”Den här då?” Både jag och Tony hade varit i samma affär i flera timmar för att kunna hitta den perfekta kostymen till maskeradbalen som skulle hållas om mindre än tre veckor. Jag satt i en fåtölj och tittade när Tony närmade sig ett utbrott, alla han hade provat hade antingen varit för stora eller för små, eller så har det varit något annat. Ansiktsuttrycket som han hade var inte att leka med, och det såg ut som att han skulle spricka vilken sekund som helst. ”Den där sitter väl som den ska?” Med ett roat ansikte vänt mot honom fick jag anfallet att bryta ut. Han slet av sig kavajen och slet sig nästintill i håret. ”Hur fan kunde du hitta en så fort?” Jag reste mig upp och gick mot honom för att kanske ha sådan tur att jag kunde lugna ned honom. ”Lugna dig, den satt ju bra. Ta den nu, så behöver du inte fundera på det mer.” Han gjorde som jag sa och tillsammans betalade vi. Båda två med en hel utstyrsel och en mask till ansiktet var inhandlat, vilket resulterade i att vi hade en stor kasse från en av Los Angeles dyraste affärer. Skolan vi gick på, var ingen skola för sådana utan pengar, så jag visste garanterat att jag absolut inte var den enda som hade det.

När vi kom tillbaka till skolan hängde vi båda in kläderna i garderoben, så att dem inte skulle bli mer skrynkliga än vad dem redan var, fast å andra sidan så är ju vi grabbar, för oss spelar det ingen roll om kläderna är skrynkliga eller inte. ”Du vet om att Elena och Aurora är ovänner va?” Tony släppte nästan en bomb framför mig, jag hade inte pratat med Aurora förutom då jag hade varit hos henne dagen före innan jag stack på möte. Så att dem var osams kom som en chock, så vitt jag visste hade dem varit bästa vänner sedan barnsben. ”Nej, det visste jag inte. Varför?” Han kliade sig i huvudet en aning, innan han vände bort blicken från mig och gick ut på balkongen. ”Du får prata med henne själv, jag trodde du visste.” Det lät på honom som att det verkligen var något stort som hade hänt, så jag blev genast nyfiken. Även om jag och Aurora absolut inte är tillsammans eller något liknande, det finns därmed ingen plikt mellan oss, men jag ville ändå veta, och se till att hon mår bra. Ett enkelt sms till henne om att hon skulle möta min på skolgården, bland alla gungor.

”Varför ska vi mötas här när både du och jag har ett rum?” Hon hade gått tyst fram till mig, för jag hörde henne inte. Jag kände bara när hon virrade sina armar kring min kropp, och hur hon sedan kysste mig på halsen. Jag drog ned henne i mitt knä och slog armarna kring hennes kropp. ”Varför har inte du berättat för mig att du och Elena är osams?” Hon stelnade till, och jag trodde för en sekund att hon slutade andas, men sedan kunde jag höra hur hon tog ett djupt andetag. ”Var det därför du bad mig möta dig här? För att ta reda på varför vi är osams?” Hon lät stött, precis som att jag inte hade med saken att göra. Visst, det kanske jag inte hade. Men jag var jätte bra vän med både Aurora och Elena, så klart hade jag med saken att göra. ”Ja, jag bryr mig.” Hon fnös åt mig, och reste sig upp på stadiga ben. ”Det har du inte.” Sedan gick hon bara, hon vände sig inte ens om, det var precis som att det inte rörde henne i ryggen att hon lämnade mig där.

Utan att ens fundera tog jag mig en promenad ned till stranden, och det var inte en enda människa där så långt ögat kunde nå, vilket jag tyckte var väldigt konstigt. Men samtidigt var det skönt, det var ingen som kunde hoppa på mig, och jag fick låta mina tankar gena iväg. Ryan var egentligen den enda jag kunde prata med, men jag ville se honom, jag ville att han skulle se mig, se hur jag egentligen mådde. Signalerna gick i telefonen, och precis när jag tänkte lägga på hörde jag hur han svarade. ”Hey man. Whatzup?” Hans röst gjorde mig gott, han fick mig på andra tankar. ”Hey, jag vet inte. Helt ärligt vet jag inte om det här med skola riktigt är min grej. Det har gått lite mer än en vecka, och jag har redan hamnat i tjejdrama.” Han avbröt mig med sitt skratt, vilket faktiskt fick mig att le en aning också. Jag menar, det kan bara vara en person till att lyckas med något sådant.”Förlåt om jag skrattar, men jag hade inte väntat mig något annat. Du ska se att du tar dig igenom det där. En sak du inte ska glömma bort i alla fall, är väl att du är där för att hitta inspiration till ditt nya album.”

