Jag och Justin spenderade kvällen tillsammans med Liam, vi satt nere i aktivitetsrummet på hotellet och lät Liam göra vad han ville. Han lekte hej vilt med allt, och det var riktigt kul att se honom glad, han har nog aldrig varit så här glad, om jag tänker efter, och allt detta är tack vare Justin. Hur ska jag någonsin kunna ge något tillbaka till honom? ”Hur är det, gumman?” Justin satt med armen om mig, och jag lutade huvudet på hans axel. ”Allt är bra nu, när vi är tillsammans.” Jag pussade honom på kinden och log. ”Hörde du intervjun?” Han lät verkligen inte som vanligt när han frågade det. Så någonting var på G, men hade ingen aning om vad, så jag skakade bara på huvudet som svar. ”Okej, jag kan ha sagt något som du inte gillar.” Jag kollade honom i ögonen, och gav honom klartecknet om att berätta. ”Jag sa att.. att Liam alltid kommer vara en stor del av mig, och att jag.. jag älskar honom som att han vore.. min.” Hans röst utstrålade osäkerhet, och det kan jag förstå. ”Baby, att du älskar honom, gör bara vårt förhållande lättare att leva i. Det var ingenting som jag inte gillade. Jag är glad att du säger sådana saker. Det är en av anledningarna till att jag älskar dig, du klarar av att leva tillsammans med mig, även om jag har en son.”

Dagen efter skulle vi flyga vidare till Brasilien så vi gick och la oss i tid, vilket var skönt efter en händelserik dag. Jeremy skulle även komma dit, tillsammans med Jazmyn, vilket kan vara kul för Liam, så att han får någon att leka med, även om han alltid ha barn runt sig. Det är ju inte direkt så att Justins crew håller sig på sin nivå, alla ligger nere på Liams. Alfredo och Kenny är värst, men jag klandrar dem inte, Liam skulle kunna få vem som helst att leka med honom, han har sin charm att spela på. Han charmar nog till och med lite bättre än Justin, men det kommer jag aldrig säga till honom, Justin skulle bli förkrossad om han visste att en snart 3 åring slår ut honom. ”Mamma, Justin mamma är här, vakna.” Min son kan det där med att väcka folk. Men han är verkligen försiktig nu när Justin sover bredvid mig. ”Hon kan komma in.” Liam sprang ut ur sovrummet och kom tillbaka med Pattie i släptåg. Hon såg inte speciellt bekväm ut i situationen, hon är kanske inte van att se sin son sova med en tjej.

”Tänkte bara höra om ni har packat klart allt, vi ska åka om 40 minuter. Så det vore bra om du kunde väcka Justin.” Jag nickade åt henne, och vände mig om för att se om Justin var vaken eller inte, men inte en min gjorde han ifrån sig. ”Jag klär på Liam och tar med honom ned, så kan ni komma när ni är klara.” Jag vinkade halvt åt henne, innan hon stängde dörren. Sen la jag mig tillrätta igen. ”Jag är vaken, men orkade inte prata med mamma.” Hans morgonröst, den tar knäcken på mig. Jag rullade över på honom och kysste han. ”Din röst baby.” Han kysste mig en gång till. ”Din kropp, babe.” Han flirtade med ena ögat och pussade mig på näsan. ”Jag älskar dig.” Vi låg så ett tag, tills jag insåg att Pattie hade sagt att vi skulle åka om 40 minuter, och det var för ungefär 20 minuter sedan. ”Vi måste gå upp, om vi ska hinna med ditt gäng.” Justin klev upp ur sängen och drog på sig sina kläder, så det var bara för mig att göra likadant. En sak ska bli skönt när Liam åker hem, och det är att jag slipper sova i t-shirt. Han vill inte att Justin ska se mig. Kul grabb det där.

När vi kom ned till receptionen satt alla och väntade på oss. ”Vad kan ta så lång tid på morgonen?” Alfredo log hånfullt mot oss, och jag kunde inget annat än kolla bort från honom för att inte visa att jag blev röd i ansiktet. Även om vi inte hade gjort något så var det ändå pinsamt att han skulle hålla på så, speciellt framför Pattie. Hon gillar inte tanken av det, även om hon försöker få mig att tro något helt annat, för jag ser på henne direkt när det kommer på tal. ”Vi låg kvar i sängen ett tag, sedan packade vi det sista.” Justin kunde svara utan att känna sig obekväm. Alla våra resväskor stod redo vid utgången, och det var inte några, med tanke på att vi var en hel del som åkte.

På planet satt jag bredvid Liam, och Justin bredvid Kenny. Dem härjade med varandra dem första 20 minuterarna, sedan blev det tyst från deras håll, så jag funderade om den ena hade dödat den andra och sedan tagit livet av sig själv. Jag reste mig upp för att gå och kolla efter, då vi satt några rader ifrån varandra, men så var inte fallet, båda två hade somnat och Justin låg på Kennys axel, det var bara en sak jag var tvungen att ha bevis på, så jag tog ett kort med min kamera.

