Skrivet:
Kategori: √ 4. HITRISA - Part 2

Chapter ninety-two.

 

Mamma ringde efter att jag hade lagt på samtalet med Clarissa. Hon berättade att Liam hade vaknat och att han hade frågat efter mig, men jag kunde inte gå dit, det fanns någonting inom mig som sa att jag skulle straffa Clar för detta. Även om jag ville träffa Liam ville jag inte träffa henne, hon hade gjort mer skada än nytta under en vecka, och jag kunde inte bara se förbi det. Hon skulle få be mig om ursäkt innan jag ens lämnade studion eller huset, för att besöka Liam. Det var fel av mig att tänka så, men jag kunde inte göra det på något annat sätt. Kenny valde att stanna över natten då jag absolut inte ville vara själv, jag vet, det är något en tjej skulle säga. Men det kändes inte bra, huset var för stort.

 

Jag vaknade dagen efter av att Kenny hällde ett iskallt glas vatten i ansiktet på mig. ”Hey, vad gör du?” Jag satte mig rakt upp i sängen och började torka mig i ansiktet. ”Klockan är närmare 3 på eftermiddagen. Dags att kliva upp.” Det var inte bara något han sa, utan mer en order. ”Okej, hade du inte kunnat väcka mig snällare eller?” Han skakade bara på huvudet. ”Nej, jag saknar dessa tider. Kom igen, vem ska jag leka med liksom?” Jag förstod honom, han var inte den enda som saknade det, jag gjorde det också, men nu hade jag en familj, och man kunde inte bete sig hur som helst tydligen. ”Okej, ursäkten godtas. Men vart är Adriana och Jamie?” ”Adriana sitter i köket och äter mat, och Jamie sover, som vanligt.”

 

 

Ingen tid i studion under dagen då jag vaknade ganska sent, första natten jag faktiskt kunde sova ordentligt. Jag valde att spendera dagen med Adriana och Jamie istället. Vi hade pickning på gården och grillade marshmallows, något som Adriana älskar. Alla som visste att jag befann mig hemma hos mamma klev bara in genom dörren om dem skulle hälsa på, men helt plötsligt ringde det på, men ingen kom in. Jag gick med tunga steg mot dörren, för att sedan få mig en chock. Clarissa stod utanför, med tre stora röda rosor i handen. ”Jag älskar dig, snälla prata med mig.” Jag skakade bara på huvudet och var på väg att stänga dörren när hon satte foten för. ”Snälla Justin. Jag gjorde fel, ett stort fel. Jag kommer aldrig att förlåta mig för vad jag gjorde.” Jag hann inte säga något fören Adriana kom springandes. ”Mamma..” Clarissa satte sig ned på huk och tog emot henne med öppna armar. Jag önskade att hon hade gjort så när hon sprang in på sjukhuset, men med mig. Istället struntade hon fullständigt i att jag satt där.

 

Jag hade inget att säga till om när det kom till att Clarissa skulle in i huset, Adriana släpade med henne, medan hon kollade frågandes på mig. Kenny lyfte upp Jamie och gav honom till mig när Clar kom in, hon fattade på en gång vad det var frågande om, och det var att jag inte ville ha henne i närheten av Jamie. ”Snälla?” Jag kollade på Kenny och han fattade på en gång. ”Adriana klä på dig, vi går ut på baksidan och gungar.” Hon var för uppspelt för att förstå vad som hände, så hon gjorde som han sa, samtidigt som Kenny tog tillbaka Jamie. ”Kaffe?” Hon nickade, men sa inget. Hon väntade väl på att få skrika på mig när dem hade lämnat huset. Jag gick ut i köket och laddade kaffebryggaren. Hon satt ned i soffan, helt tyst när jag kom tillbaka till vardagsrummet. ”Tack.” Det var allt hon sa. Hon tittade inte ens på mig.

