Det jag kände i kroppen när jag kom på Antonio i sängen med min bästa vän, var ungefär samma känsla som när Selena slet tag i mitt hår, fast ändå inte. Det finns liksom en regel som säger att man inte rör en annan tjejs hår, om det inte är för att fixa det. Man sliter absolut inte i det, och tror sig komma undan med det sen. På samma sätt som man inte ligger med sin bästa väns pojkvän. Smällen jag fick in rakt över tinningen på henne var det minsta jag kunde ge henne. Hon låg kvar på backen när jag på darriga ben ställde mig upp. Hade hon slagit mig i ansiktet hade inte jag kunnat arbeta, och då hade det vart hon som fått betala min lön. Och den mina vänner, är inte liten. Justin stod på huk bredvid henne med uppspärrade ögon, och visste no inte riktigt vart han skulle ta vägen. ”Res dig upp och försvinn från min gård. Nu. Gör du inte det ser jag till så du försvinner från jordens yta, likt ett poff.” Var det enda jag sa innan jag vände på klacken och gick mot dörren. ”Rox, vänta.” Justin ropade på mig och tog tag i min arm. ”Gjorde hon dig illa?” Viskade han försiktigt. Jag hade inte ont någonstans, inte vad jag kände då i alla fall. Adrenalinet var på topp och jag var förbannad.  

Han höll om mig och precis innan han skulle släppa och gå mot henne kysste han mig igen. Det var precis det som gjorde att Selena kom som en kanon kula och slet tag i mig. ”Kommer sakna dina läppar. När får jag träffa dig igen?” Frågade han försiktigt. Inombords hoppade jag av glädje samtidigt som jag var helt förvirrad. Hans flickvän låg på backen och grät med en blivande blåtira, och han frågade när han skulle få träffa mig igen. ”När du vill. Så länge hon håller sig borta.” Svarade jag och nickade mot vraket på backen. Han skrattade till och kysste mig igen innan jag gick in. Jag var helt skakad när jag kom in, så jag satte mig ner och lutade mig mot dörren. En stor suck lämnade min mun och allt kom över mig. Hon hade verkligen kastat sig över mig, slitit mig i håret och trodde att hon skulle komma undan med det. Jag vägrade gråta, jag vägrade visa mig svag och framför allt, hon skulle inte få sätta sig på mig. Jag skickade ett sms till Miranda och frågade enkelt om hon kunde komma, om hon inte hade något speciellt i skolan. Hon svarade att hon skulle komma om 10 minuter.

Innan hon hann komma reste jag mig upp och gick in i köket för att förbereda lunchen. Kycklingen från frysen åkte fram så jag kunde tina den, och alla ingredienser till salladen la jag på köksbänken. Tiden gick mycket fortare än jag trott för helt plötsligt stod Milena i köket med ett skräckslaget ansiktsuttryck. ”Vad är det med dig?” Hon satte sig ner vid bordet och placerade hakan i sina händer. Blicken hon gav mig hade kunnat säga så mycket, men jag fattade absolut ingenting. ”Varför står Bieber på din uppfart och tröstar nån tjej?” Jag hade ingen aning att dom fortfarande stod kvar, fast å andra sidan så orkade jag inte bry mig. Vem visste om hon skulle slita av mig allt hår om jag gick tillbaka ut. ”Det skedde en liten olycka. Jag skulle säga hejdå till Justin..” ”Spenderade han natten här?” Avbröt hon mig med, och med ett brett leende på läpparna. Jag nickade bara som svar och fortsatte förklara för henne vad som hade hänt. Hennes ögon var stora som golfbollar, och hon gjorde allt för att inte blinka. Det var nog ett bevis på att hon inte ville missa en enda liten detalj av min berättelse.

”Menar du på fullaste allvar att hon slet dig i håret?” Nu var hon arg, riktigt arg. Jag hörde nästan hur hennes tänder gnisslade mot varandra och såg hur hon slöt ihop händerna till knytnävar. ”Jag ska visa henne.” Avslutade hon med innan hon stormade ut i hallen, men där kom jag ikapp henne. ”Det ska du inte. Vi ska inte bry oss om det. Okej?” Jag höll mina händer på hennes axlar, och försökte lugna ner henne. Vilket jag lyckades med efter några minuter. Åter tillbaka i köket började jag göra salladen, och det var helt knäpptyst mellan oss, vilket jag inte gillade. Jag hade ingen aning om vad hon tänkte på, och efter vad jag sett skrämde det mig lite. Gurkan var klar, salladen, och tomaterna också. Helt plötsligt reste sig Milena upp från ingen stans och slog ner handen i bordet. ”Nu vet jag vem hon är.” Nästan skrek hon fram. Jag fattade ingenting, men var nyfiken på att få höra resten. ”Jag vet vem hon är. Hon som Bieber tröstade. Det var hon, hon som sprayade hora på din vägg. Jag lovar.” Hon pratade så fort, men jag gjorde allt för att hinna med i svängarna mellan alla punkter.

Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller om jag skulle börja gråta, vilket jag hade lovat mig själv att inte göra. Men att få reda på att det var Justins flickvän som gjort något sådant var inget jag egentligen inte hade förväntat mig. Han var ändå upptagen, men jag kände något. Och jag ville veta vad det var, även om jag sa att jag inte visste om jag ville veta till honom. Jag visste exakt vad jag skulle göra för att ställa till det för Selena. ”Kan du hämta min mobil, som ligger på bordet i hallen?” Hon tittade på mig men gjorde som jag bad henne. Numret till Justin hade jag inte lärt mig i huvudet, men det fanns i mobilen så jag tog fram det och tryckte grön lur. ”Justin.” Svarade han, och mina knän ville vika sig av hanns röst. Jag föll av bara hans sätt att säga sitt eget namn. ”Hej, det är jag. Jo, jag pratade med några som skulle komma och fixa min vägg. I samma veva som dom gör det så ska dom fixa min trapp till övervåningen, göra den större. Kan jag bo hos dig så länge?” Jag kunde höra hur en dörr slogs igen, och jag förstod att han gick ut, så att Selena inte skulle kunna höra honom. ”Ja. Det skulle du väl kunna.”

Det var enklare än vad jag trodde från början, men han kanske var i samma stadie som jag. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom, om jag kunde säga nej utan att han skulle bli sur. ”Men ses vi inte före, så syns vi på lördag. Okej?” Milena stirrade på mig med ett stort frågetecken i pannan. Tror inte hon förstod speciellt mycket av samtalet, men jag skulle ge henne all information. ”Jag hoppas jag får se dig tidigare. Klarar nog inte av att vänta flera dagar.” Jag såg nästan leendet på hans läppar, och jag ville så gärna lagga mina armar om honom och låta honom kyssa mig. På ett sätt som bara han kan göra. ”Vi ser till så vi träffas.” ”Det måste vi. Men du, Sel ropar. Hon har ganska ont.” Jag hörde på honom att han skrattade, men att han samtidigt bet sig i läppen så att alla andra inte skulle höra honom. ”Ojdå. Fast nej, jag är inte ledsen över det.” Dörren öppnades igen, och jag kunde höra hur hon gapade i bakgrunden. ”Men då säger vi så. Vi ses. Puss.” Att han ens sa puss efteråt fick mitt hjärta att stanna. Han skulle hamna i så stort trubbel, men jag var glad. Han fick mig glad.

”Så vad var det där om?” Jag stoppade in kycklingen i ugnen och vände mig mot Milena som fortfarande satt vid köksbordet. ”Jag ska flytta in till Justin.” Svarade jag med ett brett leende på läpparna. Hon började skratta. ”Shit, Selena har skitit en lök för sista gången. Det kan jag lova.” Jag nickade som svar och satte mig ner vid bordet. Hon höll på med sin mobil, så jag plockade upp min med. Justin var dock det enda jag kunde tänka på. Hans sätt att ta i mig, kyssa mig, få mig att må. Framför allt hur han fick min kropp att reagera. Jag var verkligen illa ute, aldrig i mitt liv hade någon fått mig att må som han gjorde. Inte ens Antonio. Det skrämde mig, jätte mycket. Jag visste redan från början att jag gav mig in i en knepig situation. Att Justin hade flickvän det visste jag, men jag trodde inte att jag skulle känna såhär. ”Hallå, hör du mig eller?” Milena vinkade med handen framför mitt ansikte. ”Öh, va. Vadå?” ”Din jävla kyckling är typ kolsvart.” Jag flög upp ur stolen för att rädda det som var kvar, men hon hade helt och hållet ljugit, en sak var sant i alla fall, den var klar. ”Tack för hjärtinfarkten.”

Milena tog med sig en vinflaska och två glas ut på altanen, medan jag bar kycklingen och salladen. Vi hade redan burit ut tallrikar och bestick samt en dressing. ”Varför är det inte lika gott att dricka vin till maten hemma?” Frågade hon och tog en liten klunk av det röda vinet. Jag skrattade till, just för att varje gång hon vart hemma hos mig har vi ätit något och druckit vin till det. ”Jag vet inte. Kanske är för att det inte finns några föräldrar här. Ingen som förväntar sig att du ska bli aspackad och ramla av stolen.” Vi båda började skratta. Under hela tiden som vi åt var det inte speciellt mycket som blev sagt, men det var skönt att inte behöva prata. När Milena hade tagit den sista tuggan plockade hon upp sitt ciggpaket och tände en av dom. Hon vinklade paketet mot mig och nickade. En gest som frågade om jag också ville ha en. En skulle nog inte skada, så jag tog en och tände den. ”Fan, inte trodde jag en supermodell som du skulle röka framför mina ögon.” Hon vickade på ögonbrynen och log sexig mot mig, samtidigt som hon bet sig i läppen. Min mobil plingade till, ett bevis på att jag fick ett sms.

”Jag vet att jag är dum i huvudet som skickar dig detta sms, men jag är så illa tvungen. Jag saknar dig. Jag saknar att röra dig, jag saknar dina läppar, din kropp. Ditt sinne för humor, din röst, din blick. Sättet du suckar när du inte får som du vill. Hur du rör dig. Jag träffade dig nyss, men jag saknar i alla fall allt med dig. Puss.”