När planet äntligen fällde ut sina hjul och landade på kanadensisk mark kunde jag känna att jag var hemma. Ett lyckorus for igenom min kropp helt utan att jag var beredd på det, men av det log jag löjligt med hela ansiktet. Kenny satt bakom mig, men han verkade se vad som hände med mig då han slog till mig på armen, inte hårt, men broderligt. ”Varför så glad?” Jag tänkte tillbaka på den sista timmen jag hade tillsammans med Pearl på hennes rum, det var inte många minuter vi var ifrån varandra om man säger så. Hennes läppar hade varit den pusselbiten jag under alla mina år hade saknat. Ruset som for igenom min kropp när hon för andra gången tog initiativet till att kyssa mig, går inte att beskriva. Det var en sån hunger och den blyga tjejen jag från början träffade, hon som grät i var och vartannat hörn, var som bortblåst. Jag släppte minnet och tittade ut genom fönstret. ”För att jag är hemma.” Han godtog anledningen och lutade sig tillbaka i sätet för att invänta avgång.

Den gruppen av tonårstjejer som befann sig på flygplatsen, dock inom ett betryggande avstånd, höll en sådan ljudnivå att jag hela tiden fick koncentrera mig på vad jag tänkte. Jag hörde inte ett smack, har någon ropat mitt namn eller ens försökt få min uppmärksamhet hade den fått överröstat minst 150 skrikande tjejer, vilket inte alltid kan vara det enklaste. Även om det är svårt och tro, så mådde jag bra i den stunden, folk som ville visa mig sitt stöd, och som faktiskt uppskattade om jag så mycket som tittade på dem. När vi började närma oss utgången fick jag se mina två bästa vänner. Ryan och Chaz, dem stod som två i mängden, men ändå kunde jag tyda dem igenom den. När dem fick syn på mig sprang dem igenom, men blev genast stoppad av vakterna som försökte hålla ordning på alla tjejer, men Kenny var snabbt uppe vid hans sida och gav honom klartecken om att dem faktiskt var mina vänner. Efter en lång kram och ett stort välkomnande började vi alla tillsammans gå till bilen som skulle ta oss alla hem till mormor och morfar, där även min pappa, småsyskon och mamma befann sig.

•

Det mycket välbekanta huset gjorde sig synligt då vi svängde in på gatan, och mina ben vägrade vara stilla. Allt jag ville var att krama om alla nära och kära. Huset väckte så många minnen, minnen jag aldrig kommer att glömma, och framför allt inte att det är mitt hem. Där jag mer eller mindre faktiskt växte upp. Inte en enda paparazzi befann sig utanför huset när vi väl var framme vilket för både mig och mina nära var riktigt skönt. Jag kunde se hur gardinerna i köket fladdrade till och sedan hur dörren flög upp med en smäll, då alla i min familj kastade sig ut på trappen för att dra in mig i en gruppkram. ”Gud vad jag har saknat dig.” Mormor var den första att ge mig en kram helt ensam. Hon må vara äldre, men den damen är det krut i. ”Tro mig, jag har saknat dig mer.” Morfar kom fram och rufsade till mig i håret, det är hans sätt att säga att han har saknat mig på.

Jazmyn och Jaxon, mina underbara småsyskon. Vi har inte samma mamma, men jag älskar dem precis lika mycket. Dem är mitt allt, och dem två personerna som håller mig på jorden. Synd nog sov Jaxon när jag kom, men en livlig Jazmyn var vaken och redo för en hel del bus. Ryan och Chaz var med dem med, men det är inget konstigt då det är som att dem tillhör familjen, precis som jag tillhör deras. Det första jag gjorde när kramkalaset var slut, var att bära upp min väska till mitt rum. Pojkrummet som bestod av en fruktansvärt liten säng, och Canada tapet. Jag älskar min mormor och morfar för att jag fick ett rum, plus att jag fick välja tapeter. Det var höjdpunkten med att komma hit, mitt egna rum, samt att morfar alltid varit min bästa vän. ”Är det okej om vi kommer in?” Ryan och Chaz stod i dörren och tittade på mig där jag satt i sängen och tänkte tillbaka på allt som hänt dem senaste åren. ”Självklart.”

Båda två höll på att tappa hakan när jag överlät varsin kartong åt dem. Ryan fick ett par röda Supras, och Chaz fick ett par blåa. Dem båda skrek nästan av lycka när dem öppnade det, och jag kunde verkligen se att dem blev glada. Jag kommer aldrig hem till dem utan en present, det har blivit en tradition, som jag gärna låter leva vidare. Dem är mina bästa vänner, och vi hinner inte ses så ofta, så jag köper alltid med något. Vilket uppskattas, men det kommer aldrig kompensera tiden vi spenderar i två olika länder. ”Tack så hemskt mycket. Erkänn det var ett par lila du hade på dig när du kom?” Ryan kände mig väl, och att han lägger saker på minnet, var ingen lögn. Jag nickade smått med ett leende på läpparna. Glädjen inom mig växte, om det ens gick, mer än innan vi landade då jag hela tiden hade Pearl i tankarna. Jag var verkligen lycklig med alla underbara människor runtomkring mig.

•

Dagen gick fort, då jag landade på eftermiddagen, och tröttheten kom krypandes. Ryan och Chaz hade för någon timme sedan dragit hem, men vi hade sagt att vi skulle ses dagen efter och dra en pizza på mitt favorit ställe. Pappa och mina syskon var fortfarande kvar, men skulle strax åka då både Jazmyn och Jaxon hade somnat. Eftersom att jag skulle vara i Stratford en vecka lovade jag pappa att jag skulle sova hos honom dem sista dagarna, så jag kunde umgås lite med mina älskade små vänner. Vi kramades innan vi sa hejdå, och dörren slogs igen. Bakom mig stod mamma med en gipsad arm och såg riktigt glad ut faktiskt. ”Hur mår du gubben?” Hon drog in mig i en varm moderlig kram. Jag kunde känna värmen som strålades från henne, och jag kände mig trygg, precis som att inget monster kunde komma åt mig, som man trodde när man var liten. ”Jag har aldrig mått bättre.” Hela jag glittrade säkert då mamma kollade förundrat på mig och drog med mig till vardagsrummet. ”Vad heter hon?” Hon kände mig väl, sa jag det? Min mamma kan läsa mina tankar, och hon behöver egentligen ingen invecklad story, hon nöjer sig med ett namn och lite om personen. ”Pearl.” Hon nickade till och log. ”Vackert namn. Hoppas hon är lika vacker som person.” Med dem orden la hon en hand på min axel, kysste mig på hjässan och sa god natt.

Den kvällen gick jag och la mig med det största leendet någonsin. Jag vet inte hur jag kunde vara så glad egentligen, då det bara var en kyss. Eller en och en, men ni förstår vad jag menar. Min mobil hade varit tyst hela dagen så jag blev chockad när den plingade till då jag precis höll på att somna, men nyfiken som jag är kan jag aldrig låta den vara. Pearls namn lyste på displayen, och mitt hjärta slog dubbla slag. Hon hade inte konstig inverkan på mig, men på något sätt blev jag inte förvånad. Meddelandet var inte långt, men det betydde verkligen mycket, och just att det kom från henne. ”Hej, jag ville bara säga god natt till den vackraste jag vet” Jag blev om ens möjligt ännu gladare, och kärleken jag höll till den tjejen bubblade inom mig. ”God natt min sköna.” Jag hade dålig fantasi, men jag vet att ärligheten varar längst. Innan jag somnade tänkte jag tillbaka på dem få minuterarna innan vi skildes åt.

Jag satt med ryggen lutad mot väggen och hade Pearl gränsle över mina ben. Det var ingen av oss som ville sära på oss, då våra läppar lekte vilt med varandra. Mina händer smekte henne över ryggen, men det var allt som var. Fram tills att jag skulle lägga ned henne på rygg och lägga mig över henne, jag missbedömde avståndet till sängkanten och vi båda åkte ned på golvet. Hon började skratta samtidigt som jag försökte kravla mig av henne, och hjälpa henne upp. Hennes skratt kunde jag lyssna på i evigheter, men det kändes lite fel då hon låg med ryggen på golvet och fötterna i sängen. ”Förlåt. Det var inte meningen.” Hon svarad mig inte utan tog ett fast tag om min nacke och pressade samman våra läppar igen, precis som att inget hade hänt. Allt runt omkring oss blev suddigt och sedan försvann det. Det var bara hon och jag i rummet, till och med väggarna försvann. En påminnelse från min mobil avbröt oss, och den talade om att taxin skulle vara utanför inom 5 minuter, så jag var tvungen att röra mig till mitt rum och hämta väskan. ”Vi ses om en vecka.” Hon försökte tränga fram ett leende men det blev bara misslyckat. Jag drog in henne i en kram och kysste hennes hjässa, innan jag styrde benen mot mitt rum.

Fy fan för min mamma, hon skickar sms till mig på morgonen och fattar inte att hon är på ett ställe där klockan är en timme mer. =/ Så vid sex väckte hon mig. Usch. Blir så lack. ^

Igår hade jag besöksrekord efter att jag kom tillbaka, 194 unika. :) Välkomna tillbaka, eller till nya VÄLKOMNA. Hoppas att ni är här för att stanna. Och att ni gillar dessa kommande kapitel. ♥♥♥