Tre veckor har gått sedan Clarissa lämnade Paris, nästan med tårar i ögonen för att jag hade betett mig illa. Jag skäms över mitt beteende, och har absolut ingen förklaring till vad det var som flög i mig just den dagen. Jag visste ju att hon bara hade ögonen på mig, men ändå var jag tvungen att agera som en svartsjuk idiot. Egentligen har jag bara mig själv att skylla att det är som det är idag, men jag ville inte skada henne, och det var precis det jag gjorde. Precis som att hon inte har haft nog med skit från killar i sitt liv, och så vart jag en av dem. Det känns förjävligt, men jag vet inte vad jag ska göra. Kvällen då jag ringde, och berättade att jag saknade både henne och Liam, så svarade hon inte samma sak tillbaka. Det enda hon sa var att vi skulle prata när jag kom hem.

Ingenting blir bättre av att Selena är med mig, hon kom för en vecka sedan och bilder på oss har redan börjat cirkulera. Jag har inte ens försökt att förklara för Clar att vi bara är vänner, det är lika bra att ta allt med henne sedan när jag kommer hem, om hon vill prata med mig igen. Anledningen till att hon är här, är för att sjunga Overboard med mig, den låten var från början inte med på mitt schema, men Scooter tyckte vi skulle lägga in den dem sista konserterna. Flera gånger har Selena försök kyssa mig, men varje gång har jag backat undan och försökt förklara för henne hur min situation ser ut. ”Men Clarissa är inte här nu, eller hur? Hon får inte veta något, det stannar mellan dig och mig.” Precis så har hon svarat mig, nästan varje gång. Men jag tänker inte vika mig för frestelsen, det är absolut inget fel på henne, men jag vill inte vara mer idiot än jag redan vart, eller är.

”Spanien nästa, är du taggad?” Scooter slog sig ned bredvid mig i bussen då vi nästan var framme i Madrid. ”Taggad till tusen.” Svarade jag med ett leende på läpparna, men jag vet att det inte nådde hela vägen till ögonen och var beredd på efterfrågorna. ”Saknar du henne?” Sådana frågor brukar aldrig Scooter fråga, bara för att inte få mig nedstämd, men han insåg väl efter tre veckor att jag inte kunde släppa henne. Utan att svara honom så skakade jag bara på huvudet och tog upp min mobil, för att se om jag fått något nytt. Clar hade varken ringt eller skrivit, även fast jag vet att det inte skulle hända, så kollade jag ifall att. ”Ni träffas snart, det är bara en vecka kvar.” En vecka går fort, om man gör någonting om dagarna. Jag själv låg bara i bussen och stirrade i taket. Mamma hade försökt prata med mig den första veckan, men hade misslyckats totalt då jag inte lyssnade på vad hon sa, så ingen försökte längre. Förutom Selena då, men hon försökte med allt.

Vi stannade på en liten restaurang utanför Madrid, och alla gick in för att käka. Men jag halkade efter lite, och insåg snart att Selena slöt upp bredvid min sida. Hon tog min hand, det var behagligt, precis som att det var Clar som gjorde det. Men när jag insåg att fallet inte var så slet jag åt mig min hand. ”Ge dig nu Biebs. Jag vet ju att du vill.” Hon var inte rädd för att visa vad hon ville i alla fall. ”Nej, det är precis det jag inte vill. Varför kan vi inte bara vara vänner?” Hon tittade chockat på mig, precis som att jag inte hade sagt samma sak dem senaste gångerna hon sagt något sådant till mig. ”Det är din förlust, du vet det va?” Hon flirtade helt öppet med mig, och det störde mig lite. Speciellt när Alfredo var med, för jag vet hur bra kontakt han och Clar har, jag vet dock inte om dem pratar så mycket nu, men då i Paris vart dem goda vänner. Det fanns nog inget som skulle hindra honom från att berätta för henne hur Selena klängde på mig, och därmed skapa ett tredjevärldskrig.

När vi kom fram till platsen där vi skulle ha våra bussar så var det hur mycket folk utanför stängslet som helst, och för att jag är artig och på ganska bra humör så gick jag fram och prata med några tjejer samt skrev autografer och tog kort, så gott jag kunde. Selena kom också fram efter ett tag, och folk blev som galna. ”Är ni tillsammans?” – ”Vad har hänt med den andra tjejen du hade med dig i Paris?” Det bara välde in frågor, men jag valde att inte svara på någon, medan Selena stod och log lite på sidan. När jag hade stått där ett tag kom Kenny fram och sa att vi var redo för att åka till hotellet. Det hade blivit fel bokat, så jag fick dela rum med både Selena och Alfredo. Dem här dagarna kommer inte sluta bra, jag känner det på mig.

”Är det någon av er som ska med ned och bada?” Alfredo hade redan bytt om, och eftersom att konserten inte var fören dagen efter så tyckte jag väl att jag kunde få lite ledig, så jag bytte om. Dem flesta stod nere i foajén och väntade på oss, mamma var konstigt nog med, hon brukar inte gilla sådant. När vi kom ned till stranden var det en privat del, där inga paparazzi fick komma in, men chansen fanns fortfarande att andra privata människor kunde knäppa massa bilder, så jag fick hålla fan på mig ändå. Efter en timme i solen kände jag för första doppet, så jag frågade om någon skulle med ned och bada, och den enda som svarade var självklart Selena. Jag kanske ska lära mig att hon är med, och inte bete mig så illa. Hon är ju inte mer än människa hon heller.

Efter ett tag i vattnet började hon skvätta vatten på mig, så det utlöste ett litet krig mellan oss. Vi höll nog säkert på i en halv timme för att se vem det var som gav upp, och jag svalde en hel del vatten på kuppen, men det hindrade mig inte från att fortsätta. Men tillslut gav hon upp, så jag kunde med stolthet glida upp på stranden igen. ”Ni såg ut att ha det trevligt.” Alfredo´s ton i det hela lät spydigt, och jag kunde mycket väl förutse vad han tänkte på. Men jag orkade inte bry mig. ”Ja, är det förbjudet att ha kul eller?” Han skakade på huvudet och lade sig ned på handduken igen. ”Nej, det är det inte. Men jag tänkte på alla som tog kort på er nyss.” Han kanske hade rätt jag vet ju inte när dem tog kort, men så farliga kan dem väl ändå inte vara.

Några timmar senare när det började bli lite smått kallt i solen valde vi alla att gå upp tillbaka till hotellet. ”Pax för att duscha först.” Sa jag när jag öppnade dörren, både Selena och Alfredo suckade bakom mig, för jag viste hur mycket dem ville kasta sig in i duschen, men det kunde dem glömma för den var min. Jag lät vattnet rinna över min bara kropp, men tankarna stannade kvar på samma ställe. Hur skulle jag kunna lösa allt med Clar. Jag vill inget annat än ha henne, och få finnas för henne. ”Hörru grabben, har du drunknat eller?” Alfredo bankade på dörren och jag förstod att jag hade stått där inne ett tag. ”Nej, jag kommer snart.” Jag tror att han gick, för det vart tyst.

När jag kom ut ur badrummet hade jag bara en handduk runt höften och Selena skulle in efter mig, så när hon gick förbi bet hon sig i läppen och drog sina naglar på min mage. En rysning gick igenom min kropp, och jag gillade hennes beröring, på något konstigt sätt. Jag vet att jag får göra vad jag vill, jag är inte fast i ett förhållande. Men jag tror att Selena vill mycket mer än vad jag vill, och klarar av. Jag klädde på mig och gick ut på balkongen. ”Hur är det med dig egentligen? Du verkar så sur och tvär hela tiden?” Alfredo satte sig på den lediga stolen bredvid mig. ”Det är bra med mig. Får jag fråga dig en sak?” Han tittade oroligt på mig, men nickade. ”Har du kontakt med Clarissa nu?” Han spärrade upp ögonen utan att kolla på mig, precis som att jag hade träffat en öm punkt. ”Okej, du behöver inte svara.” sa jag och gick in, jag hörde hur han ropade efter mig, men jag gick in i mitt sovrum och stängde dörren. Selena skulle dela med Alfredo, då det fanns två enkelsängar i det rummet.

Jag måste ha somnat på en gång då jag la mitt huvud på kudden för jag har inget minne av något annat. Men på morgonen när jag vaknade var det något som inte stod rätt till. Selena låg bredvid mig, och höll dessutom om mig, jag reste mig upp på en gång och gick ut till det stora rummet och la mig. Mitt täcke tog jag också med mig. Jag kollade vad klockan var och insåg att den bara var runt 6 på morgonen, så jag la mig ned igen och somnade konstigt nog om. Någon timme senare vaknade jag av att jag fick ett sms. Clarissa <3 stod det på skärmen, och mitt hjärta slog 100 gånger hårdare än vanligt.

”Du behöver inte höra av dig när du kommer hem, förstår du det? Jag vill inte se dig igen.”