Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter one hundred-six.


 

 

När klockan började närma sig tolv stod jag lutad mot väggen i vardagsrummet och kollade på alla som dansade, jag hade inte sett till Justin något mer, och det var lite synd. När jag stod där i mina egna tankar och insåg att jag hade fruktansvärt ont i mina fötter så stod han helt plötsligt framför mig. Med samma leende på läpparna som alltid. Hej, dig har jag inte sett förut. Förutom utanför toan.” sa han med ett leende jag inte kunde strunta i att besvara. Jag sträckte fram min hand och hälsade, ”Clarissa” Han ställde sig bredvid, och började föra en konversation med mig. Vi pratade ett tag om lite allt möjligt, men inget personligt.

 

Jag märkte i ögonvrån hur han tittade på mig, men jag vågade inte möta hans blick ifall att jag skulle rodna. Det är det värsta jag vet, och vad jag hört är han expert på att få tjejer till det. Men mig ska det inte hända. När jag inte mötte hans blick blev han nog lite besviken, och det såg precis ut som att han skulle gå, men han ställde sig framför mig med varsin arm på varje sida om mitt huvud mot väggen. Vad som än hände, fick det hända. ”Du är den vackraste i detta hus.” Sa han och kysste mig på kinden. Då var jag bara tvungen att möta hans blick, och jag blev som hypnotiserad av dem djupa bruna ögonen. Han stod fortfarande kvar likadant, och jag bet mig löst i läppen för att inte skrika rakt ut.

 

Helt plötsligt var det någon som hoppade in i honom så att hans kropp trycktes mot min och hans läppar var bara några centimeter från mina. Jag kunde känna hans andetag, och hur han flyttade sin högra hand och drog den löst över min kind. Jag vek ned blicken i golvet, men han var snabb med att lägga två fingrar under hakan på mig och lyfta upp mitt huvud så jag tittade på honom. Han tryckte sina läppar löst mot mina, den stöten som gick igenom min kropp kan jag inte beskriva. Vi nuddade egentligen bara varandra, men den var så laddad. När han slutligen släppte taget om mig, tittade han mig i ögonen och lutade sig mot mig igen. ”Jag garanterar att du har dem godaste läpparna här inne också.” Nu rodnade jag stort, jag kände till och med hur nyansen i mitt ansikte ändrade sig fort.

 

Dörren intill själva kyrkan var stängd, men jag kunde ändå höra en hel del från just den delen. Nerverna satt utanpå kroppen och det var nästan som att dem bet mig i skinnet. Väldigt irriterande då jag egentligen inte hade något att vara nervös över, jag skulle inom loppet av 40 minuter vara Mrs. Bieber. Jag skulle ha allt jag någonsin drömt om, en äkta man, underbara barn, och mina vänner. Både ryan och Carin hjälpte mig med det sista, dem la ut mitt släp, som kanske var lite väl långt, men ändå inte. När musiken började spelas och dörrarna öppnades kändes det verkligen som att varenda själ i hela kyrkan såg rakt igenom mig. Adriana var den som gick ut först, hon la ut rosblad i gången och såg så sjukt vacker ut. Alessa var den som gick efter henne, och sedan Jen. Mamma stod hela tiden vid min sida, och jag tror hon märkte hur mycket jag skakade. ”Gumman, lugna ned dig lite. Allt kommer gå bra.” Hon viskade, men det var precis som att det bara var vi, jag hörde henne glasklart. Längst fram i kyrkan stod han, mannen i mitt liv. Han väntade på mig, på att min mamma skulle överlämna mig till honom.

 

När tjejerna var framme vid altaret var det min tur, första steget gick bra, andra likadant, sedan flöt allt på. Det var konstigt att det för en gångs skull var mig alla tittade på, annars brukar det alltid vara Justin som blickarna vilar på. För varje steg jag tog och kom närmare honom, ju mer log han, hans leende var nästan upp över öronen när jag bara var några meter ifrån honom. Hela tiden höll vi ögon kontakt, och hans känslor förmedlades via hans intensiva blick. Jag kunde känna kärleken han kände i kroppen, jag kunde nästan höra hans hjärta slå. Jag önskade att pappa hade varit med mig, att det var han som skulle överlämna mig till min blivande man, men jag visste att han fanns med mig hela tiden, och att han höll ett öga på mig. Han skulle älska Justin, redan från första stund. Mamma stannade plötsligt till, och Justin förflyttades ned för trappen mot mig, hon tittade på mig, kysste mig på kinden och viskade. ”Jag älskar dig min dotter.” Justin gav även mamma en kyss på kinden. ”Ta hand om henne.” Mamma kunde vilken sekund som helst få mig att börja gråta, så jag gjorde allt som stod i min makt för att hålla tillbaka alla tårar. Justin tog mina händer, log med hela ansiktet, och mimade jag älskar dig. Vi gick tillsammans upp för trappan, jag gav min brudbukett till Alessa och ställde mig mot Justin, fortfarande med händerna omslingrade.

 


 

Den första jag fick se var Adriana, och jag kan bara säga att jag älskar henne. Hon är min prinsessa och en av dem få anledningarna till varför jag kliver upp varje morgon och mår bra. Hon var så fruktansvärt vacker min lilla flicka, och hon gick där i kyrkan precis som att hon inte gjort annat tidigare. Alessa och Jen klev in i likadana klänningar, men dem är absolut inte likadana som personer. Jag älskar dem båda lika mycket, och jag älskar det faktumet av att Jen och Clarissa har börjat hitta tillbaka till varandra. Dem spenderar så mycket tid med varandra dem bara kan, då vi inte bor i samma land. Tack vare Alessa har jag en underbar gudson. När dem tog det sista steget och ställde sig till rätta bredvid mig, men ändå en bit ifrån, kunde jag höra hur folk drog efter andan i kyrkan, även om orgeln spelades. Jag vek min blick mot utgången, och fick se det vackraste i världen.

