När vi hade ätit klart maten och tagit undan allt så att köket såg ut som nytt, fick Justin ett telefonsamtal från Ryan. Under tiden som han svarade på det så ringde jag mamma en snabbis för att prata med Liam. Han ville inte prata med mig så mamma tog över igen. Det hade gått bra för dem på badhuset och Liam hade lekt så han var helt slut i kroppen. På bara några dagar har han fått göra mer än vad han gjort på ett år. Sorgligt men sant.

Justin kom tillbaka med bus i blicken. "Vill du följa med hem till Ryan?" Han stod lutad mot dörrkarmen in till köket, och hans ögon lyste glädje. "Ja, det kan jag väl. Alessa är väl kvar där, eller?" Egentligen viste jag nog redan svaret, men jag ville se om det var så också. Justin flinade och nickade på huvudet. Det kanske kunde bli något mellan dem två. Det vore riktigt kul faktiskt. "Ska bara byta om då." Sa jag och skulle gå ut ur köket, men vart stoppad i dörren. "Det behöver du inte, du är fin som du är."

Ryan och Alessa stod utanför när vi kom fram, men Alessa såg inte så glad ut. Så jag tittade på henne, och försökte förmedla med min blick. "Ryan har tvingat med mig till basketplanen. Hjälp mig." Jag började skratta, men när jag såg ansiktet på Justin som hade slutit upp bredvid mig så förstod jag att det var kört. "Nejnej, tänk inte ens tanken grabben." Han la sin hand på min rygg och hånlog åt mig, sen satt både jag och Alessa fast i ett grepp. Ryan hade lyft upp henne och Justin mig, sen bar dom oss bort till basketplan som ligger 100 meter från Ryans hus.

Både jag och Alessa gav upp när vi kom fram. Jag och Ryan spelade mot Justin och Alessa. Men det vart mer ett kramkalas när jag mötte Justin med bollen, och Alessa mötte Ryan. Sen var det värsta matchen mellan grabbarna och mellan mig och Alessa. När vi hade spelat i en halv timme la jag mig ned på sidan av planen och kände mig medvetslös. Efter att jag legat där ett tag hörde jag en hysteri runt mig, och jag vaknade upp ur drömmen. Tjejer i min ålder och massa paparazzi hade kommit, dem skrek. Jag viste inte hur fort jag skulle ta mig därifrån, men min första tanke var att dölja mitt ansikte.

Min och Justins blick möttes, och han såg på mig att jag led. Så han kom fram till mig, tog mig i handen och vi sprang hem till Ryan, med han och Alessa hack i häl. När vi kom in gick jag raka vägen ut på baksidan för att försöka svälja det som just hade hänt. Jag satt med händerna för ansiktet och svor för mig själv. "Vad är det?" Jag hörde direkt att det var Justin som hade kommit efter mig, han hade med sig en cola. "Inget." svarade jag, lite för snabbt kanske. "Jag ser på dig att det är något, berätta för mig." Jag kunde inte berätta allt, men lite. "Det finns folk som inte får hitta mig, och det spelar ingen roll om du frågar vem, jag kan inte berätta. vi borde aldrig ha påbörjat detta, förlåt" sa jag och sprang därifrån, hela vägen hem.

Min mobil hade pipit och ringt oavbrutet hela vägen, och den slutade inte bara för att jag kom hem. Men jag ignorerade det bara. Jag önskade faktiskt att jag aldrig hade mött honom, vi hade det hur mysigt som helst på festen, och hemma hos mig nu på dagen. Men allt blir bara för mycket, han kan inte ha ett privatliv, och det är precis det jag behöver. Jag har en son att tänka på och ett ex som säkert skulle gilla att leta reda på mig, han har försökt kontakta mig flera gånger. Men jag har hela tiden ignorerat det. Han vet inte vart jag bor och det är så det ska vara. Jag vill aldrig mer se honom.

När mina nerver hade lagt sig där dom skulle gick jag och satte mig framför TV:n, American idol visades och jag lät det vara på. Även om jag inte har följt det från början, så är det rätt bra. Mobilen hade jag för länge sedan satt på ljudlöst. Jag skäms för att ha lämnat Justin helt omedveten om vad som egentligen pågår i mitt liv, men han mår bättre av att inte veta. Vist gillar jag honom, absolut. Men som jag sa till honom på festen, "det skulle aldrig funka."

Jag vaknade dagen efter med kläderna på mig, av att tv:n spelade lite för högt för mina sovande öron. Bredvid mig i en av fåtöljerna satt Alessa vaken med fötterna på bordet. Hade jag inte låst dörren? "Vad gör du här?" frågade jag henne när jag hade fått upp ögonen ordentligt. Hon tittade på mig, och hennes ögon spärrades upp när hon såg mitt ansikte. "Gå och titta dig i spegeln." Jag förstod inte vart hon ville komma med det, men jag gjorde som hon sa, och det jag fick se var inte vackert. Mitt smink hade runnit, precis som att jag gråtit, men jag hade inge minne av det. "Så, svara på min fråga, vad gör du här?" frågade jag igen då jag kom tillbaka och hade tvättat ansiktet. "Jag ville se hur det var med dig, och höra vad det var som hände igår." Hon lät lidande, så hon skulle väl få sig ett svar. "Han kan inte ha ett privatliv, och det är det enda jag vill ha, och du vet varför. Jag vill inte se honom igen." Alessa harklade sig när jag sa det, så jag förstod att något var fel. Jag vände mig om och fick en chock, "Justin, snälla.." var allt jag hann säga innan han försvann ut ur huset.

Jag vet inte vad ni tycker om längderna på dessa delar. Men jag gillar dom, det händer ju lite mer samt att dom är lätta att läsa. Eller har jag fel? Ni får isåfall rätta mig. Ni är välkomna att komma med idéer också. Samt komma med bra och dålig kritik.

Minst 15 kommentarer, så kommer nästa. :)