Skrivet:
Kategori: √ 2. HITRISA - Part 1

Chaptern fifty-one.



Jag lyssnade inte på ett ord av vad Jen och hennes efterföljare påstod sig vara kapabla till. Skulle dem över huvud taget våga sig i närheten av min son kan jag lova att dem inte bara skulle komma därifrån med kortare fingrar, jag skulle personligen se till att dem aldrig mer skulle kunna ta i något eller någon igen. Allt detta hat bara för att jag har något dem aldrig kommer kunna få. En underbar pojkvän, den mest omtänksamma grabben på jorden. Sorgligt nog vet alla vem han är också. Ibland kan det vara ett hinder, men jag tänker inte låta något komma i vägen om jag själv kan hindra det. "Jag varnar dig bara." Det var hennes sista ord innan jag vände dem ryggen till och vandrade ut från skolan, och lämnade första skoldagen bakom mig. Det hade gått hur bra som helst, fram till för ungefär 10 minuter sedan. Justins bil med kolsvarta rutor stod efter vägen och jag gick direkt till passagerardörren.  Han log med hela ansiktet när jag satte mig i bilen. "Gud vad jag har saknat dig! Hur har dagen varit?" han kysste min kind och började åka mot vad jag tror var hans pappa. "Den har vart helt okej, men har saknat dig också. Och min prins i baksätet." Svarade jag och kollade bak på Liam som satt med nya DC kläder. "Justin, vad har du gjort?" Han skrattade till och kollade bak på Liam i backspegeln. "Förlåt, men vi hade inget att göra. Bli inte sur." Jag log när han sa det, bara för att visa att jag inte var sur. "Jag talade om för honom att du skulle bli hysterisk, men han ville inte lyssna. Men jag gillar mina nya kläder." Liam såg stolt ut, en ny keps hade han också på huvudet.

När vi kom fram till Jeremy klev vi alla ur bilen, och jag lyfte ur Liam för att kunna pussa honom så mycket som jag har missat under dagen. "Mamma, sluta! Vi har pratat om detta förut." Liam lät bestämd så jag började skratta samtidigt som jag släppte ned honom. Justin kom fram till mig och placerade sina händer på mina höfter han kysste mina läppar ömt och försiktigt. "Hej." Jag log, troligtvis fånigt. "Hej." Vi gick tillsammans hand i hand mot dörren men Justin hann inte öppna den förrän Jazmyn kastade sig ut och rakt i armarna på honom. Ren syskonkärlek, underbart att få se. "Hur mår min favorit tjej då?" Han lyfte upp och placerade henne på ena armen samtidigt som vi gick in. "Jag mår bra nu, du är ju här. Och Liam." Jag log, dem två gillar verkligen att leka med varandra och det är skönt. Jeremy kom och mötte oss i hallen, han gav mig en varm kram precis som Justin brukar göra, så nu vet jag vem som lärt honom.

Vi satt tillsammans i köket och fika, Liam och Jazzy hade precis fikat klart och sprungit upp på hennes rum. "Vilken tid åker du imorgon?" Jeremys fråga fick Justin att stelna till, men jag gav han ett mjukt leende. "Jag åker på kvällen någon gång, så att jag är framme i Atlanta på natten." Han tittade på sin pappa med en ledsen blick, jag förstod direkt varför. "Ni kommer klara det. Jag ser det på er." När Jeremy sa det fick jag faktiskt mer hopp om oss. Jag flyttade över och satte mig i Justins knä. Han la armarna om min midja och pussade mig på axeln flera gånger. Helt plötsligt skrek Liam till, han grät hysteriskt, så jag sprang upp på Jazmyns rum, där satt Liam med ett stort sår på handen, som han troligtvis fått från att ha skurit sig på ett papper. "Lilla vännen, det är inte så farligt, men jag vet att det gör ont." Justin kom in med ett plåster och satte det över såret. Han är så otroligt söt mot Liam, det gör nästan ont. Jag satt där med honom i mitt knä ett tag och vaggade fram och tillbaka. "Mamma, kan vi åka hem nu?" Jag såg på honom att han var trött, så det var lika bra, och för Justin gjorde det inget.

När vi svängde upp på vår uppfart så sov Liam redan. Han älskar att åka bil, det är lugnande för honom, och han somnar alltid. "Ska jag bära in honom?" Justin kom upp vid min sida där jag stod och bara skådade min son, han la armarna om mig och kysste mig på halsen. "Om du vill, annars kan jag ta honom." Han svarade inte utan lyfte undan mig och knäppte av Liam bältet och tog med honom in. När Justin la ned honom i sin säng så pussade han honom i pannan och viskade något jag inte kunde uppfatta. Innan Justin hann se mig i dörren gick jag till badrummet och började borsta tänderna. "Får jag sova här inatt?" Justin stod i dörren och jag vart skrämd, hörde inte att han kom. "Shit vad du skräms, såg dig inte. Klart du får, behöver inte ens fråga." Jag hade borstat klart mina tänder så jag skulle gå förbi honom, men han drog in mig i sin famn. "Jag älskar dig." Jag tryckte mina läppar mot hans. "Jag älskar dig också." Vi stod där ett tag, och bara höll om varandra. Jag bäddade ned mig i sängen medan Justin borstade tänderna. Han kom tillbaka in i mitt rum, men stannade och bara tittade på mig. "Vad ser du?" Frågade jag nyfiket. "Det vackraste jag sett i hela mitt liv." Mina kinder blossade upp automatiskt, men jag dolde det inte för jag tycker han förtjänar att se att det han säger till mig berör. "Baby, rodna inte. Jag älskar dig, och du kommer alltid få höra sådana saker av mig." Han la sig ned bredvid och drog mig till sig.

På morgonen när jag vaknade var det av något helt annorlunda, Justin kysste mig över hela kroppen. "Godmorgon min sköna." Han röst på morgonen är det underbaraste jag vet, den är så hes och sexig att jag skulle kunna offra min högra hand för att få höra den varje morgon. "Godmorgon sexy." Jag drog upp honom på mig och kysste honom hårt och länge. Han smekte min bara hud med sina händer och visste exakt vad det var han ville. Jag sneglade på klockan som stod på sängbordet, halv 7 på morgonen. "Varför väcker du mig nu?" Jag förstod varför men jag ville höra honom säga det. "Jag vill ha dig en sista gång innan jag åker, så jag har något att längta efter." Han log med hela ansiktet och kysste mig. Hans händer fortsatte vandra på min kropp, och han visste exakt vart han skulle trycka för att nå mina svaga punkter. Våra underkläder låg på golvet och han trängde in i mig, en härlig känsla jag kommer sakna nu. Vi tog det lugnt för att det skulle vara så länge som möjligt, men jag hade en känsla i kroppen av att han var ivrig, och inte kunde slappna av. Han la sig ned på rygg och jag följde efter honom och gränslade han. Jag placerade mina händer på hans bröst och började sakta röra mig i en rytmisk takt. Hans ansikte utstrålade njutning, och vi kom tillsammans. Klockan på bordet visade 8 och jag fick genast panik. "En och en halv timme, av ren njutning. Nu kan dagen inte bli bättre." Jag lämnade Justin i sängen med ett leende på läpparna, då duschen stod på tur. När jag kom ut låg han fortfarande kvar i sängen. "Ska inte du gå upp?" Min röst lät nog otrevligare än vad den var, och jag ångrade mig på en gång.  "Nej, ligg kvar du." Jag gick in i min garderob och valde kläder. "Jag tar Liam idag, om det är okej?" När jag var klar med allt var klockan halv 9 och jag var stolt över mig själv. "Får du väl, bara du inte lägger nå pengar på honom." Han skrattade och klev upp ur sängen med täcket runt midjan. "Gå till skolan nu, så du lär dig något." Sa han och gav mig en kyss.

Alessa och Celia stod och väntade på mig utanför ingången till huvudbyggnaden. "Godmorgon flickor." Mitt ansikte utstrålade nog lycka, lycka dem aldrig sett hos mig förr. "Vad kan få dig så här glad en tisdagsmorgon och din pojkvän åker ikväll?" Alessa ställde frågan med en liten aning i tonen. "Morgonen började bra." Vi gick tillsammans in och lämnade våra väskor i skåpen och började röra oss mot klassrummet vi skulle ha matte i. Alla vi gick i samma klass, och sorgligt nog även Jen. "Så har du funderat över vad jag sa igår?" Jen stoppade mig i dörren, Alessa och Celia vände sig om men jag sa åt dem att fortsätta gå. "Vad är det du tror att du ska kunna göra?" Hon log hånfullt mot mig. "Äh, har inte tid med dig. Flytta på dig." Sa jag och puttade in henne i dörren och fortsatte in i klassrummet. "Vad var det där om?" Frågade Alessa. Jag bara skakade på huvudet, ville inte att hon skulle säga något till Justin. Jag vet att han skulle reagera över det, och det känns onödigt. Vi fick nya böcker och allt annat man behöver för att klara av matten. Resten av dagen hade vi idrott, jobbigt då ingen i klassen hade idrottskläder. Jen åmade sig för vår lärare som råkade vara ny och i 30 årsåldern. "Snälla Jen, skäm inte ut dig." Chris i klassen gillar inte henne, och tog varje tillfälle i akt att tala om det för henne också. Jag tyckte alltid att han hade något roligt att komma med, men skrattade aldrig högt det skötte alltid resten av klassen så bra.

