”Mamma.” Drew satte sig självmant upp, men var helt omtumlad. Han visste nog varken vad som var upp eller ned. Det såg ut att snurra en hel del i huvudet på honom, och han måste ha slagit luften ur sig själv. Alessa lyfte upp honom i sin famn och överöste honom med pussar samtidigt som Ryan höll om dem båda två. Jag visste precis hur hon kände sig, hur det känns för en mamma som tror sig ha förlorat sitt barn. Han grät hysteriskt när chocken hade lagt sig, och Alessa gjorde allt för att lugna ned honom. ”Shyy, gubben. Gråt inte, det är bra nu.” Det såg ut som att Ryan vilken sekund som helst skulle slita av sig håret, jag tror han kände sig maktlös. ”Allt kommer att ordna sig. Åk till sjukhuset i alla fall och kolla så att han inte fick en hjärnskakning.” Både Alessa och Ryan nickade, precis som att dem var helt paralyserade.

När vi kom hem började Justin på en gång med maten, vilket var ganska bra då Liam och Adriana började tugga på varandra istället. ”Kan du gå ut från mitt rum eller?” Liam började skrika på Adriana, vilket sedan resulterade i att hon började grina. Det är absolut inte första gången som dem två ryker ihop över en sådan sak som att Adriana befinner sig i hans rum. Han anser tydligen att hon är för liten för att vara där inne, och då blir det tredje världskriget. ”Liam, ge dig nu. Du vet vad vi har sagt om att skrika åt varandra..” ”Men hon får inte vara här inne, ska det vara så svårt att förstå det?” Adriana strök sig efter mitt ben, och vi lämnade tillsammans Liams rum så han fick sura för sig själv. ”Kan jag få bada idag, med skum?” Det är något Adriana verkligen gillar, hon älskar att skvätta ned hela badrummet samtidigt som hon badar, som hon så fint kallar det. ”Absolut min ängel.” Precis när vi skulle gå in i köket vaknade Jamie som låg i vagnen. Det känns så elakt att ta upp honom om han ändå sover, så då brukar han få ligga kvar tills han slår upp sina vackra ögon.

•

”Är det okej om jag går in i studion och läser lite brev?” Jag hade fått en bunt med sådana även denna dag, så jag brukar alltid passa på att läsa några stycken när jag har tid. ”Självklart. Kan du bara kolla vad Adriana gör innan du försvinner?” Jag gjorde som hon sa och kollade runt i huset, för att se om jag hittade henne. Hon satt inne på sitt rum och la massa olika pussel, jag störde henne inte, utan gick bara ned igen. ”Hon sitter i sitt rum, fullt koncentrerad på pussel.” Clar skrattade till. ”Okej.” Jag gick in i studion och slog mig ned i soffan, samt la upp fötterna på bordet. Jag önska att mina fans kunde se mig, när jag till och med tar tid från min familj för att läsa alla deras underbara ord. Då jag faktiskt olikt många andra kändisar, sätter mig ned i lugn och ro för att öppna alla och läsa dem. Jag tror inte mina fans riktigt förstår hur mycket jag faktiskt uppskattar dem små sakerna som dem gör för mig.

När jag säkert hade läst 10 brev, och sett minst lika många bilder på mig tillsammans med en tjej som fanns med i alla brev, kom det fram ett som stack ut i mängden, riktigt mycket faktiskt. Jag kände utan tvekan igen handstilen på framsidan, och det var verkligen adresserat till mig, med frimärke och allt. Vilket bara gjorde saken ännu mer spännande. Vad kunde personen i fråga ha att säga mig i ett brev, som den inte kunde säga öga mot öga? Det var frågan. När jag öppnade kuvertet låg det massa bilder i, men jag la dem åt sidan, och plockade upp brevet istället.

”Hej Justin. Du funderar säkert varför jag i hela friden skickar dig detta? Tro mig, det gör jag också. Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig, det gör jag. Det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på när jag går och lägger mig är dig. Du får mig att må bra, riktigt bra. Du får inte bara mitt hjärta i obalans när du ser på mig, du får även min kropp i någon slags trans, ibland kan jag komma på mig själv med att vila mina ögon på dig, vilket absolut inte är något fel, med tanke på att du är vacker. Du har så mycket andra människor saknar, du har en personlighet jag bara önska det finns fler som har. Jag älskar ditt leende, det kan få vilken människa som helst bländad. Ditt skratt, det är som ljuv musik i mina öron. Jag skulle kunna fortsätta detta brev hur långt som helst, men jag väljer att avsluta detta. Men jag vill att du ska veta en sak, jag är garanterat ditt största fan, men nu vill jag att du återgår till dem som inte får leva med dig varje dag. Kyssar, älskar dig. Din Clarissa”

