Att se sina barn växa och gro till egna individer är det bästa som finns, speciellt Adriana. Hon är något av en egen sort, hon är så liten i ålder och kropp, men i skallen är hon precis som både mig och Justin. Jag förstår inte, hon älskar att leka, men när det kommer till att jag och Justin behöver prata ifred, då ska hon vara med och föra sin talan. Ibland är det ganska kul faktiskt, men det finns stunder då man inte vill annat än att kasta in henne på rummet. Men under hennes dag fick hon vara hur vuxen hon ville, jag ville bara att hon skulle minnas den dagen, som en bra dag. Tillsammans satt vi alla ute på baksidan av huset, Adriana hade hörnet som sin plats då hon skulle få plats med både tårta och sina armbågar. Hon har en tendens att sitta med armbågarna på bordet, så ingen får plats bredvid henne.

Diane hade bakat jätte mycket gott, både olika kakor och bullar. Så det fanns jätte mycket gott på bordet. ”Hey Justin. Minns du när jag och Ryan gömde ditt pass så att du inte kunde åka från Stratford?” Chaz satt på andra sidan bordet, och ropade på Justin, vilket gjorde att alla vände sin uppmärksamhet till Chaz, och fick lyssna på ännu en av deras historier. Att dem tre grabbarna har varit med om så mycket sjuka och roliga saker tillsammans är faktiskt inte så svårt att förstå när man ser på dem tre. Det lyser elakheter och skoj i deras ögon. ”Vem kan glömma det? Jag fick panik, och höll på att missa flygplanet.” Vi alla skrattade och hade riktigt roligt.

”Jag vill prova cykeln.” När vi hade fikat ville Adriana prova sin nya cykel, så det var bara att sätta på henne hjälmen och gå ut på gatan med henne. Både jag och Justin fruktade vad som väntade utanför, vi visste båda två att paparazzi hade slagit sig till ro, för att kanske få sig en glimt av honom. ”Är du säker? Det kommer bli kaos.” Jag kollade på Justin som stod en bit ifrån mig. ”Det är hennes dag, hon vill ju så gärna.” Han nickade lite lätt och kysste mig i pannan. ”Okej, men vi gör det tillsammans. Jag vill också vara med.” Alla satte på sig sina skor och gick ut på framsidan, och som vi båda hade förväntat oss, var det fullt med paparazzi. Dem visste nog egentligen inte vart dem skulle titta, eller vart dem skulle ta sin bild, eftersom att det inte bara var Justin som var med, hela hans familj, och alla hans vänner.

•

”Mamma, jag är jätte trött.” Adriana la sig ned raklång på golvet när vi på kvällen kom tillbaka till hotellrummet. Liam skulle sova hemma hos Jeremy ännu en natt, så han åkte med honom från Diane. Jamie hade varit kalasets höjdpunkt, så Adriana blev lite ledsen, men det gick över när jag förklarade för henne att hon hade varit höjdpunkten när hon var minst. ”Du får gå och lägga dig om du vill.” Ett klädesplagg landade på golvet för varje steg hon tog, så hon lämnade verkligen en väg för sig om vart hon hade gått någonstans. Både jag och Justin kollade på henne, hon var nästintill radiostyrd, bortsett att hon inte hade alkohol i kroppen. Helt ärligt tror jag att hon somnade innan hon la huvudet på kudden, för hon hade inte täcket på sig, när jag kollade in till henne. Det var nog inte så konstigt att hon var trött, eftersom att hon hade hållit på nonstop från 9 på morgonen till runt 10 på kvällen.

”En lyckad dag, tycker du inte?” Justin slog sig ned i soffan precis som att han inte setat på hela dagen, och la upp fötterna på bordet. Jamie låg och sov i stolen, så han fick ligga kvar där tills han hade vaknat. Jag satte mig ned i fåtöljen bredvid Justin, men han nöjde sig inte med det, utan sträckte ut armarna efter mig. ”Kom hit med dig.” Han såg sårad ut, men jag visste att han bara gjorde sig till, så att jag inte skulle säga nej. Jag flyttade mig, och la mig ned mot hans bröstkorg. Han drog mig om möjligt närmare sig, och höll ett stadigt tag om min kropp. ”Vår lilla prinsessa har fyllt 5 år, förstår du vad tiden går?” Jag tänkte tillbaka på den dagen då hon föddes, Justin tittade knappt på mig då, och enda anledningen till att jag lever idag är för att han fanns vid min sida. ”Förstår du hur många år vi har varit tillsammans? Bortsett från dem där fjuttiga månaderna ifrån varandra.” Han lyfte upp mitt huvud och tittade på mig, precis som att han letade efter något. ”Jag kommer aldrig lämna din sida igen.” Han pressade sina läppar mot mina och hela världen försvann runt om oss.

