Liam kom gåendes tillsammans med både Diane och Justin. ”Han ville inte gå utan honom.” Diane hade nog verkligen försökt få honom att komma utan Justin, men inte lyckas. Det är väl inte hennes fel, så det gör inget. Det var Justin som inte ville träffa mig, så mig gör det inget. Jag ska bara hämta min son och försvinna ur hans ögon sedan. ”Det gör inget, det är han som inte vill se mig.” Diane kollade på Justin, och skulle precis säga något då jag hann före. ”Liam, klä på dig nu. Vi ska hem.” Han spände ögonen i mig, och jag såg på länga vägar att han ville skrika rakt ut. ”Nej, jag vill inte.” Jag tog fram hans skor och jacka. ”Det struntar jag i, det är jag som bestämmer." Jag lyfte upp honom och satte honom i mitt knä för att kunna få på honom skona, men han stretade emot så mycket han orkade. ”Liam.” Justin behövde bara säga hans namn så gav han upp. ”Kan du sluta lägga dig i hela tiden när jag försöker få honom och lyssna på mig?” Justin mötte min blick med en nervös sådan, jag var inte speciellt glad.

När jag hade fått på honom skona stod Justin fortfarande kvar och kollade på oss. ”Måste du gå?” Jag tittade chockat upp på honom, ”Det var du som inte ville se mig mer. Så jag gör dig bara en tjänst, jag hämtar det som tillhör mig, så slipper du se mig överhuvudtaget.” Han satte båda sina händer för sitt ansikte och suckade. ”Sluta.” Var det enda som kom ur hans mun. ”Vadå? Vad ska jag sluta med? Det var ju du som skrev att du INTE VILLE SE MIG MER IDAG.” Det sista skrek jag, och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Mamma kom utspringandes i hallen men stannade då hon såg mig, Liam stod och höll mig runt mitt ben, men sa inget. Justin bara tittade på mig. ”Vad håller ni på med?” Mamma lät inte glad direkt, men hon pratade lugnt. ”Jag ska hem, med min son, han ska inte behöva vara här.” Hon kom emot mig, och försökta ta tag i min arm. ”Du åker ingenstans fören du har lugnat ner dig.” Jag ryckte åt mig armen och stormade ut med Liam i famnen, hans jacka hade jag inte hunnit få på honom. ”Jag åker om jag vill, och du ska skita i vad jag gör. Hör du det?” Justin stod som förstelnad och bara kollade på oss. Allt var hans fel, precis allt!

Väl hemma bröt jag ihop innanför dörren, jag skönt ned med ryggen mot den och lät alla tårar komma. Liam kom sakta fram till mig. ”Mamma, vad är det?” Han satte sig i mitt knä och gav mig en stor kram. Allt jag behöver finns egentligen framför mig, jag behöver inte någon som ställer till mitt liv ännu mer. Jag älskar Justin absolut, men det finns gränser man inte går över hos mig, så är det bara. ”Är du hungrig?” Han tittade upp på mig och slickade sig runt munnen, ”Ja, kan vi äta hamburgare?” Jag nickade och reste mig upp, vi gick tillsammans in i köket och jag kollade i frysen efter dem. Tillsammans lagade vi maten och åt under tystnad. Liam har på bara någon vecka blivit mycket bättre med maten, han kladdar inte alls lika mycket som han brukar göra.

När kvällen började närma sig fick jag ett sms av mamma om att hon akut var tvungen att åka till Toronto, så jag fick fixa barnvakt själv tills imorgon då det är skola. När jag hade lagt Liam och han hade somnat gick jag fort över till vår granne, Emma. Henne har jag inte sett på länge, men hon kanske inte har glömt bort mig. Hon var hemma och bjöd in mig. Jag frågade henne om hon hade lust att ta honom imorgon, och hon var mer än till hjälp. Så det var bara att gå med Liam till henne imorgon innan jag börjar skolan.

Jag satt framför tv:n när klockan började bli 9 och kollade på tv. Fanns egentligen inget intressant att kolla på men jag satt ändå där. Jag använder alltid tv:n som täckmantel för att kunna organisera mina problem i huvudet. Jag blev avbruten av att det ringde på dörren, och jag hade ingen aning om varför någon skulle besöka mig den här tiden. När jag öppnade dörren kunde jag inte bli mer arg än jag redan var. ”Vad gör du här? Det var du som sa åt mig att hålla mig borta, varför står du då utanför min dörr?” Justin tittade inte på mig, men när han väl vek upp huvudet såg jag att hans ögon såg förjävliga ut. Dem var helt röda och svullna. ”Jag saknar dig, jag älskar dig. Det är min enda anledning.” Min irritation sjönk ganska på en gång när jag såg honom, jag öppnade mina armar och han kom fram till mig för att ge mig en kram. ”Jag älskar dig också, men jag har mina gränser.” Han började gråta igen, eller så hade han aldrig slutat men tagit ett uppehåll.

”Jag vill inte åka, speciellt inte nu.” Vi satt på trappen ute och det var svalt, inte kallt och inte varmt. Jag satt på ett trappsteg längre ned än honom, så jag kunde sitta mellan hans ben. ”Jag vill inte heller att du ska åka. Men det är sådant vi får vänja oss vid. Du kommer vara tvungen att lämna mig flera gånger.” Han suckade, högt och tydligt. ”Jag vet, men det känns som att vi är osams…” Mer hann han inte säga, innan jag avbröt honom. ”Nej, det är vi inte. Vi lägger det här bakom oss, annars kommer vi inte klara det. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra.”

”Du måste sova nu, klockan är halv ett och du har skola imorgon.” Vi satt i köket och drack te tillsammans. ”Jag vill inte, jag vill inte att du ska gå.” Han reste sig upp och kom fram till mig, och pussade mig i pannan. ”Jag kan stanna om du vill?” Det var mer ett påstående än en fråga. Jag tog han i handen utan att säga något och började gå mot mitt rum. Vi gick och la oss på en gång och somnade utan problem, i alla fall jag.

Min väckarklocka ringde hysteriskt på morgonen, men det var väl för att jag inte var van vid den. Klockan var 8 på morgonen och jag hoppade in i duschen, jag fick av klockan innan Justin hann vakna. En kvart senare var jag ute och höll på att klä på mig. ”Ska du ha det där på dig, är jag tvungen att följa med dig till skolan.” Först blev jag skrämd av att jag inte var med på att han hade vaknat, sedan vände jag mig om och såg att han stod i dörren till min garderob. ”Varför det?” Han kom fram mot mig och gav mig en kyss. ”För att du är vacker.” Helt utan att jag kunde göra något åt det så rodnade jag, men jag log. Han var så fruktansvärt söt. ”Shit, jag måste väcka Liam.” Jag var på väg ut ur mitt rum när Justin stoppade mig. ”Jag kan ta honom idag, så kan vi hämta dig efter skolan och vi åker tillsammans hem till pappa?” Han var allvarlig, och jag visste inte om jag skulle tillåta det, då det kommer skapa massa problem med tidningar och sådant. ”Är du säker?” Han nickade och kysste mig i pannan. ”Tack, måste berätta det för min granne bara innan jag åker.”

När jag kom till skolan var det fullt med folk utanför, för en gångs skull var jag i tid. Det var skönt, jag kanske skulle slippa att komma försent detta år, och få massa skäll. Celia och Alessa stod i klungan och pratade med varandra, och dem lyste upp som en sol när jag kom emot dem. ”Du är i tid.” Vi skrattade alla tillsammans. Folk kastade obehagliga blickar på mig, och jag visste inte hur jag skulle tolka dem. ”Skit i alla avundsjuka brudar. Du har något dem bara kan drömma om.” Alessa hade rätt, men ska jag bli straffad för att Justin föll för mig, och inte dem andra. När vi kom in i kapphallen och lämnade våra väskor i skåpen som vi fick behålla från förra året så var det bara att traska vidare till skolans aula.

”Clarissa, håll dig borta från Bieber.” Jen och hennes lilla gäng kom emot mig där jag stod vid mitt skåp för att plocka ut min väska. ”Varför skulle jag det?” Jag har aldrig varit tjejen som tagit skit för något, och tänker absolut inte göra det för att jag har en pojkvän, som sorgligt nog alla världens tjejer vill ha. ”Jag tänker bara om du ville ha din son i livet fortfarande.”