Det har gått en månad sedan Justin ringde och var hel förstörd, och det rörde mig inte i ryggen. Jag var lika kall och elak tillbaka som han alltid har varit mot mig det senaste året. Tidningarna säger att han och Selena har det bättre än någonsin, så jag får hoppas på det. Jag tänker som sagt inte vara någon han kan komma och gråta ut hos. Pattie var och hämtade upp Adriana för en vecka sedan, så att hon skulle få tid med Justin. Mig gör det inget längre, jag känner mig bara elak om jag skulle säga nej, och elak är det sista jag är. Hon kommer hem imorgon, och det gör hennes pappa också, och blir hemma ett bra tag. Jag vet inte om jag kommer klara av att se honom tillsammans med Selena, men jag är så illa tvungen att hålla huvudet högt.

Julafton är om en månad, och jag har valt att ha den hemma hos mig, tillsammans med alla idioter på Justins sida, min mamma kommer finnas med mig, så jag låter ingen annan komma mig för nära igen, för dem lämnar mig bara igen, och det orkar jag inte med. Liam är och leker hos en kompis lite längre upp på gatan, men ska snart vandra dit för att hämta honom då klockan börjar bli ganska mycket. Han har en vecka kvar i skolan, sedan är det jullov, och det kan han behöva. Han kommer aldrig bli den där nörden som pluggar hemma, det märker jag redan nu, och han går i ettan. Det ska bli kul och se hur han reagerar när han blir äldre och jag får ta hand om hans problem han kommer få om han inte sköter skolan.

”Hej Mr. Saltzman, tänkte hämta Liam.” Det var pappan till Tom som öppnade, Liams klasskamrat, som tur nog bor bara några hus ifrån oss. ”Kom in Clar, och kalla mig Rick.” Jag gick in i hallen och Liam kom springandes, med Tom efter sig. ”Har ni haft kul?” Båda två nickade hysterisk och brast ut i skratt, och nu skulle jag som vanligt vara glädjedödaren. ”Vi ska hem nu, ni får leka vidare imorgon.” Utan att ens sucka gjorde Liam som jag sa, vilket jag inte förstod hur det gick till. Han har aldrig gjort så förut.

Innanför vår dörr hemma tog båda två av oss skona och gick in i köket. ”Har ni nyss ätit eller är du hungrig?” Han nickade bara på huvudet. ”Okej, blir du hungrig finns det spagetti och köttfärssås i kylen.” Han tittade upp från sina böcker som låg på bordet. ”Saknar du Adriana?” Stolen mitt emot honom såg ut att behöva någon som satt på den, så jag slog mig ned framför Liam. ”Klart jag saknar henne, det gör jag hela dagarna. Men hon måste få träffa sin pappa.” Liam tittade upp på mig, och hans ögon gick från harmoniska till ledsna. ”Vart är min pappa? Varför får inte jag träffa honom?” Jag visste att den diskussionen skulle komma någon gång, och jag hade hoppats på att någon fanns vid min sida, som kunde rädda mig ur den sitsen som jag hamnade i.

Jag försökte berätta för Liam hur allt låg till, dock inte att jag hade blivit våldtagen, utan mer att hans pappa inte kunde kontolera sig själv och att han gjorde mig illa. Det var bättre att få honom att framstå så, än något värre. Liam är egentligen på tok för liten för att ens förstå vad det handlar om. ”Så jag har aldrig haft en pappa?” Hans frågor fortsatte, och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. ”Justin har funnits för dig. Jag hade aldrig klarat mig utan honom.” Liam log lite halvhjärtat och gick från bordet, han hatar det faktum att Justin inte finns här mer. Han vill inte höra sin lillasyster ställa massa frågor om varför Justin inte befinner sig med oss. Det gör inte bara ont i mig, det skadar Liam också, och min smärta den kan jag leva med, men Limas är värre.

När Liam hade somnat valde jag att tvätta lite, och plocka in den torra tvätten där den skulle vara. Saker som dessa får mig sysselsatt och det är det enda jag vill. Jag trivs i detta hus, jag gillar miljön, den enda nackdelen är väl att det är ett stenkast ifrån Justin. Precis när jag var klar med den torra tvätten så ringde det på dörren. Precis innan jag nådde fram till hallen slog jag en blick på klockan och såg att den var halv 9. Det kanske inte var så sent i alla fall, men jag känner ingen här, så jag vet inte vem det kan ha varit. När jag öppnade dörren fick jag mig en chock. Justin stod där, med Adriana på armen, men hon sov. ”Vad gör du hemma? Du skulle inte komma fören imorgon.” Han tittade på mig, men gav mig en blick som var helt tom, det fanns inga känslor i honom. ”Jag kom hem en dag tidigare, egentligen tänkte jag ha kvar henne en natt till, men då hade du gått i taket. Jag lovade att komma med henne när jag kom hem, så här är jag.” Jag tog emot henne och hennes saker. Tänkte precis slå igen dörren när han stoppade mig.

”Vad vill du? Jag har inget att säga dig mer, vad glad att du ens får träffa henne.” Han fortsatte att bara kolla på mig. ”Jag är ledsen hur saker och ting slutade, men du kan inte hata mig för alltid.” Jag log lite. ”Om jag kan, och jag kommer göra det. Det är så tragiskt att alla killar är så jävla dumma i huvudet. Passa dig, annars ser jag till att din tid med Adriana är färdig, och det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar på advokater, finns inget som kommer slå mig i en rättegång.” Dörren slogs igen med en väldans fart och jag gick in med Adriana. Hon vaknade till lite då hon låg i min famn. ”Mamma, vad jag har saknat dig.” Hon kastade sig runt min hals och kramade mig så hårt den lilla flickan kunde. ”Jag har saknat dig mer. Älskade lilla vän.” Vi satt i soffan ett tag och höll om varandra. ”Har det vart bra hos pappa?” Hon tittade på mig och började gråta. ”Men gumman, vad är det? Vad har hänt?” Hon snyftade mot min axel och försökte koncentrera sig. ”Pappa spenderade nästan ingen tid med mig alls, Selena var där. Så dem två gjorde massa saker, medan jag fick vara hos farmor.” Jag satt helt lugnt, men i min kropp kröp det, små otäcka djur. Jag ville slå honom, jag ville banka in allvaret i honom, men jag tänker inte lägga ner energin på honom. ”Om inte du vill åka till pappa mer, då säger du till. Så slipper du.”

Adriana var fortfarande uppe med mig, hon hade sovit på flyget hem och i bilen, så hon höll sig vaken. ”Får jag sova hos dig inatt?” Jag stod i tvättstugan när hon kom in. ”Självklart gumman. Ska bara vika klart detta så går vi upp och bäddar ned oss.” Hon bar med sig några av hennes tröjor upp och jag hade resten i mina armar. Hon la sitt i lådan i sin byrå, och jag gick in i min garderob och la in mina kläder. Liams blev kvar nere för att jag inte fick med mig det upp, så det blev ett projekt för dagen efter. Vi bäddade båda två ned oss i sängen och hon somnade nog snabbare än hon hade tänkt sig, medan jag låg vaken ett bra tag och hade en dialog med mig själv.

Hur kunde Justin göra så mot sin egen dotter, jag kunde allt ta att jag inte var bra nog för honom och att han valde Selena över mig, men att han till och med valde henne över sin egen dotter var oförlåtligt för mig. Detta skulle han inte komma undan med, så var det bara. Adriana är den underbaraste på denna jord, och det är helt sjukt att pappan till henne inte brydde sig tillräkligt för att umgås med henne i en vecka. En vecka av all hans tid, och just den tiden med henne valde han att ha med Selena. Kan nästan se mig henne framför mig, och hur hon försökte styra och ställa över Adriana, och Justin som inte kunde göra något, harmlösa kräk.

Alla julklappar är klara till julen och den kommer bli bra, så länge Justin håller sig i skinnet, och så långt borta från mig det bara går. Jag vet att det är mitt val att göra detta, men gör jag det inte så kommer alla bara tjata på mig att jag ska komma hem till dem, och det orkar jag inte med. Enda anledningen till att dem vill ha mig där, är för att få träffa Adriana. Alla tankar gjorde mig trött så jag somnade efter ett tag. Jag sov hela natten igenom, bara just för att jag hade Adriana bredvid mig.

Nu blir det inget mer fören på måndag. Jag måste hitta mer bilder, så det är det jag kommer ägna hela söndagen åt. :) Hoppas ni gillar dessa två delar ni fått idag iaf. Jag är så överlycklig över alla era kommentarer.

I LOVE U ! ♥