I vardagsrummet fanns det en stor platt tv och en dvd så Justin hade plockat ned några filmer som han tyckte vi kunde kolla på, bland annat Twilight filmerna, och jag älskar dem, men det kan inte Justin veta, för det har jag inte sagt ett ord om. Vi tog ett täcke från sängen och kuddarna och så gick vi ut och la oss framför tv:n. Vi gosade ned oss i soffan tillsammans, Justin låg bakom mig och höll om mig, ett stadigt grepp, precis som att jag skulle försvinna. ”Du vet att jag inte ska någonstans.” Jag tittade upp på honom och han mötte min blick, med en frågande. ”Vadå?” ”Du håller på och klämmer ihjäl mig.” Han släppte greppet om mig och jag kunde andas ut. ”Jag vill bara ha dig så nära det går.”

Jag somnade till under den första filmen, eller inte helt men sådär som man sover fast man har ett öra öppet. ”Hon sover just nu. Haha, nu var ju du rolig grabben. Vad spelar det för roll vad vi har gjort?” Han fortsatte samtala med någon under tiden som jag började vakna till liv ordentligt. Han låg inte längre bakom mig, så jag kände att det började bli kallt. Kanske berodde på att jag inte hade mer än underkläder på mig. ”Justin, vart är du?” Jag ropade för att jag ville se vart han var, men han svarade inte, så jag låg kvar ett tag till, och kollade på menyn på filmen, hur den gick om och om igen.

”Clar, är du vaken?” Hans röst lät så långt borta, men ändå så nära. Jag hade nog somnat om en vända till. Han kysste mig på kinden och satte sig ned bredvid mig. Han var fullt på klädd när jag öppnade mina ögon. ”Ja, det är jag. Men du förstörde min syn.” Han tittade chockat på mig. ”Ja, jag ville ju se dig utan kläder, precis som du får se mig.” Sa jag och lyfte på mitt täcke, hans blick gick från mina ögon till min kropp och upp igen, han hade ett brett leende på läpparna. Han drog täcket från mig och la det över sig, så han kunde lägga sig över mig. Mina ben krokade jag fast runt hans höfter så han inte skulle kunna komma någon stans. Han kysste mig länge och intensivt.

När klockan började närma sig halv 5 på kvällen så valde vi att gå ned till restaurangen och äta. Jag drog på mig en svart kort klänning, och han tog på sig en svart t-shirt, svart jacka, svart keps och nördbrillor. Lika snygg som alltid. När vi kom ned till restaurangen blev vi hänvisade till ett bord lite på sidan av. Det var inte speciellt mycket folk där så det spelade egentligen ingen roll om vart vi satt. Maten kom in ganska fort, och vi njöt i tystnad av den. ”Vill du ha efterrätt?” Vi satt och kollade i menyn igen. ”Kan vi inte dela på en banansplit? Jag orkar inte en hel.” Han nickade och vinkade till sig kyparen och beställde. ”När jag lämnade Liam imorse, så var det hur mycket paparazzi utanför. Jag vet inte om dem hann fånga honom på bild eller något. Men fan, jag förstör ditt liv Justin.” Han tittade upp från tallriken han satt och pillade på, han såg inte glad ut. ”Jag skiter i om folk ser honom, jag bryr mig om er båda. Liam betyder mycket för dig, därför betyder han mycket för mig. Jag älskar dig, säg inte att du förstör livet för mig, för du gör inte det. Gumman, tänk inte på det.” Han tog min hand över bordet och kramade åt den.

När vi kom upp till rummet igen så plockade Justin fram sin gitarr och satte sig i vardagsrummet. Han klingade ett tag och nynnade på olika låtar. ”Älskling, kan inte du komma och sjunga med mig?” Jag satt i sängen och kollade min mobil då han ropade på mig. ”Ha, har du hört mig sjunga? Tycker vi överlåter det till dig.” Jag gick ut och satte mig bredvid honom, och han fortsatte klinga. ”Snälla. Jag vill höra dig sjunga en gång. Jag lovar att inte fråga dig igen.” Jag funderade ett tag, det var ju inte så att det var fler än han här, så okej. Jag nickade på huvudet, och jag hörde hur han började spela Overboard, det var väl egentligen den enda låten jag kunde med honom, flytande.

