”Jag älskar dig Clar och jag längtar så fruktansvärt mycket efter dig. Jag vill aldrig mer uppleva dessa månader ifrån dig igen.” Justin ringde mig dagen innan han skulle komma hem, och förklarade allt för mig. Hur han kände och hur mycket han saknade mig. Jag började gråta, som vanligt. Lipsill som man är. ”Jag älskar dig också, men jag vet inte om jag klarar av det här nå mer.” Han blev helt tyst i telefonen, jag trodde nästan att han hade lagt på, men sedan hörde jag andetag i andra änden. ”Vad menar du?” Jag hörde på långa vägar att han grät, precis som jag. Det var det här jag menade, vi kunde inte ens prata i telefon utan att vi skulle börja gråta. ”Vi kan inte ens vara ifrån varandra i 2 månader, så hur kommer det bli när dina sommar turnéer kommer och du blir borta i mer än ett halv år? Vi bryts sakta ned, märker du inte det? Vi mår dåligt av det här, och du kan inte lämna allt du har byggt upp för att vara med mig, och jag skulle aldrig låta dig göra det heller. Så det kanske är lika bra vi lämnar detta och går vidare.” Jag hörde hur han hela tiden försökte få fram en mening, men att det inte gick. Han avbröt sig själv hela tiden, och det var jobbigt att höra.

Liam var tillsammans med mamma hemma hos Diane och Bruce, dem har vart där ganska mycket dem senaste dagarna och det gör mig glad. När Justin kommer hem kommer jag inte hindra Liam från att träffa honom, om Justin vill det såklart, men jag tänker göra allt för att jag ska slippa vara med. Jag vet fortfarande inte vart vi står, men det lär märkas imorgon då han kommer hem. Ryan och Alessa kom precis hem från deras resa som gick till Miami, så jag ska snart över till Ryan för att kolla till dem.

”Hej Clar. Du ser inte så pigg ut, har det hänt något?” Ryan är alltid lika snäll och glad när man kommer, spelar ingen roll om hur man mår, han får en alltid på lite bättre humör. ”Justin.” Det var det enda jag behövde säga, han förstod mig, och lät det vara, istället drog han in mig i en jätte kram och strök mig över ryggen. Jag kände hur mina tårar började rinna, och jag hörde mig själv hur jag snyftade. Ryan kollade på mig och strök undan mina tårar. ”Vännen, gråt inte, snälla.” Jag log lite halvhjärtat. ”Jag ska försöka att låta bli.” Alessa hade kommit fram i dörren och stod nu och kollade på oss. Ryan mimade Justin till henne, så att hon inte skulle fråga något. Men hon omfamnade mig i en lika varm och go kram som Ryan nyss gett mig.

”Hur har ni haft det?” Vi satt tillsammans i soffan och drack kaffe. Dem såg verkligen nykära ut, och sådant gör mig glad. Jag är så sjukt glad för Alessa´s skull. Hon skulle nog inte kunna hitta en bättre kille. ”Vi har haft det sjukt bra, men veckan gick för fort.” Alessa kollade på Ryan när hon svarade och fick genast respons av honom genom att han nickade, och höll med henne. Det ringde på dörren så Ryan gick för att öppna. ”Kan du bevara en hemlighet?” Alessa kollade allvarligt på mig, och jag nickade. ”Självklart, vi är bästa vänner.” Hon kollade mot hallen för att se om Ryan var på väg. ”Jag tror att jag är gravid.” Jag tappade hakan och kände hur mitt döda leende kom tillbaka, och var äkta. ”Oj, jag vet inte vad jag ska säga. Grattis?” Med en frågande röst, hon kollade ned på sina händer som hon hade i knä. ”Jag vet inte om jag vågar säga något till Ryan.” Jag skakade hysteriskt på huvudet. ”Du måste, gör du det inte och han kommer på det så blir det nog inte så kul.” Hon nickade och hyschade mig. Chaz kom in och kastade sig över mig. ”Chaaaziii is in dah house.” Skrek han och satte sig mellan mig och Alessa. Vi skrattade åt honom och slog till honom på varsin axel.

En halv timme efter att Chaz hade intagit huset så beställde vi pizza och valde att se på film, men ingen av oss kunde välja en film, så tillslut drog Ryan med handen över DVD hyllan och Chaz sa åt honom att stanna. Bankok Hilton blev det, med Nicole Kidman. Den filmen är riktigt bra faktiskt, men den är skrattretande, man blir lite irriterad. Mitt under filmen fick Ryan ett sms som gjorde honom osäker. Han började vända och vrida på sig där han satt i soffan tillsammans med Alessa, jag och Chaz hade varsin fåtölj. Ryan satt och kollade på mig med jämna mellan rum och det störde mig tillslut. ”Vad är det Ryan? Varför beter du dig konstigt?” Var jag den enda som hade märkt något, för både Chaz och Alessa tittade frågandes på mig och vidare mot Ryan som nästan slet sig i håret. ”Bli inte arg på mig nu. Men din vän är här vilken sekund som helst.” Jag förstod på en gång vem han pratade om, jag blev som fastfrusen, jag kunde inte röra mig på något vis. Jag ville inte träffa honom. ”Han vet inte om att du är här, det enda jag fick i ett sms var. Jag är hos dig om 5.” Ryan läste sms:et och jag satt fortfarande helt stilla. Alessa kollade på mig och försökte få kontakt med mig. Hon knäppte till med fingrarna framför ögonen på mig. ”Jag ska nog gå hem nu.” Var det enda jag sa, och reste på mig.

När jag kom ut i hallen och skulle sätta på mig skona ringde det på dörren och handtaget åkte nedåt, men som tur var, var det Alessa som tog emot pizzan och hon har en tendens att låsa dörrar, så jag tog mina skor i handen och sprang ut på baksidan. Allt för att inte träffa honom. Jag sprang hela vägen hem, där ingen annan är jag själv var hemma. Jag gick raka vägen upp på mitt rum, kastade mina kläder i en hög på golvet och gick in i badrummet för att borsta mina tänder. Klockan var inte mer än 7 på kvällen, men jag orkade inte vara vaken nå mer, jag ville inte befinna mig i verkligheten. Jag bäddade ned mig direkt jag var klar, och konstigt nog somnade jag nästan på en gång, det måste ha berott på alla tårar jag fällt under en dag. Den sista tanken jag tänkte innan jag somnade var, varför var han hemma idag, han skulle komma imorgon.

På morgonen när jag vaknade hörde jag röster från nedervåningen, en jag aldrig skulle glömma. Mamma viste inget om vårt förhållande, så jag kan förstå att hon släppte in honom denna gång. Liam skrattade och hade verkligen kul. Jag sneglade en vända på klockan och såg att den redan var 12. Jag kan inte ha sovit i 17 timmar, eller så har jag gjort det och allt beror på att jag vart stressad den senaste tiden och att jag har känt mig sjuk i kroppen. Äntligen kunde jag nog slappna av, och det var riktigt skönt att få sova ut. Jag orkade inte ligga kvar mer så jag drog på mig en mjukisdress och gick ned för trappen, i köket satt dem alla, mamma, Justin och Liam. Alla tittade upp på mig när jag kom in, men mamma tog Liam och gick ut, utan att ens säga god morgon, som hon alltid brukar göra. Jag hörde hur ytterdörren slogs igen, och jag fattade ingenting.