Julaftons morgon och två hysteriska barn, tillsammans med en mamma som inte kan vara still en enda sekund. Mitt huvud höll på och falla isär, men det var lika bra att vänja sig, för det kommer komma tre barn till, och ännu fler vuxna som kommer göra allt för att jag och Justin ska prata med varandra, men det enda jag tänker prata med honom om är Adriana. Jag har inget mer att säga honom, och han har absolut inget att säga mig.

Den senaste månaden har varit lugn och harmonisk. Jag och Justin har inte pratat en enda gång sedan han lämnade Adriana, han har inte ens ringt henne, och det stör mig, men jag ska försöka hålla humöret uppe för Liam och Adrianas skull, dem förtjänar en bra jul, och det ska dem få. ”Clar, kan du komma och hjälpa mig att duka?” Mamma var i full gång med att försöka få ordning på maten, och jag är tacksam att hon kunde hjälpa mig med allt. Jag hade aldrig klarat det om inte hon varit med, med tanke på att Liam och Adriana höll på att riva hela huset. Det enda som saknades var att Liam skulle hänga sig i granen och kasta iväg kulorna. ”Kommer.” Jag höll på att placera alla julklapparna under granen, men släppte dem för att kunna hjälpa min mamma. Hon hade redan ställt fram alla tallrikar och sådant så det var bara för mig att placera ut dem.

Liam hörde hur det ringde på dörren och var först ute i hallen och öppnade dörren, det var Diane, Bruce, Pattie, Justin och Selena. Jag vet vad ni tänker nu, är jag dum i huvudet som har bjudit in henne. Nej, det är jag inte. Jag anser bara att ska jag kunna gå vidare så måste jag bete mig som en normal människa. Liam kastade sig i armarna på Justin, som egentligen inte gjorde så mycket för att hälsa på honom. Adriana ställde sig vid mina ben och sträckte upp armarna, så jag lyfte upp henne och gick mot hallen där alla stod och klädde av sig. ”Välkomna.” Pattie kom fram och gav mig en likadan kram som hon alltid har gjort, lika med Diane och Bruce. Jag tittade inte på varken Justin eller Selena. ”Mamma befinner sig i köket, om ni vill hälsa eller så får ni väl slå er ned någonstans.”

Jeremy, Jazmyn och Jaxon kom inte långt efter dem andra, och Liam blev överlycklig. Dem spenderade tiden uppe på Liams rum, och jag kunde höra hur dem skrattade tillsammans, vilket var längesedan. Adriana satt fortfarande på min höft, även om hon började bli stor och tyngre än innan, så var hon trygg här. Hon ville egentligen inte att varken Justin eller Selena skulle komma. Jag stod i köket själv med Adriana och höll på med det sista som skulle fram, vilket var alla bestick till allt småplock. Jag hörde steg bakom mig, men orkade inte bry mig, för jag förstod på en gång att det var Justin, eftersom att personen inte sa något. När jag vände mig om och Adriana fick syn på honom ville hon ned från mig, och hon sprang förbi honom i dörren. ”Vi ska prata med varandra sen. Det handlar om Adriana.” Han tittade efter Adriana och vidare upp på mig, utan att säga något.

Maten var god och sällskapet var trevligt, även om jag hade två gullande människor bredvid mig, som nästan fick mig att spy. Pattie kollade hela tiden på mig, troligtvis för att se hur jag reagerade, och hon kollade på Justin för att tala om för honom att han skulle ge sig, men han fortsatte bara. Adriana satt mellan mamma och Liam, och hon såg ut att trivas där. Egentligen ville jag kasta ut alla och slå ihjäl Justin, men jag behärskade mig, bara just för att det skulle stå i tidningen dagen efter, och det är ingenting jag vill. Jag satt i mina egna tankar stora delen av middagen, och det var nog inget som kunde få mig ur dem. Adriana hoppade till bredvid mig, så jag lyfte upp henne i mitt knä. ”Är du mätt nu.” Hon nickade hysteriskt. ”Får jag öppna en julklapp?” Hon gav mig samma min som Justin alltid gav mig när han verkligen bad om något, så jag kunde inte säga nej. ”Klart du får, vänta ska jag visa dig en.” Justin reste sig upp. ”Jag kan.” Adriana kollade på honom. ”Nej, mamma ska.” Sedan tog hon mig i handen och drog upp min från stolen.

Adriana öppnade ett paket från min mamma som innehöll en målarbok med prinsessor och pennor så hon kunde färglägga. Hon blev överlycklig över det och började genast måla. Hon satt på golvet bredvid granen och såg mer glad ut än långt innan. Justin satt i soffan och kollade på oss båda, tillsammans med Selena bredvid sig, dem höll till och med händer. Pattie kom och satte sig ned bredvid oss, och hon tittade lidande på mig. Som att jag inte lider nog själv, ska alla andra också tycka synd om mig, det klarar jag mig utan. ”Hur mår du egentligen?” Hon tog min hand, och såg till så att jag var tvungen att möta hennes blick. ”Säger inte mitt ansikte det eller?” Jag kände inte för att ha dem där, men jag ville inte vara elak heller. ”Jo, det gör det nog. Finns det något jag kan göra?” Jag vek undan blicken från henne, och lät den falla på Justin och Selena. Hon fattade vinken på en gång och tog med sig Justin ut ur rummet.

