skrattade bara och tog min hand för att sedan fläta samman våra fingrar. ”Tack för middagen, det var verkligen super gott.” Han kysste mig på kinden och nafsade mig på örsnibben.

♥

”Följer du med mig?” Han lät hemlighetsfull vilket gjorde mig mer nyfiken, så jag nickade hysteriskt på huvudet. ”Ja.” Jag lät helt exalterad över något jag inte ens visste vad det var, vilket fick han att börja skratta. ”Söt du är gumman.” Han tog min hand och drog med mig bort från alla människor och mot arenan. Allt var nedsläckt så jag såg egentligen inte vart jag gick, men jag litade på Justin. Han skulle aldrig låta något hända mig. ”Sätt dig här. Jag kommer snart.” Jag satte mig ned på en stol i mörkret, men insåg ganska på en gång att jag befann mig på golvet framför scenen. Strax efter att mina ögon tillslut hade vant sig vid mörkret och jag kunde urskilja några få skuggor av olika saker tändes en lampa på scen. Justin kom ut och satte sig ned på en stol med sig gitarr i handen. Jag hade ingen aning om vad han höll på med, men jag satt på hel spänn för att få reda på det. En lampa tändes på mig, så att vi båda kunde se varandra. Allt kändes så mysigt, så underbart, och så nytt. Det var precis som att vi inte kände varandra.

Jag har aldrig lyssnat på Justins musik tidigare, så hans gamla låtar var för mig helt nya egentligen. Därför kände jag inte igen låten han började spela på, men jag gillade den på en gång. ”You’ve got that smile, that only heaven can make. I pray to God every day, that you keep that smile.” Det kändes som att han sjöng rakt genom mig, att det var någon som satt bakom mig, och att han sjöng till den. Dock tittade han på mig, i mina ögon, och en magisk känsla uppkom i min mage. ”Yeah, you are my dream, there’s not a thing I won’t do. I’ll give my life up for you, cause you are my dream.” Han reste sig från stolen och försvann från ljuset på scenen, för att sedan komma ned mitt emot mig. Han sjöng vad jag tror var refrängen samtidigt som han gick från scenen, men stannade upp då han stod framför mig. Han la ned gitarren på golvet men sjöng fortfarande. Då min personliga åsikt är att han sjunger mycket bättre utan musik blev allt så mycket mer verkligt. ”You had my child, you make my life complete. Just to have your eyes on little me, that’d be mine forever.” Jag vet inte vad det var som fick mig att reagera, men något sa mig att det där var det han ville få fram.

Vi sa inget till varandra när han hade sjungit klart, utan bytte bara intensiva blickar. Mer intensiva än dem vi någonsin utbytt. Jag reste mig sakta från stolen och ställe mig framför honom då han fortfarande stod kvar framför mig med ett litet lekfullt leende på läpparna. Han kysste mig hårt och passionerat samtidigt som han placerade sina armar kring min lilla kropp. Jag vet inte hur det gick till, men vägen tillbaka till bussen hade jag inget minne av. Hans värme fanns dock fortfarande kvar i min hand då vi satt i bussen. ”Baby, kommer du?” Justin satte sig ned på knä framför mig där jag satt i soffan, och tog mina händer i sina. Jag kunde fortfarande inte släppa det han hade i stort sett sagt till mig, fast med en fin melodi i bakgrunden. Jag var som helt paralyserad runt honom, jag visste inte hur jag skulle bete mig runt honom. Allt var bara så annorlunda, eller så var det bara jag som tyckte det. ”Ska vi sova?” Han nickade och drog upp mig ur soffan.

Tillsammans borstade vi tänderna och la oss sedan ned i sängen, jag hade dock ett nattlinne på mig för första gånger. Det har inte hänt tidigare, och jag märkte på honom att han inte förstod vad det var som hade fått mig till att bete mig så. Han la sig ned bakom mig, men inte mer än så. Ingen hand kring min midja, ingen puss på kinden och inge god natt. Allt var så annorlunda mot vad det brukar vara, det var precis som att vi inte kände varandra. ”Nej, tala om för mig vad det är som är fel.” Jag märkte hur frustrerad han lät, och jag kände hur han slog ned båda armarna i sängen, precis som att det fick vara nog. ”Jag måste få fråga dig en sak.” Jag vände mig om mot honom och fick se hans förvirrade ansikte. ”Fråga på, trodde inte vi höll saker från varandra.” Han lät frustrerad, och det var första gången jag hört honom så. ”Vad menade du med låten du sjöng för mig?” Han la sig ned på rygg och stirrade i taket, samtidigt som han tog ett djupt andetag. ”Jag vill leva mitt liv med dig. Jag vill ha barn med dig, en familj. Ett ställe där vi kan vara just det, människor och en familj.”

Planerade först inte att lägga upp ett kapitel idag, med tanke på att det var sjukt snålt på kommentarer. Men snäll som man är. Funderar starkt på att sluta vara snäll. =) 

När alla människor hade lämnat korridoren fanns det inga tvivel i kroppen om att Pattie skulle skälla på mig och Justin. Jag gjorde allt i min makt för att inte skratta. ”Ni två! Vad ska vi göra med er? Ena sekunden bråkar ni, så att den ena till och med byter hotell för en natt, och andra sekunden, där inne, på soffan.” Hon pekade med hela armen och det nästan kokade om henne. Hon kunde dock inte säga rakt ut vad vi hade gjort, och det var tur för då hade jag skrattat rakt ut. ”Vad mamma? Lite försoningssex har väl aldrig varit fel?” Hon spände ögonen i Justin och jag böjde ned mitt huvud då jag troligen rodnade stort. Jag klämde åt Justins hand hårt då jag bara ville försvinna från platsen och Pattie. ”Vi ska gå. Tror mamma har sagt sitt.” Pattie hade fortfarande inte sagt något efter Justins lilla fråga. Hela situationen kändes bara så hemsk, hon fick mig verkligen att må dåligt då hon hade, inte kommit på oss, men ändå tagit upp det. Det var så skönt att vara tillbaka i Justins hand, även om vi inte diskuterat det som hänt tidigare, men jag planerade att göra det senare på kvällen. Då han och jag skulle få en hel buss för oss själv hela vägen till Italien. Pattie ville inte av någon anledning sova i samma buss som oss.

”Baby, vi måste prata om det som hänt.” Det var faktiskt han som tog upp det och bara det gjorde mig glad. Han visade att han brydde sig, och det var underbart. Tillsammans satt vi i sängen, mitt emot varandra. Hans ögon brann, likt eldar i natten och det gjorde mig galen. ”Jag vill börja med att be om ursäkt för det jag sa till mina fans om dig. Det kom ut fel och jag menade inte att du stod i vägen.” Jag tog in varje litet ord han sa likt en vacker melodi, till tonerna av bussens brummande. Han lekte med mina fingrar och bara den beröringen fick min kropp att rysa. ”Förlåt för att jag var borta en hel natt, men om det är till någon tröst, så saknade jag dig varje minut.” Han log, sitt socker söta leende, som kunde få mig att smälta. Vi närmade oss varandra så att vi tillslut pressade samman våra läppar. Kyssen han gav mig smakade hallon, då vi tidigare hade ätit hallonkräm och mjölk. ”Är det något mellan dig och Alex?” Jag blev så chockad av hans fråga att jag bara stirrade på honom. Det tror jag fick honom att tro annat än sanningen. ”Är det?” Innan jag hann reagera lämnade han sovrummet och smällde igen dörren.

Han satt ute i soffan och spelade TV-spel när jag kom ut. Inte ens en liten blick gav han mig, och det kändes som att vi var tillbaka på ruta ett. ”Det är inget mellan oss. Vad får dig att tro det?” Inte ens då kollade han på mig, så humöret kokade över och jag kastade det som låg närmast på honom, vilket råkade vara en sked som låg på bänken bredvid mig. ”Vad fan gör du?” Han har aldrig skrikit åt mig tidigare, så att jag ryggade tillbaka var kanske inte så konstigt. Helt plötsligt stod han framför mig, med näst intill svarta ögon. Jag visste inte hur jag skulle reagera, så jag stod bara som förstelnad. ”Jag har inget för honom. Jag älskar dig, och bara dig!” Jag var tvungen att säga något, och det var det första som kom upp. ”Jag älskar dig också, förlåt!” Han drog in mig i en kram som fick mig att slappna av. Jag vet inte hur länge vi stod där men vi släppte varandra när bussen passerade ett stort hål i marken. ”Ska vi gå och sova? Det har varit en lång dag.” En enkel nickning var det enda jag kunde få fram då jag fortfarande var en aning spänd. ”Hey, jag skulle aldrig göra dig illa.”

När vi hade lagt oss ned la han sin hand försiktigt över min midja, troligen rädd att jag skulle ta bort den, men jag drog hela hans arm över mig. ”Är allt lugnt mellan oss?” Hans röst var så len, och sårbar, vilket gjorde mig nervös. ”Ja, så länge du inte har något emot att jag umgås med Alex.” Jag kände hur han stelnade till bakom mig och hörde hur han tog ett djupt andetag. ”Varför ska du det?” Jag vände mig mot honom och smekte honom över kinden. ”Han är en god vän. Vi har kommit jätte bra överens. Och jag behöver en vän, jag har ingen förutom dig.” Det såg ut som att han förstod vad jag sa, men det fanns ändå en svartsjuk blick hos honom som jag inte tyckte om. ”Lita på mig, snälla.” Jag försökte med mina bedjande ögon, men det verkade inte fungera. ”Jag litar på dig, men inte på honom.” En rynka mellan mina ögon uppstod då jag inte förstod ett dugg. ”Om du kunde se dig via mina ögon skulle du förstå att jag smälter varje gång jag ser dig, och att du är sjukt vacker.” Jag rodnade, big time, det var till och med så att jag kände hur mina kinder kokade. ”Sluta.” Var det enda jag hann säga innan han kysste mig.

På morgonen när jag vaknade var det inte av kyssar och gos utan av massa dunkande från köket. Justin låg inte bredvid mig så jag antog att det var han som höll på och slå sönder köket. När jag hade fått upp dörren såg jag att han höll på att göra frukost, och att det stod en bricka bredvid som han ställde allt på, vilket fick mig att inse att han gjorde frukost på sängen åt mig, så jag stängde dörren och kröp tillbaka till den ljumna sängen. Jag låtsades sova när dörren öppnades, och jag kunde höra hur han ställde ned brickan på sängordet. ”God morgon min sköna.” Hans mening lät som kvittrande fågelungar, om inte bättre. ”Åh, har du gjort frukost åt mig?” Jag kysste honom passionerat, och lät min tunga vandra över hans läppar vilket fick honom att öppna dem välkomnande. Det var som att den goda frukostdoften försvann och allt var Justin. Hans doft, hans beröring och allt annat, bara han. Jag har aldrig tvivlat på hans kärlek men ibland förstår jag inte hur han kan vara tillsammans med mig, när han har så många vackra flickor efter sig.

”Ska vi spara på vattnet?” Jag var på väg in i duschen när Justin tog tag i min arm och snurrade in mig i sin famn igen. ”Kom då.” Vi båda tog av oss kläderna innan vi klev in i duschen och lät det varma vattnet strila ned över våra nakna kroppar. Det var som att vara kär på nytt, varje gång han tog i mig, log jag och varje gång han kysste mina hungriga läppar vaknade monstret, som jag med all kraft försökte tämja. Jag ville inte att Justin skulle tröttna på mig och sex. Tro mig, det tog emot men jag ville inte förlora honom. Vi båda klev ur duschen och gjorde oss klara, för att äntligen få kliva av bussen och möta ett ganska svalt Italien. Vi hade kommit fram runt fyra på eftermiddagen och då var det en ledig kväll framför oss, som vi skulle spendera tillsammans med hela crew. Pattie hade fått bestämma, och hon hade valt att vi alla skulle äta middag tillsammans på någon fin och dyr restaurang.

Vi hade varit ute på turné i två veckor, och under dem två veckorna hade Alfredo legat hemma med över 40 graders feber, och mått ganska kast, men nu var han med oss, och det var hur kul som helst. Både Justin och han tyckte nog att det var underbart att få se varandra igen, för dem kunde inte sluta knuffa och skoja med varandra. ”Är alla klara?” Jag kollade mig runt och fick se att Pattie stod en bit från bussarna och ropade på oss, men det var en person jag inte såg, Alex. ”Nej, vänta lite.” Justin kollade efter mig när jag sprang in i Alex’ buss men jag orkade inte bråka med honom mer, så jag brydde mig inte. ”Hey, varför ligger du här? Vi ska ju åka.” Han kollade upp på mig, men rörde sig inte mer. ”Jag orkar inte med dessa kryckor mer, jag vill kunna dansa. Du anar inte hur frustrerande det är.” Jag satte mig ned på sängen och kollade medlidande på honom, även om jag visste att han inte ville ha det. ”Jag förstår inte, men jag kan ana. Dock kan du inte svälta dig själv, kom nu.” Han tog min hand som jag vänligt sträckte ut mot honom.

Förlåt för att ni har fått vänta hela dagen.

Men har haft fullt upp med massa släkt besök. Men ah, här har ni det. :) 

”Har jag förändrats?” Kenny satt i mitt rum när jag kom tillbaka, med sin mobil i handen. Till och med jag började tvivla på mig själv, mycket för att jag ville att Pearl skulle komma tillbaka till mig. Han kollade upp på mig och la ned luren. ”Hur då menar du?” Jag hatar när folk svarar med en motfråga, det är bara ett bevis på att man är osäker på sitt svar. ”Nej, det har du väl inte. Eller har jag missat något?” Han förstod att jag inte tänkte svara innan han svarade mig. ”Pearl sa det.” Det var allt jag behövde säga för att få Kenny att sucka. ”Vägrar hon prata med dig?” Jag nickade bara innan jag kastade mig i en av fåtöljerna, och la upp fötterna på bordet. ”Hon ligger säkert med Alex.” Påståendet var något som bara slank ur mig och fick Kenny att kasta en kudde i huvudet på mig. ”Så skulle aldrig Pearl göra. Hon älskar dig.” En hög harkling lämnade min mun och han spände ögonen i mig. ”Varför är hon inte med mig nu då?” Jag satte mig upp och la huvudet i händerna. ”Hon kanske behöver en vän, och inte en pojkvän.”

Klockan började närma sig fyra på eftermiddagen och vi alla skulle bege oss till arenan för att förbereda allt för kvällen. Pearl stod inte med Alex som jag hade trott då jag kom ned i foajén, hon stod med mamma. ”Förlåt för tidigare, jag borde inte ha dragit bara så där.” Man hörde klart och tydligt att på henne att hon bad mamma om ursäkt. Allt jag önskade var att vi också kunde be varandra om ursäkt, eller i alla fall jag, hon hade inte gjort något. ”Det är ingen fara, men gör inte om det.” Jag ställde mig bredvid dem och helt utan förvarning tog Pearl min hand, men hon kollade inte på mig. Det var som att en pusselbit föll på plats igen, och jag kände det där välbekanta lyckoruset i kroppen. Hon strök sin tumme över min handrygg och jag tror inte att mamma märkte något då hon pratade på precis som vanligt. ”Jaha kids, ska vi åka?” Scooter, pappan i gänget hade tagit kommando och alla följde efter honom till bilarna som var framkörda. Dock var det kaos utanför hotellet, men jag gjorde mitt bästa för att skriva så många autografer som möjligt, med Pearl i min andra hand.

•

Alla satt samlade i ett och samma rum, för att egentligen lyssna på Scooter och hans schema för kvällen, men jag var fullt upptagen med att titta på Pearl som verkligen lyste av lycka. Dock hade jag ingen aning om varför, men brydde mig inte heller, huvudsaken var att hon log, från andra sidan rummet. Hon satt med mobilen i handen och det såg ut som att hon sms:ade, vilket jag ganska på en gång fick reda på då det pep till i min egen mobil. ”Sluta titta på mig som att du vill äta upp mig! Eller gör något åt det, ;)”  Hur i hela friden skulle jag tolka det där? Jag kollade på henne i hopp om att hon skulle kunna ge mig ett svar, vilket hon gjorde då hon bet sig löst i läppen. ”Jag går ut nu, du kommer om två minuter.” Hon nickade åt mig innan jag lämnade rummet. Jag satte mig en bit ifrån dörren, men så att jag ändå kunde se när hon kom ut, yr som en hörna. Hon kastade med blicken fram och tillbaka för att sedan möta min. Lusten brann likt två eldar i hennes ögon, när hon var nära nog ör mig att se det.

Hon var precis på väg att kyssa mig, och oavsett hur mycket jag ville att det skulle hända, tog jag henne i handen och drog med henne till närmsta tomma rum som lyckligtvis var min loge. Hon pressade mig mot dörren när jag hade stängt och låst den. Hennes läppar passade perfekt mot mina och jag kunde inte släppa dem även om jag ville smala på resten av henne. ”Du måste ta mig. NU!” Det kom ut likt ett stön jag kysste och bet henne på halsen. Hon hade bara en klänning på sig så allt var mycket enklare, var dock inte beredd på att hon skulle ha trosorna i handen innan jag ens fått ned henne i soffan. Vi kysstes passionerat och lekte med varandra när jag med två fingrar smekte henne. ”Wow baby, var har du tänkt på idag?” Hon log mot mig samtidigt som mina fingrar verkligen blev våta av henens safter. Tre fingrar pressade jag in i henne och som svar fick jag ett högt och utdraget stön. Att vi vilken sekund som helst hade kunnat bli påkomna gjorde mig mer upphetsad. Hon hjälpte mig av med mina byxor och runkade mig samtidigt som jag smekte henne och vi tillsammans kysstes.

Med en enkel stöt trängde jag in i henne och det var som stötar som gick genom min ryggrad, av ren glädje. Hon klöste mig på ryggen under min tröja och jag märkte att hennes naglar hade växt sedan sist, men det var ren njutning. ”Varför stöter du så mjukt, jag går inte sönder. Hårdare!” Hon vet vad hon vill i sängen eller i det fallet, soffan. Så det var lika bra att ge henne det, annars vet man aldrig vad som händer. Hon kom i en lång utdragen orgasm, med höga stön som även framkallade min. Jag gled ur henne men vi kysstes hela tiden med mycket tunga och händer över varandra. Att kyssa hennes hals kan ibland vara mer underbart än just hennes läppar då jag får höra hur hon njuter, precis vid mitt ena öra. Jag bet henne återigen på halsen men denna gång en aning hårdare och det lämnade även märken. Vi klädde på oss och lämnade logen, och det första vi såg utanför var Kenny, med ett brett leende på läpparna, dock inte mot oss då han inte såg oss. Pearl kysste mig och smög sedan iväg mot toaletten. ”Hey JB! Är du redo?” Jag stod med ryggen mot honom, men vände mig om. ”Självklart, nu kör vi.”

”Vi tänkte att vi skulle gå all in idag. Alla vet vi hur galna dina fans blir så om du tar av dig din tröja mellan två valfria låtar.” Jag höll på att smälla av när Scooter sa det. Min rygg skulle inte göra sig snygg på tusentals bilder. Det var till och med så att det sved till när Kenny slog till mig över ena skuldran. Jag svalde högt och kunde se hur Pearl log stort mot mig. ”Nej!” Det var allt jag svarade och lämnade rummet för att gå in i min loge och byta om. Kenny följde med och satte sig i soffan. ”Där skulle inte jag sitta om jag var du.” Han reste sig upp på en gång och spände blicken i mig. ”Vadå då?” Jag kunde inte hindra skrattet som lämnade mina läppar. ”Låt mig säga att hon inte legat med Alex.” Samtidigt tog jag av mig tröjan och visade honom min rygg. ”Oh, gör det ont?” Han hånlog mot mig och satte sig fåtöljen med en misstänksam blick. Precis när jag skulle svara honom kom Pearl in genom dörren med ett brett leende. ”Hej baby. Redo?” Hon kysste mig på kinden för att sedan gå till sin väska. ”Alltid.” Kenny betedde sig som ett litet barn mot oss, fnittrade och hade sig, vilket störde mig lite. Jag klädde på mig min första uppsättning av scenkläder och sedan lämnade vi alla rummet.

Det var verkligen underbart att vara tillbaka på scenen och framför allt mina älskade fans. Men det som var bäst, var att få dela det tillsammans med Pearl. Hon stod på sidan av scenen tillsammans med mamma och alla andra, och hon log mot mig samt kastade en del kyssar. Varje gång jag sjöng Boyfriend var det henne jag tänkte på, för det var henne låten var skriven till. Jag hoppades att hon gjorde lika. ”Mår ni bra?” Publiken skrek rakt ut, för allt dem var värda. ”Kan ni tända ljuset så jag ser alla vackra flickor i publiken?” Ännu en gång steg ljudnivån en aning men Scrappy gjorde som jag sa och slog på alla lysen så att arenan blev upplyst. Anna, min ena dansare kom tillsammans med Dan ut med två stolar, så han och jag slog oss ned på en varsin. Melodin till min gamla låt Never Let You Go, började spela och jag tog första tonen. Hela konserten var helt underbar och jag var alldelens full med lycka i kroppen, dock varade det inte speciellt länge, mamma mötte mig med en arg blick samtidigt som Kenny stod och hånlog mot mig. Han hade med all säkerhet talat om för henne vad jag och Pearl hade gjort.

Jag raderade det andra inlägget i ren panik, men insåg sedan att jag enbart hade missat i rubriken. ^ Det var rätt del som låg ute, men med fel rubrik. ^^ haha, aja. Sånt so händer. Så för er som läste det, det gör inget. ^^ 

Vad tror ni Pattie har att säga? =) 

Inte nog med att han sagt att jag i stort sett stod i vägen, så sa han även att jag kunde åka hem. Precis när hissdörrarna slogs igen kunde jag höra hur hon skrek mitt namn i ren panik, men jag brydde mig inte. Pattie var precis på väg in genom sin dörr när jag kom rusandes mot henne. Utan att tänka mig för kastade jag mig kring halsen på henne och grät. ”Men lilla gumman, vad är det som har hänt?” Hon tog både min och sin väska och så gick vi in på rummet. ”Kan du fixa ett flyg hem till mig, självklart betalar jag.” Hon tittade förskräckt på mig och vi slog oss ned i soffan. ”Du åker ingenstans fören du har berättat vad det är som har hänt.” Hon strök mig över ryggen och torkade bort mina tårar som ändå envisades med att rinna. ”Vi tjafsade och det slutade med att sa att jag kunde åka hem. Och jag älskar honom så jag tänker göra det.” Hon tittade på mig precis som att det inte var hennes son jag pratade om. Jag snyftade till en gång och lovade mig själv att det var sista gången. ”Han skulle aldrig göra så.” Jag kollade bara på henne innan jag tog min handväska och lämnade rummet.

Att jag inte redan från början förstod att Pattie skulle försvara Justin, det skulle vilken annan mamma som helst göra. Jag lämnade hotellet bakom mig och började vandra längs Malaysias kroggator. Det kryllade av fulla människor överallt så jag valde att vika av mot ett annat hotell, som jag kunde spendera nattens få timmar på. Det var inga problem att få ett mysigt enkelrum, där jag i alla fall kunde få mig lite sömn. Jag hade den turen att jag fick balkong mot alla krogar, så jag tog mig en Cola ur kylen och satte mig på balkongen. Min mobil hade redan då jag lämnade hotellet börjat ringa, så jag satte den på ljudlöst och stoppade ned den i väskan. Efter en halvtimme ute i friska luften valde jag att bädda ned mig i sängen. Det var ett tag sedan jag sov i en enkelsäng, helt ensam. Solen lyste in genom fönstret alldelens för tidigt, för min smak. Eftersom det var alldelens tyst runt mig i rummet kunde jag höra mobilen surra, och jag hämtade den. ”Vet du hur orolig jag är? Vart är du? Jag älskar dig. Puss ♥” ”På väg hem, varför bryr du dig?”