När vi tog den sista tonen tillsammans tittade Justin på mig, precis som att han aldrig sett något liknande innan, en liten obehaglig känsla sköljde över mig, för jag viste inte vad jag hade och vänta mig. ”Vad? Varför tittar du på mig sådär?” Han la undan gitarren och lyfte upp mig i sitt knä. ”För att jag aldrig har hört en vackrare röst innan.” Han sa det helt lugnt och inget tjat om att jag borde göra något med den tallangen. Jag kunde inte förstå att han just hade sagt det till mig, så det kom som en liten chock. ”Jag måste fråga dig en sak. Är du döv eller något?" Han skrattade åt mig och smekte mig över ryggen. ”Ge dig, du var riktigt bra. Jag hoppas vi kan sjunga tillsammans igen.” Med dem orden sagda lämnade vi den diskussionen.

Tillsammans satt vi ute på balkongen och kollade på solnedgången, det lilla man såg där ifrån eftersom att den gick ned bakom ett berg innan den försvann ned i horisonten. Vi hade varsin filt lindade runt oss och ett glas vin i handen. ”Vad vill du göra med ditt liv efter skolan?” Justin kom alltid med sådana intressanta frågor, och rak på sak. ”Öhm, jag vet inte. Har aldrig funderat på det. Möjligtvis försöka ge min son det liv han förtjänar.” Justin nickade och tog en klunk vin. Egentligen brukar han inte dricka, men han gör det med mig, dem få gångerna vi är själva tillsammans. ”Jag vet att du kommer ge honom det, och jag vet en sak till.” Han rötrollade mig med sina djupa vackra ögon. ”Vadå?” ”Att du är världens bästa mamma. Allt jag önskar är att en dag få bli en lika bra pappa, som du är mamma.” Jag gick över och satte mig i hans knä. ”Det vet jag att du kommer bli.” Han fick en passionerad kyss, som varade ett tag.

När vi gick in så satte vi på tv:n och kollade om det fanns något att titta på. CSI hade maraton med alla sina XL program, och vi kom in i början av det andra då Justin är med och spelar Jason Mccann. ”Jag vill inte se det här.” Justin tittade chockat på mig. ”Vadådå?” Kunde han inte förstå varför eller? ”För att min pojkvän blir skjuten?” Sa jag med en frågande röst, och himlade med ögonen. ”Det är inte på riktigt baby.” Han log mot mig, och drog in mig i sin famn. Jag låg halvt i hans knä och vi tittade på det avsnittet ändå. Han drog sina fingrar genom mitt hår flera gånger. När scenen kom då Stokes skjuter Jason tillsammans med alla andra poliser så blundande jag, plus att jag la händerna för ansiktet. Justin skrattade bara åt mig, och det kan jag inte förstå hur han kan göra, det är ju otäckt, och det kan hända på riktigt. Kanske inte just att poliserna gör det, utan någon annan dåre som är lite avundsjuk.

Jag var helt slut i kroppen precis innan vi gick och la oss, det var nästan så att jag inte ens orkade borsta mina tänder. Jag släpade fötterna efter mig dem 10 metrarna det var mellan badrummet och sängen, men när huvudet väl hamnade på kudden slog ögonen upp och jag vart hur pigg som helst. Det där är konstigt tycker jag, det händer ofta mig. Men nu var det nog för att jag hade sovit en sväng på dagen, och då brukar man bli övertrött så att man inte kan sova. Justin stod fortfarande i badrummet och höll på med tänderna, noga det där. Sen tvättar han alltid ansiktet innan han går och lägger sig. När han kom och kröp ned bredvid mig la han sin arm om min mage och började kyssa mig på halsen. ”Är inte du trött?” min fråga till honom var bara för att se vad det var han ville. ”Nej, det är jag inte.” Han la sig över mig och kysste mig, ”God natt älskling.”