När jag kom hem från skolan var även mamma tillbaka i Stratford, men inte hemma i huset. "Hemma." Ropade jag när jag stängde dörren, och ut från köket kon Liam springandes med mjöl i hela ansiktet. "Vad gör du?" Jag stirrade på honom, då han såg ut som ett spöke. "Vi bakar." "Jag hoppas att Justin inte ser likadan ut som du." Han bara skrattade och sprang tillbaka in i köket. Jag smög in för att vara säker på att inte hela köket var fullt i mjöl, men det var det inte, inte Justin heller. "Hej snygging. Vad håller ni på med?" Justin stod lutad mot diskbänken med ett sött leende på läpparna. "Bakar en kaka till dig." Han sa det precis som att det var något han brukar göra. Jag gick fram och la armarna om hans nacke och gav han en kyss. "Hallå, jag befinner mig fortfarande i rummet." Liam lät stött, så jag tog mig ur Justins grepp. "Du ska duscha sedan." Sa jag och kollade på Liam. Han skakade bara på huvudet och sprang iväg. "Det kan du he dig på att du ska." Skrek jag efter honom. "Hur har skolan vart idag då?" Jag vände mig tillbaka mot Justin. "Jodå, fick mig ett gott skratt på idrotten då Jen åmade sig för läraren." Justin skrattade samtidigt som klockan ringde för att visa att kakan skulle ur ugnen. Han plockade ut den och det var ingen kaka, det var en paj, med jordgubbar. "Baby, varför har du gjort detta?" Han tittade mig djupt i ögonen. "För att jag vill minnas denna dag med dig och Liam." Och tryckte sina läppar mot mina.

Efter att ha ätit den gudomliga pajen satt vi nu på badrumsgolvet och tittade på Liam som badade. Justin satt lutad mot väggen och jag mot honom. "Vad är det första du ska göra när du kommer hem?" Jag ville veta så mycket som möjligt om hans liv, då jag inte vet ett smack i stort sett. "Ringa dig?" Han lät frågande, men jag kunde inte låta bli att skratta. "Nej, allvarligt." Jag vred mitt huvud mot honom. "Okej, kasta mig i min säng, och sen ringa dig." Jag vände mig helt mot honom och såg han i ögonen, då förstod jag att han var allvarlig. Helt från ingen stans kom det en kanna vatten flygandes över mig och Justin. "Du vet att du inte får kasta ut vatten, då tvättar vi dig sen får du kliva upp." Liam satt mest och skratta i badkaret, medan jag försökte låta allvarlig. Justin började också skratta efter att ha torkat av sig allt vatten på mig. Allt slutade med ett stort vattenkrig i badrummet, Justin och Liam mot mig av någon konstig anledning. När vi alla hade fått på oss torra kläder tittade jag på klockan och såg att Justin skulle åka om 2 timmar. Han hade redan sagt hejdå till alla så han kunde spendera sista tiden med mig, vilket jag är glad över. Jag gick och la Liam för att han skulle orka gå upp morgonen efter då han ska vara hos Emma, vår granne.

"Baby, är det okej för dig att jag säger att vi är tillsammans i en intervju, om dem frågar?" Vi satt i soffan och hade myst ned oss. Han höll sina armar tryggt om mig, det jag kommer sakna mest. "Helt okej för mig." Jag kände hur han log bakom mig, och hon han smekte mig på magen. "Jag kommer sakna sönder mig efter dig." Hans ord värmer, samtidigt som det gör ont. Jag vill inte att han ska åka, att han ska lämna mig. "Jag kommer sakna dig också, och jag vill inte förstöra detta men du måste åka, klockan är 10." Jag vände mig om så jag såg honom i ögonen, jag kände hur mina ögon vattnades. "Snälla, gråt inte. Jag kommer börja gråta." Han torkade mina tårar med sina tummar och kysste mig. Vi stod tillsammans i hallen, han tog på sig skona och hängde sin väska över axeln. "Nu är stunden kommen! Vi kommer klara detta, jag älskar dig och ingen annan. Jag är snart tillbaka." Han höll om mig och mina tårar rann, "Jag vet, jag vet! Jag älskar dig också." Vi kysstes länge innan han lämnade mig och stängde dörren.

Trackback