”Vi ses sen.” Jag kysste Justins läppar innan jag klev ur bilen som precis hade tagit oss från flygplatsen som mer eller mindre var smäckfull med alla hans fans och paparazzi. Det var ingen som visste vart vi hade varit i en hel vecka, så jag förstår att hans andra tjejer tyckte att det var skönt att han var hemma igen. Han log mot mig och kysste mina läppar ännu en gång. ”Jag älskar dig.” Jag kan inte låta bli att rodna varje gång han säger så, för han låter så allvarlig, precis som att det skulle hända mig något och att han inte skulle få chansen att säga det igen. ”Och jag dig.” Bildörren åkte igen, och jag rullade min väska mot dörren. Både mamma och pappa var hemma när jag kom in och dem stod precis som två föräldrar borde göra när man varit borta en vecka, med armarna i kors och två luriga ansiktsuttryck. ”Hur har du haft det?” Jag hann inte ens ställa ner väskan innan både mamma och pappa kastade sina armar kring mig.

Jag vet inte hur länge jag satt ner i soffan och berättade allt från genomresan i Rio till att huset var mitt, inklusive hela ön. Jag hade fortfarande inte förstått varför han hade lagt ut så fruktansvärt mycket pengar på mig, jag skulle inte försvinna om han en dag blev fattig, vilket knappast skulle kunna hända, eller jo, om han fortsatte spendera alla pengar på mig. ”Du äger en ö, gumman.” Mamma torkade några få tårar som hade letat sig en väg ned över hennes kind. ”Mamma.” Jag himlade med ögonen mot henne, medan min pappa bara skrattade åt henne. ”Du har blivit så stor, så fort.” ”Jag kommer alltid vara din dotter, oavsett hur stor jag blir eller gammal.” Mamma tittade mystiskt på mig, jag vet inte vad hon tänkte, men kom sedan på vad jag hade sagt. Innan hon han säga något eller ens fråga, så sprang jag upp på mitt rum. ”PEARL SHINE, är du med barn?” Mamma skrek från köket, men jag kunde ändå höra hennes glädje.

♥

Min väska var upplockad och tvätten i tvättmaskinen, så jag låg på mage i min säng och skrev i min dagbok. Det fanns så mycket som jag ville minnas och kunna gå tillbaka till. Mamma skrek från nedervåningen att jag hade besök, så jag slog igen boken och knallade ned för trappen för att se Justin stå i hallen. Han stod med händerna bakom ryggen för att sedan plocka fram en söt liten nalle som det stod ’jag älskar dig’ på. ”Baby.” Han drog in mig i sin famn och kysste mina läppar. Precis som att vi hade varit ifrån varandra i flera veckor, fast det egentligen bara hade varit några timmar. ”Mamma vet.” Jag viskade i hans öra innan han släppte greppet om mig. ”Du kunde inte hålla dig?” Ett fånigt leende nådde hans läppar, men som även smittade av sig då han placerade en hand på min mage. ”Jag sa inget, hon listade ut det.” Han skrattade till och tog av sig skona. ”Du är så värdelös på att hålla hemligheter, du vet det va?” Hans underbara leende kunde få mig att säcka ihop vilken sekund som helst, så jag tackade honom tyst för att han höll mig kring midjan.

”Hur var det med din mamma?” Båda mina föräldrar hade lämnat huset för att handla lite, då matmonstret i familjen var hemma igen, som dem så fint uttryckte sig. ”Hur var glad att jag var hemma igen, och hade tydligen inga planer på att släppa iväg mig en gång till. Så jag vet inte om hon missat totalt att jag är Justin Bieber.” Han låg över mig och var inte alls långt från att nå mina läppar med sina egna. ”Tror du att det imponerar på mig?” Han började skratta och la sig ned bredvid mig. ”Det hoppas jag att det inte gör, för oavsett vad, är du min tjej, och kommer alltid att vara mamma till mitt barn.” Jag vred på mig och placerade mitt huvud på hans bröstkorg och började följa linjerna han hade på sin tröja med mitt vänstra pekfinger. ”Det känns så konstigt att höra dig säga det. Men det är konstigt på ett bra sätt.” Ännu en gång kysste han mig på pannan. ”Du kommer få vänja dig vid det, för du bär på en mini.”

”Jag har fortfarande ledigt i två veckor till, sen är det åter igen ut på vägarna som gäller. Så jag tänkte fråga dig om du vill följa med hem till Canada. Jazzy håller på och tjatar hål i huvudet på mig.” Jag satt med datorn framför mig och kollade omkring lite, men på inget viktigt, då jag redan lärt mig att man inte ska läsa allt skit som står på internet. ”När hade du tänkt åka? För jag har lite jag lär göra, plus att jag vill spendera lite tid med mamma och pappa.” Han tittade på mig precis som att han var mitt andrahansval men så var inte fallet, jag skulle aldrig göra så mot honom, men i det fallet fanns det något som var viktigare. ”Vill du inte följa med, säg det i så fall.” Jag hörde på honom att han blev ledsen, och det var absolut inte så jag ville att det skulle vara. ”Jag vill. Men jag måste uppsöka en barnmorska, om du inte redan har glömt bort det.” Han spände ögonen i mig, på ett sätt han aldrig tidigare hade gjort. ”Vad tror du om mig?”

♥

”Nå, ska ni ha barn eller? Du svarade mig aldrig tidigare.” Min mamma hoppade på oss båda när vi kom ned till köket för att hämta en dricka och lite chips. Justin tittade på mig, vilket gjorde att jag avfyrade ett leende som min mamma inte kunde misstolka. ”Jag ska bli mormor.” Hon gjorde världens töntigaste segerdans, eller om man ens kan tolka det som en dans. ”Mamma sluta.” Justin höll om mig bakifrån och kysste mig på kinden. Pappa kom in i köket efter att ha hört mamma och hennes tjoande. ”Vad är det som händer?” Just i det ögonblicket kände jag en aning rädsla, för att berätta för pappa. Dock behövde inte jag göra det, då min mamma tog över fullständigt. Även om jag inte hade svarat henne rakt ut, eller ens tagit reda på om allt är okej. ”Vi ska bli mormor och morfar.” Min pappa har alltid varit ganska rak och ärlig, men något skedde, han suckade och gick därifrån.

Jag blev ledsen av hur min pappa reagerade då jag faktiskt har haft en bra relation med honom. Tårarna började rinna på mig, och innan varken mamma eller Justin hann reagera hade jag sprungit upp på mitt rum och kastat mig raklång i sängen. Jag hörde hur någon gick uppför trappen och sedan öppnade dörren, men jag låg fortfarande kvar med huvudet tryckt mot kudden och lät tårarna blöta ned den. ”Gumman, pappa kommer förstå vad han precis gjorde.” Jag hade varit helt inställd på att det var Justin som hade kommit upp, men det var mamma som trodde att hon skulle kunna göra saken bättre. ”Gå.” Var det enda jag orkade få fram, och konstigt nog gjorde hon det. Det tog dock inte lång tid innan dörren öppnades igen, men då var det Justin. ”Baby, gråt inte. Snälla.” Jag satte mig tvärt upp i sängen och bara stirrade på honom, för att slutligen få fram en hel mening. ”Hur skulle du känna dig om en av dina föräldrar inte skulle stötta dig i dina beslut. Va? Äh, gå bara. Vill inte se dig mer just nu.”