 

”Vad vill du? Nu har du ju chansen att prata med mig. Gör det då.” Hon ställde ned sin kaffekopp på bordet och vände sig mot mig. ”Jag älskar dig, jag gör verkligen det. Jag älskar våra barn. Jag var bara så fruktansvärt rädd att förlora Liam..” ”Du tror inte att jag var det. Tänkte du någon gång på hur jag mådde, Adriana?” Ännu en gång kunde jag skymta tårarna rinna på henne, men jag tänkte inte gå på hennes teater. ”Jag vet att jag är en hemsk mamma, jag borde ha funnits för henne, och för dig.” Hon gjorde något som absolut inte var första gången, hon skruvade av sig ringen från fingret och la den på bordet. ”Jag älskar verkligen dig, men jag borde ha visat det bättre.” jag tog ringen från bordet och hennes hand. ”Gör aldrig om det där. Hör du det, jag älskar dig. Men du måste sluta bete dig som en rädd sköldpadda, som gömmer huvudet på en gång det blir lite jobbigt.” Hon kollade chockat på mig, sa inget, eller rörde en min. Hon lät mig sätta tillbaka ringen där den skulle sitta.

 

”Kan du någonsin förlåta mig?” Vi satt omslingrandes i soffan, samtidigt som jag strök henne över ryggen och hon borrade in sitt ansikte i mitt bröst. ”Ja, det kan jag, om du lovar att aldrig mer göra om det där. Och då menar jag inte mot mig, utan mot Adriana.” Hon snyftade, vilket gjorde situationen ännu mer jobbig. Jag visste att hon tyckte allt var jobbigt. Därför ville jag inte göra det värre för henne, men samtidigt var hon tvungen att höra sanningen. Hon var tvungen att förstå, att Adriana inte hade gjort henne något. ”Jag måste prata med henne.” Hon reste sig upp och rusade ut på baksidan, så jag följde efter henne. ”Adriana gumman, kan du komma två sekunder?” Adriana satt i en gunga som Kenny gjorde fart på samtidigt som Jamie kröp omkring på gräsmattan, great gräsfläckar. Kenny stannade gungan och Adriana hoppade av samt sprang fram till Clarissa. Jag stod i dörröppningen så jag hörde vad hon sa till henne.

 

”Förlåt gumman, för hur jag har varit. Jag älskar dig, du vet det va?” Adriana tittade hela tiden på Clar, det är en sak vi har lärt henne, att man tittar på den som pratar, oavsett vad den har att säga. ”Jag trodde du inte ville ha mig.” Den lilla flickan ska inte behöva säga så till sin egen mamma. Om jag inte minns fel så sa Clarissa åt mig att man skulle älska sina barn villkorslöst, nu var det hon som fick stå till svars. ”Klart jag vill. Lilla vännen.” Adriana grät, vilket gjorde ont i mig. En 5 årig flicka ska inte behöva gå igenom sådant. Dem kramades, och jag kunde verkligen se en mamma som älska sin dotter. Jag tror att Clarissa lärt sig en läxa.

 

 

”Hey buddy. Hur mår du?” Jag satt bredvid Liam på sjukhuset, och han såg ut att ha piggnat till en hel del. Det var fruktansvärt skönt att se honom frisk igen, även om läkarna hade kvar honom för observation. ”Jag mår bra. Hur mår du?” Jag hade med mig massa tidningar åt honom, och godis. Vilket han ville ha då jag pratade med honom i telefon. ”Jag mår bra. Du anar inte hur skönt det är att du har vaknat. Jag har varit så orolig.” Han tittade sorgset på mig, men jag kunde inte förstå varför. ”Varför var inte du här, när jag vaknade?” Jag visste inte vad jag skulle svara, då jag absolut inte kunde säga att hans mamma inte ville ha mig där, det skulle krossa honom totalt, även om vi är vänner nu. ”Jag hade lite att göra. Kan du förlåta mig?” Ett leende tog över hans läppar vilket var underbart. ”Klart jag kan, pappa.”

 

Liam somnade om men jag satt ändå kvar vid hans sida. Clarissa kom in och satte sig ned bredvid mig, vi sa inget åt varandra då stämningen mellan oss fortfarande var en aning obehaglig. Jag ville inte ha det så, jag ville ha henne i mina armar. Helt plötsligt tog hon min hand och flätade samman våra fingrar, men hon tittade inte på mig, utan tittade fortfarande på Liam. Jag kysste hennes handrygg, men det var inte tillräckligt för mig. Jag lyfte upp henne och satte henne i mitt knä för att sedan äntligen få pressa mina läppar mot hennes. Det finns ingen människa som förstår hur mycket jag har saknat det. Jag märkte på henne att hon började gråta, så jag avslutade kyssen men lutade fortfarande min panna mot hennes. ”Vad är det?” Hon blundade samtidigt som ett tungt andetag lämnade hennes läppar. ”Jag är så jävla rädd att jag ska förlora er. Jag vill inte det, jag kommer inte klara mig utan er.”


 

Vi börjar dagen med ett underbart kapitel. ♥ Kommentera.


Kommentarer
*Wilma säger:

:))

Skrivet: |

Ebba säger:

Jätte bra jag visste atthan skulle förlåta henne :-) <33

Skrivet: |

Sara säger:

underbart var ordet!! :D

Skrivet: |

Haley säger:

så himla grymt att det inte är sant <33

Skrivet: | Bloggadress: http://justindbieberstorys.webblogg.se/

Ebba säger:

Grymt bra M! :)<33

Skrivet: | Bloggadress: http://thatsmile.blogg.se/

Lisa säger:

naw jättebra :D

Skrivet: |

izabelle säger:

Så himla bra, finns inga ord förr att förklara hur bra din novell är marielle!

Det är sorgligt att denna novell snart är slut! Men jag vet, att den alltid kommer ha stor betydelse i mitt liv och den kommer vara en berättelse jag kommer läsa om och om igen :)

Vill bara säga tack för all kärlek och tid du lagt ner på denna blogg och novell ! And happy valentines day :)

Skrivet: | Bloggadress: http://alwayskidrauhl.blogg.se/

Anonym säger:

Superbra! satt och grät som en dåre när läste det så sorligt att hon skylde på Justin och lilla Adrina! :( men du är grym på att skriva! :)

Skrivet: |

elin säger:

super!

Skrivet: | Bloggadress: http://ealr.blogg.se/

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Becka säger:

Sjukt bra!

Skrivet: | Bloggadress: http://beckagoesrandom.blogg.se/

Sandra säger:

HAR INTE ORD FÖR ATT KUNNA FÖRKLARA SÅ ATT DU FÖRSTÅR ATT DETTA ÄR DEN MEST UNDERBARA OCH BÄSTA NOVELLBLOGG JAG NÅGONSIN LÄST!! GUD SÅ UNDERBART BRA <3 MEEER

Skrivet: | Bloggadress: http://justinsmexybieber.blogg.se/

bella säger:

Super!!!

Skrivet: |

Emelie säger:

skit bra :D

meeerrrr :D

Skrivet: | Bloggadress: http://3meliii3.devote.se

Emmaa säger:

Suuuuuuperbra!!

Skrivet: |

Alexandra säger:

Super bra! :D

Skrivet: |

Cherry ♥ säger:

grymt bra :D <3

Skrivet: |

Sandra säger:

Kan vi inte få kapitel 93 idag också? :D::DD DU ÄR BÄÄÄST <3

Skrivet: | Bloggadress: http://justinsmexybieber.blogg.se/

Alizzdream säger:

Superbra som vanligt!!

Och happy valentines day, eller i min värld forever alone day! :)

Skrivet: | Bloggadress: http://biebersecret.blogg.se/

Johanna säger:

AWEEESOME! :D

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Mickan - / My Life In My Words säger:

Underbart, och fint. Tårar igen.

Hur ska jag klara mig utan denna novell när den är slut. Åh hemska tanke. :(

Men jag älskar det du skriver ! Det gör jag. Det har jag sagt många gånger men kan säga det hur många gånger som helst.

Skrivet: | Bloggadress: http://miickzz.blogg.se/

emilia säger:

åhhh, Så sjukt bra! Grät typ hela tiden<3 Älskar det!<3

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback