På eftermiddagen när jag vaknade var det absolut inte av pussar eller smekningar av Roxanna. Kanske dock inte så långt ifrån, men det var inte jag som fick njuta. Min vän Ryan fick till det, vägg i vägg. Kudden som mitt huvud hade legat så skönt på la jag över mitt ansikte och försöka kväva mig själv. Det är upphetsande att höra tjejer stöna, när det är jag som ger dom njutningen. Men att höra Milena var inte det minsta intressant. Rox rörde sig bredvid mig, i alla fall vad jag kände, då jag inte såg något för kudden. Hon började skratta. ”Vad sysslar du med?” Hon måste ha känt att jag rört mig, så hon visste jag var vaken. Sedan hörde jag hur hon suckade. ”Får jag göra dig sällskap under kudden?” Hon la sig på sidan och placerade sin vänstra arm över min midja, kysste mig på bröstet och snosade sedan in sitt ansikte vid min hals. Hon var underbar på morgonen, eller ja, det var hon jämt, men på morgonen ville hon inte kliva upp, och hon kunde gosa hur länge som helst. Helt i min smak, om det inte vore så att min vän Ryan hade morgonaktiviteter för sig. ”Jag trodde helt ärligt inte att Milena skulle ligga med honom. Hon verkade inte vara den sortens tjej.” Roxanna kände henne bättre än vad jag gjorde, så hon hade säkert rätt.

Vi låg faktiskt kvar i sängen i tills klockan började närma sig tre. Tack gode Gud så hade Ryan och Milena lagt av för nästan två timmar sedan. Annars vette fan om jag hade stått ut speciellt länge. Roxanna slumrade till då och då, vilket jag inte förstod mig på. Hon hade sovit i flera timmar, men var fortfarande trött. ”Gumman, ska vi gå upp och äta något?” Hon mumlade till svar men satte sig upp och lutade ryggen mot sänggaveln. Min mage kurrade till riktigt ordentligt, det gjorde nästan ont. Båda två tittade på varandra och brast sedan ut i skratt. Det är inte ofta jag hör henne skratta, men när det väl händer är det som musik. Vet inte riktigt om det går att beskriva på något sätt, eller om det bara går att förstå om man hör det, så jag låter allt vara osagt. Det knackade till på dörren men ingen öppnade, så Roxanna ropade kom in. Milena stack in sitt huvud. ”Skulle jag kunna få prata med Roxanna i enrum?” Jag fattade vinken. ”Låt mig klä på mig bara.” Hon stängde dörren och jag klev upp. Roxanna skrattade till. ”Shit.” Hörde jag henne säga bakom mig, då jag stod med ryggen mot henne. ”Vad?” När jag vände mig om låg hon med kudden över ansiktet, precis som vi gjort någon timme tidigare. ”Du är en vacker skapelse.” Fnissade hon, men kunde inte se henne. ”Tack.” Jag la mig över henne. ”Du är inte så dum du heller.” Sa jag och plockade bort kudden för att kunna kyssa henne.

När jag kom ner i köket satt Ryan vid köksbordet och lutade huvudet i händerna. ”Shit, vilken jävla fest det var igår alltså.” Han blickade ut över baksidan på huset, och jag förstod honom. Roxanna hade en hel del att ta hand om. Det var kaos där, men kände jag henne rätt skulle hon ringa ett samtal och sedan lämna huset. ”Hade du det skönt tidigare idag?” Jag kollade på Ryan för att se om han reagerade, och det var precis vad han gjorde. Han ryckte till i huvudet så fort att jag tror det snurrade till riktigt ordentligt. ”Hörde ni?” Hade han trott att Roxanna hade ljudisolerade rum eller vad var det frågan om? ”Om vi gjorde.” Flinade jag mot honom och satte igång kaffebryggaren som jag hade laddat. ”Shit. Är det de Milena pratar med Rox om?” Jag lyfte på axlarna som ett svar när jag satte mig ner på stolen mitt emot honom. Jag tror inte alls att han överhuvudtaget tänkte på oss andra i huset när han tog för sig av Milena på morgonen. Jag hade nog inte heller gjort det om det var Roxanna det handlade om. ”Roxie ska flytta hem till mig.” Jag hade inte tagit det med varken Ryan, Za eller Kahlil. ”Jasså, hur kommer det gå med Selena då? Och varför ska hon det?”

”Sel får helt enkelt finna sig i det eftersom att hon var så kreativ med att måla på Roxannas vägg. Hon ska bara bo hos mig undertiden som dom målar om huset och bygger om hennes trapp till övervåningen.” Kaffet var klart och vi flyttade ut på altanen. Solen stod ganska högt på himmelen, så att sitta i den fanns inte ens på kartan. Sol och bakfylla är inte det smartaste man kan blanda. ”Hur ska du kunna knulla henne när Sel är där?” Ryan hade verkligen fråga på fråga, men jag kunde bara skratta. ”Jag har ingen aning. Räcker väl kanske med att jag får en snabbis så klarar jag mig.” Ryan spände blicken i mig och nickade lite fint att jag skulle kolla bakom mig. Dock förstod jag redan vad det var, och jag kunde höra mig själv i efterhand. Roxanna måste tro att jag inte vill annat med henne, än knulla. Och så var verkligen inte fallet. Precis när jag vände mig om såg jag en ryggtavla som försvann in i huset. ”Nu sitter du i skiten bror.” Ryan höjde sin mugg och gjorde som en skålgest mot mig. ”Som att jag inte redan har listat ut det.”

