Allt blev som kaos i mitt huvud då jag fick se Elena med ett argt uttryck i ansiktet, och en förvirrad Tony bakom henne. Jag vågade inte svara henne, rädd att hon skulle ta till fysiskvåld, istället för psykisk som hon så många gånger tidigare använt mot mig. Tony lyckades skaka av sig det som gjorde honom förvirrad och fick tag i henne innan något allvarligt hände, vilket för mig var som att någon tog bort en stor sten från mitt hjärta. Jag gick lugnt och försiktigt där ifrån, mot toaletterna, för att inte skapa mer drama än jag redan hade gjort. Precis när jag skulle ta i ett av handtagen inne på tjejernas hörde jag mitt namn, klart och tydligt. ”Jag kan inte förstå hur Justin kan prata öppet med Pearl, hon är ju ingen.” Aurora stod där inne tillsammans med någon jag inte kunde varken höra eller se. Istället för att lämna toaletterna i ren panik hoppade jag in på närmsta toa så tyst jag kunde för att hon inte skulle sluta prata, på grund av att hon hört något. ”Eller hur, det är ju dig han borde vara med. Ni är så söta tillsammans.” Rösterna kom närmare och dem lämnade toaletten, hon och en mörkhårig tjej.

♥

Balen kändes inte alls lockande mer efter det som hände med både Elena och Aurora, men å andra sidan hade klockan tagit sig över midnatt och det var ett bevis att jag hade stått ut i alla fall i 4 timmar. Jag tyckte det räckte för mig, så jag rättade till min klänning och reste på mig, för att sedan styra mina steg mot trappen och utgången. Korridoren utanför var tom, och det enda jag hörde var mina egna fotsteg som ekade på grund av klackarna jag hade på fötterna. Vägen till mitt rum kändes som flera mil då jag hade en aning ont i ryggen. ”Pearl, vänta.” Rösten lät avlägsen men jag kunde ändå höra vem den tillhörde. Jag vände mig om med gråten i halsen, men jag lovade mig själv att inte gråta inför Justin en gång till, han hade sett nog med tårar från mig. ”Varför gick du?” Den där blicken han troligen helt omedvetet alltid gav mig när han påbörjade en konversation med mig kunde utan tvekan få mig i lågor. ”Jag orkade inte vara kvar mer, ont i ryggen.” Jag talade inte helt sanning, men det var något han inte behövde få veta.

Av någon anledning satte vi oss mot min dörr, inte på insidan utan på utsidan. Av någon anledning är vi alltid tysta, precis som att vi bara skulle njuta av varandras sällskap. Jag njuter av hans, men jag vet inte hur det är med honom. ”Varför är du inte med Aurora?” Frågan, som egentligen var menad för bara mig själv i mina tankar, slank ur mig. Jag insåg vad jag hade sagt då det var försent och han hade hört den. Han slickade sig om sina läppar och vände huvudet mot mig. ”Jag orkade inte vara kvar.” Svaret lät som en vit lögn, och jag tänkte inte ifråga sätta det heller, ville inte han berätta behövde han inte heller. En lätt konversation drogs igång mellan oss, så tillslut skrattade vi faktiskt tillsammans. Han berättade hur han hade fått sin vän Kenny att stryka både hans och Tonys kläder på morgonen, vilket för mig lät som en ganska trevlig syn. Jag hade själv velat se det.

Att sitta där tillsammans med Pearl kändes konstigt men samtidigt väldigt skönt. Framför henne behövde jag inte spela någon, jag kunde vara mig själv, utan att hon ens skulle reagera. Hon var en neutral människa och det älskade jag med henne, jag önskade bara att jag kunde få lite mer tid tillsammans med henne, kanske hitta på olika saker. ”Vill du följa med mig in?” Hon bröt tystnaden som hade uppstått efter att vi båda skrattat så vi fick ont i våra magar. Jag sneglade mot klockan och insåg att vi faktiskt hade suttit där i mer än en timme och att den hade blivit lite över ett, men i hennes sällskap blev jag aldrig trött, konstigt nog. ”Eller Aurora kanske letar efter dig?” Hon kollade frågande på mig då jag la ned mobilen i ena fickan, för att sedan resa sig upp. ”Jag följer gärna med dig.” Hon låste upp dörren och sträckte ut sin hand mot mig, som jag villigt fattade taget om. Hennes händ var bland dem lenaste jag någonsin haft i min egen, och jag ville egentligen inte släppa taget, men insåg ganska på en gång då jag rest mig upp att jag var så illa tvungen.

Hon gjorde en varsin kopp te åt oss, och vi satte oss i hennes säng. Allt kändes så nytt för mig, jag vet inte varför men det var nästan som att jag var lite nervös. ”Skriver du egen musik, eller spelar du bara?” Jag kände att jag var tvungen att bryta tystnaden samtidigt som jag ville veta mer om henne. Hon drog sitt finger runt kanten på koppen och fuktade sina läppar. ”Jag spelar bara, fick aldrig skrivtalangen.” Ett lätt skratt lämnade hennes mun och hon log, lika vackert som alltid. ”Det spelar ingen roll, för du spelar verkligen bra. Men sjunga, nja, lite mindre kanske.” Jag log mot henne, just för att hon skulle förstå att jag absolut inte menade något illa, även om det jag sa var sant. Hon skratta med mig som tur var och nickade på huvudet. ”Jag vet. Mamma bad alltid mig vara tyst när jag sjöng.” Vi båda drack upp vårt te och fortsatte prata.

”Skulle du kunna hjälpa mig med dragkedjan?” Hon kom ut från toaletten och vände mig ryggen för att sedan flytta undan sitt hår. Hennes skulderblad stack ut när hon vred sin ena arm på ett speciellt sätt, och jag kunde inte undgå och tycka att det var sexigt. Med en darrande hand drog jag lugnt och försiktigt ned hennes dragkedja och kunde inte för mitt liv förstå att jag verkligen gjorde det. Hennes rygg var slät, inte en enda leverfläck fanns på den. När jag var klar vände hon sig mot mig, med en intensiv blick, som jag inte kunde tyda. Både hon och jag fuktade våra läppar samtidigt och började försiktigt närma oss varandra. Min ena hand hade flyttat sig till hennes ena axel, och på så vis trasslat in sig i hennes hår, vilket upptäcktes precis när våra läppar skulle mötas. ”Förlåt. Verkligen, inte meningen.” Hon rodnade, vilket jag troligen också gjorde. Jag trasslade försiktigt ut armbandet ur hennes hår, och vek ned blicken. ”Du har Aurora.” Hon tog ett djupt andetag. ”Jag kan inte. Förlåt.”

•

När jag kom tillbaka till mitt rum låg Elena och Tony i hans säng, dem sov dock. Så jag fick vara väldigt tyst om jag inte skulle väcka dem. Jag tog av mig kläderna och sprang in på badrummet i bara kalsonger, för att borsta mina tänder. När jag såg mig själv i spegeln kunde jag inte undgå att försiktigt dra mina fingertoppar över mina läppar. Jag ville så gärna ha smaken av Pearl där, men den fanns inte, och det var dumt av mig att ens tro något sådant. Jag vet inte varför jag kände en sådan dragning till den tjejen, egentligen var hon ingen speciell, fast ändå hade hon något som gjorde min intresserad, som gjorde att jag drömde om henne på nätterna och tänkte på henne på dagarna. Hon hade nått, och jag skulle ta reda på vad det kunde vara.

Jag sneglade mot klockan som stod på mitt sängbord för säkert 10:de gången, men den hade inte gått så mycket fortare framåt än vanligt. Siffrorna som lyste i ett vitt sken gav mig fyra olika symboler, 04.15. kvart över fyra på morgonen och jag sov inte. Jag hade hela tiden tanken i bakhuvudet om att jag skulle vara dyngtrött dagen efter, men det skulle det nog vara värt. Jag hade fått spenderat dem sista timmarna med Pearl, och bara det gjorde mig glad. Visst hade jag kunnat se till så att kvällen, eller ska jag säga natten, slutade på ett annat sätt än som den faktiskt gjorde. Man kan inte styra över sina känslor, inte ens jag kan det, även om jag har talang i saker och ting. Frågan var bara vad hon egentligen tänkte om det som höll på att hända mellan oss. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag absolut inte har skrämt bort henne, för jag vill verkligen lära känna henne. Jag vill ha henne som min vän, för jag tror att så fort man lär känna henne kommer hon släppa lite på muren hon har kring sig. Tankarna om henne såg till så att jag föll djupare och djupare in i sömnen jag verkligen skulle behöva.

Det är egentligen elakt av mig att låta er vänta i flera timmar när jag faktiskt sitter med flera kapitel på lagret. :) Så jag är snäll och ger er Chapter 14 idag, hoppas att det är så pass bra som ni vill att det ska vara. 

Imorgon är det marknad i denna lilla stad, men jag hoppas kunna få upp ett kapitel iaf. :) Läs och njut i alla fall.