Att känna sig lurad och bedragen är något jag gör varje dag, och har gjort det ända sedan Justin lämnade mig. Han hade ändå gett mig något betydelsefullt som hans släkt ring, han fick tillbaka den innan han gick. Jag ångrar inga val jag har gjort i livet, för hade jag inte gjort dem, hade jag inte suttit här nu med två underbara barn. Jag vaknar varje morgon för deras skull, och försöker ge dem allt jag kan, kärlek är något jag överöser dem med. Vi är nu inne i mitten av januari och jag trivs med vardagen. Nyårsafton spenderade jag med mamma, Liam och Adriana. Vi hade riktigt mysigt med massa ost och kex, samt godis. Vi var riktigt onyttiga, och det får man vara ibland.

”Jag älskar dig.” Adriana satt i mitt knä i soffan och gosade ned sig i filten som fanns där. ”Mamma älskar dig med, och dig.” Liam satt bredvid oss, och lutade sig mot mig. Båda två somnade ganska på en gång då dem hade lagt ned huvudet på varsin kudde, mina två änglar börjar bli stora båda två. När jag hade gått och lagt mig plingade min mobil till och jag fick ett sms från Justin, det var ett tag sedan jag hörde något från honom. ”Jag befinner mig i New York, och ska ha några konserter. Hälsa Adriana när hon vaknar att jag älskar henne.” Visst han har inte hört av sig på länge, men jag kan inte bli annat än glad när han faktiskt visar att han älskar henne. Jag vet att han gör det innerst inne, han har bara väldigt svårt att bevisa det ibland. Jag orkade inte svara honom, så det fick vara.

På morgonen när jag vaknade drog jag på mig en morgonrock och gick ned för att göra frukost åt Liam, som jag strax där efter skulle väcka. Skola, och det är inget som han tycker om. Det är tråkigt att han inte gör det, med tanke på att han har många år kvar. Han gillar sina vänner, men inte lektionerna och alla läxor. ”Liam gubben. Dags att vakna.” Han började röra på sig lite, men gjorde inga täcken på att han faktiskt ville kliva upp. Det är ungefär så varje morgon ser ut för oss. Han kliver inte upp, och jag tjatar. ”Liam. Ge dig nu.” Täcket han hade på sig, drog jag sakta av honom, så att han började frysa lite. Det brukar alltid hjälpa. Efter 5 minuter var han uppe, och började klä på sig.

”Ha så kul i skolan nu.” Han suckade, och tog sin väska för att sedan lämna huset. Bussen skulle komma vilken sekund som helst. Jag brukar alltid stå i fönstret och kolla på honom då han går mot busshållsplatsen. Klockan började närma sig 8 och Adriana hade fortfarande inte vaknat, vilket brukar vara ovanligt. Hon brukar vara den som väcker mig på morgonen. Hennes dörr var stängd, så jag öppnade den försiktigt. Där inne låg och hon sov, som den lilla ängel hon faktiskt är. Jag satte mig på sidan av sängen och strök henne över kinden. Efter ett tag slog hon upp sina klarblåa ögon och tittade på mig. ”Mamma.” Hon satte sig upp och kramade om mig. ”Jag ska hälsa från pappa att han älskar dig.” Hon kollade oroligt på mig. ”Han skrev till mig igår, när du hade somnat.” En tår rann ned för hennes kind. ”Jag saknar faktiskt honom.”

När klockan började närma sig halv 10 hade vi båda ätit frukost, vi satte oss framför tv:n och kollade på barnprogram. ”Får jag ringa pappa?” Det är första gången på länge som hon frågar något sådant, och hon vet att hon aldrig behöver fråga, jag skulle aldrig hindra henne från att träffa eller prata med honom, om han inte skulle ha skadat henne. ”Klart du får.” Jag gick för att hämta min mobil, och det gick några signaler innan han svarade, och det lät som att han sov. ”Oj, väckte jag dig?” Han hostade till, vilket besvarade min fråga. ”Jo, var det något speciellt?” Jag suckade till, samma gamla Justin tänkte jag för mig själv. ”Ja, din dotter vill prata med dig, om du har tid?” Det började prassla i mobilen, så jag hade ingen aning om vad han höll på med.

