Dagarna gick fruktansvärt fort, då dagen för maskeradbalen redan stod på tur. Att vakna upp på morgonen och inse att man ska klä ut sig, är inte något som händer dagligen, inte ens får en sådan som mig. Hela skoldagen var inställt för att alla lärare visste hur lång tid alla tjejerna skulle ta på sig för att göra sig i ordning inför maskeradbalen. Det var ingen idé att ha en lektion, för att sedan få sluta. Ibland kan jag uppskatta att tjejerna tar en dag på sig, men ibland kommer det inte så lägligt om man har bråttom. Tony låg och sov, och jag tänkte inte väcka honom då jag ändå skulle hoppa in i duschen, och han hade varit hos Elena sent inpå natten. Han var säkert trött och behövde sin sömn. Aurora hade dagen innan frågat om vi kunde gå tillsammans, men Elena hade övertalat henne att tjejerna skulle gå, och ha en tjejkväll, utan grabbar. Vilket jag verkligen hade svårt att tro på, då man såg Elenas uttryck i ansiktet varje gång Tony närmade sig. Hon var verkligen kär i honom.

Min kostym hängde snyggt och prydligt på handtaget till min garderob, men när jag drog av skyddet från den såg jag på en gång att den behövde sig en strykning. Min mamma skulle bokstavligen strypa mig om hon såg mig bära en kostym som såg ut som den gjorde just då. Jag skrattade för mig själv vid tanken på att höra henne skälla på mig, men tankarna övergick ganska på en gång till att hon faktiskt ligger på sjukhus och jag ska ut och roa mig. Jag har lite dåligt samvete över det, men hon har bett mig att inte komma, så jag är snäll och gör som min mamma säger. Tony började grymta och ha sig bakom mig, så jag förstod att han var på väg att vakna. Jag satt iklädd mjukisbyxor och bar överkropp när han slog upp sina ögon. Han sneglade mot klockan och la en kudde över huvudet på sig själv samt suckade högt och tydligt. ”Vad gör du vaken nu?” Klockan visade strax efter 9 på morgonen, och då hade jag ändå varit vaken ett tag. ”Jag försöker komma på ett sätt att stryka min kostym, utan ett strykjärn.” Han skratta och kastade kudden mot mig.

•

Efter många om och men kom Kenny med ett strykjärn, och han strök faktiskt kostymen åt mig. Det var ett rent nöje att se honom stå och stryka, det var som att han aldrig hade gjort annat. Han gillade inte att både jag och Tony satt och psykade honom, men det var något han fick ta då Tony kastade fram sin. ”Du kan ju stryka min när du ändå håller på.” Kenny himlade med ögonen och kollade på mig. ”Menar han allvar?” Jag log med hela ansiktet och nickade lite försiktigt då jag absolut inte visste hur Kenny skulle reagera. Han gjorde snällt som han blev tillsagd, och undertiden skickade jag iväg ett sms till Aurora. ”Sötnos, har du vaknat? Vi kanske kan ta en brunch om du inte redan har ätit? Puss” Hon kanske redan satt hos någon frisör, eller rent ut sagt blev sminkad. Egentligen har jag ingen aning om hur tidigt tjejer börjar med sådant när dem ska på bal eller något annat senare under dagen. Mobilen avbröt mina inre tankar och svaret kom. ”Snygging. Klart vi kan käka, nu eller? Puss” Jag skrev tillbaka till henne att jag bara skulle klä på mig, och att vi skulle mötas utanför dem stora dörrarna till skolan.

Känslan när jag vaknade på morgonen kunde inte beskrivas med någon annan. Jag hade lovat mamma att jag skulle gå på balen, men egentligen hade jag ingen lust. Jag ville inte att folk skulle skratta åt mig, och skratta, eller ännu värre, viska bakom min rygg. Jag har upplevt det så många gånger under mitt liv, så det är helst något jag slipper. Klänningen som mamma hade gett mig var väldigt vacker, så jag kunde inte undgå den känslan av att jag för en gångs skull kanske skulle få känna mig just det, vacker. Jag drog med mina fingertoppar över det röda sidentyget för att sedan dra dem genom mitt hår. Jag visste att mamma hade bokat tid hos en av hennes bästa frisörer, och att en taxi skulle hämta upp mig utanför skolan i tid. Så jag hoppade in i duschen och tvättade mitt hår extra noga, för att fortsätta med att raka mina ben. Jag vet inte varför, men jag ville göra mig fin.

