Skolan börjar om en vecka, och jag ser verkligen inte fram emot det, men samtidigt så är det bara ett år kvar och det känns riktigt skönt. Celia kommer hem från Thailand lördagen innan vi börjar, så då kan jag allt spendera tid med henne, om hon har tid för mig. På morgonen när jag vaknade hade jag ett sms från Alessa som undrade om vi skulle göra något. Ryan hade kommit hem, men han kunde inte gå ordentligt, så han ville vara hemma, och själv. Vad nu det innebär. Men mamma skulle i alla fall ta Liam. Så jag hoppade in i duschen och gjorde mig klar.

Vi möttes utanför vårt café som vi alltid går till när det bara är hon och jag. Hon stod redan utanför och väntade när jag kom. ”Hej, hur är det med dig?” Vi kramades och gick tillsammans in. ”Jodå, jag mår hur bra som helst. Hur mår du? Och hur mår Ryan?” Vi beställde varsin kopp kaffe och en bulle, satte oss ned vid samma bord vi alltid sitter vid. ”Jag mår bra, men med Ryan är det väl sådär. Han kommer alltid ha problem med knäna nu, och det gör honom arg.” Vi diskuterade lite kring Ryan och det som hade hänt. ”Så, du och Justin ensamma i New York, vad hände?” Nyfikenheten bara lyste om henne, hon log med hela ansiktet, och jag gjorde allt för att inte börja skratta. ”Läser du inte tidningarna?” Min fråga till henne var inte det hon hade väntat sig. ”Jo, men det står ju inget i dem om vad ni gjorde på hotellrummet.” Den röda nyansen var på väg upp i mitt ansikte, och jag gjorde allt för att dölja den. ”Ha, ni hade det. Hur var det?” Det var precis som att hon kunde läsa mina tankar. ”Mhm, det var underbart.” Jag drömde mig tillbaka till söndagens morgon. Att få uppleva det tillsammans med Justin var det bästa som kunde hända mig. Alessa knäppte med fingrarna framför mitt ansikte, så jag kom tillbaka till verkligheten. ”Du tänker till och med tillbaka på det, det måste verkligen ha vart något att komma ihåg.” Jag nickade med ett leende på läpparna. ”Du och Ryan, har ni eller?” Hon skakade på huvudet, men hon såg inte så besviken ut heller. ”Vi båda vill vänta.”

Vi spenderade två timmar tillsammans inne på caféet, och pratade om massor som hade hänt under sommaren. Hon och hennes familj hade varit iväg en vecka till Spanien, och dem hade haft riktigt tråkigt väder, så det var inge roligt för henne. Hon hade sett fram emot att komma hem med en riktigt sexig solbränna, men fick nöja sig med lite nya kläder istället. Helt plötsligt rullade Ryan in i en rullstol och Justin kom bakom honom. ”Ryan, hur mår du?” Jag kastade mig runt han, och gav honom en kram. ”Har mått bättre.” ”Vi finns alltid för dig, kom ihåg det, se till att bli bra nu bara.” Justin gick fram till disken och beställde på en gång då dem kom in. ”Hej babe, kunde du sova inatt?” Jag skrattade lite åt att han skakade på huvudet. ”Ikväll kommer du inte heller få sova.” Viskade jag i hans öra och gick och satte mig. Han stod kvar och kollade efter mig med ett lekfullt leende på läpparna.

”Börjar du skolan med oss på måndag?” Min fråga var riktad mot Ryan, och det förstod han själv, även fast han inte kollade på mig. ”Nej, jag blir hemma minst en månad. Men jag ska fortfarande plugga, men kommer inte ha samma möjligheter som ni.” Både jag och Alessa tittade på varandra, lika chockade. ”Klart du kommer, vi hjälper dig med allt du vill. Du ska klara skolan precis som vi, inget ska komma mellan det.” Är det vad som krävs för att Ryan ska kunna plugga ska jag varje dag besöka honom och förklara för han vad vi gått igenom i skolan, och jag kommer ta med mig Liam dit. Han är en för bra grabb för att inte klara det på grund av att någon inte kan hålla händerna på ratten. Och inte har dem fått tag i honom eller henne som gjorde det, Justin hann inte ens reagera fören Ryan bara låg ned och inte rörde sig. ”Jag vill att du ska veta att oavsett vad som händer så finns jag alltid för dig, det spelar mig ingen roll om du så skulle bli förlamad från halsen och ned. Du kommer alltid att vara Ryan, här uppe.” Sa jag och pekade på mitt huvud. Han log och gav mig en kram. ”Tack, det värmer. Du ska vara glad att du har henne, Justin.” Justin la en betryggande arm runt mig där vi stod framför Justins bil, för att säga hejdå.

