När jag vaknade var jag både arg, ledsen och förvirrad. Ilskan visste jag vart den kom ifrån, någon hade skrivit hora på mitt hus. Ett hus jag fått av min far och min mor i födelsedagspresent. Det var nästan som att spotta mig i ansiktet, och det gör man inte mot mig. Varför jag var ledsen och förvirrad visste jag däremot inte. Det kan ha berott på att min kropp kände massa konstiga saker varje gång Justin kom på tal, eller så berodde det bara på att jag var trött och rastlös. Jag behövde verkligen jobba. Få bort alla tankar och så kallade känslor jag hade för Justin. När jag själv inte ens kunde sätta ord på vad det var blev jag bara irriterad. Inte på honom eller någon annan, utan på mig själv. Istället för att ligga kvar i sängen och göra mig själv illa mentalt så hoppade jag glatt in i duschen. Jag tvättade allt, utom mitt hår. Det finns ingen supermodell i världen som tvättar sitt hår dagligen just för att stylisterna inte vill jobba med hår som är glansigt och fräscht, det är mycket enklare att jobba med hår som inte är nytvättat. Tankarna jag hade följde med vattnet ner i avloppet, och jag kände mig som en ny människa.

I min garderob hittade jag en klänning jag aldrig tidigare hade använt, en marinblå. Tyget var slappt och det var perfekt väder för att använda den. Med massa läder som accessoarer, bland annat ett skärp, ett armband och ett halsband, blev jag genast mycket snyggare. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra under dagen, men det bekymrade mig inte. Det skulle bli skönt med en dag som bara jag kunde bestämma över. Dock avbröts mina tankar framför spegeln av att min mobil ringde. Milena lyste på skärmen och jag svarade med ett leende. Jag hade saknat henne under tiden jag var borta. ”Hej. Hur är det?” Hon skrattade till och jag hörde hur hon borstade håret. ”Det är bra med mig. Ska vi ta en fika?” Jag skulle älska att ta en fika med henne. Planera min kommande inflyttningsfest. ”Absolut. Behöver prata av mig lite.” Hon sa hejdå till sina föräldrar och hennes ytterdörr slogs igen. ”Jag knackar på hos dig om 10 sekunder.” Svarade hon och la på. Men redan innan hon hann göra det öppnade jag dörren och mötte henne på uppfarten, redo att göra staden med henne. ”Jag hann ut före dig.” Ropade jag när hon korsade vägen, och strax efter det åkte Justin förbi. Han tittade inte ens åt mitt håll.

Ända sedan jag var liten har jag alltid varit intresserad av udda bilar, och innan jag blir trettio ska jag ha en samling av sådana. Som jag sedan har lackat efter egen vilja, precis som min svart/rosa Bugatti. Milena höll på att ramla baklänges när jag körde ut den ur garaget. Hon stod med händerna över munnen och försökte verkligen andas. Det var lite kul att se, det var sådana reaktioner som jag ville ha av folk. Älskar när dom står på trottoaren och vänder huvudet efter mig. Det är den bästa känslan ever. ”Varför har du aldrig visat mig denna bil?” Jag skrattade och öppnade dörren åt henne då hon hade lite problem med det. Bilen hade inte vanliga dörrar som öppnades utåt, utan dessa öppnades uppåt, och det älskade jag. Det var min lilla pärla, och jag skulle aldrig göra mig av med den. Pappa tyckte att det var ett onödigt köp, och ville jag skulle köpa en Range Rover, precis som alla andra. ”Jag ser den inte mer än som en vanlig bil, så jag vet inte.” Hon drog fingrarna över instrumentbrädan och andades in doften från lädret som sätena var av. ”Jag älskar den redan.” Skrattade hon fram innan jag höjde volymen och lät Rita Ora – R.I.P ta över våra tankar.

När vi hade suttit på Starbucks i typ en halvtimme och bara låtit orden flöda ur våra munnar blev vi tysta. Det var nästan så att vi var tvungna att hämta andan båda två. Det var inte alls mycket folk där så vi kunde sitta helt ostört, eller i alla fall jag. ”Men du. När såg du att någon hade sprayat skiten på min vägg.” Jag hade helt glömt bort att det var hon som hade berättat det för mig. Hon satte ner sin mugg och kollade på mig. ”Jag såg en tjej som gick därifrån med en väska på ryggen. Klädd i svarta kläder från topp till tå. Dock har jag aldrig sett henne. Fast å andra sidan så såg jag egentligen inte mer än just hennes ansikte. Jag skulle nog inte ens kunna säga om hon var kort eller lång.” Hon suckade, och det lät på henne som att hon var minst lika förbannad som jag var. Och det var inte lite. ”Jag vill verkligen veta vem det är.” Fortsatte hon med. ”Tro mig, det vill jag också.” Vi släppte det ämnet då vi ändå inte skulle komma någon vart med just det. Hon hade sett hennes ansikte, och det var ett stort plus. Jag skulle få reda på vem det var, och det skulle inte bli kul för henne.

”Jag funderar på att ha en inflyttningsfest i helgen.” Vi hade lämnat Starbucks och strosade tillsammans omkring på gatorna. Folk tog kort på oss, fast mest mig, och tillslut var vi omringade av massa paparazzi. ”Vad kul. Vilken dag?” Fortsatte hon och tog en klunk av sin latte som hon köpte med sig. Jag funderade lite, och kom fram till att det skulle vara enklast om jag hade den på lördagen. När mitt namn var Roxanna VanDerHoltz behövde jag inte planera något flera månader innan, folk skulle avboka sina planer och komma till mig, då jag var en människa folk ville bli sedda tillsammans med. ”På lördag. Du kommer va?” Hon nickade och la armen över mina axlar när vi klev in i en av Los Angeles största gallerior. ”Självklart.” Svarade hon samtidigt som jag puttade in henne på Gucci butiken. Hon tog ett djupt andetag och kollade sig chockat omkring. Jag vet inte vad det var, men något sade mig att hon inte skulle ha råd med mer än kanske en nyckelring därifrån. Hon fick syn på ett par skor och hade hon lagt händerna på dom hade vi aldrig kunnat gå ut, jag visste att hon inte skulle släppa dom.

Det finns ingen tjej i världen som inte gillar skor, och därmed visste jag att hon höll i sin storlek. Dock visste jag inte hur jag skulle kunna få ut henne ur butiken för att kunna köpa dom åt henne. Jag gick efter andra sidan i butiken och kollade in sommarkollektionens väskor. Sneglade lite då och då mot Milena som helt plötsligt var borta. I en lite kiosk på andra sidan gallerian stod hon och handlade en dricka, så det gav mig en möjlighet. Jag skyndade mig fort och fick allt gjort på en nanosekund. ”Vad handlade du?” Frågade hon med en gnutta besvikelse i rösten. ”En ny väska bara.” Väskorna där inne kostade mellan 20 och 100 tusen, och för mig var det ingen big deal, men det skulle vara det för henne. College är inte billigt. Hon frågade inte ens om hon fick se den, så jag slapp ljuga ihop något mer. Vi strosade omkring bland alla affärer, men ingen av oss handlade något mer. Jag behövde verkligen inget, underkläder fick jag gratis av Victoria Secret, och det var inga dåliga grejer. Klockan hade faktiskt börjat närma sig fyra på eftermiddagen och jag hade inte hört ett enda ord från Justin sedan dagen innan. Vi hade vart ifrån varandra i två dygn, och det kändes i min kropp.

Innan vi åkte hem käkade vi en varsin sallad på ett jätte mysigt café i en gränd. Det var helt folk tomt där inne, och underbar personal. Jag såg på dom att dom kände igen mig, men ingen som störde oss förrän vi var på väg därifrån. Då tog vi en bild tillsammans. När Milena hoppade ur bilen hemma på min uppfart kollade hon mot vägen med en undrande blick. Justins bil kom rullande igen, och han åkte in till mitt hus. Det pirrade i hela min kropp, och jag var livrädd att det skulle synas för allmänheten, men Milena reagerade inte mer än att säga. ”Jag ska nog lämna er två ifred. Jag har skola imorgon, men vi kanske kan höras eller synas efter?” Hon kollade frågandes på mig. ”Självklart. Men jag ska jobba imorgon, så jag vet inte riktigt när jag är hemma igen. Men hör av dig, och svarar jag inte vet du varför.” Hon nickade och precis när hon var på väg över vägen kom jag på att jag hade skona i bilen. ”Vänta.” Ropade jag efter henne och tog fram kassen. Hon kollade frågande på mig, men tog emot den. ”Inte titta förrän du är hemma.” Hon skrattade till och tackade mig, för något hon inte ens visste vad det var.

Justin satt kvar i bilen tills Milena hade gått över vägen och nått sitt hus, så jag kunde köra in min bil i lugn och ro. Jag hade ingen lust med att han skulle börja kommentera min bil, eller fråga om han fick köra den. Det skulle inte hända, inte ens den dagen jag dör. ”Hej.” Hälsade han med nedstämd röst. Jag visste att det var jag som slutade skicka meddelanden till honom, men jag hade verkligen trott att han skulle ligga med Selena när han kom hem efter flera dagar tillsammans med mig. Det sårade mig, mer än jag någonsin skulle erkänna för någon annan. ”Hej.” Hälsade jag tillbaka. Vi stod en bra bit ifrån varandra, men jag ville verkligen dra honom till mig och kyssa honom. Mina läppar skrek efter hans och min kropp efter hans händer. Jag kände inte igen mig själv längre, jag hade aldrig tidigare varit så beroende av en annan människa som jag var av honom. ”Är du arg på mig?” Frågade han, fortfarande ganska ynklig. Vad svarar jag på det? Jag var inte arg, jag var nog mer besviken. Inte bara på honom utan på mig själv också. ”Nej, varför ska jag vara det?” Svarade jag honom och satte händerna i kors över bröstet för att visa honom att jag var i försvarsläge. Han fick inte komma för nära.

Vi stod tillsammans på min uppfart säkert tre meter mellan oss, och ingen sa något. Jag tittade på Justin och han tittade på mig. Det var nästan som att vi hade en stirr tävling, vem kunde stirra på den andra längst. Jag visste att jag skulle ha vunnit, jag skulle kunna titta på honom i flera år. Han var det vackraste jag hade sett, och det var det största problemet jag hade. ”Kan vi gå in?” Han bröt tystnaden och nickade lite svagt mot dörren. ”Vill du inte bli sedd med mig?” Svarade jag elakt tillbaka. Jag hörde själv hur det lät, och det kom ut hårdare än vad det var planerat. ”Du vet att det inte är så. Men jag vill kunna prata med dig utan att det ska vara massa nyfikna grannar som hör.” Det han sa var sant. Kärringen bredvid mig hade en tendens att nästan ligga i buskarna för att höra vad som sker hos mig, men jag ville inte ha in honom. Jag visste hur det skulle sluta, och jag ville inte det. ”JAG ÄLSKAR DOM HÄR SKONA. DU KOMMER ALDRIG FATTA HUR MYCKET JAG ÄLSKAR DIG, ROXANNAAAAA!!!!!!!” Milena hängde ut genom fönstret med halva kroppen och skrek så hela kvarteret hörde henne. Jag började skratta och Justin tittade på henne precis som att vore helt tokig. ”Milena, nu kommer du in. Ska du ramla ut och bryta nacken?” Jag hörde hur hennes mamma fick ett raseri utbrott. Dock kunde jag inte sluta skratta, men vinkade till henne innan hon stängde fönstret.