Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chapter twenty.



Det enda jag uppfattade när jag låg där och slogs med Alex var när han skrek och helt plötsligt släppte mig. Jag kunde äntligen springa därifrån på mina egna ben. Mannen som kom förbi hade haft med sig en kamphund och hade släppt den, han räddade mitt liv. Mannen vars namn är Todd, kom fram till mig och drog in mig i hans famn. ”Har du en mobil?” Frågade jag honom. Han plockade fram en och gav den till mig, utan att tveka ringde jag polisen och berättade vem jag var och vad som hade hänt. Samt att dem inte fick kontakta min mamma, jag ville göra det själv. Polisen kom till platsen och utan att tveka tog Todd bort hunden och polisen kunde plocka in Alex. Chocken sköljde över mig, och jag svimmade av.

När jag senare under natten vaknade upp låg jag på sjukhuset och hade dropp i armen. Det var fortfarande ingen som hade ringt till mamma, så jag kallade på läkare och frågade om jag kunde få låna en telefon. Jag ringde hem, men ingen svarade, så jag provade på mammas mobil. Det tog inte lång tid innan hon svarade. ”Erica.” När jag för första gången på mer än en vecka hörde min mammas röst bröt mina tårar ut. Jag fick inte fram ett ord, och hon förstod att det var jag. Så tillslut kunde jag säga att jag befann mig på sjukhuset. Jag la mig ned igen och bara stirrade i taket. Allt som hade hänt mig kom tillbaka och skrämde mig. Alla hans ord ekade i mitt huvud, rösten han hade använt var lugn, men samtidigt skräckinjagande. Jag viste aldrig vad som skulle hända, skulle han slå mig, eller skulle han våldta mig igen. Men inget utav det gjorde han, och skulle aldrig få tillgång att göra det heller.

Mamma kom inrusande i rummet tillsammans med Liam på armen. Att få se dem viktigaste personerna i mitt liv var det bästa med detta. ”Älskade lilla vännen vad jag har vart orolig över dig.” Hon kastade sig över mig och slog armarna om mig, känslan som fanns i min kropp då jag befann mig i min mammas armar går inte att beskriva, tryggheten kom tillbaka, den som varit borta i en vecka nu. ”Mamma, mamma, vart har du varit?” Liam kröp upp bredvid mig och la sig på mitt bröst. Min älskling. ”Det spelar ingen roll, jag är här nu och kommer inte att lämna dig igen.” Jag strök honom över ryggen och pussade honom på huvudet. ”Mamma älskar dig mer än allt annat på hela jorden.” Han tittade upp på mig. ”Och jag älskar dig.” Mamma och Liam stannade vid min sida hela natten, och på morgonen dagen efter fick jag åka hem.

Den sekunden då jag klev innanför dörren hemma var underbar, att få känna den bekanta lukten i näsan och få se mitt hem, var obeskrivlig. Allt jag hade i mina händer när Alex förde bort mig, låg inne på köksbordet. Min mobil låg där och var helt urladdad, så jag tog med mig den och Liam upp på mitt rum. Han ville inte släppa mig ur siktet, och det kan jag förstå. Han var nog livrädd att jag skulle försvinna igen, men det kunde jag lova honom att det skulle jag inte, inte om jag kunde förhindra det. Jag trodde aldrig att Alex skulle gå så här långt.

När min mobil hade fått lite ström i sig, så startade jag den. Det ramlade in sms från alla olika människor, massa från Ryan, och han verkade verkligen orolig. Alessa hade skickat mest, hon var vansinnig i dem sista. Utan att bry mig i just dem sms:en så ringde jag upp henne. Ingen viste ju att jag var ute och fri igen, förutom mamma och Liam. ”Hej Alessa. Kan du komma till mig?” Hon var nog ganska nyvaken med tanke på att klockan inte var mer än 9 och det var sommarlov. ”Clar är det du?” Jag skrattade till en gång, ”Klart det är jag. Kommer du?” Hon tjöt till av lycka. ”Jag är hos Ryan, så jag tar med mig honom.” Celia hade redan lämnat landet, så jag vet inte om hon ens vet om vad som hänt. Men jag skickade henne ett sms, och talade om att allt var bra och att jag levde.

Det ringde på dörren, men ingen hann öppna fören Alessa hängde runt nacken på mig. Hon grät, vilket jag hoppas var av lycka. ”Du får aldrig mer försvinna. Lova mig det!” Jag började gråta när jag kände hennes styrka av att hålla i mig, ”Jag lovar, jag ska inte det. Men det är Alex fel.” Bakom Alessa stod Ryan, och han förstod nog ingenting. Jag har berättat det för Justin, men det är lika bra att dessa två människor också får veta hur det egentligen ligger till. ”Alessa, du vet att jag berättade för dig och Celia hur jag hade blivit våldtagen när jag var 13, och det var Alex, mitt ex som gjorde det, och han är även pappa till Liam.” Ryan tittade på mig, och såg ut att fundera lite. ”Vet Justin om detta?” Jag nickade. ”Ja, jag berättade för honom samma dag som jag försvann. På tal om honom, jag måste tala om att jag lever.”

Jag sprang upp på mitt rum efter min mobil, och såg att jag hade ett missat samtal, Justin. Vad hade fått honom att ringa till mig. Ryan måste ha skvallrat. Men jag ringde upp honom. ”Clar. Hur mår du?” Jag log inombords, men leendet nådde inte läpparna. ”Jodå, jag lever i alla fall. Men har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Det som fick mig att hålla humöret upp var Liam.” Han blev tyst ett tag. ”Vem gjorde detta mot dig?” Nu kom jag till en korsning, han kommer bli arg om jag säger sanningen, och han kommer bli arg om jag ljuger. ”Ja, det var väl Alex.” ”Gjorde han dig illa?” Hans raka frågor skrämde mig lite. ”Nej, eller inte så du tror. Men det var ju inte så kul direkt. Men ah, jag lever. Och vet du vad?” Han tog ett djupt andetag. ”Nej, vadå?” Nu log jag, och det nådde läpparna. ”Jag saknar dig, sjuuukt mycket. Jag hade sett fram emot att få spendera tid med dig. Men ser ut som att vi får vänta ett tag till med det.” Han skrattade till lite. ”Jag saknar dig också, plus att jag inte har kunnat sova ordentligt, så inatt ska jag göra det.” Vi pratade ett tag, och bestämde att vi skulle höras senare.

Alessa och Ryan satt på varsin sida om mig i soffan och båda höll mig i handen, precis som att jag vilken sekund som helst skulle försvinna. Det var lite gulligt faktiskt, men samtidigt lite obehagligt, men det var bara dem, och ingen av dem skulle göra mig illa. Liam kom och hoppade upp i mitt knä, så vi satt alla samlade på ett och samma ställe. ”När är det du åker till Paris?” Jag funderade ett tag. ”Om en vecka, tror jag.” Medan jag och Alessa satt och pratade med varandra satt Ryan med mobilen upp och höll på med något jag inte riktigt uppfattade. ”Ska det bli skönt att komma bort?” Utan att svara nickade jag och lutade mitt huvud bakåt. ”Justin är också i Paris den tiden, han har en liten paus där. Passa på att träffa honom då.” Ryans plötsliga ord fick mig att reagera. Jag och Justin i Paris, kanske kunde fungera.


Minnst 20 kommentarer!

Den som hade rätt svar först var http://mybieberdreaam.blogg.se ... Så här har du din länk :)

Nu vill jag att ni ger mig massor med förslag på vad som kan hända. :) Speciellt när hon och Justin befinner sig samtidigt i Paris.


Kommentarer
Anonym säger:

GRYYYYYYYMT BRAAAAAAAAAAAAAA !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



//Ebba :D

Skrivet: |

Isabella säger:

ska liam med till paris? i så fall så kanske justin kommer få träffa honom, eller så kommerde spendera tiden själva, dra upp i eifelltornet,åka tll disneyland, och bara mysa. någon av dem kanke säger ja älskar dig.



sjukt bra kapitel iaf :)

Skrivet: | Bloggadress: http://justinbnovels.blogg.se/

Jenna säger:

Mermermer :D

skulle vara kul om Liam följer med till Paris så får Justin träffa honom , skulle vara sjuktbra :D



Skrivet: |

Amanda säger:

Jätte bra längtar tills nästa del :) <3 och tack så mke för länken :D

Skrivet: |

Amanda säger:

och för resten så tycker jag att aa som Isabella att Justin får träffa Liam eftersom att han också ska med!:D

Skrivet: |

Johanna säger:

yeaahhhh maaaaan:D

awesome :D

Skrivet: | Bloggadress: http://johannaviveca.blogg.se/

Melina säger:

Grymt <3

Skrivet: |

Kajsa säger:

Jag tycker Justin borde få träffa Liam iallafall. (:

Skrivet: |

Anonym säger:

MER!

Skrivet: |

Emma säger:

Meeer, dom kan gå på disneyland om Liam följer med :).

Skrivet: |

Emilija Romaite säger:

fett grymt !



meeeeeeeeeer !

Skrivet: | Bloggadress: http://eemilijaa.blogg.se/

Julia säger:

så sjukt bra !

Skrivet: | Bloggadress: http://bieberprank.blogg.se/

Sofia säger:

Tycker novellen är grym!

Skrivet: |

Anonym säger:

Helt klart en av den bästa novellbloggen som jag läser!! Snälla fortsätt skriva!!!!!!!! :D:D:D:D:D

Skrivet: |

Fatima säger:

Awesome!!! :D

Skrivet: |

Kajsa säger:

Du har fått 15 kommentarer, okej du vill ha tjugo kommentarer. Men tänk på oss som har kommenterat, vi vill ha mer..

Skrivet: |

Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback