Skrivet:
Kategori: √ 5. You Gave Me Strength

Chapter 125.

 

”Jag är kidnappad, av Alex och Aurora. Jag vet inte vart jag befinner mig, kanske en timme utanför LA på någon stor herrgård. Det jag ser från fönstret är i stort sett bara åker. Du måste ta mig här ifrån. Jag älskar dig. ♥” När man får ett sådant sms från sitt ofödda barns mamma sätter genast alla organ i kroppen fart. I alla fall alla som inte har något med musklerna att göra, för jag kunde inte röra mig. Mamma satt mitt emot mig, och det enda jag såg var hennes läppar som rörde sig, och hur hon sedan sträckte på sig för att kunna knuffa till mig. ”Vad hände?” Hörseln kom tillbaka och jag gjorde ett försök till att prata men det gick inte, så jag skickade över telefonen till henne i hopp om att hon skulle kunna förklara för mig om det var ett väldigt dåligt skämt från Pearls sida, eller om det faktiskt var allvarligt. Hon hade bara en timme före skrivit att hon var på väg, men hon dök aldrig upp.

 

 

Till och med mamma blev sittandes rakt upp och ned utan att kunna röra sig, och det var kanske i just den sekunden jag förstod att detta var på allvar. Hade det varit en riktig kidnappning borde förövarna ha kontaktat mig för en lösensumma eller liknande, men det kändes inte som att Alex eller Aurora skulle vara kapabla till att göra något sådant. ”Du måste kontakta polisen.” Det var ord och inga visor från mamma, men jag ville inte riskera livet på Pearl, eller barnet. ”Hörde du mig?” Hon fortsatte på samma bana tills jag kollade upp på henne och skakade på huvudet. ”Jeremy, kom hit ett tag.” Mina småsyskon hade somnat i soffan, vilket jag kunde tycka var skönt då dem slapp höra på detta. Pappa kom in i köket där jag och mamma satt och direkt han visade sig sträckte hon fram min mobil till honom, som han sedan tog med en rynka mellan ögonen.

 

Efter en ganska lång tystnad mellan oss alla tre valde pappa att bryta den. ”Polisen, nu.” Både mamma och pappa hade talat om för mig vad jag skulle göra, och egentligen fanns det kanske inte så mycket annat att göra. ”Allt det här kommer hamna i tidningarna, jag vill inte. Hon är värd så mycket mer…” ”Om inte du ser till så att vi hittar henne, kanske du aldrig får visa henne hur mycket hon är värd, hon kanske inte ens lever då. Gör som jag säger nu.” Mamma lät arg, och jag förstår henne. Jag önskade att jag kunde visa henne hur jag kände mig, hur ledsen jag varit över allt som hänt, och även min ilska gentemot Alex, och Aurora för den delen. Varför är det alltid så att det ska vara med en häxa i varje bild? Hon hade redan förstört så mycket mellan mig och Pearl, så hon skulle inte få chansen en gång till, aldrig. Om jag så ska bli den personen att stoppa henne.

 

 

 

Det tog inte alls lång tid för polisen att göra entré i mitt hus, eller ja, mitt och mammas. Alla satte sig i köket och dem båda poliserna plockade fram ett anteckningsblock, troligen för att föra antecknar om allt jag hade att säga. Det var lika bra att berätta allt, även från skoltiden då Aurora försökte döda Pearl i branden, och sedan om Alex och Pearl på ön, om att han har jobbat för mig. Mamma och pappa satt i stort sett bara bredvid mig, och gav mig det stöd jag behövde för att klara av detta. Ringklockan på dörren gick varv, och både Debbie och Fred klev in i köket efter att mormor hade släppt in dem. ”Vart är min dotter?” Det lät precis som att Debbie skulle bryta ihop vilken sekund som helst, och det var inte en vacker syn. Jag mådde så illa i mig själv, ansåg nästan att det var mitt fel. ”Jag vet inte, och jag är så ledsen. Jag skulle ha hämtat henne, inte låtit hon åka själv.”

 

Mamma tog hand och Debbie och Fred, medan pappa stannade kvar i köket tillsammans med mig och poliserna. ”Du säger dig ha bevis för att hon är kidnappad. Vad är det?” Jag plockade fram min telefon och bläddrade fram rätt sms, för att sedan räcka över den till en av dem på andra sidan bordet. Det tog ett tag för dem att läsa det, men när båda hade gjort det fick jag tillbaka mobilen. ”Vad är det som säger att hon inte skulle skoja om en sådan sak, och sedan ha åkt någon annanstans?” Den idiotiska frågan ville jag inte ens svara på då jag kände att dem borde vara ute och leta efter henne istället för att ställa mig mot väggen. ”För att hon väntar mitt barn, och skulle aldrig göra en sådan sak. Vi älskar varandra…” Den ena polisen avbröt mig. ”Om ni nu älskar varandra hur kommer det sig att hon tillbringade tid på ön tillsammans med Alex?” Till och med pappa la sig i där. ”Försöker ni säga att det är min son som har gjort detta?”

 

Efter flera timmar tillsammans med poliserna trodde dem på mig, och att jag inte skulle göra en sådan sak mot Pearl. Hon var mitt allt, och jag skulle kunna döda för henne. ”Tack Mr. Bieber för all information, vi ska lösa detta så fort som möjligt.” Det kändes inte som att dem gjorde det där för att jag råkade vara Justin Bieber, utan för att det faktiskt var deras jobb. Debbie och Fred satt i vardagsrummet med ett varsitt glas vatten framför sig. ”Hej gubben, hur mår du?” Debbie höll huvudet högt även fast det var hennes dotter som var kidnappad, och jag beundrade henne verkligen för styrkan hon utstrålade. ”Jag mår väl sådär, är rädd att det händer barnet något. Då har jag och Pearl inget gemensamt längre. Jag älskar henne verkligen.”

 

Jag satt tillsammans med Pearls föräldrar i soffan och kollade på när både Jazzy och Jaxon låg och sov i den andra soffan. Debbie knuffade till mig lekfullt och nickade sedan mot dem. ”Snart har du en egen som ligger sådär.” Jag kunde inte annat än ge henne ett brett leende, även om det inte var så starkt som det brukade vara, men det hon sa fick mig ändå att le mitt i allt elände. ”Ja, jag har väl det. Dock skulle jag kunna offra det, för att få tillbaka Pearl hel och oskadd.” Hon drog in mig i en kram och strök mig lugnande på ryggen. ”Jag vet, gubben. Jag vet.” 


 

Jag vet att det tar lång tid mellan alla kapitel. Men jag har inte den tiden jag hade förut. 

Ni kommer iallafall få ett avslut på denna novell, det behöver ni inte oroa er över. =) 

 

Hur tror ni att det går för Pearl? 


Kommentarer
Anonym säger:

Ååå jättebra!!! Jag hoppas dem hittar henne snart och att både barnet och pearl är oskadda!!!

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!
Hoppas verkligen att det kommer bli bra med Pearl!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se

Emelie säger:

Det får absolut inte hända något med Pearl eller barnet!!
Dom måste hitta henne, och inget får hända mellan Alex och Pearl!!Eller Aurora och Justin!
Jätte bra!! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberrstorys.blogg.se

elena säger:

super bra

Skrivet: |

Ebba säger:

Hoppas dom hittar Pearl. Grymt kapitel! :)<3

Skrivet: | Bloggadress: http://www.twitter.com/JerrysBitch

Anna säger:

Jätte bra!! :)

Skrivet: |

Sara Mähler säger:

DU ÄR UNDERBAR!!! ÄLSKART ! Men är orolig för Pearl :( är rädd för att hon mist ungen när hon gjorde illa magen :( älskar dig :D

Skrivet: |

Emma säger:

Hoppas verkligen inget händer henne.
Superbra kapitel!!

Skrivet: |

kim säger:

såå sjukt bra!! kan inte vänta till nästa del! :DD

Skrivet: |

Ewweh säger:

Shit, Har längtat efter detta sjukt mkt!<333 Så jävla bra! :D<3

Skrivet: | Bloggadress: http://justbiebzz.blogg.se

Evelina säger:

Super bra!!

Skrivet: |

Alice säger:

Åh hoppas de hittar henne!! :o
Älskar denna novell! <3

Skrivet: | Bloggadress: http://biebersecret.blogg.se

Mickan - / My Life In My Words säger:

Först och främst så dreglar jag lite halvt åt bilden, var bara tvungen att få det ur mig. :)
Skönt att hon ändå lyckades kontakta Justin på något sätt, och att dem inte tagit telefonen ifrån henne. Då hade hon la aldrig tagit sig därifrån. Och jag förstår Justin's reaktion, vem skulle inte reagera så. =/ Men det är ju tur att han har sin mamma och pappa där som kan stötta honom och hjälpa honom hade han varit själv så hade han la antagligen blivit galen!
Nej nå pengar vill dom inte, ha dem han vill ha henne och hon honom, och då det aldrig kommer att hända så är det klart att dem inte har ställt dem kraven. Men det är ju bra att dem kontaktade polisen iaf, även fast dem kanske inte kan göra så mycket.
Att vara stark och hålla huvudet högt i dessa lägen är kanske inte det lättaste men det krävs en stark person, och Justin är en sån, samt Debbie, och då är det tur att dem har varann just nu. Men jag förstår att Justin klandrar sig själv, vem skulle inte, det är lätt att vara efterklok. Men vad är det för idioter till poliser, okej att dem gör sitt jobb och måste se allt ur alla synvinklar, men ändå, att anklaga honom typ, och sen påstå att det kanske är ett skämt från Pearl's sida, nej vet du vad! Men det är klart att dem har något gemensamt, dem har sin kärlek till varann oavsett, och trots att det har varit lite knakigt den senaste tiden, men dem älskar ju fortfarande varann. :)
Aw, Debbie's ord i slutet där, lite känsligt vart det, men nej jag började inte grina :P Var nära på dock. :)
Jag hoppas ju att Justin lyckas rädda henne, och att dem får vara med varann igen. Det är det enda jag och dem vill! ♥♥♥

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se

Felicia säger:

såå jäävla fantastiskt!!! Ååååh!!! längtar farligt mycket till nästa kapiteeel!!! :D

Skrivet: |

Wilma säger:

Super bra :) Och det gör inget att det tar tid mellan kapitlena dem är ändå värda att vänta på! :-) längtar tills nästa.

Skrivet: |

Ida säger:

Poliserna kan spåra hennes telefon!!!!:)och snälla gör inte så pearl får missfall igen!!!! Skit bra!! Tittar på din blogg hela tiden även fast jag vet att det inte kommer vara något nytt eftersom det är dålig uppdatering just nu. Hoppas det blir bättre snart!!!!!!!!

Skrivet: |

Anonym säger:

Superbra. Hoppas det kommer ett nytt kapitel innan 25 oktober då jag åker bort. hihiih

Skrivet: |

Anonym säger:

Omg.. Först - JAG HÅLLER MED MIKKAN! *dregel på bilden*
Och riktigt bra skrivit babygirl, jag hade fått panik om jag hade fått ett sådant sms.. Inte undra på att hans hjärna går i hundra.. Åh stackars Pearl :(

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback