”Liam, gubben. Dags att vakna.” Han låg fortfarande och sov när jag kom upp på hans rum, men han rörde på sig så fort jag hade sagt hans namn. När hans vackra ögon tittade upp på mig log dem. ”Hur mår du?” Han skruvade lite på sig i sängen, men reste sig strax därefter. ”Jag känner mig ganska bra faktiskt, hur länge har jag sovit?” Jag kollade på klockan som stod bredvid hans säng, och räknade tyst i mitt huvud. ”15 timmar. Hur nu det är möjligt?” Han skrattade till och reste på sig, han såg faktiskt mycket piggare ut än dagen före. ”Vill du vara med farmor idag?” Han vände sig om i dörren och nickade på huvudet. Jag tror inte ens att han reflekterade över att jag sa farmor. ”Ja, det vill jag.”

”Liam är okej med det. Vilket jag tror Adriana också är.” ”Vad är jag?” Att den lilla tjejen dyker upp helt och hållet överallt, utan att man varken ser eller hör henne är sjukt irriterande ibland, med tanke på att man aldrig kan prata hemlisar med folk i mitt hus, för hon hör allt. ”Du är okej med att vara hos farmor idag.” Hon nästintill hjulade upp för trappen, och gjorde glädjetjut. ”Hon är din dotter.” Jag vände mig mot Justin och han började skratta. ”Är du säker?” Jag kliade mig i huvudet och tänkte efter. ”Ja. Utan tvekan.”

Justin gick hem vid lunch, för att sedan skicka över hans mamma hit. Vi skulle tydligen vara hemma hos Justin under dagen. Jag hoppade in i duschen medan Liam passade Adriana, så att hon inte började klättra på väggarna. Vilket hon ibland gör om ingen underhåller henne. Duschen varade inte speciellt länge, men den var välbehövd. Jag kände mig som en ny människa när jag kom ut. Min garderob såg ut som ett bombnedslag, så det tog lite tid för mig att hitta något att ha på mig. Underkläderna jag handlade här om dagen låg fortfarande i en påse, så dem var lätta att hitta. Att hitta resten, det var en annan historia.

”Hej gumman.” Pattie hade redan kommit då jag kom ned igen fullt påklädd och redo att åka. Hon kramade om mig och skickade en skeptisk blick på mig. ”Är ni..?” ”Tillsammans? Nej, det är vi inte.” Hon kollade fortfarande på mig, precis som att jag ljög för henne. ”Okej, det såg inte ut som att huset jag gick från var för två vänner. Bara så du vet.” Nu var det min tur att titta på henne. Men jag hann inte fråga henne om vad det var hon menade innan Adriana kom springandes. ”Farmoooooor.” Hon kastade sig i armarna på Pattie, och strax efter kom Liam, kanske inte springandes, men han lunkade på sitt egna lilla vis.

”Var snäll mot farmor nu. Det gäller er båda.” Jag hade placerat dem i köket med glass, så att dem skulle lugna ned sig lite innan jag gick. Vilket kanske inte var det smartaste, man ger inte barn socker om man vill att dem ska vara lugna. Det var Patties idé, så hon fick skylla sig själv. När jag satt i bilen på väg till Justin, vilket inte var speciellt långt egentligen, tänkte jag på vad Pattie hade sagt. Vad hade han egentligen gjort med huset, och vad var det som fick henne att tro att vi var mer än vänner? Jag svängde upp på hans uppfart och parkerade bilen, plockade med mig min väska och klev ur.

Han öppnade inte dörren när jag ringde på, så jag klev bara in. Allt var svart, fanns inte en enda lampa på i hela huset vilket började oroa mig. Han brukar aldrig vara hemma och inte ha tänt. ”Justin?” Jag klev in i vardagsrummet och insåg det egentligen inte var släckt, varenda stearinljus brann, och det var en hel del. Jag ställde ned min väska och tog av mig mina skor, och precis när jag ställde ned dem på golvet kände jag två händer runt min midja och hur någon pussade mig på hjässan. ”Hej.” Jag vände mig om och mötte hans ansikte. Han log, sitt extremt vackra leende, som nådde ända upp till hans vackra ögon. ”Hej.”

Vi satt i soffan, mot varandra med ett varsitt glas vin i handen. Ingen sa något, men våra blickar, som så många gånger tidigare, pratade med varandra. Jag ville kyssa honom, han ville kyssa mig, men ingen av oss gjorde en ansats till att faktiskt göra det. Vilket bara resulterade i att vi satt och tittade på varandra. Jag orkade dock inte med tystnade speciellt länge, så jag avbröt den. ”Snälla, säg eller gör något.” Sekunden efter ställde han ned sitt glas på bordet och flyttade sig närmare. ”Vet du hur vacker du är?” Hans blick trängde igenom mig, det var precis som att han såg väggen bakom mig. ”Nej.” Min röst bar mig knappt, men jag fick fram det lilla ordet, som sedan gjorde så att min värld vändes upp och ned.