Dörren var inte låst när jag kom hem, men jag hörde varken mamma eller Liam. Mamma brukar vara expert på att ropa vart hon är, men inget denna gång. När jag kom upp på mitt rum hörde jag vattenkranen på inne i badrummet så jag gick dit, och där inne satt dem, mamma på golvet och Liam i vattnet. ”Där är ni.” Mamma ryckte till. ”Gud vad du skrämde mig.” Hon tog sig för hjärtat och låtsades ramla ihop på golvet, vi håller alltid på sådär. ”Haha, du kan resa dig upp nu, jag ska inte döda dig.” Liam hällde ut lite vatten, så det vart fart på henne. ”Vet du vem som kommer snart, Liam?” Han sken upp i ett stort leende, och reste sig upp. ”Sitt ned i badkaret har vi sagt, du kan ramla och slå dig.” Han satte sig ned och gjorde en sur min. ”Men Justin kommer ju.” Jag tog över efter mamma så hon kunde göra det hon skulle inom sitt arbete. Jag började tvätta håret på honom, men han skrek som vanligt. Jag förstår inte varför alla barn är så. ”Ja, han kommer. Men du hinner bli ren innan.” När jag hade tvättat av honom tog jag en handduk och virrade in honom i den, och bar in honom i mitt rum. Hans pyjamas låg på min säng. Då vi hade spenderat hela dagen på fiket så hade klockan hunnit bli ganska mycket.

På fiket kom det fram massa tjejer till Justin som ville ha hans autograf och ta kort tillsammans med honom. Dem hade även bett Ryan att krya på sig, och det gjorde mig rörd. Skönt att ingen pratade med mig, jag vet att många tjejer som är med Justin får utstå en hel del. Det är därför jag inte har skaffat mig en twitter, eller sitter och läser allt skit på internet. Men det kommer väl en dag då jag har tråkigt och gör det ändå. Jag och Liam satt i min säng och busade med varandra när det knackade på min dörr. Liam hann öppna innan jag ens hört sista knackningen. ”Justiiiin.” Jag tittade på Liam som vart helt hyper av att Justin var här. ”Hey buddy.” Dem slog sina nävar mot varandra, och jag funderade när dem hade haft tid att träna in det där, Liam brukar inte komma ihåg sådana saker. Men det där satt tydligen fint. Undra hur Liam skulle reagera om jag och Justin gjorde slut. Jag tror helt seriöst att Liam skulle ta det hårdast av oss tre. Man ser verkligen hur glad Justin gör honom.

”Kan inte du läsa för mig?” Liam frågade Justin, och jag såg på honom att han inte gillade situationen, så jag tog över fort. ”Gubben, jag läser för dig, så kan Justin göra det någon annan kväll.” Liam tog mitt svar och sprang in i sitt rum. ”Tack, jag vet inte hur jag ska kunna tackla det här. Liam är inte min, och jag vill inte att han ska tro det heller. Jag vet inte hur jag ska göra. Du måste hjälpa mig, jag vet inte när jag går över gränsen.” Jag reste mig upp från sängen och gick fram till honom där han stod i dörren till mitt rum med sin väska i handen. Hans ansikte sa så mycket mer än hans ord. ”Baby, du behöver inte kliva in som en pappa till Liam, och han tror inte du är det heller. Han är bara glad att han har en mansroll i sitt liv, han har aldrig haft det innan. Du ska säga ifrån när du känner att det har gått för långt, han gillar dig starkt, och jag satt och funderade innan du kom på vem som skulle ta hårdast om vi gjorde slut. Ingen av oss skulle känna lika mycket som Liam.” Han tittade ned i golvet, jag tror att han försökte ta in allt som jag sa till honom. Men jag insåg inte vad det var jag sa fören jag sa det. Jag ville inte lägga över något på honom i fall att vi skulle göra slut så ska inte Justin få några skuldkänslor. Det är det sista jag vill. ”Jag förstår vad du menar.”

Jag läste för Liam i lugn och ro, och la allt som har med Justin och göra bakom med för några minuter. Liam somnade som en stock innan jag var klar med boken. ”Jag älskar dig, min prins.” Det är dem orden som jag säger varje kväll till honom, och menar till 100 %. Justin låg i min säng när jag kom in i mitt rum. ”Somnade han på en gång?” Han vart förvånad att det inte tog längre tid. ”Japp, han vet att det är läggdags när jag säger åt honom, och han gör som jag säger.” Han sträckte ut sina armar åt mig och bad mig komma. Jag la mig över honom och han pussade mig på hjässan. ”Förlåt för innan, inte meningen att lägga över något på dig. Jag vill bara att du ska veta att han ser upp till dig. Han pratar om dig hela dagarna, så det finns inte en sportmössa att jag kommer glömma dig. Någonsin.” Vi låg ett tag i sängen och pratade om allmänna saker, inte bara om Liam även om vi oftast gled in på honom.

”Vart ska du?” Justins röst lät ledsen när jag reste mig upp från honom. ”Borsta mina tänder.” Ropade jag från badrummet, och strax därefter var Justin bredvid mig och gjorde samma sak. Ännu en gång försökte han sig på det där med att sjunga med tandborsten i munnen, och jag började skratta så det slutade med att hela spegeln var kladdig. ”Vad var det där bra för?” Justin spottade och började prata, för att inte göra samma misstag som jag. ”Du kan inte sjunga med tandborsten i munnen, inse det.” Jag fortsatte skratta samtidigt som jag torkade av spegeln. Justin tyckte han var klar så han gick ut och la sig.