Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter fifty-nine.



Alessa sprang emot mig när jag kom till skolan. ”Berätta allt. Precis allt.” Jag hann inte ens reagera innan hon hade kastat sig runt min hals och sagt att jag skulle berätta allt. Men jag gjorde som hon sa och hon brann, hon var hysterisk. Och jag visste inte riktigt hur mycket hon kunde kontrollera sig själv. Ryan kom emot oss, och skulle precis ge henne en kyss när hon knuffade bort honom och gick raka vägen mot Jen. Ryan stod som förstenad kvar och kollade efter sin hysteriska flickvän. Jag slöt upp bredvid Ryan och gav honom en kram. ”Vad var det med henne?” Han lät riktigt chockad, men det kan jag förstå, för jag har aldrig sett henne så någon gång, så jag tvivlar starkt på att han har gjort det. ”Justin var och fikade med Jen igår, jag berättade det för henne.” Han kollade storögt på mig, plockade fram sin mobil, och gick en bit ifrån mig. Alla bara lämna mig så här tidigt på morgonen.

När jag fick syn på Alessa igen kom hon gåendes emot mig med ett brett leende på läpparna, men hon höll sin hand i sin andra, precis som att hon hade ont. ”Tänk inte på det, Jen har ondare.” Jag suckade högljutt, och knuffade till henne i sidan. ”Du behöver inte skydda mig, jag kan ta hand om mig själv. Du kommer få massor med skit för det här.” Hon skakade på huvudet, och jag kunde inte undgå att höra Ryan vara minst lika hysterisk som sin flickvän var för mindre än 5 minuter sedan. ”Hur fan tänker du? – Nej, jag märker det. – Lärde du dig ingenting förra gången, när Selena var med i bilden?” Nej, nej. Han skäller på Justin. ”Ryan, ge dig. Det räcker nu, ingen av er behöver försöka rädda mig, förstår ni det. Du har vart bästa vän med Justin så länge jag kan minnas, så sumpa det inte över att ta min sida. Det räcker nu. Fan, ni två går mig på nerverna. Ta hand om era egna bekymmer och skit i mig, okej?” Nu var det jag som var arg. Riktigt arg var jag också. Alessa´s ansikte ändrade sig häftigt, men jag kunde inte bry mig mindre.

När jag gick in i skolan passade jag på att springa på toa, och där inne stod Jen hukad över ett handfat. ”Förlåt för det där, det är mitt fel.” Hon tittade upp på mig, och jag såg att hon hade en sprucken läpp. Hon svarade mig inte, men hon gav mig ett svagt leende. Jag struntade i att gå på toa, jag tog min väska och lämnade skolan istället. Jag mötte både Ryan och Alessa i dörren, men jag gav dem inte ens en blick. Jag är så trött på människor som tror att dem kan göra vad dem vill. Ska man inte kunna berätta någonting för dem mer, utan att dem ska skälla ut eller slå dem det handlar om? Mamma har åkt till Toronto och har tagit med sig Liam, hon tycker inte att alla andra ska ta hand om honom under tiden som jag går i skolan, så hon tar mer än gärna med sig honom. Jag är glad att jag har henne.

Väl hemma och i mitt rum så rotade jag i min väska efter min mobil, men hittade den inte, utan jag hittade lappen som satt på min bil dagen före. Jag tog med mig lappen och gick ut i min bil, där på instrumentpanelen låg min mobil, och lyste. Jag hade precis fått ett meddelande. Jag gick tillbaka in och upp på mitt rum, la mig i sängen och vecklade upp lappen. ”Förlåt mig.” Var det enda som stod på den, och jag visste direkt vem den kom ifrån. Jag kastade den mot papperskorgen men missade, men orkade inte gå upp och kasta den, så den fick ligga kvar där. Jag låste upp mobilen och såg att jag hade tre meddelanden, Justin, Alessa och Ryan. Dem tre människorna jag absolut inte hade någon lust att varken se eller prata med nu. Men jag öppnade Ryans först.

”Förlåt mig Clar. Men jag är så trött på att Justin sitter och gråter mot min axel över dig, och gör tvärt emot sig själv när jag inte är i närheten. Han sårar dig, och det sårar mig. Du är min flickväns bästa kompis och jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill att du ska känna samma kärlek, som jag känner när jag ser Alessa. Jag vill att du ska vara glad. Snälla, förlåt mig
.”

Jag började faktiskt gråta över hans fina ord, och jag kan inte vara arg på honom, även om jag vill. För jag tycker inte att varken han eller Alessa har rätt att lägga sig i mitt liv. Jag ska kunna berätta saker för dem utan att dem ska försöka rätta till det. Jag öppnade det från Alessa, för att se om det var bättre eller om det var i samma stuk.

”Bästa vän, jag vill dig inget illa. Jag vill att du ska må bra, jag har sett dig krossad nu allt för länge. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill hjälpa dig, jag vill kunna ge dig allt du saknar i livet. Jag hoppades verkligen att Justin skulle göra dig lycklig, för ni var så jävla vackra tillsammans. Fan, du förstår inte hur mycket jag vill döda honom bara för att han har sårat den mest underbara människan på hela jorden. Från en dålig sak till en bra sak. Jag och Ryan har valt att behålla barnet och jag hoppas verkligen att du vill bli gudmoder? Det skulle betyda allt för mig, för jag vet att du är den perfekta.”

Tårarna fortsatte rinna, och jag visste absolut inte hur jag skulle göra för att få dem att sluta. Hon visste hur man gjorde för att få mig att le, och det var precis det jag gjorde på slutet, när hon gav mig ett sådant ansvar. Jag kommer älska den ungen precis som att det vore min egen. Den enda nackdelen jag kan tänka mig är att Ryan troligtvis kommer fråga Justin om han vill vara gudfader. Men jag får ta det, jag ska inte förstöra mellan dem. Jag älskar dem alla. Nu var det bara Justins sms kvar, och jag tvekade en sekund innan jag öppnade det. Jag ville nog inte förstöra momentet då jag faktiskt kände mig lite glad, men jag tog tjuren i hornen och öppnade det.

”Clarissa Melissa Jones, född den 14 februari i Los Angeles. Jag är den största idioten som går i ett par skor, och jag erkänner det. Mitt hjärta svider, men det är garanterat inget mot vad ditt gör. Det enda jag gör är sårar dig, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har aldrig älskat en annan människa så mycket som jag älskar dig, och ja, jag vet att jag visar det förbannat konstigt. Kommer det en dag då du väljer att ta mig till dig så lovar jag dig, att jag ska visa dig hur mycket jag vill ha dig, och hur mycket jag är villig att kämpa för vårt förhållande. Du är näst intill mitt allt. Jag har mycket i mitt liv, mycket som står på spel, men vet du vad? Jag är villig att satsa allt, bara för att få tillbringa resten av mitt liv med dig.”



127
st som läste igår, men bara 5 som hade frågor. :P Okej! Här är i alla fall kapitel 59 :)
Trackback