Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 92.

 

Inte nog med att han sagt att jag i stort sett stod i vägen, så sa han även att jag kunde åka hem. Precis när hissdörrarna slogs igen kunde jag höra hur hon skrek mitt namn i ren panik, men jag brydde mig inte. Pattie var precis på väg in genom sin dörr när jag kom rusandes mot henne. Utan att tänka mig för kastade jag mig kring halsen på henne och grät. ”Men lilla gumman, vad är det som har hänt?” Hon tog både min och sin väska och så gick vi in på rummet. ”Kan du fixa ett flyg hem till mig, självklart betalar jag.” Hon tittade förskräckt på mig och vi slog oss ned i soffan. ”Du åker ingenstans fören du har berättat vad det är som har hänt.” Hon strök mig över ryggen och torkade bort mina tårar som ändå envisades med att rinna. ”Vi tjafsade och det slutade med att sa att jag kunde åka hem. Och jag älskar honom så jag tänker göra det.” Hon tittade på mig precis som att det inte var hennes son jag pratade om. Jag snyftade till en gång och lovade mig själv att det var sista gången. ”Han skulle aldrig göra så.” Jag kollade bara på henne innan jag tog min handväska och lämnade rummet.

 

Att jag inte redan från början förstod att Pattie skulle försvara Justin, det skulle vilken annan mamma som helst göra. Jag lämnade hotellet bakom mig och började vandra längs Malaysias kroggator. Det kryllade av fulla människor överallt så jag valde att vika av mot ett annat hotell, som jag kunde spendera nattens få timmar på. Det var inga problem att få ett mysigt enkelrum, där jag i alla fall kunde få mig lite sömn. Jag hade den turen att jag fick balkong mot alla krogar, så jag tog mig en Cola ur kylen och satte mig på balkongen. Min mobil hade redan då jag lämnade hotellet börjat ringa, så jag satte den på ljudlöst och stoppade ned den i väskan. Efter en halvtimme ute i friska luften valde jag att bädda ned mig i sängen. Det var ett tag sedan jag sov i en enkelsäng, helt ensam. Solen lyste in genom fönstret alldelens för tidigt, för min smak. Eftersom det var alldelens tyst runt mig i rummet kunde jag höra mobilen surra, och jag hämtade den. ”Vet du hur orolig jag är? Vart är du? Jag älskar dig. Puss ♥” ”På väg hem, varför bryr du dig?”

 

Även om jag inte hade några rena kläder med mig hoppade jag ändå in i duschen. Jag visste att jag var tvungen att återvända till dem andra just för att min väska var där. Hotellet jag bodde på kostade 500kr/natten men det var det värt. Det var tydligen en bit till det andra hotellet så jag tog en taxi. Nervositeten steg i kroppen när jag klev in i foajén men det var något jag kunde hantera. ”Vart har du varit?” Rösten tillhörde varken Justin eller Pattie, så jag vände mig om för att mötas av en inte så glad Kenny. Jag suckade och fortsatte mot hissen, och han följde efter. ”Han ligger på rummet och vägrar äta frukost, eller göra något.” Jag kollade bara på honom och lyssnade på hans patetiska tal. ”Jaha, vad ska jag göra åt det? Han bad mig åka hem igår.” Nu var det hans tur att titta chockat tillbaka. ”Just det, ta reda på saker först.” Med dem orden lämnade jag hissen och styrde mina steg mot Patties dörr, för att hämta min väska. ”Hej gumman. Vart har du varit?” Jag gick bara förbi henne och tog min väska för att sedan rulla med den ut.