”Du är så vacker att ditt leende skiner upp ett helt rum, när du skrattar. Dina ögon glöder, vilket får vem som helst intresserad av dig. Sättet du ser på dina barn, det är ren kärlek. En kärlek jag aldrig kommer kunna tävla med, och det är ingen idé att ens försöka. Jag älskar sättet du oftast sätter alla andra framför dig själv, men du borde faktiskt tänka lite mer på dig själv, du förtjänar det. Du är den vackraste människan jag känner, och tack vare dig har jag en liten flicka som kommer växa upp och bli lika vacker som sin mamma. Jag älskar dig.” Tårarna rann på mig, och dem gick inte att hejda. Justin hade under hela tiden han pratade flyttat sig närmare mig, vilket fick mig att känna mig trygg. Det är konstigt att en människa som har sårat mig så mycket som han har, ändå kan få mig att känna mig trygg.

”Gråt inte, snälla. Jag försöker bara få dig att kunna se dig själv genom mina ögon. Det är så jag ser dig, du är en sådant sjukt stark kvinna.” Han fortsatte överösa mig av vackra ord. ”Sluta säg sådant om mig då. Jag vill inte höra, för inget av det är sant.” ”Det är sant, det är så fruktansvärt sant. Om du bara kunde se det själv.” Han pressade sina läppar mot mina, i en djup kyss. ”Jag älskar dig, och du är vacker. Oavsett vad du själv tycker.” Nu var det jag som kysste honom. Han tog mitt vinglas ur handen och placerade det på bordet bredvid sitt, utan att släppa mina läppar.

Justin smet iväg på toa, och jag passade på att gå ut på deras baksida, tillsammans med en filt och våra vinglas som jag även hade fyllt på. Himmelen var inte riktigt mörk, men man såg ändå stjärnorna som lyste. Vilket är fascinerande. ”Clar, vart är du?” Jag lämnade dörren öppen, så att han skulle hitta mig, men han verkade inte förstå det. ”Ute, kom.” Han kom ut på baksidan och gick över gräset, eller vankade som en kanin med tanke på att grabben inte har lärt sig att dra upp byxorna ordentligt. Vi satt där ute och pratade, om allt. Vi pratade ut om allt som har hamnat på fel sida mellan oss. Vilket var skönt, jag gillar inte att vara osams med honom.

”Adriana frågade mig igår om du och jag skulle gifta oss.” Justin låg ned på mage och pillade i gräset, samtidigt som jag satt upp och drog mina fingrar på hans rygg, över hans tröja. ”Ojdå. Ibland önskar jag att jag var med er dagligen, så att du slipper ta alla frågor själv.” Han pausade, jag förstod att han hade något mer att säga, för han reste sig upp och satte sig mittemot mig. ”Vill du gifta dig? Inte med mig kanske, men vill du det, i framtiden?” Det var en fråga, värt att tänka efter. ”Jag vet inte. Har lite svårt att lita på det motsatta könet, för att kunna ge hela mitt liv en sådan stor mening.” Jag såg på honom att han tyckte det blev obekvämt, för han skruvade på sig. Allt beror inte på honom, Alex har satt sina sår i min själ också. ”Förlåt.”

”Sover du kvar?” Vi stod i hans kök för att ställa in all disk vi hade använt tidigare på dagen. ”Ja.” Han plockade fram en ny tandborste åt mig då vi kom in i hans badrum, och så borstade vi tänderna tillsammans. Jag blev klar före honom så jag gick ut och tog av mig mina kläder, samt bäddade ned mig, på min sida av sängen. När han kom ut, och drog av sig sin tröja tog jag ett djupt andetag och drog täcket över huvudet. Istället för att lägga sig bredvid mig så kröp han upp och la sig över mig, drog ned täcket lite, och kysste mig. Kyssen övergick till hångel. Han rullade av mig, och kravlade sig in under täcket.

Äh, jag är snäll idag. :) Detta blir det sista iallafall. Morgon dagen kommer jag återigen spendera framför datorn, för att skriva fler kapitel åt er, och leta upp underbara bilder. Hope u like it. ♥

Det är någonting som inte står rätt till när det kommer till designen. Den vita bakgrunden har försvunnit i inläggen, men bara på min mobil. Någon som har samma problem, fast på datorn? =/ Har ni det på datorn eller mobilen?