”Vill du flytta tillbaka hit?” Vi låg båda två under täcket och höll om varandra, samt kollade på någon gammal Bond film som gick på tv:n. ”Ja, det vill jag. Jag vill att Liam ska ha Jazzy runt sig, och jag vill att Adriana ska växa upp på samma plats som hennes pappa.” Han strök mig över ryggen, samtidigt som jag ritade mönster på hans mage. ”Vi har vår familj, och våra vänner här. Din mamma och min mamma kommer säkert flytta efter oss. Eller så stannar dem två kvar, eftersom dem är goda vänner.” Hela vår familj består liksom av vänner, alla är vänner med varandra. Dem ena går inte ens att sära. ”Ska vi kolla om dem har nå hus tillsalu imorgon? För på lördag ska vi hem till Alessa och Ryan.” Jag nickade lite mot honom, men var för trött för att svara. Han kysste min panna, innan jag la mig ordentligt, och somnade.

•

”Pappa, vad gör vi här?” Liam och Justin gick en bit framför mig och Adriana, Justin hade Jamie i famnen, då han var vaken. Jag kunde höra hut dem två pratade med varandra, och en elektrisk stöt gick igenom min kropp varje gång jag hörde Liam säga pappa till Justin. Vi kanske kunde bli en riktig familj en vacker dag. ”Vi ska flytta tillbaka till Stratford, vill du det?” Liam stirrade på Justin vilket fick mig att se glimten i ögonen på honom. ”Om jag vill. Får jag börja i skolan då? Och gå i samma klass som Jazzy?” Liam lät lyrisk, man såg på honom att han ville hoppa och göra volter, men han gjorde allt för att inte verka för glad. Adriana gick bredvid mig, med sin hand i min. Huset vi kollade på var stort nog för vår familj på 5 personer. Alla kunde få ett varsitt rum, och det blev rum över. Det fanns en pool på baksidan, fylld med varmvatten, som gjorde att man även kunde bada på vintern, och en liten skateramp.

När vi hade kollat omkring ett tag, tillsammans med mäklaren tittade Justin på mig. Jag hade ingen aning om vad han ville säga med sina ögon, för den blicken han gav mig hade jag aldrig tidigare sett. ”Vad?” Jag lyfte på ögonbrynen och rynkade pannan samtidigt som han kom emot mig med Jamie fortfarande på armen. ”Jag vill ha det här huset.” Han var rak på sak, vilket jag ville att han skulle vara. ”Och om jag säger nej?” Han log, med hela ansiktet. ”Då köper jag det som en sommarstuga. Nej, men då struntar vi i det.” Han drog in mig i sin famn, och kysste mina läppar. ”Jag vill också ha det.” ”Bra, då skriver vi papper.” Han tog mig i handen och vi gick tillsammans in i köket, där mäklaren satt i ett telefon samtal, men han vinkade ändå in oss, och avslutade samtalet.

”Jaha, då har ni precis blivit husägare i Stratford. Grattis, eller vad man brukar säga.” Justin tog emot nycklarna och snurrade dem mellan fingrarna. Adriana och Liam kom båda springandes. ”Har ni valt rum?” I detta hus fanns det en källare, fast det var bara ett stort rum, som Justin fick bygga hur han ville. En sak visste han att han skulle göra i alla fall och det var en studio. Allt sådant fick han hålla på nederplan. ”Ska vi flytta hit?” Adrianas ögon växte, likt golfbollar. ”Japp, vi flyttar hem igen.” Varken min eller Justins mamma vet om att vi har skaffat oss ett andra hus. Vi funderar på att ha kvar det i Atlanta just för att Justin är Justin Bieber. Lägenheten han har i Los Angeles har han inte använt på flera år, men den finns kvar.

Det blir nog bara ett nu så här på dagen. Nästa kommer någon gång ikväll. Har lite att stå i idag. ♥ Kommentera.