Jag kom på mig själv med att gråta, jag snyftade inte, men tårarna rann. Min flickvän, och bästa vän hade skickat mig ett brev. Hon hade verkligen överraskat mig. Att jag inte reflekterade över bilderna som låg där i, jag borde ha förstått att det var något bara hon och jag hade tillgång till. Ena bilden var på Adriana när hon var liten, den andra på Jamie när han var nyfödd, och den tredje var på Clarissa när hon var höggravid, samt en bild på Liam. Jag torkade mig under ögonen och reste mig upp för att sätta bilderna ovanför mixerbordet, jag har bilder på dem överallt, min plånbok är full, min turnébuss är full. Jag har dem alltid med mig, vart jag än går. Det tog ett tag för mig att komma ned i varv, jag blev så berörd av hennes fina ord, men jag tog mig samman och gick ut till henne.

”Baby, har du gråtit?” Hon satt precis utanför dörren, i soffan och kollade på både Liam och Adriana som faktiskt kom överens, samt med Jamie i famnen. Jag tog hennes hand och drog med henne till sovrummet. Hon såg helt skärrad ut, precis som att något allvarligt skulle komma ur min mun. ”Tack för ditt brev.” En ensam tår lämnade hennes öga och vandrade på hennes kind, jag hann inte ens reagera fören hon hårt och sansat pressade sina läppar mot mina. Inte fören min luft började ta slut backade hon några få millimeter så att vi båda kunde ta ett djupt andetag. ”Du anar inte hur överraskad jag blev, hur dina få ord träffade mig rakt i hjärtat. Kan vi gifta oss, nu?” Hon vek upp sitt huvud mot mig, och kollade mig rakt i ögonen, det var precis som att hon såg rakt in i min själv, som så många gånger tidigare. ”Vadå nu?” Jag visste att Clar hade bett Jen flyga ned till oss veckan därpå för att just planera bröllopet, även om hon så gott redan börjat planera. ”Så fort som möjligt, jag vill inte vänta längre, jag vill ha min fru.” Ett lekfullt leende tog plats över hennes läppar. ”Tiden kommer gå fort.”

Det brukar vara jag som är den romantiska i familjen, vilket verkligen blev omvänt då hon skickade det där brevet. Visst säger hon sådana saker till mig ibland, men det kändes så skönt att få läsa dem, precis som att det var värt så mycket mer. Det känns lite som att vi blivit för bekväma med varandra, vi gör samma saker varje dag, eller nästan. Jag vill att det ska hända lite spontana saker, typ som detta brev. Ibland kan vi gå flera timmar utan att kasta ett glimtande öga mot varandra, barnen tar upp mycket av vår tid, och vi får nästan ingen för oss själva. Det är sena kvällar som gäller, när dem har lagt sig. Det är jobbigt det erkänner jag, men vi har tillsammans satt dem i världen, och får därefter ta hand om dem, och tro mig, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, mer än att kanske då och då får lite extra tid med Clarissa. Det är absolut inte för sexuella aktiviteter, utan mer för att få känna på det där med att vi faktiskt är tillsammans, en mysig middag, eller bara en underbar film hemma i soffan.

”Pappa?” Adriana kom in i sovrummet och tittade på både mig och Clarissa. ”Ja, gumman?” Jag hukade mig ned till hennes nivå, och hon gäspade stort. ”Är du trött?” Hon nickade lite med ett leende på läpparna. Jag lyfte upp henne, gav Clar en kyss och gick in med Adriana på badrummet för att hjälpa henne med sina tänder. Samtidigt som hon borstade tänderna borstade jag ut hennes hår och flätade det i en tjock fläta över ryggen. Tro det eller ej, men jag har faktiskt lärt mig att fläta hennes hår, efter många försök på Clarissa. När hon tyckte att hon var klar, tog jag hennes tandborste och drog några vändor. När vi kom in i hennes rum bäddade jag upp sängen samtidigt som hon tog på sig sin pyjamas. ”Vilken bok vill du att jag ska läsa?” Jag stod vid hennes bokhylla och kollade bland alla hennes olika böcker, som alla hade en prinsessa som huvudperson. ”Jag vill inte höra en bok, jag vill höra hur du och mamma träffades.”

Tack för att ni var så många som svarade på min enkla fråga. :) Blev jätte glad. ♥ kommentera.