”Pappa, jag saknar dig.” Jag såg på Adriana att hon blev glad av att höra hans röst, samtidigt som hon blev ledsen. Det syntes verkligen att hon saknade honom, och det kan jag förstå, med tanke på att det var ett tag sedan dem träffade varandra. ”När kommer du hem?” Jag ville inte lyssna på hennes samtal, så jag gick ut i köket för att plocka ur diskmaskinen, den jag inte har använt många gånger sedan jag flyttade hit. Precis när jag var klar med det kom Adriana in med telefonen sträckt mot mig. ”Pappa vill prata med dig.” Jag tog emot telefonen. ”Japp.” För en gångs skull kände jag mig trevlig. Jag vet inte varför, kan ha varit för att Adriana stod bredvid mig.

”När jag kommer hem, kan inte vi åka till mormor och morfar då? Dem saknar Adriana och Liam, och julen blev ju inte så bra.” Det sista sa han ganska tyst, då han själv orsakade allt som hände på julen. Jag överreagerade inte, vilket många verkade tycka. Jag sa bara det andra skulle ha sagt för längesedan. ”Ska Selena med eller?” Han suckade högt och tydligt, precis som han alltid brukade göra förut. ”Nej, det ska hon inte.” Svarade han bara kallt tillbaka. ”Okej, men vi kan prata mer när du kommer tillbaka.” ”Det kan vi göra.” För första gången på länge, hade vi en normal konversation. Det brukar inte hända ofta, men när det väl gör det känner jag mig glad efteråt.

”Kan inte vi baka något, mamma?” Jag och Adriana hade precis ätit, så jag höll på att städa undan i köket när hon kom tillbaka. Samma blick som Justin alltid använde mot mig hade han gett henne, vilket var lite irriterande, då jag visste från början att inte kunde säga nej till. ”Vad sägs som bullar?” Hon nickade hysterisk på huvudet och hämtade sin stol, så att hon kunde stå vid diskbänken. ”Ha i det där nu.” Jag hade redan mätt upp mjölet, så att hon bara kunde slå i det i skålen. Hon fortsatte med allt annat jag pekade på, och det slutade med att hela hon var full i mjöl. När vi hade degen på jäsning, torkade jag av diskbänken, och diskade upp alla verktyg vi hade använt.

”Kom hit nu då, så ska vi kavla ut degen.” Adriana kom springandes i full fart, vilket ofta resulterar i att hon halkar på golvet och sätter sig på rumpan, men inte denna gång. När hon hade klättrat upp på stolen så hjälpte jag henne med kaveln. Det slutade dock med att jag fick fortsätta och att hon tröttnade. När sista plåten var i ugnen kom Liam hem, och som vanligt smäller han igen dörren, så det finns ingen som inte skulle höra honom. ”Bakar du?” Han kom in i köket och placerade en lapp på bordet. ”Ja, din syster ville det, men hon tröttnade.” Han skrattade till. ”Som vanligt.”

Både Liam och Adriana satt vid köksbordet och tryckte i sig både bullar och saft för en hel armé. Ska man ha sig en bulle får man allt skynda sig, innan dem tar slut. Det brukar vara så, men denna gång hade jag gjort allt för många för att dem skulle orka äta upp alla själva. Så jag hann få i mig i alla fall en. Liam hade en hel hög med läxor, han skulle både läsa och göra lite tal i matteboken. Så när han hade fikat klart sprang han till sitt rum och hämtade en penna. Han började själv med matten, och det gick hur bra som helst. Sedan läste han högt för mig, vilket också gick bra. Jag fyllde i lappen om att han hade gjort läsläxan.

Lappen han placerade på bordet då han kom hem, handlade om en liten skolresa. Skolan skulle betala en resa till New York för klassen, dem skulle få besöka Madam Tussauds, för att dem höll på att tillverka massa olika saker i vax samt lera i skolan. Det enda lappen egentligen ville säga var väl att vi föräldrar skulle skriva under. Jag tvekade faktiskt lite innan jag gjorde det. Jag kom på en idé om att jag och Adriana kunde åka och hälsa på Justin samtidigt, eller ja, hon skulle hälsa på honom, medan jag skulle göra annat. Resan skulle avgå redan 3 dagar efter, vilket irriterade mig lite, man skickar inte ut ett sådant meddelande så kort före.

Kommentera! =)