Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter seventy-three.



Att få uppleva allt detta tillsammans med Justin är som en dröm. Jag menar, varför skulle jag av alla människor få vara med om något sådant? Det är sjukt, men jag njuter varje sekund, det är en häftig känsla. Jag stod med hela gänget på sidan av scenen till Kenny kom och kidnappade mig. ”Du ska med mig, kom nu.” Jag förstod ingenting, så det var bara att gå med honom. Jag hade med mig min systemkamera, den hängde runt halsen. ”Kan du inte gå ut på scenen och ta lite kort?” Jag kollade häpet på Kenny, hade jag hört honom rätt? ”Vill du att jag ska gå ut där?” Sa jag och pekade på den enorma scenen och Justin som satt på en pall bredvid Dan. Han nickade bara åt mig, och visade vilken väg jag skulle gå. Jag smög ut, precis som att ingen skulle se mig, vilket jag verkligen hoppades på. Jag ställde mig bredvid DJ Tay, och knäppte några bilder, dem blev faktiskt riktigt bra. Justin och Dan satt och spelade på introt till Favorite Girl, och alla tjejerna höjde volymen på deras rösten en aning.

När jag var på väg tillbaka till alla så stoppade Alfredo mig. ”Ge dig, jag vill se konserten. Har inte tid med dig.” Han bara skakade på huvudet och tog mig i armen. ”Du ska få se den, följ med mig bara. Jag har fått order av Justin, så streta inte emot.” Jag trodde honom inte, utan jag trodde det var ett av hans vanligt skämt, och något sådant hade jag inte tid med. Tillslut stod jag precis bakom scenen, och såg skynket som delade backstage med scenen. ”Vad gör jag här?” Alfredo bara skrattade åt mig. ”Stanna här, du går inte en meter, förstår du det?” Jag hade väl egentligen inget val. Så jag stod kvar och hörde introt till One Less Lonley Girl spelas, då klickade det upp för mig. Två av Justins dansare kom ut i mitten av låten och kollade på mig. ”Så det är du? Justin sa att han hade en överraskning.” Jag kliade mig i huvudet och ville inte mer än gå därifrån. ”Det ser så ut. Men jag förstår inte varför han gör så här mot mig, jag vill inte vara den där elaka subban som tar hans fans plats.” Dem skrattade bara åt mig, och tog mig i armen för att gå med mig ut.



Jag såg Clar i ögonvrån då hon stod vid Tay och tog massa bilder. Så det är säkert Kenny som har skickat ut henne, fast hon egentligen skulle ha kommit fram till mig, men jag förstår väl om hon inte vill bli sedd kanske. Jag hoppas hon gillar min överraskning, annars vet jag inte vart jag tar vägen. När jag var in och bytte kläder hörde jag hur hon och Alfredo stod och pratade med varandra, och jag kunde höra att hon var irriterad, det kanske inte var rätt person att be om hjälp, men nu är det gjort. Jag gick ut på scenen igen och introt till OLLG började. När andra versen kom och jag började gå upp för trappen på sidan så slog tanken mig att hon hade kunnat skita i det. Men när ljudet i arenan steg ytterligare några decibel förstod jag att det var hon som kom ut, och jag kunde inte bli gladare. Hon satt på pallen nedanför mig, och hon hade en keps på huvudet som dolde hennes vackra ansikte.

När jag tillslut stod framför henne, satte jag hennes keps åt andra hållet så att hennes ansikte inte gick att dölja. Jag fortsatte sjunga, och var mer närgången nu än dem gångerna när det sitter en hela annan tjej på pallen. Jag såg på Clar att hon egentligen hade velat stå på sidan, men det gick inte att ändra på det faktum att det faktiskt var hon som satt där. Hon fick sina blommor, stora röda rosor, och några tårar nådde hennes kinder som jag snabbt torkade bort. Jag såg på hennes läppar att hon mimade ”Jag älskar dig.” När låten var slut kramade jag om henne och kysste henne. Jag trodde faktiskt att hon skulle putta bort mig, men hon besvarade den, och vi gick tillsammans hand i hand tillbaka backstage.

”Varför gjorde du så där?”
Clar stannade upp utanför min loge och tittade på mig. ”För att jag älskar dig, ända sedan jag träffade dig har jag blivit en bättre människa. Jag vill visa hela världen hur mycket du betyder för mig.” Hennes ansiktsuttryck gick från förvånad till verkligen chockad. Egentligen hade jag inte tid med detta så jag drog med henne in i logen och bytte snabbt om. "Jag älskar dig också, men att krossa dina fans hjärtan mitt framför ögonen på dem, tänker jag inte vara med på." Hon lämnade mig med dem orden och la sina blommor på bordet innan dörren slogs igen. Jag hann inte ens reagera innan jag stod själv där inne. Men jag hade en plikt som kallade så det var bara att gå ut på scenen igen, och lyckligtvis var det dags för Down to earth, så även om jag skulle fälla några tårar skulle ingen förstå varför. Jag sjöng hela låten utan en tår vilket var skönt. "Vill ni ha höra en till?" Alla skrek, baby. "So, who wants to be my baby?" När den låten äntligen var över tackade jag alla för en helt fantastisk kväll och gick av scenen. Alla mötte upp mig och gav mig varma kramar. "Vart är Clar?" Mamma kom upp bredvid mig och la en arm om min midja. "Hon åkte tillbaka till hotellet, för att packa. Inatt blir det bussarna, det vet du."



