Jag satt länge och läste om det där sms:et, varför var han tvungen att göra allt mycket jobbigare, inte bara för mig, utan för sig själv också? Utan att svara på det där la jag ned telefonen. Men alla tre satt och stirrade på mig, precis som att jag hade gjort något olagligt. ”Vem var det där ifrån?” frågade Celia. Skulle jag ljuga, eller skulle jag säga att det var från Justin, och sen ta alla frågor om vad han skrev och vad som fick mig att reagera på det sättet. Sanningen Clar, det är den du ska hålla dig till. ”Det var från Justin, en fet kärleksförklaring.” svarade jag och suckade. Ryan himlade med ögonen. ”Han tycker om dig, han kommer inte ge sig fören du är hans. Tro mig, när han ser något han vill ha då ger han sig inte.” Jag hade mina aningar om det Ryan just sagt, och jag förstod att han verkligen hade rätt också. ”Jag måste tänka, jag måste verkligen veta vad jag själv vill. Innan jag hoppar in i något.”

När jag kom hem hörde jag hur mamma stod och själv lite smått i köket, och så hörde jag TV:n på. Det var skönt att äntligen ha mitt vilddjur hemma igen. ”Mamma, mamma, mamma” hörde jag rop ifrån vardagsrummet. Så jag sprang dit och såg hur Liam stod och hoppade i soffan. ”Hej skitunge. Du vet vad vi har sagt om att hoppa i soffan.” han slutade genast och sprang fram till mig, jag bar upp honom och kramade honom riktigt mycket. Han fick även lite pussar här och där, som jag vet att han inte tycker om. ”Mamma, du vet vad vi har sagt om dem där pussarna.” Jag började skratta och pussade honom igen.

Mamma stod i köket och gjorde mat, så jag tog med mig Liam dit. ”Hur var det i Toronto då?” hon tittade ned på mig då jag satt på en köksstol med Liam i knä. ”Jodå, det var helt okej. Affärerna går bra.” Jag log mot henne. ”Vad gör du för mat?” Hon viftade till med en påse som det stod TacoMix på, så jag förstod att det var tacos på g. ”Gud så gott. Det tycker väl du också?” frågade jag och kollade ned på Liam. Han nickade som svar och hoppade ned från mitt knä, och tog mig i handen för att vi skulle gå någonstans. Han stannade inte fören han var på sitt rum, och så vände han upp och ned på sitt lego. ”Kan inte du bygga med mig?” Han log sitt charmiga leende, så man kunde inte säga nej. ”Klart jag kan.” sa jag och satte mig ned på golvet med honom. Vi satt där länge och byggde allt från hus till bilar. Men varje gång jag var klar med något så kastade han det i golvet och sa att jag skulle bygga något annat. Han är för rolig den där lilla krabaten.

Mamma ropade efter 40 minuter att maten var klar, så då fick jag en ursäkt till att sluta bygga något som han sen förstörde tre sekunder efter att det var klart. ”Liam, kom nu. Det är mat.” Innan jag hann säga det sista hade han edan sprungit förbi mig och ned för trappen. ”Spring inte i trappen, du kan ramla.” Men det lyssnade han inte på, utan fortsatte springa in i köket och såg till så att mamma lyfte upp honom på sin stol. Mamma hade redan lagt upp tacos på Liams tallrik när jag kom ned, han äter inte med bröd. Utan kladdar lite med fingrarna, så då är det lättare om inte brödet är inblandat. Jag och mamma tog varsin och började äta, det var riktigt längesedan som jag åt tacos, och gott är det ju, så jag förstår inte varför man inte äter det oftare.

”Hur gick det igår då?” frågade mamma, och jag förstod att hon inte sa hans namn på grund av att Liam satt bredvid. ”Jodå, han sov här. Vi pratade massor, och det var jobbigt för oss båda när han åkte idag.” Mamma log mot mig, och tog sedan en tugga av sitt bröd. ”Du gillar honom verkligen?” utan att svara gav jag henne en nickning istället. Men munnen full av mat gick jag ut till min väska och tog upp min mobil, jag bläddrade fram meddelandet från Justin och visade mamma det. Hennes min i ansiktet ändrade sig inte fören hon la ned telefonen på bordet, då hennes ansikte sprack upp i ett stort leende. ”Oj, han var rak på sak måste jag säga. Men ah, han verkar ju gilla dig.” Vi fortsatte diskutera runt Justin, om vad jag ska göra.

När vi hade ätit klart och plockat undan allt, samt torkat golvet under Liams stol så bar jag upp honom i badrummet. ”Vill du bada med bubblor?” frågade jag honom då jag höll på och klä av honom, han hade köttfärs i hela ansiktet, eller i alla fall kladdet efter. ”Jajaja, bubblor.” svarade han bara och försökte hoppa i badkaret. Vi ar två toaletter i huset, en inne i mitt rum, och en på samma våning men utanför ett rum, och där har vi badkar. När jag hade fått av honom allt och stoppat i honom i badet gick jag för att hämta leksakerna som brukar stå under handfatet i en stor låda. När han badar då är det så lite kläder som gäller, annars ser man ut som en dränkt katt när han är klar, och det var inte annorlunda denna gången heller.

När vi hade kastat vatten på varandra i 40 minuter var det dags för honom att bli tvättad, och det gillar han inte. Men det är sådant som måste göras. ”Sluta, du måste bli ren, det bara är så.” Men han fortsatte streta emot, och kasta vatten omkring sig. Tillslut när jag hade fått skölja ur håret på honom så hämtade jag en handduk och sköljde av honom. Jag brukar alltid virra in honom så bara ansiktet syns, och det gjorde jag även denna gång. Sen brukar vi sätta oss och kolla på TV en stund. När klockan började närma sig åtta bar jag upp honom till sin säng och drog på honom blöja och pyjamas. ”Vill du att jag ska läsa för dig?” han nickade och hämtade en bok, Bilar. ”Hur många gånger har du inte hört historien om Blixten McQueen?” han skrattade bara. ”Igen, igen”

Jag läste boken för honom, och för första gången på länge somnade han innan jag hade läst klart den. Undra hur mycket mamma har kört fram och tillbaka med honom idag, eller så var det badandet som tog all hans energi. Jag plockade i alla fall ihop allt lego från golvet och drog igen dörren lite löst, så att inte det lyser in i hans rum så mycket. Från nedervåningen hörde jag hur min mobil ringde, men jag hann inte ned fören det slutade. Jag suckade och gick in i köket där jag viste att jag hade den sist. Det var Justin som hade ringt, så jag ringde upp honom istället.

”Baby, varför svarade du inte?” var det första han sa när han svarade. Jag skrattade för mig själv. ”Jag hann inte, jag var uppe på mitt rum, och mobilen låg i köket.” ljög jag, men det var en vitlögn, så vad gör det? ”Jaha, trodde du redan hade glömt mig.” svarade han och gjorde snyftningar. ”Fan vad du är söt, sluta med det.” Nu var det han som skrattade, men sedan hörde jag hur han blev allvarlig. ”Fick du inte mitt sms tidigare idag?” En kort tanke for igenom mitt huvud. ”Jo, men jag förlorade fattningen, så jag viste inte vad jag skulle svara. Du måste sluta med allt det där. Jag har ingenting att ge dig.” Han blev tyst ett tag, trodde nästan han hade lagt på. ”Sluta med vad? Att vara kär i dig. Det är tyvärr inget jag kan hindra, jag känner som jag känner. Och senast igår på stranden sa du att du ville vara med mig också. Var det bara något du sa eller?” hans röst lät hård, näst intill lite arg. Några få tårar letade sig ned längs mina kinder, och jag hörde honom hur han tog ett djupt andetag. ”Förlåt, var inte så jag menade. Snälla gumman, gråt inte.” Jag lugnade ned mig lite, men jag tänkte inte låta honom komma undan så lätt. ”Helt allvarligt, efter allt vad jag berättade för dig igår kväll, så menar du på att jag säger saker jag inte menar.” Innan jag hann fortsätta så avbröt han mig. ”Nej nej, det var inte så jag menade. Kan vi inte bara stryka ett streck över detta. Jag vill inte bråka med dig.” ”Det skulle du ha tänk på innan.” svarade jag och la på. Bara sekunderna senare ångrade jag mig, men tänkte inte ringa upp.