Det var som att en tung sten av betong togs bort från mitt hjärta när jag berättade för Roxanna att jag kände något. Dock kunde jag inte sätta ord på vad det var jag kände, och det gjorde mig illa där an. Jag ville kunna säga till henne att jag kände si, eller så. Hon om någon förtjänade att få veta. Att föra henne bakom ljuset var inget jag hade planerat och tänkte inte göra det heller om det var på väg åt det hållet. Hon sa inget, hon tittade inte ens på mig under en lång stund och det kändes som att jag inte var speciellt välkommen. Vilken människa som helst skulle se att hon var på väg att börja gråta, och jag visste inte om jag skulle ta det som bra eller dåligt, om jag skulle trösta henne eller se på. Det blev kortslutning i mitt huvud. Jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till, och det har aldrig hänt i hela mitt liv. Inte ens när Selena berättade att hon hade filmat oss under en sexakt. Jag visste exakt vad jag hade gjort då, jag hade låtit hon ligga ner på rygg, som nästan alla andra gånger, så jag fick jobba. ”Snälla, säg något.” Viskade jag fram utan att släppa henne med blicken.

Hon såg vettskrämd ut, vilket i sin tur skrämde livet ur mig. Hade jag helt gjort bort mig genom att komma hit och berätta en sådan liten detalj? ”Vad ska jag säga?” Nu var hennes tårar inte långt ifrån då jag hörde hur tjockt det var i halsen på henne. Det enda jag ville va att hon skulle släppa ut det och låta mig hålla om henne. ”Vad som helst. Be mig gå. Be mig hålla om dig. Säg vad du känner. Snälla.” Andades jag fram lugnt, jag ville inte brusa upp och göra henne mer förvirrad än vad hon redan var. Hon drog en frustrerad hand genom sitt hår och släppte ut det lilla spännet som höll fast två slingor från varje håll. Hon lutade sin kroppstyngd på ena benet och blinkade långsamt. ”Håll om mig.” Viskade hon, men i min hjärna var det som att hon skrek. Det tog inte många hundradelar innan jag hade henne i min famn, strök henne över ryggen. Hon bröt ihop över min axel, grät som jag aldrig har hört en tjej gråta. Hon panik höll mig mot sig, precis som att hon trodde jag skulle släppa henne och gå där ifrån. ”Shhyy. Baby, gråt inte. Det var verkligen inte meningen att göra dig ledsen.” Jag fick ännu mer panik, jag hade noll koll på vad jag skulle göra. Tillslut trodde jag att jag skulle explodera av allt jag kände.

Klockan på väggen i hallen tickade fruktansvärt sakta och det var precis som att sekunder hade blivit minuter. Tillslut orkade jag inte stå upp längre så jag lyfte upp henne i brud stil och gick till soffan. Det var ingen av oss som sa något fortfarande, men det var ändå en behaglig tystnad i rummet, konstigt nog. Precis när jag var på väg att sätta ner henne bredvid mig i soffan tog hon ett ännu mer krampaktigt tag om min hals. ”Släpp mig inte.” Viskade hon. Och det hade jag inte tänkt göra. ”Jag tänkte hämta vatten åt dig.” Svarade jag strök undan en hårslinga från hennes ansikte. Hon nickade lite löst och lät sina ben glida ner från mitt knä så hon hamnade precis bredvid mig. Jag reste mig upp och nästan sprang ut i köket som jag så väl viste vart det låg, tog två flaskor ur kylen och halvsprang tillbaka, för att hitta henne sovandes i soffan. Hur det ens gick till har jag ingen aning om. Klockan var inte mycket på eftermiddagen och hon somnade, vilket bara kunde bero på sömnbrist eller en hektisk dag. Flaskan stoppade jag i bakfickan och så lyfte jag upp henne igen, bar henne hela vägen upp till hennes sovrum.

När jag hade lagt ner henne i sängen tog jag av henne alla kläder och stoppade om henne under täcket. Jag flinade till åt mig själv när jag drog hennes klänning över huvudet på henne. Vilken annan människa hade sett sig själv som en pervers typ, men inte jag. Hon hade inget jag inte redan hade sett, och jag var inte där för att se hennes kropp, eller röra den. Det var hennes tankar jag skulle åt. Jag satte mig ner på täcket bredvid henne och såg på när hon snosade. Hon var den vackraste tjejen jag sett i hela mitt liv, och jag hade planer på att berätta det för henne. Visa henne att jag verkligen menade allvar. Som sagt hade jag inte sett en tjej gråta som Roxanna, ännu mindre gråta sig till sömns. När jag satt där, bredvid henne, kunde jag inget annat än le. Hade inte Selena haft den där förbannade filmen så hade jag gjort slut med henne, och flyttat in min tandborste och rena kalsonger till Roxanna. Hon behövde inte ens tycka om mig för att jag skulle göra det. Hon betydde så fruktansvärt mycket för mig, och allt detta på vadå? Mindre än två veckor. Det är sjukt, det trodde jag inte om mig själv.

