Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 116.


 

Två månader. Två fruktansvärt långa månader har passerat förbi i snigelfart sedan Aurora kysste mig på öppen gata. Jag hade tillsammans med Scooter och Kenny precis lämnat en radio intervju, och det stod fullt med tjejer utanför byggnaden med både kollegeblock och mobilskal som dem ville att jag skulle signera. Mitt i den klungan stod Aurora, och kom helt plötsligt fram och pressade sina läppar mot mina. Det fanns nog ingen i den klungan som inte drog efter andan och allra minst jag. Hon stannade till precis bredvid mig, och innan jag hann reagera försvann hon, men alla paparazzi hade fångat det på bild och läckt det likt en bild på ett nyfött kungabarn. Pearl var inte personen som var inne och snokade på internet om saker om mig, så jag förstod inte varför hon var tvungen att göra det just den dagen heller. Jag hade verkligen önskat att jag hunnit berätta det för henne, än att hon skulle bli rasande över något som inte var så stort.

 

Varje gång jag hade besökt henne hade hon blivit rasande röd i ansiktet och slängt dörren i ansiktet på mig. Jag hann inte ens påbörja en förklaring, innan hon försvann, och det sårade mig nå så fruktansvärt. Allt jag ville var att ha henne vid min sida, hålla om, och få kyssa hennes perfekta läppar. Dock var det inget jag kunde, eller fick göra, hon var inte min längre och bara den tanken fick mig att börja gråta. Hon var allt jag någonsin önskat mig, men Aurora tog det ifrån mig. Det värsta av allt var inte att hon inte längre var min, utan att hon utan problem kunde visa sig ute tillsammans med Alex. Dem skrattade tillsammans precis som hon och jag en gång i tiden brukade göra, och det satte djupa spår i mitt redan brustna hjärta. Jag har sett den tillsammans både i massa affärer och i massa tidningar där reportrarna får det att låta som att dem är ett par.

 

 •

 

”Har du packat klart?” Resan till Canada blev uppskjuten, allt för länge då jag inte orkade göra något speciellt förutom att arbeta, det var det enda som fick mig att tänka på annat. Så jag och mamma skulle åka tillsammans. ”Ja, väskan är klar. Jag ska bara kolla en sista gång i mitt rum.” Jag sprang återigen upp till mitt rum och kollade runt för att se om jag hade glömt något av det viktigaste, men allt jag hittade på var en tröja som tillhörde Pearl. Den till och med luktade som hon, och det fick tankarna genast att skena iväg. Jag plockade upp mobilen för att ringa till henne, och när jag enbart kom till röstbrevlådan valde jag att göra ett försök på deras hemtelefon. ”Debbie.” Pearls mamma svarade och jag kunde höra på henne hur glad hon var. ”Hej, det är Justin.” Jag visste inte hur hon skulle reagera då hon och jag inte har pratat med varandra sedan allt hände. ”Åh, hej. Hur mår du?” Hon verkade uppriktigt sagt ledsen över att behöva fråga det, vilket gjorde mig lite gladare. ”Upp och ned. Är hon hemma?”

 

Det tog ett tag för henne att svara på min fråga, och det var väl i den stunden som jag faktiskt insåg att hon var borta från mig, för alltid. Jag kunde inte göra något för att stoppa det hela, och bara den tanken såg till så att mina tårar började rinna. ”Nej tyvärr. Hon och Alex har åkt till Huset.” Jag behövde inte ens fråga vilket hus, jag förstod på en gång att det var huset jag en gång i tiden hade gett henne, huset som skulle vara mitt och hennes. Hon var dock där tillsammans med honom. ”Gråt inte, Justin. Hon är inte värd dina tårar. Jag vet att det inte var du som kysste Aurora. Du skulle aldrig göra så mot min dotter. Nu är det hon som är elak, och vrång. Ge henne lite tid så ska du se att hon kommer komma till insikt och se att det faktiskt är dig hon vill leva sitt liv med.” Jag tog in varje litet ord som hon sa till mig, och det var märkligt att det kom från Pearls mamma, men jag lyssnade noga. ”Men hur mycket ska jag stå ut med? Jag kommer inte vänta på henne för alltid. Även om mitt hjärta alltid kommer tillhöra henne.” Jag kunde höra hur hon satte sig ned. ”Nej, jag vet att du inte kan det. Men jag ska prata med henne när hon kommer hem. Du är pappa till mitt barnbarn, och jag kommer inte låta hon behandla dig såhär.”