Mamma reste sig upp från golvet där hon satt med Clarissa och kom emot mig, hon gav mig en simpel nickning om att jag skulle följa med henne, så det var lika bra att göra det om jag inte ville ställa till en scen. Hon stod i det tomma köket med ryggen mot mig men lutad över köksön. ”Varför behandlar du din dotters mamma som skräp, kom igen, har du inte lärt dig något? Ser inte du på henne att hon bara vill gråta när du är i närheten?” Mammas hårda och plötsliga ord slog mig rakt i ansiktet. ”Jag älskar Selena, vad tycker du att jag ska göra?” Hon suckade och vände sig om, hennes blick sa mer än hon någonsin skulle kunna göra med munnen. ”Jag säger inte att du inte gör det, jag säger bara att du ska ta det lugnt med den kärleken när Clar är i närheten, du bryter ned henne bit för bit.” Den här diskussionen var inget jag tänkte ta på julafton, så jag gick bara där ifrån och ut till alla andra igen.

Selena satt i soffan, och jag vet att hon inte gillade detta, men hon gjorde det ändå för min skull. Hon ville egentligen inte vara med, och det kan jag väl kanske förstå. ”Följ med mig ut?” Jag sträckte min hand efter hennes och hon tog den, utan att tveka. Vi gick ut på baksidan, på den inglasade altanen. Jag satte mig ned i den ena fåtöljen, och drog ned Selena i mitt knä. ”Vad ville din mamma?” Hon mötte min blick, och den speglade oro. ”Inget speciellt.” Hon vände sig om, och jag kände att hon suckade, men jag hörde inget. ”Ska vi vara här länge?” Vi hade inte ens öppnat julklapparna, och hon ville redan gå. ”Jag vet inte, blir väl några timmar till i alla fall.” Hon strök mig över kinden och kysste mig. ”Jag vill inte att du är i närheten av Clar.” Hon anföll mig lika plötsligt som mamma, vad var det med alla idag? ”Hon är mamma till mitt barn, kom igen. Det är dig jag älskar, förstår du inte det?”

”Kom in nu, vi ska öppna klapparna.” Pappa lät överlycklig, han är nog den som är mest nyfiken. Så det är alltid kul att se honom på julafton. Selena reste sig upp ur mitt knä, och drog med mig in. Clar mötte min blick, och hennes ögon glänste. Jag hatar att se henne så, men jag kan inte styra över mina känslor. Clar kommer alltid betyda mycket för mig, men det är Selena som jag älskar. Det kommer Clar aldrig att förstå, och jag begär inte att hon ska det heller. Men vi måste försöka lösa allt mellan oss, vi har ändå en dotter tillsammans. Adriana verkar inte vilja ha mig i närheten, och jag vet inte vad jag har gjort, eller hur jag ska göra för att få henne att prata med mig igen.

Alla klapparna var öppnade och alla barnen var överlyckliga, så dem försvann in på sina rum tillsammans med Jazmyn och Jaxon. Clarissa hade sedan ett tag gått ut i köket, antagligen för att plocka undan all mat och disk. Känner jag henne rätt kommer hon diska förhand, även om det är ett tag sedan som jag såg det, men det kommer hon nog aldrig ändra på. Selena satt och pratade med pappa, så jag tog tillfället i akt och gick ut i köket. ”Snälla Clar..” ”Du har inte rätten att kalla mig Clar.” Hon vände sig inte om utan fortsatte diska. ”Vad vill du?” Jag hörde på henne att hon inte orkade mer.

”Kan du komma till mig imorgon? Vi behöver verkligen prata med varandra. Jag har en hel del saker jag vill ta upp med dig.” Vi hade inte sagt något på säkert 5 minuter, så när hon bröt tystnaden hoppade jag till. Jag var inte beredd på att hon ens skulle andas högt. ”Jag vet inte, jag är väl kanske så illa tvungen.” Hon nickade och pekade mot dörren, så jag vände mig om. ”Vad har ni två att prata om?” Selena stod där och iakttog oss, med händerna i sidorna. ”Ge dig nu.” Selena spärrade upp ögonen och stirrade på mig, precis som att jag hade gjort henne något. ”Vad sa du just? Vad har ni två tillsammans?” Jag skrattade till, och jag såg i ögonvrån att Clarissa log. ”Om det inte är uppenbart så har vi en dotter tillsammans.” Clarissas ord till Selena fick henne helt galen.

Nu är jag sådär snäll mot er igen. Jag ger er ett kapitel idag. :) Hope u like it. ^

Ska leta bilder för brinnande livet idag, och så ska jag försöka skriva lite mer också. Eftersom att min mamma har gett mig utegångsförbud för allt som hände i denna lilla stad igår så blir jag inne hela dagen. En man blev mördad, och en annan blev skjuten igår, mitt på blanka dagen, och ute på stan. ^ Ludvika har äntligen gjort sig ett namn på kartan nu. (A)