Även om jag inte hade några rena kläder med mig hoppade jag ändå in i duschen. Jag visste att jag var tvungen att återvända till dem andra just för att min väska var där. Hotellet jag bodde på kostade 500kr/natten men det var det värt. Det var tydligen en bit till det andra hotellet så jag tog en taxi. Nervositeten steg i kroppen när jag klev in i foajén men det var något jag kunde hantera. ”Vart har du varit?” Rösten tillhörde varken Justin eller Pattie, så jag vände mig om för att mötas av en inte så glad Kenny. Jag suckade och fortsatte mot hissen, och han följde efter. ”Han ligger på rummet och vägrar äta frukost, eller göra något.” Jag kollade bara på honom och lyssnade på hans patetiska tal. ”Jaha, vad ska jag göra åt det? Han bad mig åka hem igår.” Nu var det hans tur att titta chockat tillbaka. ”Just det, ta reda på saker först.” Med dem orden lämnade jag hissen och styrde mina steg mot Patties dörr, för att hämta min väska. ”Hej gumman. Vart har du varit?” Jag gick bara förbi henne och tog min väska för att sedan rulla med den ut.

”Kan jag få låna din dusch?” Alex öppnade dörren till sitt hotellrum, och jag visste att han var ensam då alla andra dansare lämnade hotellet när jag kom. Han såg helt chockad ut då jag stod där med min väska och allt, men hoppade åt sidan och släppte in mig. När jag kom ut från duschen med nya och rena kläder kände jag mig som en ny människa. ”Vad är det som har hänt mellan dig och Biebs?” Jag visste att grabben hade många smeknamn, men det där tog priset. ”Du kan lita på mig, säger du något som du inte ville någon annan ska få veta, så stannar det hos mig.” Han la sin hand på min, troligen för att visa att han talade sanning. ”Det började när han pratade med sina fans på soundchecken och sa att jag inte skulle komma i vägen mer.” Han lyssnade precis som att han brydde sig, vilket var udda. Ingen, förutom min mamma har tidigare gjort det, om man inte räknar med Justin. ”Prata med honom, inget blir bättre av att ni ignorerar varandra.” Jag visste att han hade rätt, men Justin slutade skriva och ringa när jag sa att jag var på väg hem. ”Kanske, kan vi inte spela kort eller något?” Han nickade och tillsammans satte vi oss i soffan.

Mamma hade varit över till mig när Pearl lämnat hennes rum. Det var dit jag trodde att hon hade gått och då visste jag att hon var i trygga händer, men när mamma kom förstod jag att Pearl hade dragit. Det blev inte speciellt mycket sömn den natten då jag hela tiden låg och stirrade i taket samt hoppades att hon skulle höra av sig, men inget hände. Det fanns inte bara en sak som åt på mitt samvete utan tre. Först det jag sa till mina fans, sen att jag sa att hon kunde åka hem och den sista och värsta, att jag lät henne gå då vi var osams. ”Bieber, kliv upp nu. Hon är tillbaka på hotellet så du vet.” Det gick fort att ta sig upp ur sängen, lite för fort då jag snubblade på väskan. Kenny hade kommit in med en stor kopp kaffe åt mig, vilket jag uppskattade stort. ”Vart är hon?” Jag var tvungen att reda ut detta med henne innan det gick för långt. ”Du kommer inte gilla det.” Jag tvärstannade i mina rörelser och kollade på honom. ”Med honom?” Han nickade lite smått, nästan så att jag inte såg det. Jag kunde inte längre säga hans namn, då jag trodde han var min polare och inte skulle stöta på min tjej.

Jag vet inte hur många gånger Kenny försökte stoppa mig från att gå dit, men det var några, dock lät han mig tillslut. Det kändes konstigt att knacka på en annan grabbs dörr, för att få prata med min egen flickvän, men jag kunde inte bara klampa in. Dörren öppnades av Pearl själv, då hon troligen gjorde han en tjänst med tanke på hans ben, som jag varit elak nog att skita i. ”Kan vi prata, eller stör jag?” Till och med jag kunde höra hur spydig jag lät mot henne och det var absolut inte meningen. Jag ville inte att hon skulle hata mig mer än hon redan gjorde. ”Nej, förlåt. Vill du ta en promenad med mig?” Jag ställde om frågan på ett bättre sätt för att visa att jag inte ville bråka mer. Hon stod helt stilla framför mig och gjorde inte den minsta rörelsen för att svara mig. Tillslut tappade jag tålamodet. ”Förlåt att jag störde er.” Jag hann ta två steg från henne när jag hörde hur hon harklade sig. ”Jag vill inte bli sårad. Och du vill inte ha mig här plus att jag bara är i vägen. Låt mig då få umgås med någon som faktiskt uppskattar min närvaro. Du är min pojkvän, men du har blivit så annorlunda sedan vi steg på planet i LA.” Hon var helt lugn, men hennes tårar rann likt ett vattenfall.

Helt utan förvarning hade hon gått in och dragit igen dörren framför mig. Där stod jag och stirrade på en dörr, utan att kunna röra mig. Jag, annorlunda? På vilket sätt då? Mamma kom gåendes från hissen men hon stannade då hon såg på mig. ”Vad är det som har hänt?” Jag skakade bara på huvudet och började gå mot henne. ”Jag tänker inte blanda in dig i det här. Så nej, den här gången behöver du inte veta mer än att jag är på gränsen att förlora min flickvän över något idiotiskt jag sagt.” Jag vet att jag var elak mot mamma som bara lämnade henne där, men jag hade inget val. Jag ville inte blanda in fler personer i det, och då var det bättre om dem inte visste vad som hänt. Precis när jag skulle kliva in i hissen slog det mig att jag inte var en sådan människa som gav upp. Jag tänkte inte ge upp henne.

Jag anser att det är viktigare att ni får kapitel, än att jag sitter och letar bilder. Så detta blir bildlöst, och nu ska jag fortsätta försöka få min dator att bli som min. Genom att fylla den med skit :P haha ^^ 

Jag ignorerade honom medan jag gick in på toaletten och borstade mina tänder, samt tvättade av mig mitt smink. Jag kände mig iakttagen av honom då jag stod där inne, och han stirrade på mig från dörröppningen. ”Vad är det?” Jag torkade mig och kollade frågande på honom. ”Ska jag packa ihop mina saker och skaffa ett eget rum, eller kanske till och med åka hem för att inte komma mellan dig och dina fans?” Han stod där med öppen mun, troligen inte beredd på att jag skulle ställa honom mot väggen, men jag gick bara förbi honom och tog av mig kläderna och la mig i sängen. ”Det var inte så..” ”Så du menade? Nej, kanske inte, men det var så du sa det. God natt.” Jag hörde hur han suckade, men jag orkade inte bry mig, jag var alldelens för trött i kroppen för att orka lägga ned den energin på att tjafsa med honom. Sängen sjönk ned och jag kände hur han försiktigt placerade sin hand över min midja. ”Nej, ge dig.” Jag tog bort den på en gång och flyttade mig så nära kanten jag bara kunde utan att ramla ned i golvet. ”Babe?” Jag orkade inte svara honom, utan gjorde allt för att försöka sova.

På morgonen när jag vaknade var jag helt ensam i sovrummet, precis som jag ville vara. Jag ville inte höra Justin säga hur ledsen han var, eller att han inte menade det så, men det var så han sa det, och det var så jag tolkade det. Så vad han menade sket jag fullständigt i. Jag visste att vi skulle flyga vidare till Malaysia under dagen, så det var egentligen bara att göra sig klar och packa väskan för att sedan gå ned till dem andra. Justins saker var till och med borta från sovrummet vilket faktiskt gjorde mig en aning nervös. Jag tog en snabb dusch men struntade i att blöta ned håret, annars hade jag blivit kvar där inne alldelens för länge. Väskan packade jag på samma sätt som alla andra gånger, jag kastade bara ned det och drog igen dragkedjan. Väl nere vid receptionen var Pattie den första jag fick syn på och det gjorde mig lugn. ”Gumman, vad är det som har hänt?” Jag förstod inte vad hon pratade om, och jag antog att jag såg ut som ett enda stort frågetecken när hon senare fortsatte. ”Justin sov inne hos mig inatt.” Så det hade varit anledningen till att hans saker inte varit kvar, eller att han själv inte hade befunnit sig i rummet.

Jag kunde inte annat än känna mig illa till mods, hade jag verkligen varit så elak mot honom att han till och med valde att lämna hotellrummet? Skuldkänslorna bara välde över min kropp, och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Pattie tittade oroligt på mig, men jag viftade bara med handen och bröt blicken mellan oss för att sedan se på Justin som stod en bit bort och skrattade tillsammans med en av tjejerna som dansade med honom, Anna tror jag hon hette. Jag hamnade i en egen värld men kom genast tillbaka när jag kände en hand på min axel. ”Hej, hur mår du?” Jag gav Alex en kram, eller så gott jag kunde med tanke på att han hade sina kryckor med sig. ”Jag mår bra, i alla fall så bra man kan må med ett brutet ben.” Han skrattade till, precis som att det inte störde honom det minsta att han inte skulle få vara med och dansa på över tre månader, minst. Han fick mig att glömma mina bekymmer, när hans var så mycket större.

♥

Efter mycket om och men hade vi äntligen tagit oss till flygplatsen, och satt alla på samma plan på väg mot Malaysia. Justin satte sig ned mellan Alfredo och Kenny, vilket bevisade nog för mig att han inte ville sitta med mig. ”Får jag sitta här?” Alex satt ensam ganska långt bak, så jag passade på att fråga honom om det var okej att sätta sig bredvid honom, då jag inte hade någon lust att sitta någon annanstans. ”Självklart.” Han gestikulerade att jag skulle sätta mig ned. ”Varför sitter du inte med Justin?” Jag visste att frågan skulle komma, men jag hade inget bra svar, då jag själv inte visste. Med en enkel axelryckning kollade jag på honom. Det var precis som att han inte ville lägga sig i, då han plockade upp sin lilla dator. ”Ska vi se en film?” Jag nickade bara lite svagt för att sedan spänna fast mig och luta mig tillbaka i stolen, eller fåtöljen som det egentligen var. Det har inte blivit mycket film tittande för min del under dem senaste månaderna, så jag har missat i stort sett allt nytt som kommit. ”Vilken vill du se?” Han rullade i en lista bland alla sina filmer, men behövde inte alls fortsätta speciellt länge då jag fick syn på Bilar 2. ”Den.” Helt exalterad slog jag ihop mina händer och log med hela ansiktet, och det fick honom att börja skratta.

Det gjorde ont i mig att se henne ha så kul med Alex, men det kändes ändå som att det var mitt fel att hon drogs mer till honom. Hade inte jag från början sagt sådär till mina fans hade det aldrig hänt, hon hade aldrig blivit sårad på det sättet hon blev. Hade inte jag satt mig mellan Kenny och Scooter hade inte hon satt sig bredvid Alex, så jag får i stort sett skylla mig själv. Dock kan jag inte få något ogjort. Efter en timme i planet var jag så illa tvungen att besöka toaletten, och det var något jag hade dragit ut på, då jag var tvungen att gå förbi Pearl och Alex för att komma till toaletten. Båda två sov, men det var inte det som fångade min uppmärksamhet. Pearl låg med huvudet på hans axel och sov, och han hade lutat sig mot hennes huvud, han sov han också. Det gjorde riktigt ont att se det. Det var som att hon spottade mig rakt i ansiktet, vilket jag kanske förtjänade, jag vet inte. Toa besöket gick fort och jag gick genast tillbaka till min plats. Både Kenny och Scooter satt och slumrade lite, så jag var vaken helt själv. Då alla andra i planet också sov, eller försökte.

Flygresan var jobbig, mycket jobbigare än alla andra. När vi väl landade och jag fick komma ut och i friska luften blev jag genast piggare då jag inte hade kunnat sova en enda sekund på planet. Väskorna hämtades i ren tystnad, förutom mellan Pearl och Alex som hela tiden skrattade tillsammans. Det kröp i min kropp, jag ville reagera, men det var säkert det hon ville att jag skulle göra, så jag höll mig hela tiden i skinnet, även om det var fruktansvärt svårt. Jag hade inte berättat för någon vad det var som hade hänt, men jag ville göra det. Jag ville berätta för mamma, då hon är den enda som förstår mig på det sättet jag vill. Vi delades upp i två bilar när vi åkte mot hotellet, och även om jag väntade på att Pearl skulle komma till mig så gick hon ändå med Alex till den andra bilen. Det kändes som att hon inte såg mig mer, precis som att jag inte existerade i hennes värld.

”Justin och Pearl. Här är era nycklar.” Scooter hade inte sett vad som hade hänt, så jag förstod att han förväntade sig att vi skulle sova tillsammans. Vilket jag inte hade något emot, men jag såg hur motbjudande det var för Pearl att ta emot den nyckeln. När vi kom upp högst upp på hotellet, där bara hon och jag hade ett rum suckade hon högt, vilket fick mig att reagera. ”Du behöver inte sova med mig, jag märker att du inte vill.” Hon stannade upp och vände sig mot mig. ”Våga inte lägga över det här på mig. Du har sagt rakt ut att jag inte ska komma emellan mer. Så varför är jag fortfarande med? Varför säger du inte bara att jag ska åka hem?” Hennes ord satte sig rakt i hjärtat på mig, och innan jag hann reagera hade jag kastat ur mig något som jag senare skulle få äta upp. ”Ingen tvingar dig att vara kvar. Så det är bara du åker hem.” Hon stod som en staty framför mig, för att sedan med tårar i ögonen springa tillbaka till hissen och åka ned. Jag hade verkligen ställt till det.

Jahapp, hur slutar detta nu då? =/ 

Jag har börjat jobba nu, så jag vet inte hur det blir med denna novell, med tanke på att datorn bara vill äta upp mig. Jag önska jag var miljonär, då skulle jag köpa på mig ett gäng datorer, så jag bara kunde kasta den ena. :P

Jag hörde vad Justin sa om mig då han stod på scenen, och helt ärligt så skar det i hjärtat på mig. Jag trodde verkligen att hans sätt att älska mig, skulle skilja sig mot hans sätt att älska dem, men tydligen inte då jag aldrig mer skulle komma i vägen. Han fick det nästan att låta som att det var mitt fel att vi hade kommit försent, att jag var den man skulle skylla på. Han förstod inte att han bäddade för att få dem att hata mig mer än dem redan gjorde. När han sedan klev av scenen för att gå och byta om passade jag på att hålla mig undan, jag hade ingen lust att se honom just då. Jag ville inte att vi skulle börja bråka innan han skulle kliva upp på scen igen, så därför gjorde jag honom en tjänst. Mitt skosnöre åkte upp på skon så jag stannade, helt utan att titta vart, och böjde mig ned för att knyta det, då någon plötsligt slog upp dörren bredvid mig, och det resulterade i att jag flög som en liten vante tvärs över golvet. ”Men Pearl, vad gör du?” Jag kunde höra Kenny bakom mig, hur han höll sig för att skratta. ”JAG? Det var ju du som såg till att jag hamnade här.” Han fortsatte skratta vilket gjorde att jag också började.

Jag kunde inte resa mig upp för att jag skrattade så mycket plus att mitt knä värkte en aning, så jag blev sittandes där ett tag. ”Här, jag ska hjälpa dig upp.” En hand jag inte tidigare sett på nära håll sträcktes ned till mig som jag genast greppade, då jag inte kunde sitta kvar mer, för att jag var livrädd att någon skulle springa över mig, vilket nästan hänt flera gånger tidigare. ”Jag är Alex, vi har inte riktigt hälsat på varandra.” Jag kände igen honom som en av Justins dansare, och jag hade inte pratat speciellt mycket med någon av dem. ”Pearl.” Något med honom fick mig att titta lite extra, vilket absolut var förbjudet. Vi stod och skrattade ett bra tag tillsammans, om massa olika saker. Helt plötsligt kom Justin fram och pressade sina läppar mot mina, vilket gjorde mig irriterad så jag knuffade bara undan honom. Om blickar kunde döda, hade inte jag varit speciellt levande, då han inte såg glad ut. Precis när han var på väg att öppna munnen kom Scooter gåendes och ryckte tag i Justin. ”Scen om 2 minuter.” Det kändes så konstigt att låta honom gå och vi var osams, eller något. Men jag kunde inte hindra honom.

♥

Han rörde sig som en gud på scenen och jag förstod på en gång varför alla tjejerna var som galna. Tillsammans med Pattie och resten av Justins crew stod jag på sidan av scenen och kollade när han gjorde det han gör bäst. Ibland kunde jag till och med känna mig elak, nästan som att jag ställde mig mellan han och sina fans frivilligt för att skapa en konflikt, vilket gjorde att jag tillslut började gråta. Jag snyftade inte eller gjorde några ljud, så det var egentligen ingen som skulle ha sett det, om inte Pattie kollade på mig just då. ”Men lilla gumman, vad är det?” Hon la en arm om mig, men bara det gjorde så att jag började gråta ännu mer och lämnade stället för att sätta mig på ett lugnare ställe. Jag kunde höra hur publiken skrek allt vad dem orkade och sedan hur allt blev en aning tyst på scenen. Alla dansare klev av, och Alex fick syn på mig där jag satt. Han styrde stegen mot mig medan alla andra gick mot deras omklädningsrum. ”Vad är det som har hänt?” Han satte sig ned på lådan bredvid mig, och väntade troligen på att jag skulle svara honom, men jag visste inte vad jag skulle berätta. Jag kände honom inte.

Jag hörde hur Justin sjöng låten jag en gång i tiden satt ett namn på, Be Alright. Jag älskade den låten och det var oftast den han nynnade för mig sent på kvällarna då jag inte kunde somna. ”Ska inte du ut på scen snart?” Jag var den första som bröt tystnaden efter att jag inte ville svara på hans fråga om vad det var som hade hänt. Han kollade bara på mig för att sedan nicka lite smått på huvudet. ”Nej, eller jo. Kommer snart.” Han hoppade ned från lådan han satt på och sprang bort till logen dansarna bytte om i. Åter igen satt jag där helt ensam, och mina tankar hann ifatt mig. Allt kändes så fruktansvärt meningslöst. Alla månader med Justin hade verkligen varit en dans på rosor, just då vi befann oss på skolan, om inte Aurora hade förstört allt så många gånger. Men nu under turnén kom det så mycket tankar angående alla Justins fans och vad dem tyckte om mig. ”Så, klar.” Jag hade inte ens märkt att Alex kommit tillbaka, fören han satt bredvid mig med nya kläder och en fräsch parfym på sig. Han luktade faktiskt riktigt gott där han satt bredvid mig. ”Oj, det gick fort.” Jag visste inte vad jag skulle säga.

Återigen var det fart på scenen och alla dansare var ute tillsammans med Justin. All Around The World, var låten dem tillsammans med publiken sjöng och dansade till. Jag hade ställt mig på ett annat ställe där jag fick stå själv. Jag såg hela föreställningen, men hade önskat att jag gjorde det med glädje i kroppen. Allt jag hörde var Justin ord som ekade i mitt huvud, Hon ska aldrig mer komma mellan oss. Hur kunde han säga så, och verkligen mena det? Sista låten han körde var Never Say Never, och något som inte fick hända, hände. Alex och Marwin skulle tillsammans göra massa olika karate sparkar, men sista som skulle göras gick åt skogen då Alex landade helt fel och blev liggandes på scen. Jag tror inte att Justin reagerade då han fortsatte, eller så hade dem det som regel, att oavsett vad som händer så spelar vi klart. Han kravlade av scen, och då såg jag hur benpipor stack ut från smalbenet på honom. ”Men herregud, du måste till sjukhuset.” En av Justins chaufförer kom springandes då han redan blivit informerad. Han tog honom under armen och började gå. ”Jag följer med.”

♥

Alex kom in på operation på en gång då vi kom dit, och jag sa åt chauffören att han inte behövde stanna utan att vi skulle ta en taxi tillbaka till hotellet sen. Jag satt i väntrummet och väntade på att få träffa honom igen. Dock kändes det lite konstigt att följa med en man inte känner till akuten, men det fanns ingen annan som kunde eller som hade tid. Och jag ville inte att han skulle behöva åka själv. ”Är du Pearl?” En doktor kom ut i väntrummet, där jag satt med en tidning i högsta hugg. ”Ja?” Han tog med mig in i ett rum där Alex höll på att vakna upp efter narkosen. ”Hej, hur mår du?” Han sneglade ned mot sin egen fot och tittade sedan upp på mig. ”Jadu, ser ut som att det inte blir dans på ett tag.” Han skrattade faktiskt till, precis som att det inte gjorde honom något. Han fick åka hem en timme senare och det var svårare än jag hade trott från början då vi kom till hotellet, med tanke på att det var fullt med fans utanför, jag dog upp min luva på tröjan, och satte på mig solglasögonen, för att sedan hjälpa Alex ur taxin och upp för trapporna. Han hoppade in till sitt rum och jag fortsatte till mitt och Justins. ”Vart har du varit?” Han satt nästan innanför dörren och spände ögonen i mig när jag klev in. ”Alex bröt benet, så jag följde med honom.” Svaret var nonchalant och jag brydde mig inte speciellt mycket.

Det luktar svartsjuka från Justin. ^^ Eller vad tror ni? 

Min dator håller hela tiden på och varnar om att min fläkt i datorn inte fungerar, så det är skit störande att skriva när man var tredje sekund är tvungen att trycka enter. =/ Men ah, jag gör det bästa av situationen.. :P 

10 maj 2012. Det var ett tag sedan jag vaknade i olika hotellrum varje morgon, men det var inget jag hade något emot, speciellt inte då jag hade Pearl bredvid mig varje morgon. Hon var så vacker där hon låg och snosade bredvid mig. Ibland log hon, troligen åt något hon drömde om, och ibland så rynkade hon näsan, precis som att det luktade illa. Min prinsessa, det var det hon var. Solen sken utanför fönstret och man kunde klart och tydligt höra mina fans hur dem stod utanför och sjöng min första singel från den nya skivan, Boyfriend. Fansen i Spanien var fantastiska och verkligen stöttande. Scooter hade gett mig ledigt på dagen, så jag tillsammans med Pearl och Kenny kunde utforska staden lite. Det var så varmt på rummet eftersom att dörren var stängd, vilket jag inte förstod varför, men blev genast glad då jag såg Pearl. Hon hade inga kläder på sig, förutom ett par minimala trosor, och hon hade täcket långt ned på midjan.

”Baby, dags att vakna.” Jag kysste henne på halsen och fortsatte upp över hennes kindben så att jag tillslut nådde hennes underbara läppar. Hon besvarade kyssen med en aning trötthet i kroppen, vilket jag kunde förstå då klockan inte alls var speciellt mycket, och vi hade flugit hela natten. ”Jag vill inte.” Hon suckade, vände sig om och drog täcket över huvudet. Jag skrattade till för att sedan krypa in under hennes och drog hennes kropp mot min. ”Baby, kan vi inte sova en stund till?” Hon lät verkligen lidande, men jag kunde inte låta dagen gå till spillo bara för att sova bort den. Jag smekte hennes mage och masserade hennes ena bröst, ett lätt stön lämnade hennes läppar, och jag visste att jag hade väckt hennes inre demon. Både hon och jag visste att hon inte skulle kunna motstå mig när jag gjorde så, och hon kunde absolut inte lägga sig ned och sova igen. Hade man en gått väckt den sovande björnen, fick man också ta hand om den.

•

”Vad ska jag ha för kläder på mig?” Ibland kom hennes dåliga sida fram, den sidan som verkligen frågade om allt hon gjorde. En sida hon plockade fram då hon klev på flyget första gången. Hon ville inte att jag skulle skämmas över henne, och hon ville inte heller att någon skulle ha något att klaga över. Jag förstod mig inte på henne vissa gånger, men samtidigt var det ändå den Pearl jag för flera månader sedan blev dödskär i. ”Gumman.” Jag la huvudet på sned och kollade på henne, i hopp om att hon skulle förstå mig. ”Jag måste fråga, okej?” Hon stod framför mig i ett par jeansshorts och ett rosa linne som var instoppat. Hon var vacker, och såg verkligen ut som min tjej. ”Du kan ha det där. Du är så sjukt vacker.” Hon rodnade när jag sa det, och det var ett tag sedan jag såg henne göra det. Så jag blev inget annat än glad av att se hennes kinder vara alldelens rosiga.