 

När jag kom ned för trappen såg min mamma att jag hade gråtit och utan ett enda ord drog hon in mig i sin famn. Den varma moderliga värmen kröp över i min kropp och det var som att jag var liten igen. Hon behövde inte ens fråga vad det var för att förstå att det hade med Pearl att göra, och så många gånger som jag sett ut som ett levande lik dem här månaderna började hon nog bli rätt van vid det. ”Kom nu, vi måste åka. Mormor och morfar har saknat dig.” Tillsammans släckte vi och låste det oerhört stora huset och satte oss tillsammans i taxin som skulle ta oss till flygplatsen. Det skulle faktiskt vara skönt att komma bort från LA ett tag, och bara få vara. Speciellt att komma bort från alla minnen tillsammans med Pearl, även om dem fanns i Stratford också, men absolut inte lika många.

 

 

Flygresan gick hur bra som helst då jag sov nästan hela tiden samtidigt som mamma satt och läste någon kärring tidning. Det var inga fans på flygplatsen vilket var en oerhört stor lättnad då jag absolut inte såg klok ut, och skulle därmed inte se bra ut på bild och spekulationerna skulle genast dra igång. Pappa var den som valde att hämta upp oss, då han inte tyckte att mormor och morfar skulle åka sådan bit med bilen, men jag var glad att se honom också. ”Pappa, vad jag har saknat dig.” Han drog in mig i sin famn och kramade om mig. Jag ville inte att han skulle släppa mig, då det var där jag kände mig trygg. Även om jag var över 18 år så kunde jag säga med handen på hjärtat att min pappa var min hjälte. ”Jag har saknat dig också. Men det finns en till som saknat dig lite mer.” Jag visste att han syftade på Jazzy, och jag kunde knappt vänta på att jag skulle få träffa henne igen. Hålla om henne och pussa henne på kinden för att sedan se hur hon burrade in sig i min famn.

 

Väl hemma hos mormor och morfar stod dem båda på trappen tillsammans med både Jazmyn och Jaxon, och jag förstod inte förrän jag såg dem hur mycket jag faktiskt hade saknat att vara där. Jazzy kom springandes mot mig och jag släppte allt jag hade i mina händer och fångade upp henne i min famn. Hon burrade in sitt huvud precis vid halsen på mig och skrattade till. ”Gud vad jag har saknat dig.” Hon tittade upp på mig med en undrande blick. ”Har du?” Jag nickade och pussade henne på kinden. ”Du kommer aldrig förstå hur mycket.” Hon började kolla omkring oss troligen letade hon efter något, för att sedan möta min blick. ”Vart är Pearl?” Jag visste att min syster skulle fråga efter henne, och helt ärligt visste jag inte hur jag skulle förklara för henne att hon och jag inte var tillsammans mer, men att hon ändå skulle bli faster. Mormor, morfar och pappa visste redan om det, men inte mina småsyskon. ”Hon är inte med oss. Hon och jag är inte tillsammans mer.” 


 

Okej, och hur kommer allt detta sluta?
Är det något mellan Pearl och Alex, eller är dem fortfarande bara vänner? 
Hur mår Justin egentligen, kommer han ta sig igenom det här med livet i behåll? 


Kommentarer
Anna säger:

Jätte bra!! :)

Skrivet: |

rt säger:

Okej förlåt att jag sa något dumt om Justin i de förra kapitlet. VAD FAN TÄNKER Aurora MED? GINREUFREIUM alltså hon bara kommer och förstör för dom. Alltså känner för att kasta ett bord på henne. Ughhh alltså omg. Grymtbra :)

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se

Jessica säger:

åh herregud vad bra!! sitter här med tårar!

Skrivet: |

Emelie säger:

Snälla, sig att det inte är något mellan Pearl och Alex.
Och snälla sig att allt blir bra mellan Justin och Pearl!! <3

Sjukt bra!!

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstrorys.blogg.se

Cicci säger:

Justin och pearl är som gjorda för varandra ! Dom måste bli tillsammans. Du är verkligen jättebra på att skriva. Du en en av mina favorit som skriver noveller:)

Skrivet: |

Evelina säger:

Super bra! Hoppas vi får nästa kapitel snabbt, för jag kan inte vänta!

Skrivet: |

elena säger:

super bra

Skrivet: |

Anonym säger:

Har ingen aning om vad som kan hända. Det känns som om att vad som helst kan hända. Snälllla nästa snart. :-)

Skrivet: |

ida säger:

hoppas justin inte är som han alltid är förlåter henne direkt liksom jag tycker att pearl ska få kämpa den här gången, kämpa för att få tillbaka´justins hjärta!!!! och att hon är med alex suger!!!!

Skrivet: |

elin säger:

Åh vilket sorgligt kapitel, Aurora kan gå och ta sig haha! Hoppas verkligen de blir tillsammans igen snart, grymt :)

Skrivet: | Bloggadress: http://ealr.blogg.se/

Alice säger:

Nämen gud Pearl skärp dig!! D:
Stackars Justin!! Better not be something mellan Pearl och Alex!!!!! Älskar den!! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://biebersecret.blogg.se

Ewweh säger:

Sjuuukt braa!

Skrivet: | Bloggadress: http://justbiebzz.blogg.se

Mickan - / My Life In My Words säger:

Ahmagaad, två månader, då måste ju det börja synas på Pearl nu, haha min första tanke. :P Men jag är glad för förklaringen att det inte var han som hade gjort det, utan att det var den där förbaskade jäkla satmaran som hade ställt till det, IGEN! Jag blir så less på henne, jag skulle med glädje kunna radera henne ur tillvaron, morr! Och jag förstår honom, men jag förstår inte att hon inte ger honom en chans att förklara, visst jag hade varit förbaskat jäkla arg jag med, men ändå det finns ju andra vittnen som kan intyga om att det var hon som kysste honom och inte tvärtom, ja jag går djupt i detta, och sätter mig in i det totalt. haha! :) Men att hon började umgås med Alex igen, nej det är inte acceptabelt, eller jo visst får hon umgås, men inget mer! Jag bli lite less faktiskt! Hon har ju inte bara sig själv att tänka på. Och Justin är ju faktiskt pappa till barnet. Och att hon åker till huset med honom, okej att hon fick det, det är hennes, men hennes ord var ändå att det var deras tillsammans, och så tar hon med sig Alex dit. Nej nej nej, snacka om att krossa grabbens hjärta.. Men jag har ju alltid sagt att jag gillar hennes mamma och hon är ju klok, allt hon säger är sant nu är det bara Pearl som ska inse det, innan det är föresent. Det är ju skönt för honom att åka till Stratford och komma bort från allt en stund, men tanken var ju att Pearl skulle följa med dit. Så jag förstår att det gör ont. Men han kan ju behöva lite tid med sina morföräldrar, sin pappa och sina syskon med. Så han får tänka på annat en stund. :) ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ebba säger:

Blir snart galen på Pearl!!!! Jag vet, jag vet... Jag är asdålig på att kommentera, sorry... Grymt bra!!! :D<3

Skrivet: | Bloggadress: http://twitter.com/JerrysBitch

Sofia säger:

Omg.. Nu tycker jag synd om honom.. Trodde han hade tagit steget.. :/ Pearl måste låta honom förklara.. :(

Skrivet: |

Anonym säger:

Super bra! :)
Har tänkt på en sak ganska länge haha. Eftersom novellen heter "You gave me strenght." Och rätta mig om jag har fel nu, så betyder väl det, "du gav mig "styrka" " Men i alla fall. Betyder det att det inte kommer sluta lyckligt? :O.
Haha aja. Jätte bra i alla fall, och väldigt spännande!!!! :D

Skrivet: |

Felicia säger:

Stackars Juju! :( Jag hoppas inte att Pearl och Alex blir tillsammans, det kommer liksom alltid att vara Justin och Pearl.

Sjukt bra kapitel som vanligt och kan inte bärga mig tills nästa kommer :D

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbiebernovells.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback