28 februari. ”Gumman, jag har en överraskning åt dig.” Jag vaknade på morgonen av Justins underbara röst på min vänstra sida, och innan jag kollade på honom sneglade jag på klockan, 04.23. ”Skojar du med mig? Klockan är mitt i natten och du väcker mig.” Han skrattade till och kysste mig på kinden. ”Kliv upp nu, vi måste åka.” Jag hörde hur han visslade sin väg in i badrummet och sedan hur vattnet slogs på. Jag förstår mig inte på honom ibland, vissa dagar är man tvungen att slå en stekpanna i huvudet på honom för att få upp honom på morgonen, och dagar som denna var han vaken innan han ens gått och lagt sig typ. ”Baby kom tillbaka och lägg dig under täcket.” Han kollade ut från badrummet med tandborsten i munnen och skakade på huvudet. ”Du måste gå upp, du kommer inte ångra dig.” Med munnen full av tandkräm fick han ändå fram det han ville ha sagt och fick mig att i alla fall göra ett försök att kliva upp. Bebisen i magen vägrar sova på nätterna, så det är knappt jag själv får sova.

Efter att jag hade tagit mig upp och fått på mig ett av mina par mjukisbyxor som jag faktiskt kan ha, och kan andas i. Håret åkte upp i en slarvig knut på huvudet och jag borstade tänderna fort, så att jag faktiskt skulle hinna innan min pojkvän skulle få ett utbrott jag mycket väl visste inte var långt ifrån. ”Klar.” Jag kysste honom på kinden innan jag skuttade förbi honom i all hast och ned för trappen. Både mamma och pappa jobbade så att jag väsnades lite gjorde inget, då dem ändå inte var hemma. Justin kom efter mig och vi satte på oss ytterkläderna och vandrade ut tills hans lilla otympliga bil. Jag sa åt honom när han köpte sin vita Ferrari att han inte skulle kunna använda den när barnet väl kom, då det inte ens fick plats en barnvagn i den, men han köpte den i alla fall för han ville ha en egen då jag hade min röda.

♥

Det var i stort sett bara vi ute i trafiken, och det kan jag förstå då klockan inte var mer än tio i fem. Solen hade ännu inte gått upp så det var fortfarande mörkt ute, vilket jag inte hade något emot, då jag fick spendera mörkret tillsammans med Justin. ”Vart tar du mig?” Han log finurligt mot mig men fortsatte sedan stirra på vägen. ”Du får se snart.” Justin parkerade bilen vid sidan av vägen och klev ur, för att sedan vandra runt och öppna åt mig. Vi stod vid sidan vid ett av dem mest eftertraktade hus i hela LA, och jag hade ingen aning om vad Justin hade i tanken, och saken skrämde mig en aning när vi hand i hand började gå mot dörren, där det stod en portvakt som öppnade. ”Välkommen Mr. Bieber.” Jag vet inte om han kände igen Justin eller om dem faktiskt hade träffat varandra innan.

Jag vågade inte fråga Justin vad vi gjorde där, då jag inte ville höra. Jag hade mina aningar, men jag ville inte tro det, så jag lät det vara. Hissen vi stod i hade tre stycken spegelväggar, så man såg sig själv i alla vinklar, vilket var väldigt obehagligt, allra minst för mig. Justin såg på mig genom spegeln och ställde sig bakom för att lägga sina händer på min mage. ”Snart är vi tre, och jag älskar dig över allt på hela jorden.” Hissen plingade till och vi klev direkt ut i en lägenhet, så vi måste ha varit högst upp. ”Justin, vad gör vi här. Tänk om dem som bor här, kommer.” Han skrattade till och drog in mig i sin famn. ”Utan att bli galen nu, men ah, välkommen hem älskling.” Mina hormoner spelade mig ett spratt, som genast gjorde så att jag började gråta. Justin tittade skrämt på mig samtidigt som solens strålar nådde fönstret som vette ut över hela Los Angeles. Huset hade över 18 våningar och Justin påstod att detta var vårt hem.

”Pearl. Varför gråter du? Vill du inte bo här med mig och vår prinsessa?” Justin torkade bort mina tårar med hjälp av sina tummar och ledde mig ut på balkongen så att den tidiga morgonluften slog mot min kropp. Allt jag kunde göra var att peka mot min mage och snyfta fram ordet hormoner. Han skrattade till och kysste min panna för att sedan placera sin ena hand i min och den andra på min mage. ”Jag älskar dig, och kommer älska dig mer när jag ser dig amma vår dotter.” Jag spärrade upp ögonen och stirrade på honom. ”Amma? Är du inte klok…” ”Oh no, du skulle bara våga inte göra det. Hon kommer behöva det, så det så.” På honom lät det som att jag inte hade något att säga till om, och var det, det enda han ville kräva mig på, så fick jag väl ta det. Han var trots allt pappan till mitt barn, och den jag värderade högst.

♥

”..Och här har jag gjort i ordning barnkammaren.” Han höll för mina ögon så jag antog att han sköt upp dörren med foten. Jag blinkade till några gånger innan ögonen började reagera på det extremt ljusa och rosa summet. Häpet såg jag mig omkring med händerna för munnen, det var så vackert att jag återigen vill lägga mig ned och börja gråta. Sängen hade en ljusrosa ton med, med rosa sängkläder och en vit mjuk nalle som stod prydligt bredvid kudden. Jag drog ett finger över den vita byrån som stod precis vid fönstret, på den formades bokstäver till Jearlin, vilket jag inte förstod ett smack av. Jag vände mig om mot honom, men innan jag hann fråga honom svarade han mig. ”Det är en kombination på våra namn. Tidningarna använder det hela tiden. Men jag vet att du inte läser sådant, men jag tyckte det var lite kul.” Min pojkvän kan inte bara skriva musik och få 10 tusentals tjejer att skrika, han kan få mig att le också. ”Söt du är.” Bredvid bokstäverna stod det en bild på oss två, där vi båda var som lyckligast om man bortser från tiden just i det rummet.

Hela lägenheten var inredd precis som jag alltid drömt om. När jag var liten sa jag alltid att jag ville ha allt i vitt, och stora panorama fönster, det var precis så allt var. Jag gick omkring och drömde, precis som att det inte var mitt eller min pojkväns, utan som att jag befann mig på någon exklusiv inredningsbutik. ”Kom och sätt dig.” Justin hade satt sig ned bekvämt i soffan och lagt upp fötterna på bordet. Och precis innan jag skulle skrika åt honom att ta ned fötterna kom jag på att allt var vårt. Vi kunde göra vad vi ville där. ”Okej, jag satte mig ned bredvid honom och la också upp fötterna.” Han drog mig intill sig och jag lutade mig ned mot hans axel. ”Vill du bo här med mig?” Jag gäspade till en gång och log för mig själv. ”Självklart vill jag det. Du har gjort allt så fint, och jag förstår nu varför du ville att jag skulle lugna ned mig när det kom till att leta efter alla barnsaker. Hur har du kunnat hålla detta hemligt för mig?” Han log sitt sockersöta leende mot mig och strök mig över kinden. ”Det var inte så svårt med tanke på att du har haft fullt upp med barnet i magen.”

Nyckeln som tillhörde lägenheten la han i min hand och tryckte ihop den. ”Välkommen hem.” En tår slank ned för min kind i samma stund som jag tryckte på knappen som tog oss ned med hissen. Att en lägenhet som låg högst upp i ett exklusivt hus bara hade 4 rum och kök var konstigt, men jag älskade lyan, och det skulle bli skönt att komma bort från mamma och pappa som var mig i röven hela dagarna. ”När vill du flytta in?” Han stod bakom och höll om mig, samtidigt som vi tittade varandra i ögonen genom speglarna i hissen. ”Nu?” Jag fnittrade till sådär tjejigt bara jag kunde och det störde mig, för han var den enda som verkligen kunde få mig till det. ”Du är så söt när du fnittrar och blir rosig om kinderna.” När vi kom ut utanför huset var det fullt med tjejer i vår ålder. Jag hörde hur folk skrek efter Justin och jag var livrädd att något skulle hända mig, eller barnet då jag inte riktigt hade koll över situationen. ”Din jävla hora, hur kan du ta Justin ifrån oss?” Jag hade hört mycket, men aldrig hora, och det var verkligen det sista jag var. Paparazzi fångade troligen mina tårar på bild innan vi tillslut kom fram till bilen.

Jag vet inte vad det är för fel, men folk säger att jag inte får några kommentarer för att jag typ inte uppdaterar. Men dem minskade då jag började lägga upp kapitel ganska tätt inpå varandra, kanske ska sluta med det. =/ Varför tar ni inte er tid när ni vet vad jag går igenom varje gång jag sitter här. Jag har förklarat det många gånger, och tänker inte göra det en gång till. 

Kommentera ... ♥