Dagen är här nu, då Liam ska åka tillbaka hem till Kanada. Det kommer bli tomt, och Alfredo kommer gå mig på nerverna totalt, han har hållit sig upptagen med Liam fram tills nu, så får väl se hur han beter sig när dem har åkt. Han har kastat pikar mot både mig och Justin i hela två veckor och jag håller på och bryter ihop. "Mamma, jag kommer sakna dig." Att höra Liam säga dem orden precis innan han ska sätta sig i en taxi som tar den till flygplatsen var hårt. "Jag kommer sakna dig också, jätte mycket. Vill du ringa till mig säger du bara till mormor så hjälper hon dig." Justin stod bakom oss när jag kramade om Liam och jag hörde på hans andetag att han var på väg att fälla några tårar, vilket var bristningsgränsen för mig. Jag började gråta vilket fick Liam att göra samma sak. Han vägrade släppa mig så Jeremy fick ta honom även fast han grät annars hade dem missat planet. Justin la armarna om mig och pussade mig i pannan. "Baby, kom vi går upp på rummet." Jag grät så pass mycket att jag knappt orkade stå upp på mina ben, och jag tror att han märkte det för han lyfte upp mig och bar mig upp på rummet. Han la ned mig i sängen.

Justin skulle ha konsert på kvällen, men jag valde att inte följa med. Jag ville ha en stund för mig själv, och det får man knappast med flera tusen skrikande tjejer runt om sig. ”Är det säkert att du klarar dig själv?” Pattie stod i dörröppningen och jag hade en chans kvar att ändra mitt beslut, men nej. ”Ja, jag klarar mig. Vi syns i morgon.” Hon log sitt milda leende mot mig innan hon stängde igen dörren, och jag hörde hur hennes fotsteg försvann utanför. Jag sjönk ned med ryggen mot väggen och drog upp mina knän så nära bröstet det gick och la ned mitt huvud mot dem. Alla tankar om Liam kom tillbaka efter att Justin sakta hade försökt gett mig annat att tänka på. Jeremy lovade att dem skulle ringa när dem hade landat, och det var lite mer än en timme kvar. Så jag hoppas att allt har gått bra. Ingenting får hända min lilla grabb.



När jag ser Clarissa tillsammans med Liam, ser jag en stark ung kvinna med hennes son. Jag är verkligen glad att Justin har hittat henne, eller om det vart tvärt om? Jag vet inte, men är iallafall glad att dem har varandra. "Mamma, vart är Clar?" Justin kom ut från sin loge iklädd sina nya scenkläder för denna turné. "Hon ville stanna på hotellet, jag frågade henne flera gånger, men hon ville inte följa med." Han såg verkligen ut att bli besviken, men det är någonting han måste förstå. "Du kommer förstå själv sedan hur det är bär ens barn åker från en. Ge henne lite tid gubben." han suckade bara och gick därifrån vidare mot alla som stod samlade precis bakom scenen. När Justin kom upp ut och alla tjejer höjde volymen i arenan. Jag är en stolt mor som står på sidan, det är en sak som är säker. Jag är glad för hans skull, och gör att jag gav honom den här chansen. Det finns inget som skulle göra så att jag tog tillbaka mina beslut i livet, även om jag inte hade det lätt när Justin var liten så har det ändrat på sig ganska häftigt.

Efter varje konsert är mina öron helt slut. Men det finns en känsla i kroppen som inte går att beskriva med ord. "Grym show ikväll." Ryan gick fram och gav Justin en stor kram. Det finns nog ingen som inte är stolt över honom efter en sådan kväll. "Det är tack vare mina fans." Jag har aldrig sett eller varit med om att en artist eller skådespelare har tagit vara på varje litet fan på samma sätt som Justin gör. Han älskar sina fans och vem skulle inte? Dem går ju över lik för honom. Justin valde att åka tillbaka till hotellet efter konserten medan vi andra drog iväg för att käka. När vi satt på restaurangen och hade fått in vår mat var det Alfredo som bröt tystnaden. "Du Pattie, vad tycker du om att Justin och Clarissa delar hotellrum? Jag menar, vem förstår inte om vad som händer där inne." Han om någon älskar att reta oss andra till max och han tar varje tillfälle i akt att dra upp Justin och någon tjej, men det är något Clar inte är, någon tjej. "Det stör mig inte, Justin vet vad jag tycker och jag vet att dem är försiktiga." Alfredo var nog inte nöjd med mitt svar för han blev tyst, vilket det inte många som har lyckats med.



"Baby, vakna! Time for school." Jag var tvungen att väcka Clar, eftersom att hon aldrig hör klockan nu mera, vilket är konstigt eftersom att hon går i skolan när hon är hemma, och då kommer hon upp. ”Mmh.” Var det enda som hördes från henne, så jag kysste henne på halsen och vidare upp mot hennes läppar. Det brukar hon vakna av, och det var inget undantag denna gång heller. Hon slog upp sina klara vackra ögon och tittade intensivt på mig. ”Varför gör du så här mot mig?” Frågade hon med ett leende på läpparna. ”Jag var tvungen att få upp dig, och det är det enda sättet.” Hon suckade och drog täcket över huvudet, men jag gav henne inte en chans att somna om igen, så täcket försvann från henne, och hon huttrade till på en gång. ”Det är kallt.” Gnällde hon, jag la mina armar om henne och kysste hennes mjuka läppar intensivt. ”Klä på dig då.” Jag var redan halvvägs uppe ur sängen för att klä på mig.

Jag gick före Clar, hon tog sådan tid på sig och det kanske var mer acceptabelt att hon kom försent än att ja gjorde det. ”God morgon, är du redo för historia? Föresten, vart har du din tjej, hon skulle väl också vara med?” Hon kollade på mig och förväntade sig ett svar. ”Hon skulle bara på toa innan, hon kommer nog snart.” Jag slog upp min bok och började läsa, kapitel ett. Precis när jag hade läst en sida knackade det på dörren, och jag var på väg att resa mig. ”Du sitter still, och gör det du ska.” Jag antar att det var lika bra att göra som hon sa. Från dörren hörde jag hur dem började prata med varandra. ”Du måste vara Clarissa?” Jag kunde inte koncentrera mig. ”Anna, heter jag. Och ska väl undervisa er två.” När Clar kom in i rummet satte hon sig i soffan mittemot mig, och det kanske var bra, annars har vi nog inte fått speciellt mycket gjort. ”Du kan också börja läsa första kapitlet i denna bok.” Sa Anna och gav Clar en likadan bok som jag hade framför mig.

Två timmar senare och utslagen, i alla fall i huvudet. Clar låg i soffan med en bok över huvudet när Anna började plocka ihop alla sina böcker, så jag kunde inte annat än le åt henne. Var hon trött efter en dag, på två timmar? ”Samma tid i övermorgon också.” Jag hörde hur Clar suckade högt. Inte ett enda ord hade vi utbytt med varandra under dessa två timmar, och det har aldrig hänt förut. Jag reste på mig och gick för att slå mig ned bredvid henne i soffan hon låg i. Jag lyfte av boken från hennes ansikte och tittade på den vackraste jag någonsin har sett. ”Hej sötnos.” Hon log mot mig, precis som hon alltid gör när jag säger något. ”Hej snygging.” Hon tog ett stadigt tag om min nacke och drog ned mitt ansikte mot hennes så att våra läppar möttes.

”Ska vi gå ned och äta frukost?” Vi stod i vårt rum nu så att Clar fick byta kläder då hon hade gått i mjukisar och en av mina t-shirtar. ”Ja, äntligen. Trodde aldrig att du skulle fråga.” Tillsammans gick vi hand i hand till hissen, varje gång jag rör henne kommer den där känslan tillbaka, den där man har i kroppen när man är nykär, och det är en underbar känsla. När vi kom ned satt mamma och Alfredo vid ett bord, så vi gick för att ta frukost sedan satte vi oss vid dem. ”Hur gick det?” Jag förstod direkt vad mamma menade. ”Jodå, historia som är så roligt.” Svarade jag sarkastiskt och Clar skrattade till. ”Du ska inte skratta som la en bok över ansiktet och inte orkade mer efter en och en halv timme.” Mamma kollade på henne, och såg inte speciellt glad ut. ”Okej, hård natt, sov knappt något. Jag saknar Liam.” Alfredo hostade till och jag väntade bara på att han skulle säga något. ”Eller så var det något annat som höll dig vaken.” Clar spände ögonen i honom och jag kunde inte låta bli att skratta.

Kom igen nu, minnst 30 kommentarer! :)