Första skoldagen efter jullovet startade med introduktion för oss alla i aulan. Rektorn hälsade oss välkomna tillbaka och alla nya lärare presenterade sig. Det var inget som var intressant om ni frågar mig, men jag satt där, precis som alla andra. Jag hade sett Pearl i två sekunder sedan hade hon försvunnit in i folkmassan och inte kollat fram något mer. Jag saknade henne för varje sekund som gick, jag ville att hon skulle se mig och verkligen släppa allt och springa in i min famn. Tony hade kommit tillbaka med en strålande solbränna och ett glatt humör då han och hans familj hade spenderat jullovet i Thailand. Jag var dock inte ett dugg avundsjuk på honom, då jag hade haft mitt lov med Pearl, och med henne skulle jag kunna vara vart som helst på jorden, och ändå ha det bäst.

När vi alla tillsammans lämnade aulan kom Aurora emot mig. Dock hade jag inte lust att stå kvar för att höra vad hon hade på hjärtat så jag krånglade mig ur folkmassan och gick mot mitt skåp. Jag vet inte vad som hände, men Pearl stod vid sitt och kollade på mig, men gjorde ingen ansats att prata eller ta sig närmare, hon bara stod där, med flera meters mellanrum. Det var precis som i en klassisk romantisk film, hon tittade på mig, och jag tittade på henne, samtidigt som allt annat runt om blev suddigt och försvann från mitt synfält. Allt som existerade var hon. Helt plötsligt bröt hon det vackra vi hade, troligen för att Aurora helt plötsligt hängde mig på ryggen. ”Hej snygging. Har du saknat mig?” Varje kroppsdel rös av hennes beröring, och det var absolut inte samma rysning som Pearl hade gett mig, den var obehaglig. Hon kysste mig på kinden, och det var det som fick Pearl att vända sig om och gå.

Jag försökte ignorera Aurora, men det var fullkomligt omöjligt då hon hela tiden hängde på mig. Det spelade ingen roll om vi var på lektion, eller om vi var ute i korridoren, hon var runt mig hela tiden. ”Varför pratar du inte med mig?” Jag stod lutad mot skåpet när hon kom och ställde sig framför mig, för nära enligt mig. jag vände bara bort huvudet för att slippa se henne. ”Jag har inget att säga dig. Okej?” Hon såg riktigt sårad ut, men jag kunde inte bry mig mindre. ”Vad har jag gjort?” Att hon ens kunde fråga den frågan, hade hon själv inte sett märkena hon hade gett Pearl kring halsen, eller var hon helt blind? ”Alldelens för mycket.” Svarade jag bara och knuffade undan henne för att gå mot musik salen.

Framme vid dörren kunde jag höra hur någon redan befann sig där inne, genom musiken som strömmade in genom mina öron. Jag kände igen melodin på en gång, det var Pearl som satt där inne. Försiktigt tryckte jag ned handtaget på dörren och lät den glida upp en bit, dock inte för mycket. Hon var så vacker där hon satt, liten och skör. Allt gjorde så fruktansvärt ont i mig när jag såg henne, men jag kunde inte sluta titta. Jag visste inte när jag skulle få se henne nästan gång. ”Där är du ju baby. Varför står du här?” Aurora hade hittat mig, och såg till så att Pearl tvärstannade i sin melodi och vände sig hastigt om mot oss. Jag såg på henne att hon hade gråtit, och jag det gjorde ännu ondare i mig, att veta att jag inte längre har någon chans att lägga mina armar om henne och säga att allt kommer bli bra. ”När ska du förstå att du och jag inte har något?” Jag visste inte vad jag skulle göra för att bli av med Aurora, men hon verkade veta hur man såg till att bli av med Pearl. Hon gick bara förbi oss med sina böcker tryckta mot bröstet, utan att ge mig en endaste blick.

•

Hela skoldagen kändes förjävlig, rent ut sagt. Den plågade mitt inre, slet i mina nerver och slog mig i magen. Jag låg i min säng och stirrade i taket, precis som jag hade gjort så många gånger förr. Allt som snurrade i mitt huvud var Pearl, hur hon under dagen hade gett mig massa blickar, och sedan vänt sig om och gått. Det gjorde ont, varför kunde hon inte se hur stora alla mina öppna sår över min kropp var, bara på grund av att hon lämnat mig? Badrumsdörren öppnades och Tony kom ut. Han kollade lidande på mig, vilket han aldrig tidigare har gjort. ”Vill du prata?” Jag visste att jag var tvungen att prata med någon, då jag faktiskt inte gjort det innan. Har hela tiden försökt att komma undan när min mamma eller Kenny tagit upp det, och har lyckats. Jag satte mig upp och följde honom med blicken, hur han satte sig ned i sängen och väntade på att jag skulle svara honom.

”Jag läste på nätet under jullovet. Ni båda har haft det jobbigt. Men har du visat att du finns för henne?” Var grabben galen eller? Självklart hade jag visat för henne. Om han bara visste hur många timmar jag låg med henne i min famn och höll om henne när hon grät. ”Ja, det har jag. Men jag vet inte vad som gjorde att hon helt plötsligt dumpade mig.” Han la sig ned på rygg och stirrade taket, precis som jag hade gjort. ”Hon är svår, hon är så liten i sig själv. Jag trodde verkligen hon skulle växa i sitt inre tillsammans med dig. Jag såg er som ett par som skulle hålla ihop livet ut.” Jag visste att han kunde säga så om henne, då han kände henne redan långt innan mig, men ändå. Han hade så fel. Det var hon som hade klivit ur vårt förhållande, precis som att det inte skadade henne. ”AAAAH, vad ska jag göra? Jag vill vara med henne?” Han hann inte svara då brandlarmet på skolan gick, både jag och Tony greppade våra mobiler och gick lugnt ut från rummet och mot vår mötesplats.

•

Alla elever hade samlats på framsidan av byggnaden i sina respektive klasser, så att lärarna och rektorn kunde räkna så att antalet stämde. Dock trodde jag att det bara var ett falskt alarm tills en tjej i klassen under mig kom ut springandes och sa att det brann i tjejernas korridor. Mattan hade tagit eld och spred sig ganska kraftigt efter golvet. Det var sådant som bara hände på film, eller liknande, jag hade aldrig varit med om det tidigare. Tony och Elena stod och höll om varandra samtidigt som hon kollade skärrat omkring sig. Jag såg varken Pearl eller Aurora, vilket gjorde mig en aning nervös. Vart var min älskling? ”Är det någon som har sett Pearl Shine, eller Aurora Dieg?” Rektorn stod ganska högt upp på trappan när brandbilarna svängde in på gården. Genast sprang dem ur och in i skolan med en slang, och massa brandsläckare. Alla elever tittade sig omkring, men ingen som sa något. Jag sprang förbi alla och var precis på väg in i skolan igen när en äldre man tog tag i mig. ”Du får inte gå in.” Jag slet mig loss. ”Jag måste.” Men han tog tag i mig igen, och lyfte ned mig från trappen.

Öh, vilken tvär omvändning där då. =) Hoppas ni gillar det. ♥♥♥