Han låg fortfarande och stirrade i taket, utan att säga något. ”Baby, du får säga att det bara var något som slank ur dig, jag blir inte sur. Men det här är något vi ska kunna prata om.” Han smekte mig över ryggen och pussade mig på hjässan. ”Ibland tänker jag på det, att jag vill ha någon, precis som du har Liam. Men det finns för mycket i mitt liv som är i vägen.” Han lät så allvarlig i det han sa, precis som att han aldrig skulle kunna bli pappa vilket irriterade mig lite. ”Varför ska vi stressa? Vi kan skaffa hur många barn som helst när vi bli äldre, eller jag ska ha ett barn från dig i alla fall. Ett barn med dina gener kan inte bli annat än det sötaste som finns.” Han skrattade till och satte sig upp, så jag hade inget val än att följa med honom. ”En vacker dag ska du och jag bli föräldrar. Där är det dina gener som kommer styra.” Det var skönt att han började prata om det, vi är ett steg närmare vuxen livet. Om mindre än 3 månader blir han 18, och jag om 2 månader och 13 dagar.

Liam och Pattie skulle komma med flyget vid 7, då jag hoppas att allt har gått bra. Jag saknar honom, så nu dem här två veckorna jag får med honom tänker jag ta vara på, för sedan flyger han hem med Jeremy och ska vara med mamma. "Vad tänker du på?" Vi två låg kvar i sängen fast klockan hade närmat sig 5. "Liam, och hur mycket jag saknar honom." Mina kinder blev lite blöta av att jag hade börjat gråta, och Justin märkte självklart det. Jag låg över hans bröst så tårarna rann ned på hans bara hud. "Han kommer snart, gumman gråt inte. Jag blir ju ledsen av att du gråter." Han strök mig över ryggen och försökte lugna ned mig, men det gick inte så bra då jag blev mer ledsen av att han var så snäll mot mig. Efter ett tag så slutade jag gråta och reste på mig helt plötsligt. "Vart ska du?" Jag gick mot hans balkongdörr och gick ut, i bara t-shirt och trosor. Det var iskallt ute men jag ställde mig där ändå, jag var tvungen att ha luft. "Baby, du kommer frysa ihjäl. Kom in nu." Justin stod med täcket runt sig och huttrade så jag kröp in i det med honom. "Du och Liam är det bästa som har hänt mig, jag hoppas jag alltid kommer ha kvar er två." Justin tittade frågande på mig. "Vad är det du säger, ingen av oss kommer lämna dig. Sluta nu." Han lyfte upp mig och bar mig till sängen, när han var på väg att gå drog jag ned honom över mig.

Vi låg och kysstes ett tag och mina händer vandrade över hans kropp och nådde tillslut kanten på hans kalsonger, jag lät min hand glida in och jag njöt av att se honom njuta, han förde in sin hand innanför mina trosor och smekte mig. Han rullade ned på ryggen och tog av sig sina kalsonger så jag tog av mig dem kläderna jag hade på mig och gränslade honom. "Du tar fram en känsla hos mig jag inte visste fanns." Jag viskade i hans öra samtidigt som jag kysste han på halsen. Hans händer smekte min kropp. När vi låg utmattade i sängen efter en vild timme, hörde vi hur dörren öppnades där nere. Jag reste mig upp fort och satte på mig mina mjukiskläder och gick ned, när jag kom i halva trappen såg jag en gestalt av Liam i spegeln som visade lite av hallen. "Mammas älskling." ropade jag, sprang ned och lyfte upp han i min famn och pussade honom i ansiktet. "Mamma, varför gör inte du så med mig?" Det var Justin som kom ned för trappen och pratade med Pattie, men hon bara skrattade åt honom. "Vad gör ni här nu? Ni skulle ju inte komma förrän efter 7." Liam hängde fortfarande runt halsen på mig. "Vi tog ett tidigare plan för vi ville överraska er."

Hela kvällen spenderade vi tillsammans, vi 4. Liam fick vara uppe så länge han orkade, och det var tydligen längre än jag hade trott, för när klockan blev 11 satt han fortfarande och byggde lego tillsammans med Justin. Jag och Pattie satt i soffan och kollade på dem två. Att två så betydelsefulla människor kunde komma så bra överens var helt otroligt, jag älskar dem båda och att se detta med mina egna ögon gör mig riktigt glad. ”Justin kommer bli en bra pappa.” Patties plötsliga ord fick mig att sätta vattnet i halsen som jag precis hade försökt svälja. Hon tittade på mig och log. ”Helt otroligt att du av alla säger något sådant.” Justin hörde inte vårt samtal vilket var ganska skönt, han var för inne i legot. ”Varför det?” Jag gjorde ett nytt försök att dricka mitt vatten, och det gick bra. ”För du tycker inte ens om att vi sover i samma säng, och det lär ju inte bli några barn gjorda med flera rum mellan oss.” Jag skrattade till då jag sa det, och hon kollade bara på mig, men hon log tillslut. ”Jag tycker ni är för unga, men när jag ser dig med din son så ser jag att du kan ta ansvar, och när jag ser Justin leka med honom så ser jag en bra pappa. Det kanske låter konstigt att jag säger det, men jag är bara rädd om honom.”