Taxiresan till frisörsalongen gick ganska fort, jag hann i alla fall inte tänka så mycket på vad jag hade gett mig in på fören taxin stannade och jag betalade chauffören. Jag kunde på långa vägar se hur Mandy stod och kollade ut genom fönstret, och ett brett leende tog fart över hennes läppar när hon fick syn på mig. Det var ett tag sedan jag besökte henne, och mitt hår hade växt en aning sedan sist. Hennes blonda hår hängde som ett vattenfall ned över både axlarna och ryggen, jag har alltid gillat hennes hår, men min mamma hann alltid stoppa mig när jag ville blondera mig som Mandy. Vilket jag idag kan tacka henne för. ”Hej gumman. Hur mår du?” Hon drog in mig i en varm kram, men innan jag hann svara på hennes fråga drog hon fingrarna genom mitt hår och gjorde ett glädjetjut. ”Gud vad fint och långt hår du har fått.” Hon visade mig till stolen, och började genast kamma igenom det.

Det finns inget bättre än när andra håller på med ens hår, jag ryser över hela kroppen av bara tanken. Mandy är pratglad och väldigt noga med att kunden ska ha det bra, ibland när hon tidigare har gjort slingor i mitt hår har hon masserat mina axlar under tiden som medlet värker i mitt hår, hon är en klippa. När hon tillslut piffade till min nya frisyr med några enstaka fingrar kunde känna hur min rumpa för längesedan hade domnat bort. Att sitta still så länge är inte min starka sida, och det fick jag uppleva då jag reste mig upp. Mina ben ville inte riktigt som jag ville, så jag började skratta lite. Mandy tittade på mig genom spegeln och skådade sitt vackra verk hon hade gjort. Jag var riktigt nöjd, och kunde absolut inte gjort det bättre själv. ”Vad vacker du kommer bli. Din mamma visade mig en bild på din klänning. Du kommer få många suktande blickar efter dig ikväll.” Hon lät gravallvarlig, och det gjorde mig en aning spänd. ”Se till att ha kul ikväll. Det är det enda.” Hon kramade lätt om mig för att inte förstöra min frisyr. ”Tack så hemskt mycket Mandy.”

♥

När jag kom tillbaka till skolan hade dem dekorerat den en aning, det hängde lite olika masker överallt, så jag kunde bara tänka mig hur mycket dem hade dekorerat salen vi skulle hålla till i. På väg till mitt rum mötte jag på både Justin och Aurora, men ingen sa något. Det var precis som att jag inte ens gick där. Han tittade inte på mig, men Aurora slängde några få blickar jag absolut inte kunde tyda. En oroande känsla sköljde över mig, och jag blev rädd. När Justin ser mig dem gångerna jag är ensam är han en helt annan människa och det kan göra mig lite obekväm, frågan är ju bara. Vill han inte visa att han pratar med mig ibland? Väl tillbaka i mitt rum satte jag mig ned på balkongen och inväntade min mamma, hon skulle sminka mig, vilket just nu kändes onödigt. Jag ville inte ens gå, men som sagt, skulle göra det för mamma. En knackning på dörren, och jag flög upp, i hopp om att mamma skulle vara lite tidigare än planerat, men så var inte fallet. ”Justin.” I en enda utandning kom hans namn fram som en viskning. Han flackade med blicken men lät den sedan fasta i mina ögon. ”Får jag komma in?” Han viskade, om det ens gick, tystare än mig, vilket kändes lite konstigt. Jag flyttade mig från dörren och gjorde en gest med min hand om att han var välkommen in.

”Är det där din klänning för ikväll?” Efter en stund av tystnad kollade han upp på mig samt pekade bort mot klänningen. Klänningen som i mina ögon var alldelens för vacker för att bäras av en tjej som mig. Jag nickade svagt mot honom och ett litet leende växte på hans läppar. ”Du kommer vara vacker.” En rodnad tog fart i mitt ansikte och jag sänkte ned blicken i golvet, och jag blev överlycklig inombords när det knackade på dörren. Justin tittade upp på mig med fundersam i blicken. Mamma klev in efter sin lätta knackning, och Justin reste sig upp ur soffan, för att sedan börja gå mot dörren. ”Ses vi ikväll?” Jag följde honom till dörren innan jag hälsade på mamma. ”Gör vi nog, du vet ju hur jag ser ut.” Han log mot mig, samt kramade mig försiktigt. När han hade gått glömde jag bort att mamma fanns i rummet och en lätt kärleksfull suck lämnade min mun. ”En vacker ung man.” Hon log mordeligt mot mig.

Anledningen till att ni får ett kapitel idag är för att jag har lite glädje i kroppen. :) Vann en resa till OS i London i sommar, men kan tyvärr inte betala vinstskatten, men jag är ändå glad att jag vann. :) Hoppas ni känner min glädje. (A)

Kommentera nu flickor och pojkar. :)