”… nej, jag åker hem till mamma och pappa, sover där istället.” Milena och Roxanna hade en dialog i köket, som jag ville avbryta på en gång. Hon skulle inte sova på något annat ställe än hemma hos mig, i min säng, tillsammans med mig. ”Kan jag få prata med dig?” Rox vände sig om, men kollade inte speciellt länge på mig innan hon kollade tillbaka på Milena. ”Jag ska gå upp och packa, så du får väl följa med.” Milena gick ut till Ryan och jag gick efter Rox upp för trappen. ”Är jag bara ett knull för dig?” Hon lät lugn, för lugn för att vara arg, eller ens känna något överhuvudtaget. På något sätt gjorde det mig illa, det var som ett slag i magen, som att jag inte betydde något för henne. Det var egentligen ingen av oss som erkänt något. Mer än att vi tycker om varandra, men sen då? Det blir ju liksom inga barn gjorda av det. ”Eller nej, svara inte på det. Jag har redan öppnat mig alldeles för mycket för en annan människa. Du kan gå nu.” Jag var precis på väg att ta tag i hennes arm när hon hastigt vände sig om. ”Du har rört mig för sista gången. Gå nu. Nu du haft ditt roliga.”

Saker och ting blev inte bättre mellan mig och Roxanna. Jag stannade inte ens kvar där och försökte förklara mig. Hon hade redan gjort klart och tydligt för mig att hon inte ville se mig. Selena satt i soffan när jag kom hem, hon såg inte speciellt glad ut. Dock var det mitt minsta bekymmer. ”Vad fan är det med dig?” Jag hann inte mer än passera dörren förrän hon skrek till. ”Va?” Frågade jag och kollade fram bakom dörrkarmen, dock skulle jag inte ha gjort det, för jag fick hennes 12cm höga klack rakt i ansiktet. ”VA FAN!!!” ”Jag skulle kunna förstöra ditt liv på två röda sekunder. Är det vad du vill?” Hon hotade ännu en gång med den där förbannade filmen. Jag var så trött på det där. Jag ville kräkas över henne, men gjorde det inte. ”Nej…” ”Dåså, sluta umgås med Roxanna.” Jag suckade och tog upp händerna i försvarsläge. ”Ingen risk, hon vill inte se mig igen.” Var det enda jag svarade innan jag gick upp för trappen med huvudet lågt. Jag kände mig inte alls lika pigg längre, inte som jag gjort när jag vaknade på morgonen bredvid Roxanna. Hon fick mig att må bra, men jag var tvungen att kläcka ur mig något sådant så hon gav mig en smäll i magen typ.

Jag var inte bara ledsen över det som hänt med Roxanna, jag var arg och sexuellt frustrerad. Jag och Roxanna låg en snabbis på hennes toalett, men det gjorde inte så att all min frustration försvann. Jag behövde mer, henne mer. Det var bara hon som kunde ge mig den njutningen, och det störde mig. Hon var som narkotika, beroendeframkallande, läskigt i min smak. Jag ville inget annat än gå tillbaka ner till henne, pressa henne mot väggen och knulla henne hela kvällen och långt in på natten. Dock var det något som inte skulle hända. Först och främst var jag tvungen att reda ut skiten med Selena, på ett eller annat sätt var jag tvungen att få tillbaka filmen från henne, och se till så att hon försvann ut ur mitt liv, föralltid. Sedan var jag tvungen att ta reda på vad det var jag kände för Roxanna, egentligen. Fast å andra sidan skulle det vara helt onödigt, då hon inte ville se mig mer, i alla fall som hon sa. När jag låg där i sängen och stirrade i taket började min mobil ringa, men jag var inte på humör för att prata med någon. Dock gav sig inte personen så tillslut svarade jag utan att kolla vem det var innan.

”Justin, du måste prata med Roxanna.” Det var Milena, och hon lät inte speciellt glad. Dock hade hon ingen aning om hur jag mådde, så att hon skulle vara arg på mig, var för hennes del bara onödig. ”Varför? Hon vill inte se mig igen.” Jag hörde hur hon suckade, och hur hennes lillasyster i bakgrunden skrek mot sin mamma. ”Är du helt blind? Hjärndöd till och med. Fan Justin, jag hade högre tankar om dig. Jag trodde du var killen som var smart och hade någonting innanför den där vackra pannan.” Jag blundade och svalde. Högt nog för henne att höra. ”Blind? Nej! Hjärndöd? Nej.” ”Sluta larva dig. Är det så fruktansvärt svårt för dig att se att Roxanna tycker om dig? Har hon inte sagt det åt dig också? Du har sagt det till henne i alla fall.” Hon hade rätt, det var precis som att hon sparkade mig i magen genom att dra upp det där. Som att jag inte redan visste att det jag sagt till Ryan tidigare på dagen skulle komma att straffa sig hårt mot mig, och göra Roxanna ledsen, eller arg. Jag hade ingen aning om hur hon reagerade, jag hade inte sett henne i den sitsen tidigare. ”Snälla, prata med henne.” Var allt hon sa innan jag hann svara henne på det tidigare, och innan hon avbröt samtalet.