När vi landade i Brasilien var det lika mycket folk där om inte mer än i Japan. Liam blev lika förskräckt som förra gången, så nu höll han sig vid mig hela tiden. Skönt att han förstod att det var allvarligt, jag vill inte att något händer honom, bara för att jag har valt Justin som pojkvän. ”Mamma, mamma, där är Jazmyn.” Han blev lyrisk när han såg henne. Jeremy stod med deras väskor och väntade på oss. Justin sprang iväg, med Kenny efter sig och han kastade sig runt Jeremys hals. Liam tittade på mig. ”Spring du med.” Liam släppte sin väska och sprang fram till Justin och gänget medan jag gick med Ryan och Pattie.

Dörren till hotellrummet slogs igen och jag släppte allt jag höll i. Det hade varit kaos utanför hotellet och Liam hade försvunnit, och hysterin blev ännu värre. ”Går du ifrån mig en gång till Liam, då får du åka hem till mormor. Förstår du att jag är rädd om dig?” Jag höjde rösten på riktigt för första gången åt honom, han stannade upp med det han gjorde och tittade bara på mig. Jag såg på honom att han vart rädd, och att han började gråta. Justin stod bakom mig lika stel som Liam, men ingen sa något. ”Det var fel av mig att följa med Justin. Jag måste tänka på Liam i första hand, förlåt.” Det var det jag sa till Justin, sen gick jag in i sovrummet och stängde dörren. Jag var helt slut i kroppen, huvudet och öronen framför allt. Jag var inte van vid sådant, och så får man uppleva det varje dag. Efter säkert en kvart hörde jag hur dörren stängde sig, och att det blev tyst ute i vardagsrummet. Justin måste ha tagit med sig Liam och gått, vilket var skönt, för då kunde jag vara för mig själv.

Jag måste ha somnat till för jag vaknade av att dörren till sovrummet öppnades, men jag kunde inte se vem det var som kom in, men förstod på en gång att det var Justin, för han la sig bakom mig och höll om mig. Han sa inget, men det behövdes inte, han var lika ledsen som jag var. ”Det är inte du som ska säga förlåt, det är jag.” Jag la mig på rygg och tittade upp på honom med tårar i ögonen. ”Du har inget att be om ursäkt för.” Han strök mig över kinden och en tår föll från hans ögon. ”Inte du heller. Jag förstår att du är rädd om Liam, det är jag med. Men det är på grund av mig det är som det är…” Jag la ett finger över hans läppar och kysste honom, strök honom i nacken och drog mina fingrar genom hans hår. Vi låg bara och tittade på varandra ett tag, jag har aldrig riktigt sett honom på det här sättet förut, han hade dåligt samvete och jag fick en helt ny ansiktsbild av honom.

”Vart är Liam?” Jag hade helt glömt bort honom i allt kaos, och det är det jag inte får göra. Då kan något riktigt hemskt hända. ”Han är med pappa, jag gick ned med honom på en gång då du gick in hit.” Jag blundande när han pratade, för jag ville bara fokusera på hans röst, den där underbara stämman som får mig att smälta. Precis som allt annat som har med honom att göra. ”Liam blev riktigt rädd när du skrek på honom, men jag förklarade för honom varför du gjorde det. Så han lugnade ned sig innan vi kom till pappa.” Han stödde sig på ena armen där han låg bredvid mig, så jag puttade ned honom så han hamnade på rygg och la mig över honom. Jag började fingra på hans knappar i skjortan, men ville inte göra något förhastat.

”Har din mamma nyckel till det här rummet också, som hon hade i Japan?” Han skakade bara på huvudet och log. Jag knäppte upp den första knappen i hans skjorta, och vips låg jag på rygg. Han kysste mig på halsen och smekte mig under linnet. Han fortsatte kyssa mig upp över kinden och vidare mot mina läppar. ”Jag har saknat dig.” Sa han mellan kyssarna. ”Inte mer än jag saknat dig.” Svarade jag och puttade ned honom på rygg igen. Jag fick chansen att knäppa upp alla knappar och dra av honom den, jag kysste honom på halsen och ned över bröstet och magen, när jag närmade mig byxorna knäppte jag upp dem utan att möta hans blick. När hans byxor var av låg jag på rygg igen, och han drog av mig både mitt linne och mina leggings.

Vi låg kvar i sängen och höll om varandra, inlindade i täcket när det knackade på dörren. Både jag och Justin tittade på varandra och ingen av oss ville nog gå och öppna dörren, då det innebar att den var tvungen att klä på sig. Det knackade en gång till, så jag klev upp. ”Nej babe, kom tillbaka. Skit i det där.” Jag bara skakade på huvudet och började klä på mig. ”Det kanske har hänt någon något.” Jag drog på mig kläderna i all hast och gick mot dörren, då det ännu en gång knackade på dörren. Jag öppnade den, och personen som jag mötte bara log. ”Varför har du ditt linne åt fel håll?”