 

”Kan jag få låna din dusch?” Alex öppnade dörren till sitt hotellrum, och jag visste att han var ensam då alla andra dansare lämnade hotellet när jag kom. Han såg helt chockad ut då jag stod där med min väska och allt, men hoppade åt sidan och släppte in mig. När jag kom ut från duschen med nya och rena kläder kände jag mig som en ny människa. ”Vad är det som har hänt mellan dig och Biebs?” Jag visste att grabben hade många smeknamn, men det där tog priset. ”Du kan lita på mig, säger du något som du inte ville någon annan ska få veta, så stannar det hos mig.” Han la sin hand på min, troligen för att visa att han talade sanning. ”Det började när han pratade med sina fans på soundchecken och sa att jag inte skulle komma i vägen mer.” Han lyssnade precis som att han brydde sig, vilket var udda. Ingen, förutom min mamma har tidigare gjort det, om man inte räknar med Justin. ”Prata med honom, inget blir bättre av att ni ignorerar varandra.” Jag visste att han hade rätt, men Justin slutade skriva och ringa när jag sa att jag var på väg hem. ”Kanske, kan vi inte spela kort eller något?” Han nickade och tillsammans satte vi oss i soffan.

 

 

Mamma hade varit över till mig när Pearl lämnat hennes rum. Det var dit jag trodde att hon hade gått och då visste jag att hon var i trygga händer, men när mamma kom förstod jag att Pearl hade dragit. Det blev inte speciellt mycket sömn den natten då jag hela tiden låg och stirrade i taket samt hoppades att hon skulle höra av sig, men inget hände. Det fanns inte bara en sak som åt på mitt samvete utan tre. Först det jag sa till mina fans, sen att jag sa att hon kunde åka hem och den sista och värsta, att jag lät henne gå då vi var osams. ”Bieber, kliv upp nu. Hon är tillbaka på hotellet så du vet.” Det gick fort att ta sig upp ur sängen, lite för fort då jag snubblade på väskan. Kenny hade kommit in med en stor kopp kaffe åt mig, vilket jag uppskattade stort. ”Vart är hon?” Jag var tvungen att reda ut detta med henne innan det gick för långt. ”Du kommer inte gilla det.” Jag tvärstannade i mina rörelser och kollade på honom. ”Med honom?” Han nickade lite smått, nästan så att jag inte såg det. Jag kunde inte längre säga hans namn, då jag trodde han var min polare och inte skulle stöta på min tjej.

 

Jag vet inte hur många gånger Kenny försökte stoppa mig från att gå dit, men det var några, dock lät han mig tillslut. Det kändes konstigt att knacka på en annan grabbs dörr, för att få prata med min egen flickvän, men jag kunde inte bara klampa in. Dörren öppnades av Pearl själv, då hon troligen gjorde han en tjänst med tanke på hans ben, som jag varit elak nog att skita i. ”Kan vi prata, eller stör jag?” Till och med jag kunde höra hur spydig jag lät mot henne och det var absolut inte meningen. Jag ville inte att hon skulle hata mig mer än hon redan gjorde. ”Nej, förlåt. Vill du ta en promenad med mig?” Jag ställde om frågan på ett bättre sätt för att visa att jag inte ville bråka mer. Hon stod helt stilla framför mig och gjorde inte den minsta rörelsen för att svara mig. Tillslut tappade jag tålamodet. ”Förlåt att jag störde er.” Jag hann ta två steg från henne när jag hörde hur hon harklade sig. ”Jag vill inte bli sårad. Och du vill inte ha mig här plus att jag bara är i vägen. Låt mig då få umgås med någon som faktiskt uppskattar min närvaro. Du är min pojkvän, men du har blivit så annorlunda sedan vi steg på planet i LA.” Hon var helt lugn, men hennes tårar rann likt ett vattenfall.