Det var skönt att prata med honom, han förstår mig och får mig alltid att se ljust på saker och ting. Jag hade helt och hållet glömt bort tiden när jag satt där på stranden, solen hade för redan ett tag sedan gått ned, och det hade börjat bli lite kyligt ute. Båda mina ben hade somnat så när jag skulle resa mig upp fick jag mig några härliga skratt, jag måste ha sett bra kul ut, jag haltade på båda tills jag började vänja mig med att det stack likt tusen nålar i båda benen. Precis när jag klev innanför dem stora portarna på skolan fick jag ett sms från Aurora. ”Bby, kom till mig?” Om hon trodde att hon ena stunden bara kunde dissa mig, och skita i att svara på en enkel fråga, för att i andra stunden tro att jag ska komma till henne, så har hon helt fel. ”Nej, vill du något får du komma till mig.” Ett snabbt och enkelt svar tillbaka, jag tänker inte vara något hon kan höra av sig till när hon vill och sedan skita i mig, aldrig. När jag nådde fram till vår korridor kunde jag höra hur Aurora och Tony stod och pratade med varandra, om mig. Mitt namn kom upp flera gånger, och jag visste redan från början att det var fel av mig att stå och lyssna, men jag kunde inte undvika det. Jag ville höra vad dem hade att säga. ”Har inte du och Elena varit vänner länge nog för att förstå att man inte ska ljuga för varandra, och absolut inte om grabbar?”Tony lät inte glad, och Aurora grät lite smått, men inget tog, inget kände. ”Jo, jag vet. Men jag ville vara med Justin igår, och jag vet inte varför jag inte bara sa det till Elena, eller sa till Justin att jag egentligen inte hade tid. Det var dumt av mig, och det är därför jag är här. För att berätta för Justin.”

”Du behöver inte berätta något för honom, han har hört allt.” Jag orkade inte lyssna på dem två nå mer, så jag gick förbi båda två och in på rummet. Jag kastade mig raklång på sängen och brydde mig inte om att hon fortfarande stod utanför rummet, och Tony stod med henne. Hur kunde hon sätta mig i skottlinjen? Hon kunde ha sagt till mig att hon skulle vara med Elena, jag hade inte direkt blivit arg. Tankarna bara rullade, och dem verkade inte sakta ned det minsta. ”Snälla Justin.” Så vitt jag hörde var det bara hon kvar, så Tony måste ha gått. Han kan inte heller tycka att detta är roligt, jag menar, han och Elena är tillsammans, och Aurora och han är vänner. Han hamnar också i mitten. ”Vad?” Hon satte sig ned på golvet framför sängen och lutade sig mot väggen, men hon kollade inte på mig utan pillade på något som satt fast på hennes ärm på tröjan. ”Förlåt.” Jag satte mig hastigt upp och slog ut med armarna. ”Tycker du att det är mig du ska be om förlåtelse till?” Hon skakade drastiskt på huvudet och reste sig upp. Jag ville inte gå och lägga mig, och veta att vi var osams så jag reste mig upp jag med och drog in henne i min famn. ”Gör aldrig mer om det, och se till att lösa detta med Elena nu.” Hon nickade lugnt mot min bröstkorg, samtidigt som hon försiktigt drog sina naglar i nacken på mig, vilket absolut fick en annan del av mig att vakna till. Hennes blick sökte min, och när den fann den sökte den sig mot mina läppar, och jag hann inte ens reagera fören hon pressade sina underbara läppar mot mina.

FÖRLÅÅÅÅT. Jag missade helt och hållet detta kapitel igår när jag skrev att The Girl skulle komma in, hon kommer i nästa. =/ Don´t kill me (A)

Såg att det var några tjejer som inte ville att jag skulle centrera denna blogg, utan ha den marginaljusterad, men denna novell kommer att bli centrerad, för jag är trött på den andra. Och tycker nog lite att detta är bättre. :)Kan inte göra er alla glada, =/

236 besökare igår, ni kommer tillbaka. :) Dem närmsta dagarna har besökarna legat under 200, men igår skedde något. :) Tack ska ni ha, jag älskar er alla, precis lika mycket dessutom. :D