Aurora somnade i min famn efter att ha gråtit oavbrutet i en timme. Tillslut lugnade hon ned sig och somnade, vilket för både henne och mig var lugnande. Jag satt vid hennes sida hela tiden, ibland låg mina tankar hos Aurora, och ibland hos Pearl. Jag blev helt tagen av hennes vackra utstrålning, trots sina tårar i ögonen. Jag undrade hela tiden på vad det var som fick henne att gråta, hur hon egentligen mådde och vad det var för stor hemlighet som hon bar på. Egentligen skulle jag kunna gissa en hel dag, utan att ens vara i närheten av rätt svar, då jag inte kände henne, över huvud taget. ”Justin?!” Aurora vaknade och satte sig rakt upp i sängen, precis som att hon hade drömt en mardröm, eller något liknande, hon såg i alla fall vettskrämd ut. ”Jag är här.” Hon började andas lugnare och lutade sig tillbaka mot mig. ”Förlåt, du ska inte behöva se mig så här.” Hon reste sig upp och gick in på badrummet för att sedan både stänga och låsa dörren.

Det knackade på dörren under tiden som Aurora stod i duschen, så jag gick och öppnade och möttes av Tonys ansikte. Honom hade jag faktiskt inte brytt mig i sedan jag fick höra hur han hade lekt med Pearls känslor. Även om jag inte kände någon av dem då det hände, så gör det mig ledsen. ”Kan vi prata?” Jag nickade åt honom och gick sedan in i rummet igen för att hämta mina saker och säga till henne att jag gick tillbaka till mig, och att hon kunde komma om hon inte ville vara själv. Både jag och Tony var tysta på vägen tillbaka till vårt rum, jag hade inget att säga honom, så jag blev förvånad när han inte sa något, han som ville snacka. Jag la mig ned i sängen och stirrade i taket när vi kom tillbaka in på rummet. Det kändes precis som när jag var ny på skolan, då jag låg så dem timmarna jag spenderade på rummet.

”Är du arg på mig?” Det fanns inget tecken i rösten som gjorde att han på något sätt talade om för mig att han ångrade hur han hade betett sig. ”Arg och arg, känner inget. Men trodde bara det var små människor som ville skada en annan människa på det sättet.” Jag stirrade fortfarande i taket, och hade absolut inga planer på att titta på honom så länge han inte visade att han ångrade sig. ”Jag var liten..” ”Du visar ju ingen ånger nu, du sitter och ler.” Jag sneglade på honom och såg hans hånfulla leende. Jag ville bara spy, men kunde inte göra något. Jag hatar verkligen folk som skadar andra medvetet, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt. ”Jag vet att det var dumt, att jag var ett svin. Men jag har förändrats. Jag är inte samma människa som då.” Det var något jag inte kunde svara på, då jag inte kände honom förr i tiden. Jag ryckte bara på axlarna, orkade inte ge honom något korrekt svar.

•

Klockan var inte mycket på kvällen när Tony lämnade rummet. Han sa inget, utan gick bara. Av någon konstig anledning hade jag mobilen på ljudlöst, men jag såg ändå att mobilen började lysa och Scooters namn befann sig på displayen. ”Hej.” Jag lät nog egentligen mer trött än vad jag var, men hade ingen motivation för att prata med honom. Han skulle bara komma med massa måsten åt mig. ”Hej, brusa inte upp nu men din mamma har varit med i en bilolycka. Hon ligger på sjukhuset, men hon mår bra, förutom en bruten arm.” Mitt hjärta slog i tvåhundra, men lugnade ned sig till i alla fall hundrafemtio när han sa att hon hade kommit undan med en bruten arm. Jag var stum, jag visste inte vad jag skulle säga. Flera tankar passerade min hjärna men ingen stannade så pass länge att jag faktiskt hann tänka på den ordentligt. ”Hon vill inte att du lämnar skolan. Hon mår bra, och kommer höra av sig när hon skrivs ut.” Min egen mamma ville inte träffa mig, vad är det då som är fel? Jag var fortfarande stum. ”Är du kvar?” Dum som jag var nickade jag till svar, men insåg strax därefter att han inte kunde se mig. ”Ja. Det är jag. Men måste gå nu.” Jag la bara på, lät honom inte ens säga hejdå.

Jag ville ha någon nära mig, någon som kanske bara satt vid min sida. Den första som kom upp i mitt huvud var Pearl, men kom på att vi inte kände varandra tillräckligt bra för att jag skulle börja ösa över mina problem på henne, så jag valde att ta mig en promenad bort till Auroras rum. På vägen dit passerade jag flera soffgrupper, men stannade till när jag hörde två välbekanta röster. Tony och Pearl, tillsammans ensamma. Jag ville inte att han skulle få chansen att göra henne illa en gång till, absolut inte när jag fanns i närheten och kunde stoppa det. ”Jag är ledsen för hur jag betedde mig. Kunde jag ta tillbaka det, skulle jag göra det.” Han lät uppriktigt ledsen, men av någon anledning köpte jag inte hans historia. Jag kunde inte komma på något som talade emot honom, mer än att jag kände det på mig. ”Det gör inget. Jag har glömt och gått vidare, du borde göra lika. Och du borde gå nu, så inte Elena hittar oss tillsammans, eller någon annan.” Innan Tony hann se mig så sprang jag bort till Auroras rum och knackade på.

”Vadå? Ville hon inte träffa dig?” Vi låg tillsammans i hennes säng och beklagade oss över det som inträffat i våra familjer. ”Nej, hon ville inte att jag skulle avbryta mina studier. Så jag gör min mamma glad genom att vara kvar här på skolan.” Hon nickade lite löst mot min bröstkorg, samtidigt som hon torkade sig under ögonen. ”Hur mår du?” Jag visste inte om jag skulle dra upp tragedin som hänt i hennes familj, eller om jag skulle låta bli, men samtidigt ville jag visa henne att jag fanns vid hennes sida om hon skulle behöva mig. ”Jag försöker att inte tänka på det så mycket.” Jag drog henne närmare mig, och strök henne över ryggen. Det var faktiskt konstigt hur jag och Aurora hade kunnat komma varandra så nära på så kort tid. Jag gillade att spendera varje vaken stund med henne, men inte på det sättet, tror jag. Allt blev så förvirrande samtidigt som saker och ting flöt på plats.

•

Jag sov kvar hos Aurora, vilket man egentligen inte får. Kommer en lärare på oss är det kört. Då skulle den personen göra kaos med mig, eller med Aurora, jag vet inte riktigt. Jag smög i alla fall tillbaka till mitt rum innan klockan var 7 på morgonen. Jag var tvungen att duscha innan skolan, så det var bara gilla läget. Tony låg och sov när jag kom in men vaknade då jag slog igen dörren, lite för hårt om ni frågar mig. ”Vad gör du?” Stönande och stånkande ord kom ut ur Tonys mun, men jag orkade inte svara honom så jag letade reda på ett par rena kalsonger och hoppade in i duschen. Det kändes som att det var en vecka sedan jag duschade, men så var absolut inte fallet. ”Är du klar eller? Finns fler som vill duscha.” Tony lät inte glad, och jag sneglade på klockan som fanns inne på badrummet, och den gav mig en chock. Klockan visade strax före åtta, vilket bevisade att jag stått i duschen i nästan 40 minuter. ”Ja, jag kommer. Lugn!!” En suck slank ur min mun, och jag sköljde av kroppen en sista gång för att sedan kliva ut och torka min kropp, och sedan lämna badrummet.

Precis innan jag skulle lämna korridoren bland alla rum kände jag två armar om min kropp samt någon som kysste min i nacken. Jag kunde utan att ens kolla veta att det var Aurora, då hon hade en frukt likande doft som parfym. Jag vände mig om och la armarna om henne, och ett lätt fnitter lämnade hennes fylliga läppar. ”Hej.” Hennes leende blev om det ens gick större, och hon kysste mig på kinden. ”Värst vad du är glad idag då.” Jag blev chockad, med tanke på vad som precis har hänt hennes familj, och att hon redan dagen innan hade legat och storgråtit. ”Jag såg dig, man kan inte bli annat än glad.” Hennes ögon tindrade till när hon sa det, och jag förstod att hon menade det. ”Jag är glad att se dig med.” Tony och Elena kom gåendes bakom oss, och Aurora pressade sina läppar mot mina i en lätt kyss.

Jag vet att ni har längtat efter detta kapitel bra länge nu. Men det var i detta allt skedde, det var när jag skulle skriva detta som jag fastnade. =/ Men nu känns det som att jag har kommit över det, och jag skriver lite då och då. Förvänta er dock inte att uppdateringen kommer bli lika bra som den var förut, då jag gav er flera kapitel om dagen. Tillbaka är jag, och kommer avsluta denna novell. Ni kommer få några kapitel i veckan, som max. =)

Hoppas iallafall att jag får tillbaka alla mina läsare, då jag saknar er och alla kommentarer. Det är något jag verkligen vill ha, det är era åsikter och förslag på olika saker som kan hända i novellen, jag är öppen för förslag. :)