 

Helt utan förvarning hade hon gått in och dragit igen dörren framför mig. Där stod jag och stirrade på en dörr, utan att kunna röra mig. Jag, annorlunda? På vilket sätt då? Mamma kom gåendes från hissen men hon stannade då hon såg på mig. ”Vad är det som har hänt?” Jag skakade bara på huvudet och började gå mot henne. ”Jag tänker inte blanda in dig i det här. Så nej, den här gången behöver du inte veta mer än att jag är på gränsen att förlora min flickvän över något idiotiskt jag sagt.” Jag vet att jag var elak mot mamma som bara lämnade henne där, men jag hade inget val. Jag ville inte blanda in fler personer i det, och då var det bättre om dem inte visste vad som hänt. Precis när jag skulle kliva in i hissen slog det mig att jag inte var en sådan människa som gav upp. Jag tänkte inte ge upp henne.


 

 

Jag anser att det är viktigare att ni får kapitel, än att jag sitter och letar bilder. Så detta blir bildlöst, och nu ska jag fortsätta försöka få min dator att bli som min. Genom att fylla den med skit :P haha ^^ 


Kommentarer
Ebba säger:

Jag anser precis som dig! Vi behöver inga bilder!<3 Looooove till detta kapitel ! MEN, de MÅÅÅÅÅSTE bli sams! SNÄLLA?????<3<3

Skrivet: |

Josefine säger:

Åh jättebra!! Spännande! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://Byardell.devote.se

Emelie säger:

Sjukt bra!! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se

Cicci säger:

Jätte bra! Meeer!:)

Skrivet: |

Anna säger:

Super bra! :) Mer!

Skrivet: |

Lisa säger:

Awesome :)

Skrivet: |

jasmine säger:

Han får inte gee upp van måste kämpa för henne nu som han sa ;-) så spännande <3

Skrivet: |

Josefin säger:

Åh gud vad bra, det är så sjukt spännande nu! Vissa novellbloggare lyckas alltid skapa mer och mer problem så att man tillslut tröttnar och tänker "men dom bråkade ju om det där för fem kapitlen sen!" men det blir inte så med din. Du får det ändå att verka verkligt. Väntar fortfarande på att dom ska ha försoningssex haha, typ att dom är så arga och frustrerade på varandra att dom har hårt och fett argt sex haha. Superbra as always marielle!

Skrivet: | Bloggadress: http://www.josefinlife.blogg.se

Felicia säger:

LOVE IT! När kommer nästa? :)

Skrivet: | Bloggadress: http://schonnings.blogg.se

elin säger:

wooo awesome!

Skrivet: | Bloggadress: http://ealr.blogg.se/

Cajsa säger:

Jätte bra!! Hoppas bara dom blir sams snart.. Dom passar så sjukt bra tillsammans! Jätte spännande :)

Skrivet: | Bloggadress: http://twodiffrentworlds.blogg.se

Anonym säger:

awesome!!!

Skrivet: |

Fanny säger:

Jättebra! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://fannysnoveller.blogg.se

Mickan - / My Life In My Words säger:

Jag förstår henne, men jag förstår honom med, det är frustrerande. Och han behövde inte uttrycka sig så jävla idiotiskt, jag blir ju arg på riktigt! Men att Pattie säger så, okej att han är hennes son, men hon hade ju iaf kunnat lyssnat ordentligt på Pearl, och inte ignorerat det hon sa som det lät som att hon gjorde. Jag hade nog gjort likadant som hon gjorde, gått därifrån och bara kommit ifrån det ett tag. Jag förstår hans oro, men efter det han sa så förstår jag henne ännu mer! Och det var bra att hon gav svar på tal till Kenny, men tycker lite synd om Justin, han är lite för dum för sitt eget bästa faktiskt. :P Men att hon går till Alex?! Förstod ju det, men neeej! Men jag gillar att han sa att dem skulle prata med varann.. Jag förstår hur han känner sig, oron, jag känner igen den känslan! Men jag gillar inte att han tar i så, hade han bara låtit bli att säga massa dumma saker så hade jag varit nöjd och glad! Men det gör ont att läsa om hur osams dem är och hur hon känner. =/ BRA där Justin förihelvete, jag sa ju åt dig att inte ge upp, kämpa! ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback