Jag förstod inte ett dugg av vad det var som hade hänt. Vad var det som var bäst såhär? Att inte få kalla henne min var det värsta. Jag mådde nästan illa av bara tanken. Hon kunde inte på fullaste allvar tro att jag trodde på tidningarna, eller lyssnade på vad mina fans sa om henne. Det var ingen av dem som kände henne på det sättet jag gjorde, hon var inte sån. Hon skulle aldrig utnyttja mig, hade hon gjort det hade hon inte hållit sig i bakgrunden eller liknande, hon skulle göra allt för att synas vid min sida. ”Justin, kom igen nu. Vi måste åka.” Kenny hade under hela morgonen varit helt otålig på att jag inte gjorde mig klar tillräckligt snabbt. ”Jajajajaja, jag kommer.” Jag var redan irriterad, och att ta tag i Mariah grejen var inte något som stod högst på min lista när min tjej precis dumpat mig.

Scooter satt tillsammans med min advokat Howard Weitzman på ett av Scooters olika kontor i LA. Jag hälsade vänligt när vi kom in och satte mig sedan mitt emot dem. ”Kan någon förklara för mig vad det är som har hänt?” Howard kollade skeptiskt på mig men jag skakade bara på huvudet för att bevisa för honom att jag inte förstod vad det var Mariah ville mig. Han började bläddra i massa papper vilket gjorde mig sjukligt nervös. Scooter hämtade kaffe åt sig under tiden. ”Hon har stämt dig på underhåll, då hon hävdar att du är far till hennes barn.” Allt kändes så verkligt när han sa det, då det inte varit det för mig tidigare. Jag har hela tiden fått lära mig att inte lita på tidningar, och att jag inte ens ska läsa dem egentligen, men då när jag satt framför honom och sina papper såg jag att det var min verklighet. Hon hade verkligen stämt mig, eller i alla fall ett gott försök till det. ”Jaha, men vad händer nu då?” Hela grejen var löjlig, jag hade aldrig sett henne innan bilderna i tidningen dök upp, och den där ungen var definitivt inte min. ”Du måste göra ett faderskapstest för att kunna bevisa din oskyldighet.”

•

Efter flera timmar i möte med min advokat och Scooter var vi äntligen klara. Jag hade egentligen inget att säga till om då det kom till om jag ville göra testet eller inte, det var det som krävdes för att jag skulle kunna vinna detta. Howard och Scooter hade även dem utan min vetskap redan bestämt att vi skulle lämna in en stämningsansökan tillbaka mot henne, för förtal. Kenny tog mig hem så att jag fick packa om min väska för den kommande starten på skolan. Jag visste inte fullt ut om jag ville tillbaka till skolan, jag ville inte se Pearl och hennes sårade ansikte igen. För det var det jag visste skulle vänta mig. Aurora skulle vara som en igel på mig, och såra Pearl ännu mer. ”Vad är det som har hänt mellan dig och Pearl?” Kenny följde med in och försökte få mig att prata om saken, men jag visste inte vad jag skulle säga, då jag själv inte visste vad det var som hade hänt. Allt jag visste var att Pearl lämnat tillbaka örhängena hon fick av mig, och sedan sagt att hon inte ville mer. Armbandet jag fick av henne satt på min arm, och skulle göra det tills den dagen jag dog. Jag var inte redo att släppa taget om henne, även om jag hade påstått att jag skulle göra det i ett sms jag skickat till henne. ”Jag vet inte. Allt jag vet är att jag älskar henne, men hon kan tydligen inte vara med mig.”

Mamma kom hem efter ett besök hemma hos Pearl, men jag ville inte veta något om det, även om hon envisades om att sätta sig ned och prata med mig. ”Mamma, jag vill inte. Jag orkar inte.” Hennes ansiktsuttryck sa att hon inte skulle ge sig fören jag hade hört allt hon hade att säga. Jag satte mig ned i köket och började pilla på tidningen som låg på bordet, och mamma satte sig mitt emot mig. ”Hon har magsjuka nu.” Precis som att jag ville veta att kärleken i mitt liv var sjuk, men att jag inte fick vara där och ta hand om henne. ”Jaha, och?” Mamma kollade upp på mig och spände blicken i mig. ”Sådär pratar du inte till mig, hör du det?” Hon var arg, riktigt arg. Och det var faktiskt längesedan jag hörde henne så, vilket gjorde mig en aning nervös, och rädd. ”Förlåt.” Det kom som på beställning, utan att jag själv tänkte på att jag sa så. ”Hon mår inte bra. Hon behöver dig, precis som du behöver hon.” Jag skakade på huvudet i ren frustation. ”Hon gjorde slut med mig, hon behöver inte mig.”

Jag vet inte hur länge jag och mamma satt i köket men det blev allt någon timme. Tårarna på mig kom med jämna mellanrum men jag gjorde inget för att hindra dem då det var ganska skönt att lätta på trycket. Dock blev allt ännu mer verkligt när mamma satt och berättade för mig vad Pearl hade sagt, vad hon hade haft för anledning, och varför hon inte hade tagit det med mig. Enligt mamma hade Pearl sagt att hon inte klarade av pressen, och att hon inte ville bli sedd på fel sätt, då hon aldrig har klarat av att behärska dålig kritik. Och anledningen till att hon inte ville ta det med mig var för att hon inte ville se mig när hon sa det, hon ville inte se mig ledsen. Frågan jag dock ställde mig flera gånger var, förstod hon inte vad hon gjorde mot mig? Hur mycket hon sårade mig när hon inte kunde säga det till mig, öga mot öga.

Väskan till skolan var färdig packad och bara för mig att rulla ut i taxin som skulle ta mig mot den hemska byggnaden. Under mina dagar i Stratford hade jag flera kvällar i rad legat med ett av alla mina skrivblock och skrivit på den kommande skivan, dock hade jag inte en låt klar förutom den vi gjorde under höstterminen i skolan, men många var på gång. ”Är du verkligen säker på att du ska återvända till skolan?” Även om det var min mamma som ifrågasatte det, så hade jag lovat henne och Scooter att jag skulle göra allt för att ta studenten. Det var allt som betydde något. ”Ja, det är jag. Jag måste få göra något annat.” Hon nickade och kramade om mig innan jag hoppade in i taxin och gav chauffören skolans adress. När byggnaden gjorde sig synlig fick jag plötsligt en klump i magen. Vad hade jag gett mig in på?

Egentligen började inte skolan fören två dagar efter min ankomst, men jag ville komma i ordning och inse att jag var där igen. Med min väska rullandes efter mig gick jag in genom dem välbekanta stora trädörrarna, och drog in den hemska doften som fanns direkt då man kom in, men den var bekant. Den hade alltid varit där av någon konstig anledning. ”Välkommen tillbaka efter jullovet Mr. Bieber.” Rektorn stod vid vår reception som fanns där inne och höll på med massa papper. ”Tackar.” Jag avfyrade ett så stort leende jag klarade av, och gick vidare till mitt rum. Tony hade inte kommit, vilket jag tyckte var skönt. Jag orkade inte förklara för honom vad som hänt, och inte, och jag hoppades att han inte ens skulle fråga. Sängen såg inte speciellt skön ut, det var väl egentligen inget med det rummet som var inbjudande. Då allt jag ville var att gå ned till tjejernas korridor för att kanske stöta på Pearl.

Nu återvänder dem till skolan. Hur kommer det bli då tror ni? =) haha 

Sen angående skydd när dem har sex, hon äter p-piller för er som glömt det. :) Vi får la se vad som är fel på henne, antingen är hon gravid eller så är hon sjuk. ^^