Onsdag idag. Ganska precis en vecka sedan jag kom hem, och imorgon åker vi. Det ska bli så fruktansvärt skönt att få komma iväg, att få lämna detta hus. Varje gång jag kliver utanför dörren ser jag uppfarten som jag träffade Alex på, och det känns inte bra. Jag har inte vart ute på kvällarna än, även om det fortfarande är ljust, men det är inte alls lika mycket folk ute, så jag stannar hellre inne. Alla resväskor är packade, och Liam ville absolut ha en egen, så då fick han det. Han har lite leksaker, och lite kläder i den, medan jag har allt annat. Mamma har med sig mer packning än mig för en gångs skull. Hon ska ju i och för sig iväg på massa viktiga möten. Så då kan jag förstå om hon har med sig lite mer kläder.

Justin har redan landat i Paris, och konstigt nog har vi hamnat på samma hotell. Även om vi hade bokat resan långt innan jag kände honom, så är det lite komiskt. Det ska bli så fruktansvärt kul att få träffa honom igen, och han ska få träffa Liam för första gången. Undra hur det kommer gå? Jeremy är och hälsar på i Paris också och har med sig Jazmyn, kan det bli bättre eller? Då kan hon och Liam leka med varandra. Det känns som att detta kommer bli en semester jag sent kommer glömma.

Jag blev väckt i morse av Liam och av att han kom med frukost på sängen åt mig, mamma hjälpte honom bära upp brickan och så bäddade vi ned oss igen och åt i sängen. Annars brukar jag vara bestämd med att man äter i köket, men nu kunde jag ju inte säga nej. Vi slog på tv:n och kollade på barnprogram samtidigt. När jag var klar hoppade jag in i duschen men var klar bara 10 minuter senare. När jag kom ut igen hörde jag hur jag fick ett sms.

”Hello darling! Redo för en dag av massa trams och shopping?”

”Hej BFF! Klart jag är redo för det. Liam är också taggad. ;)”

Alessa kan det där med att muntra upp en, och jag är mer än redo. Även om jag inte behöver handla så mycket då jag ändå ska till Paris, shoppingens stad. Jag klädde på mig, en vit oversize tröja, och ett par rosa mjukisar. Vädret ute tillät inte sommar kläder idag, det regnade. Men det hindrar oss inte från att ge oss ut. Liam satt fortfarande i sängen och åt, så jag plockade fram hans kläder. ”Liam, kom nu. Du måste klä på dig. Vi ska ju iväg med Alessa.” Varje gång man nämner hennes namn så blir det fart på honom, dem kommer sjukt bra överens, och det glädjer mig. Alessa lär honom allt bus, och det är väl kanske inte så bra. Men det är sådant man får räkna med.

När vi väl kom fram på staden så stirrade verkligen folk på mig, eftersom att jag vart med i den lokala tidningen. Dem ringde till mig en dag och frågade om jag ville ställa upp på en intervju, och det gjorde jag. Jag skäms inte för det, jag lever och mår bra. Alex sitter inne, och jag hoppas han nu blir borta ett bra tag. Så jag låter dem stirra, om dem blir att må bättre av det.

Efter att vi hade vandrat in och ut ur i stort sett alla affärer så var jag så trött i benen att vi bestämde oss för att ta en fika. Som vanligt tog vi vårt lilla mysiga café, som nästan alltid var folktomt. ”Så du åker i morgon. Hur känns det?” Den frågan var inte riktad mot mig, utan mot Liam. ”Det ska bli kul. Men jag kommer ju sakna dig.” Både jag och Alessa brast ut i skratt. ”Naaw, jag kommer sakna dig också, men vi ses snart igen.” svarade hon och pussade honom på kinden. Resten av tiden som vi satt på caféet, satt Liam i Alessa´s knä. Dem busade med varandra så Liam skrattade hela tiden. Det finns inget finare för en mamma än att se sitt barn glad.

När vi senare på dagen kom hem satt mamma i köket och höll på med massa papper. Antagligen sådant som har att göra med alla möten hon ska iväg på. Men hon har lovat mig att ta Liam minst en dag när vi kommer till Paris, så att jag kan få umgås med Justin. Jag hoppas hon kommer ihåg det bara. ”Hur många dygn är vi i Paris?” Frågade jag när jag kom in i köket. Hon tittade upp från alla sina papper, och såg ut att tänka. ”Nio, tror jag det är. Vadådå?” Jag log lite. ”Nej, jag bara undrade. Och hur många dagar ska du på möten?” Nu funderade hon igen. ”Fyra. Nu får du berätta vart du vill komma med detta.” Hon skrattade när hon sa det sista. ”Nej, jag tänkte bara om du kunde ta Liam någon mer dag. Så jag får lite tid med Justin, självklart får Liam vara med oss. Men jag vill att dem vänjer sig med varandra.” Mamma tittade på mig, och log med hela ansiktet. ”Du gillar verkligen Justin va?” Den frågan fick mig generad. ”Ja, det gör jag. Och det slutar inte bra om inte Liam också gör det.” Mamma förstod mig, så hon lovade mig att ta Liam någon mer dag, och det är jag glad över.

På kvällen la jag Liam i soffan, han fick somna där, så det var lättare att bära ut han i bilen då vi skulle åka mitt i natten. Jag och mamma höll oss vakna, och vi sa att vi skulle byta förare efter halva vägen till Toronto. När vi kom fram till flygplatsen så parkerade vi bilen och jag väckte Liam, och satte han i vagnen då han aldrig skulle orka gå så mycket som vi skulle under dessa dagar. Flygresan gick hur bra som helst, och när vi landade och hade hittat alla våra väskor begav vi oss mot utgången, där det var kaos. Det var hur mycket folk som helst, och bara några sekunder senare förstod jag varför.

”Vad gör du här?” Justin kom emot mig, med miljoner tjejer i släptåg och massa paparazzi. ”Jag ville se dig så fort du landade.” Svarade han och gav mig en kram. Liam satt i vagnen och kollade på oss. Nu hade han vaknat till och ville kliva ur, så jag lyfte ur honom men lät honom vara kvar i min famn. ”Liam, kommer du ihåg Justin?” Liam vart blyg och la huvudet mot mitt bröst, och nickade. Detta kanske inte kommer gå så bra ändå. Men jag får göra det bästa av situationen. ”Du vet Jazmyn, det är hennes bror.” Nu kollade Liam upp och såg rakt på Justin. Han fick ett leende på läpparna, och sträckte ut armarna i en gest att Justin skulle ta honom.

Vad tycker ni om detta?! Är det bra, eller är det dåligt. Jag tår kritik.. Och tar gärna emot det! :)

Ge mig 15 kommentarer!