Efter det lilla och onödiga tjafset med Justin valde jag att åka tillbaka till hotellet då jag inte hade packat. Vi skulle kliva på bussarna inatt, och det skulle faktiskt bli skönt. Då kan jag ligga i sängen hela tiden och hålla om Justin. När jag nästan var klar med allt så hittade jag ännu mer kläder som jag inte hade packat ned. Justins kläder låg överallt, så jag började packa hans väska också, lite som ett 'förlåt för mitt utbrott'. Precis när jag drog igen dragkedjan på hans väska så öppnades dörren. "Baby, varför lämnade .. Har du städat och packat allt?" Han stannade upp precis i en mening och såg chockad ut. "Ja, det har jag. Jag ville säga förlåt för innan." Han kom fram och drog in mig i en varm kram samt pussade mig i pannan. "Förlåt Justin! Men jag hoppas verkligen att du förstod vad jag menade." han tittade på mig och tog ett djupt andetag. "Ja, jag förstår, men deras kärlek till mig är inte äkta, dem känner mig inte. Så enda anledningen till att dem vill ha mig är för mitt utseende, eller min fame." Det lät så ego när han sa det, så jag började skratta, men han hade rätt. Dem kände honom inte. "Du har rätt, men det känns som att jag stoppar käppar i hjulen för dem." Han lyfte upp mig och bar mig till soffan och satte sig ned med mig i sitt knä.

Kenny mötte upp oss utanför hotellet och vi hoppade tillsammans in i bilen, bara jag och Justin, då dem andra redan hade åkt till bussarna. När vi kom dit bar vi in alla väskor och själv gick jag in och la mig i Justins säng. Jag förstår inte vart han hittar alla sköna sängar. Jag har för det första aldrig sovit bättre än jag gjorde i hans säng hemma i Atlanta, men denna kommer inte ligga långt under på listan. "Baby, är du trött?" Justin stod i dörren och kollade på mig, med armarna i kors. "Lite, kan inte du komma och lägga dig bredvid mig?" Jag bad med mina ögon precis som han brukar göra, men uppenbarligen hjälpte det inte för han gav mig en kyss och gick ut. "Jag ska lira lite NBA med Alfredo, kommer snart." Jag bara suckade och gjorde mig klar för natten. Olyckligtvis låg toaletten på andra sidan bussen, så jag var tvungen att passera både Justin och Alfredo, när jag ändå gjorde det såg jag till att dem kom ihåg det, iklädd enbart ett linne och trosor gick jag förbi tv:n. "Damn, din brud är het!" Hörde jag Alfredo muttra, men hann aldrig uppfatta vad Justin svarade, men med tanke på att Alfredo skrek rakt ut fick han nog en smäll. Jag borstade mina tänder och gick tillbaka in i sovrummet.

Jag vaknade till efter ett tag då Justin kom och la sig bredvid, men var för trött för att öppna ögonen eller säga något. "Sover du?" Justin pussade mig på halsen och lät sin hand smeka min mage. "Mm." Var det enda som kom ur min mun. "Förlåt att jag inte gick och la mig när du gjorde det, men det var ett tag sedan vi lirade." Jag vände mig om för att kunna se på honom. "Det gör inget, det är skönt att du kan avvisa mig ibland. Vår kärlek växer då." Jag kysste honom passionerat och drog mina naglar längst hans kalsonger. Jag kände hur hans andetag ändrade sig och hur hans hjärta slog hårdare. Jag förde in min hand innanför och smekte honom, små lätta stön kom ur hans mun då och då. Jag slutade tvärt och la mig med ryggen mot honom. "Kom igen, det där är inte snällt." Jag log för mig själv men rörde mig inte. Han la ned mig på rygg och gjorde samma sak, smekte mig. "Vi kan inte, din mamma sover på andra sidan väggen." Han bara log mot mig. "Se till att vara tyst då." Jag tog ett stadigt tag om hans nacke så jag kunde kyssa honom för att kväva mina stön, men det var inte lätt, han gjorde det sjukt svårt för mig.



Jag älskar er så mycket, så ge mig kärlek tillbaka nu genom att kommentera! :)
Trackback