”Justin.” Mjuka och fuktiga kyssar placerades runt mina läppar, men aldrig direkt på. ”Mmh.” Mumlade jag trött, men orkade inte slå upp ögonen. Jag hade suttit uppe tills klockan var runt 12 på natten och bara tittat på henne, inte ens mobilen hade jag plockat upp. Allt jag behövde se var hon, och hur hon ibland smackade med läpparna. ”Slå upp dina vackra ögon.” Viskade hon alldeles intill mitt öra. Rysningar gick över hela min kropp, mjuka rysningar. Jag blinkade några gånger innan mina ögon vande sig vid ljuset som var i rummet. Jag hade helt glömt bort att dra för gardinerna innan jag somnade. ”Hej.” Viskade jag tillbaka med ett litet leende på läpparna. Hon var vackrare på morgonen än vad Selena var när hon var sminkad och klar för fest. ”Vad gör du här?” Hon fortsatte viska precis som att jag skulle bli arg eller försvinna om hon pratade vanligt. Eller så var hon nervös. ”Jag saknade dig.” Mumlade jag tillbaka då jag fortfarande inte hade fått igång min röst. Vi låg där bredvid varandra, hon under täcket nästan naken, och jag på täcket, fullt påklädd. Vi sa inget mer, bara tittade kärleksfullt på varandra.

Efter nästan en timmers utbyte av blickar öppnade hon munnen, men det kom inget ljud. Precis som att hon kom på sig själv att hon inte kunde säga eller fråga det. ”Vad känner du för mig?” Frågade hon tillslut, så hon måste nästan ha omformulerat frågan några gånger i sitt huvud. ”Jag kan inte sätta ord på det.” Svarade jag lugnt tillbaka. Jag ville veta vad hon kände för mig, om hon över huvud taget gjorde det. Hon tittade ner i täcket och ritade osynliga mönster på det. ”Precis som jag då.” Mumlade hon tyst tillbaka. Jag blev helt chockad. Hon kände något, men visste inte vad. Dock spelade det ingen roll, jag kunde inte göra slut med Selena. Hon skulle kunna sätta mig i elektriska stolen och ge mig 1000 volt på bara några få hundradelar om hon skickade filmen, till vem som helst. För mycket stod på spel för att jag skulle kunna leva ut mina känslor. Dom jag inte ens visste vad dom betydde, men jag var tvungen att få reda på vad hon ville. ”Skulle du vilja ta reda på vad dom betyder?” Hon tittade upp på mig med förvirrade ögon. ”Jag vet inte om jag vågar.” Svarade hon mjukt tillbaka. Hennes läppar såg så inbjudande ut så jag struntade i allt annat och kysste henne. Mjukt och passionerat.

När vi drog oss ifrån varandra var hennes läppar lätt fuktiga men en aning mer svällda. Hon bet sig sexig i underläppen och tittade ner i madrassen igen. Aldrig tidigare hade vi delat en kyss som var så passionerad som just den. Det var nästan som att jag skickade över alla mina känslor som jag inte kunde sätta ord på, till henne. Och hon gjorde lika mot mig. Dock var det inget som gjorde mig klokare. Hon hade ingen aning om vad som gjorde att jag var kvar hos Selena, och jag hade ingen aning om vad hon hade varit med om. Vad det var som fick henne att ligga med olika män varje gång. Hon andades tungt och oregelbundet, inte alls som jag var van att se henne. ”Roxanna.” Andades jag samtidigt som jag lyfte upp hennes ansikte så jag kunde se henne i ögonen. Dom tindrade, på ett sätt jag inte tidigare hade sett. Det var magiskt att sitta där tillsammans med henne, inte säga något. Jag stal en kyss av henne, fort, men den fick henne att le. Hon kastade ner sin kropp mot kuddarna som hon hade bakom säg, drog en hand genom håret och suckade frustrerat.

Efter ännu några timmar röde vi oss båda upp ur sängen. Hon tog en dusch och jag gick ner i köket för att fixa oss något lätt att äta. Det enklaste som fanns var ägg, så jag kastade ihop en omelett med skinka och lök i. Det var längesedan jag åt något sådant, men gott skulle det bli. Jag hörde hur Roxanna trippade ner för trappen men hade inte trott hon skulle ha en stor ljusrosa turban på huvudet. Det fick mig att le, känna saker. ”Jag har tänkt att ha inflyttningsfest på lördag. Ta med dig dina vänner och kom.” Sa hon innan hon satte sig ner vid bordet och tittade på mig när jag rörde omkring i stekpannan. ”Med mina vänner, inkluderar du min flickvän där också?” Jag var så illa tvungen att fråga, då jag inte ville ställa till samma scen en gång till, precis som på hennes födelsedag. ”Ja, självklart. Ta med henne också.” Svarade hon väldigt ointresserad. Fast å andra sidan kunde jag förstå henne. Jag var ändå i hennes hus, försökte sätta ord på mina känslor, men hade flickvän. Det sa emot sig själv lite. ”Okej.” Jag visste inte vad jag skulle svara mer, man såg på henne att hon var obekväm när det kom till Selena.

Tystnaden låg tätt över köksbordet, och ingen tittade mot den andra. Mentalt slog jag mig själv i huvudet. Hur hade jag kunnat vara så dum och tro att jag skulle kunna sätta ord på vad jag kände när jag såg henne där på uppfarten? Jag hade säkert bara gjort henne mer illa än innan. Som att det inte skulle räcka med att hon låg med upptagen man, även om det kanske inte störde henne speciellt mycket. Men hon visade sig svartsjuk när vi var på båten när Sel kom på tal. Så något måste hon känna. Men vad? Det är det jag vill veta, innan jag river alla mina murar jag hör för att just hon inte ska komma för nära. Hon är trots allt min granne, och jag kommer att se och träffa på henne oftare än alla andra ligg jag haft. Roxanna är så mycket mer än ett bra knull för mig. Hon är en tjej jag bryr mig om, och som gör mig glad. ”Vad tänker du på?” Frågade hon samtidigt som hon placerade sin hand över min. Hon strök med sina fingrar över min handrygg, och bara den beröringen fick min kropp att rysa. Hon fattade inte vad hon kunde göra mot mig med en enkel liten beröring. ”Dig.” Svarade jag och hon rodnade.