Jag såg besvikelsen i hans ögon, men efter att man har blivit våldtagen är det inte lika lätt. Jag vill inget annat än få känna honom på en helt annan nivå. Men det Justin inte vet är att varje gång han närmar sig mig på ett annat sätt än kyssar på munnen får jag fram massa bilder av det som hände mig då Alex var med i bilden. Jag skakar bort dem så gott jag kan, och man kan väl säga att jag lyckats ganska bra, fram till nu. Han rullade av mig och reste på sig, helt utan att säga något. Jag förstod att jag hade sårat honom, men jag kan inte göra något åt det. Detta är något jag inte kan kontrollera själv, det är Alex fel allt. Jag trodde faktiskt att det skulle vara lugnt med Justin, men tydligen inte.

När jag hade plockat ihop allt på golvet och släckt alla ljusen så gick jag in i sovrummet. Han låg redan och sov, han sa inte ens god natt till mig. Det har aldrig hänt förut. Jag pussade honom på kinden. ”Om du bara viste hur mycket jag vill ha dig, men alla bilder jag får upp i mitt huvud för det Alex gjorde. Jag önskar att jag hade träffat dig för flera år sedan.” Jag la mig med ryggen mot honom, och sakta började jag gråta. Jag ville inte såra honom. ”Jag kan inte säga att jag förstår dig, men jag försöker. Det är inte ditt fel. Jag väntar på dig, den dagen du är redo är jag det.” Han kysste mig på halsen, och jag blev riktigt rörd. ”Varför kunde inte Alex vara som du? Då hade aldrig detta hänt.” Han tog ett djupt andetag. ”Nej, och du och jag hade troligtvis inte sets heller.” Det hade han rätt i, men jag kan inte tacka Alex för att han våldtog mig, vist på den vägen fick jag en underbar son, och har nu en underbar pojkvän. ”God natt, sötnos.” Nu fick jag höra honom säga det. ”God natt.”

Jag var den som vaknade först på morgonen och tänkte på det som hade hänt kvällen innan, hade inte jag stoppat det, hade vi antagligen legat med varandra. Och jag ville verkligen inte förstöra stämningen mellan oss. Justin låg bredvid mig, han såg så lugn ut, men det kan man inte kalla honom. Han har lika mycket energi som Liam, och jag förstår inte hur han orkar. Jag la mig på sidan för att kunna kolla på honom, frestelsen fanns där att smeka honom över magen, hans täckte låg bara över hans ben och han var så fruktansvärt sexig där han låg. Jag böjde mig över honom och pressade lugnt och försiktigt mina läppar mot hans. Han rörde sig inte, jag antog att han sov, så jag fortsatte kyssa honom ned över halsen och vidare mot nyckelbenet. Jag satte mig gränsle över hans ben så lugnt jag kunde utan att väcka honom, och så fortsatte jag kyssa honom ned över magen. Där kände jag hur han placerade sina händer på min rumpa, och jag hörde hur han skrattade till. ”Erkänn du har vart vaken hela tiden?” Jag log sexigt mot honom. ”Sedan du kysste mina läppar, men det var så mysigt, så jag låg still. Även om jag ville kasta runt dig, precis så här.” Sa han och jag låg på rygg.

Hela min kropp fick känna hans läppar, inklusive mina fötter, och det var inte nice. Han la sig halvt över mig och kysste mina läppar. ”Jag är redo.” Min viskning i hans öra gjorde så att han stannade upp. Han tittade intensivt i mina ögon och jag kunde inte blinka, för att jag var rädd att han skulle försvinna. ”Är du säker?” Hans röst lät darrig, precis som att han inte viste om han kunde kontrollera sig själv. Jag nickade lugnt och log, samtidigt som jag pressade honom mot mig. Han lirkade av mig min bh och smekte mina bröst samtidigt som han viskade lugnande ord i mitt öra och kysste mig på halsen. Jag knuffade ned honom på rygg och satte mig gränsle över honom, automatiskt förde han sina händer till mina nakna bröst. ”You like them, hah?” Han skrattade till. ”More then like, I love them.” Mina trosor åkte av i samma veva som hans kalsonger. Han låg över mig nu, och bara rörde min bara hud. ”Är du hundra?” Jag nickade bara och kysste honom, samtidigt som en ilande känsla gick igenom min kropp när han trängde in i mig.

Flera timmar senare och helt utmattad, låg jag precis som Liam brukar göra, ben och armar åt alla håll. Justin låg bredvid mig och drog sina fingrar löst på min mage. Han tittade bara på mig, utan att varken röra en min eller säga något. ”Hur känns det?” Hans röst lät rädd, precis som att han gjort mig illa. ”Jag har aldrig någonsin känt mig så här fri. Fri att kunna göra vad jag vill, och du fick mig att känna den känslan. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Alex tog min frihet ifrån mig innan jag hann uppleva den, och du gav den tillbaka.” Jag tittade inte på honom när jag sa det, min blick var som fastklistrad i taket, men han vred mitt huvud mot honom, så att jag inte hade något val. ”Clar, jag älskar dig.” Jag gav honom en lätt puss på munnen, ”Jag älskar dig också.”

När vi båda hade duschat och gjort oss klara så började vi packa, då det var söndag och tid för hemresa. Vilket jag egentligen inte ville, hade jag kunnat stanna hade jag gjort det, föralltid. Men hemma finns ett annat liv jag lär ta hand om, jag är en mamma, och jag får inte glömma bort det, men ibland får Justin mig att glömma allt som finns runt oss. Jag vet inte hur han gör, men han gör det, och det är skönt. För jag vet att Liam är i trygga händer när jag inte är med honom. ”Tack för en helt underbar helg, du gör mig lycklig.” Justin stod framför spegeln och fixade sitt hår så jag smög upp bakom, och la armarna om honom, och lutade mitt huvud på hans axel så gott jag kunde med tanke på längdskillnaden. Han log mot mig i spegeln och la sin ena hand på min hand. ”Tack själv. Jag är glad att jag får dela stunder med dig.”

Justin checkade ut oss, medan jag fick syn på en tidning som jag inte ville se. Jag köpte den och stoppade den i min väska fort, så att han inte skulle hinna se att jag sett den. För jag vet hur han kommer reagera. Jag låssades om som ingenting, det är lika bra. Jag vill ha en trevlig resa hem, inte en hysterisk Justin. På planet hem sov vi båda, troligtvis utmattade efter morgonen. Väl hemma innanför mina dörrar kom Liam springandes i full fart. ”Maaammaa.” Känslan att få höra hans röst igen gjorde mig så glad, gud vad jag har saknat honom. ”Jag har saknat dig hela helgen, har du saknat mig?” Han nickade hysteriskt på huvudet. ”Har du köpt något åt mig?” Mamma började skratta då hon kom gåendes bakom Liam, jag föll in i hennes skratt. ”Klart jag har, tror du jag åker någonstans utan att köper dig något?” Han fick ett helt paket med massa bilar, och hur mycket tillbehör som helst. ”Wow, får jag allt det här?” Jag pussade honom på huvudet. ”Klart du får.” Han sprang iväg, troligen till sitt rum och rev upp kartongen, så jag får något och städa ikväll.

Min väska bar jag upp på mitt rum och hade inga planer på att packa upp den på en gång, jag var tvungen att få sätta mig ned och andas ett tag. Det är drygt att flyga, och att åka bil. Justin åkte hem till sin mormor och morfar men skulle kanske komma förbi ikväll, vi bestämde inget. Men det gör inget om han inte gör det, han har umgåtts med mig en hel helg nu, så han kanske ska ägna lite tid åt sina vänner också. ”Clar, du har fått ett vykort, tror det är från Celia.” Mamma gav mig ett kort som det stod Thailand på med fina bokstäver, så jag läste kortet.

”Hej underbara vän. Hoppas allt är bra med dig, och alla andra där hemma. Jag saknar er något så fruktansvärt mycket, nästan så jag vill åka hem. Jag hoppas ni inte har glömt bort mig, för jag har inte glömt er. Jag är hemma om en vecka, om kortet kommer fram när det ska, ;P Jag älskar dig.”

Jag blev rörd när jag läste det. Jag har faktiskt helt ärligt glömt bort henne den här sommaren, men nu påminde hon mig. Det är dock något jag tänker hålla för mig själv. Inte så snällt att säga till sin bästa vän att man glömt bort henne. Kortet som jag hade i handen satte jag upp på kylskåpet och tog mig något att dricka. Mamma satt i vardagsrummet så jag gick dit och satte mig. ”Så hur var det i New York?” Hon blinkade med ena ögat, hur kunde hon veta? ”Justin berättade?” Hon nickade och såg stolt ut, bara för att hon viste någonting före mig. ”Jodå, det var helt underbart.” Jag drömde mig tillbaka en liten vända.

”Mamma, får jag sova med dig inatt?” Liam kom ned för trappen, såg ut som att han skulle somna vilken sekund som helst, så jag lyfte upp honom. ”Självklart får du det. Ska vi gå och sova nu?” Han nickade och lutade sitt huvud mot min axel. Innan jag ens hann komma upp till mitt rum hade han somnat, så jag fick fixa allt undertiden han sov. Byta blöja och sätta på honom en pyjamas. Precis när jag hade lagt mig ned ringde min mobil, jag trodde att det var Justin, men det var Alessa. Och hon brukar aldrig ringa denna tid. ”Hej, har det hänt något?” Hon svarade mig inte, men jag hörde hur hon grät. ”Gumman, vad är det? Du måste prata med mig.” Hon tog ett djupt andetag. ”Ryan har varit med i en olycka.” Mitt hjärta stannade, var inte Justin med honom?

Vad kan ha hänt med Ryan?

Nu när ni läser det här kapitlet har jag börjat min vecka i turkiet! Hoppas ni tycker att uppdateringen är okej, jag gör mitt bästa. :)