Vi var på dem små vägarna och vandrade tillsammans, Kenny höll sig en bit bakom oss även om både jag och Pearl hade sagt att han skulle gå med oss. Vi gick faktiskt hand i hand, även om Pearl stretade emot en stund i början, tillslut gav hon med sig och det var så mysigt att få uppleva just det med henne, känna hennes värme strömma genom våra händer. Hon såg så lycklig ut där hon gick bredvid mig, en lycka jag inte tidigare sett, vilket gjorde mig på riktigt bra humör. Gatorna som vi vandrade på var riktigt små bakgator som egentligen inte hade mer än små mysiga fik lite utplacerade. Solen stekte från den alldelens blå himmelen, och fåglarna kvittrade i träden som vi passerade. ”Du gör mig lycklig.” Det var något som bara slank ur mig, mitt i tystnaden. Men den säger att det som bara slinker ur en är det som kommer från hjärtat, och det gjorde det verkligen. Hon tittade på mig och log ett riktigt sagoleende.

•

”Justin, du skulle vara tillbaka för över en timme sedan.” Scooter kom rusandes mot oss i korridoren utanför vårt hotellrum. Det såg nästan ut som att han skulle slita av sig håret. ”Det var inte hans fel, det var mitt.” Pearl ställde sig framför mig innan Scooter var framme vid oss, och tog på sig det hela. Jag vet inte vad som flög i henne. ”Det spelar ingen roll vems fel det var. En timme, Justin. Nu gör du dig klar och så drar vi.” Det var precis som att han ignorerade Pearl, nästintill pratade över huvudet på henne, och inte respekterade att hon stod där. Hon gick före mig in på rummet så att hon hann kasta sig i duschen innan vi skulle åka till arenan. ”Det där var elakt sagt.” Scooter tittade på mig, men verkade inte bry sig att jag faktiskt sa åt honom. Han gick bara där ifrån, så jag gick in på rummet. Hon höll precis på att skölja ur håret när jag kom in men det struntade jag i, jag klev in i duschen med henne i alla fall.

Efter ett snabbt ombyte, och en snabb bilfärd var vi i arenan för en soundcheck. Tjejerna var redan inne och jag rusade ut på scen, jag har aldrig varit så stressad tidigare. När alla tjejer fick syn på mig steg genast ljudnivån i arenan, vilket alltid uppskattas. Jag älskar mina beliebers från djupet av mitt hjärta, och kommer alltid att göra det. ”Förlåt att jag är sen. Ska aldrig mer hända.” En ganska ung tjej sträckte upp handen, så jag pekade på henne och hon ställde sig på en av stolarna. ”Var du ute med Pearl?” Jag vet inte om det var uppenbart, men jag kände hur mitt leende växte bara genom att hon sa Pearls namn. Jag kunde höra hur Dan bredvid mig skrattade, vilket fick mig att skratta till. ”Ja, faktiskt. Men hon ska aldrig mer komma mellan oss.” Det var först efteråt jag hörde vad jag sa, det kom ut helt fel, och jag visste att Pearl skulle bli skit sned för det jag sagt.

Ryan hjälpte mig med kläderna, och jag kan inte säga hur glad jag var att han var tillbaka på min turné. Han var verkligen saknad, inte bara från min sida, utan från alla andra också. ”Jag hörde vad du sa till dina fans, var det så smart?” Jag visste att någon skulle ta upp det, men trodde absolut inte att det var Ryan. Jag kollade på mig själv i spegeln när jag var påklädd och klar, men allt jag kunde se framför mig var hur Pearl skulle skälla på mig. ”Jag vet inte vad som flög i mig.” Han tittade bara på mig med ett hånflin på läpparna, vilket störde mig en aning. När jag lämnade min loge för att leta på Pearl fick jag se henne stå och skratta tillsammans med en av mina dansare, Alex. Jag vet inte vad som flög i mig, men det var precis som att jag inte visste vem han var eller vad han var ute efter. Så jag gick fram till dem och kysste Pearl, men det jag inte var beredd på var att hon skulle knuffa bort mig.

Detta kapitel tog mig två dygn att skriva. Och jag är inte alls nöjd med det, då jag bara svamlar igenom hela. =/ haha.. Men ah, tack så heeeemskt mycket för alla kommentarer på förra kapitlet. ♥ I LOVE U. 

3 maj 2012. Studenten stod på tur för dagen och det var något jag verkligen hade sett fram emot, att äntligen få sluta skolan. Jobb var inget jag behövde skaffa då min mamma och pappa hade satt undan en hel förmögenhet åt mig, så jag skulle klara mig livet ut. Jag kunde göra vad jag ville utan att behöva lyfta ett finger. Justin hade fått mig att kliva ut ur mörkret, med honom kunde jag vara mig själv, men på en helt ny nivå. Han gjorde mig levande, på ett sätt jag aldrig varit. Det bästa med att sluta skolan var att slippa se Tony och Elena, samt resten av det där gänget. Aurora hade blivit förflyttad efter att hon erkänt för polisen vad hon hade gjort. Hennes mamma och pappa hade betalat borgen för henne, och fått ned anklagelserna till dryga böter, vilket jag tyckte var löjligt. Jag vet inte hur det gick till när Tony flyttade ut ur rummet han delade med Justin, och in till Elena, men han hade gjort det, och då flyttade jag in till Justin. Så där låg jag, och snosade på hans kudde då han inte var på skolan. Han höll på att finslipa sin skiva som han hade skrivit klart, helt på egen hand.

”Hej baby. Hoppas att du har sovit gott utan mig. Jag saknar dig så himla mycket, och vi ses snart. Puss ♥” Jag hade precis kommit ut ur duschen när jag hörde hur min mobil plingade till. En värmande känsla sköljde över min kropp när jag såg att sms:et var från Justin. Han gör mig glad, varje dag tillsammans med honom ger mig nya upplevelser. Jag orkade inte bry mig om vad jag hade för kläder under den extremt fula klänningen då det ändå inte var någon som skulle se dem. ”Älskling, det var kallt inatt, men jag överlevde. Saknar dig och kan inte vänta längre tills jag får känna dina läppar mot mina. Puss ♥” Justins kläder låg över hela golvet så jag passade på att vika ned dem i hans väska, så att vi slapp det efter ceremonin. Precis innan jag skulle gå ut hörde jag hur någon öppnade dörren, och sedan kände jag två armar kring min midja samt ett par läppar mot min hals. ”Hej gumman.” Jag kunde känna hur han log mot min hals, så jag vände mig om. ”Hej.” Han kysste mina läppar av ren längtan och mitt hjärta började slå dubbla slag. ”Skynda dig och dra på dig din extremt sexiga klänning nu.” Han skrattade till och slog till mig på rumpan innan han drog på sig den. Det tog dock tid för honom att göra sig klar, mycket längre för honom än för mig. När vi tillslut var klara båda två styrde vi stegen mot salen balen en gång varit i.

”Jag hoppas att ni kliver ut härifrån med massa kunskap om allt och att ni alla tar vara på möjligheterna livet kommer ge er.” Rektorn höll ett tal som varade längre än i tjugo minuter, men under tiden satt jag ingosad i Justins famn. Han kysste mig på kinden innan det var dags för vår klass att stiga upp på scenen och ta emot våra diplom, eller vad man ska kalla dem. Vi gick hand i hand så länge vi kunde då vi skulle stå i bokstavsordning innan vi klev upp. ”Babe, snubbla inte på scen nu.” Han lät riktigt seriös då han sa det, vilket fick mig att börja skratta. ”Det är nog du som ska tänka på det, som inte stått på en på ett bra tag.” Han kysste mina läppar innan han styrde stegen nästan längst fram i ledet.

♥

Efter en extremt lång dag hade både min och Justins familj fixat en fin middag med grillning och bad i poolen för Jazmyn och Jaxon. Vi var hemma hos mig och det var underbart huset var lite mer fyllt än annars. ”Baby, jag har något att fråga dig.” Justin lät verkligen överlycklig då han sa så, och det gjorde mig lite skrämd. Jag hade ingen aning om vad han skulle komma med. ”Aha, vadå?” Alla stannade upp och lät sina blickar falla på oss båda. Jag kunde inte dölja det faktum om att jag var livrädd för vad som skulle komma ur hans mun, just då. ”Jag ska ut i världen och lansera min nya skiva för att sedan turnera. Vill du följa med?” En sten föll från mitt hjärta och ett leende tog fart över mina läppar, då jag trodde frågan var så mycket mer seriös, och handlade om vårt förhållande. ”Ja, det vill jag.” Helt plötsligt hörde jag hur min mamma började gråta. Inte av sorg utan av glädje då hon fortfarande hade ett av dem bredaste leendena jag sett på henne. ”Du har blivit så stor gumman.” Ibland förstod jag mig inte på mamma, då hon skulle till och gråta jämt, men det var min mamma det. ”Ge dig nu.” Det var pappa som sa åt henne för en gångs skull. Hon stirrade bara på honom. Vi alla satt ute på altanen och pratade när Justin plötsligt reste sig för att sedan slänga mig i poolen. När jag kom upp över ytan kunde jag höra hur alla skrattade, och olyckligtvis hade jag ett linne snabbt blev genomskinligt. ”Om inte du hoppar i, kan du åka på din turné själv.” Utan att tveka hoppade han i med kläder och allt för att sedan simma fram till mig och trycka sina läppar mot mina.

”Kan vi gå upp nu? Jag fryser.” Justin hade tjatat bra länge innan jag gav mig. ”Okej, vi duschar av oss allt klos.” Ett leende växte fram på hans läppar och han var uppe före mig. Både Jazzy och Jaxon låg kvar när vi gick upp, likt två russin. Väl inne i badrummet var Justin snabb med att få av sig kläderna, och jag hamnade i någon trans då jag bara kollade på hans vackra kropp. ”Hey baby, kommer du?” Han hade redan klivit in i duschen och satt på vattnet vilket gjorde att jag kastade av mig kläderna illakvickt och klev in i hans famn. Även om jag älskade att sluta skolan, skulle jag ändå sakna att näst intill bo tillsammans med Justin. ”Vad tänker du på?” Han väckte mig ur mitt drömmande genom att kyssa mig på axeln. ”Dig. Och hur allt kommer bli mellan oss.” Han tittade på mig som ett frågetecken då han troligen inte förstod vad det var jag svamlade om. ”Vad menade du?” Jag sköljde ur mitt hår och klev ur duschen för att torka mig. ”Jag kan ju inte följa med dig resten av livet som någon efterhängsen flickvän.” ”Hey, du är inte bara en flickvän för mig, du är min bästa vän också, och jag vill ha med dig.” Han klev ut efter mig och jag hoppade upp på bänken. Jag drog honom till mig och kysste hans läppar hungrigt. Någonting hade hänt med mig, jag hade en lust inom mig hela min vakna tid, likt ett galet sexmonster. Ibland kom jag på mig själv med att sukta galet mycket efter hans kropp och beröring.

Klockan var egentligen inte mycket på eftermiddagen men vi låg ändå nedbäddade i min säng och myste. Jazmyn var också med vilket gjorde allt bättre. ”Kan vi inte se på en film?” Tro inte att det var jag eller Justin som ville se en film, men Jazzy däremot, hoppade omkring i sängen likt en groda. ”Ge dig. Antingen ligger du still eller så får du gå ned till pappa.” Hon la sig ned bredvid mig och gosade in sig i min famn. ”Det är under sådana stunden jag vill ha en prins eller en prinsessa med dig.” Justin viskade så pass tyst att inte Jazzy hörde honom, men jag gjorde, och det var det som räknades. Jag visste inte vad jag skulle svara och absolut inte när hon var med. Jag ville inte att hon skulle springa ned till Jeremy och skvallra om att jag och Justin diskuterade barn. ”Kan vi ta det sen?” Jazzy tittade på mig. ”Ta vad? Vad får inte jag höra?” Justin nickade men såg ändå en aning ledsen ut. Jag ville inte såra honom, men ville ändå inte ha barn då. Jag ville växa upp lite mer, då jag inte ens blivit 18 år. Hon somnade efter ett att hon varit nyfiken i nästan en halvtimme. Justin placerade sin arm kring min midja men råkade se till så att den hamnade mellan mina lår. Den känslan kom tillbaka och jag ville bara slita av honom kläderna, men behärskade mig för att hans lillasyster låg bredvid.

VÄRDELÖST. Men ah, kan inte göra det så mkt bättre. =/ 

(VARNING GROVA BILDER.) 

Det går inte att beskriva hur det känns när hon tar mig så långt ned i halsen hon bara klarar av, men att sedan sitta fast med händerna i sänggaveln gjorde alla känslor dubbelt så starka. I samma sekund som hon låste upp handklovarna kastade jag runt henne i sängen och ett underbart flickskratt lämnade hennes läppar. ”Trodde du verkligen att jag skulle kunna låta bli dig?” Hon nickade lite löst men ändå med ett brett leende på läpparna. ”Jag hade faktiskt hoppats på det, men du ser ut att ha en hel del idéer för oss.” Jag placerade mig mellan hennes ben, då hon korsade sina på min rygg och drog ned mitt ansikte mot hennes. Hon log hela tiden, vilket förstörde kyssen en hel del, men tillslut gick hon in för det helhjärtat och kysste mig hungrigt tillbaka. Hon försökte nå mig med sina händer, men jag lät henne inte, då jag ville ta hand om henne. Jag hade fått mitt, och ville då ge henne sitt, som jag vet hon älskar.

Jag kysste hennes läppar innan jag började min vandring ned över käkbenet och vidare mot halsen, där jag sedan lämnade små bitmärken, som jag vet att hon älskar. Hon må vara en fin flicka utåt mot resten av världen, men i sängen är hon allt annat än det. Att ha gått från oskuld till inte med samma grabb må jag säga att hon verkligen tänjt gränserna. Hon är mer en vildkatt än någon annan, och jag älskar det. Hon stönade, dem få gångerna jag bet henne i halsen, eller runt axeln. Jag smekte hennes bröst hårt så hennes bröstvårtor styvnade, även det fick henne att skrika av välbehag. Jag kysste henne på magen och vidare ned till henne ljumskar, där hon reagerade som mest genom att rysa över hela kroppen. ”Jag klarar inte av detta mer. Snälla, knulla mig.” Jag blev inte ett dugg förvånad över hennes ordval, då jag hört henne säga det många gånger. ”Snart baby, snart.” Jag hån log mot henne samtidigt som jag kysste hennes klitoris snabbt, hon kved till och drog nästan ihop sina ben, men jag var snabbare än henne genom att lägga mina armar över dem så hon inte kunde röra dem.

Jag fortsatte bearbeta henne med mina tunga samtidigt som hon hade svårt att ligga still, eller vara tyst för den delen. Med två fingrar töjde jag ut henne, även om det egentligen inte behövdes, då hon och jag hade haft sex ganska ofta den senaste tiden. Ett tredje finger åkte in i henne, och med en ganska jämn takt förde jag den fram och tillbaka, samtidigt som jag kysste hennes läppar. Hela hennes kropp spände sig i en båge och hon uppnådde till och med klimax totalt, då hon fick uppleva en fontänorgasm. Hela hennes kropp domnade bort, och hennes ögon slocknade för några sekunder. Det var underbart att se henne i det tillståndet. När hon kom tillbaka till verkligheten tittade hon storögt på mig en stund för att sedan ta ett djupt andetag. ”Wow, vad hände just?” Hon var nästan helt borta i skallen men ändå så jävla sexig där hon låg helt avklädd framför mig. Jag svarade henne inte, utan kysste hennes läppar och lät knappast hennes kropp lugna ned sig, då jag trängde in i henne. Hon suckade njutningsfullt och klöste mig på ryggen.

”Kom igen, jag vet att du kan hårdare.” Hon stod på knä framför mig, och svankade så mycket hon kunde med händerna mot väggen. Själv hade jag ena handen i ett fast tag kring hennes ena höft och smekte hennes klitoris med den andra, hon stönade inte längre, hon skrek. Och jag gav henne det hon bad mig om, man kunde klart och tydligt höra hur mitt bäcken slogs ihop med hennes rumpa. Jag tog ett stadigt tag om hennes hår och böjde henne mer uppåt, så att jag kom åt att kyssa hennes underbara läppar. Mina läppar kvävde hennes stön när hon kom, vilket kan tyckas vara bra annars hade hon dragit hela skolans uppmärksamhet mot sitt rum. Jag hade mycket kvar att ge så att hon kom gjorde mig inget, då jag hade mycket mer planer oss emellan. Hon sjönk ihop i sängen och pustade ut riktigt ordentligt. ”Hårt nog för dig?” Hon vände sig om under mig och log med hela ansiktet, samtidigt som hon nickade.

Vi valde båda två att ta en paus, för att dra ut på det hela. Vilket inte gjorde mig något, vi båda två var precis lika upphetsade, även om hon hade kommit flera gånger. Hon virrade in sig i ett lakan och gick ut på balkongen, hon behövde inte ens säga åt mig att komma efter då jag gjorde det i alla fall, i ett lakan jag med. Hon satte sig gränsle över mina ben och kysste mig, hennes läppar var alldelens svullna och perfekt röda efter allt kyssande. Jag kände hur hon letade efter min lem med sin hand så jag gjorde det mycket enklare för henne, då jag bara drog undan lakanet just där hon satt. Jag hann inte ens reagera fören hon gränslade mig, och började sakta rida mig på balkongen. Hon har inga hämningar, och det finns inget som skulle få henne att sluta när hon väl har börjat. ”Baby, inte här.” Det var svårt för mig att få fram dem tre orden, men jag lyckades, även om hon sakta men säkert rörde sina höfter fram och tillbaka, vilket gjorde att jag kom djupare och djupare in i henne.

Vem som helst hade både kunnat se och hört oss, men jag tror vi hade turen på vår sida. Väl inne på rummet igen lämnade hon balkongdörren öppen då det var fruktansvärt varmt i rummet. Hennes lakan föll till golvet och där stod hon lika naken som när hon föddes. Hon la sig ned på rygg i sängen, och vinkade mig till sig med hjälp av sitt pekfinger. Jag såg hur hon bet sig i underläppen vilket fick mig ännu mer upphetsad. Jag ville ha hela hennes kropp i min makt, men jag visste inte hur det skulle gå till. Jag la mig mellan hennes ben ännu en gång, och trängde in i henne innan hon hann reagera. Hon korsade sina ben på min rygg och såg till så att jag trängde längre in i henne, återigen rev hon mig på ryggen och även bröstet denna gång. ”Få mig att komma igen älskling.” Jag stötte hårt och djupt in i henne, samt ökade takten, och jag hörde hur hon stönade varje gång jag stötte in i henne. Tillsammans kom vi, hon för jag vet inte vilken gång i ordningen, och jag för första. Jag fyllde hela henne, och kände hur hennes muskler drog ihop sig om och om igen.

”Du kommer aldrig fatta hur mycket jag älskar dig.” Jag har fortfarande inte vant mig vid att hon säger så till mig. Då hon absolut inte gör det ofta, vilket jag tycker är underbart, hon sliter inte ut dem tre orden och det är det bästa. Hon säger det dem gångerna hon verkligen menar det med hela sitt hjärta. Hon låg på mitt bröst, helt svettig, men det gjorde mig inget då jag var minst lika svettig. Jag drog mitt finger löst över hennes ryggrad, och det gjorde så hon borrade in sitt ansikte vid halsen på mig. ”Jag älskar dig med. Tro inget annat.” Hon reste sig halvt och kysste mina läppar, för att sedan ta min hand och dra med mig in i duschen. Vi duschade snabbt och drog sedan in oss i varsin handduk och satte oss på balkongen. Den svala kvällsvinden svepte kring oss och båda två rös, av välbehag. ”Bra födelsedag?” Hon log sött mot mig för att sedan kyssa mig på kinden. ”Har svårt och tro att du kan toppa denna nästa år.” 

Jag vet att detta är något ni alla längtat efter. =P Och jag hoppas att ni gillade att det var lite grövre och hårdare än innan. :P Har redan planer för nästa sex scen, men ni måste tala om för mig vad ni tycker om denna innan jag kan börja på den. :) 

Det var min första match jag sett live, har ibland spenderat en kväll med pappa framför tv:n, men inte mer än det. Har aldrig riktigt varit ett fan av något av lagen, men jag visste att Justin skulle älska att gå på den, så jag var den perfekta flickvännen och gav honom det i födelsedagspresent. Justin var helt inne i matchen, och jag försökte hela tiden visa att jag var intresserad, men det var svårt. Jag förstod egentligen inte ens vilket lag det var vi hejade på, och det gjorde så jag skrattade för mig själv. Han tittade frågande på mig men jag skakade bara på huvudet och la ned det mot hans axel. Det satt en liten flicka bredvid oss, med vad jag tror var hennes mamma och pappa. Hon var garanterat mer intresserad av Justin än av matchen, vilket jag tyckte var ganska gulligt. Hennes pappa försökte hela tiden stoppa henne från att gå fram till Justin, så jag sträckte ut mina armar åt henne, och hon satte sig i mitt knä. Han släppte sin uppmärksamhet från planen och tog över henne i sitt knä. Dem gullade med varandra under slutet av matchen, och att se honom tillsammans med en liten flicka fick mig att tänka tillbaka på det som en gång växt i mig.

I taxin på vägen hem satt jag i mina egna tankar, Justin försökte flera gånger få kontakt med mig, men det var precis som att jag hörde honom långt bort ifrån. ”Baby?” Han drog in mig i sin famn och kysste mig på hjässan, men jag visste i alla fall inte vad jag skulle säga till honom. Det var inte direkt så att jag bara kunde kläcka ur mig att han var så söt tillsammans med den där flickan, att mina tankar skenade iväg. Vi var framme fortare än jag trodde, så Justin betalade och vi gick tillsammans in på skolan igen. Egentligen ville jag inte vara där inne, inte efter allt som hänt. När vi kom in i mitt rum kastade sig Justin i sängen, med armarna under huvudet. Han låg och tittade på mig, följde mig med varje rörelse jag gjorde. ”Vad vacker du är.” Helt plötsligt öppnade han munnen, och jag blev förvånad, även om det var han som sist hade sagt något.

”Idag är det din dag, och du ska inte lyfta ett finger.” Samtidigt som jag viskade fram den meningen drog jag försiktigt i min dragkedja på tröjan, och gick sakta fram mot honom. Jag såg hur han svalde hårt, och det var nästan lite roligt att se. Han fick nästintill andningssvårigheter, vilket var ännu roligare. Jag tog av mig tröjan för att sedan bara ha linne på mig på överkroppen, Jag kravlade mig upp i sängen och ställde mig på alla fyra över honom. ”Ap ap ap, inte röra.” Han var precis på väg att lyfta sina händer, men jag stoppade honom. ”Du kommer döda mig.” Jag log bara mot honom och satte hans händer under mina knän så att han inte kunde röra dem. Jag böjde mig ned så att jag kunde kyssa hans läppar, och direkt han kysste mig tillbaka flyttade jag mitt huvud så han inte kom åt mig. ”Skojar du med mig? Får jag inte göra nått?” Jag skakade bara på huvudet. ”Vad var det du inte förstod när jag sa att du inte skulle lyfta ett finger?” Han suckade frustrerat och blundade, han trodde säkert att det jag skulle göra mot honom inte skulle påverka honom med ögonen stängda.

Jag hade reste på mig från honom och tagit av mig alla mina kläder utom underkläderna. Jag visste att det skulle komma en tid då han var tvungen att kolla upp, och se på mig. Det jag dock inte trodde var att han skulle kunna hålla sig så länge som han faktiskt gjorde. Tillslut sneglade han mot mitt håll där jag stod lutad mot byrån jag hade i mitt rum. ”Hur mycket vill du ha den här kroppen?” Det såg ut som att han fick tunghäfta, han blinkade flera gånger för att sedan sätta sig upp. ”Så pass mycket att jag inte kan kontrollera mig längre.” Han reste sig upp och kom emot mig, för att sedan pressa sina läppar mot mina. På något sätt fick jag ned honom i sängen, helt utan protester. Hans tröja åkte av i bara farten, vilket var en av mina planer. Då kunde jag utan problem låsa fast hans händer i handklovarna som hängde i sänggaveln. ”Nej nej nej, vad gör du?” Han kollade skräckslaget på mig, men jag lyckades hålla mig för skratt. Han skulle få en kväll han sent skulle glömma.

Han vände och vred på sig i ren frustation, men jag gjorde inte som han ville. Istället för att lossa hans händer kysste jag han över halsen och vidare ned över bröstet. Han fortsatte sin kamp om att komma loss, vilket gjorde allt mycket roligare. Jag låste fast hans ben mellan mina när jag satte mig längre ned på honom, och fortsatte kyssa honom ned över magen så att jag tillslut kom till kanten av hans byxor. Jag stannade till och kollade på honom, hans ansikte uttryck var verkligen lidande. ”Slappna av baby.” Han suckade tungt, och skakade på huvudet. ”Jag vill ta på dig lika mycket som du tar på mig.” Frustation stavades hädanefter Justin. Hans byxor åkte ned i ett drag tillsammans med hans kalsonger. Han var inte slak, men heller inte hård vilket gjorde så allt blev bättre. När jag tog honom i handen första gången släppte han varenda muskel i hela kroppen, och han slappnade av, vilket var allt jag ville. Samtidigt som jag bearbetade honom med min hand kysste jag min väg upp över hans mage och bröstkorg för att slutligen nå hans läppar. Vi kysstes hungrigt och passionerat, och det var han som tog initiativet till att blanda in våra tungor då han försiktigt slickade på mina läppar vilket fick dem att öppna sig.

”Om inte du slutar nu, kommer jag att komma.” Jag kände hur han spände sig, gjorde allt för att inte komma, men jag visste att jag hade övertaget, han skulle inte kunna hålla emot så pass länge, men jag var snäll. Jag gav mig, och ställde mig upp bredvid sängen. Han pustade ut och vände blicken mot mig, där jag stod med min mobil och spotify redo för att börja spela. Sean Paul – She Doesn’t Mind, fick bli den låten som tog över tystheten i rummet. Justin hade aldrig tidigare sett mig dansa, just för att det var något jag inte gjorde mer än dem få gångerna jag hade tid över, eller behövde röra på mig. Jag visste att jag kunde röra mina höfter sexigt nog, i alla fall till att få en grabb att vända sig om och stirra sig blind. Så det var det jag provade på Justin, och det lyckades.  Under dansen plockade jag av mig BH:n men med ryggen mot honom, och genom ljudet från högtalarna kunde jag höra hur Justin skrek i frustation. Handbojorna började slå i sänggaveln, och han blev galen.

När vi båda två var helt fria från kläder, la jag mig ned bredvid honom. Jag kunde känna hur luften mellan oss vibrerade, av ren frustation från hans sida då han inte fick röra min kropp. Jag tog honom i min hand igen för att sedan ta honom i munnen. Återigen tog han ett djupt andetag, men slappnade av när jag lät min tunga spela över hans ollon. Jag älskade att ge honom njutning, jag njöt av att se honom göra det. Jag lät honom, precis som så många gånger förr, komma i min mun, och jag hade absolut inga problem med att svälja det. ”Vill du komma lös?” Jag har aldrig sett en sådan vilja i hans ögon, så jag gjorde precis som han ville då det faktiskt var hans födelsedag. Och då ska man inte bråka med födelsedagsbarnet. ”Lovar du att inte röra mig?” Han var tyst en bra stund, men öppnade sedan munnen. ”Jag lovar.”

Wohooo, kinky-style. ;) Hope u like it. ^ Hon blir villdare och vildare, och det hoppas jag verkligen att ni inte har något emot. :P 

Sitter och försöker skriva lite, men det går inte riktigt som jag vill. Och det kan nog bero på att allt har flytit så bra, så nu kommer min dåliga tid. Men ah, vi får se hur det går. ^ 

1 mars 2012. Man fyller bara arton år en gång i sitt liv, och det är något alla ser fram emot. Speciellt jag, då jag visste att Pearl hade hållit massa saker från mig under några dagar. Hon hade varit mer hemlighetsfull än vad jag brukar vara dem få gångerna jag överraskat henne. Även om hon trodde att jag inte hade märkt något, så trodde hon fel. Hon hade kvällen före stulit min nyckel till rummet, fått Tony att sova hos Elena. Jag tyckte allt var kul, även om jag inte visste vad det var hon hade tänkt sig. Jag låg vaken i sängen med datorn i knä i hopp om att hon snart skulle komma med en tårta på sängen, eller liknande. Jag önskade att jag kunde följa alla mina fans på twitter, men det fanns inte en möjlighet. Dock så skrollade jag igenom så många meddelanden som möjligt, och läste allt fint dem hade skrivit till mig, speciellt alla gratulationer.

När jag hörde att någon började låsa upp dörren slog jag ihop datorn och la ned den på golvet för att sedan lägga mig ned ordentligt i sängen och blunda, i hopp om att hon inte skulle se att jag varit vaken och faktiskt väntat på henne. Jag kunde höra hur hon trippade fram, nästan på tårna för att inte väcka mig. Hon satte sig ned på sängkanten och jag kunde höra hur hon tog ett djupt andetag. ”Grattis på födelsedagen älskling.” Hon kysste mig på kinden och vidare så hon tillslut nådde mina läppar, i det ögonblicket kunde jag inte hålla mig längre. Jag placerade mina armar kring hennes kropp och drog ned henne i sängen. Hon skrattade till, sitt underbara flickskratt som kan få vilken annan människa att börja skratta. Hon flyttade sig ifrån mig och kollade mig i ögonen hela tiden. ”Tack gumman. Du hade inte behövt.” Hon satte sig upp helt och tog upp något från golvet. Jag började skratta när jag såg vad det var. ”Haha, vad har du gjort?” Hon tittade bara på mig samtidigt som hon tog lite glasyr på sitt finger och smetade det sedan på min näsa.

Jag måste säga att det var dem godaste cupcakes jag någonsin ätit, och då är jag inte mycket för bakelser, men dem var goda, och hon ska lätt få göra dem fler gånger. Det var en fin frukost, men jag vet inte om jag gillade tanken på att äta upp mig själv. Både jag och Pearl låg nedbäddade i min säng, och höll om varandra, och jag kan säga att ingen av mina födelsedagar har varit så bra. Hon sträckte sig ned på golvet och plockade upp ett paket. ”Öppna, öppna, öppna.” Hon lät lika glad som min lillasyster brukar låta då hon fyller år. Hon fick mig att skratta när hon satt där i sängen och hoppade upp och ned en aning. ”Vad söt du är.” Jag flyttade mig närmare henne så jag kunde ge henne en kyss innan jag öppnade paketet. Jag fick nästan en chock när jag såg vad det var för något i. ”Är du knäpp? Varför detta?” Hon tittade storögt på mig, precis som att hon hade gett mig något jag inte ville ha. ”Vill du inte gå?” Jag ville skrika rakt ut, näst intill att göra råndater i rummet. ”Självklart.” Hon hade gett mig en biljett till en basketmatch mellan the San Antonio Spurs och the Los Angeles Lakers. Hon höll även upp en till biljett. ”Du och jag ska gå tillsammans.”

Födelsedagen kunde inte bli bättre, speciellt inte då matchen var samma dag. Hon hade med sig en väska med ombyte då hon inte orkade gå tillbaka till sitt rum som blivit flyttad. Efter branden skadades hennes rum mest, och det gick inte att göra något åt det. Vilket jag tyckte var synd, då hon framförallt hade alla sina saker i det, men också för att det låg längst ned i korridoren och gav henne en utsikt över havet. Jag låg i mina egna tankar så jag märkte inte ens att Pearl hade rest sig upp ur sängen. ”Jag lånar duschen.” Hon tog av sig ett klädesplagg för varje steg hon tog, vilket lockade mig som sjutton. ”Okej, om jag gör dig sällskap?” Jag kastade mig upp ur sängen och mot henne. Vilket fick henne att skratta. Jag pressade min kropp mot henne och kysste hennes läppar passionerat. Hon placerade sina händer runt min nacke och bet mig löst i underläppen.

Den tjejen visste verkligen hur man gjorde när man skulle förföra mig. Hon visste exakt vilka knappar hon skulle trycka på för att få mig att göra exakt det hon bad mig om. Hon slutade dock kyssa mig och gick in på badrummet, jag stod som förstenad kvar och såg efter henne, för att sedan höra hur duschen slogs på. Jag vet inte hur fort jag tråcklade mig ur mina kläder för att göra henne sällskap. Hon stod med ryggen mot mig, och bara den på henne gjorde mig upphetsad. Jag ställde mig så nära henne utan att hon märkte det, för att sedan med hjälp av mitt pekfinger dra ett sträck längs hennes ryggrad, vilket gjorde att hon rös till över ryggen och vände sig om med ett brett leende. ”Du gör mig galen.” Hennes röst mot min hals gjorde så att hela jag rös, av välbehag.

•

”Hur fick du tag på dem här biljetterna? Det var helt slutsålt när jag ville köpa.” Det störde mig lite, att hon hade fått tag på biljetter, men inte jag. Fast jag var ändå glad att jag fick chansen att gå, och att hon gav mig det i födelsedagspresent. Jag kunde inte få en bättre flickvän än hon. ”Pappa hjälpte mig.” Hon tog mig i handen då vi hade klivit ut ur bilen. Jag vet inte vad som hände men någon gång efter att hon sagt att hon älskade mig så fick hon självförtroende likt ingen annan. Hon gömde sig inte längre i skuggorna, och jag älskade henne bara mer och mer för varje steg hon tog. ”Pearl, Justin. Hur mår ni?” – ”Hur mår du efter branden, Pearl?” – ”Justin, blir det någon ny musik snart?” Alla paparazzi hängde efter oss som iglar på väg in i arenan, men varken jag eller Pearl la ned någon större energi på det.

Vi hade dem bästa platserna man kunde ha på en basketmatch, vi satt längst fram, nästintill på planen. På varje match har dem något som kallas för kiss cam, en kass uppfinning om ni frågar mig. Den filmar över olika par i publiken och vill att man ska pussa varandra. Vi hade inte sådan tur att vi slapp undan. När den hamnade på oss såg jag hur Pearl stelnade till innan hon placerade sitt huvud på min axel. Jag hörde hur hon skrattade och kunde inte undgå att göra det jag också. ”Kom igen, kyss mig.” Dramatik har alltid varit min starka sida, jag till och med skrattade åt mig själv. Hon satte sig upp ordentligt och kollade på mig, innan hon pressade sina läppar mot mina. Hela publiken raserades nästan av alla jubel och applåder. Det fick stackars Pearl att rodna ännu mer, men hon hade ingen stans att dölja det då jag ryggade undan från henne, bara för att retas ännu mer.

Ett värdelöst kapitel. =/ Det blev inte alls som jag hade hoppats på. Men ah, här har ni det. :) 

Jag vet inte vad som hände, eller vad som gav mig mer självförtroende än jag någonsin tidigare haft. Jag såg till och med Justin i ögonen när jag sa att jag älskade honom. En stor sten lyftes bort från mitt bröst och en fruktansvärt underbar känsla sköljde över min kropp, men den försvann ganska fort när Justin inte rörde på sig eller sa något. Det var precis som att jag sa något som sårade honom, något som fick honom att raseras inifrån. ”Oh.” Var det enda jag sa innan jag vände mig om och var på väg att lämna honom på uppfarten till vårt hus. Dock hann jag inte mer än ta ett steg fören han tog tag i min arm och vände mig om, för att sedan pressa sina läppar mot mina. Han placerade en hand i svanken på mig och den andra flätade han in i mitt hår för att kunna pressa våra läppar ännu mer tillsammans.

Justin tog oss på något sätt in i huset och upp till mitt rum, utan att vi släppte varandra en enda sekund. Han la ned mig i sängen utan att jag ens märkte det, för att sedan lägga sig över mig. Han slutade kyssa mig och placerade sig på knä mellan mina ben. ”Älskar du mig?” Han satt som förstelnad och näst intill stirrade på mig, dock inte obehagligt utan mer av ren kärlek. Jag nickade lite smått, men ändå så att han såg det, för att sedan rodna. Jag vet inte varför då jag tidigare hade varit så självsäker. ”Även om jag älskade dig innan, så älskar jag dig ännu mer nu.” Han böjde sig ned mot mig för att sluta upp tillsammans med mig. Han och jag var verkligen som Yin och Yang, han var den som tog steg i vårt förhållande, och jag som klev in i mörkret, vi var så olika man bara kan bli, men älskade ändå varandra.

Mamma kom upp till mitt rum med varm choklad med marshmallows och grädde i. Både jag och Justin tog emot dem med glädje. ”Vad hände inne i skolan egentligen?” Justin satt med ryggen mot sänggaveln och jag satt mellan hand ben in borrad i hans famn. Jag ville egentligen inte prata om det, men jag visste att jag skulle bli galen om jag inte gjorde det. ”Aurora knackade på hos mig, gav mig en riktig knytnäve mitt i ansiktet.” Jag kunde känna hur han stelnade till, men utan att jag såg på honom kunde jag förstå att han var arg, riktigt arg. Han strök mig lugnande över armarna. ”Jag föll till golvet, och hon släpade ut mig i korridoren.” Jag var hela tiden tvungen att pausa så att jag själv kunde tänka tillbaka på vad som hände, då jag inte hade ett klart minne. Det var bara bitar som fanns med. ”Sen tände hon eld på en av plastblommorna som hängde på väggen mellan alla dörrar. Och var precis på att lämna mig där till döden.” Jag trodde inte att han kunde spänna sig mer, men han bevisade mig motsatsen. ”Men jag fick någon sorts styrka så jag sparkade henne på smalbenen, och hon föll. Sen sparkade jag henne i magen, och hon mig i bröstet. Sen minns jag inget mer.”

Jag vet inte hur länge vi satt där, tysta och lyssnade på fåglarna utanför mitt fönster. Det kändes skönt att ha berättat det för honom, men ändå inte. Jag ville bara glömma allt som hade med det att göra. ”Är du ledsen?” Han drog några fingrar över min mage, för att visa vad det var han menade. Jag tror inte någon av oss var redo att kalla det något, jag visste inte ens om det var en pojke eller flicka. Om den hade tio fingrar och två ögon. ”Klart jag är, men jag kan ändå inte sluta känna mig lättad. Vi var inte redo, men det var ändå en del av oss. Något fint vi skapat.” Jag vände mig om för att se hur han reagerade, och jag blev riktigt chockad, han grät. Jag har inte sett honom så känslig tidigare, och det skrämde mig. ”Baby?” Han blinkade några gånger innan han vände upp blicken mot mig. ”Det känns som att du känner annorlunda mot mig.” Han kysste mina läppar passionerat samtidigt som hans tårar rann efter hans kinder. ”Jag hade velat träffa den, hålla i den och älska dig precis som jag älskar dens mamma.” Med tårar i ögonen höll han bara om mig, inget mer, och det var precis så jag ville ha det.

♥

Även om jag hade fått strikta regler om att hålla mig hemma, hade Justin lyckats övertala min mamma om att han skulle få ta med mig hem till sig. Där även hans mamma skulle vara, vi hade kommit överens om att berätta för henne om det som en gång i tiden hade växt inom mig. Hon förtjänade att få veta att hon skulle ha blivit farmor om vi hade valt att behålla det. Hela vägen hem till honom satt jag och förberedde mig för vad som skulle komma, men jag kom inte på hur. Hur skulle man kunna förbereda sig för en sådan sak? En sak man inte ens visste fanns fören den var borta. Justin sneglade på mig så ofta han fick chansen för att sedan fläta samman våra fingrar och stryka mig över min handrygg, med sin tumme. Hans små gester fick mig kär på nytt hela tiden, det bubblade i min mage likt en sockerdricka.

”Mamma, är du hemma?” Tillsammans klev vi in i hallen och tog av oss skona. Allt kändes så overkligt. Jag var bara 17 år när jag, tillsammans med min pojkvän skulle berätta för hans mamma att jag varit med barn. Det gick liksom inte ihop. ”Här inne.” Rösten kom från vardagsrummet, och mycket riktigt stod hon på en stol och hängde upp nya gardiner. Rummet blev mycket ljusare än innan, och det blev snyggt. Både jag och Justin stannade i dörröppningen i väntan på att hon skulle vända sig om. Tillslut klev hon ned. ”Vad har ni på… Men, Herregud, vad har hänt?” Både jag och Justin såg nog ut som sju svåra år då vi såg på henne. Båda två med röda, ledsna ögon. Hon kom emot oss, sakta, men man såg ändå hennes avsikt, hon ville dra in oss båda i en varm Pattie-kram. En kram hon bara kan ge. ”Vi har något att berätta. Sätt dig ned.” Hon kollade skeptiskt på oss innan hon vände sig om och gick mot soffan för att sätta sig ned.

”Men lilla gumman.” Efter att ha berättat allt som hänt och om fostret tittade hon bara på oss för att slutligen komma mot mig och ge mig en kram. Jag började gråta när jag såg hur Justin satt som en staty med inga känslor i ansiktet. Jag tog hans hand men den var lika död som hans ansikte. ”Snälla baby, titta på mig.” Jag vet inte vad som hände med honom, om det var i det ögonblicket han insåg att det verkligen hade hänt. Pattie tittade på oss, och hon ville lika mycket som jag att han skulle säga något, eller i alla fall röra sig. ”Justin? Du skrämmer mig.” Nu var det inte jag som bad honom, utan Pattie. ”Jag behöver dig mer än någonsin just nu. Vi skulle göra detta tillsammans. Jag älskar dig.” Helt utan att jag var beredd drog han in mig i sin famn och höll mig hårt. ”Förlåt. Jag ska inte lämna dig. Du betyder allt för mig, och som sagt, vi gör detta tillsammans.”

Förlåt för bildlöst, men orkade inte leta. (A) Latmask. Men ah, vad tycker ni om detta då? 

Jag satt med ryggen lutad mot sänggaveln och med Pearl gränsle över mina lår, vi hade fortfarande inte sagt något till varandra, och vi hade absolut inte släppt varandra. Hon hade en mild smak av hallon över sina läppar, som jag inte kunde få nog av. Jag kunde inte undgå att känna hur hon ibland gned sig mot mig, och hon väckte ännu mer känslor i min kropp än hon tidigare hade gjort. Allt jag ville göra var att kasta ned henne på rygg för att sedan slita av henne kläderna, men jag använde all min styrka till att behärska mina inre nerver. Hon tog kol på mig, utan att egentligen veta om det. Hon smekte sina händer ned över mina axlar för att stanna på min bröstkorg och sakta börja knäppa upp mina knappar jag hade i skjortan. Vi blev dock avbrutna av att Debbie knackade på dörren och klev in, Pearl hann kasta sig bort från mig innan hon såg något vilket var tur i oturen.

Hon dumpade bara av en hel affär i Pearls rum innan hon lämnade det och gick ned igen. Vi båda satt i sängen och tittade på allt som hennes mamma hade burit upp. Det var klädpåsar och massa annat smått och gott, men innan hon tog sig an det, rev hon upp sitt täcke och sina kuddar för att kunna bädda sängen ordentligt. ”Vill du ha hjälp?” Det var första meningen som blev sagd sedan jag frågade vad hon skulle göra om jag kysste henne, det kändes konstigt att prata igen, men samtidigt skönt då det inte var något pinsamt i det hela. ”Om du vill.” Hon tittade på mig och log, nästan kurade ihop sig som en liten fågelunge. ”Självklart gumman.” Jag drog in henne i min famn då vi precis hade rest oss upp från sängen, det var så underbart att ha henne i mina armar igen.

Jag vet inte hur länge vi höll på att bädda sängen, men tillslut var hon nöjd med hur den såg ut. Hon var verkligen en perfektionist när det kom till sängen, har aldrig varit med om att någon i stort sett har strukit lakanet innan den fått till det ordentligt. Tillsammans satte vi oss i sängen igen och kollade igenom dem andra påsarna som Debbie bara släppt på hennes golv tidigare. Jag tror inte att Pearl alls hade tänkt på vad hennes mamma tidigare hade köpt för hon hällde bara ut innehållet på sängen. ”Wow, sexiga.” Ett par av särklass sexigaste string jag någonsin sett, dem kan inte ha dolt mycket på en tjejs kropp, vilket jag absolut inte hade något emot. ”Vad fan.” Var det enda hon svarade innan hon greppade tag i dem och la dem bakom ryggen. ”Jag har sett mer av dig än dina underkläder.” Jag kysste henne snabbt, men märkte på en gång att hon ville ha mer, då hon följde med mina rörelser tillbaka så jag satt rak i ryggen och hon fick hänga sig över alla kläder mellan oss.

•

Efter nästan en timme med alla påsar hade hon en kvar på golvet, vilket kändes ganska skönt. Då jag hade räknat med lite mys efteråt. Jag kunde inte få nog av henne, eller hennes kropp, dock blev jag en aning rädd för mig själv. I den påsen fanns det en fyrkantig karton och jag kunde utan problem se vad det var för något. Min parfym, det var därför jag hade känt igen doften så väl första gångerna jag höll henne i min famn, men varför kunde jag inte sätta ord på den? Det var nästan pinsamt. Men hon verkade tycka det var ännu mer pinsamt för henne, att jag hade upptäckt att hon använde min parfym. Hon var snabb med att stoppa ned den i en av sina byrålådor. ”Hey, gumman. Kom igen.” Jag hann fånga henne i min famn innan hon drog igen lådan, och så kastade jag ned henne i sängen vilket fick henne att börja skratta. I den lådan låg det flera likadana kartonger, och tomma flaskor. ”Okej, jag fastnade för din parfym på en gång, och kunde inte låta bli den.” Hon hade lagt händerna över ansiktet och lagt sig ned, så jag fick chansen att ställa mig över henne ännu en gång. ”Du ska inte skämmas, då jag inte ens har känt igen min egen doft på dig. För den luktar så mycket bättre på din hud.”

”Ungar, det är mat.” Debbie ropade från trappen att maten var serverad, så tillsammans med min hand i Pearls gick vi ned till köket, men hon släppte min hand direkt vi kom in vilket fick mig att kolla frågande på henne. Hon ignorerade det totalt och satte sig ned vid bordet. Spagetti och köttfärssås stod på bordet och en riktigt fräsch sallad. Det luktade gudomligt och jag satte mig ned bredvid Pearl. ”Så ni två igen, eller är ni bara vänner?” Jag ville skrika rakt ut att jag älskade henne dotter, och att jag var villig att göra vad som helst för att hon skulle ge mig en ny chans, men Pearl hann före. ”Vänner.” Var det enda hon svarade, och det var precis som att någon stack en stor kökskniv i ryggen på mig. Hon visste verkligen hur man gjorde för att krossa mig, bit för bit. Hur länge skulle jag orka innan jag var tvungen att göra mig av med henne, ut ur mitt liv.

När jag hade ätit klart tackade jag för maten och ursäktade mig, jag sa att jag skulle gå på toaletten, men jag gjorde något värre, jag smet ut genom dörren och var helt inställd på att bara åka därifrån. Saken var den att, jag skulle aldrig förlåta mig själv för det, men jag kunde inte vara med henne, om jag inte fick vara med henne på mitt sätt, hon hade stulit mitt hjärta så hon betydde allt för mig. Precis när jag skulle öppna bildörren var det någon som knuffade igen den och vände mig om. Där stor Pearl med tårar i ögonen. ”Förlåt mig Justin. Snälla, jag kan inte leva utan dig. Jag..” Hon tystnade en aning och kollade ned på sina fötter, för att sedan titta upp med självförtroende i ögonen. ”Jag älskar dig."

HON SA DET =D Hur glada är ni nu då? Jag är iallafal glad för deras skull. ^ haha