När vi tillslut kom i säng alla fyra eftersom att vi skulle med planet som gick tidigt dagen efter så var det verkligen skönt att gå och lägga sig. Även om vi inte hade gjort speciellt mycket under dagen så var det ändå skönt att komma säng. Liam sov mellan mig och Justin, det var mysigt och annorlunda. Det kändes som att vi var en riktig familj, jag vet inte varför, men känslan kom när vi låg där. Pattie gillade tanken av att Liam sov med oss, för då viste hon att vi inte gjorde någonting annat. På morgonen vaknade vi av att Pattie väckte oss. ”God morgon, det är dags att åka nu. Jag har gjort frukost åt Liam, men ni blir utan.” Både jag och Justin slog upp våra ögon. ”Mamma, gå ut.” Pattie bara skrattade samtidigt som hon gick ut. ”Baby, vi måste upp. Planet går snart.” Jag kollade på klockan och såg att den inte var mer än halv 6 på morgonen. Jag kröp över Liam försiktigt eftersom att fortfarande sov, och över på Justin. En riktig morgon kyss är allt jag behöver för att vakna till liv. ”Oh, god morgon på dig med.”

När vi alla på planet på väg mot Japan, Liam var hur lyriks som helst. Scooter gillade honom, det syntes, Liam satt i hans knä och dem busade med varandra. Jag och Justin satt tillsammans längst fram i planet, bara vi två. ”Hörde du vad din mamma sa till mig igår?” Eftersom att Pattie inte var i närheten så tänkte jag berätta för Justin vad hon sa till mig undertiden som dem lekte med lego. ”Nej, är det något jag vill höra?” Han log sitt sexiga leende som kunde få vilken tjej som helst att smälta. ”Hon sa att du skulle bli en bra pappa.” Justin som satt och kollade ut genom fönstret på planet vände huvudet mot mig blixt snabbt. ”Hon sa vad?” Jag bara nickade och log mot honom. Han höll nog på att svimma, precis som jag när hon sa det till mig. Han bara kliade sig i huvudet, och vände sig bak för att troligtvis se vart Pattie höll till i planet. Han vände sig tillbaka och kysste mig, riktigt passionerat. ”Vi kan ju börja nu då.” Han flirtade till det lite väl för mycket på planet bland alla vuxna.

Liam var den första att hoppa av planet i Japan, själv försökte jag hänga på i hans tempo, men det gick inte så bra då jag hade lite mer att bära än han. ”Liam, spring inte. Kom hit.” Min ton mot honom var kanske inte den snällaste, men han stannade och kom tillbaka. Pattie kom upp bredvid mig och erbjöd sig att ta mina saker jag hade i händerna, så jag kunde bära Liam. ”Mamma, varför måste du bära mig.” Jag tänkte att Liam skulle få se själv varför jag inte ville att han skulle springa omkring mellan oss alla. ”Du får se.” När vi började närma oss utgången efter att vi hade hämtat upp alla våra väskor, hade jag Liam på min arm och en väska i den andra. ”Snälla Liam, gör mig en tjänst. Håll för dina egna öron om du vill höra något för resten av livet.” Liam tittade skeptiskt på mig men gjorde som jag sa. Justin gick inte bredvid mig, och det är jag ganska glad över, jag hade Ryan Good på ena sidan och Pattie på den andra, Justin gick först av oss alla tillsammans med Kenny.

När vi kom ut stod det säkert flera hundra tjejer och alla skrek i samma tonart, vilket kommer ge mina öron men för livet. Liam försökte prata med mig, men det gick inte speciellt bra. Justin stannade kvar utanför bilen och skrev lite autografer och pratade med tjejerna, han såg så lycklig ut när han befann sig med dem, och jag kunde inte vara stoltare. ”Varför skrek alla tjejer så mycket?” Liam satt bredvid mig, men han såg fortfarande helt chockad ut. ”Du kommer förstå när du blir lite äldre. Jag kan inte förklara för dig, så att du förstår.” Han suckade och plockade upp sin målarbok ur väskan, tillsammans med lite pennor.