 

Under tiden som Clarissa gick emot mig, i den vackraste klänning jag någonsin skådat, hamnade jag i mina egna tankar. Jag tänkte tillbaka på den första gången jag såg henne, då vi sprang på varandra, hur hon hade kollat på mig, och sedan vikt ned blicken. Jag minns vår första kyss precis som att det var igår den skedde, jag minns smaken av hennes läppar, och jag kan fortfarande känna hennes beröring över min rygg. Ett lyckorus for igenom min kropp när jag såg att hon hade kommit halvvägs, och jag kunde se hennes leende. Erica gick bredvid henne, och jag såg hur stoltheten lyste i hennes ögon. Jag sneglade mot Adriana som stod bredvid Alessa, hon tittade på sin mamma, på exakt samma sätt som när hon ser en av alla Disney filmer, där prinsessan gifter sig med prinsen. Jag kunde se att hon var glad, för detta var något hon verkligen längtat efter, att hennes mamma och pappa skulle gifta sig. Pappa satt på den högra raden, med Jamie i knä, Jazzy och Jaxon bredvid sig.

 

När Clarissa var nära nog gick jag ned några trappsteg och tog emot hennes händer som Erica villigt lämnade över, men innan det kramade hon om sin dotter med tårar i ögonen. Hon gav mig en puss på kinden. ”Ta hand om henne.” Var det hon sa innan hon vände sig om och gick ned för att sätta sig på första raden. Clar tog några varsamma steg upp för trappen, för att inte snubbla på klänningen, men Alessa var snabb med att hjälpa henne med hennes släp, då det absolut inte var att leka med. Alla gästerna satte sig ned och man hörde hur tystnaden kom som en våg över kyrkan. Det enda jag kunde höra var mitt eget hjärta och mina djupa andetag. ”Vi har samlats här idag, för att få bevittna denna ceremoni mellan Justin Drew Bieber och Clarissa Melissa Jones.” Prästen började prata, men jag hörde inte så mycket av vad han sa då jag drunknade i Clarissas underbara ögon. Dem glittrade, likt en himmel med en lysande sol, jag aldrig tidigare skådat. Jag kom på mig själv med att absolut inte vara med på vad prästen sa fören jag hörde honom en aning högre än tidigare. ”Om det är någon som har något att invända, gör det nu, eller föralltid tig.” Dörren till salen öppnades, och jag trodde jag skulle svimma. Clarissa kollade på samma plats som jag. ”Alex.” Hon uttalade det i en djup suck.


 

Jag hoppas att bröllopet kommer att bli som ni har föreställt er. :) ♥♥♥ I Love U. 


Vad tyckte ni om klänningen och håret, samt tillbaka blicken? =)


Kommentarer
Anonym säger:

Omg längtar tills nästa kapitel :-D

Skrivet: |

Haley säger:

Gud hatar alex lite mer just nu. Grymt bra i alla fall <33

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbieberstorys.webblogg.se/

felicia :) säger:

ååååh va bra!

längtar till nästa!

Skrivet: |

Johanna säger:

GRYMT

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Ebba säger:

GRYMT !!! Hoppas inte Alex säger eller gör nått!!! :-)

Skrivet: | Bloggadress: http://belibersmile.blogg.se/

Amanda säger:

superbra! vill verkligen veta vad Alex gör nu! :o

Skrivet: | Bloggadress: http://novelsbyyme.blogg.se/

´Sara säger:

Jättebraaa!!!! åh vad kommer alex göra?!.....

Skrivet: |

cicci säger:

aa!!! vad spännande!!! snälla låt inte Alex sabba detta nu ! <3 mer mer mer!! :D <3

Skrivet: |

Bella säger:

Helt underbart!!!!!:):)

Skrivet: |

Alexandra säger:

Super BRA! :D hoppas han inte förstör det hela. De får släpa ut honom där ifrån. meerrraaa! :)

Skrivet: |

Lisa säger:

Oh no :)

Super bra :D

Skrivet: |

Becka säger:

Sjukt bra!



Hoppas han inte förstör något! :o

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Felicia säger:

Sjukt bra. Men jag säger bara att jag HATAR ALEX! Skulle typ kunna döda honom på riktigt!

Skrivet: | Bloggadress: http://justinddrreewwbieber.devote.se

Emelie säger:

Neeeeeeeeeeejj kan inte typ Liam säga åt honom att dra år helvete eller nått!!!! Hahahah det där lär elakt men skulle vilja att det hände!! ;D

Skrivet: |

Emma säger:

Superbra kapitel! Men gud vad jag hatar att Alex kom! Han får inte förstöra nuuuu!

Skrivet: |

emilija med j. säger:

Sjukt bra kapitel, nu vill jag gifta mig hehe :)

Skrivet: | Bloggadress: http://eemilijaa.blogg.se/

Mickan - / My Life In My Words säger:

First of all, OH LORD vilken klänning. :O

Jätte fin !

Och håret ! :D



Tillbaka blicken fick mig att bli tårögd, vilken iochförsig inte är ovanligt. haha ! :)

Och allt annat, underbart.<3

Tills jag läste sista raden.

Ja men det kunde man ju ge sig fasen på att den där muppen skulle komma i sista stund. Morr..

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback