När jag kollade på honom såg jag inte vad hans blick ville säga, men jag viste vad min nervositet ville med detta. ”När jag var 14 år, hade jag en pojkvän, Alex. En kväll var vi på fest hos en gemensam kompis och han vart riktigt full. Han.. våldtog mig.” mina tårar började falla innan jag ens hade sagt första ordet, men jag lät dem inte hindra mig. Under tiden som jag pratade tittade jag ned på mina händer som var slingrade med Justins, men jag vände upp blicken när jag sa det sista. Utan att säga något mer så drog han in mig i hans famn, han smekte mig över ryggen och viskade lugnande ord i mitt öra. Jag avbröt tystnaden efter 10 minuter, och torkade mina tårar. ”Sedan dess har jag inte ens kysst en kille, så du förstår kanske att du är den första på två och ett halvt år.” Han tittade mig i ögonen och tog bort en hårslinga som låg i mitt ansikte. ”Hur kunde du låta mig kyssa dig så lätt på festen då?” utan att ens fundera svarade jag. ”För det första vart jag så chockad att jag inte hann reagera. Och för det andra, så har jag alltid sagt att får jag chansen att kyssa dig ska jag ta den, misstolka mig inte nu, men du är verkligen min största crush.” även fast det var jag som sa det där så vart jag generad, så jag böjde ned mitt huvud så han inte skulle kunna se mina rosiga kinder.

”Hur mår du idag då, med tanke på våldtäkten?” hans röst var lugn, och han dömde mig inte. ”Den kommer ju alltid att sitta i ryggmärgen, men jag försöker att inte tänka på det. Bara leva i nuet. Det konstiga är att han inte visade en tendens på våld någon gång innan.” Jag slängde ett öga på klockan och såg att den hade blivit nästan elva. ”Ska vi gå och sova?” Justin hann inte svara på det jag sa innan, så vi släppte det ämnet, nu vet han hur det ligger till i alla fall. När vi gick upp för trappen la hans sin hand på min rygg, jag log även fast han inte kunde se det. När jag hade gjort mig klar och bäddat ned mig undertäcket höll Justin på och borsta tänderna, jag hörde hur han stod inne i badrummet och försökte sjunga med munnen full av tandkräm. Skrattet gick inte att hålla tillbaka. ”Vad skrattar du åt?” frågade han när han kom ut. ”Ja, vad tror du? Inte varje dag man har en världskändis i badrummet, som dessutom sjunger med tandkräm i munnen.” han log mot mig, och böjde sig över, och gav mig en kyss. ”Inte varje dag man kysser en heller.” nu var det hans tur att skratta, för mitt ansiktsuttryck gick nog inte att beskriva.

När han hade lagt sig ned i sängen, la han en arm runt min midja och drog mig närmare sig. ”Jag kommer sakna dig, fruktansvärt mycket.” Jag kände hur det rann några tårar ned för min kind, men jag gjorde inget ifall att han skulle se det. ”Jag kommer sakna dig också. Din värme, dina perfekta läppar, din röst.” Han drog sina fingrar fram och tillbaka på min mage så jag tappade andan, ”Sluta säg så om mig, jag får inte säga att du är vacker, då får inte du säga så om mig.” skrattade han fram, samtidigt som han plågade mig med sina händer. Vi låg tysta ett tag och bara lyssnade på varandras andetag. Tillslut slutade han att dra sina fingrar på min mage, då han hade somnat. Jag kunde inte sova, jag var jätte trött, men min kropp kunde inte slappna av.

”Jag börjar falla för dig Bieber, och det är inte bra. Du åker imorgon, och vi kommer troligtvis inte se varandra igen. Den första känslan jag fick i kroppen när dina läppar mötte mina första gången går inte att beskriva, jag ville skrika rakt ut, samtidigt som jag ville att du skulle kyssa mig igen. Fjärilarna vaknar till liv varje gång någon nämner ditt namn, och jag kan inte få nog av dig. Vad ska jag göra när du åker imorgon? Vi kommer aldrig att fungera, du vet för lite om mig för att tycka om mig.” Med dem orden somnade jag i hans famn, han sov, så han skulle ändå aldrig få veta det där, men jag viskade det.

När jag vaknade var det tomt och kallt i sängen, min första tanke var att jag hade sovit över tiden till att säga hejdå till honom, men sen hörde jag duschen på i mitt badrum, då kunde jag lägga mig ned igen och andas ut. Strax efter min hemska tanke kom han ut i en handduk virrad runt höften. Han försökte döda mig. ”Justin, klä på dig, om du inte vill att jag ska dö.” sa jag och drog täcket över huvudet. Han skrattade och jag kände hur han kom närmare mig, för sängen sjönk ned. Tre sekunder senare drog han bort täcket, och log mot mig, samtidigt som hans läppar närmade sig mina.

När jag hade duschat och vi var klara med frukost och vad allt heter satt vi tillsammans i min nybäddade säng och bara tittade på varandra, utan att säga något. Han tog min hand och lekte med mina fingrar, det var en lättsam beröring och jag gillade den. ”Kan inte vi ta en bild tillsammans, så jag har något att titta på när jag är borta?” han log ett snett leende mot mig, men jag förstod att han var allvarlig. ”Klart vi kan, kom här.” sa jag och visade med min hand att han skulle sätta sig bredvid mig. Han la en arm runt mig och jag gav han en puss på kinden, och precis då tog han ett kort. Jag log när jag såg hur det vart att se ut. ”Ett till.” sa han och kysste mig, som vanligt försvann andan ur mig och jag kysste honom tillbaka, lite intensivare än vanligt. Jag hörde hur han hela tiden tog fler kort, från olika håll. ”Ett till, så jag får ha den som bakgrund på min mobil.” Jag skrattade bara åt honom, om hur han verkligen inte ville glömma mig, och år hur många bilder han egentligen redan hade. Men han plockade fram mobilen. ”Vill du ha en kyss på detta kort också?” Han skakade på huvudet och satte det bredvid mitt, jag förstod att han ville ha en söt bild. Då vi båda syntes, så jag la mitt huvud mot hans och kollade in i kameran.

Klockan började närma sig tre och han skulle snart åka till sin mormor och morfar för att säga hejdå till dem, han hade lite dåligt samvete för att han inte hade spenderat så mycket tid med dem denna gång, och då kan ni ju bara gissa vad jag hade, som var anledningen till att han inte vart där. Han stod i mitt rum och började plocka ned det sista i sin väska. Det var ett sorgligt ögonblick som var på väg att ta fart, men fanns inget jag kunde göra åt det. ”Har du allt med dig?” Han tittade upp på mig, men han log inte. ”Jag vill inte lämna dig.” Jag himlade med ögonen. ”Sluta nu. Jag vill inte heller att du åker, men du har en hel värld av tjejer som väntar på dig.” han skrattade ett glädjelöst skratt. ”Det finns bara en som jag vill ska vänta.” Nu fick det räcka, jag ville inte vara anledningen till att miljoner tjejer blev helt hysteriska. ”Ge dig nu, ge mig inte mer dåligt samvete.” Innan han hann svara så pressade jag mina läppar mot hans och genast så besvarade han den, och han la sina händer på min rumpa. Det var behagligt, faktiskt. Men samtidigt skulle det bli ännu svårare att släppa honom sen.

Det vart ett hemskt hejdå i dörren. Jag grät, och han grät. Han ville inte lämna mig, och självklart ville inte jag att han skulle lämna mig heller. Men det var någonting som var tvunget att hända. När jag hade stängt dörren, efter att jag stått på trappen och sett hans svarta Range Rover med tonade rutor köra iväg, sjönk jag ned mot dörren och la mitt ansikte i mina händer. Jag är patetisk, jag vet. Har känt honom i nästan två veckor. Vad är det och gråta över?

När jag kom upp i mitt rum efter att jag hade setat vid dörren i nästan en halv timme så hade jag fått ett sms av mamma, dem var på väg hem nu. Men skulle säkert inte vara hemma fören om några timmar då mamma kör ganska lugnt, och det är jag glad över, då hon har Liam med sig. När jag ändå hade mobilen uppe skickade jag iväg ett sms till Alessa.

Clar: Hej darling. Vad gör du? Ska vi ta en fika?
Alessa: Hej snyggo, jag är hemma hos Ryan med Celia. Klart vi kan, Ryan vill med också.
Clar: Ska jag hämta upp er eller?
Alessa: Ja, det kan du göra. Kom om 30 minuter.

Jag hoppade in i min garderob och letade på lite kläder. Orkade egentligen inte göra mig så mycket i ordning, men jag tvättade mitt ansikte, då jag såg ut som en panda av allt gråtande, sen sminkade jag mig igen. När jag hade hämtat upp dem och vi hade åkt in till staden och hamnat på ett sött litet café, satt vi och pratade om vad som skulle komma dem närmsta dagarna. ”Det kommer gå bra, Justin kommer tillbaka.” Alessa kunde verkligen läsa mina tankar, jag satt och funderade på om jag någonsin skulle få se honom igen. Jag tittade upp på henne med ett litet leende på läpparna. ”Jag vet, men jag saknar honom verkligen. Det låter sjukt, jag vet. Men fan, han fångade mig under en kväll.” Ryan tittade på mig och log, men jag kunde inte tyda hur leendet ville tala. ”Vad ler du åt?” frågade jag och slog han löst på axeln. ”Dig, jag ser verkligen hur fast du sitter. Men precis som Alessa sa, så kommer han tillbaka.” Precis när han sa det där så kände jag hur min mobil vibrerade till.

”Hej baby. Jag har aldrig letat efter en tjej att dela mitt liv med, just pga. av att jag är den jag är. Jag kan aldrig lita på någon fullt ut, men det är annorlunda med dig. Även om jag inte känner dig sådär jätte bra, så vet jag att jag kan lita på dig. Jag känner mig konstig, och min mamma säger att det är kärlek som ger mig den känslan, och hon har oftast rätt. Jag hoppas att du står ut i två månader, för jag vet i alla fall att jag kommer kämpa för dig. Jag ville bara att du verkligen skulle få veta vad jag känner för dig, jag tror jag är kääär! Jag ringer dig ikväll. Vill somna med din röst i mina öron. Puss puss <3”